Sociologi C, 30 HP Vårterminen 2019 Kandidatuppsats 15 HP
“Det är normalt att sitta med sin telefon och inte normalt att sitta och glo”
En kvalitativ studie om smartphones roll och funktion i dagens samhälle med hänsyn till självpresentation och personlig sfär
Examensarbete 15 HP Izabela Daria Bajek Livia Hermelin
Handledare: Åsa Gustafson
2
Abstract
This thesis presents studies and results for three questions regarding young women and their usage of smartphones related to their self-presentation and personal sphere in public spaces. Six young females signed up to participate after they were asked to be without their smartphone for approximately two hours in public spaces. The reason why we thought this would be beneficial was since this would give the participants the chance to reflect on their normal usage whilst in public. The participants were later, in the interview, questioned about their overall experience and were asked questions considering the different themes of the study. The results of the study show that the functions most used in a smartphone are communication and music. Results for self-presentation show that smartphones play a major part in young females lives and they use their smartphone in order to present themselves in a certain way. It was acknowledged that some individuals find it important to present themselves as not being lonely, and to achieve this they use their smartphone in order to seem like they are interacting with someone even in situations when they are not. Lastly results of the third theme show that young females use their smartphones in different ways in order to protect their personal sphere, by for example listening to music, holding their phone visible or by calling someone.
Nyckelord: Smartphone, digitala funktioner, självpresentation, personlig sfär
3
Innehållsförteckning
ABSTRACT 2
INLEDNING 5
SYFTE 6
FRÅGESTÄLLNINGAR 6
TEORETISK UTGÅNGSPUNKT 7
DRAMATURGISKA PERSPEKTIVET 7
TIDIGARE FORSKNING 8
DIGITALA FUNKTIONER 8
Smartphone som verktyg 8
Vardaglig användning 9
SJÄLVPRESENTATION 10
Social anpassning 10
Att inte se ensam ut 11
PERSONLIG SFÄR 12
Osäkerhet 12
Verktyg för att markera 13
Olika offentliga sammanhang 14
METOD 16
URVAL OCH DATAINSAMLING 16
INTERVJUER OCH INTERVJUGUIDE 16
FORSKNINGSETIK OCH UTMANINGAR 17
TEMATISK ANALYS 18
ANALYS 20
DIGITALA FUNKTIONER 20
Smartphones som verktyg 20
Vardaglig Användning 22
SJÄLVPRESENTATION 23
Social anpassning 23
Att inte se ensam ut 25
PERSONLIG SFÄR 27
Skydd 27
Olika offentliga sammanhang 28
Verktyg för att markera 29
Att vara utan sin smartphone 31
4
RESULTAT OCH SVAR PÅ UPPSATSENS FRÅGESTÄLLNINGAR 33
RESULTAT 1:DIGITALA FUNKTIONER 33
RESULTAT 2:SJÄLVPRESENTATION 34
RESULTAT 3:PERSONLIG SFÄR 35
SAMMANFATTNING 36
AVSLUTANDE DISKUSSION 37
FRAMTIDA FORSKNING 38
REFERENSLISTA 39
5
Inledning
Samhället i stort kan liknas vid en teater, det vill säga en plats där individer tar sig an ett flertal roller beroende på sammanhang som de sedan framträder för sin publik, det vill säga, de andra individerna som befinner sig i samma sammanhang. Detta är en metafor som framkommer i Goffmans dramaturgiska perspektiv (Goffman, 1956, s.9).
För att presentera sig själv på ett specifikt sätt i offentliga sammanhang kan individen använda sig av olika hjälpmedel. Smartphones är en modern teknologi som kan fungera som ett hjälpmedel för att visa andra vem man är eller vem man åtminstone försöker att vara.
Samtidigt som den kan bidra till att individer presenterar sig själva eller uppfattas på ett specifikt sätt av andra i sin omgivning.
Den kan vidare fungera som ett hjälpmedel när individen befinner sig själv i offentliga sammanhang och vill avskärma sig från andra och det som händer omkring den.
Hatuka och Toch (2014, s.2194) förklarar i sin studie att individen använder sin smartphone som ett bärbart privat personligt territorium, vilket innebär att alla individer har ett osynligt skyddsnät runt sig, en så kallad personlig sfär, vilken påverkas i samband med interaktioner i det offentliga. Det finns en mängd olika scenario där individen kan använda sig av sin smartphone för att undvika något eller någon i en situation där den känner att den bara vill vara ensam. På det sättet kan individer hålla det okända och möjligtvis farliga på avstånd och samtidigt markera att de värnar om sin personliga sfär (Richmond, 2008, s.120).
Richmond hänvisar till Sonner som antyder att de verktyg, eller föremål som används i syfte att markera sin personliga sfär bör ha ett symboliskt värde, detta för att tydligt påvisa sina intentioner (Richmond, 2008, s.120-121). I och med att smartphones inte alltid har funnits tillgängliga som verktyg för att markera så är exempel på tidigare föremål en väska eller jacka som individen placerar bredvid sig.
Utöver att smartphones fungerar som ett hjälpmedel för självpresentation och ett verktyg för att markera sin personliga sfär så har individer med sin smartphone och dess digitala funktioner numera möjligheten att snabbt och smidigt nå andra via text-meddelanden och telefonsamtal, samtidigt som de kan använda den för underhållning, genom att den innehåller applikationer som erbjuder allt från att lyssna på musik, podcasts, ta bilder, surfa på olika sociala plattformar till att spela spel (Lindgren, 2017, s.5).
Denna studie handlar om offentliga sammanhang, med fokus på situationer när individer är ensamma ute i det offentliga. Med inspiration från Hatuka och Toch (2014) och
6 Richmond (2008) vill vi förstå hur smartphones inte bara är ett digitalt verktyg utan också kan vara en del av hur individer presenterar sig själva och hur de kan bidra till deras personliga sfär. För att besvara detta har sex unga kvinnor intervjuats om hur de använder sina smartphones. I samband med detta kommer tre teman att presenteras, digitala funktioner, självpresentation och personlig sfär, vilka kan kopplas till användningen av smartphones.
Detta för att förstå hur användningen av smartphones påverkar unga kvinnor i hur de
presenterar sig själva och uppfattar sin personliga sfär. För att få en bredare kunskap om nya mönster i dagens digitaliserade samhälle bad vi våra informanter att prova på att vara utan sina smartphones i två timmar, för att på så sätt reflektera kring vad som sker med
självpresentation samt den personliga sfären ifall ens smartphone plockas bort.
Syfte
De flesta unga individer är vana att mer eller mindre ständigt ha tillgång till sin smartphone.
Därmed bad vi våra informanter att vara utan den under två timmar i något offentligt sammanhang. Målet med detta var att få dem att öka insikten kring när, hur och i vilka offentliga sammanhang som smartphones används. Syftet med denna uppsats är att förstå hur det moderna verktyget smartphone bidrar till unga kvinnors självpresentation och personliga sfär i offentliga sammanhang.
Frågeställningar
1. Vilken betydelse menar unga kvinnor att de digitala funktionerna på deras smartphones har när de befinner sig i offentliga sammanhang?
2. Hur använder unga kvinnor smartphones i sin självpresentation i offentliga sammanhang?
3. Hur använder och upplever unga kvinnor smartphones i relation till sin personliga sfär i offentliga sammanhang?
7
Teoretisk utgångspunkt
Här nedan kommer delar av Goffmans dramaturgiska perspektiv att presenteras som en teoretisk utgångspunkt för uppsatsen.
Dramaturgiska perspektivet
Det dramaturgiska perspektivet är ett perspektiv som syftar till att individers sätt att agera och handla är beroende av tid, plats och publik och att en individs identitet aldrig är helt stabil utan snarare i ständig förändring vid interaktion med andra. Målet med individens
framträdande är att bli accepterad samt att förmedla den bästa sidan av sig själva. För att göra detta använder sig individen av, vad Goffman (1959, s.26) kallar för intrycksstyrning, vilket betyder att individen försöker manipulera sin publiks bild av dem efter vad som anses
lämpligt i det specifika sammanhanget. När individen lyckats få sin publik att uppfatta den på det sätt som den vill bli uppfattad så kan detta liknas vid att framträdandet lyckats.
Vidare menar Goffman (1956, s.97-98) att samhället består av olika regioner och genom att utgå ifrån ett specifikt framträdande menar Goffman att det är lämpligt att använda sig av begreppet främre region, vilket syftar till det sammanhang där framträdandet äger rum. När en individ framträder i den främre regionen, det vill säga, presenterar sig själv i ett offentligt sammanhang så försöker den, i samband med detta att följa och upprätthålla de normer som existerar. Normerna kan delas in i två grupper där den första är hövlighetsnormer, vilket syftar till att individen behandlar sin publik genom att interagera med dem och den andra gruppen är anständighetsnormer, vilken har att göra med sättet som individen uppför sig på när den inte interagerar med andra men befinner sig inom syn- och hörhåll för dem. Förutom den främre regionen så menar Goffman (1959, s.103) att det även finns en så kallad bakre region. Den bakre regionen definieras som det ställe där framträdandet inte äger rum och där individen istället kan gå ur sin roll, gå ifrån sina repliker och koppla av. Här har inte
individen samma förväntningar på sig från utomstående och behöver därmed inte anpassa sig efter samhällets mönster eller normer för att passa in (Goffman, 1959, s.103). Anledningen till att detta går att koppla till uppsatsens tema, den personliga sfären, vilken kommer att nämnas i delen om tidigare forskning, är därför att individer behöver en bakre region, en plats eller en tidpunkt där de kan gå ur sin roll. Goffman menar att individen kan förvandla en
8 främre region, det vill säga ett offentligt sammanhang, till en bakre region genom att
framkalla en bakre-region stil och ett informellt beteende.
Tidigare forskning
Här nedan kommer tidigare forskning från vetenskapliga artiklar och teorier kring digitala funktioner, självpresentation och skapandet av personliga sfären i offentliga sammanhang att presenteras.
Digitala funktioner
Lindgren (2015, s.136-137) hänvisar till Castell som skriver om nätverkssamhället, vilket är en teori som handlar om att olika kommunikations- och informationsteknologier har
utvecklats till att spela en väldigt stor roll i dagens samhälle. Castell menar på att det har blivit en ny kultur i världen som han kallar för den verkliga virtualitetens kultur. Detta betyder att teknologin idag bidrar till att driva samhället och dess utveckling framåt samt att virtuella interaktioner i högsta grad är verkliga och lika äkta som i den verkliga världen, även om det finns skillnader. I och med nätverkssamhället har teorin om medialisering uppkommit vilket är en teori som används för att kritiskt analysera relationen mellan förändringar vad gäller media och kommunikation å ena sidan och förändringar inom kultur och samhälle å andra sidan (Michelsen & Krogh, 2016, s.523).
Vart individer än befinner sig så har de många gånger sin smartphone nära till hands, då det ibland kan vara väldigt svårt för vissa att passera dagen eller ens ett par timmar utan att ha den med sig. Oksman & Turtiainen (2004, s.3) hänvisar till Drotner som skriver om multi- media-generationen, vilket innebär att generationen idag har en tendens att använda sig av olika sociala media för att på så sätt kunna skapa nya former av tillgänglighet. Drotner menar att media spelar en så pass stor roll i ungdomars liv vilket leder till att det skapar specifika erfarenheter och rutiner i samhället. De flesta har idag inte bara mobiltelefonen, utan istället smartphones med flera funktioner.
Smartphone som verktyg
Tillsammans med media har det tillkommit nya möjligheter men även begränsningar för hur individer agerar samt interagerar med varandra (Lindgren, 2017, s.5). Hatuka & Toch (2014, s.2192) menar i sin studie att smartphones utökar individens kommunikationsfält och när individen befinner sig i offentliga sammanhang så har individen inte bara andra individer i
9 sin närhet att interagera med utan de kan även interagera via sin smartphone med vänner, familj, bekanta, i stort sett vem som helst, genom att ringa, skicka iväg mail, sms eller chatta.
Begreppen flödesrummet och tidlös tid, myntades av Castell. Dessa innebär att i informationssamhället upplevs platser och rum på helt andra och nya sätt. Förr i tiden uppfattades tid och rum genom den fysiska miljön men idag kan en individ se hur ett annat land eller stad ser ut utan att ens behöva lämna sitt eget hem, vilket är väldigt tilltalande för många individer (Lindgren, 2015, s.140). Att upptäcka nya saker är en av många olika
funktioner som en smartphone kan hjälpa individen med. En annan funktion är underhållning.
Att skicka meddelanden, spela spel eller bara bläddra genom sociala media kan hjälpa till att få, de minuter eller timmar då individer vill fördriva tiden att verka mindre tråkiga. Slutligen har individen idag även möjligheten att ständigt vara uppkopplad till den virtuella världen genom att de får en notifikation direkt ifall någon försöker få tag på dem. (Oksman &
Turtiainen, 2004, s. 327). Oksman & Turtiainens (2004, s.335) studie, vilken gjordes i Finland, visar på att ungdomar har starka band till sin smartphone. Det framgår i deras resultat att den kommunikativa funktionen som smartphones fyller, vare sig det är i skriftlig form eller tal, är bland den viktigaste för ungdomar.
Dessa nya former av teknologi som bland annat sökmetoder, algoritmer och databaser påverkar hur individer tänker, känner och hur individer deltar i den sociala världen. Vad individer gör på sin smartphone har en stor betydelse för de handlingar och tankar som de utvecklar. (Oksman & Turtiainen, 2004, s.3).
Vardaglig användning
Internet har blivit mycket mer populärt under de senaste åren. Sedan 1997 har användningen av olika databaser och hemsidor vuxit markant, speciellt bland unga människor. Förklaringen till detta är att denna åldersgrupp är fascinerad av vad den virtuella världen har att erbjuda (Oksman & Turtiainen, 2004, s.321). Fascinationen har lett till att media blivit ett populärt fenomen att studera inom individers vardag. Lindgren (2017, s.21) hänvisar till Hörning som vill försöka förstå hur och även till vilka gränser som media är inflätad i individens vardag och hur det i sin tur påverkar sätten som individen agerar, handlar, talar, eller interagerar med andra i sociala sammanhang. Vidare på detta illustrerar Hatuka och Tochs (2014, s. 2192- 2193) i sin studie ett behov att ompröva förhållandet mellan information- och
kommunikationsteknologin samt praxis för sällskaplighet på offentliga platser. De beskriver i synnerhet hur smartphones påverkar individers sätt att interagera i offentliga sammanhang.
10 Medialisering är en teori som menar att media har blivit en stor del av individers vardag. Det har blivit en rutin att ha med sig telefonen när man går ut, även om det gäller att snabbt gå till affären. Det innebär att individen har möjligheten att ha med sig olika sorters media hela tiden, vart den än befinner sig och vid vilken tidpunkt som den än önskar (Lindgren, 2017, s.21). Förutom att vara ett digitalt verktyg är våra telefoner, våra smartphones dessutom en del av hur vi framställer oss själva när vi befinner oss i offentliga sammanhang.
Självpresentation
Lindgren (2015, s.157) menar att i varje social situation där individen möter andra beter den sig på ett specifikt sätt. Individen är oavbrutet engagerad i att ge sin omgivning den bästa möjliga bilden av sig själv, vare sig det är via hur den klär sig, hur den beter sig, eller hur den kommunicerar med hjälp av språk, symboler och gester.
Social anpassning
Individer i dagens samhälle har enligt Giddens (2013, s.149) ett instabilt jag, en osäkerhet i olika situationer gällande hur de ska gå tillväga för att presentera sig själva inför andra på bästa möjliga sätt och utefter vad som är önskvärt i situationen de befinner sig i. Hur en individ väljer att presentera sig själv varierar därmed ständigt i relation till nya upplevelser och sociala sammanhang samtidigt som osäkerheten i olika situationer har ett inflytande över relationen till andra.
I det sociala samspelet är individer beroende av att komma överens med andra gällande hur varje enskild situation ska tydas, därtill vilka beteenden som är önskade och vilka beteende som är oönskade (Lindgren, 2015, s.53).
Elkin (1958, s.320) har studerat förhållandet mellan självpresentation och socialisering. Han menar att för att individer ska kunna relatera till andra och fungera i sociala relationer så måste de ha lärdom med sig från sin uppväxt gällande hur de ska presentera sig själva inför andra. Med socialisering syftar Elkin (1958, s.323) till den process genom vilken en individ lär sig att bli en fullt fungerande samhällsmedborgare som fungerar i samspel med sina medmänniskor. Elkin lyfter fram att en viktig del i hur en individ tar till sig olika beteenden och idéer är via observation, det vill säga, genom att observera andra och deras beteenden i olika sociala sammanhang. När en individ befinner sig i offentliga sammanhang så uppför
11 den sig, i de flesta fall, enligt de existerande normer eller mönster som denne kan urskilja på den specifika platsen. Observationen i sig fungerar då som en mekanism för lärande genom att individen samlar kunskap via andra i sin omgivning och genom detta tar an samma beteende för att på så sätt passa in.
Att inte se ensam ut
Enligt Killeens studie (1998, s.762-763) är alla ensamma eller åtminstone upplever en känsla av ensamhet till och från, och i stor utsträckning ses det som ett negativt och pinsamt tillstånd i dagens individualiserade samhälle. Ensamhet är ett subjektivt begrepp och än idag existerar där mycket tabu kring att tala om det då det finns de som anser att det nästan är skamset att erkänna att man känner sig, känt sig eller har varit ensam vid något tillfälle. Killeen menar dock i sin studie, att oavsett hur mycket en individ försöker låtsas eller dölja ensamheten, så är det trots allt, i längden en del av att vara mänsklig.
Ensamhet syftar i stort sett till någon som känner sig ensam, som inte har valt detta och inte vill vara i detta tillstånd. I vissa fall kan det dock vara så att bara för att en individ är själv för tillfället, till exempel på bussen, på en parkbänk på stan eller i cafeterian på
Universitetet, så behöver inte detta nödvändigtvis betyda att individen känner sig ensam.
Individen kan självmant ha valt att sitta för sig själv, för att helt enkelt samla sina krafter eller för att den känner ett behov av egentid och därmed föredrar att vara utan sällskap för stunden (Killeen, 1998, s.766).
En annan studie av Carolus & Binders et al. (2019, s.914-915) introducerar begreppet digitalt sällskap, som syftar till relationen mellan smartphones-användare och deras
smartphone. De menar att en smartphones funktion har en koppling till underliggande och grundläggande psykologiska behov som individer allmänt har, till exempel behovet av att känna tillhörighet och att passa in. Detta betyder att smartphones inte endast fyller en teknisk funktion utan även fungerar som ett digitalt sällskap, så att individen slipper känna sig ensam i stunden. Carolus & Binders et al. (2019) refererar även till Revees & Nass som
introducerade begreppet media equation, på svenska mediaekvation. Det innebär att media kan jämställas med det verkliga livet, med andra ord, att media utlöser sociala reaktioner hos användaren. Då smartphones fungerar som ett kommunikationsverktyg för individer, så reagerar de omedvetet på samma sätt som om de skulle interagera med en annan individ. I jämförelse med de tidigare mobiltelefonerna, som nästintill endast gick att ringa och skicka
12 sms med, så menar Carolus & Binders et al. (2019) att smartphones i dagens samhälle
uppfyller kraven för en social aktör.
I offentliga sammanhang kan individen använda sig av vad Goffman (1959, s.29) kallar för intrycksstyrning, vilket innebär att individer kan använda sig av icke-verbala uttryck, som kroppspositioner och ansiktsuttryck för att framställa sig själva på ett specifikt sätt inför andra. Utöver detta kan individen använda sig av olika symboler. Exempel på symboler, eller vad Goffman kallade, rekvisita, kan vara allt från kläder till ägodelar. I dagens samhälle är smartphones en form av ägodel. Genom att en ensam individ i ett offentligt sammanhang använder sig av sin smartphone, kan detta få individen att känna sig mindre ensam men även få individen att framställa sig själv som att den inte är ensam, utan att den har kontakter tillgängliga i sin smartphone att interagera med. I relation till att individer vill framställa sig själva på bästa möjliga sätt och uppfattas som positiva, så kan ensamhet vara en faktor som hindrar detta. Som Killeen (1998, s.762) uttryckte det, så kan upplevelsen av att känna sig ensam uppfattas som negativ och skamsen, och därmed enligt Carolus & Binders et al. (2019, s.914) kan individen då använda sig av sin smartphone som ett verktyg för att känna sig mindre ensam eller för att känna att den presenterar sig själv som mindre ensam.
Utöver att smartphones fungerar som ett hjälpmedel vid självpresentation så kan den vidare fungera som ett verktyg för att markera personlig sfär.
Personlig sfär
Beroende på var en individ befinner sig eller är bosatt i världen så existerar där olika regler för vad personlig sfär innebär och upplevelsen av dessa skiljer sig åt kulturer, samhällen och individer emellan. I den västerländska kulturen brukar en regel vara att ett visst avstånd ska hållas till den individ man interagerar med, och detta avstånd varierar i sin tur beroende på hur bekväm och nära individen känner att den är till den de interagerar med (Giddens, 2013, s.212).
Osäkerhet
Hatuka och Toch (2014, s.2194) skriver i sin studie att smartphones påverkar individers sätt att interagera med andra i det offentliga och att individen konstruerar sin personliga sfär med hjälp av den. När individen befinner sig i olika offentliga sammanhang fungerar smartphones som ett redskap för att avskärma sig från det som sker omkring denne och som ett skydd vid
13 interaktion och närhet till andra. När individen upplever en känsla av osäkerhet så kan den därmed med hjälp av sin smartphone som skydd avlägsna sig och distansera sig från det offentliga sammanhanget i fråga, eller omvärlden, genom att skapa en slags fysisk gräns.
Forskare, inklusive Burgoon & Jones (1976, s.131) har försökt att identifiera
existerande normer kring personlig sfär, skapa teorier kring detta och analysera effekterna av rumsliga förändringar. Med personlig sfär menar dem det osynliga och dynamiska utrymmet som omger en individ och vars storlek varierar beroende på vilken situation individen befinner sig i. Allmänna slutsatser som de dragit gällande bekantskap är att desto närmare relation individerna har till varandra, desto säkrare känner de sig och desto närmare avstånd kommer de därmed att hålla till varandra. Med andra ord tenderar vänner att hålla ett närmare avstånd än bekanta, som i sin tur tenderar att hålla ett närmare avstånd än främlingar
(Burgoon & Jones, 1976, s.133)
Richmond (2008, s.127-128) refererar till Hall som urskiljde fyra olika zoner i den västerländska kulturen, kopplade till den personliga sfären. Den första kallar Hall för det intima avståndet, vilket innebär ett avstånd på mindre än en halv meter och detta avstånd är att föredra vid nära relationer, såsom familj och partner. Den andra är det personliga
avståndet som är lite längre, omkring upp till 120 cm, och den är att föredra vid möten med vänner och bekanta. Den tredje zonen är det sociala avståndet som är upp till tre och en halv meter och den zonen existerar bland annat vid formella sammanhang, som exempelvis anställningsintervjuer. Den sista zonen är det offentliga avståndet, vilket är det avstånd som är att föredra i offentliga sammanhang, där interaktion eller närhet till främlingar kan förekomma. I de offentliga sammanhangen finns det vidare olika sätt individen kan gå tillväga på för att markera sin personliga sfär.
Verktyg för att markera
Individer har ett behov av att försvara sitt utrymme, så kallad, sin personliga sfär, och håller samtidigt ett visst avstånd till andra för att undvika att inkräkta på deras. Individer upplever och markerar sin personliga sfär på olika sätt. Det finns de som inte har problem med andras närhet och som inte upplever inkräktande som hotfullt, och de finns de som upplever
motsatsen (Richmond, 2008, s.117).
Något som kan påverka känslan av avstånd och som individer kan använda sig av för att markera sin personliga sfär, i situationer där det existerar olika uppfattningar om intimitet är med hjälp av icke-verbala uttryck, som ögonkontakt, kroppsplacering och gester (Burgoon
14
& Jones, 1976, s.137). Exempelvis, ifall en främling skulle visa tecken på viljan att interagera så kan individen svara med ett vänligt leende, ögonkontakt eller visa med hjälp av sitt
kroppsspråk att denne är villig att interagera. Om individen istället inte vill interagera så kan den slänga en irriterad blick eller använda sig av olika fysiska hjälpmedel för att visa sig upptagen och för att på så sätt markera sin personliga sfär (Giddens, 2013, s.212). Dessa hjälpmedel kan vara allt från att placera sin ryggsäck eller jacka på sätet bredvid sig på bussen till att läsa en bok eller använda sig av sin smartphone. Richmond (2008, s.120-121) hänvisar till Sonner som hävdade att för att markörer ska vara effektiva i att förebygga intrång så måste föremålet i fråga uppfattas som en markör. Detta kräver att föremålet
antingen har en symbolisk mening eller något inneboende värde, det vill säga, den potentiella inkräktaren måste uppfatta markören som en indikator på att individen inte vill bli inkräktad på sin personliga sfär.
Hur individen upplever sin personliga sfär kan vidare skilja sig åt beroende på i vilket offentligt sammanhang individen befinner sig.
Olika offentliga sammanhang
Personlig sfär är något som individen bär med sig vart den än går och beroende på social kontext och vilket offentligt sammanhang den befinner sig i så varierar behovet av att skydda denna sfär (Richmond, 2008, s.132)
Miljöegenskaper är en variabel som Burgoon & Jones (1976, s.133) menar kan påverka sociala normer i olika situationer, det vill säga, mängden tillgängligt fysiskt utrymme, befolkningstäthet och möbelarrangemang. Något som därmed påverkar hur
avståndet ser ut på olika offentliga platser är hur möbelarrangemanget ser ut. Exempelvis om en individ åker kollektivt, så finns där ett antal begränsade platser samt begränsat tillgängligt fysiskt utrymme. Burgoon & Jones (1976, s.133) anser att individer med största sannolikhet kommer att utgå ifrån sin personliga sfär när de väljer sitt- eller ståplatser, med andra ord, ifall det finns många lediga sittplatser tillgängliga så kommer troligtvis inte alternativet att sätta sig bredvid någon att vara lika aktuellt som att sätta sig för sig själv. I motsvarighet med Goffman (Lindgren, 2015, s.155), menar Burgoon & Jones (1976, s.134) att för att förutsäga det mest önskvärda avståndet mellan individer i olika sammanhang måste individen ha i åtanke vilka sociala normer som gäller på den specifika platsen men också ha någon form av kunskap om beteendemönstren hos de individer som befinner sig där. Individen lär sig att förutsäga detta genom erfarenhet från tidigare situationer och genom normativa beteenden
15 som råder i samhället. Vidare hänvisar Burgoon & Jones (1976, s.135) till Altman som menar att individer utvärderar sina erfarenheter, bygger kognitiva modeller och förväntningar om varandra vilket ger dem möjligheten att förutse troliga responser från andra i sin närhet. De jämför även med tidigare och liknande situationer. Genom detta skapas en form av balans, som ibland kan störas om förväntningar bryts. Ett antagande de gör är att individer utvecklar någon form av utvärdering av andra vid en interaktion och oavsett grunden för utvärderingen gör individen bedömningar om ifall interaktionen kommer att bidra med positiva eller
negativa effekter. Detta kan liknas vid Goffmans (1959, s.201) syn på den etikett som individer rättar sig efter när de framträder inför sin publik. Han menar att individer i stor utsträckning undviker att handla eller inleda interaktion på ett sådant sätt att deras handling kan leda till ett felsteg och interaktionen leda till känsla av förödmjukelse.
Richmond (2008, s.131) hävdade att ett viktigt begrepp kopplat till fenomenet är trängsel. Densitet är något som avser antalet individer som befinner sig i ett specifikt utrymme. Hög densitet syftar därmed till situationer där ett stort antal individer befinner sig inom ett och samma utrymme. Eftersom det finns en lägre möjlighet att försvara sin
personliga sfär i sådana situationer, så skapar högdensitets-förhållanden ofta mycket
ofrivilligt inkräktande, vilket innebär att individer kan bli tvungna att inkräkta på varandras personliga sfärer med eller utan vilja. Men hög densitet behöver inte nödvändigtvis leda till att individer upplever trängsel. Individer som bor i större städer och åker tunnelbana eller arbetar under förhållanden med hög densitet kan genom detta lärt sig att lättare hantera ständigt inkräktande och rumsliga begränsningar.
Richmond (2008, s.132) nämner vidare tre faktorer som kan påverka individers känsla av obehag i samband med trängsel. Övervakning är den första faktorn, vilken syftar till graden individer upplever att främlingar tittar eller söker ögonkontakt med de. Den andra faktorn syftar till begränsningar i beteende, vilket innebär en reducering av individens rörelsefrihet. Desto mer begränsad individen känner sig, desto mer sannolikt är det att den upplever känslan av trängsel. Den tredje och sista faktorn är överbelastning i stimulans, vilket innebär ett överflöd av ljud och andra stimuli som överbelastar sinnena.
I kommande del av uppsatsen presenteras metod, analys, resultat samt avslutande diskussion.
16
Metod
Syftet med denna uppsats har varit att förstå hur det moderna verktyget smartphone bidrar till unga kvinnors självpresentation och personliga sfär i offentliga sammanhang. Därmed valdes en kvalitativ metodansats då vi vill få en utökad förståelse kring informanternas attityder och upplevelser (Tjora, 2012, s.17-21). Till detta valdes en teoretisk tematisk analysmetod. I detta avsnitt kommer arbetets process från datainsamling till och med kodning att presenteras samt utmaningar och de forskningsetiska principerna.
Urval och datainsamling
Vid rekrytering publicerades en annons i ett internetforum gällande att studien söker unga människor inom ett specifikt ååldersspann som är intresserade av att prova på att vara utan sin smartphone för att sedan reflektera kring sitt användande. Detta resulterade i att sex kvinnliga informanter hörde av sig.
Detta resulterade i intervjuer med sex kvinnliga informanter i åldrarna 18–30 år, varav en intervju via telefon och resterande fem via ansikte mot ansikte. Crouch & McKenzie i Bryman (2018) resonerar att hålla sig till ett mindre urval med färre än 20 personer då de menar på att detta ökar möjligheten att frambringa en god relation med informanterna samt att detta kan resultera i mera detaljerade data (Bryman, 2018, s.507). Därmed har denna studie valt att hålla urvalet relativt litet. Informanterna rekryterades i form av ett
bekvämlighetsurval. Bryman (2018, s.233) beskriver ett bekvämlighetsurval som ett urval där informanterna är lättillgänglig för forskaren. Det faktum att endast unga kvinnor hörde av sig har lett till att uppsatsens syfte samt frågeställningarna fick utgå ifrån hur kvinnor använder sig av sin smartphone och hur denna i sin tur bidrar till hur de presenterar sig själva och upplever sin personliga sfär. I analysen kommer informanterna att bli tilldelade alias för att på så sätt bibehålla anonymitet. Dessa alias lyder: Linnea, Mathilda, Ellen, Sarah, Sabina och Victoria.
Intervjuer och intervjuguide
Som utgångspunkt för intervjuerna tillämpades en intervjuguide, bestående av tre skilda delar med frågor kopplade till forskningens tre olika teman, samt frågeställningar. Då vi även bad våra informanter att prova på att vara utan sin smartphone så bestämde vi oss för att i början
17 av intervjun ställa en övergripande fråga gällande upplevelserna kring detta, vilket vi även valde att återigen fråga kring i slutet av intervjun för att se ifall våra informanter ville tillägga något mer. Intervjuguiden bestod av semistrukturerade frågor, redan formulerade följdfrågor samt följdfrågor som kom upp under intervjuns gång. Anledningen till att vi valde att göra intervjuguiden semistrukturerad var för att vi ville ha en någorlunda struktur men även erbjuda informanterna möjligheten att i viss utsträckning fritt få utforma sina svar på eget sätt och dela med sig av sina upplevelser kopplade till undersökningens olika teman (Bryman, 2018, 563). Under intervjuns gång så delades arbetet upp mellan oss uppsatsförfattare, det vill säga, den ena ställde frågor och den andra förde anteckningar vid sidan om, för att redan i tidigt stadie försöka finna olika koder. Intervjuerna blev olika långa, men de varierade mellan längden 20–30 minuter, detta på grund av att antalet följdfrågor varierade intervjuerna
emellan.
Forskningsetik och utmaningar
Denna studie har tagit hänsyn till de fyra forskningsetiska grundprinciperna, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.
Informationskravet syftar till att deltagande respondenter i undersökningen ska ha tillgång till information gällande de villkor som gäller vid deltagande, även att det är frivilligt att delta och avbryta sitt deltagande (Vetenskapsrådet, 2013, s.7). Samtliga informanter blev innan påbörjandet av intervjun informerade om deras rättigheter i samband med vår studie. De informerades bland annat om att det var frivilligt att delta samt att de har rätt till att avbryta sin medverkan om de skulle vilja. Vidare, syftar samtyckeskravet till att respondenter måste ge samtycke gällande sitt deltagande och att de har rätt till att bestämma över sin medverkan.
Detta är viktig att ta hänsyn till då informanterna kan uppleva att det dem delar med sig av är privat och känslosamt (Vetenskapsrådet, 2013, s.9). Utifrån samtyckeskravet så meddelades informanterna om att intervjun skulle spelas in och anteckningar föras och fick därmed ge sitt samtycke. Konfidentialitetskravet är den tredje grundprincipen som syftar till att alla de uppgifterna kopplade till informanten, inklusive personuppgifter, ska hållas o tillgängliga för utomstående, det vill säga, utomstående ska ej ha tillgång till dessa (Vetenskapsrådet, s.12).
Informanterna fick veta att de inspelade intervjuerna endast kommer att vara tillgängliga för oss uppsattsförfattare och att deras namn kommer att hållas anonyma i den vidare uppsatsen.
Slutligen, syftar nyttjandekravet till att den data som samlats in via respektive informanter endast får användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet, s.14).
18 En utmaning var till att börja med att få informanterna att pröva på att vara utan sin smartphone i en till två timmar. Då vår uppsats handlar om uppfattningen om smartphones digitala funktioner, självpresentation och personlig sfär när individer befinner sig själva i det offentliga, så frågade vi våra informanter, innan intervjuerna, ifall de var villiga att pröva på att vara utan sina smartphone. Efter att de givit sitt godkännande så bad vi dem att pröva på att vara utan sin smartphone i offentliga sammanhang där de vanligtvis brukar använda sig av den, för att genom detta ge de möjligheten att kunna fundera och reflektera kring sitt
förhållningssätt. Anledningen till varför detta ansågs som en givande för arbetet är för att ifall informanterna dagligen använder sig av sin smartphone och därmed inte är utan den så ofta så kanske de inte tidigare hunnit reflektera över vilken roll smartphones spelar för dem. Genom att de fick testa på att vara utan sin smartphone så kunde de därmed vid intervjun berätta ifall de upplevde några skillnader gällande hur de presenterade sig själva och hur de uppfattade sin personliga sfär utan den nära till hands. Informanterna blev även informerade att ifall att de kände att det var för svårt att prova på att vara utan sin smartphone så fick de avbryta.
Tematisk analys
I denna uppsats har en tematisk analys använts för att analysera datamaterialet. Denna form av analysmetod fungerar för att identifiera, analysera och upptäcka mönster i datamaterialet, i form av koder, för att slutligen bilda teman (Braun & Clarke, 2008, s.79).
Till att börja med beslutades ämnesområde för uppsatsen, och intresset låg i att välja ett ämne som är aktuellt idag. Detta ledde oss in på fenomenet media och vidare in på teknologin smartphones. Smartphones digitala funktioner blev därmed utgångspunkten, och därtill, efter att ha sökt bland tidigare forskning och teori, valdes de centrala temana,
självpresentation och personlig sfär. Vi ville med hjälp av de centrala temana se vilken roll smartphones spelar för hur individer beter sig och med hjälp av att informanterna fick prova på att vara utan sina smartphones i omkring två timmar, se ifall det finns nya mönster i samhället. Därmed utgick vi ifrån teoretiskt intresse när vi sedan formulerade vårt syfte, frågeställningar och intervjufrågor (Braun & Clarke, 2008, s.84).
I första stadiet transkriberades de inspelade intervjuerna och en grundläggande förståelse för innehållet formades i takt med att vi bekantade oss med datamaterialet. Sedan handplockades specifika textstycken ut och koder identifierades. Koder identifierar
egenskaper av datamaterialet som är av intresse och som kan vara av betydelse för att fånga information om de olika fenomenen i fråga (Braun & Clarke, 2008, s.89). För att lättare slå
19 ihop koder och finna mönster i datamaterialet så skrevs både koder och textstycken ut vilka sedan klipptes isär och sorterades in i högar. De sammanslagna koderna, i form av högar bildade sedan kategorier vilka vidare kopplades till vardera huvudtema i uppsatsen. Nedan följer ett exempel de centrala koderna, kategorier och teman.
KOD KATEGORI TEMA
Kommunikation, tillgänglighet, vana, underhållning, umgås via telefon, för ärenden,
Smartphone som verktyg, Vardaglig Användning
Digitala Funktioner
Viktigt med självpresentation, telefon som sällskap, Att passa in, att se upptagen ut, Visa sin bästa sida, att känna sig ensam
Social anpassning, Att inte se ensam ut
Självpresentation
Mobil som skydd, obekväm utan telefon, undvika ögonkontakt, markera att man inte vill prata, rymma, trygghet, reserverad,
Osäkerhet, Verktyg för att markera, Offentliga sammanhang
Personlig Sfär
Tabell 1: Koder, kategorier och teman
Tabell 1 visar hur de centrala koderna bildar kategorier vilka har resulterat i tre teman:
Digitala funktioner, Självpresentation och Personlig Sfär. Dessa kommer att presenteras i analysavsnittet nedan.
20
Analys
I studien utgick kodningsprocessen ifrån tre redan identifierade teman: Digitala funktioner, självpresentation och personlig sfär. Dessa kommer att presenteras med tillhörande kategorier i nedanstående analysavsnitt.
Digitala Funktioner
Utifrån det insamlade datamaterialet identifierades två kategorier kopplade till digitala funktioner. Den första är smartphone som verktyg, vilket syftar till att smartphones fungerar som ett kommunikationsverktyg, vilket tillåter individer att använda sig av flera olika funktioner för att kommunicera men även som hjälpmedel, vilket syftar till de olika
applikationer som smartphones har att erbjuda. Den andra kategorin är vardaglig användning, med vilket menas de vanor som individer har i samband med sin smartphone.
Smartphones som verktyg
I samtliga intervjuer har det framkommit att deras smartphone och möjligheten till att ständigt vara tillgänglig via telefonsamtal och meddelanden i skriftlig form är en av de viktigare digitala funktionerna smartphones erbjuder. Detta kan jämföras med Oksman &
Turtiainen’s (2004, s.335) studie om finska ungdomar och deras användning av smartphones.
I deras studie visade det sig att smartphones är ett av de viktigare verktygen i ungdomarnas liv. Nedan följer ett citat från Ellen som berättar vikten av att vara tillgänglig:
”jag har mycket släkt som är sjuk, så jag har alltid i bakhuvudet att jag måste ha på min mobil om det ringer”
Ellen upplever att det är viktigt för henne att vara lättillgänglig ifall anhöriga vill nå henne. I detta fallet handlar det inte om att kunna nås för att hitta på saker utan snarare för att finnas tillgänglig då hon har sjukdom i släkten. Ellen är medveten om att ifall hon har sin
smartphone påslagen så kommer hon att höra ifall någon försöker att ta kontakt med henne.
Utifrån intervjuerna framkom det även att smartphones erbjuder ett enkelt och snabbt sätt för kommunikation med andra, exempelvis i situationer där man vill dela med sig av något till
21 och någon annan. Sabina berättar nedan att långa samtal och att text-meddela med vänner är något som ofta förekommer i hennes vardag:
’’Jag pratar väldigt mycket i telefon, jag har jättelånga samtal med vänner, jag surfar, läser nyheter, ja det beror på, folk skickar och messar också.’’
Sabina använder sig av sin smartphone i olika syften som till exempel för att kunna
kommunicera med vänner men även för att underhålla sig själv genom att läsa nyheter eller surfa på internet. Samtliga informanter har nämnt att lyssna på musik är en av de digitala funktioner de många gånger använder sig av speciellt vid tillfällen då de befinner sig
ensamma i offentliga sammanhang. Nedan berättar Sarah att bussåkning och promenad är de vanligaste tillfällena då hon känner ett starkt behov av att lyssna på musik. Detta är något som samtliga informanter höll med om.
‘’...När jag åker buss eller går på en promenad eller bara går någonstans där jag är helt själv så måste jag ha mobilen för att kunna lyssna på musik...Annars kan jag inte gå ut…’’.
Sarah känner ett starkt band till musiken och under intervjun framgick det att utan sin smartphone och möjligheten till att lyssna på musik kan hennes planer förändras helt och hållet vilket innebär att ifall hon glömt sin smartphone hemma så återvänder hon hellre hem än att vara ute utan sin smartphone. Samtliga informanter berättade att de ansåg det vara svårt att vara ute utan sin smartphone.
Det som individer gör på sina smartphones kan ha en stor betydelse för hur de tänker och vidare hur de handlar i olika situationer. Oksman och Turtiainen (2014, s.3) skrev i sin artikel att smartphones påverkar en mer än vad man kan tro. Detta kan jämföras med ovanstående citat där Sarah berättar att hon ofta använder sig av sin smartphone för att lyssna på musik vilket resulterar i att hon inte går ut om den funktionen inte är tillgänglig. Det har vidare framkommit från en intervju med Linnea att hennes smartphone fungerar som ett hjälpmedel när hon ska utföra ärenden:
”det är ganska få ärenden jag skulle kunna göra utan telefonen”
Linnea menar att hennes smartphone fungerar som ett hjälpmedel för att kunna utföra olika ärenden under vardagen och att ifall hon inte har sin smartphone med sig kan detta begränsa
22 hennes förmåga till att utföra sina ärenden. Detta kan liknas vid vad andra informanter uttalat sig om, det vill säga, att de upplever att det är svårt att utföra vardagssysslor utan sin
smartphone.
Vardaglig Användning
Användandet av smartphones har blivit till en rutin för vissa individer, vilket gör att även om individen inte upplever att denne är beroende av sin smartphone, så upplever den ändå ett behov av att ha den nära sig för att på så sätt undvika att missa notifikationer eller viktig information. Detta går att koppla till något som har nämnts tidigare, alltså faktumet att individer är fascinerade av vad det teknologiska verktyget har att erbjuda. Sarah berättar nedan att lyssna på musik via sin smartphone när hon tränar ingår i hennes rutin:
‘’ ...jo, jag märkte så mycket nytt, jag har kollat mer på folk, jag var intresserat vad de har gjort vilket jag inte brukar göra annars, jag brukar göra mitt och gå hem men så var det inte den här gången, jag tappade helt fokus och jag satt bara stirrade på folk istället för att träna.’’
Sarah menar att när denna rutin bryts, det vill säga, när hon provade att vara utan sin smartphone, så påverkades hennes träning och fokuset som borde legat på det hon hade planerat att göra skiftades till att snarare uppmärksamma vad andra individer gjorde.
De växande möjligheterna, nya applikationer och funktioner gör att användningen av smartphones ökar vilket har lett till att det har blivit en rutin i vissa individers vardag att använda sig av den till en mängd olika saker utan att ens tänka på det. Flera informanter har svarat att de regelbundet och per automatik tittar på sin smartphone även om de nyligen har lagt undan den eller trots att de inte fått några notifikationer. Detta är något som Sabina delar med sig av nedan:
‘’ Även fast jag kanske vet att det inte händer så mycket på två minuter så kollar jag ändå.’’
Sabina berättar att även om hon är medveten om att det inte har hänt mycket sen hon sist kollade på sin smartphone så finns det ett automatiskt behov av att titta efter nya händelser, vilket var något som även Mathilda och Sarah uttryckte. Det regelbundna användandet av smartphones kan resultera i att individen undermedvetet minskar fokuset på sin omgivning
23 vilket går att jämföra med Hatuka och Toch (2014, s.2192) som skrev om ignoransen av den fysiska miljön. Vidare berättar Linnea nedan att hon väljer att titta på sin smartphone istället för att vara uppmärksam på miljön omkring henne:
”när man väntar överlag så har jag ganska svårt att inte titta på telefonen”
Linnea upplever att det är svårt att inte titta på sin smartphone när hon väntar. Samtliga informanter delar hennes åsikt, det vill säga att de har svårt för att endast sitta och inte göra något när de väntar på någon eller någonting. För att hålla sig själva sysselsatta har de berättat att de ofta plockar upp sin smartphone för att på så sätt fördriva tiden tills väntan är över. Teorin om Medialisering innebär just detta, att smartphones har blivit en stor del i individens vardag och därmed även en form av rutin. Teorin påstår att det för många har blivit en del av vardagen att ha med sig sin smartphone vart de än går och att den därmed vid behov finns nära tillhands. Lindgren menar på att på det sättet har individen media med sig vart den än går och genom detta möjligheten till att ständigt vara tillgänglig och uppkopplad mot den digitala verkligheten utan att ens behöva titta på sin smartphone (2017, s. 21).
Självpresentation
Självpresentation kommer att presenteras i form av två kategorier, där den första, social anpassning, syftar till hur individen anpassar sig till andra samt antar olika roller för att på så sätt passa in i olika offentliga sammanhang och den andra som syftar till uppfattningen kring ensamhet och den roll smartphones fyller som socialt sällskap. Olika delar av Goffmans dramaturgiska perspektiv kommer även att tillämpas.
Social anpassning
Som tidigare nämnts är vissa individer oavbrutet engagerade i att ge sin omgivning den bästa möjliga bilden av sig själva. Det kan handla om att individen väljer att interagera och bemöta andra på ett specifikt sätt, använda sig av ett specifikt kroppsspråk eller bete sig på ett sätt som i vissa fall kanske inte direkt hänger samman med individens egentliga egenskaper (Lindgren, 2015, s.157). Detta kan liknas vid Goffmans (1959, s.114) begrepp, den bakre- och den främre regionen, där den främre regionen är scenen där framträdandet äger rum och där utomstående kan liknas vid en publik. Den bakre regionen är istället den plats som kan liknas vid bakom kulisserna. Bakom kulisserna går individen ur sin roll och förväntningar
24 från publiken försvinner. Nedan följer ett exempel på när Linnea lämnar den bakre regionen i form av hemmaplan, och ger sig in i den främre:
”så fort jag går utanför dörren så tänker jag på hur man går och var man står och väntar eller vart man tittar”
Linnea berättar att så fort hon går utanför dörren så tänker hon på hur hon presenterar sig själv. Detta kan tolkas som att Linnea upplever att så fort hon lämnar den bakre regionen så förväntas hon anpassa sig efter samhällets normer och sociala regler. I den bakre regionen (Goffman, 1959, s.114), det vill säga till exempel när Linnea befinner sig hemma, i sin ensamhet, kan hon känna sig friare att uttrycka sig som hon vill, klä sig som hon vill och bete sig som hon vill. Samtliga informanter berättade att ett sätt på vilket de går tillväga för att anpassa sig efter andra samt presentera sig själva i offentliga sammanhang är genom att de använder sig av sin smartphone som hjälpmedel:
”det är väldigt normalt att sitta med sin telefon och göra saker och inte normalt att sitta och glo”
Detta är något som Linnea vidare uttryckte kring självpresentation men som var ett återkommande antagande hos flera informanter. De menade att detta beror på att i dagens samhälle, i offentliga sammanhang ser man sällan individer utan sina smartphones. Detta har i sin tur resulterat i att användandet av sin smartphone ute i det offentliga uppfattas som en norm i samhället. Victoria svarade på ett liknande sätt:
”jag känner mig lite creepy om jag inte har telefonen får då sitter jag bara och tittar på folk, och det känns som att det blivit mer och mer konstigt att göra så eftersom alla har sina telefoner”
Både Linnea och Victoria uppfattar att det anses vara annorlunda och onormalt att sitta ensam och observera och vara uppmärksam på vad andra gör i offentliga sammanhang och att det uppfattas som normalt att istället titta ner i sin smartphone. Elkin (1958, s.323) menar i sin studie att det är via observation som individer tar sig an olika beteenden genom att de samlar på sig kunskap samt lär sig att följa samhällets existerande normer och mönster. När
individen vidare antar en roll i ett specifikt offentligt sammanhang och framträder inför sin publik, använder den sig av intrycksstyrning för att få publiken att tro på att rollen individen
25 spelar speglar de egenskaper som individen verkligen besitter utanför framträdandet. Detta antagande gjordes av Goffman (1959, s.25). För att en individ ska kunna uppnå de så kallade idealnormerna i samhället, som Goffman uttrycker det (Richmond, 2008, s.44), så måste den under sitt framträdande dölja alla de handlingar som är oförenliga med de normerna.
Mathilda berättar nedan att hon besitter vissa egenskaper som hon inte vill förmedla till sin publik:
”jag vet att jag är väldigt reserverad och blyg just inför främlingar, men jag vill uppfattas som glad, lättsam och rolig”
Mathilda uttrycker ovan att hon vanligtvis är en väldigt blyg och reserverad individ men att hon i offentliga sammanhang försöker att dölja dessa egenskaperna hos sig själv och istället försöker förmedla de egenskaper som hon anser uppskattas mer. I detta fall använder sig Mathilda av vad Goffman (1959, s.25) kallar för intrycksstyrning för att på så sätt förmedla en roll av sig själv som hon har som mål att få andra individer att tro på. Hon förklarar vidare att:
“jag tänker att man kan verka dryg och egoistisk om man sitter med telefonen, eller det är väl motsatsen till hur jag vill framställa mig själv”
Mathilda menar vidare att hon upplever att sättet som hon presenterar sig själv på vid interaktion med andra i offentliga sammanhang förändras i samband med att hon använder sig av sin smartphone. Hon upplever att hon kan uppfattas som egoistisk istället för som glad, lättsam och rolig, vilka är det egentliga egenskaperna hon vill förmedla till andra i sitt
framträdande.
Att inte se ensam ut
Kategorin, Att inte se ensam ut syftar i uppsats till att individen inte vill uppfattas av andra som ensam, mer än individens egna upplevelser kring ensamhet.
Carolus & Binder et al., (2019, s.915) begrepp digitalt sällskap, syftar till att individer, i stunder där de är själva i offentliga sammanhang, kan vända sig till sin
smartphone som sällskap. I deras studie framgår resultatet att smartphones inte endast fyller en teknologisk funktion utan även fyller funktionen som en social aktör, som är med
26 individen genom hela dagen och fungerar som socialt stöd i situationer där individen inte vill känna sig eller upplevas som ensam.
Begreppet ensamhet kan betyda en mängd olika saker. Men trots att det är ett mycket individuellt, abstrakt och komplext begrepp så vidrör det individer på ett eller annat sätt. I ena ögonblicket kan individen känna sig bekväm över att vara ensam, i det andra obekväm och i andra stunder kanske den inte ens lägger märke till det (Killeen, 1998, s.769). Linnea formulerade sig på följande sätt:
”jag i alla fall och jag tror andra också har en slags uppfattning om att när man är ensam och inte gör någonting så ser man dum ut, och då är det skönt att se ut att vara upptagen”
Linnea upplever att ifall hon befinner sig ensam i ett offentligt sammanhang och inte ser upptagen ut så kommer andra att uppfatta henne som dum. Hon uttrycker även att hon tror att andra delar hennes uppfattning om detta. Vidare formulerar Sarah sig på följande sätt:
’’…när jag sitter själv, sitter jag alltid med mobilen…i sådana situationer vill man visa att man inte är ’’noob’’
Sarah berättar att ifall hon sitter själv och behöver se upptagen ut så använder hon sig av sin smartphone. Samtliga informanter ansåg att ifall de befinner sig själva i offentliga
sammanhang och inte använder sig av sin smartphone, så kan de uppfattas som annorlunda genom att de avviker från de mönster och normer som gäller i samhället. Utifrån vad Linnea och Sarah förmedlar så uppfattas det som att det är viktigt för dem att se upptagna ut, och genom att använda sig utav sin smartphone så kan de göra just detta. Nedan följer ett sista citat, som återigen är från Sarah:
’’… om man är själv ute på stan…så vill man titta på mobilen för att inte andra ska tro att man är en outsider, även om ingen har skrivit till dig så vill man titta på mobilen för att andra inte ska tro att du inte har vänner även om du är ute på stan själv.’’
Sarah förmedlar vidare att hon tittar på sin smartphone för att inte uppfattas som en
“outsider”, detta tydliggör vidare på hur viktigt det är för henne att inte upplevas av andra som ensamma. Då smartphones fungerar som ett kommunikationsverktyg som individen bär
27 med sig överallt, så följer även vänner i form av kontakter med vart individen än går. Detta gör att individen, trots att den inte har fysiskt sällskap med sig, inte är helt ensam (Lindgren, 2017, s. 21). Det framgår även från ovanstående citat att trots att Sarah inte interagerar med andra på sin smartphone för stunden så använder hon sig ändå av denna för att andra ska tro att hon gör just detta. På så sätt kan andra uppfatta Sarah som upptagen, vilket i stunden är målet.
Personlig sfär
Personlig sfär kommer i denna del att presenteras i form av tre kategorier, där den första syftar till personlig sfär i form av skydd, den andra till hur individen går tillväga och använder sig av olika verktyg för att markera sin personliga sfär och den sista hur
upplevelsen av den personliga sfären skiljer sig åt beroende på offentligt sammanhang, det vill säga beroende på vilken plats en individ befinner sig på i det offentliga.
Skydd
Burgoon & Jones drog (1976) i sin forskning slutsatsen att individer vid vissa tillfällen reagerar negativt till ett inkräktande på sin personliga sfär. De hävdade att det är ett faktum att brist på utrymme leder till negativa konsekvenser vilket kan resultera i ångestfyllda reaktioner. När någon inkräktar på individens personliga sfär, vare sig det är för att
inkräktaren befinner sig för nära inpå i ett offentligt sammanhang eller söker ögonkontakt, kan detta skapa en känsla av hot gentemot individens psykiska och fysiska integritet
(Burgoon & Jones, 1976, s.140). Nedan delar Mathilda med sig av ett exempel från när hon åker kollektivt:
”om det är till exempel massa lediga säten på bussen och någon sätter sig väldigt nära så känns det lite hotfullt”
Mathilda upplever en känsla av hot i situationer där det inte finns tillräckligt med fysiskt utrymme men att en annan individ, i detta fall främling, trots detta väljer att slå sig ned bredvid henne. I jämförelse med Halls teori, som Richmond (2008) hänvisar till, så är den intima zonen en zon som endast är tillgänglig för ett fåtal individer. När individen, i detta fall Mathilda, befinner sig i offentliga sammanhang och situationer som trånga hissar, bussar,
28 affärer, med mera, så kan det finns främlingar där som utan medvetenhet om vad som är lämpliga avstånd inkräktar på den intima zonen. Oavsett om de gör detta under endast ett kort ögonblick så kan dessa möten upplevas som stressfulla. Individens önskan vid liknande situationer kan vara att driva dessa, så kallade inkräktare bort från sig med hjälp av knuffar eller icke-verbala uttryck i form av kroppsspråk och irriterade blickar, men situationer som dessa kan ibland kräva att individen istället försöker tolerera intrånget (Richmond, 2008, s.127). Nedan följer en förklaring på vad personlig sfär innebär för Linnea:
”fysiskt space, som man har runtomkring sig som i en bubbla och att man inte vill ha människor i det utrymmet, eller det är inte alla som får komma in i det”
Samtliga informanter uppgav olika förklaringar till vad personlig sfär innebär för de. I ovanstående citat använder sig Linnea av liknelsen bubbla och att hon inte är villig att släppa in vem som helst innanför den. Enligt Hall varierar individens känsla av bekvämlighet i samband med interaktioner med andra beroende på vad för relation den har till individen i fråga (Richmond, 2008, s. 127). I detta fall kan det tolkas som att Linnea är mån om vilka individer som får hålla ett närmare avstånd till henne och vilka som borde hålla sig på ett längre avstånd. Individens känsla av bekvämlighet kan även variera beroende på de olika erfarenheterna och händelserna i individers liv och även den kunskapen som man bär med sig.
Olika offentliga sammanhang
Som tidigare nämnts, är personlig sfär något som individen bär med sig överallt och beroende på i vilken situation individen befinner sig i så kommer behovet av att skydda denna sfär att variera (Richmond, 2008, s.127). Individen kan finna sig själv i situationer där hög densitet förekommer, det vill säga, offentliga sammanhang där individen delar utrymmet med ett flertal andra individer vilket kan ge upphov till en känsla av trängsel. I dessa stunder kan det vara svårt för individen att få tillräckligt med utrymme. Mathilda uttryckte sig på följande sätt gällande:
“om jag går igenom stora folkmassor, om jag ska gå igenom en korridor på uni, typ och så står det massa folk där, då känns det skönt att ha den att titta ner i”
29 Med ‘den’ syftar Mathilda på sin smartphone. Informanten i fråga, ansåg att desto fler
individer som befinner sig i ett offentligt sammanhang desto mer är hon i behov av att skydda sig på ett eller annat sätt, och då fungerar hennes smartphone som hjälpmedel. Mathilda upplever att det är skönt att ha sin smartphone att titta ner i för att slippa möta andras ögonkontakt när hon passerar eller befinner sig bland stora folkmassor. Detta kan liknas vid en av Richmonds (2008, s.132) faktorer som han ansåg kan påverka individens känsla av obehag. I detta fall kan det liknas vid faktorn övervakning, vilken har att göra med hur individen upplever mötande blickar.
”personligt utrymme är viktigt när jag är trött, när man inte riktigt har energi, om vi säger på bussen, då skulle jag ta fram telefonen, och inte ens reagera om någon satte sig bredvid, men andra dagar kanske jag ändå ler lite”
Ellen menar att känslan av inkräktande kan skilja sig åt beroende på vilket humör hon är på vid stunden och gav då exemplet med bussen.
’’..om jag går och shoppar t.ex, om man går själv och shoppar så tycker jag, jag klarar inte av att kolla på telefonen, det är lite eget space att jag behöver kunna vara ifred och kolla på grejer, så att då känner jag inget behov’’.
Victoria nämner ovan att när hon går själv och shoppar så känner hon inget behov av att använda sig av sin smartphone. En klädesaffär kan i jämförelse med Richmonds (2008, s.131) beskrivning av trängsel, liknas vid en plats där hög densitets förhållanden inte är lika aktuella som i kollektivtrafiken där möbelarrangemanget ser ut på ett specifikt sätt. En klädesaffär är till ytan större än vad en buss är och därmed existerar inte samma rumsliga begränsningar vilket gör att individen lättare kan röra sig fritt och genom detta undvika att kollidera eller interagera med andra.
Verktyg för att markera
När en utomstående individ ställer eller sätter sig lite för nära i ett offentligt sammanhang, hur uttrycker individen, som i fråga upplever att avståndet börjar bli påträngande, att den inte är villig att interagera med andra och hur går individen tillväga för att markera sin personliga sfär för att på så sätt förhindra att någon kommer för nära inpå? (Richmond, 2008, s.117).
Ellen uttryckte sig på följande sätt:
30
“om man sitter på bussen, man lägger ju alltid upp sin väska och när bussen är full så tänker jag “nej” nu måste någon sätta sig bredvid mig”
Ellen använder sig av sin väska för att markera att sätet bredvid henne är upptaget, vilket kan liknas vid Richmonds (2008) exempel på hur en individ går tillväga för att markera sin personliga sfär. Richmond menar att individen kan använda sig av olika objekt av specifikt värde för att förebygga intrång på sin personliga sfär. Ellen upplever en känsla av oro över att någon, vilket i detta fall tolkas som någon hon inte känner, ska behöva slå sig ner bredvid henne och att hon därmed måste flytta på sin väska som tidigare fungerat som ett skydd för att markera. Anledningen till att Ellen kan uppleva en känsla av oro är därför att när hennes väska inte längre kan markera hennes personliga sfär så kan hon genom detta uppleva att hon förlorar kontroll över situationen.
”den skyddar mig om det kommer en person som jag inte vill träffa på bussen, då kan man sitta och kolla i mobilen för då är det inte någon som kommer fram, jag hade i alla fall inte gjort det”
I detta fall använder Ellen sig istället av sin smartphone för att på så sätt markera, vilket är något som samtliga informanter gör. Sonner (1959) menar att för att föremål ska uppfattas som en markör så krävs det att föremålet i fråga har en symbolisk mening eller är av värde, då den potentiella inkräktaren måste tolka föremålet som en indikator på att individen inte vill bli inkräktad på sin personliga sfär (Richmond, 2008, s.120-121).
Ellen ser sin smartphone som ett skydd för att undvika att interagera med någon när hon befinner sig på bussen. Hon upplever att genom att hon använder sig av sin smartphone kan detta resultera i att den hon inte vill interagera med uppfattar hennes signal och därmed avstår från att ta kontakt. Anledningen till att Ellen tror att detta tillvägagångssätt fungerar är för att hon anser att hon själv skulle uppfatta andras signaler.
“ringa upp någon kanske och prata så att ingen ska komma och avbryta, eller så sitter jag så att det syns att jag håller i den”
Samtliga informanter håller sin smartphone synlig för andra, snarare än diskret, i offentliga sammanhang för att på så sätt ge signaler till utomstående att de för tillfället inte är villiga att interagera. Mathilda menar ovan att ett sätt som hon markerar sin personliga sfär på är genom
31 att ringa någon för att på så sätt undvika att interagera med någon annan än den som hon självmant valt att interagera med.
”så jag har hörlurar i för att jag inte vill att någon ska prata med mig”
Ett annat sätt som samtliga informanter går tillväga på för att markera sin personliga sfär var genom att ha hörlurar i öronen. Genom detta kan de fortfarande välja ifall de ville vara uppmärksamma på miljön omkring sig men kan genom att lyssna på musik eller bara ha hörlurar i öronen, visa att de kan bemöta utomstående med ett leende men att de helst vill undvika interaktion.
Att vara utan sin smartphone
I och med att det finns individer som använder sig av sina smartphones dagligen och genom detta medvetna om att det snabbt och enkelt går att ta fram den vid behov så kan det därmed vara svårt för en individ att reflektera över hur det skulle vara att vara utan sin smartphone.
För att lättare kunna få individer att reflektera över sin användning så tillfrågades uppsatsens informanter ifall de kunde tänka sig att prova på att vara utan sin smartphone. Vidare i intervjuerna ställdes frågor till informanterna gällande deras upplevelser om hur det var att under cirka två timmar vara utan sin smartphone och utifall att eller hur deras vardagliga rutiner påverkades av detta.
Sarah berättar nedan att när hon är utan sin smartphone så finns den ändå med i hennes tankar och att innan hon skulle prova på att vara utan den så kändes det som att detta skulle bli svårt, detta på grund av att Sarah har som en vana att använda sig av sin
smartphone:
“ja alltså, för det första så satt jag och tänkte på den hela tiden, tänkte om jag ska gå hem och hämta den eller om jag klarar det, men jag insåg att jag skulle klara det, men det kändes konstigt, väldigt annorlunda för jag satt och tänkte på det, jag upptäckte då att jag är väldigt beroende…eller ja…det är inte det viktigaste som sagt, jag kan inte göra något utan den, när jag är där”
Sarah tyckte att det kändes konstigt att vara utan sin smartphone och hon fick en känsla av att hon var beroende av den även om hon själv tycker att den inte behöver vara med henne hela
