S T Y C K E N
UR
O a n t e s D I V I N A C O M M E D I A
k o i n w c n t e r a d e o c h öfversatta.
4 . D e l e n
s o m m e d v id tb e r ö m d a P liilo s . F a c u lte te n s tillstå n d u n d e r inseende
a f
E . O . A d j u n c t i T y s k a och Italie nska L i t t e r a t u r e n L e d a m o t a f K o n g l . V e t . och V i t t e r h .-Sanili, i G ö th c b o r g
f ö r P h i l o s o p h i s k a G r a d e n
k o m m e r a t t offentligen försvaras a f
GUSTAF FREDRI K HALLSTRÖM
V . D . M . a f S to c k h o lm s N atiou
|in G ustavinntka Lärosalen d. 5 1 Maji 1 8 4 /i
p. v . t. f. ni.
C P 8 A L A
W a h l s t r ö m <Sc L å s t b o m . I U 4 Ì 5 .
t f
T R E D JE SÅNGEN,
”31 au triider genom mig till stad a f jämmer, t Man träd er genom mig till smärta evig,
M an träd er genom mig till folk förtappadt.
Rättvisa d re f min sk a p are , den h öge, 4 O ch skapat mig har en gudomlig Allmakt, D en högsta Vishet o c h den första Kärlek.
E j före mig fauns något annat skapadt, r Än det som evigt ä r 3 ja g evigt varar:
O lemnen hvarje h o p p , J som h ä r ingån!”
De orden såg i dunkel färg jag skrifna
Guds so n , och K ä r l e k e n hos den Hel. A nde, såsom va
rande sambandet mellan F ad ren och Sonen. — Denna ter- zin stämmer sinnet till bäfvande åtanke af deu hemlighets
fulle, treenige G uden, likasom den föregående, i sitt Ijun- g andc allv ar, till rysning för Afgrundeus qval. Den tredje te rzinen förhöjer ännu mer inskriftens fasa, genom sitt til
lägg om Helfvetets e v i g h e t , samt de beröm da, lakoniska slu torden. E n hemsk P ro so p o p e e är portens presentation a f sig sjelf.
7 — 8. b ò r e Helfvetet voro Englarna skapade, då flelf—
v e tet ju st grundades till och genom de f a l l n a Englarna#
slralF. Skapade fö rru t tänktes äfven llimmelcu, fru n hvilken dö f ö l l o , och J o r d e n , mot hvilken Lucifer nedstörtades. D et
\
V id ' io scritte al sommo d ' una porta:
P e r d i io: m aestro, il senso lor m 'e duro.
E d egli a m e, come persona accorta:
Q ui si convien lasciare ogni sospetto, 0 3 na viltà convien che qui sia morta.
JSoi sem venuti al luogo, ov’ V € ho detto, C he veder ai le genti dolorose,
C ’ hanno perduto il ben dello intelletto.
E poiché la sua mano alla mia p o se, Con lieto v o lto , oiuV io mi confortai, M i mise dentro alle secrete cose.
Q uivi sospiri, pianti ed alti guai Ilisonavan per V aer senza stelle, PerclC io al cominciar ne lagrimai.
D iverse lingue, orribili fa ve lle , P a ro le di dolore, accenti (V ir a ,
var vid d et ta tillfälle , som J o r d e n af fasa öppnade sitt sköte, sa a l t L ucifer sjönk ner ända till dess m e d elp u n k t, d e r , en li g t Dantes fiction, han ännu sitter fast. A fgrunds-svalget u p p k o m d a , genom sp aren i jo rd en s innandömen efter hans fall ( J f r I n fe rn o , X X X I V Sängen). — I stä lle t för eterno (ad v. = etern a m en te) hafva flera manuscrip ter lä sarte n etern a (adje ct. med afseende på porta).
12. Dante vill härm ed ej u ttr y c k a , a t t inskrifts-ordens mening ä r honom s v ä rfattlig , ulan a t t den ä r honom h å r d t afskräckande. ( D uro hrukas här i enahanda bem ärkelse, som i F ö rs t a Sångens 4 v.) Han sk ygger tillbaka för a t t tr ä d a in , då han utanför måste lemna allt h o p p , således äfven h o p pet om a t t någonsin komma ut igen.
o i
P å gal vela a f en p o r t, h varför jag utbrast:
” H å r d , Mästare! inig synes deras mening.”
O ch han till m ig, liksom en väl erfaren:
” H ä r måste främst man lemna hvarjc fruktan, H ä r allt slags feghet måste utdöd vara.
Vi kommit till den o r t , d er ja g liar sagt dig, A tt du skali se de sorgefulla skaror,
Som lia fö rlo rat salighetens kunskap.”
O c h , efter att ha fattat mig vid handen,
Med uppsyn g lad , h v a ra f en tröst jag kände, Han förde mig nu in i det fördolda.
H ä r su c k ar, klagan, höga jämmerläten Genskallade igenom stjernlös luftrymd, A tt ja g dervid i btörjan brast i tårar.
A f tungomål och s p r å k en gräslig blandning, O rd u taf s m ä r ta , lju d a f vred förbittring,
14. Virgilius f ö r s t å r , a t t Dante stöter sig på ordet la
s c ia te , oeb han u p p r e p a r derföre samma verbum. Jfr. .d2u.
VI. 261.
18. d. v. s. som hafva fallit ur Guds åsyn, förlorat den eviga sanningens ås k åd n in g , skiljt sig från Gud. Originalet h a r : kunskapens salighet; öfversättningen: salighetens kunskap.
ID. eg. O ch sedan han m in hand lagt p ä sin egen, 21. I)e b a d a v audrarne träda nu in genom Helfvetc(8 p o r t , oeb med följande vers begynner skildringen af detta'»
inre beskaffenhet.
25. Dante h etec k n ar det underjordiska mörkret m ed Taer sen sa stelle.
V oci alte e fioche, e suon di man con elle, Facevan un tum ulto, *7 (funi sy aggira tg
Sem pre ’/i quell aria senza tempo tin ta , >
Come la re n a , quando 7 Otrfro spira.
E d io , d i ’ avea d ’ error la testa cinta, ,, Dissi: m aestro, che e quel c/t’ f ot/o?
E che qenC e , che p a r nel duol sì vinta?
E d eqli a me : questo tnisero modo 84 Tengati V anime triste di coloro,
C he visser senza infam ia e senza lodo.
M ischiate sono a quel cattivo coro 37 D egli angeli che non furon ribelli,
J \e fa r fed eli a D io , ma per se foro.
2 7 . U n d er suono d i inani innefattas sa väl skallet ai', i förtvillan hopslagua, h än d e r, som dånet af fiera skuggho- p ars vilda handgem äng, och af de slag; som många fördöm da rìg ta mot sig sjelfva.
2 0 . S e n za tem po, tid lö st, evigt.
5 0 . E n annan läsart har: quando a turbo spira (d. v. s.
a modo d i tu rb o ), = L ik t sa n d e n , n ä r som hvirfvelvis han fig g er. — Skalden liknar h är e tt virrvarr för örat vid e lt v irrv a rr för ö g a t, och ordet s'aggira u ttry c k er det i dem hegge gemensamma.
5 1 . De T yska öfversältarne hafva oui delta ställe miss
tagit sig. De hafva nemligen i o rd et errore inlagt b ety d el
sen a f tan k e-irrin g , villfarelse, oförstäud. Så har Kannegies- ser ö fv crsalt versen sälunda: ” U n d ic h , den ÌV a h n m ul Jrr- thum g a n z be fa n g e n ’; P h ilalethes: ” U n d ic h , dem ÌV a h n das H a u p t um fan gen hatte ”; Kopisch: ” U nd ich, dess lla u p t m it Jrrsa l noch um hiillt w a r . Afven hos Italienska k o m m enta
to rer får man enahanda tolkning. — F ör vår del anse vi o r -
lio
Ocii g ä lla , liesa r ö ste r, skall at' Länder,
I l ä r bildade ett s o rl, som ständigt livälfvcr „ Sig genom denna, evigt svarta, luftkrets,
L ik t sanden, n ä r som hvirfvclvinden blåser.
O eli j a g , som stod der midt i slik förkislring, ,, Sad’ : ” M ästare! livad är det, som jag hörer?
I lv a d folk är d e t, af qval så öfvermamiadt?”
Oeli h a n mig sv arte: ” detta usla tillstånd g4 F å deras s o rg s n a , jämmerliga sjä la r,
Som lefval utan skam och utan ära.
D e äro blandade ined fega hopen t7 A f E n g l a r , som mot Gud ej gjorde uppror, E j voro trogna d o c k , men sjelfviskt egna.
d e t e rro re h är u ttr y c k a , icke Dantes subjectiva själstillstånd, u ta n den objectiva fö rvirring, som i föregående terziner så m ålande ä r tecknad , det skärande "tu m u lto ", som från alla sid o r s u r ra d e k ring bans öron. A f d e t t a är det, som han s ä g e r , a t t han hade h u fvu d el om ringadt d. v. s. han hade sorlet r u n d t om krin g sig. — I dylik mening b ru k a r Tasso ifråga
varande o r d , n ä r han med mole d'errore (Ger. Lib. II. 91) b e t e c k n a r den Babyloniska tornbyggnaden. — Illa skulle or
det cìnto stå tillsammans med d 'e rro re , om frågan vore om in re förvirring. P ieno bade då varit lämpligare. — Boccac
cio h a r föreslagit att i stället för errore läsa orrore; men denna ä n d r i n g , ehuru i åtskilliga u p p la g o r antagen, är stri
dande m o t de säkraste inaiiusci'ipl<»r. Den är tillika öfver- flödig, om man förstår urtexten r ä t t , och den minskar det åskådliga i u ttr y c k e t, som i ställett b lir trivialt.
56. De moraliska lättinga rna s, d rö tia rn a s, själar. Ilvar- ken Iliminel eller Ilelfvetc vill ta:ga emot dem. De sväfva likasom i förstugan af det sednare.
*59. P e r se foro (== furono) bildade för sig ett tredje.
Cacciarli i d e l , per non esser men b e lli. 40 N e lo profondo inferno gli riceve,
d i ’ alcuna gloria i rei avrebber d ’ elli.
E d io: m aestro, che e tanto greve 4j A lo r, che lam entar li fa sì forte?
Rispose: dicerolti molto breve.
Questi non hanno speranza di morte: JC E la lor cieca vita e tanto bassa 7
n e u l r a l t , intlifferenl parli. Gitigliene #) t r o r , a l t d e l t a mel
lanslag af E n g la r är Skald ens egen uppfinning; men lian liar h ä ru li orätt. F lera a f medeltidens k yrkofäder hade an ta g it ett sådant* *). Såsom dessa A n d ar livarken tillh örde de goda eller de o n d a , liafva de här få tt sig anvisad en o r t mellan himmel och h elfv e te, dock s å , a t t de utg öra d et sednares f ö r p o s t e r ? och i dess vestihul tjena till sällskap å t de s l a p p a m enniskoandar, som på jo rd en lefval ” utan skam och utan
ära.” — Ilv arje afdelning af Inferno h a r, je m le de inenui- s k o s k u g g o r, som der straffas^ äfvcn en eller flera D em o n e r, som på en gång represe ntera b r o t t e t och dela straffet. D et ä r i sådan egenskap, som också h ä r de n eutrala E n g la rn a u p p träd a .
4 0 . eg. fö r a tt ej blifva m indre sköna, ej orenas och besudlas. — ”Der skall in te t inkom m a, som b esinitteligl ä r , eller d et styggelse gör och lögn.” U pp.-hok. 2 1 . 2 7
4 1 . P rofondo In fe r n o utm ä rk er det egentliga I n fe rn o , utan fö r hvilkct dessa andar nu sväfva.
4 2. ” De upproriska Englarna skulle ha kunnat fiirhäfva sig öfver de n e u t ra la , och j u b il e r a t öfver a t t se dem med m indre b r o t t ändock dela enahanda fördömelse.” — E n an-
* ) I l i s t o i r e L i t t e r a i r e d ’I t n ti e . T . I I . p. 5 6 .
* * ) J f r C l e m e n s A l e x a n d r i n u s , Stromata L . V I I . C a p . V I I .
§ . 4 6 . oidtr yccQ xaì tcòv àyyikior nvàs ino Qct&vfiias ohc&ijaavTas av&n ya/utti /Uijdtna) rtltov iis rt}v /jiuu txiirqr fft»/ tx iijs fu trjv di~
n\òr\v imiti(kiór*]TOS ixfrktyrtvitts in v is i’
ì>.>
Dem himlarna stölt b o r t , att ej fördunklas, 4„
O ch afgrunds-djupet tager ej emot dem , r^v de fördömda kunde a f dem yfvas.”
J a g sade: ” Mästare! livad är för dessa ti Så t u n g t , oeh kommer dem så gällt att k la g a ? ” H a n sade: ” Svar ja g vill dig ge i korthet.
De ha ej liopp atl genom d ö d förintas, 4Ö Oeh deras dunkla lif ä r så e rbarm ligt,
nan mening u p p s t å r , om man tag er ordet alcuna (såsom i F ra nsyskan aucun) n e g a liv t , således liklielydande med nes
s u n a , något som visserligen ej alldeles s trid er mot det Ita lienska s p r å k b r u k e t , om också i andra Rom anska idiomer analoga fall o ftare förekomma. Versen får då bety d els en : t\) sy n d a rn e skulle e j hafva någon ära a f d e m ; äfven de skulle för dem skämmas.” Denna tydning instämmer ej illa med bvad som n edanför i 6 3 v. säges, att ” de aro misshag
liga b å d e för Gud ocb för hans fiender.” Också h a r eu va- riant läsarte n: d i ’ alcuna gloria non avrebber d'clli. — Den allm ännaste förklarin gen af detta ställe är likväl d e n , som i Svenska texten b ä r blifvit följd.
4 4 . A lor. D e tta afscr icke de neutrala E nglarna, utan Mienm.sÄo-skuggorna, såsom ty d lig t synes a f 4 0 v.
4 6 . ”De hafva ej något hopp om upphörande a f sitt ti l l s t å n d ; de v e t a , a tt det skall räcka för evigt.” (Jfr. la seconda morte ciascun g rid a . Inferno I. 117.) Sjelfva y t t e r sta domen gör k äruti ingen fö rä n d rin g , t y , enligt livad 5 0 v. angifver, vill hvarken den eviga Rättvisan eller Barm her- tigbetcu taga med dem någon befattning.
4 7. lor cieca v ita , deras d u n k la , förgätna tillvaro. Cicco s t å r här i b e ty d e ls e af oscuro, ignobile, och afser ej dess»
syndares an dliga b lin d h e t, såsom några kom m entatorer t r o t t , livilka förklarat d et: perche hanno p erduto il ben dell' in telletto.
KG
Che ’tividiosi son (V o gii altra sorte.
F am a di loro il mondo esser non lassa: 49 M isericordia e giustizia gli sdegna.
N o n ragioniam d i lo r, ma g u a rd a , e passa.
E d io, c/te rig u a rd a i? viV/i m ia insegna, 6,
C he girando correva tanto r a tta , C he iV ogni posa mi pareva indegna:
E dietro le venia sì lunga tratta D i gente, c/t’ io non averci creduto C he morte tanta ri* avesse disfatta.
Poscia eli io v ’ ebbi alcun riconosciuto, 8*
G u a rd a i? e viift / ’ ombra d i colui Che fece p er viltatc il gran rifiuto.
4 8 . De afu n d a s, i silt negativa tills tå n d , ieke b lo lt de sa lig a , men äfven de positivt osaliga. De u t s t å } såsom län
g re frani visar sig^ visserligen ett straff, men detta ä r iner en sytnhol af deras inre tills tå n d , o ch, i jä m förelse med straffen i det egentliga Inferno, ett af de lättare.
4 9 . 1. I verlden ä r a llt m inne a f dem slocknad t ? ö l . ” Spill inga ord på dem !” — .Några upplagor hafva lä sarte n : non ragionavi.
5 2 —-öö. Dante såg sig nu nogare om kring, och markte s n a r t , kvaruli deras straff bestod. —■ Genom den raskt sig omsvängande fanan, k vilken, likasom af en osynlig v äderil, o u p p h ö rlig t drifves f ra m å t. b lir dessa syndares karaktcrslöshet symboliserad. De följa m e d , vana a l l vända kappan efter vinden. Straffet, som ofta bos Dante står i oiuvändt förhål
la nde till b r o t t e t , kan för dessa passiva drönare tänkas så m ycket mer p å k o s ta n d e , som de i lifvet ej gerna velat röra sig u r fläcken, och nu utan rast nödgas i all evighet löpa efter fanan, symbolen för deras eget vankelmod. Ännu mer
All li varje annan lott får deras nfiind.
Ej verlden låter rykte a f dem lefva, 49 Riittvisa ocli Barm hertighet försmå dem.
Om (lem ej tala ! S e , ocli gack förbi dem !”
Ocli j a g , som skåd ad e, såg nu en fana, 5a Som svängde kring ocli rände fram så hastigt, A tt hon u r stånd mig tycktes till hvar hvila;
Och bakom henne kom en sådan sträcka M A f f o lk , a tt aldrig kunde j a g förm oda,
A tt döden h a r tillintetgjort så många.
Se’n j a g b lan d dem igenkänt en och annan, 68 J a g såg m ig k rin g , och skuggan såg af honom, Som u ta f feghet sade a f sig makten.
od räg lig t b lifver deras tillstand genom det nya q v a l, som i v. 6 5 —0 9 skildras. — O rd e t ind eg n a i 5 4 v. ä r Lär s y n o nymt med in ca p a ce, ocli e rin ra r om e t t analogi bruk i Svenskau.
56. Dante had e aldrig kunnat föreställa sig, alt döden inalles sk ö rd at sä mycket f o lk ; och denna långa rad utgjor
des dock endast af så d a n a , som lefvat ” ulan skam och utan ära. ”
5 9 — 60. eg. Som titta f feg h et gjo rd e stora vägran 1. af- siigelsen. Man har i ett halft årtusende tvistat om, hvem D ante härmed k u n n a t m*>na. Somliga hafva gissat på E s a u , som fegt sålde sin f ö r s t f ö d s l o r ä tt: andra på D i o c l e t i a n u s , som på sin å l d e r d o m nedlade den kejserliga värdigheten:
andra nter på en Dantcs samtida landsman, Florentinaren J’ o r r e g i a n o d e i C e r c h i . Denne mäktige Ghihellin, som hade kunnat u p p r ä tt h å lla sitt p a rti, om han emottagit det honom erbjudna p r io ra tc t i Floren/., afslog detsamma a f småsinne och rä d d h å g a * ). D ante, nu sjelf Ghihellin, h a d e
*} C r o n i c a di D i n o C o m p a g n i . L ib . I I .
ìiH
Incontanente intesi, c certo f u i , 61 Che quest' era la setta de’ cattivi
A Dio spiacenti, ed a ' nemici sui.
Questi sciaurati, che m ai non fu r v iv i , C4
fö r donna afsägelse e l i horn i sidan till näm nde Torregiano, och d el är ej o sannolikt, al t han h ä r sy flar p å honom;
h ä l s t , såsom vi fa se , Skalden ofla fö rs ä tte r F lo ren tin sk a p artim an i de underjo rdiska straifreg io n ern a, li varvid han dock ej inskränker sig till män b l o t t a f ena p a r t i e t , utan alltid förfar mera u r en clhisk, än en p o lit is k , synpunkt.
Bland alla gissningar har den på T o rre g iau o derigcnom me
sta sken af sannolikhet, att Dante personligen hade känt den
ne man, och således h är kunde igenkänna hans skugga, livil- l^et han d erem ot ej kunnat göra med t. ex. Esaus eller Dio
cletian i, utan a l t de antingen sjelfva r ö jt sina nam n, eller Virgilius p re se n tera t dem för honom. T y »let h ö r till P o e mets sy stem , a t t Dante aldrig hland sk u g g o rn a igenkänner n ä g o n , som han ej förut sett i o fv an v e rld e n , så vida han cj särskildt om nam net upplyses, vare sig a f sin le d sag are el
le r af skuggornas egen mun. — A llm ännast ä r likväl den m enin gen, a t t med colui, che p e r viltà fece il g r a n rifiuto, Skald en skulle hafva anspelat på påfven C e l e s t i n u s den fem te , som , efte r nio m å n a d e r, försakade den påfliga v ä r
dig heten och återvände till sin förra cre m it-le fn a d , till d e t ta s te g förledd genom intalande och rän k e r af dåvarande k a r d i nalen Benedetto Gactani, hvilken också s e d e r m e r a , u n d e r nam net Honifacius VIII., b le f hans e f t e r t r ä d a r e , och öfverallt i D ivin a Commedia på d et häftigaste angripes. Denna afsä- g e l s e , som skedde 1 2 9 4 , gjo rde s to r t uppseende i vcrlden.
D an te var då tjugunio år. Men man h a r ingen visshet o m , a t t Dante någonsin hade s e tt C e lestin o ; o c h , i X I X S ången a f Inferno, d e r han y t t r a r sig om dennes afsägels e, sä ger han ej , att den skedde ”a f feghet”, u la n ”a f k l o k h e t ” (d i saviezza). K alh olik erna vilja också ej gerna uiedgifva, a t t den första sku g g an , som m öte r Dante inom lle lfv cte ts -p o r-
Och slraxt förstod ja g (lå och var förvissad, 41 A tt detta hopen var u ta f de slemma,
Misshagliga för både Gud otch djeflar.
De öm kliga, som lif ej nå W in kän d e , 64
te n , skulle vara den af en P åfv e, oeli dertill af en for öf- rig t o sk yldig, på Skald ens egen tid k an o n iserad * ), Påfve.
A t t likväl Dante ej sk yr a t t förlägga Påfvar i h elfv e tet, och d e t till och med för k ä t t e r i , synes h äst af X I Sången i In
ferno. Sednast har o c k s å , under pseudonymen P h ila le th e s , en K atholsk Prins h itr ä d t gissningen om Påfven Celestinus.
F ö r v å r del anse vi visserligen den a n d r a , som r ö re r T o rre - g ia no, äga flera skäl för sig ; men tr o d o c k , at t Dante med flit ej sa tt ut n a m n e t, utan le m nat fritt spelrum för läsar- ncs conjecturer. Någon gång förfar han på d etta sä tt b l o t t af en egen s to rarta d skalk aktig het ; men på d etta ställe har han äfven en djupare grund derför. Ty han har förrut sagt, a t t verlden ej ville minnas de h ä r o d åg o rn a , och han visar sig nu r ä d d , at t något slags ära k u n d e vederfaras cn af dem, om namnet införlifvades i hans Säng.
(»3. eg. fö r G ud och hans fien d er. De aflalliga ty c k te , a l t dessa moraliskt loja själar g jo r t alldeles för litet oiult:
Gud å t e r , a t t de g j o r t för litet g o d t.
0 4 . Che mai noti fu r v iv i, som aldrig ä g t , hvad man e g entligt kan kalla l i f , aldrig varit verksamma, aldrig gjort h ru k af lifvet. — F n annan f ö rk la rin g , enligt hvilken tion v iv i skulle afse ry kte ts l i f } och således u ttrycka ungefär d e t sam m a, som redan nfvanföre är sagdt i 41) v., anse vi ej antaglig. S n arare kunde man sätta i fråga, huruvida orden noti vivi ej helt enkelt kunde anses u ttrycka dessa varelsers to tala saknad af rörlig lijlig h e t, således j u s t den ^a&v/uia, som u tgör deras karak ter (Jfr. sid. 3 4 ) , och som nu kom i svår collisimi med den sprittande oroligheten i deras straff.
*) D e n n a k a n o n is e rin g t k e d d e lik vä l för»t 1 3 1 3 , u n d e r C l e m e n * den femte.
E ra n o ig n u d i, e stimolati molto D a mosconi c da vespe d i ’ eran ivi.
E lle rigavan lor d i sangue il v o lto , 67 Che mischiato d i lagrime a lor piedi
D a fastidiosi verm i era ricolto.
E poicli a riguardar oltre m i d ie d i, 70 V id i gente alla riva d ’ un gran fiu m e:
P erch ’ io dissi: m aestro, or m i concedi
d i ’ io sappia cptali sono, e guai costume rs L e fa parer d i trapassar sì p ro n te ,
Cotn io discerno per lo fioco lume.
E d egli a me: le cose ti fien conte 76 Q uando noi ferm erem o i nostri passi
S u la trista riviera d ’ A cheronte,
d lllo r con gli occhi vergognosi e bassi, 79
0 6 — 0 8 . Sym boler a f de sa rgande sm à a k t ig b e te r, som stundlig en uppfagit deras l i o c h de låga före m ål, som s u git b o r t deras b ä t t r e krafter.
0 9 . Bouterxvek, som i allm änhet visar mycken enfaldig
h e t i hvad han y t t r a r om D ante , och derföre också blifvit a f Schelling b eh ö rig t tillrä tta v is a d , ty c k er det vara synd med dessa stackars neutrala sjä lar, som ju ej g jo rt något ondt. Det ä r synda re längre n e r , som — menar han — hafva d et långt b ättre. — Vill man på d elta sätt taga den physiska plågan till g rad m ätare för straffen, utan a l l förslå den s y m b o l , som i dem lig g e r, så kan fråga hlifva. om icke till slut L ucifer h a r det aldrabäst.
7 0 . Denna o rdställning e rin ra r om den i Upp.-hoken ofta återk o m m a n d e: S ed a n såg j a g , och si!
71. Floden ä r , såsom af 78 v. visar sig, Acheron. Den omgifxer afgrunds-svalg cts öfrc hretsformiga r a n d . s å s o m e n
(il
De voro nakna nu och ifrigt stungna A f getingar ocli b ro m sa r , som der funnos.
U r d eras anlet dessa blodet sprängde, 67 S o m , blandadt se’n med t å r a r , nedanför dem l l l e f suget opp a f vämjeliga maskar.
O ch då j a g vidare mig g af att skåda, 70 J a g vid en väldig flod såg folk på stranden, IlvarfÖ r jag sade: ” Mästare! mig unna
A tt k unskap få 0111 dessa och 0111 skälet, J3 Som dem så b råd a gör till öfverfarten,
Så vidt jag skönja kau i matta dagern.”
O ch h an till mig: ” det skall alltsamman varda 76 Dig u p p e n b a ra d t, när vi ijäten stadna
Vid A ch ero n på sorgefulla stranden.”
D å , sänkande a f blygsel mina ögon, 79
b r e d , stillastående v alten g raf, och kallas derföre i 98 v. li
vida palude. F ö r alt komma till det egentliga Inferno, må
ste sku g g o rn a sättas öfver detta vatten. Med rätta yttrar G inguené: "D ante ne fait nulle diflicullé de inéler ainsi ran
cid i E n fe r et le nouveau,"
7 5 . C ostum e, eg. s e d , b r u k , fastställd ordning.
75. Dante u rsk ilje r, fastän med möda, föremålen i d e n sol-lösa u n d e r jo r d e n , hvars dunkel således ej får länkas så
som n attens becksvarta m ö rk e r, utan såsom en stark skym
nings hemska halfdager.
7G. Conte ålergifves af en Tysk öfversättare med bericli- le t; men o rdet ä r här s y n co p erad t, ej af contate, utan af co g n ite, och stå r b ä r , likasom i Inf. XXI. 6 2 , i betydelsen af p a lesi, manifeste.
7 9 — 81. M i trassi = irì astenni. — Dantes u n d f a l l en
het för sin lä ra re , och dennes, från början till slut, tro g et
T em endo che / mìo dir gli funse g r a v e , I n fino al fium e d i p a rlar m i trassi.
E d ecco verso noi venir per nave Un vecchio bianco per antico p e lo , G rid a n d o , guai a v o i, anime p ra v e :
N o n isperate m ai veder lo cielo: g3 / ’ vegno per m enarvi alV altra riva
N e lle tenebre eterne, in caldo e'n gelo.
E tu che se’ costì, anima v iv a , P a rtiti da cotesti che son m o rti:
M a poicK e> vide eli V non m i p a r tiv a ,
D isse: per altre v ie , per altri p orti 9(
V e r r a i a piaggia, non q u i, per passare:
P iù lieve legno convien che ti porti.
E l duca a lui: C a ro n , non ti crucciare: 91 V u o isi così cola, dove si puote
Ciò che si vuole, e più non dimandare.
iak ttag n a M entors-värdighet i afseende pä den f ö rr e , framslä alltid med nästan dramatisk åskådlighet.
82 . P o r tito r has horrendas aquas e t flu m in a servat T errib ili squaliore Charon: cui p lu rim a m ento C anities inculta jacet. — Virg. ^£n. VI. 2 9 8 - 5 0 0 . 1 enlig het med m edeltidens fö re ställn in g ar, framstå i Dantes d ik t ofta antikens mytliiska p ersonligheter såsom Demoner.
Så h ä r äfven Cbaron.
87. H ärm ed betecknas ej slu m pvis, såsom en Italiensk k o m m e n ta to r angifver, torm enti d i qualunque sorte e q u a lità , u ta n k ara k teren a f de u nderjordiska straffkretsarna i den o r d n in g , hvari de verkligen h är följa: först d et eldlösa m ö rk re ts, t å eldens ( = C ittà d i D ite ), sist den isande frostens. Det
O ch rädd att honom med mitt tal besvära, J a g a fh ö ll mig till floden från att orda.
Och s e , m ot oss kom roendes en gubbe, M Hvit som en snö i sekelsgamla håret:
H a n ropade: ” Ve e r , J arga själar!
O hoppens aldrig skåda himlen niera!
J a g kommer att er föra nu dilöfver T i ll evigt m ö rk e r, evig glöd och kyla.
O ch d u , som s tå r d e r , va re lse, som lefver ? 88
Gack b o rt från dessa h ä r , som äro döda!”
M en då lian s å g , att ja g ändå ej bortgick, H a n sad ’: ” P å an d ra v ä g a r, andra färjor,
D u s k a ll, men icke h ä r , till stranden färdas:
M er lätt höfs b å te n , som b ä r dig, att vara.”
D å min ledsagare: ” Ej vredgas, Cliaron! 94 M an vill det så d e ro p p e , d er man mäktar D et, som man v ill, och fråga nu ej mera!”
.
ä r i den sistnämnda b o tte n k r e ts e n , som Lucifer sitter fast- frusen.
8 8 — 89. V iva u t tr y c k e r här kroppsbegåfvad; m orti kroppsberöfvade.
91. P orto s tä r b är ej i den vanliga betydelsen af hamn, u ta n af fa r js ta d , eller fä rjb d t. I den sednarc bemärkelsen b rn k a s det ännu i Lombardiska dialekten.
9 4 . ” Den måste gå mera l ä tt, emedan din tyngd är s tö rre.” Charons b å t är gjord b lo tt för andar. — Manjäm- före i öfrigt d etta stä lle med Purgatorio II. 41.
9 5 — 96. Dessa o rd äro en stående formel, ett slags l ö s e n , som Virgilius äfven vid andra tillfällen begagnar ( J f r .
O uinci fu r quete le latione gote A l nocchier della livida pa lu d e,
C he ’ntorno ayli occhi ave' di fiam m e ruote.
M a quell’ anime eh’ eran lasse e n u d e , 10U C angiar colore, e dibatterò i d e n ti,
R a tto eh’ ’nteser le parole crude.
Bestem m iavano Id d io e i lor p a re n ti, 103 L ’umana specie, il luogo, il tem po, e’I seme D i lor sem enza, e d i lor nascimenti.
P o i si ritrasser tutte quante insieme l06 F orte piangendo alla ria m alvagia,
C h9 attende ciascun uom che D io non teme.
C aron (limonio con occhi d i bragia, 109 L o ro accennando, tutte le raccoglie:
B a tte col remo qualunque s’ adagia.
I n f. V. *22.), för a t t afväpna Demonernas m otstånd och skaf
fa sig och sin följeslagare fritt genom lag.
9 7 . d. v. s. d ere fte r sade lian ald rig e t t o r d , t e g s o m et t g o d t barn. — I målningen af den tandlöse, skäggige g u b bens ty s tn a d , gör Dante å s k å d li g t, k u ru d et sug u t , när ban talade.
9 8 . L iv id a eg. s v a rlb l å , u t tr y c k e r h ä r Acherons g r u m liga fä r g , sedd i den underjordiska skymningen.
9 9 . d. v. s. glö dröda ringar. 1 1 0 9 v. säges ban liafva occhi d i bragia. Jfr. S ta n t lum ina flam m a. Virg. 1. c.
100. De på öfverfart väntande s jä la rn a , som i 71 v.
betecknades med g en te alla riva.
1 02. Skuggorna i Dantes Inferno m å ste tänkas såsom lifsfärgade och lifskänsliga m enniskovålnader. E k u ru all m a
terie är b o r t a , bafva de ej b l o t t q v a r den inenskliga k ro p -
