Det instrumentella kulturarvet
En undersökning av två värmländska kommuners förutsättningar för kultur- arvs-och kulturmiljöarbete
Instrumental cultural heritage
A study of the conditions for cultural heritage and cultural environmental work in two municipalities in Värmland
Milla Collin
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Kulturstudier/Kulturvetarprogrammet
C-nivå: G2E (15 hp)
Handledare: Lektor Patrik Möller Examinator: Lektor Hedvig Mårdh Datum: 2021-06-01
KARLSTADS UNIVERSITET
Termin: Vt 21 Ämne: Kulturstudier Nivå: G2E/15 hp Kurskod: KVGC02
ABSTRACT
Milla Collin
Det instrumentella kulturarvet
En undersökning av två värmländska kommuners förutsättningar för kulturarvs-och kulturmiljöarbete
Instrumental cultural heritage
A study of the conditions of two municipalities in Värmland for cultural heritage and cultural environ- mental work
Antal sidor: 73
The aim of this study is to investigate two municipalities in Värmland regarding their cultural heritage- and cultural environmental work. Two cultural historical buildings situated in the mu- nicipalities of Karlstad and Filipstad that have been threatened with demolition are used as case studies. A content analysis, theories of urbanization, collaborative governance, and a cultural pol- icy model, was implemented on the material. The study presents several national and regional initiatives to improve the work to preserve cultural heritage. The two municipalities show a will- ingness to do the same, however, this study shows that they cannot be considered to meet their objectives concerning the management and preservation of historic buildings or the democratic aspects of the planning process. Furthermore, the study shows that the economic aspect is of great importance for the management of historic buildings, and that societal changes have contributed to new perspectives on the preservation of built cultural heritage.
Nyckelord: kulturarv, kulturmiljö, samverkan, kulturpolitik, ekonomi, urbanisering
Postadress
Karlstads universitet 651 88 Karlstad
Telefon 054-700 10 00 www.kau.se
Bilaga 1
Innehåll
Bilaga 1 ... 2
1. Inledning ... 1
1.1. Ämnesval ... 1
1.2. Syfte och frågeställningar ... 2
1.3. Forskningsöversikt ... 2
1.4. Teoretiska utgångspunkter ... 5
1.4.1. Begrepp... 9
1.5. Metod ... 11
1.5.1. Material ... 12
1.5.2. Insamlingsmetod ... 13
1.5.3. Analysmetod ... 15
1.6. Källkritik och validitet ... 16
1.7. Disposition ... 17
2. Resultat – Beskrivning och analys ... 19
2.1. Bakgrund ... 19
2.1.1. Fallen ... 19
2.1.2. Lagar ... 25
2.2. Nationella förutsättningar – Beskrivning och analys ... 27
2.3. Regionala förutsättningar – Beskrivning och analys ... 35
2.4. Kommunala förutsättningar – beskrivning och analys ... 39
3. Slutsatser ... 56
4. Diskussion av resultat ... 62
Referenser ... 65
Bilagor ... 70
1
1. Inledning
1.1. Ämnesval
I Värmland finns det inte bara en rik historia, med kulturmiljöområden, kulturhistoriska bygg- nader och kulturarvssamlingar, utan även planer och visioner för dessa. Region Värmland har tillsammans med Länsstyrelsen Värmland och Värmlands museum utarbetat en särskild sam- verkansstruktur som skall förtydliga ansvarsfördelningen för kulturmiljön i länet, samt skapa en större plats för kulturmiljöfrågor inom samhällsplanering och debatter (Region Värmlands Kulturplan 2017–2020, 32). Samverkansstrukturen skall även skapa bättre förutsättningar för de som är yrkesverksamma inom området att utveckla och värna om kulturmiljön i Värmland.
Samverkan sträcker sig även till andra kommuner och aktörer via länsstyrelsen och Värmlands Museum.
Kulturarv och kulturmiljö är båda begrepp som används inom de nationella kulturpolitiska må- len, likaså inom regionala och kommunala kulturplaner och olika visioner för kulturmiljö- och kulturarvsarbetet. Olika lagar och bestämmelser finns även för att hjälpa till att bevara och ut- veckla landets kulturmiljöer. Kulturmiljölagen (KML) finns för att ge skydd till kulturarv i samhället i form av bland annat byggnader och fornminnen, och anger vilka myndigheter som skall förvalta olika delar i lagen. Plan-och bygglagen (PBL) innehåller olika bestämmelser och regleringar gällande bland annat planläggning av mark, vatten, byggande, detaljplanering och riv- och bygglov.
Målsättningen i Region Värmlands vision för kulturmiljö- och kulturarsarbetet speglar de nat- ionella kulturpolitiska målen, där frågor som besöksnäring, utveckling, bevarande och upple- velser är i fokus. Dessa kulturpolitiska mål är både kulturellt och ekonomiskt drivande. Samti- digt existerar det kulturhistoriska byggnader och kulturmiljöer i Värmland som hotas med riv- ning eller som redan har rivits, till exempel rivningshotet mot den så kallade Gröna villan i Karlstads kommun och rivningen av Nykroppas gamla skola i Filipstads kommun år 2019.
Dessa fall utgör en intressant grund inom detta komplicerade område då båda fallen har blivit
uppmärksammade i medier och bidragit till en stor debatt om bevarandet av det lokala kultur-
arvet och kulturmiljön. De två fallstudierna öppnar upp för frågor om hur de ansvariga kom-
munerna hanterar och lever upp till de kommunala kulturpolitiska målen kopplade till kulturarv
och kulturmiljöer. Särskilt intressant blir den ekonomiska aspekten, då kulturarv-och kultur-
miljö både skall användas för näring och utveckling, samtidigt som det på vissa platser i stället
blir en fråga om det är ekonomiskt hållbart att bevara. Med dessa två fall i åtanke kan det därför
2 vara viktigt och intressant att undersöka de kommunala förutsättningarna för arbetet med kul- turarv och kulturmiljö, särskilt i förhållande till de målsättningar som skall verka både beva- rande och utvecklande. Genom att utgå från de kommunala kulturplanerna och regionens kul- turmiljöstrategi, samt undersöka två specifika fall i två kommuner där två kulturhistoriska bygg- nader rivits eller står under rivningshot, ämnar denna studie bidra till ökad kunskap om hur två värmländska kommuner hanterar arbetet med kulturarvs- och kulturmiljöfrågor.
1.2. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att, med utgångspunkt i Riksantikvarieämbetets vision för kulturmiljöar- betet, Länsstyrelsen Värmlands kulturmiljöstrategi, samt de kommunala kulturpolitiska målen, undersöka två värmländska kommuners arbete med kulturarvs- och kulturmiljöfrågor utifrån två specifika fall i kommunerna Karlstad och Filipstad.
För att uppnå syftet kommer följande frågeställningar besvaras:
▪ Vilka målsättningar har kommunerna inom kulturarvs- och kulturmiljöarbetet? Och i vilken mån lever kommunerna upp till dem?
▪ Vilka förutsättningar har kommunerna att leva upp till målsättningarna?
▪ Vilka är de huvudsakliga anledningarna till rivningshotet mot Gröna villan och riv- ningen av Nykroppa gamla skola?
▪ Vilken betydelse har den ekonomiska aspekten i relation till bevarandeperspektivet av byggnaderna i kommunerna?
1.3. Forskningsöversikt
Studien har sin utgångspunkt i det arbete som gäller kulturmiljö- och kulturarv, specifikt ur de regionala och kommunala perspektiven. Då kulturpolitiken har utvecklats mot ett mer instru- mentellt perspektiv där kulturens värde som resurs betonas, kommer forskning med fokus på kulturell ekonomi presenteras. Forskning om urbaniseringens, eller andra samhällsförändring- ars konsekvenser på kulturmiljöområdet, samt ett perspektiv på bevarande av kulturmiljön i den lokala planeringen tas därefter upp.
Kulturell ekonomi
Då kulturell ekonomi kan innebära olika saker, beroende på inriktning, beskrivs dess relevans
i studien. Kulturell ekonomi i denna studie kommer att fokusera på kultur som
3 utvecklingsfaktor, tillväxt och näring. Forskning inom dessa områden är ett sätt att ge en bak- grund till kulturpolitikens målsättningar när det gäller utveckling och näring.
Företagsekonomen Klara Tomson (2011, 71) har forskat om kulturens roll för ekonomisk till- växt, i syfte att skapa förståelse kring det Tomson kallar för den nya gränsdragningen inom närings- och kulturpolitiken. Specifikt har Tomson studerat aktören Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling [KK-stiftelsen] om dess satsningar inom upplevelseindustrin. Frå- gorna som Tomson söker svar på var varför dessa satsningar skulle genomföras, vad KK-stif- telsen skulle göra för att övertyga de relevanta verksamhetsområdena att skapa en upplevelse- industri, hur andra aktörer skulle övertygas om tillväxtpotentialen inom upplevelseindustrin, samt hur stiftelsen skulle handla för att skapa ett engagemang hos aktörerna (Tomson 2011, 72). Resultatet av Tomsons (2011, 93) undersökning visar att KK-stiftelsen formades av de idéer och diskussioner som redan fanns i omgivningen, särskilt de aktörer som ansågs ha hög legitimitet, om kulturens tillväxtpotential, både i och utanför Sverige. Stiftelsen lyckades delvis övertyga de viktiga aktörerna genom att skapa en rapport med argument för upplevelseindu- strins potential för att sedan väcka intresset hos de identifierade aktörerna. Genom att utgå från begrepp inom näringslivet lyckades KK-stiftelsen argumentera för aktörernas ekonomiska pot- ential (Tomson 2011, 94). Tomson (2011, 91, 96) menar att KK-stiftelsen lyckades uppmärk- samma begreppet upplevelseindustri, men att begreppet i sig inte användes i någon större ut- sträckning av verksamheterna. Dock utvecklades begreppet vidare efter KK-stiftelsens upplös- ning och begrepp som till exempel kulturella och kreativa näringar, blev kvar.
Utveckling och näring
Kulturgeografen Lotta Braunerhielm har i sin avhandling Plats för kulturarv och turism Gryt-
hyttan – en fallstudie av upplevelser, värderingar och intressen (2006), utgått från spänningen
mellan kulturarv och turism genom att studera Grythyttan i Hällefors kommun. Braunerhielm
(2006, 15f) förklarar hur Hällefors kommun arbetat för att ta sig ifrån det döende brukssam-
hället genom att göra om platsen till ett turistmål. Genom att satsa på konst och kultur, måltid
och upplevelse skulle Hällefors vända den negativa trend som blivit ett resultat av den föränd-
rade samhällsstrukturen i kommunen. Spänningen som Braunerhielm menar finns i Grythyt-
tan, uttrycks i de kommersiella intressena kring turism och utveckling, bevarandet och för-
medlandet av kulturarvet samt de aktörer som finns på platsen i form av lokalbefolkningen,
producenter och besökare. Frågorna som Braunerhielm sökte svar på gällde hur denna spän-
ning generellt och lokalt i Grythyttan karaktäriserades, vilken betydelse platsen och den
4 kulturhistoriska platsens aspekter hade på upplevelserna i Grythyttan, samt hur studien och dess resultat förhåller sig till debatten om kulturarvets värde tillsammans med den kommersi- ella spridningen. Braunerhielms (2006, 193) resultat av studien visade att det tydligt gick att urskilja skillnaden mellan kulturarvsplatsen och måltidsdestinationen. Skillnaderna har sin grund i de olika upplevelserna som existerar på den kulturhistoriska platsen och den kommer- siella, dels på grund av utbredningen av det kommersiella i samhället, olika perspektiv på platsens resurser, dels platsen som vara. Kulturarvet blir inte en del av destinationen, utan är den lokala identiteten och historiska plats. Det kulturarv som får en plats är i stället de kom- mersiella produkter som förmedlas.
Bevarande
Krister Olssons avhandling Från bevarande till skapande av värde: Kulturmiljövården i kun- skapssamhället (2003) ger en inblick i hur samhällsförändringar påverkar olika intressen i en kommuns planeringsprocess. Hans forskning inom detta område presenterar en bakgrund till hur kommunalt planeringsarbete behandlar bevarandet av kulturhistoriska byggnader i relat- ion till flera aktörers intressen.
Olssons avhandling (2003, 11), undersöker hur det går att balansera bevarandeintresset av kulturhistoriskt värdefulla byggnader tillsammans med ” […] offentliga och privata intressen i lokal planering” (ibid. Min översättning). Detta har Olsson gjort genom att studera fem olika planeringsprocesser i Umeå kommun, intervjuat olika aktörer, samt skickat en enkätundersök- ning till 1000 slumpmässigt utvalda invånare (Olsson 2003, 13). Syftet med studien är att bi- dra till ny kunskap om processen som äger rum innan ett beslut om kulturmiljön tas, och att ” […] bidra till utveckling av de metoder, teorier och processer som tillämpas för att hävda kul- turmiljöintresset i samhällsplaneringen” (Olsson 2003, 24). Vilket är varför samspelet mellan olika aktörer varit intressant för Olssons studie.
Olsson menar att det är kunskapssamhället som har påverkat förutsättningarna för planerings-
processer och att värdering av kulturmiljön blivit svårare på senare år. Därför har det också
blivit svårare att bevara byggnader i den lokala planeringen. Frågan om ”Hur lokala miljökva-
liteter bör värderas” (Olsson 2003, 11. Min översättning), är inte bara aktuell för den offent-
liga sektorn och fastighetsägarna, utan blir viktig även för invånarna menar Olsson. Plane-
ringsprocesserna har varit något som den offentliga sektorn varit förknippad med, men privata
aktörer och deras intressen har med tiden blivit allt viktigare i processerna. I och med detta
har interaktionerna mellan aktörer blivit ett sätt att hitta lösningar som kan accepteras av
5 samtliga, vilket i sin tur bidragit till att besluten blivit mer informellt lagda. Vilket kan leda till att ett beslut redan är taget innan den formella planen officiellt antas (Olsson 2003, 12).
Undersökningen visar att resultatet av en lokal planprocess är beroende av olika aktörers in- teraktioner och relationer med varandra, och påverkar både direkt och indirekt deras inställ- ning till den byggda miljön och planbeslutet (Olsson 2003, 340). Den visar också att byggna- ders ” […] kollektiva egenskaper” (Olsson 2003, 341) inte tas i beaktning eller uttrycks i nå- gon större omfattning vid planeringen, utan den privata nyttigheten får företräde. Olsson me- nar att invånarnas syn på värderingen av byggd miljö inte nödvändigtvis speglas av det som andra aktörer i planeringen framhåller, eftersom det studerade medborgarperspektivet tyder på att ” […] tillgänglighet och möjligheter till framtida besök och annan användning” (Olsson 2003, 341), ansetts som viktigt. Själva planeringsprocessen visar inte heller invånarnas per- spektiv tillräckligt enligt studien, vilket visar att processen inte fungerar helt sett från ett de- mokratiskt perspektiv (Olsson 2003, 14, 348f). Slutligen drar Olsson (2003, 14. Min översätt- ning) slutsatsen att det krävs ” […] nya metoder för att utvärdera det kort- och långsiktiga vär- det av bevarandet” av det byggda kulturarvet. Olsson (2003, 356) menar att det behöver fin- nas ett fokus på bruksvärdet av kulturmiljöer och att ta vara på och söka kunskap om aktörer- nas värderingar.
1.4. Teoretiska utgångspunkter
För att få en klarare bild av forskningen som studien har utgått från, kommer denna del att beskriva olika teoretiska begrepp som inte bara relaterar till forskningen, utan som även an- vänds vid analysen. Det är också viktigt att utgå från fler håll än bara det rent kulturella per- spektivet, då det finns fler processer att ta i beaktning.
Urbanisering
Som teori utgör urbanisering en viktig del av studien då platser konstant förändras och utveck- las, vilket i sin tur kan bidra till att kulturarv och kulturmiljöer hamnar i ett spänningsläge.
Förändringar i samhället i form av utökade bostadsområden och behovet av ekonomisk tillväxt kan därför belysa problematiken i studien som kulturarven och kulturmiljöerna står inför vid dessa förändringar.
David Harvey är en framträdande forskare inom geografi och har forskat om stadsutveckling
och urbananalys. Han har inte specifikt forskat om kulturområden när det gäller urbanisering,
utan den urbana utvecklingen ur ett politiskt och ekonomiskt perspektiv. Men då studien
6 undersöker det instrumentella perspektivet, blir hans idéer viktiga för att förstå andra aktörers syn på kulturmiljön. Enligt David Harvey (Giddens och Sutton 2014, 151) är urbanismen en del av den skapade miljön, som uppkommit i och med industrikapitalismens utbredning. Detta har resulterat i att gränserna mellan stad och landsbygd blivit allt mindre i det moderna sam- hället i och med jordbrukens fokus på ekonomisk vinning menar Harvey. I den växande mo- derna urbanismen behöver platsen, eller rummet, på så sätt omstruktureras för att ge plats åt förnyelsen som ständigt sker. Detta gäller då inte bara företag som utökar sin kapacitet, utan även kontrollen som regeringar har över mark och industriproduktion och privata aktörers han- del inom egendom och mark. Harvey menar att företag ständigt bedömer för- och nackdelar mellan nya och befintliga platser när det kommer till nya förutsättningar för företagets produkt- ion, och eventuellt förflyttande av till exempel kontor och fabriker (ibid.).
Även Myndigheten för kulturanalys i Kulturmiljöstatistik Kulturfakta 2020:1 (2020, 36) bely- ser denna urbanisering men då i relation till kulturmiljöarbetet ” […] som berör olika konflikter kring bevarande kontra exploatering och förfall”, då utvecklingen av samhället kräver mer yta och fler byggnader. I och med detta måste kulturarv och kulturmiljöer försvaras för att bli be- varade. Liknande resonemang gör myndigheten i Kulturmiljöstatistik Kulturfakta 2016:2 (2016, 9) även om begreppet urbanisering inte nämns explicit. Myndigheten förklarar inled- ningsvis att samhällsförändringarna bidrar till förändringar på olika sätt bland kulturhistoriska miljöer, genom regioners ekonomiska tillväxt och ökande befolkning. Förutsättningarna för byggnader som förlorat sin primära funktion att användas för nya ändamål försvåras i stället i de regioner som har lägre ekonomisk tillväxt.
Humanistisk, sociologisk och instrumentell kulturpolitik
Kulturforskaren Dorte Skot-Hansens teorier om kulturpolitikens lägesändringar blir relevant i
denna studie ur den humanistiska, sociologiska och instrumentella inriktningen, då kulturarvs-
och kulturmiljöarbetet både kan användas för bildning, vara likvärdig för alla samt användas
som tillväxt och näring. Att utgå från Skot Hansens teorier om kulturpolitik skapar därför en
grund för analysen kring kulturarvs- och kulturmiljöfrågorna i regionen och kommunerna. Be-
greppen beskrivs av Dorte Skot-Hansen (1999, 12ff) som en del av den kulturpolitiska mo-
dellen, där kulturpolitiken har utvecklats från 1960-talets humanistiska inriktning, till 1970-
talets sociologiska, och 1980-talets instrumentella kulturpolitik. Den humanistiskt inriktade
kulturpolitikens mål var att bilda befolkningen och hade en nationell inriktning där kulturen
skulle vara till för hela befolkningen genom att demokratisera kulturen (Skot-Hansen 1999, 12).
7 Den sociologiska inriktningen, som Skot-Hansen (1999, 13) menar skulle bidra till frigörelse med initiativ från civilsamhället eller folket. Kulturbegreppet skulle bli bredare och en kulturell demokrati skulle realiseras och alla kulturformer skulle vara likvärdiga för alla. Kulturen sågs inte längre som en konsumtionsvara, utan alla skulle vara en del av kulturen. Under 1980-talet menar Skot-Hansen (1999, 14ff) att den instrumentellt inriktade kulturpolitiken blev ett sätt, eller ett verktyg att använda kulturen för ekonomisk utveckling, genom bland annat kulturell upplevelse. I stället för att tala om publik inom kulturområdet, ersattes begreppet med kunder.
Dock menar Skot-Hansen att en modell inte nödvändigtvis byts ut mot en ny, utan att det snarare sker en förändring och en utveckling på området.
Det är dock viktigt att se den instrumentella kulturpolitiken från ett annat perspektiv. Geir Vest- heim (2008, 56f) menar till exempel att all kulturpolitik på något sätt är instrumentell och att kulturen inte bara används som ett område för att bidra till ekonomisk tillväxt och utveckling för att stärka en plats. Han menar att instrumentalliteten även existerar i ett socialt och demo- kratiserande perspektiv. Han förklarar också att många varit skeptiska till denna form av instru- mentella politik, då kulturen skall få finnas för kulturens skull, och inte som ett verktyg för ekonomisk tillväxt. Det som Vestheim argumenterar för är ” […] att det politiska systemet har en inbyggd karaktär som gör alla politiska beslut instrumentella” (2008, 63. Min översättning), och att detsamma även gäller för kulturpolitiken. Han menar att konst och kultur inte har något egenvärde, utan värdet skapas i relation till exempelvis en publik eller deltagare. Att då bedriva kulturpolitik på samma sätt som andra politikområden, gör den instrumentell, då politiken skall verka för medborgarna i det demokratiska samhället, därför blir all konst och kultur ett medel eller instrument för politiken.
Samverkan
I studien används samverkan som en teori för hur arbetet mellan organisationer och aktörer genomförts för att analysera och tolka förutsättningar kommunernas kulturarvs-och kulturmil- jöarbete. Samverkan beskrivs både ur kultursamverkansmodellens perspektiv, och genom be- greppet för samverkande styrning, vilket kommer benämnas med samverkan i denna studie.
Samverkan har enligt Ansell och Gash (2007, 1) vuxit fram som en ny styrning under de senaste
decennierna och har blivit ett sätt att föra samman offentliga myndigheter med både offentliga
och privata aktörer för att skapa ett gemensamt beslutsfattande. Samverkan har, beskriver An-
sell och Gash (2007, 2) uppkommit genom ” […] flera lokala experiment, ofta som en reaktion
på när styrning har misslyckats” (ibid.). Samverkan har därför blivit som en respons på dessa
8 misslyckanden. Ansell och Gash hävdar dock att samverkan även kan uppkomma som en posi- tiv konsekvens av ökad kunskap, och ökad institutionell kapacitet. De menar att önskan av samarbete då blir en effekt av det ökade beroendet mellan olika parter. Ansell och Gash är ute efter att undersöka om samverkan faktiskt kan utföras framgångsrikt genom att undersöka andra studier inom området. Samverkan enligt Ansell och Gash definieras som;
Ett styrande arrangemang där en eller flera offentliga myndigheter direkt engagerar icke-statliga intressenter i en kollektiv beslutsprocess som är formell, konsensusorienterad, och övervägande och som syftar till att göra eller genomföra offentlig politik eller hantera offentliga program eller till- gångar. (Ansell och Gash 2007, 2. Min översättning)
Sex viktiga kriterier betonas för definitionen;
1. forumet initieras av offentliga myndigheter eller institutioner, 2. deltagarna i forumet inkluderar ickestatliga aktörer.
3. deltagarna deltar direkt i beslutsfattandet och inte bara "rådfrågas" av offentliga organ.
4. forumet är formellt organiserat och sammanträder kollektivt,
5. forumet syftar till att fatta beslut med konsensus (även om samförstånd inte uppnås i praktiken), och
6. samarbetets fokus ligger på offentlig politik eller offentlig förvaltning. (Ansell och Gash 2007, 2f. Min bearbetning)
Ansell och Gash definierar aktörer i detta sammanhang både som deltagande individer och or- ganiserade grupper, samtidigt som de använder begreppet för att beskriva ” […] både offentliga myndigheter och ickestatliga aktörer” (Ansell och Gash 2007, 4. Min översättning). De menar dock att offentliga myndigheter är de som har den ledande rollen. Samverkan innebär att aktörer och myndigheter träffas tillsammans så att en tvåvägskommunikation är möjlig och att de måste arbeta kollektivt. Det innebär också att fokusgrupper eller enkäter inte räknas som samverkan, då de inte räknas som en tvåvägskommunikation eller ett flersidigt samråd. Med formellt sam- arbete menar Ansell och Gash (2007, 4) att skilja på deras definition av samverkan, som innebär en offentlig strategi som är tydlig, jämfört med en mer konventionell form av förbindelse mellan myndighet och intressegrupper. Definitionen och dess kriterier kan ses som mer restriktiva än inom annan litteratur om samverkan, men Ansell och Gash menar att deras undersökning kräver en mer restriktiv förhållning då de arbetar mer jämförande i sin studie. Ansell och Gash (2007, 19) slutsatser är att begreppet samverkan verkar lova att ett samarbete delvis bidrar till att und- vika höga kostnader som är till följd av ett ensidigt beslutsfattande, expandera ett demokratiskt deltagande ” […] och till och med återställa effektiviteten i den offentliga förvaltningen” (ibid.
Min översättning). Genom studien identifierades både positiva och negativa effekter av sam-
verkan. Bland annat så har motståndare ändå tagit del av en produktiv diskussion, relationer
mellan aktörer och offentliga chefer förbättrats och en utveckling av en mer förfinad form av
9 kollektivt lärande och problemlösning har identifierats. Svårigheterna med att uppnå dessa po- sitiva resultat har också identifierats, de består bland annat av stora intressenters försök att ma- nipulera processen, dåligt engagemang till samverkan, och ett bristande förtroende. Avslut- ningsvis föreslår Ansell och Gash (2007, 20f) olika förutsättningar som bör beaktas av dem som vill initiera en samverkansstrategi; tid, förtroende och ömsesidigt beroende. Genom deras studie visar det sig att samverkan i regel är en tidskrävande process, särskilt vid initieringen av sam- verkansprocessen. Då skapandet av förtroende och konsensus är en viktig del av samverkan, menar de att det med stor sannolikhet behöver tillsättas mer tid till processen, vilket i så fall skulle betyda att samverkan troligtvis inte är en bra strategi där ett beslutsfattande måste ske snabbt. När parterna väl nått ett samförstånd, tyder deras undersökning på att genomförandet av samverkansprocessen kan ske snabbt. Beroendet aktörerna emellan menar Ansell och Gash är det som underlättar viljan att delta i processen och det som skapar intresset av att ha ett givande samarbete. Är beroendet svagt är det därför svårare att skapa förtroende mellan aktörer.
Kultursamverkansmodellen
Kulturrådet (u.å.) beskriver att kultursamverkansmodellen fördelar statliga medel till regioner, som de i sin tur skall fördela inom kulturområdet. Modellen förändrade sättet som regioner tidigare fick statligt stöd, där regeringen tidigare bestämde vilka institutioner som skulle få stöd, där regionerna själva fick söka stöd inom kulturområdet. Regionerna skall fördela medel inom sju områden, där bland annat museiverksamheten och deras kulturmiljöarbete ingår. Målet är att kulturen skall vara närmare medborgarna, samtidigt som regionerna får öka sitt ansvar och sin frihet inom kulturområdet. Staten har dock fortfarande det strategiska ansvaret för kultur- politiken. Modellen ökar även samverkan mellan regioner, kommuner, staten, det civila sam- hället och professionella kulturskapare. När de statliga medlen skall delas ut behöver regionerna skapa en kulturplan som visar den regionala kulturinriktningen, den skall tas fram genom dia- loger med kommunerna i regionen, civilsamhället och kulturskaparna.
1.4.1. Begrepp
För att undvika olika och oklara tolkningar av kulturarv och kulturmiljö som förekommer i studien, klargöras dess definition nedan.
Kultur, kulturarv och kulturmiljö
Begreppen kan ha olika betydelse bland annat beroende på vem som tolkar dem och i vilka
sammanhang de definieras. Därför behöver de en kortare beskrivning för att tydliggöra deras
10 betydelse. Kulturarv och kulturmiljö som begrepp används relativt flytande i dokumenten som analyseras i studien, därför kommer den utgå från de definitioner av begreppen som Riksantik- varieämbetet gör i sin rapport Plattform Kulturhistorisk värdering och urval: Grundläggande förhållningssätt för arbete med att definiera, värdera, prioritera och utveckla kulturarvet (2015).
Kultur
Riksantikvarieämbetet (2015, 65), beskriver att betydelsen och tolkningen av begreppet kultur är något som är föränderligt. Betydelsen skiftar beroende på sammanhang och vem som använ- der begreppet, och kan tolkas på olika sätt beroende på tid och kan styras av samhällssyner och ideologier. Det breda kulturbegreppet, beskriver Riksantikvarieämbetet (2015, 65), kan vara ” […] alla aspekter av mänskligt liv, där allt som skapas av människor ingår”, och även den so- ciala aspekten av mänskligt liv, som till exempel traditioner och värderingar. Det mer snäva kulturbegreppet är den mänskliga, mer konstnärliga verksamheten som innefattar bland annat ” […] konst, musik, dans, teater eller litteratur” (ibid.), beskriver Riksantikvarieämbetet
Kulturarv
Riksantikvarieämbetet (2015, 12, 66) definierar kulturarv som något som är eller sker, och kan vara både materiellt och immateriellt. Begreppet kulturarv används på olika sätt och kan inne- fatta allt från föremål, byggnader, miljöer, traditioner och konstruktioner, som är uttryck för mänskligt inflytande. Kulturarvet kan också vara andra processer som görs eller skapas, som
”graffiti, nya hus i befintlig bebyggelse, besöksmål för turistnäring eller skötsel av gamla trä-
båtar” (Riksantikvarieämbetet, 66). Båda dessa definitioner är beroende av varandra, förklarar
Riksantikvarieämbetet, då de outtalade processerna både var och är de förutsättningar som
skapar de företeelser som är kulturarv. Riksantikvarieämbetet förklarar också utvecklingen av
begreppet och att kulturarv setts som betydande för den mänskliga identiteten. Genom proble-
matiseringar av begreppet har kulturarv och kulturarvsprocesser setts som en ” […] social kon-
struktion och som något som skapas i processer” (2015, 67). Därmed blir kulturarv något som
ses som immateriellt, är inte förutbestämt, och som ges mening och värde i olika processer och
tillskrivs ” […] dessa attribut till fysiska företeelser i syfte att minnas, men också för att förstå
sin samtid” (2015, 67f). Det finns därför olika sätt att se på kulturarv, och studien ser på kultur-
arv både som något materiellt, som till exempel byggnader, och som något immateriellt, som
en identitetsskapande process.
11 Kulturarvsarbetet är den verksamhet som på något sätt har ” […] avsikten att undersöka, vårda, skydda, utveckla samt förmedla kunskap om kulturarvet och dess värden” (Riksantikvarieäm- betet 2015, 12). Detta arbete utförs av olika myndigheter, organisationer och aktörer som till exempel Riksantikvarieämbetet, museer, kommuner, länsstyrelser och privata företag.
Kulturmiljö
Kulturmiljö definieras av Riksantikvarieämbetet (2015, 13) som den miljö där människan vid något tillfälle påverkat omgivningen. Kulturmiljön kan därför bland annat innefatta enskilda lämningar eller anläggningar, landskap, bygder och regioner, likväl som ortsnamn och sägner som blivit en del av en plats och ett område. Kulturmiljön syftar därför både till materiella och immateriella delar av miljön och är en del av kulturarvet. Kulturmiljöarbetet är i likhet med kulturarvsarbetet ett verksamhetsområde som skall ” […] undersöka, vårda, skydda, utveckla samt förmedla kunskap om kulturhistoriska företeelser och deras värden” (Riksantikvarieäm- betet 2015, 13). Arbetet utförs även här av samma myndigheter, organisationer och aktörer som för kulturarvsarbetet.
1.5. Metod
I denna del beskrivs inriktningen på undersökningen, för att sedan förklara vilket material som analyserats, samt urvalskriterier. Därefter förklaras vilken analysmetod studien använder sig av och hur den appliceras på materialet.
Studien har utarbetats från en kvalitativt inriktad forskningsmetod, då arbetet fokuserats på
textmaterial som behöver tolkas och analyseras, snarare än att mätas statistiskt (Patel och Da-
vidson 2011, 13f). En kvalitativ inriktning är även en vanlig metod vid kulturstudier då fokus i
regel finns på kulturella meningar (Barker och Jane 2016, 36). Ur ett vetenskapligt perspektiv
kommer studien genomföras hermeneutiskt. Hermeneutik har i motsats till den positivistiska,
mer kvantitativt och objektiva inriktade forskningen, stått för en kvalitativ, mer tolkningsbar
och förstående forskning (Patel och Davidson 2011, 29). Hermeneutiken kan därför karakteri-
seras som ett mer personligt sätt att tackla sin forskarroll, där förförståelsen, sina egna tankar
och känslor blir en tillgång och inte ett hinder för forskningen. Förförståelsen i detta fall står
både i relation till mitt eget intresse för kulturarv och kulturmiljö och bevarandearbetet, mina
kunskaper om de kulturpolitiska målen, och den egna kunskapen om både Nykroppa gamla
skola och den så kallade Gröna villan. Båda fallen har givits en del uppmärksamhet i media,
vilket har gett mig en förförståelse om byggnadernas historia, och till viss del hur debatten och
12 utvecklingen av vartdera fallet sett ut, både i media och från intressegruppen ”Rädda Nykroppa gamla skola” (Konradgruppen och Svenska Byggnadsvårdsföreningens Värmlandssektion u.å.).
1.5.1. Material
Det material som analyserats i denna undersökning är dokument i form av en nationell vision för kulturmiljöarbete, en regional kulturmiljöstrategi och kommunala kulturplaner. Dessa do- kument har använts tillsammans med dokument från respektive kommun som har anknytning till de specifika fallen. Tidningsartiklar som rör fallen har även använts som bakgrundsmaterial både för Nykroppa gamla skola och Gröna villan för att följa händelserna och få en överblick av situationen.
Dokument
Nationell nivå
Riksantikvarieämbetets Vision för kulturmiljöarbetet 2030: Redovisning av regeringsuppdrag om ett offensivt och angeläget kulturmiljöarbete (2016) används för att se över den övergri- pande nationella visionen gällande kulturmiljön, för att undersöka nationella förutsättningar.
Visionen är en sammanställning av Riksantikvarieämbetets arbete med att ta fram en ny vision för kulturmiljöarbetet. Nationella mål och lagar som också är relevanta för studien är Plan- och bygglagen och Kulturmiljölagen, eftersom de innehåller bestämmelser om planering, respektive kulturmiljöarbete.
Regional och kommunal nivå
Kulturmiljöstrategi Värmland (2012) är skriven av Länsstyrelsen Värmland, tillsammans med Region Värmland. De används i kommunernas kulturarvs- och kulturmiljöarbete. Strategin ana- lyseras i studien för att få svar på de regionala förutsättningarna för det kommunala arbetet gällande kulturarv och kulturmiljö.
Karlstads kommun
Materialet gällande Karlstads kommuns mål med kulturarv och kulturmiljö utgår från deras
nuvarande kommunala kulturplan (Kulturplan 2018–2025 2018). För Gröna villan kommer
Stadsbyggnadsförvaltningens Detaljplan för del av kv Thor inom Herrhagen, Karlstads kom-
mun, Värmlands län (2016) analyseras för att få en översyn på planprocessen och anledning till
13 rivningshotet
1. Detaljplanen för Gröna villan innehåller flera handlingar. Dessa är Plankartan med bestämmelser (2016), som är bifogad som en bilaga (se Figur 2), Samrådsredogörelsen (2015), samt Granskningsutlåtandet (2015) av detaljplanen. Samrådsredogörelsen och gransk- ningsutlåtandet analyseras inte, men beskrivs i bakgrunden till Gröna villan (se 2.1.1.). Även Karlstads kommuns kulturmiljöprogram (2020) och Riktlinjer för kulturmiljöfrågor (2017) är viktiga underlag för studien. Det är kulturmiljöprogrammet som visar och beskriver Gröna vil- lans värdering, historik och skydd i detaljplanen, och riktlinjerna ger mer information om spe- cifika målsättningar för kulturmiljön i Karlstad. Kulturmiljöprogrammet används som bak- grund till analysen av Gröna villan, och riktlinjerna används som grund till Karlstads kommuns målsättningar och beskrivs i kapitel 2.1.1.
Filipstads kommun
Kulturplan för Filipstads kommun (2018) beskriver kommunens mål gällande kultur, kulturarv och kulturmiljö. Sammanträdesprotokollet från Miljö- och byggnadsnämnden (2018) angående rivningslovet för Nykroppa gamla skola, analyseras för att få ett perspektiv på varför skolan revs. Värmlands museums (2015;2018) yttrande om Nykroppa gamla skola beskriver det kul- turhistoriska värde som museet ansåg att skolan hade, med utgångspunkt i deras egen invente- ring från år 1980. Deras yttrande analyseras inte, utan beskrivs i kapitel 2.1.1. Två dokument som inte analyseras men som beskrivs i uppsatsen är Filipstad 2035: Översiktsplan för Filip- stads kommun, Värmlands län (2016) och Fördjupad översiktsplan för Filipstad (2013). Dessa dokument används däremot vid tolkning, slutsats och diskussion för att få mer information om Filipstads kommuns målsättningar och handlande inom kulturmiljöområdet.
1.5.2. Insamlingsmetod
Materialet består av offentliga handlingar som protokoll, mål, visioner och strategier. Då under- sökningens frågeställningar skall ge svar på ” […] faktiska förhållanden och faktiska skeenden”
(Patel och Davidson 2011, 68), inom kulturmiljö-och kulturarvsarbetets praktik, kommer denna insamlingsmetod fungera bäst. För insamling av bakgrundsmaterialet har arkiverade tidnings- artiklar använts som hjälp, genom att söka efter de specifika fallen i tidsskriftdatabasen Medi- earkivet Retriever. Något som blir viktigt vid insamling av dokument är att förhålla sig kritiskt
1 Dokumentet som tituleras Detaljplan för del av kv Thor inom Herrhagen, Karlstads kommun, Värmlands län (2016), är en plan-och genomförandebeskrivning för detaljplanen. Dokumentet är den färdiga handlingen för Gröna villans kvarter, efter att den vunnit laga kraft.
14 till materialet (Patel och Davidson 2011, 68). Därför kommer en mer utförlig källkritisk reflekt- ion tillämpas (se Källkritik och validitet).
Materialet från Karlstads respektive Filipstads kommun är utvalt för att få jämförbar empiri och för att förstå kommunernas kulturpolitiska mål inom kulturarvs-och kulturmiljöområdet. Att utgå från de kulturpolitiska målen i kommunernas kulturplaner ger dessutom en ny vinkel på kulturarvs- och kulturmiljöarbetet. Kulturmiljöområdet sträcker sig utanför kulturpolitiken, och är inte direkt styrt av kulturplanerna. ”Med kulturpolitik avses här [av Riksantikvarieämbetet]
hur samspel och ansvarsfördelning ordnas mellan berörda aktörer och på olika nivåer” (Riksan- tikvarieämbetet u.å. b). Båda kommunerna har kulturplaner att utgå ifrån, men bara Karlstads kommun har ett kulturmiljöprogram och riktlinjer för kulturmiljöfrågor. Därför kommer, som tidigare beskrivits i kapitel 1.5.1., Karlstads kommuns Riktlinjer för kulturmiljöfrågor (2017) inte analyseras utan beskrivas i kapitel 2.1.1. Riktlinjerna kommer att användas vid tolkning och diskussion. I Filipstads kommun finns inget dokument som konkret beskriver riktlinjer för kulturarvs-och kulturmiljöarbetet, som Karlstads kommun har, inte heller har Filipstads kom- mun något kulturmiljöprogram. Det enda dokument som på något sätt behandlar området är Filipstad 2035: Översiktsplan för Filipstads kommun, Värmlands län (2016) och Fördjupad översiktsplan för Filipstad (2013). Översiktsplanen behandlar hela Filipstads kommun medan den fördjupade planen enbart gäller Filipstads tätort. Genom att använda dessa dokument vid tolkning och diskussion kan en inblick ändå ges till kommunens målsättningar och agerande av Nykroppa gamla skola.
Karlstads kommuns hantering av Gröna villan innebar en ändring i detaljplanen för området vilket är varför plan-och genomförandebeskrivningen valts för att få en översikt över nuläges- beskrivningen, planförslaget och vilka konsekvenser som identifierats. De andra handlingarna som dokumentet innehåller (se 1.5.1) kommer inte analyseras, men är en viktig del av detalj- planeprocessen vid tolkning av resultat, slutsatser och diskussion för Gröna villan. Nykroppa gamla skola har inte varit markerad i någon detaljplan för området, vilket inte heller har inne- burit att en ny detaljplan behövt prövas vid ansökan om rivningslov, och därför anses det materi- alet inte relevant för undersökningen
Det sammanträdesprotokoll som analyseras för rivningen av Nykroppa gamla skola är det enda
dokumentet som varit relevant för studien, då ingen annan information än tidningsartiklarna har
berört anledningen till rivningsbeslutet. Det utlåtande som Värmlands museum (2015;2018)
15 skickade till kommunen i samband med ställningstagandet till rivningen av Nykroppa gamla skola ger även kännedom om det antikvariska utlåtandet som museet gjorde.
1.5.3. Analysmetod
Som analysmetod utgår studien från en kvalitativt inriktad innehållsanalys, då det är text- material som behöver tolkas och analyseras. Den mer kvantitativt inriktade innehållsanalysen riktar sig till delar av texter som kan mätas och räknas, medan den kvalitativa innehållsanalysen behöver en djupare texttolkning för eventuella mätningar (Bergström och Boréus 2012, 50).
Innehållet i denna studie har därför inte mätts eller räknats på det sättet som en kvantitativt inriktad innehållsanalys skulle göra. I stället ämnar studien att försöka finna innebördsaspekten genom att systematiskt återge textinnehållet, genom att fokusera på relaterade koder och göra en djupare tolkning. Den kvalitativa innehållsanalysen följer då ett liknande mönster som den kvantitativa, med samma metodologiska noggrannhet (Rosengren och Arvidson 2002, 370).
Innehållsanalysen för denna studie har tillämpats genom att först läsa materialet som skall ana- lyseras för att få en uppfattning av innehållet, dock i den utsträckning som är lämplig för att få svar på frågeställningarna. Efter inläsning har en ordlista, eller kodschema, tagits fram för att notera texternas innehåll utifrån särskilda ord, delvis utifrån de teoretiska utgångspunkterna.
Sammanträdesprotokollet från Filipstads kommuns Miljö- och byggnadsnämnd utesluts ur denna del då det är så pass kortfattat att inget kodschema behövs. Koderna har delats upp för relevant dokument enligt nedan:
Vision för kulturmiljöarbetet Karlstads kommuns kulturplan Filipstads kommuns kulturplan
Länsstyrelsen Värm- lands kulturmiljöstra-
tegi
Detaljplan kvarteret Thor
Mål och syfte Mål och syfte Mål och syfte
Samverkan Samverkan Tillväxt
Urbanisering Urbanisering Rivning
Näring och tillväxt Näring och tillväxt Kulturarv och kultur- miljö Kulturarv och kulturmiljö
Dessa ord, eller koder, utgår från det som är manifest, med andra ord det som är det explicita
innehållet i texten. Enligt Bergström och Boréus (2012, 51) behöver det manifesta innehållet
16 dock inte vara det enda som en studie söker, utan kan även söka det som inte är helt uttalat i texten, det som Rosengren och Arvidson (2002, 362) kallar det latenta innehållet. Det explicita innehållet som tagits fram från kodorden beskrivs i resultatdelen av studien, för att sedan föras över i den analyserande delen där eventuella latenta innehåll och andra uttryck analyseras och tolkas.
1.6. Källkritik och validitet
Dokumenten som använts i studien är alla offentliga och hämtade från respektive kommuns och
myndighets hemsida, och är på så sätt politiskt antagna som bedöms vara autentiska då dessa
dokument skall stå som bakgrund för deras eget intresse. När det gäller bakgrundsinformationen
är även här respektive lagar hämtade från riksdagens hemsida, vilket även då bedöms vara au-
tentiska, primära källor. Bakgrundsinformationen som gäller Nykroppa gamla skola och Gröna
villan har till viss del använts som referens för fortsatta sökningar efter tidningar från Bygg-
nadsvårdsföreningens hemsida, specifikt från deras gula lista, samt detaljplanen för kvarteret
Thor (2016). Byggnadsvårdsföreningen är en oberoende, ideell förening, vars syfte är att arbeta
för att vårda, beskydda och bevara byggnader och bebyggelser. Genom ”att skapa opinion,
sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byg-
gande” (Byggnadsvårdsföreningen u.å.). Hemsidans gula lista informerar även om byggnader
som hotats med rivning, delvis genom att länka till tidningsartiklar och andra relevanta doku-
ment. Deras arbete är på så sätt partiskt i frågor om byggnaders bevarande. Informationen som
delas har dock i stor mån utgått från att lägga till alla relevanta artiklar och dokument, oavsett
åsikter, dock har sidorna inte alltid uppdaterats, vilket påverkat innehållet. För studiens insam-
lande av material har hemsidan använts som en första referens för eventuellt intressanta artiklar
och material, som sedan har utvecklats genom eget insamlande via en tidningsdatabas. Bedöm-
ningen är att hemsidan försökt att informera om byggnaderna, från olika håll, även om deras
uppdateringar varit något undermåliga och att det inte finns någon egentlig anledning att un-
danhålla information. Det bildmaterial som används till Figur 3 i bilagor, är ett kompendium
som är uppladdat av Arkitekturupproret för att locka eventuellt nya ägare av Nykroppa gamla
skola, där bilder och information om byggnaden finns nedtecknat. Arkitekturupproret har som
agenda att göra uppror mot det som de anser vara dålig, modern arkitektur, rivningar av äldre
byggnader och tillbyggnader som avviker från redan existerande historiska byggnader (Arki-
tekturupproret u.å. a). I och med deras agenda är de därför partiska i frågor som gäller bebyggd
miljö, och därför behöver det redovisas. Kompendiet är det enda som hittats som har så pass
17 mycket information om skolan och dess yttre och inre miljö, och används enbart för att ge en visuell bild av skolan. Eftersom ingen annan information från Arkitekturupproret används är bedömningen att studien inte blir vinklad i linje med deras agenda.
Reflexivitet
Då jag, som författare av denna studie, delvis har deltagit i debatten om Nykroppa gamla skolas rivning, krävs det en självreflektion kring konsekvenserna som kan uppstå i och med en fors- kares egna värderingar. Som en av deltagarna i debatten finns till exempel risken att studien inte kan ses som helt värderingsfri, eller att jag stått partisk i frågan. Som läsare blir det då viktigt att få all information som är relevant och att jag förhåller mig öppet till den (Bryman 2018 (2016), 65f och 471). Bryman (2018 (2016), 66) menar dock att det går att medvetet an- vända värderingar i sin forskning och argumentera för denna medvetenhet, i likhet med hur vissa feministiska forskare arbetar. Denna studie har dock inte utgått från särskilda värderingar vid analys och tolkning. Medvetenheten om mitt deltagande i debatten vid två tillfällen har således bidragit till att alla debatter helt uteslutits. Mina egna värderingar och åsikter i detta sammanhang, kan ses som en del av den hermeneutiska ståndpunkt som denna studie har, men jag har inte haft som avsikt att sätta dessa värderingar eller åsikter i vägen forskningen. Det finns inte heller någon anledning för mig att vara partiskt, då jag söker svar på hur kommunerna lever upp till de kulturpolitiska målen, samt deras förutsättningar för kulturarvs-och kulturmil- jöarbetet. Att förhålla sig helt opartiskt kan dock vara svårt. Jag har, precis som beskrivet i kapitel 1.5 Metod, ett intresse för kulturarv och kulturmiljö samt bevarandearbete i relation till samtidens förändringar. Min röst i debatten om Nykroppa gamla skola har varit emot rivningen då jag ansett att byggnadens historiska värde varit högt och att det funnits potential för att åter- använda byggnaden, exempelvis i ett mer utvecklande och bildande syfte. Särskilt med tanke på att Nykroppa som samhälle påverkats negativt på grund av nedläggningen av ortens järnverk, med nedstängda butiker och minskad befolkning som konsekvens. Då jag har uteslutit min del av debatten, har redovisat en medvetenhet om mina egna värderingar samt arbetat för att vär- deringarna inte skall få inflytande över forskningen, menar jag att jag har förhållit mig förhål- landevis opartisk och värderingsfri under studiens gång.
1.7. Disposition
I kapitel 2, som är studiens resultatdel, redovisas först en bakgrund för Nykroppas gamla skola
och Gröna villan för att skapa ett narrativ för händelseförloppet, samt en kortare bakgrund av
de nationella kulturpolitiska målen, Plan-och bygglagen och Kulturmiljölagen. Efter
18
bakgrunden beskrivs, analyseras och tolkas respektive dokument för att besvara de fyra fråge-
ställningar som studien utgår från, genom att hanteras en åt gången med hjälp av innehållsana-
lysen och de teoretiska utgångspunkterna. I kapitel 3 redovisas de slutsatser av analysen och
tolkningen som resultatet dragit, och i kapitel 4 diskuteras resultatet av studien. Urklipp från
Karlstads kommuns kulturmiljöprogram, plankarta med bestämmelser över kvarteret Thor och
information om Nykroppa gamla skola finns som bilagor i slutet av arbetet.
19
2. Resultat – Beskrivning och analys
2.1. Bakgrund
För att skapa förståelse kring händelseförloppet för respektive fall, kommer en beskrivning av Nykroppas gamla skola och Gröna villan i detta avsnitt. Nationella mål och lagar gällande kul- turarv och kulturmiljö kommer även förklaras i avsnittet med avsikten att skapa en bakgrund för analys och diskussion.
2.1.1. Fallen
Nykroppa gamla skola
Den gamla folkskolan i Nykroppa uppfördes år 1911 och var en del av Nykroppa skola fram till år 2014 när det beslutades att all verksamhet skulle flyttas till den nyare skolbyggnaden (Sammanträdesprotokoll, Filipstads kommun Dnr 2014/118, 32). När planerna på att förflytta skolans verksamhet väcktes var syftet att den gamla skolans framtid skulle utredas. Skolbygg- naden ansågs vara för krävande ur ett energi- och underhållsperspektiv, samt att den inte var funktionsanpassad (Kowalski 2012), enligt Filipstads kommun som både ägde byggnaden och marken. Inget beslut för förflyttningen skedde dock före år 2014, men under år 2013 hade redan debatten om rivning tagit form då Tekniska förvaltningen föreslog att skolan skulle rivas i och med förflyttningen. Detta på grund av det akuta renoveringsbehovet, underhållets uppskattade kostnad på 1,5 miljoner och bristen på tillgänglighet (Myr 2013). Under år 2015 skulle Miljö- och byggnadsnämnden ta ställning till om skolan skulle beviljas rivningslov, men det skickades på återremiss, i och med Värmlands museums yttrande. Ärendet skulle därför utredas ytterligare för att se om byggnaden stod under juridiskt skydd i plan- och bygglagen. Senare beslutades att rivningen skulle läggas vilande och byggnaden lades ut till försäljning (Sjögren 2015; Gustavs- son 2015). Ett kompendium riktat till eventuella nya köpare skapades och finns uppladdat av Arkitekturupproret, där information om skolan och dess planlösning finns (se Figur 3). Då ingen köpare kunde hittas togs beslutet att bevilja rivningslovet för skolan år 2019 och samma som- mar revs byggnaden (Richardson 2019).
Värmlands museums utlåtande
I samband med ansökan om rivningslov av Nykroppas gamla skola bjöd Filipstads kommun in
Värmlands museum för att göra ett yttrande om byggnaden år 2015 och 2018. I samband med
båda yttrandena beskrevs skolan först ur en historisk synpunkt där byggår redovisades
20 tillsammans med hur skolan användes från öppnandet och att skolan sedan kompletterades med en ny byggnad. Värmlands museum hade år 1980 gjort en byggnadsinventering där byggnaden ansågs vara särskild beaktansvärd. Både läget, storleken och den tidstypiska arkitekturen bidrog till att den ansågs ha ett betydande kulturhistoriskt värde. Värdet innefattar även den berättelse om samhället som byggnaden är förknippad med i Nykroppa, då de stora ambitionerna som skolan uppfördes med ” […] vittnar om ett samhälle med självaktning och en tro på framtiden”
(Värmlands museum 2015, 2). De sammanställda värdena påverkas inte nämnvärt, menar Värmlands museum, trots byggnadens nuvarande dåliga skick, vilket är en konsekvens av bris- tande underhåll. Att renovera byggnaden varsamt skulle därför ses som en viktig symbolhand- ling och som en miljömässig betydelse, menar Värmlands museum (2015, 2; 2018, 2). Utpe- kandet som särskild beaktansvärd, förklarar Värmlands museum motsvarar Plan- och byggla- gens förvanskningsskydd (8 kap 13§), där byggnader med särskilt värde inte får förvanskas. Ett rivningslov kan därför avslås om byggnaden anses ha tillräckligt höga värden. ”Förvansknings- förbudet kan hävdas utan stöd i plan”(ibid.), förklarar Värmlands museum, och menade att riv- ningslovet borde få avslag.
Översiktsplan och fördjupad översiktsplan för Filipstads kommun och tätort
Översiktsplanen antogs år 2016 av Filipstads kommuns kommunfullmäktige och ersatte den
tidigare översiktsplanen från år 1990 som ansågs inaktuell. Den nya översiktsplanen fokuserar
på utvecklingen av kommunens tätorter ” […] och stråken däremellan tillsammans med LIS-
områden (landsbygdsutveckling i strandnära lägen)” (Filipstads kommun 2016, 9). Planen in-
nehåller också information om bland annat Filipstads kommun, nulägesbeskrivningar, vision
och mål. Kulturmiljön nämns flertalet gånger, bland annat i nulägesbeskrivningen där kommu-
nen (2016, 15) ger en bild av att det finns ambitioner att utveckla kulturmiljöarbetet i kommu-
nen, då de självkritiskt konstaterar att de inte alltid varit bra på att uppmärksamma, ta vara på
samt värna och utveckla kulturmiljöers och byggnaders värden. Fokus läggs dock till stor del
på kulturmiljöområden som är av riksintresse i kommunen och skyddad bebyggelse. Vissa plat-
ser i kommunen som har kulturhistoriska byggnader, miljöer och lämningar som anses vara
värdefulla och intressanta beskrivs i översiktsplanen, däribland Nykroppa. Det fokus som läggs
på Nykroppa är dock det outnyttjade vattennära läget där mer bebyggelse skulle bidra till ut-
veckling både i Nykroppa och Filipstad (Filipstads kommun 2016, 108). Rekommendationer
ges på flera ställen i planen att planering inom vissa områden skall fortgå så länge hänsyn tas
till befintliga miljöer och byggnader. Planen lyfter även kommunens historiska värde i form av
21 den gamla gruvdriften, ” […] med sin natur, mineralartrikedom och många industriminnesmär- ken” (Filipstads kommun 2016, 13).
Kommunen har några mål som berör kulturmiljön specifikt:
Mål för friluftsliv, rekreation och turism
• Kommunen tar tillvara och värnar initiativ som rör utveckling av anläggningar, områden och platser för fritids- och sportaktiviteter,
men även platser som Långbans gruvby, Filipstads gamla stadskärna,
Trollstigen i Lesjöfors, Bergslagskanalen, Brattforsheden, Högbergsfältet i Persberg, Kalhyttans sport- och fritidsanläggning och Oxhälja
marknad. […]
• I de fall unika och/eller värdefulla områden eller byggnader berörs görs alltid en bedömning hur och ifall aktuella åtgärder är lämpliga.
I de fall bevarandekrav behövs ställs krav i till exempel detaljplaner eller områdesbestämmelser. (Filipstads kommun 2016, 17)
Kommunen har även tagit fram rekommendationer och riktlinjer vid exploatering i kommunen.
Om något skulle påverka eller potentiellt påverka ” […] viktiga natur- eller kulturmiljöer bör [det] alltid föregås av ett ställningstagande om hur bebyggelsen eller åtgärden påverkar natur- eller kulturmiljön och hur detta i sådant fall bör hanteras” (Filipstads kommun 2016, 53). Detta på grund av att miljöer kan hjälpa till att ge en plats attraktionskraft och bör nyttjas i stället för att betraktas som problem. Kommunen föreslår därför att skapa ett kulturmiljöprogram och göra kulturmiljöutredningar för att få ett kunskapsunderlag vid planering (ibid.).
Den fördjupade översiktsplanen är enbart över Filipstads tätort med vissa närliggande områden, och antogs av kommunfullmäktige år 2013, och ersätter den tidigare planen från år 1990. Ett av den fördjupade översiktsplanens mål skall möjliggöra ” […] förutsättningar för: […] beva- rande och vitalisering av stadens historiska bebyggelsemiljöer med särskilt avseende på den
historiska kärnan [sic] (Filipstads kommun 2013, 9). Detta mål framgår också i den andra
översiktsplanen (Filipstads kommun 2016, 56). De vill även att olika avvägningar mellan in-
tressen skall ske innan nya planläggningar görs för att minimera eventuellt ” […] negativa kon-
sekvenser på natur- och kulturvärden […]” (Filipstads kommun 2013, 9), inom tätorten. Planen
beskriver även att olika inventeringar gjorts i Filipstads kommun mellan åren 1975–1995. Där-
utöver redogörs för en förtäckning av Filipstads tätorts kulturhistoriskt värdefulla byggnader
med kortfattad förklaring om byggnadernas utseende där sammanlagt 120 byggnader är utpe-
kade i tätorten. Inga byggnader som är utanför Filipstads tätort finns redogjorda i kommunens
översiktsplan.
22 Gröna villan – Thor 14
Gröna villan, eller Thor 14 byggnad 1, är ett äldre hus beläget i stadsdelen Herrhagen i Karlstad och är troligtvis byggt i slutet på 1800-talet enligt Karlstads kommuns kulturmiljöprogram (Karlstads kommun 2020). I kulturmiljöprogrammet är huset rödmärkt enligt; ”Röd byggnad - Särskilt värdefull byggnad. Byggnaden får inte förvanskas enligt plan- och bygglagens 8 kap.
13 §” (Karlstads kommun 2020) i kulturmiljöprogrammets karta.
2Motiveringen till byggnadens värdering är som följande:
Ett av de äldre bostadshusen på Herrhagen. Fasaden är förändrad men har ändå sin äldre karaktär bevarad. Området är bebyggt med senare uppförda flerbostadshus. Detta hus berättar tillsammans med Thor 7 om Herrhagens bebyggelsestruktur runt sekelskiftet 1900 och har därmed ett historiskt och miljömässigt värde som det äldsta bevarade huset i kvarteret. (Karlstads kommun 2020)
Enligt kulturmiljöprogrammets karta (2020) har byggnaden även skydd i detaljplan 12–871 markerat med q, som står för särskild miljöhänsyn (se Figur 1). Wermland Invest, som numera äger byggnaden har länge velat riva huset för att ersätta det med ett nytt bostadshus. Enligt stadsbyggnadsnämndens ordförande har processen pågått sedan 1990-talet, när ansökan om riv- ningslov lämnades in. Ansökan fick först ja, innan de drog tillbaka beslutet (Wik 2015). År 2011 skickades ansökan om rivningslov åter in till Stadsbyggnadsnämnden, men fick då också nej. Dock fick tredje försöket för rivningslovet klartecken från nämnden år 2014, varpå en ny detaljplan för området inleddes. Den nya detaljplanen var ute på samråd år 2015 och godkändes år 2016, vilket öppnade upp möjligheten att riva byggnaden. Efter att detaljplanen vunnit laga kraft har Wermlands Invests plan om bostadshuset växt, vilket i sin tur har överskridit maxhöj- den i detaljplanen, vilket är något som politikerna åter måste ta ställning till (Sjögren 2020; Wik 2015).
Samrådsredogörelse och granskningsutlåtande
Inför antagandet av den nya detaljplanen var den ute på samråd, där den skickats till både ” […]
kommunala och statliga remissinstanser samt fastighetsägare enligt fastighetsförteckning”
(2015, 1) för att samla yttranden och synpunkter på planen. Det fanns även möjlighet för all- mänheten att ta del av och lämna synpunkter på planen under samrådstiden 15 oktober – 5 november, 2015. Under samrådsprocessen hölls ett möte den 27 oktober 2015, där frågor till handläggare på stadsbyggnadsförvaltningen angående planförslaget möjliggjordes. Samrådsre- dogörelsen är en redovisning av de inkomna synpunkterna, och förslag på förändringar i
2 Karlstads kommuns kulturmiljöprogram är ett underlag för att visa kommunens utpekade historiska byggna- der och miljöer.
23 planförslaget från stadsbyggnadsförvaltningen i och med synpunkterna. Detaljplanen var även ute på granskning mellan 11 mars – 5 april, 2016. Detaljplanen skickades till samma instanser som i samrådet och fanns tillgänglig för allmänheten. Granskningsutlåtandet (2016) är en redo- visning av de inkomna synpunkterna, men i stället för förslag från stadsbyggnadsförvaltningen om förändringar i samband med synpunkterna som i samrådsredogörelsen, innehåller gransk- ningsutlåtandet kommunens ställningstagande till de inkomna synpunkterna. De yttranden som tillkommit under samrådet gällande kulturmiljö och kulturhistoria har framkommit från Läns- styrelsen, boende i kvarteret Thor, samt Värmlands museum (Karlstads kommun 2015, 2).
Samtliga yttranden, förutom en förening från kvarteret Thor, är emot antagandet av den nya detaljplanen och den rivning av Gröna villan som skulle ske i och med antagandet. Länsstyrel- sen anser att planförslaget på ett adekvat sätt redovisar Gröna villans och områdets kulturhisto- riska värde, men ställer sig frågande till varför kommunen ändå väljer att ersätta byggnaden med ett flerbostadshus eftersom det ” […] förminskar betydelsen av kommunens inventeringar och program avseende kulturmiljö som relevanta planeringsunderlag” (Karlstads kommun 2015, 2). Värmlands museum anser att det inte finns någon anledning att göra en annan bedöm- ning än den som redan gjorts, och anser att värdet motsvarar plan- och bygglagens 8 kap 13§, där byggnaden skulle stå under förvanskningsskyddet (Karlstads kommun 2015, 8).
3Två av tre yttranden från de boende i kvarteret Thor är emot förslaget, bland annat på grund av det kultur- historiska värdet och Värmlands museums antikvariska undersökning.
Samtliga av de yttranden som redovisas ovan kvarstår i Granskningsutlåtandet (2016, 2ff) gäl- lande Gröna villans kulturhistoriska värde och motsättning till rivning. Ytterligare sex yttranden som inte framkommit vid samrådet tillkom under granskningen, där samtliga motsatte sig plan- förslaget.
I Samrådsredogörelsen (2015, 1) formuleras ett ställningstagande;
Karlstads kommun har idag ett underskott på bostäder och trycket på framförallt[sic] mindre hyres- rättslägenheter i centrala lägen är högt. Det finns därför ett stort allmänt intresse av att tillskapa fler sådana typer av bostäder, vilket detta planförslag ger möjlighet till.
Den avvägning som gjorts mellan olika intressen har resulterat i att värdet av att åstadkomma fler bostäder i det aktuella läget överväger bevarandeintresset […].
Även Granskningsutlåtandet (2016. 1) formulerar ett ställningstagande;
3 Här syftar Värmlands museum till den antikvariska undersökningen som gjordes år 2008. Se ”Detaljplan del av kvarteret Thor”.
24
En avvägning har gjorts mellan olika allmänna och enskilda intressen. Det allmänna intresset för nya bostäder och det allmänna intresset för nuvarande byggnads kultur- och bevarandeintresset har särskilt präglat denna prövning. Avvägningen mellan de två intressena har resulterat i att värdet av att åstadkomma fler bostäder i det aktuella läget överväger bevarandeintresset av aktuell byggnad.In-komna synpunkter föranleder därmed inga ändringar av planförslaget i detta skede.
Stadsbyggnadsförvaltningen anser därmed att detaljplanen är klar för antagande enligt plan- och bygglagens 5 kap 27 §.
Båda ställningstaganden formuleras på liknande sätt och är även mer eller mindre identiska med de kommentarer som Stadsbyggnadsförvaltningen ger till synpunkterna som tillkommit i sam- rådet och granskningen.
Riktlinjer för kulturmiljöfrågor
Karlstads kommun (2017,5), har riktlinjer för kulturmiljöfrågor vars syfte är att fungera som stöd för stadsbyggnadsförvaltningens handläggning av plan- och bygglovsärenden. Riktlinjerna skall även fungera som ett uppslagsverk för dem som vill veta mer om ett specifikt tema, och skall bidra till att agerandet i plan- och byggprocesser har bra och tydliga rutiner. Stadsbygg- nadsförvaltningens mål för kulturmiljöarbetet:
• Att kommuninvånarna känner ansvar och stolthet över de kulturhistoriska värden som finns i vår kommun. Det gör vi bäst genom att informera och förklara de kulturhistoriska värdena och uppmuntra till kontinuerligt underhåll och varsam restaurering.
