Linnéuniversitetet
Institutionen för statsvetenskap
Internet och yttrandefrihet?
En kvalitativ studie av utmaningar och möjligheter för yttrandefrihet online i
Turkiet
Författare: Fanny Ståhlkrantz Johansson
Handledare: Stefan Höjelid
Examinator:
Termin: VT 2016
Ämne: Statsvetenskap
Nivå: Grundnivå
Kurskod: 2SK300
Abstract
This study examines the challenges and opportunities for freedom of expression online in Turkey.
A qualitative content analysis has been carried out, using annual country reports from Freedom House and the European Union. The analysis is informed by Evgeny Morozov’s theory of internet control. This framework outlines two dimensions to internet control: the technological dimension and the sociopolitical dimension. The results indicates that Turkey's regime exerts a strong control over the Internet through censorship, blocked websites, non-transparent regulatory bodies and violations of user rights. The overall most prominent threat for freedom of expression online in Turkey is the establishment of law number 5651. Various possible solutions to the identified threat are also discussed in the study.
Key Words
Freedom House, Freedom of Expression, Internet, Online, Turkey
Tack
Jag vill rikta ett stort tack till handledare Stefan Höjelid som varit till hjälp i detta arbete genom goda råd, konstruktiv kritik och korrekturläsning. Ett tack ges även till de som ställt upp på diskussioner kring ämnet och på så vis bidragit till intressanta och givande perspektiv.
Innehållsförteckning
1. Inledning 5
1.1 Syfte och frågeställning 6
1.2 Disposition 6
1.3 Bakgrund 7
1.3.1 Yttrandefriheten och dess betydelse 7
1.3.2 Informationssamhället och Turkiets internetutveckling 9
1.4 Tidigare forskning om kontroll på internet 11
2. Teori 12
2.1 Evgeny Morozovs teori om internetkontroll 12
3. Metod och material 14
3.1 Material, urval och avgränsningar 14
3.2 Metod 15
3.3 Reliabilitet och validitet 18
4. Resultat 19
4.1 Minskad tillgänglighet 19
4.1.1 Tillsynsorgan 19
4.1.2 Restriktioner för anslutning 20
4.2 Gränser för innehåll 21
4.2.1 Blockeringar och filter 21
4.2.2 Bortagning av innehåll och manipulering av media 22
4.3 Kränkningar av användarrättigheter 24
4.3.1 Rättslig miljö 24
4.3.2 Övervakning, privatliv och anonymitet 26
4.4 Freedom House status för frihet på nätet 27
4.5 Sammanfattning av resultat 28
5. Slutsatser 29
5.1 Utmaningar och identifierade hot 29
5.1.1 Minskad tillgänglighet 30
5.1.2 Gränser för innehåll 31
5.1.3 Kränkningar av användarrättigheter 32
5.2 Möjligheter och lösningar 34
5.3 Framtida forskning om kontroll på internet 35
Referenser 36
Tabellförteckning
Tabell 1. Analysschema 1 17
Tabell 2. Analysschema 2 18
Tabell 3. Censurerade ämnen online i Turkiet 24
Tabell 4. Sammanställning av Freedom House rankning 27
Tabell 5. Analysschema för kategorin ’minskad tillgänglighet’ med resultat 30
Tabell 6. Analysschema för kategorin ’gränser för innehåll’ med resultat 31
Tabell 7. Analysschema för kategorin ’kränkningar av användarrättigheter’ med resultat 32
Tabell 8. Analysschema med resultat 33
1. Inledning
I en allt mer globaliserad värld går den teknologiska utvecklingen snabbt framåt och idag har, enligt FN:s ”Human development report 2015”, cirka 40 procent av världens befolkning tillgång till internet. Internet har blivit en ny mötes- och marknadsplats för aktörer såsom politiker, medborgare och internationella organisationer. Vi får idag både nyheter och information online, som vi sedan använder för att bilda egna uppfattningar om olika ämnen. Internet fungerar som ett medel för att sprida idéer, tankar och åsikter och är en universell arena som binder samman länder och dess befolkning runt om i hela världen.
Den teknologiska utvecklingen påverkar också vårt sätt att se på de mänskliga fri- och rättigheterna då dessa har fått ta sig an nya utmaningar online. Cyberattacker, politiskt motiverad censur och statlig kontroll har visat sig vara särskilt framträdande hot. Det blir därför allt mer aktuellt att undersöka hur internet används som politiskt medel och hur det går att säkra ett öppet och tillgängligt internet för världens befolkning.
En stor fara är internetkontrollens dämpande effekt och betydande skada på yttrandefriheten.
Yttrandefriheten kan ses som en viktig del i en demokratisk utveckling och då vi för varje år som går lever en allt större del av våra liv uppkopplade till internet är det viktigt att vår yttrandefrihet även skyddas online. Digital teknologi hjälper oss att se yttrandefriheten från ett annat perspektiv.
Inte för att digitala teknologier ändrar vad yttrandefrihet innebär, utan snarare för att de ändrar de sociala omständigheterna under vilka vi människor kommunicerar.
Den nya digitala eran har skapat förutsättningar för en teknologisk infrastruktur som ökar möjligheterna för individers medverkan i en växande demokratisk kultur. Ett öppet internet främjar demokratin och dess utveckling, men kan också utgöra ett hot för demokratin. Flera internationella organisationer har uppmärksammat internets tvådimensionella problem och FN:s råd för mänskliga rättigheter deklarerade i en resolution i juni 2012 att de mänskliga fri- och rättigheterna även måste skyddas online, då särskilt yttrandefriheten. I resolutionen uppmanas alla länder att också främja en spridning av internetåtkomst bland sin befolkning.
Ett av de länder som var drivande i denna resolution tillsammans med Sverige och USA var Turkiet.
I Turkiet sker den digitala utvecklingen snabbt och internet spelar idag en viktig roll för politiken och samhället. Vid sidan av den digitala utvecklingen utför landets regim också en stark kontroll av
internet och dess innehåll. Det är aktuellt och av stor vikt att undersöka hur Turkiet kan förbättra skyddet av de mänskliga fri- och rättigheterna online, då särskilt yttrandefriheten.
Turkiet är ett av de länder som av bland annat organisationen Freedom House inte anses uppfylla de allmänna krav som ställs på ett fritt och öppet internet för alla medborgare. Yttrandefriheten är i landet under stor press online. Kontrollen regimen utför över internet går emot yttrandefrihetens värderingar samt försvårar en god demokratisk utveckling och ett eventuellt framtida EU- medlemskap.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att undersöka utmaningar och möjligheter för yttrandefrihet online i Turkiet.
Denna studie har både en politisk, social och rättslig dimension. Hänsyn tas även till viktiga teknologiska aspekter. Studien syftar också till att skapa en medvetenhet om relationen mellan internet och yttrandefrihet samt innehåller värdeorienterade och hållbara lösningar.
Fokus kommer att ligga på Turkiet och dess utveckling i förhållande till hur yttrandefriheten skyddas online i landet. Genom att undersöka och illustrera hur de senaste årens utveckling sett ut inom statlig kontroll och relationer mellan moderna kommunikationsteknologier, privat säkerhet och fundamental frihet, finns det möjlighet att identifiera vad som tycks ha varit det mest framträdande hotet för yttrandefriheten online i landet.
En frihet på internet och ett bibehållande av yttrandefriheten online är en viktig del i en demokratisk utveckling och konsolidering samt för upprätthållandet av fundamentala mänskliga rättigheter.
Genom att därför också undersöka rättvisa och passande möjligheter till en lösning på detta identifierade hot, kan man skapa en ökad medvetenhet om relationen mellan yttrandefrihet och internet. Studiens frågeställningar är således:
-
Vilket upplevs vara det mest framträdande hotet för yttrandefriheten online i Turkiet?-
Vad är en rättvis och passande lösning för detta identifierade hot?1.2 Disposition
I studien finns några centrala begrepp som inledningsvis kommer att behandlas. Därefter kommer tidigare forskning om frihet på internet att lyftas fram. Efter detta avsnitt presenteras den teori som
ligger till grund för studien samt material med urval och avgränsningar. Även metoden beskrivs.
Slutligen presenteras studiens resultat och slutsatser.
1.3 Bakgrund
I kommande avsnitt presenteras begreppet yttrandefrihet som är centralt för min studie. Därefter ges en kort beskrivning av informationssamhället och de senaste årens internetutveckling i Turkiet.
Fokus läggs vid yttrandefrihetens betydelse, informationssamhället samt utvecklingen av internet i Turkiet och dess betydelse för medborgarna.
1.3.1 Yttrandefriheten och dess betydelse
År 1948 antogs den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter enhälligt av FN. De mänskliga rättigheterna anses idag utgöra en grundsten för demokratin och det går att se ett samband mellan dessa och en hållbar demokratisk utveckling. Sedan upplysningstiden har de mänskliga rättigheterna varit under förändring och i dagens globaliserade samhälle går det nu att se hur den digitala teknologiska utvecklingen sätter sin prägel på dem. Vår ökade närvaro på internet har öppnat upp diskussionen om de mänskliga rättigheternas verkan och betydelse online (Fisher, 2015).
I artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna går det att finna yttrandefriheten. Den är en av de mest grundläggande fri- och rättigheterna i ett demokratiskt samhälle och även en av de mest utsatta online. Yttrandefriheten håller sig inte till ett särskilt medium utan täcker exempelvis både radio, tidningar, television och internet (Fisher, 2015).
Framförallt är yttrandefriheten viktig av tre skäl: försvar av den personliga friheten, försvar av sanningen och försvar av demokratin (Olsson, 2009).
Att få tala fritt hör till den enskildes mänskliga rättigheter och utgör en viktig del i den personliga friheten. Varken andra individer eller samhället har rätten att kränka en persons möjlighet att leva sitt liv till fullo. Inskränkande av friheten att tala fritt hindrar individen från att realisera sina livsmöjligheter. Skadar individen med sitt tal på ett direkt vis någon annan kan han eller hon med lagens stöd straffas för det i efterhand, men yttrandefriheten får inte inskränkas på annat vis.
Sanningsargumentet för vikten av yttrandefrihet grundar sig i John Stuart Mills argument som uttrycker att yttrandefrihet är en frihet som ger förutsättningar för upptäckande av sanningar. Idén utgår från att om alla yttranden är tillåtna, både korrekta och felaktiga, kommer alla så småningom att på egen hand kunna skilja det sanna från det falska. Det är av vikt att även de mest väletablerade sanningarna ifrågasätts. Om en institution i samhället får rätten att förbjuda yttranden uppstår oftast direkt misstankar om att den makten missbrukas. Dessa misstankar har även i många fall historiskt visat sig vara befogade (Olsson, 2009).
Argumentet som rör demokrati är kanske det mest förekommande när det talas om vikten av yttrandefrihet. Grundidén är att man inte i förväg kan förbjuda att vissa åsikter framförs, då sätter man demokratin ur spel. På så vis måste även stötande, inhumana eller antidemokratiska röster få höras. Man bör av samma skäl som man inte bör förbjuda lögnen inte heller förbjuda de obehagliga åsikterna. Frågor som ofta dyker upp i debatten om demokrati och yttrandefrihet rör misstankar om att makthavare använder sin rätt att tysta för att stärka sin egen ställning. Liksom tidigare går det även här att finna tydliga exempel i historien på att detta ofta är fallet (Olsson, 2009).
Yttrandefriheten tjänar på ett generellt plan syftet att skydda och garantera kommunikation i en demokrati. Fri kommunikation är ett centralt värde för demokrati, vilken vilar på fri offentlig kommunikation och offentlig dialog. Kommunikationen kan exempelvis ske mellan folket och de folkvalda; mellan massmedierna och folket; mellan massmedierna och de folkvalda etc.
Yttrandefrihetens roll är även att skapa möjligheter för medborgare att ta del av information, argument, fakta, idéer och åsikter som i sin tur gör så att medborgarna kan ta ställning på ett självständigt vis, framförallt politiskt. Yttrandefrihet är mer än det som förmedlas genom massmedier. Den berör också kommunikation som sker överallt; på arbetsplatser, politiska sammanhang, skola, privatliv etc. På så vis kan denna frihet ses som kanske den mest viktiga för demokratin (Petäjä, 2006).
En aktuell utmaning är att forma en modern tolkning av yttrandefriheten. Den snabba digitala revolutionen har genererat ett antal nya lagstiftningsinitiativ som syftar till att minska risker förknippade med internet som kommunikationsmedel (Dutton, 2011). Det existerar idag flera internationella överenskommelser om yttrandefrihet och då yttranden via internet sprids över
gränser spelar dessa en viktig roll. Både Europarådet och FN har antagit konventioner som ska garantera yttrandefrihet (Olsson, 2009).
De nordamerikanska och europeiska icke-statliga organisationerna har sedan 1990-talet fokuserat på de särskilda utmaningar som de mänskliga rättigheterna möter inom en online-miljö, särskilt när det gäller rätten till privatliv och rätten till yttrandefrihet. I juni 2012 deklarerade FN:s råd för mänskliga rättigheter i en resolution att de mänskliga fri- och rättigheterna även måste skyddas online, då särskilt yttrandefriheten. I resolutionen uppmanas alla länder att också främja en spridning av internetåtkomst bland sin befolkning. Utöver FN och EU:s initiativ har antalet nationella och internationella grupper samt nätverkskampanjer för att skydda och upprätthålla yttrandefriheten på internet också ökat (Carlsson, 2013).
1.3.2 Informationssamhället och Turkiets internetutveckling
I slutet av 1980-talet påbörjades en ny era inom kommunikation då internetleverantörer började växa fram. Under 1990-talet ökade internatanvändningen avsevärt och år 2001 hade en tredjedel av den utvecklade världen tillgång till internet. I samband med internetanvändningens ökning har internet fått en allt mer betydelsefull roll i samhället (Castells, 2004).
Under ’den arabiska våren’ 2011 myntades begreppet ’Facebook revolution’, vilket refererar till den roll som de sociala medierna och internet spelade för att organisera och dela information mellan de individer och grupper som motsatte sig regimen i Egypten. Även om revolutionen inte startade på internet, spelade sociala medier och internet en avgörande roll för att sprida revolutionens idéer.
Mobiliseringen kring ’den arabiska våren’ är en av de otaliga illustrationer av hur internet har hjälpt civilsamhällets grupper, inklusive människorättsaktivister, att rapportera om kränkningar och kampanjer över landgränser. Internet har hjälpt medborgare i auktoritära stater nå global information och stöd för att stärka deras fall (Carlsson, 2013).
Människor har gått in i en ny typ av samhällsfas, ett informationssamhälle. Informationssamhället bygger på idén att distributionen, användandet, skapandet och integrationen av information är av stor betydelse för ekonomisk, politisk och kulturell verksamhet. Den starkaste drivkraften i informationssamhället är den digitala informations- och kommunikationstekniken. Ny teknik har
också förändrat tidigare aspekter av social organisation så som utbildning, hälsa, krig, politik och demokrati (Castells, 2004).
Informationssamhället har gjort sig synligt även i Turkiet och dess starka digitala utveckling under de senaste åren. Sociala medier används regelbundet av medborgarna i landet för att uttrycka åsikter samt missnöje över den politik regeringen för. De sociala medierna har också gradvis ersatt traditionella mediekanaler då stora medier drabbats av censur som ett resultat av direkta och indirekta politiska påtryckningar. Internet har fått en allt mer betydande roll i politiken och man talar om att allt som kan digitaliseras, kommer att digitaliseras.
Cirka 51 procent av Turkiets befolkning använder idag internet via en dator, telefon, digital TV eller liknande och det sker varje år en stor ökning i antal internetanvändare i landet (World Bank, 2015).
Turkiet är den 14:e största internetanvändaren i världen med över 36 miljoner konton på Facebook och tolv miljoner konton på Twitter. Landet blev även rankat som världens främsta användare av sociala medier, enligt Googles konsument-barometer 2014.
Det finns också vid sidan av denna utveckling en växande inskränkning av friheten online. Landets regim utför en stark kontroll av internet och dess innehåll. Som en följd av den turkiska lagen nummer 5651 om reglering av innehåll på internet, har tiotusentals turkiska och internationella webbplatser förbjudits under de senaste åren. Bland de som förbjudits är stora webbplattformar så som Twitter och Facebook (Freedom House, 2015).
Andra utmaningar som Turkiet står inför i samband med den digitala utvecklingen är de krav som ställs på Turkiet av Europeiska unionen. Sedan 2005 har Turkiet förhandlat med EU om ett eventuellt medlemskap. Turkiet har också varit en associerad medlem av EU sedan 1963.
Vägen till ett medlemskap i EU är komplicerad och tar lång tid. Det ansökande landet måste uppfylla villkor ställda av EU samt också införa EU:s lagstiftning på alla områden. EU arbetar for att stärka demokrati och mänskliga rättigheter bland sina medlemsstater och ett antal demokratiska utmaningar finns kvar för Turkiet innan landet kan bli ett medlemsland.
Ett av de områden som EU uppmärksammar är informationssamhället och vikten av frihet på internet samt skyddandet av de mänskliga fri- och rättigheterna online. Här möter Turkiet stora
utmaningar för att uppfylla EU:s krav (European Commission, 2013). Europakommissionen har också uppmärksammat ”den digitala agendan” som en del av ’Europa 2020-strategin’, vilken fastställer mål för tillväxten i Europeiska unionen 2020. Den digitala agendan föreslår att bättre utnyttja potentialen hos informations- och kommunikationsteknik (IKT) i syfte att främja innovation, ekonomisk tillväxt och utveckling (European Commission, 2014).
1.4 Tidigare forskning om kontroll på internet
Internet och dess påverkan i samhället har under de senaste åren blivit ett allt mer populärt forskningsämne. Internetkontroll finns i många olika former och fokus har i tidigare forskning främst legat vid dess påverkan på vårt privatliv. Papacharissi (2010) skriver i ”The private sphere”
om hur utvecklingen av informationssamhället har ökat behovet av en debatt om gränsen mellan det privata och det offentliga. Gränsen mellan det privata och det offentliga är otydlig då den är kulturellt formad och ur ett historiskt perspektiv känslig att dra. I teorin hjälper de konceptuella gränserna för det offentliga och privata oss att förstå ekonomiska, politiska, juridiska och moraliska frågor av kulturell betydelse. I praktiken sker med tiden dock ofta en subjektiv anpassning av dessa gränser beroende på samhällets utveckling. Gränsen mellan det privata och offentliga blir allt mer diffus i den digitala eran då olika aktörer nu samverkar under nya förutsättningar, närmare varandra än någonsin innan.
Papacharissi menar att politisk styrning definieras av det sätt på vilket det tillåter offentliga och privata enheter att samverka. Då den digitala utvecklingen formar samhället är det på så vis av vikt att ha en öppen debatt om de gränser som finns samt bör finnas mellan det privata och offentliga online. Det är också betydelsefullt att tydliggöra yttrandefrihetens betydelse i den digitala sfären och uppmärksamma vikten av policies som säkrar ett öppet och tillgängligt internet för alla medborgare (Papacharissi, 2010).
Semetko (2012) undersöker i boken ”Political communication” möjligheter och utmaningar med internet som ett demokratiskt utrymme. I boken för Semetko en diskussion kring politisk kommunikation och hur internet kan bidra till att alstra en mer deliberativ demokrati: en demokrati där politiker, media och medborgare kan alla frigöras från systematiska fel i det nuvarande politiska kommunikationssystemet. Semetko håller en generell positiv attityd till internets utveckling. Han
diskuterar hur vi människor fått ett nytt forum att uttrycka våra idéer och tankar i samt hur små idéer idag har möjlighet att få stor spridning på denna arena (Semetko, 2012).
Morozov (2011) tar i boken ”The net delusion” en kritisk ställning till denna syn på internet och diskuterar hur online-demokrati idag glorifieras. Han ställer sig frågan om västvärldens besatthet med att främja demokrati genom digitala medel kommer att slå tillbaka? Genom att se internet som ett medel som frodas i demokratisk natur, missar vi baksidan av internets utveckling. Denna baksida visar bland annat hur diktatorer och förtryckande regimer hotar oliktänkande och gör det svårare, snarare än enklare, att främja demokrati. Digital diplomati kräver lika mycket tillsyn och övervägande som vilken annan typ av diplomati gör. Cyber-utopister misslyckades med att förutse hur auktoritära regeringar skulle komma att svara på internet samt hur bra det skulle visa sig vara i propagandasyfte, hur diktatorer skulle lära sig att använda internet i övervakningssyfte samt hur sofistikerade de moderna systemen för censur skulle bli. Ju mer tillgängligheten för internet ökar över världen, desto svårare blir den att reglera (Morozov, 2011).
2. Teori
I denna studie kommer Morozovs (2011) teori om internetkontroll att ligga till grund. I avsnittet nedan presenteras några av teorins mer grundläggande idéer och utgångspunkter.
2.1 Evgeny Morozovs teori om internetkontroll
Morozov (2011) skriver i ”Journal of democracy” om olika typer av kontroll på internet. Han frågar sig vad kontroll på internet egentligen innebär samt hur man bör möta de utmaningar som tycks vara kopplade till fenomenet. Teorin bygger på idén att kontroll på internet har en sociopolitisk och teknologisk dimension. Dessa två dimensioner har tidigare diskuterats i forskningssammanhang i avseende att avgöra vilken som bör tas mest hänsyn till när beskrivningar av internetkontroll görs.
Ett dilemma som ofta uppstår när man undersöker karaktären av kontroll på internet är denna tvåsidiga karaktär som tycks finnas.
Morozov försöker i denna artikel trycka på det faktum att den sociopolitiska dimensionen av kontroll på internet är av stor vikt och inte endast bör ses som en skugga till teknologin. Många av de hot som idag är kopplade till internetkontroll har en sociopolitisk karaktär. Sociopolitiska
metoder används även för att ta över där teknologins kontroll inte räcker till. En auktoritär regim kan exempelvis finna det svårare att censurera bloggar men desto enklare att fängsla bloggare.
Ett exempel på den teknologiska dimensionen är ett nationellt statligt internet-filter som automatiskt förbjuder tillgång till de sidor som innehåller ett speciellt känsligt sökord. Ett exempel på den sociopolitiska dimensionen är kontroll genom en lag som gör att staten kontrollerar medierna innan artiklar publiceras. I det tidigare fallet använder regimen teknologi för att kyla ner yttrandefrihet direkt; i det senare fallet, blir eftereffekten densamma men indirekt och sker genom exempelvis lagar snarare än genom teknologi.
Vad kan vi göra för att minska den teknologiska dimensionen av kontroll på internet? Morozov menar att då internet är så pass decentraliserat och komplicerat är det svårt för regimer att hitta en brandvägg som fungerar 100 procent av tiden. De kommer alltid att finnas de som vet hur det går att ta sig runt dessa brandväggar och censurer. Det kan på så vis tyckas enkelt att utveckla sätt att komma runt dessa hinder och återigen stärka yttrandefrihet, att ingenjörskunskap och pengar är allt som behövs för att lösa problemet. Detta är ett missvisande synsätt. Den sociopolitiska miljön kommer alltid att påverka omfattningen och intensiteten av teknikbaserade insatser för att komma runt internetkontroll.
Det kan också uppstå problem med exempelvis tekniska lösningar i form av mjukvaror som ger åtkomst till blockerade hemsidor i auktoritära stater. Dessa mjukvaror kan på samma vis som de ger internetanvändare åtkomst till forum att diskutera politiska idéer på, ge pedofiler åtkomst till barnpornografi. Nya uppfinningar så som sociala medier underlättar yttrandefrihet genom att ge oss ett större spelrum att uttrycka våra idéer och tankar i. Å andra sidan blir det samtidigt lättare att övervaka och sprida privat information online.
Teknik och ingenjörsvetenskap verkar med andra ord inte i ett vakuum. Den sociala och politiska miljön kommer oundvikligen att bestämma hur, var, i vilken utsträckning och fart, liksom vad allmänheten tycker om hur internetkontroll verkar. Inte minst bör därför alla politiska initiativ som syftar till att ta itu med den tekniska dimensionen av "internetkontroll " hitta ett sätt att modellera den sociopolitiska miljön.
Morozov (2011) uppmärksammar också i artikeln hur dessa internet-censurer och filter bara är toppen av ett isberg och hur många regimer experimenterar med andra sätt att utöva kontroll på internet. Framförallt vill många regimer undvika uppenbara filter som är lätta att dokumentera och
uppmärksamma. Några av de svårare dokumenterade sätten som används är exempelvis DDoS attacker och nation-baserade webbsidor. DDoS attacker är politiskt motiverade attacker som riktas mot individer eller hela organisationer genom att översvämma dessa webbplatser med förödande volymer av artificiellt genererad internettrafik. Detta stänger effektivt ner den riktade platsen för en tid och blir på så vis omöjlig att komma åt för legitima användare.
Nationaliseringen av internet och nation-baserade webbsidor bygger på idén om att många personer använder sidor från andra länder än deras egna. Ryssland har exempelvis varit ett av de länder som uppmärksammat att deras medborgare är beroende av internetservice från Amerikanska företag.
Rysslands regim har på så vis expanderat de inhemska internetföretagen för att utmana utländska konkurrenter, med målet att nationalisera internet för att stärka dess ställning. Turkiet tog ett av de första stegen i detta utrymme med sin lanseringen av Anabena-projektet år 2009. Projektets mål är att skapa en nationell sökmotor som bättre tillgodoser ”Turkisk känslighet", följt av ett nationellt e- postsystem. Ryssland och Iran följde snabbt därefter Turkiets exempel.
För att hitta lösningar till de här utmaningarna behövs mer än en teknologisk fix. Både övervakning och censur försvårar yttrandefrihet och rätten till privatliv. Båda möjliggörs också av olika sociala, politiska och teknologiska faktorer, varav många har sina rötter i ekonomin och den politik som förs av regeringen. Alla ambitiösa försök att främja frihet på internet bör därför börja med att generera en typologi av dessa faktorer samt beskriva strategier för att hantera dem (Morozov, 2011).
3. Metod och material
Studiens frågeställningar har varit vägledande i material- och metodval. Nedan presenteras det textmaterial som studien utgått från samt det urval och de avgränsningar som gjorts i materialet.
Studiens metod presenteras därefter.
3.1 Material, urval och avgränsningar
I studien har en geografisk avgränsning till Turkiet gjorts. Avgränsningen har gjorts då Turkiet av organisationer som Freedom House anses vara ett av de minst framträdande länderna när det kommer till att skydda yttrandefrihet online. Landet utgör på så vis ett intressant fall för studier av internetkontroll samt möjligheter och utmaningar för yttrandefrihet online.
Turkiet har en historia av digital utveckling som påminner om många andra Europeiska länder men med avseende till frihet på internet är de näst intill bakåtsträvande. Landet är också ett aktuellt fall att undersöka då det ansökt om EU-medlemskap och en del av antagningsprocessen går ut på att de förväntas uppfylla de krav som ställs av EU avseende informationssamhälle och media. Många av dessa krav har en koppling till vikten av ett fritt och öppet internet.
Studien kommer att utgå från ett strategiskt urval av material i form av rapporter från Freedom House och Europeiska unionen. Detta urval har gjorts med praktiska begränsningar i åtanke samt med uppfattningen att materialet både ställer saken på sin spets och är av relevans för studiens syfte.
Freedom House är en obunden organisation och ett forskningsinstitut. Freedom House fungerar som en katalysator för större politiska rättigheter och medborgerliga friheter genom en kombination av analys, opinionsbildning och handling. Deras rapporter som undersöker frihet på internet i världen har getts ut sedan 2011. En första demo-version gavs också ut 2009 för att testa konceptet. Även om denna typ av rapport är relativt ny har Freedom House funnits sedan 1970-talet och har lång erfarenhet av att mäta och undersöka demokrati och de mänskliga fri- och rättigheterna i hela världen. Organisationen är också väl respekterad och flitigt använd inom forskningssammanhang.
Europeiska unionen har under de senaste fyra åren publicerat rapporter som undersöker utvecklingen i de möjliga framtida EU-medlemsländerna. Rapporterna täcker olika områden som anses vara av vikt för ett medlemskap i EU. De rapporter som beskriver utvecklingen av dessa områden i Turkiet kommer att analyseras. Fokus kommer vid läsandet av rapporterna att läggas vid det kapitel som täcker medier och informationssamhället, då det anses vara av mest relevans för studien.
3.2 Metod
Studiens syfte är att undersöka utmaningar och möjligheter för yttrandefriheten online i Turkiet.
Utvecklingen av internet och de sätt på vilka regimen i landet utövar internetkontroll kommer att studeras för att besvara studiens frågeställningar. Med detta syfte samt teoretiska överväganden i åtanke kommer rapporter från Freedom House och Europeiska unionen att kvalitativt analyseras och den valda metoden blir en kvalitativ textanalys där rapporterna utgör min empiri.
Att använda kvalitativa metoder inom samhällsvetenskapen är en lång tradition. Esaiasson m.fl.
(2007) beskriver i boken ”Metodpraktikan” metoden kvalitativ textanalys som ett gott alternativ till
den kvantitativa innehållsanalysen. Särskilt när man vill analysera texter med hjälp av en annan systematik än just den kvantitativa. Metodvalet känns på så vis särskilt logiskt för min studie då helheten i texten som undersöks antas vara något annat än summan av delarna. Vissa delar av texten kan anses vara viktigare än andra. En kvalitativ textanalys ställer dock ett större krav på att jag som författare förhåller mig källkritiskt och med distans till min studie.
Jag kommer i studien att läsa aktivt, ställa frågor till texten och se om jag själv eller texten kan besvara dessa frågor. Genom noggrann läsning av en texts delar, helhet och kontexten den ingår i kommer textens väsentliga innehåll att väljas ut. Ahrne (2012) menar att vi genom att analysera texter också undersöker en viktig aspekt av det som bygger upp människors föreställningar om samhället. Frågorna jag kommer att ställa till texten har en systematisk form och kommer bland annat gå ut på att klassificera innehållet.
Det finns olika sätt att utöva kontroll på internet. Morozov (2011) beskriver i ”Journal of democracy” internetkontrollens två dimensioner, den teknologiska- och sociopolitiska dimensionen.
Dimensionerna kan ses som ett verktyg i att hjälpa oss förstå de olika typer av internetkontroll som finns och hur dessa kan kategoriseras. För att lättare identifiera det starkast upplevda hotet för yttrandefriheten online i Turkiet har ett analysschema utformats med hjälp av Morozovs (2011) teori och Freedom House kategoriseringar av internetkontroll. Freedom House kategoriseringar av kontroll på internet har utvecklats och avvägts tillsammans med Morozovs teori om internetkontrollens två dimensioner för att få fram ett analysschema som är väl anpassat till studiens syfte. Tre övergripande kategorier med tillhörande exempel har på så vis valts för att lättare analysera materialet.
De tre kategoriseringarna i analysschemat är; minskad tillgänglighet, gränser för innehåll och kränkningar av användarrättigheter. Minskad tillgänglighet är exempelvis ekonomiska barriärer, bristande infrastruktur samt ägandekontroll och reglering över leverantörer av internet och mobiltelefoner. Gränser för innehåll innebär exempelvis mjukvara som filtrerar, blockering av webbsidor, propaganda online och censur. Den tredje kategorin, kränkningar av användarrättigheter, täcker exempelvis rättsliga skydd och begränsningar för online-aktivitet, övervakning samt konsekvenser för online-aktivitet, såsom åtal, fängelse, fysiska attacker och andra former av trakasserier.
För att undersöka vad som är det starkast upplevda hotet mot yttrandefriheten online kommer också dessa tre kategorier med tillhörande exempel att rankas efter upplevd hotbild. Kategorierna kommer att få en status som inget upplevt hot, svagt upplevt hot eller starkt upplevt hot. De tre kategorierna med tillhörande exempel har sammanställts i tabellen nedan.
Tabell 1. Analysschema 1.
Morozov (2011) beskriver också hur de utmaningar som är kopplade till internetkontroll bör mötas.
Han beskriver vikten av att ta hänsyn till både den teknologiska och sociopolitiska dimensionen av internetkontroll. Vid undersökande av möjligheter samt rättvisa och passande lösningar för det identifierade hotet kommer teorins två dimensioner därför att tas till hjälp. En avvägning kommer först att göras för att avgöra om det identifierade hotet främst är kopplat till den teknologiska eller
Minskad tillgänglighet Inget upplevt hot Svagt upplevt hot Starkt upplevt hot - Ekonomiska barriärer
- Bristande infrastruktur
- Ägandekontroll samt reglering över leverantörer av internet och mobiltelefoner
Gränser för innehåll Inget upplevt hot Svagt upplevt hot Starkt upplevt hot - Mjukvara som filtrerar
- Blockering av webbsidor
- Propaganda online
- Censur
Kränkningar av användarrättigheter
Inget upplevt hot Svagt upplevt hot Starkt upplevt hot
- Rättsliga skydd och begränsningar för online- aktivitet
- Övervakning
- Konsekvenser för online- aktivitet, såsom åtal, fängelse, fysiska attacker och andra former av trakasserier
sociopolitiska dimensionen av internetkontroll. Även om de två dimensionerna har en tendens att sammanstråla är det hjälpsamt att vara medveten om vilken av dem hotet främst rör sig i då det underlättar sökandet efter en passande lösning.
Efter att det starkast identifierade hotet placerats in i den sociopolitiska eller teknologiska dimensionen kommer det också att avvägas mot både teknologiska och sociopolitiska former av lösningar. Detta görs för att komma nära en så pass rättvis och passande lösning som möjligt. Nedan visas den nyckel som används vid analysen för att ta fram rättvisa och passande lösningar för det identifierade hotet.
Tabell 2. Analysschema 2.
3.3 Reliabilitet och validitet
Ett av de mest omtalade metodproblem med studiens föreslagna metod, kvalitativ textanalys, är tolkningsproblemet. Tolkning är att begripa och förstå vad en text säger i förhållande till den fråga som ställs. Enligt Esaiasson m.fl. (2007) bör valet av tolkningsperspektiv samt avståndet mellan texten och den uttolkande forskaren tas i beräkning. Angående valet av tolkningsperspektiv är det av vikt att jag som uttolkare gör skillnad mellan två perspektiv: vad texten betyder för mig som forskare och uttolkare i min egen tid samt vad texten betyder för avsändaren. Vid genomförande av studien kommer dessa perspektiv att tas hänsyn till och en öppen argumentation kommer att hållas i studien.
Den miljö texten producerats i kommer också att tas hänsyn till för att undvika tolkningsproblem i form av avståndet mellan mig som uttolkare och texten. Då mycket av materialet rör Turkiet, vilket för mig är en något främmande geografisk, kulturell och social miljö kommer jag att ta hänsyn till detta när texten tolkas. Jag kommer att behöva studera den turkiska kontexten genom att hålla mig uppdaterad i nyheter och mediekanaler. Det ställs då höga krav på mig som författare att förhålla mig källkritiskt till materialet. Ett generaliseringsproblem kan även uppstå då det är svårt att dra generella slutsatser utifrån ett fall. Syftet är därför att specifikt undersöka Turkiet och det finns ingen avsikt att dra några generella universella slutsatser.
4. Resultat
I kommande avsnitt redovisas resultatet av analysen som bygger på Freedom House kategorisering av kontroll på internet samt Morozovs (2011) teori om internetkontrollens teknologiska och sociopolitiska dimension. Materialet som analyseras utgörs av rapporter från Freedom House och Europeiska unionen. Avsnittet avslutas med en översiktlig tabell av hur Turkiets frihet på nätet rankats av Freedom House och en sammanställning av resultatet.
4.1 Minskad tillgänglighet
Penetrationsgraden för internet ökar stadigt i Turkiet och har sedan 2011 stigit med över tio procent.
Investeringar behöver dock göras för att förbättra landets infrastruktur då det ännu kvarstår hinder för internatåtkomsten (Freedom House, 2015, Turkey).
4.1.1 Tillsynsorgan
Till skillnad från många andra länder är medborgare i Turkiet inte tillåtna att registrera och äga
”.com.tr” och ”.org.tr” domännamn, såvida de inte äger företag eller en samhällsorganisation med samma namn. Datorcentrumet i Middle East Technical University (METU) har sedan 1991 varit ansvariga för hanteringen av domännamn i landet och överses av Informations- och kommunikationsteknikmyndigheten (BTK) som övervakar och etablerar de policys som universitetets datorcentrum följer. BTK är väl bemannat och självförsörjande men det faktum att styrelseledamöterna är statliga utnämnda är ett hot mot BTK:s oberoende och dess beslutsprocess är inte transparent (Freedom House, 2012, Turkey).
Ytterligare insatser krävs när det gäller regimens samhällsomfattande tjänster och dess förutsägbarhet. Informations- och kommunikationsteknikmyndigheten (BTK) och dess ansvarsfördelning uppfyller inte heller de krav Europeiska unionen ställer på Turkiet (European Commission, 2013).
BTK samarbetar också med TIB (Turkiets telekommunikations ordförandeskap) som även övervakar tillämpningen av den lag som blockerar vissa av landets webbsidor. TIB kritiseras ofta av påtryckningsgrupper för en bristande öppenhet och uppenbar brist på självständighet från den verkställande makten (Freedom House, 2013, Turkey).
4.1.2 Restriktioner för anslutning
Särskilt i de sydöstra regionerna av landet finns en bristande infrastruktur och tillgång till elektricitet. Detta påverkar medborgarnas möjlighet att koppla upp sig till internet, då särskilt från hemmet. Många använder därför också internet från sin arbetsplats, universitet och internetkaféer.
Tillgängligheten påverkas också av höga priser för den teknologi som behövs för åtkomst till internet. Tillgång till internet från mobiltelefoner nådde 95 procent år 2014 och alla operatörer erbjuder tredje generationens (3G) data. Cirka 58 procent av medborgarna i landet använder idag internet via sin mobiltelefon och denna siffra ökar ständigt.
Ryggraden till Turkiets internet styrs av TTNET, ett dotterbolag till Türk Telekom som även är den största internetleverantören i landet. Türk Telekom är statligt ägt och har över 202,098,723 km av fiberoptisk infrastruktur, i jämförelse med andra operatörer som tillsammans har 54,730 km.
Internetleverantörer är enligt lag även skyldiga att lämna in en ansökan om ett "aktivitetscertifikat”
till BTK innan de kan erbjuda tjänster. Internetkaféer är också föremål för reglering. De som verkar utan aktivitetsintyg från en lokal kommun kan få böter. Nya leverantörer hålls på så vis tillbaka av implicita hinder samt en avsaknad av politiska band och ekonomiskt inflytande. Leverantörer av mobiltelefonservice omfattas också av licensiering genom BTK (Freedom House, 2015, Turkey).
Det har gjorts betydande framsteg i Turkiet vad gäller att införa skydd för konkurrens mellan operatörer på internet och mobil marknaden. Verkställandet av rättigheterna för nya aktörer inom fast telefoni och bredbandsmarknaden har dock visat sig vara svårt i praktiken. Utvecklingen har istället resulterat i begränsad konkurrens. Konkurrensen har också varit mer aktiv på den mobila
marknaden även fast kommunikationsavgifter för mobiloperatörer är höga (European Commission, 2011). En kommuniké publicerades i februari 2012 för att förbättra tjänstekvaliteten på internetleverantörer. Fast nummerportabilitet och abonnemangsavgifter togs på så vis i drift i början av 2012 (European Commission, 2012).
Ytterligare förbättringar behövs för att säkerställa en rättvis fördelning på marknaden och för att häva restriktionerna mot koncessionsaktörer som söker att erbjuda flera paketerade tjänster.
Kommuner tar även ut regelbundna extra avgifter för olika etablerade operatörer (European Commission, 2015).
4.2 Gränser för innehåll
Gränserna för innehåll på internet ökar varje år och med nya regleringar av den problematiska lag nummer 5651 blockeras tillfälligt stora webbplattformar så som Facebook, Twitter, YouTube och Wordpress. Dessa tvingas också regelbundet ta bort innehåll på order av Turkiska auktoriteter (Freedom House, 2015, Turkey).
4.2.1 Blockeringar och filter
Enligt den oberoende organisationen Engelli Web är över 80 000 webbsidor blockerade på grund av bland annat politiska motiv eller för innehåll av exempelvis anti-muslimskt eller LGBTI (lesbian, gay, bisexual, transgender, intersex) material. Flera webbplattformar var blockerade under 2015 för att de vägrat begränsa turkiska användares tillgång till specifika sidor eller inlägg. I vissa fall har företag heller inte informerats om ordern eller blivit givna tillräckligt med tid för att uppfylla kraven. Ett exempel är en blockering i mars 2015 då den turkiska domstolen förbjöd tillgång till ett blogginlägg på Wordpress. Då Wordpress bygger på HTTPS, en uppkopplingsmetod som gör det svårt att blockera enstaka blogginlägg, gick en andra order snabbt ut om att istället blockera hela webbsidan.
Twitter, Facebook och Youtube blockerades sedan i april 2015 efter att terroristgruppen
’Revolutionary People’s Liberation Party’ tog en åklagare som gisslan på sitt kontor i Istanbul. När ett foto som visar en av terroristerna trycka hans vapen mot gisslan blev viralt, utfärdade regeringen en omedelbar order och blockerade alla nyheter om händelsen (Freedom House, 2015, Turkey).
Turkiets medborgare kan generellt sett åtnjuta mångfaldiga nyhetskällor. Populära sociala medier så som Facebook och Skype kan användas på turkiska. Regeringen blockerar dock rutinmässigt
webbsidor och applikationer med videodelningstjänster och bloggar så som Youtube, Vimeo och Wordpress. Trots denna negativa trend blir användare alltmer beroende av online-publikationer som en primär källa till nyheter (Freedom House, 2011, Turkey).
Domstolen i Turkiet har även blockerat tillgången till webbsidor som innehåller alternativa nyhetssidor så som Atilim och Keditör som rapporterar om sydöstra Turkiet och kurdiska frågor.
Det finns även Webbsidor som innehåller onlinebutiker och katolska skolor som blockerats av oklara anledningar. Blockering av anti-muslimska och ateistiska sidor är också vanligt förekommande, dock är sidor med radikala islamistiska budskap från exempelvis Al-Qaeda och Islamska staten inte blockerade.
Majoriteten av besluten om att blockera webbsidor kommer från TIB snarare än från Turkiska domstolen. Processen som leder till blockeringarna är inte transparent i något av fallen. Det är ofta också svårt för de som äger webbsidor att få reda på de exakta anledningarna till varför deras sidor blockerats.
Utöver dessa blockeringar erbjuder internetleverantörer ”barn” och ”familj” filter under regler som etablerats av BTK. ”Barn-filtret” hindrar tillgång till Facebook, Youtube, den armenska minoritetsnyhetskällan Agos, Yasim Radyo (livsstils radio) och flera webbsidor som förespråkar evolutionsteorin. En kommitté var introducerad 2012 för att se över dessa filter men bestod endast av BTK medlemmar och tycks inte vara aktiv längre (Freedom House, 2015, Turkey).
4.2.2 Bortagning av innehåll och manipulering av media
Stora webbplattformar som Facebook och Twitter tvingas ofta av Turkiska auktoriteter ta bort delar av sina innehåll. I januari 2015 hotade turkiska tjänstemän att stänga ner Twitter om de inte tog bort kontot tillhörande den vänsterpolitiska nyhetssidan, Birgün. Kontot hade laddat upp dokument om militära skandaler. Twitter stängde efter ett domstolsbeslut ner kontot och alla konton som laddade upp information om skandalen. Nätaktivister och medborgare fortsatte dock att ladda upp skärmavbildningar med den förbjudna informationen i protest mot beslutet. Enligt Twitter har Turkiets begäran om att ta bort innehåll ökat dramatiskt under de senaste åren.
I mars 2014, strax innan de lokala valen lovade president Erdoğan att hindra sociala medier från att verka, då särskilt Twitter. Nästa dag utfärdade TIB ensidigt en order om att blockera plattformen, med hänvisning till att Twitter ej följt tre domstolsbeslut och en åklagares beslut om att förbjuda falska användare som förtalar tjänstemän. Twitter utmanade då ett av besluten om blockering i en
lokal domstol och pekade på deras status som ett webbhotell och hur det faktum att det inte håller verksamheten inom landet placerar bolaget utanför den turkiska jurisdiktionen (Freedom House, 2014, Turkey).
Facebook har meddelat att antalet begärda innehåll att radera ökat under senare år. Under den andra halvan av år 2014 togs över 3 000 inlägg bort från Facebook på begäran av Turkiets regim med koppling till lag nummer 5651. I samband med detta har Facebook kritiserats av pro-kurdiska rörelser för borrtagningen av sidor och inlägg relaterade till pro-kurdiska grupper och aktivister (Freedom House, 2015, Turkey).
När det var möjligt för sociala medier att mobilisera protester resulterade detta i bland annat en stor demonstration i maj 2013. Demonstrationen hölls för att uppmärksamma polisens missbruk av makt i landet. Då de vanliga turkiska nyhetskällorna misslyckades att rapportera om händelsen lyckades istället Twitter, Facebook och YouTube ge korrekta rapporter till medborgare om vad som hänt.
Efter demonstrationen skaffade partiet Adalet ve Kalkınma Partisi (AKP) 6 000 volontärer som fick uppdraget att skapa en god bild av regeringen på Twitter och sprida information om viktiga politiska frågor. AKP misstänktes efteråt för att ha betalat dessa 6 000 personer och ska även ha anlitat PR- byråer för att skapa materialet som instruerades att delas.
Trots dessa ändlösa försök att hindra medborgare från att ha öppna politiska diskussioner på internet är Turkiets medborgare beroende av internetbaserade publikationer som en primär nyhetskälla.
Bloggar spelar en viktig roll i att sprida idéer och tankar och verkar i en något mer mångsidig miljö.
De flesta samhällsgrupper i Turkiet har en stark närvaro online och flera webbsidor finns där känsliga politiska frågor diskuteras öppet.
Utöver de många blockerade webbsidorna finns också verktyg tillgängliga för att undvika filter, censur och blockeringar. Varje gång en ny order om att blockera en populär webbsida ges, publiceras flera artiklar med instruktioner om hur medborgare kan komma runt blockeringen och få tillgång till innehållet på dessa webbsidor (Freedom House, 2014, Turkey).
Klimatet som regeringen i landet skapar på internet ger i sin tur en typ av självcensur, särskilt när det kommer till att kritisera regeringsmakten. Inlägg på internet om Islam eller profeten Muhammed kan resultera i juridiska strider och dödshot. Diskussioner online om den Kurdiska frågan har med åren blivit mer accepterat, men kvarstår som ett känsligt ämne (Freedom House, 2015, Turkey).
I en rapport gjord av Freedom House år 2015 undersöktes tio ämnen och dess eventuella censur på internet i olika länder. Turkiet var det land i Eurasien med flest censurerade ämnen då hela nio av de tio utvalda ämnena censureras regelbundet online. Tätt efter Turkiet var Ryssland, där åtta av de tio ämnena i undersökningen censureras regelbundet på internet. I tabellen nedan visas de tio ämnen som ingick i undersökningen samt vilka som regelbundet censureras online i Turkiet (Freedom House, 2015, Freedom on the Net).
Tabell 3. Censurerade ämnen online i Turkiet.
4.3 Kränkningar av användarrättigheter
Samtidigt som sociala medier har fått en ökad betydelse som ett verktyg för aktivism och kritik av regeringen är medborgarna i Turkiet ständigt under hot om åtal för deras onlineaktivitet. Turkiets konstitution innehåller skydd för yttrandefriheten men regeringen hittar ständigt sätt att komma runt de regler som finns. Övervakning förblir också en viktig fråga då korruptionsskandaler och underrättelseläckor präglar landet. En positiv utveckling går att se då antal fall av fysiska angrepp mot medborgare och journalister som bevakar protester och känsliga politiska frågor tycks minska med åren (Freedom House, 2015, Turkey).
4.3.1 Rättslig miljö
Turkiets konstitution innehåller skydd för yttrandefriheten. Artikel 26 säger att ’alla har rätt att uttrycka och sprida sina tankar och åsikter i tal, skrift eller bild, eller genom andra medier,
Ämne Censur
Mobilisation för allmänna frågor JA
Etniska och religiösa minoriteter JA
Kritik av myndigheter JA
Konflikt JA
Korruption JA
Politisk opposition JA
Sociala kommentarer NEJ
Hädelse JA
LGBTI frågor JA
Satir JA
individuellt eller kollektivt’. Turkisk lagstiftning omfattas av Europakonventionen och är bunden av de beslut som fattas av Europadomstolen. Konstitutionen syftar också till att garantera rätten till privatliv. Det finns inga lagar som specifikt kriminaliserar onlineaktivitet så som att dela sina åsikter, skicka email eller ladda ner information. Trots detta möter Turkiets medborgare åtal för deras aktiviteter på internet, främst för att ha kritiserat tjänstemän. Sedan Erdoğan blev vald till president i augusti 2014 har han själv lämnat in klagomål om cirka 70 personer för att de kritiserat honom online (Freedom House, 2015, Turkey).
Då antalet rättsfall i samband med onlineaktivitet ökar, resulterar majoriteten av dem inte i fängelsestraff. Flera journalister, bloggare och privatpersoner har dock mött åtal och fängelse för sina handlingar online. En av de journalister som fängslats för sina handlingar är Aytekin Gezici, efter att ha skickat en Tweet där Erdoğan och en tidigare justitieminister kritiserats. Fängelsestraffet är på fem år och nio månader. Ett annat uppmärksammat fall är journalisten Yasar Elma som fick ett villkorligt fängelsestraff i april 2015 efter att ha ’gillat’ ett inlägg på Facebook som var kritiskt av president Erdoğan (Freedom House, 2015, Turkey).
Flera rättsfall under de senaste åren har belyst hur andra lagar också används för att åtala personer för online-aktivitet. I oktober 2011 användes exempelvis anti-terroristlagen för att åtala journalisten Recep Okuyucu. Recep ansågs ha förespråkat terroristpropaganda genom att ladda ner kurdisk musik och för att ha besökt den blockerade kurdiska webbsidan ’Firat News Agency’ (Freedom House, 2014, Turkey).
Blockering och borttagning av webbsidor och dess innehåll är reglerade under lag nummer 5651 med namnet ’Regulation of publications on the internet and suppression of crimes committed by means of such publication’. Lagen grundades 2007 för att skydda barn och förhindra åtkomst till olagligt och skadligt innehåll på internet. Detta inkluderar material med anknytning till barn och sexuella övergrepp, tillhandahållande av farliga ämnen, drogmissbruk, prostitution, spel, obscenitet, självmordsmarknadsföring och brott mot Mustafa Kemal Atatürk, grundare av moderna Turkiet.
Lagen beskriver de skyldigheter som webbsidor och internetleverantörer har. Webbsidor av inhemsk karaktär kan tas ned omedelbart medan webbsidor med internationell grund kan blockeras eller filtreras genom mjukvara hos internetleverantörer. Lagen har uppmärksammats som stridande mot den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (Freedom House, 2015, Turkey).
I februari 2014 genomfördes ändringar i lagen som nu beviljar alltför stora befogenheter till TIB och medför därigenom ytterligare restriktioner för yttrandefriheten på nätet (European Commission, 2014). Lagen gör det nu möjligt att blockera innehåll som enstaka individer eller andra rättsligt sökande uppfattar som en kränkning av privatlivet. Dessa förändringar kom efter spridningen av påstådda telefonsamtal mellan högt uppsatta regeringstjänstemän på internet. Under 2015 genomfördes ytterligare ändringar i lagen som nu gör det enklare att blockera och censurera en större mängd webbsidor.
De ändringar som tillträde 2014 i lag 5651 avskärmar också personal på TIB om de begår brott under arbetstid. Brottsutredningar kan endast initieras genom ett godkännande från TIBs chef och den ansvarige ministern för TIB. Denna process kastar allvarliga tvivel om en orättvist funktion och ansvarighet hos TIB (Freedom House, 2015, Turkey).
4.3.2 Övervakning, privatliv och anonymitet
Regeringens misskötsel av övervakning, lagring av användardata och åtgärder för att förhindra kryptering och anonymitet utgör stora problem för medborgarna i Turkiet. Enligt konstitutionens artikel 22 har alla ’rätt till fri kommunikation, och sekretess för kommunikation är grundläggande’.
Denna rätt kan endast kränkas genom ett domstolsbeslut i fall av ’skydd av nationell säkerhet, allmän ordning, allmän moral, folkhälsan, brottsförebyggande engagemang eller för skydd av andras rättigheter och friheter’.
Korruptionsskandaler och läckta telefonsamtal mellan högt uppsatta tjänstemän har resulterat i att tjänstemän vid Turkiets telekomregulator gripits för att ha bedrivit olaglig avlyssning. I en separat incident, avslöjade läckta e-postmeddelanden hur Turkiets civila polis avtalat med det Italienska företaget Hacking Team om att spionera på Turkiska medborgare mellan 2011-2014.
I de flesta fall måste de handlingar som kan tänkas störa kommunikationsfriheten eller rätten till integritet bemyndigad av rättsväsendet. Exempelvis krävs rättsliga tillstånd för teknisk övervakning.
Innan lagen om ’Homeland security’ gick igenom tilläts turkiska säkerhetsstyrkor i brådskande situationer genomföra underrättelseavlyssning under 24 timmar utan domarens tillåtelse. Men med den nya lagen ökades tiden till 48 timmar. Det är endast högsta brottmålsdomstolen i Ankara som huvudsakligen är auktoriserad att avgöra om avlyssningar är legitima. Dock måste överordnade underrättas vid planerad avlyssning av tjänstemän. Trots konstitutionella garantier, fortsätter de flesta former av telekommunikation att utnyttjas och avlyssnas.
Anonyma inköp av mobiltelefoner är förbjudna i landet och köpare måste uppvisa officiell identifikation. Endast en importerad mobiltelefon per två år tillåts per person. Importerade enheter kan registreras på mobiloperatörernas prenumerationscenter och regeringens webbplats, för en avgift på TRY 131,50. Enheter som inte är registrerade inom 60 dagar stängs av från all kommunikation.
Under 2011 införde BTK också regler för användningen av krypterad hård- och mjukvara.
Leverantörerna måste ge krypteringsnycklar till statliga myndigheter innan de kan erbjuda sina produkter och tjänster till privatpersoner eller företag inom Turkiet. Underlåtenhet att följa kan resultera i administrativa avgifter och i fall som rör den nationella säkerheten, fängelsestraff.
Mobiltelefonföretag är skyldiga att hålla information om antalet användare samt dess identiteten, samtalstider och internettrafik under ett år (Freedom House, 2015, Turkey).
4.4 Freedom House status för frihet på nätet
Freedom House rapporter om frihet på nätet har getts ut sedan 2011. I varje rapport får varje land en status som fritt, delvis fritt eller inte fritt. Sedan Freedom House började undersöka frihet på internet har Turkiet varje år givits betyget ’delvis fritt’. Då det inom vissa områden tycks ha skett en stor utveckling, inte minst på grund av den press Europeiska unionen ställer på landet, kvarstår det på andra områden stora utmaningar. Det går även se hur landets generella poäng stiger varje år och därmed indikerar att friheten online i landet blir mer utsatt för var år som går. I tabellen nedan visas en sammanställning av hur frihet på internet i Turkiet rankats av Freedom House från år 2011 till 2015.
Tabell 4. Sammanställning av Freedom House rankning.
2011 2012 2013 2014 2015
Frihet på internet status
Delvis fritt
Delvis fritt
Delvis fritt
Delvis fritt
Delvis fritt
Antal poäng (0= mest fritt, 100= minst fritt)
.
45 .
46 .
49 .
55 .
58
4.5 Sammanfattning av resultat
Medborgarna i Turkiet åtnjuter en god tillgång och möjlighet att koppla upp sig till internet.
Ekonomiska barriärer och bristande infrastruktur existerar främst i de södra delarna av landet, men även där är problemen inte av en extrem natur. Många använder internet från sin arbetsplats, universitet eller internetkaféer.
De tillsynsorgan som verkar för att styra över internet och dess innehåll är inte transparenta.
Informations- och kommunikationsteknikmyndigheten (BTK) är ett av de tillsynsorgan i Turkiet som har en stor påverkan för internetkontrollens utsträckning. BTK övervakar bland annat hanteringen av domännamn i landet. Det är ett självförsörjande och väl bemannat organ men det faktum att styrelseledamöterna är statliga utnämnda är ett hot mot dess oberoende (Freedom House, 2015).
Strikta regler finns för internetleverantörer som verkar i landet och en avsevärt stor andel av den fiberoptiska infrastrukturen tillhör statliga Türk Telekom. Leverantören äger över 202,098,723 km av fiberoptisk infrastruktur, i jämförelse med andra operatörer som tillsammans har 54,730 km (Freedom House, 2012, Turkey).
Gränser för innehåll finns och är ett ständigt pågående hot för internetfriheten i landet. Propaganda, blockering av webbsidor, censur och mjukvara som filtrerar är mycket förekommande. Framförallt sker detta på order av staten och under rättsliga begränsningar. Lag nummer 5651 är en av de mest omstridda vad gäller skydd av yttrandefriheten.
Bloggar spelar en viktig roll i att sprida idéer och de flesta samhällsgrupper i Turkiet har en stark närvaro online. Turkiets medborgare kan också generellt sett åtnjuta mångfaldiga nyhetskällor och populära sociala medier så som Facebook och Twitter. Dessa stora webbplattformar blockeras dock regelbundet tillsammans med sidor som Wordpress och YouTube. De tvingas även ta bort innehåll på order av Turkiska auktoriteter. Webbsidor som innehåller alternativa nyhetssidor så som Atilim och Keditör, vilka rapporterar om sydöstra Turkiet och kurdiska frågor, har även blockerats av domstolen i Turkiet. Enligt den oberoende organisationen Engelli Web är över 80 000 webbsidor blockerade på grund av bland annat politiska eller religiösa motiv (Freedom House, 2015).
Medborgarna i Turkiet är också under hot om åtal för deras onlineaktivitet. Antalet rättsfall i samband med onlineaktivitet ökar varje år, trots det resulterar majoriteten av dem inte i fängelsestraff. Bloggare och journalister möter dock emellanåt åtal och fängelse för deras handlingar online. Regeringen hittar ständigt nya sätt att komma runt de regler som finns, även om landets konstitution innehåller skydd för yttrandefriheten.
En annan känslig fråga förblir övervakning och ett antal korruptionsskandaler har under de senaste åren läckt ut. Stora problem för medborgarna i Turkiet förblir på grund av regeringens misskötsel av övervakning, lagring av användardata samt åtgärder för att förhindra kryptering och anonymitet.
Enligt konstitutionens artikel 22 har alla ’rätt till fri kommunikation, och sekretess för kommunikation är grundläggande’. Tyvärr tycks detta fungera bättre i teorin än i praktiken (Freedom House, 2015).
5. Slutsatser
Syftet med denna studie är att undersöka utmaningar och möjligheter för yttrandefriheten online i Turkiet. Genom att applicera analysnyckeln som bygger på Morozovs (2011) teori om internetkontroll och Freedom House kategoriseringar av kontroll på internet har det gått att identifiera vilket som upplevs vara det mest framträdande hotet för yttrandefriheten online i Turkiet.
Analysnyckeln utgörs av tre övergripande kategorier: minskad tillgänglighet, gränser för innehåll och kränkningar av användarrättigheter. Det är väsentligt att också se ämnet från ett perspektiv som inte bara identifierar hoten utan som undersöker möjligheter och ser till framtida lösningar för att förstärka yttrandefriheten online i landet. Morozovs teori med fokus på den teknologiska och sociopolitiska dimensionen av internetkontroll har därför också använts för att undersöka möjligheter samt vad som tycks vara en rättvis och passande lösning för det identifierade hotet.
5.1 Utmaningar och identifierade hot
De senaste åren har yttrandefriheten online i Turkiet regelbundet utsatts för olika typer av hot. I rapporter från Freedom House och Europeiska unionen går det att läsa hur utvecklingen varje år går i en negativ riktning. Vikten av att belysa ämnet känns nu om ännu mer självklart än vid studiens start.
5.1.1 Minskad tillgänglighet
I studiens gång har olika hot mot yttrandefriheten online i Turkiet undersökts och av de tre övergripande kategorier som studien innehåller utgör tillgången till internet tillsynes det svagaste hotet mot yttrandefriheten online i landet. Nedan visas den rakning av hotbilden som gjorts för kategorin ’minskad tillgänglighet’ under studiens gång.
Tabell 5. Analysschema för kategorin ’minskad tillgänglighet’ med resultat.
Internetåtkomsten i landet möter fortfarande hinder och det finns en bristande infrastruktur. Ett framträdande problem vad gäller tillgången till internet är dess ojämlikhet. De sydöstra och kurdiska delarna av Turkiet har en betydande mindre tillgång till internet än i övriga delar av landet.
Den främsta internetpenetrationen finns i de stora städerna.
Ekonomiska barriärer hindrar också tillgången till internet då den utrustning som är nödvändig för att använda internet är dyr. Samtidigt utgör dessa hinder i ett jämförelseperspektiv inte ett starkt hot och statistiken över internetanvändningen i Turkiet stiger varje år. Det är också vanligare att medborgarna använder internet genom sina mobiltelefoner, än genom datorer. Medborgarna väljer bort stationära alternativ och använder istället mobiltelefoner för att nå internet. Ekonomiska barriärer och bristande infrastruktur är identifierade som svaga upplevda hot.
Nätets tillsynsorgan i Turkiet har framstått som ett starkt upplevt hot. Dessa verkar på ett problematiskt vis och deras process är inte transparent. Ägandekontroll samt reglering över leverantörer av internet och mobiltelefoner förekommer ofta. TIB kritiseras av påtryckningsgrupper för en bristande öppenhet och brist på självständighet från den verkställande makten.
Minskad tillgänglighet Inget upplevt hot Svagt upplevt hot Starkt upplevt hot - Ekonomiska barriärer
- Bristande infrastruktur
- Ägandekontroll samt reglering över leverantörer av internet och mobiltelefoner
•••
f
