- l o
S T Y C K E N
D a n t e * D I V I N A C O M M E D I A
C». D e l e n
som med vidtberöm da P liilo s. F acultetens tillstån d
Mie. C A R L W I L H E L M B O T T I G E R
E . O . A d ju n ct i T y sk a oeh Ita lie n sk a L itteratu ren L edam ot a f K o n g l. V e t. och V itte r h .-S a m k . i G ö th e b o r g
|)5 Gustavianska Lärosalen d. i i Ju n ii 1841*
f r . t . f. m.
— <» (■ m— U P 8 A L A
V V a j l i t r ö n » å C L å s t b o m . 1 8 - 1 i t .
k o m m enterade o ch öfversatta.
under in seend e
f ö r P h i l o s o p h i s k a G r a d e n
kom m er a tt o ffen tligen fot af
M A G N U S W I K S T R Ö M
af N o rrlands N atio n
f 3 ii i 1 l'K
a i
A i c a i f f i f t O a A H i v i a
f . U r t i n o v i * * d o o o h e « a l c i > i m n c M
fe d is ti .II
h n ù t a l l ì i < ? n * * t * ) i l u ' j ì : K>i . « o i i i l H « f u i i ó i i x i l b i / b o a r « s o *
» È l i !>.’> « n i i v m n
Ir.
m i m i T ö a f r i i H j r f f m a .0 /»
l i - n u l e - . i; ; Ik i i ■' . ! l i5s<i ) x u i j b •* . O . 2 ?
> . . d « i * < i . . ) l i s J i i 7 ii »o Ja / . Ii. 1. i l i i < l o f t i i b i .
iu Ii k i O n i ! r. i i i q u i d l i d 1 .
, f i lmili : ; : :• ■
rr( i araai w m a ah
noiliy. ibàtliiaif-. ”.e
i i i u b I I • ! > u ' . i i i . i ó i & J i - i n n i / a i , » « > h<|
. ->;••* <• -
Å J t A F ^ U
; ; j I . « t n J f ? , I *A « i «* . » « i d i / #
O ch han till m ig: ”del. ärofulla rykte, 76
Som ljuder efter dein i öfre verld en ,
U tverkar him melsk n åd , som så dem gynnar.”
O ch i detsamma hörde ja g en stämma: ,,,
” 0 helsen ärofullt den höge Skalden!
H an s sk u g g a , som var b orta, vänder åter.”
N är rösten upphört och var ty st, jag m ärkte, pt H ur fyra höga skuggor kommo mot oss
M ed anlete ej g la d t, ej heller sorgset.
D å to g den gode Mästarn så till orda: 85
” Se honom d er, med svärdet uti handen, Som går lram för de tre, liksom en furste!
D et är H om erus, ypperst ibland skalder; M Iloratiu s går d ern äst, som skref S atirer,
O vidius kommer s c ’n , och sist Lucanus.
E m edan hvar och en a f dessa delar 9t M ed m ig det nam n, som ljöd från enda rösten, D e h eder visa n iig , och det med rätta.”
S å såg jag samlas shöna lärjung’-ringen 94
inom denna ljuskrets var slilla (f/u e la ), då den eljest i Lola Lim bus dallrade (trem a va ) af suckar.
7 7 . / ö fr c v e r ld e n , eg. upp i d itt lif.
8G. H o in eru s, såsom den Episka hjellesångcns fader, h ä r i siil haiul symbolen af de besjungna strid e rn a , svärdet.
9 2 . D e t nam n. Namnet ncmligen af Skald. Jfr. 8 0 v.
Must emedan de alla äro, likasoin j a g , bcrätligadc till Skal
de n a m n e t, visa de mig heder, erkänna de uppriktigt mitt värde, och komma mig med glädje till möte.” De «Afa skal
derna vela ej af någon afund. di ciò fa n n o bene.
6
D i quel signor d e l l altissimo ca n to , C he sovra gli a l t r i , com’ aqu ila ? voto.
D a cK ehber ragionato ’nsieme a lq u a n to , 9r V o lsersi a me con sa lu tevo l cenno 7
E 7 mio m aestro so rrise d i tanto.
E p iù (V onore an cora a ssa i m i fen n o: 100 CA’ essi m i fe c e r d e lla loro s c h ie r a ,
S ì eh’ io / i a sesto <ro cotanto senno.
Così n’ andam m o infino a lla lu m ie ra , i08 P a rla n d o cose che ’/ tacere è hello ^
S ì com’’ era ’l p a r la r cola, d o v ’ ero.
Venimm o a l p ie d? un nobile c a ste llo , me Sette uotte cerchiato d ’ alte m u r a ,
9 5 . Mcd S ig n o r dell’ ollissimo canto afses h ä r n atu r
ligtvis Homerus^ och e j , såsom Hannegiesser och några an
dra k om m entatorer fö rm e n a, V irgilius, på g ru n d a f Dantes fö rk ä rle k för denne sednare skald. A t t säga llo m eru s til l
höra Virgili! S c h o la , l å t e r nog m y ck et bakfram.
9 9 — 100. D i tanto b e t y d e r ej an n at än d i ciò, likasom p e r tanto ä r enahanda med p e r ciò. — ” Virgilius — säger Dante — gladde s ig , a t t de ville kännas vid m ig , och hans a n lete k larnade dervid till et t leende.” A ran v ar för A n ti
ken det högsta. En ärebevisning, å t vännen c g n a d , tvingar ännu i skuggornas b o n in g ar Virgilius a l t le. — F enno = s fecero.
102. d. ä. b la n d dessa så u tm ä rk ta skalder. J f r . coti q u esti savj i 1 1 0 v.
103. S k e n e t ä r den förut om talta ljusa b a l fk r e t s e n , u r hvilkcn de fyra skald e-sk u g g o rn a t r ä d t u t för a t t inöta V ir gilius.
A f sån ga ri urs teu i den högsta dikt-art , Som örnlik fly ger öfver alla andra.
N är sig em ellan nägra ord de v ex la t, 9r D e vän de sig till m ig m ed h elsn in gs-teck en , D ervid min M ästare a f nöje sm ålog.
O ch ännu större h eder de m ig gjo rd e, , 00
T y m ig de togo upp uti sin skara,
A tt ja g den sjette b le f bland sådan visdom . Så gin g o vi nu ända fram till sk en et, ,03
I äm nen ta la n d e , om h vilk a tystnad
Här passar g o d t, som ta le t , der det skedde.
T ill foten a f en präktig skans vi k om m o , 10«
Sju h v a r f om ringad u taf höga murar
1 04. cose che ’l tacere è bello, emedan nu cn red o g ö relse föl* sa m talet skulle föra honom i alltför s to r t afsteg frän hufvudäm nct. Kopisch f atta r meningen s ä , att ”man ej far p la d d ra om skaldernas in b ö rd es hem ligheter.”
10G. Castello b e t y d e r h ä r e j , säsorn flera öfversatt det, s lo tt, u ta n en genom g ra f och m u ra r afskiljd p la ts , en om- skansad inhägnad. D et är den i 111 v. omtalade gröna pla
nen, som pä d e tta sä tt ä r in n e s lu te n ; men ingalunda någon borg. — Tasso ( C e i \ Lib. I. 6 3 ) k alla r S c lm e iz er-A lp e rn a : a lp in i castelli.
107. Med du sju m urarna vill Daniello förslä de sju artes liberales: G ra m m a tik , R h e l o r i k , D ialcctik , A rith metik, Musik, G eom etri och A stro n o m i. B ä ttre är d ä , a l t med Landino och V ellutello anse dem symbolisera de sju Aristo- teliska h u fv u d d y g d ern a , (fyra moraliska: p r u d e n z a , giu stizia , fo rtezza och te m p e ra n za ; samt tre specula tiva: in te llig en za , scienza och sapienza) , genom hvilka vägen g àr till H eroer- nas hem. Den klara b ä c k e n , under hvilken, besynnerligt
D ifeso 'ritorno iV un bel fium icello.
Questo passam m o, com e te r r a d u ra : P e r sette po rte in tra i con questi sa vi:
Giugnernmo in p ra to di fre sc a ve rd u ra . G en ti v * eran con occhi ta r d i e g r a v i,
D i gran de au torità nc' lo r sem bianti:
P a rla v a n rad o con voci soavi.
T raem m oci così d a ll’ un d e ’ canti I n luogo a p e rto , luminoso ed a lto , S ì che ve d er si potean tu tti quanti.
C o la d iritto sopra 'I ve rd e sm alto M i fu r m ostrati g li sp iriti m agni, C he d i ve d erli in me stesso n esalto.
I o v id i E lettra con m olti com pagn i, T r a ’ quai conobbi ed E tto r e ed E n e a , C esare a rm a to , con gli occhi grifagn i.
n o g , Landino förstår eloquenza, tjenar b l o l l såsom löpgraf för a l l af hälla p rofanavi v u lg u sj men P o e sie n , förehildad i de sex sk a ld e rn a, skrider öfver d e n , såsom om den ej fun
ne*. — Coltelli anser häcken symbolisera d o p e t , och de sjn m urarna de sju Sacramenlen. (?)
H O . Murarna ä ro c o n c e n l ris k a , den ena innanför den andra.
U 8 . D iritto = d ir itta m e n te , d irim petto. — Sm alto ( = S c h m e lz, E w a ille ), eg. en sam m ansättnin g af kis och k a l k , till g o lf eller vägar. Färgskiftningen i dylik mosaik- a rla d materie har gifvit anledning lill ordets metaforiska b e tydelse a f bro k ig t g o lf i allm änhet == suolo fio r ito , erboso.
119. esalto, verh. n e u t ru m , står här i s tä lle t för esul
ta , Lat. exsulto. F ö r rimmets skull har sta m o rd ets (salire) ii*
KS
118
s:>
Och a f en bäck på alla sid o r värnad.
D e n öfvergingo vi som torra landet: ,oy Sju portar gick jag genom med de visa:
V i kom m o till en plan a f v p p ig grönska.
Hä r var det folk med lu g n a , stränga ö g o n , Mt Med mycken värdighet uti sin uppsyn.
D e talte s ä lla n , och med sakta röster.
Vi d rogo oss nu från den ena sidan na Fram till en lju s och öppen p la ts, helägcn Så h ö g t, att alla kunde öfverskådas.
D er gei it em ot på gröna blom stermattan n . Nu visades för m ig de stora andar,
A f h vilk as åsyn ja g inom mig jublar.
Elektra såg j a g , fö ljd a f många käm par, lgl B land dem ja g skönjde H ektor och .^Eneas O ch Caesar med sin falk blick , krigiskt rustad.
a återkommit. — Del vanliga italienska o r d e t esalto (u p p höja) är >. a c tiv u m , oeb kommer af alto.
1 4 1 - 1 2 5 . E le k tra . tlä r m om s ej Agamcmnons d o lte r, utan en ännu äld re E l e k t r a , d o tte r till Atlas. Gift med A ta la n , (livilken, enligt intyg af den äldste F lo renlinske hi- storieskrifvaren , R icordano Malespini, ansågs först bafva an lag t F ie so le, m oderstaden till F lo re n /.), födde bon med Zeus sonen D a r d a n u s , T rojas grundläggare. Såsom stam m o d er för 1 rojanska b e r r s k a r - ä l t e n , ä r bon b ä r b eledsagad al en talrik suite T ro j a n a r e , bland bvilka särskilt fra m k a l
las I le k l o r, T ro jas ta p p re fö rsv a rare, oeb .dEiieas, R o m e r
ska rikets u p p h o f, hvars gemål och svärfader sederm era nämnas i 1 ^ 0 v. Äfven Caesar hör med rä tt a till denna g r u p p , emedan ban ledde sina anor från Iu lu s, son af
V id i C anim ili a , e la P cn tesileä m D a W a ltra p o r te , e v id i 7 re L atin o
C he con L a v in ia sua figlia sedea.
V id i quel B ru to che caccio T a rq u itto , , t7 L u c r e z ia , I u li a , M a r z ia c C o r ni g lia ,
E solo in p a r te v id i 7 S a la d in o .
P o i che ’n n alzai un poco p iù le c ig lia , , 30 V id i 7 m aestro d i color che san no,
S e d e r tra filosofica fam iglia.
T u tti V am m ira ti, tu tti onor g li fanno.
Q u ivi v id ’ io e S o cra te c P la to n e ,
Che" un anzi a g li a ltr i p iìi presso g li stanno.
D e m o c rito , che 7 mondo a caso p o n e,
iE neas. H a n , de Rom erska kejsarnes p r o t o t y p , ä r ännu ef
t e r sina k rig i full v a p e n ru stn in g , och sp ejar o m k rin g sig med falkögon (n ig ris vegetisque oculis, såsom S u etonius t il
lä g g er honom).
124. Camilla (1. 1 2 6 ) , som i Italien föll i strid emot T ro j a n e rn a , och P e n th e s ile a , A m a z o n d ro tln in g e n , som i A- sien stupade i strid fö r d e m , äro h ä r stä ld a pà hvar sin sida. Pentheselea dödades a f Achilles.
127. A lltså Lucius J u n iu s B r u t u s ; ty Marcus B r u t u s , som m ördade Caesar, ä r , för d etta h ö g m å ls b r o tt, straffad som fö rräd are a ld ra d ju p as t ner i In fe rn o , om edelb arlig en af Lucifer 6jelf.
128. L u c r e t ia , Collatini maka. J u l i a , Caesars d o t t e r , gift med Pompejus. M a rtia, gift med Cato från Ltica. C o r nelia, G racchernas moder. — Lucretia ä r så le d e s , lika lite t som Cato af Utica (Jfr. Purg. I. 7 5 ) . straffad bland sjclf- mördarne.
Jag så g Camilla och på andra sidan lt4
P e n th e sile a , ja g såg hung L a tin u s, Som satt utmed L a v in ia , sin dotter.
Jag såg den B ru tu s, som fö r d r ef T arq u in iu s, , a7
L u cretia , J u lia , Martia o ch C orn elia, O ch S a lad in , som stod a lle n , på sidan.
O ch när jag något mer h öjt mina ö g o n , , , 0
Ja g mästarn såg för d e m , som vishet sö k a , D er sitta i en ring a f P h ilo so p h er.
D e honom alla ära oeh beundra: ,33 D er såg jag både Sokrates och P ia to ,
Som honom stå mer n ära, än de andra:
O cli D em ok rit, som tror att slum p b ygt verlden, , 36
1 2 9 . S a la d in , sto lt rep rese n tan t för de orientaliska h je lta rn a oeh d et Christna Honis ädle m o lk ä m p e , står af- skiljd från de Rouicrska h eroe rna, i mer an e tt afseende en sam i s it t slag.
ISO. Hhilosopherna hafva sin plats högre upp an de förra. Högst sit te r A ri s to te le s , hvars namn Dante ej anser sig liehöfva näm na, ulan h eleck n ar honom lilo tt såsom de vises m ästare (il m aèstro d i color chi sanno). Dante delar sin tids förgudning af den sto re S tag iriten , o e h , när han r ä t t oeh slätt säger ” P hilosophen”, så menar han a lltid A ri
stoteles.
15G. che ’/ m ondo. a caso p o n e , så b e tec k n a r Daule D e m o k rits , efte r dess lä ra re Leucip pus u tb il d a d e , mekani
ska och atom ististiska fö rk la rin g s-sätt af N a tu r e n , enligt hvilket verld en ansågs hafva uppkom m it genom den eviga rörelsen a f en oändlig mängd o d elb ara och ofornim bara b e stån d sd elar ( A t o m e r ) , s o m , till s k a p n a d , läge och ordning, än voro med hvarannan sammansatta, än från k varannan skilj-
D iogen es, A n a ssa g o ra e T u ie , E m ped o cles, E ra c lito e Z en on e:
E v id i 7 buono a cco ylito r d el q u a le , J3„
D ioscoride d ic o , e in d i O r fe o , T u llio e L iv io e S en eca m o ra le :
E u clide g eo m etra , e T o lo m m co , m J p o c ra te , A vicen n a e G a lie n o ,
A v e r r o is che 7 gran comcnto fe o . JP moh posso r itr a r d i tu tti appieno,
P erocch é sì m i caccia 7 lungo te m a y C he m olte vo lte a l fa tto il d ir vien meno.
da. Sa u p p s to d Universum til lf ä lli g t, utan b iträd e a f nägon första orsak.
157. V e rsm åtte t f o r d r a r , a t t i Svenska öfversättn in gen den medlersla Philosophens namn utsäges A n’xagoras.
159. il buono accoqlitor del quale. Så kallas liär den heröm de Grekiske lä k are n D io skorid es ( 1 0 0 år e. C h r.) för sina skrifter dels öfver g ifte r och m otgifter i de tr e n a t u r r ik en a, dels öfver p lan to rn as oeh ste narnas e ge nska per (—
q u a le , q u a litete r, i motsats till d el andra s k o l- u ttr y c k e t quiditeter <1. ä. substanser).
141. Tullio d. ä. M. T u l l i us Cieero. — L i n o , L in u s , den fabelaktige sängarrn u r G reklands urtid. Kn annan lä s
a rt bar L ivio. — Seneca morale. Lucius Senec a, till skilj- nad från sin f ad e r, R h e to r n Marcus S en ec a, bar bär predi- k a l e t m orale, som ö fv ersättarn hälst velat återgifva med sedc- liir a r n , om versens utrym m e d et tillåtit.
142. E u klid es ä r genom e p ith e te t G eom etra n ärm a re betecknad, för a l t skiljas frän pbilosophen Euklides (frän Me
gara), S o k ra tes’ lärjunge. — Ptolem ceus, den b e rö m d e A s t r o nomen frän Alexandria.
145. Tirale de tvä Grekiska läkarne * H ip p o k r a te s oeb
D io g e n e s , A naxagoras och T h a le s, E m p ed ok les och H eraklit och Zeno.
Ja g sam larn såg a f tingens egenskaper, u»
J a g menar D iosk orides; såg O rp heus, O ch T u lliu s , L in u s, Seneca den stränge5
E u k lid e s , storh etsm ätarn , Ptolem aeus, u*
H ip p o k r a te s, G a lle n u s, A vicenn a, O ch A v e r r ö is , ryktbar a f sin tolkning.
Jag kan ej fu llt upprepa här dem a lla , U5 E m edan så m ig jagar långa äm net,
A tt ofta ordet ej förslår för saken.
G a llen u s, ii f v en en A r a b i s k , den berömde Avicenna (eg. Ibn- S i n a ) , hvars ” K anon” länge i medeltiden ansågs såsom en den medicinska vettenskapens codex.
1 4 4 . che ’l (frun comento feo. Den berömde Arabiske p b ilosophcn A v e rrb ö e s (eg. Ibn-roschd), kallades företrädes
vis ”K o m m e n ta t o rn ” för sin utläggning och öfversät(ning a f A risto te lis s k r i f t e r , e t t v e r k , som ännu på Dantes tid njöt d e t s tö r s ta anseende.
i 4 ö . n itr n r r e kan b är betyda antingen up p rä kn a , eller skildra. F ö r e d r a g e r man den sednare b ety d els en , så skulle då skalden h ä rm e d vilja säga: ”ja g hinner b lo tt näm na, men ej p o r tr a ite r a d e m , ej fu llt af dem uppdraga skildringen.”
I sjelfva v e r k e t saknar man också, i afseende på dessa A n
tik ens s k u g g o r , det lifliga, plastiska, dramatiska, som eljest u t m i r k e r Dantes framställning. Han hlo tt u p p rä k n a r d e m . utan all egentlig k ara k teristik : lian lå ter d e m , ulan a I h an d l i n g . v a r a , mer än v an lig t, skuggor. Skälet angifver lian sjclf i v. 1 4 6 — 147. Då likväl, utom de redan anförda, en s t o r mängd s k u g g o r ur forntiden ännu kan föruts ättas ålerslå a t t u p p rä k n a , så anse vi o rd et ritra rre bär kunna r ä t t väl bi
behållas i dess ursprungliga betydelse.
L a testa com pagnia in duo si scem a: m P e r a ltra via m i mena ’Z savio d u c a ,
F u o r della q u e ta , nelV au ra che tr e m a :
E vengo in p a rte ove non e che luca, 1M
148. S esta = senaria. H o m e ru s , H oratius ; Ovidius och Lucanus stadna q v ar: Virgilius oeh D ante fortsätta van
dringen.
1 5 0 — 151. F u o r della, q u e ta , nell' a u ra che trema.
Inorn castello (10G v.) dallrade luften ej ens af suckar. Den var d er queta. De hegge vandrarue trä d a nu ut ur denna stilla o r t , som inidt i afgrundeu b ild ar e t t litet Elysium; och
D e s e x , som io lja s , m inskas nu till tvenne: us P å annan väg jag fors a f vise ledarn
U r stilla luften u t , till d e n , som dallrar;
Och nu jag kommer d it, der a llt är mörker. 15l
komma åter till suckarnas rym d ( nell' aura che trema. Jfr.
2 7 v.): de komma ur ljusringen tillb aka till den del af for
sla kretsen , d e r in te t är som lyser ( ove non c che luca). Så t r o v i , a t t dessa sista rade r b ö ra förstås, ocb anse det o rätt, a l t , såsom m ånga g jo r t, bänföra aura che trem a till s to r men i följande krets.
CANTO QUINTO.
C o s ì discesi d e l cci'chio p rim a io , G iù nel secondo che tnen luogo cin ghia,
E tanto p ih d o lo r , che pugne a guaio.
S ta r v i M in os orribilm ente e rin g h ia , 4 E sam in a le colpe n ell’ en tra ta :
G iu d ic a , c m anda secondo eh’ avvinghia.
D ic o , che quando V anima m al nata 7
L i vien d in a n zi, tutta si confessa:
E quel conoscitor delle peccata
V ede qual luogo d ’ inferno e da essa: 10 Cignesi con la coda tante v o lte ,
2. vien luogo cinghia. J f r. noi. 2 4 till fjerde Sången.
5. dolor che p ugne a g u a i, ” en sm ärta ; som p in ar sä , att man inàslc skrika dervid.*’ I första kretsen hördes b lo tt stilla su c k ar: i denna an dra komma höga jainmerskrän i stä llet.
4. Kami för sin oruhhiiga r ättv is a, h le f Minos; K re tongernas kung och la g s tifta re , efter döden af skald erna satt till domare i a n d e v c r ld e n , tillika med ^ a k u s och R h a d am an thus. Dante b e h å lle r honom h ä r såsom så d a n , eller r ä tt a r e såsom symbol för det dömmande S am v e tet, men h a r för
vandlat Mytheus värdiga personlighet till en v idunderlig D e
mon. (Jfr. not. 8 2 till föregående Sång). Han förestä lles
FEM TE SÅNGEN.
ste g jag nu ifrån den första liretsen t N er i den an dra, som om sluter mindre
A f ry m d , men desto mer a f qval ocli jäm mer.
D er g räslig M inos stå r , straxt in man kom m er, 4 O ch tändren sk ä r5 han pröfvar brotten, döm m er,
O ch färdar a f , allt efter som han snor sig.
Ja g m enar så: när synda-själen träder r F ö r honom fra m , hon bigtar sig till fu llo , O eli lian , den store kännaren a f b rotten, S e r , hvilken afgrunds-plats som henne h öfves:
Då snor kan sig så många hvarf med svan sen ,
med en lång svans, med hvilken han omlindar sig flera hvarf, all i efler ordningen a f den straffkre ts, i hvilken syndaren skall nedstö rtas. Detta har man ansett allegorisera själens omsnärjande a f de syndiga b e g ä re n , oeh den sjelfdom, som d e ru ti ligger. Äfveuså vill man i den rörelse med tändren, som uttryc kcs genom rin g h ia re , se en anspelning på samve
tets gnagande bett.
7. V anim a m al n a ta , en , för hvilket det vore b ä t t r e a t t aldrig kafva blifvit f ö d d , en olycklig, genom s j n d f ö r tappad, själ. U ttry c k e t erin rar om ett likartadi i Svenskan, d e r vi kalla en vanartig son för ett olycksbarn.
Quantunque y r a d i vuol che yiu sia messa.
S em pre dinanzi a lui nc stanno m olte: ,, V ann o a vicenda ciascuna a l y iu d izio :
Dicono e o d o n o , e p o i soti yiu volte.
0 tu che vien i a l doloroso o spizio, IC D isse M inos a m e, quando m i v id e ,
L ascian do V atto d i cotanto u f z io , G u a rd a cotn* en tri e d i cui tu ti fide:
•s N o n V inganni V am piezza d e ll* entrare.
E ’l duca mio a lu i: p erch e p u r y rid e ?
N o n im pedir lo suo fa ta le a n da re: „ V u o lsi così cola dove si pu ote
C iò che si v u o l, e piìi non dim andare.
O ra incominciati le dolenti note |5
A fa rm isi sen tire: or son venuto L a dove m olto pianto m i percuote.
Io venni in luoyo d' oyni luce m u to, ts C he m u yyh ia , come fa m a r p e r tem p esta ,
S e d a con trari ven ti è com battuto.
1 2 . qu a ntunque (lai. quan ticunque) = quanti.
\ \ . a vicenda = I' una dopo V a ltr a , successivamente.
15. Dcnna rad målar förträffligt hela handlingens raska gång. Minos g ö r , som vi se^ processen kort. — Hvad u t try ck e t odono an g å r, så anse vi d e t blott innebära fö rn im m andet af Minos’ svar* utan alt dervid behöfver fö rrutsättas, såsom Italienska kom m entatorer y r k a ? a tt Minos, utom om- slingringen med svansen, äfven bifogat ”qualche condannato- ria dichiarazione a v o c e ."
Som n ed Lan vill, att h o n skall sän k as, kretsar.
Jäm t in för honom själar stå i m assa, u O c h , en i sen tler, gå d e fram att döm m as:
D e b ig ia , få sin dom , och slungas neder.
” 0 d u , som närmar dig till smärtans h em vist, , 6
— Så M inos sa d e, när lian m ig b le f va rse, O ch lä t sin vigtiga förrättning hvila —
M ärk, h u r du ingår och på livem du litar! 19 L åt ick e p ortens breda vidd dig narra!”
O ch m in led sagare: ”hvarför så väsnas?
Ej hindra du hans förelagda vandring! u Man . v ill det så deroppe, der man mäktar D e t, som man v ill, och fråga nu ej m era!”
N u börja sm ärtefulla ljud att höras
A f m ig , nu är ja g kommen d it, der jäm m er U ta f m ån gfald igt slag mig genom tränger.
Ja g kommit till en o rt, allt ljus beröfvad , , s Som r y te r , liksom hafvet gör i storm en ,
N är d et a f vindar stridiga b lir piskadt.
19. U tt r y c k e t ä r ärnnadt a l t väcka e tt visst misstroende till Virgilius.
20. ” Låt ej narra dig a f , a t t d et är sä lätt a t t kom
ma in ; ty d e t blir snart t r ä n g r e , och ut slip p e r du aldrig.”
2 3 — 2 4 . J f r. Inf. III. 9 # — 9G.
2 8 . d ’ ogni luce muto eg- stu m t på a l lt ljus. Samma k a tak res, som i första Sångens 6 0 v. ove il sol tace. 7 O Se anm ärkningen (ler. — B oulerw ck y t l r a r : ”H ie r , v v o d as B rtil- len d e r Tiefe l»ei dem Mangel a l le r Bescbäfligung des Auges die ganze Seele erfìillt, konnte die F insternis s nic bt treffen-
L a bu fera infernale che m ai non r e s ta , „ M en a g li sp irti con la sua rapin a ',
V o lta n d o e percotendo g li m olesta.
Q u an do giungon d a va n ti a lla m i n a , u Q u ivi le s tr id a , il com pianto e 7 lam en to ,
B estem m ia ti q u ivi la v irtù divina.
I n te s i , eli a così fa tto torm ento 3r S ono d an n ati i peccator c a rn a li,
CAe la ragion sommettono a l talento.
E come g li sto n ic i ne p o rta ti V a li 40 N e l fr e d d o tempo a sch iera larga e p ie n a ,
C osì q u el fiato g li s p iriti m ali.
D i q u a , d i l a , d i g iù , d i su g li m ena: 48 N u lla speran za g li conforta m ai
N o n che d i p o s a , ma d i m inor pena.
E come i g ru vati cantando lot la i, 48 F acen d o in aer d i se lunga riga ;
C osì v id ’ io v e n ir , traendo g u a i,
O m b re p o rta te d a lla d etta b rig a : 4!)
ile r als durch eincn A usdruck gem ahlt w e r d e n , der aie sellisi voni G eh ö r h em erk t w erd en la ssi.”
3 4 . A nnorlunda u p p fatta r Kopisch här meningen. Han f ö rs l å r med rtiina ” den fjellrand, som in neslu te r k r e t s e n , och m ot hvilken själarna af storm en d rifv as, likt e t t s k e p p , som k a n t ra r.”
3 o . De frukta nemligcn d å , att blifva af storm e n s k ju t
na n e r i d et d ju p , som framför dem g a p a r , och de u tb ry ta
< L r\id i hädelse r mot Gud d. v. s. de kalla himlen orättvis, som nu vill försätta dem d ju p are ner i A fg ru n d en , än de fö rtj e n a , o c h , enligt Minos' d o m , äro beredda på.
