En ormhuvudring från Alingsås Oxenstierna, Eric
Fornvännen 157-161
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1954_157
Ingår i: samla.raa.se
akvatisk bildning, fått mottaga benrester och matavfall frän cn högre upp belägen fiske- ocli fångstboplats. I denna riktning pekar det förhållandet, att flintavfallet inte var så rikligt förekommande inom skallagret som utan- för detsamma. Att skallagret, som ligger direkt på bottenlagret—gruslagret, är överlagrat av kulturlagret, vilket sannolikt är en tcrrestrisk bildning, kan antingen förklaras därigenom, att havet vid något tillfälle stigit och vid tillbakasjunkandet fört delar av kulturlagret med sig, eller också har en bosättning ägt rum även på och nedanför skallagret, efter den tidpunkt då vattenståndet minskat. Om denna omlagring förorsakats av en transgression eller en stormflod, kan inte utan vidare avgöras. •— Hur dessa komplicerade skeenden gestaltat sig, kan tyvärr icke rekonstrueras med hjälp av den hit- tills föreliggande utgrävningen, då dessa synpunkter icke beaktats under fältarbetets gäng, eftersom frågeställningen icke var aktuell vid den tidpunk- ten. Under dessa omständigheter är Rörviksboplatsen föga ägnad att dragas fram i ett kronologiskt sammanhang, då man i modern arkeologi icke som förr vågar använda ett blandat boplatsfynd som bevis för olika kulturgrup- pers samtidighet; därtill fordras slutna fynd av helt annan hållfasthet.
Trots att man ej kan tala om någon klockbägarkultur i Sverige eller Dan- mark har dess infiltration enl. förf. manifesterat sig även i andra föremåls- former. Det finns sålunda tre fynd av klockbägare från Danmark, vilka emel- lertid antagligen skall härledas från Schleswig-Holstein, där klockbägarkul- turcn är företrädd i olika schatteringar. I Danmark bar också påträffats arm- skyddsplattor, både som lös- och gravfynd, ett annat karakteristieum för klockbägarkulturcn. De i Sverige påträffade föremålen, som brukar benäm- nas armskyddsplattor är tvivelaktigare. Från Mysinge-gånggriften på Öland finns en liten rektangulär benplatta med två hål i mitten. Den förefaller vara mycket osäker; visserligen förekommer typen med två hål i centrum jämsides med typen med ett hål i varje hörn, men dess ringa storlek (ung.
3,5 cm lång och ung. 1,5 cm bred) gör att man säkerligen kan utesluta detta föremål ur diskussionen. Det enda säkert daterbara armskyddet i Sverige är enligt förf. från den ovannämnda boplatsen vid Rörvik; detta föremål tol- kades av utgrävaren som ett förarbete till armskyddsplatta, eftersom hälen saknas. I detta fall är det emellertid omöjligt att med bestämdhet säga, var- till denna benplatta varit avsedd, oeh därför är även detta fynd olämpligt att användas i en vittgående kronologisk diskussion.
Bengt Salomonsson
EN O R M H U V U D R I N G FRÅN ALINGSÅS
Västergötland hör till de svenska landskap, som lämnat de flesta guld-
fynden från yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Vi känner nu
omkring 122 guldfynd med en sammanlagd vikt av omkring 18 kilo frän
Västergötland. Knappt någon sommar går, utan att nya guldskatter inrap-
porteras och inlöses. Till dessa fynd vill jag härmed foga ett mycket gam-
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
CtfARTA
öfwtr
ALINGSÅS
afalbd tArJTtä
. É. t « ' « » a • i
Fig. 1 K a r t a över Alingsås, u p p r ä t t a d 1761 ao J. Forssell. Upptill en guld- h u v u d f i n g e r r i n g , a n t r ä f f a d p å egendomen Xolhaga. — Map of Alingsås d r a w n
in 1761 bg .1. Forssell. At the top a finger-ring of gold decorated with heads, found on the Xolhaga estate.
malt, som h i t t i l l s förbisetts. S o m m a r e n 1951 besökte jag Alingsås m u s e u m oeh observerade därvid ett g a m m a l t kopparstick med en avbildning av en p r ä k t i g o r m h u v u d r i n g (fig. 1 ) .
Sticket återger den k a r t a över Alingsås, som u p p r ä t t a d e s av J . Forssell är 1761. Upptill avbildas en guldring, v a r s a r t o m e d e l b a r t f r a m g å r av de fyra med d j u r h u v u d e n avslutade v u l s t e r n a . K a r t a n i n g å r i en år 1793 t r y c k t bok, som på sidan 18 l ä m n a r förklaringen till k a r t a n s b o k s t ä v e r och siffror
1:
»y Säteriet Nohlhagas ägor, t Nohlhagas berg, ,3 Antique Guldring, funnen vid Nohlhagas Berg om 3 % lods vigt, gifven till Tessinska Museum».
F r ö k e n Anna Norlander, s k a p a r e av Alingsås m u s e u m , h a r h ö r t följande m u n t l i g a t r a d i t i o n , som vi också å t e r f a n n i en h a n d s k r i v e n dagbok från 1800-talet: i n v å n a r n a i Alingsås k u n d e inte fatta, v a r i f r å n J o n a s Ahlströmer, stadens och i n d u s t r i e r n a s grundläggare, fick pengar för a t t d r i v a Manu- fakturverken och trodde därför, a t t trollen hade k a s t a t ner d e n n a guldring
1
A. A. K n ä s , De Alingsåsia veteri et nova, I—II, 1793—4 (i K. V i t t e r h e t s -
a k a d e m i e n s e x e m p l a r s a k n a s j u s t d e t t a k a r t b l a d ) . — Jfr även G. A. Bohlin,
Bidrag till Alingsås stads h i s t o r i a , 1920, s. 236, 1761 års k a r t a avbildad på
sidan 248.
2 3 Fig. 2—3. 2. Ormhitvudfingerring frän R a m s g å r d e n , Segerstad socken, Väster- götland. (SHM 519). 2 / 3 . — Snake's head finger-ring from R a m s g å r d e n , Segerstad p a r i s h , Västergötland. — 3. Ormhutmdfingerring från Ekeryd, Bya-
r u m s socken, S m å l a n d (SHM >i6). 2 / 3 . — Snoke's head finger-ring from Ekeryd, B g a r u m p a r i s h , S m å l a n d .
till h o n o m från Nolhaga b e r g ! T r a d i t i o n e n döljer m e r s a n n i n g , än m a n först skulle t r o .
H ä r nedan l ä m n a s några uppgifter om ringens senare öden.
2»Gifven till Tessinska Museum» m e d d e l a r t e x t e n . Karl Gustav Tessin v a r en av 1700- talets största k o n s t s a m l a r e . En del av h a n s b e r ö m d a s a m l i n g a r b i l d a r stommen i N a t i o n a l m u s e e t i Stockholm,' h a n skapade Akademien för de F r i a Konsterna och h a d e ett » N a t u r a l i e k a b i n e t t » på sitt slott Läckö vid Vänern.
4På kopparsticket i Alingsås Museum h a r med bläck n å g r a ord skrivits som troligen skall läsas » ö v e r i n t e n d e n t e n s Ämb. A. A.», d. v. s.
ö v e r i n t e n d e n t s ä m b e t e t . F ö r d e n n a i n s t i t u t i o n — nu Kungl. Byggnadsstyrel- sen —• v a r Karl Gustav Tessin chef u n d e r en längre tid. Även d e t t a h a n d - skrivna s p å r leder s å l u n d a till Tessin.
J o n a s A h l s t r ö m c r v a r en idérik, energisk och mångsidig m a n . Han ägnade sig b l . a. åt fåravel och a n l a d e p l a n t s k o l o r för nya t r ä d a r t e r , som h a n ville införa lill Sverige. Han ägde Nolhaga, varest han utförde sina första försök med p o t a t i s o d l i n g . ' Han g r u n d l a d e de b e r ö m d a v ä v e r i e r n a i Alingsås och försökte med o u t t r ö t t l i g iver göra dem r ä n t a b l a . Blott med h j ä l p av e n o r m a statliga bidrag, som h a n s trogne vän och g y n n a r e , Karl Gustav Tessin, skaf- fade h o n o m , kunde h a n h å l l a sina i n d u s t r i e r i gäng." Såsom en ringa er- k ä n s l a av sin t a c k s a m h e t kan h a n t ä n k a s h a s k ä n k t s a m l a r e n Tessin den guld- ring, som h i t t a t s på Nolhaga. Det ligger blott cn för all folklig t r a d i t i o n typisk
2
F ö r värdefull h j ä l p vid u t r e d n i n g e n h ä r a v s t å r j a g i t a c k s a m h e t s s k u l d till docenten Adolf Schuck och förste i n t e n d e n t e n Carl H e r n m a r c k .
' A. L i n d b l o m , Karl Gustav Tessin, de fria k o n s t e r n a s b e f r ä m j a r e , Na- t i o n a l m u s e e t s årsbok 1926, s. 38—64. — J f r även Nordisk F a m i l j e b o k .
1
Enligt en uppgift skall ringen cn tid ha r u n n i t s i Vänersborg, men för- s v u n n i t d ä r i f r å n igen.
• Erik D a h l s t r ö m , N a t u r m i n n e s m ä r k e n och f o r n m i n n e n i Allngsästraktcn, 1926, s. 22.
• S t r å h l e , M a n u f a k t u r v e r k e n i Alingsås.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fig. 'i—5, i . O r m h u u u d f i n g e r r i n g från H å n g s d a l a kronngård, Hångsdala soc- ken, Västergötland (SHM 1M08). 2 / 3 . — Snake's head finger-ring from H å n g s - d a l a Kronogård, Hångsdala p a r i s h , Västergötland. — 5. O r m h u u u d f i n g e r r i n g frän H ä l j u m , X j n r u n d a socken, Medelpad (SHM 4 7 ) . Till höger ett vaxav-
Iryck. 2 / 3 . — Snake's head finger-ring from H ä l j u m , X j n r u n d a p a r i s h , Medelpad. To the right an impression in wu.v.
överdrift i p å s t å e n d e t , a t t det v a r med h j ä l p av t r o l l r i n g c n s guld, som A h l s t r ö m e r drev sina i n d u s t r i e r .
Vart tog guldringen senare vägen? Karl Gustav Tessin kom u n d e r å r e n s lopp i stora finansiella svårigheter och blev tvungen a t t sälja sina sam- lingar till staten och den kungliga familjen. Han dog fattig å r 1770. Det är möjligt, a t t guldringen kan a n t r ä f f a s i i n v e n t a r i e f ö r t e c k n i n g a r n a och försäljningsdokumenteii i N a t i o n a l m u s e u m eller Riksarkivet. Troligen h a r h a n sålt ringen, som var lätt a t t o m s ä t t a i k o n t a n t e r , till någon guldsmed, som lagt den i sin smältdegel. I varje fall finns på Historiska Museet intet fynd, som kan identifieras med d e t t a .
Medan D a n m a r k h a r m i n s t tio sådana ringar
7och blott cn liten ring med fyra vulster, k ä n n e r vi i Sverige f e m :
R a m s g å r d e n , Segerstad socken, Västergötland (SHM 519)
s, 28,7 gram (fig. 2 ) , Ekeryd, B y a r u m s socken, S m å l a n d (SHM 46)», 34,8 gram (fig. 3 ) , Hångsdala kronogård, Hångsdala socken, Västergötland (SHM 14408), 27,85 gram (fig. 4 ) ,
H ä l j u m , N j u r u n d a socken, Medelpad (SHM 47)
10, 36,34 g r a m (fig. 5 ) , Nolhaga, Alingsås stad, Västergötland, o m k r i n g 52 gram (fig. 1).
Typologiskt sett h a r r i n g a r av ovan n ä m n t slag f r a m g å t t u r finger-, a r m - och h a l s r i n g a r med d j u r h u v u d ä n d a r , lagda i 2% varv, varvid ringens ä n d a r och mellersta del b r e d d a t s och försetts med från v a r a n d r a v ä n d a djurhuvuden.
1 1De t r e v u l s t e r n a och sex d j u r h u v u d e n a h a r sedan u t f ö r t s som cn enda, p r a k t f u l l t o r n e r a d skiva. P å r i n g a r n a från B a m s g å r d e n och
7
S. Muller, Ordning av D a n m a r k s Oldsager, Nr 241.
8
K . E . S a h l s t r ö m , G u d h e m s h ä r a d s f o r n m i n n e n , 1932, s. 88, fig. 105.
(fig. 2 ) .
" Montelius, Svenska fornsaker, nr 357.
10
Montelius, a. a., n r 356.
11
Muller, a. a., nr 240.
Ekeryd kan man ännu följa den ursprungliga läggningen i 2% varv, varvid ytterändarnas djurhuvuden slutar med en fritt utskjutande nosspets, me- dan baksidans båda vulster sammanfogats och förstärkts. På ringarna från Hångsdala och Häljum har samtliga sex djurhuvuden på ringens bak- sida sammanförts till en symmetriskt lagd och förstärkt skena. Alingsås- ringen är praktfullast, den enda, som har åtta djurhuvuden, vilka tydligen symmetriskt sammanfogats på baksidan. De tre sistnämnda ringarna är alltså typologiskt yngre än de förstnämnda. Ornerlngens detaljer är emel- lertid på värt kopparstick alltför summariskt utförda, för att vi skall kunna närmare jämföra Alingsås-ringen med de bevarade exemplaren.
Ringen från Ramsgården hittades är 1829 i ett röse, där det »fanns läm- ningar, som tycktes utvisa en rubbad gravkammare av stora å kant satta stenflisors. Sådana hällkistor är välkända under yngre romersk järnålder i Västergötland.
12Ekerydringen hittades år 1781 jämte en guldstång, som vägde nästan 178 gram, »i ett stenrör ute i skogen».
1' Hängsdala-ringen anträffades »vid stenröjning ovan jord, 125 m VSV om kronogården.» I betesmarken strax intill lär det finnas några stenhällar stående på kant.
Häljum-ringen hittades år 1786 »på en åker, där en hög ett par år tidigare blivit avröjd». I motsats till 400-talets skatteguld tycks dessa ormhuvud- ringar, som brukar dateras till 300-talet, härstamma från gravar.
Den ålderdomliga lilla bebyggelsekärnan kring Alingsås uppvisar därmed 3 guldfynd från mellersta järnåldern. De båda andra fynden tillhör 400- talets skatteguld. Det ena är en guldten, funnen år 1859 på en åkerlycka söder om staden och ej inlöst, böjd som en ögla, vägande 19 gram. Det andra är cn guldbrakteat,
11funnen år 1695 i trakten av Alingsås, vägande 23,06 gram.
Med Jonas Ahlströmers guldring, Skandinaviens finaste ormbuvudfinger- ring, fär Alingsäs-bygdcns järnålder cn markant prägel, samtidigt som vi sett stadens andra storhetstid, manufakturverken och de flitiga odlingsexperi- menten kring Nolhaga berg, i blixtbelysning.
u
Sahlström, a. a., fig. 109—110, 115.
13
