2006:030
C - U P P S A T S
Älgskötselområde
Dess funktion och självbestämmande
Robert Grape
Luleå tekniska universitet C-uppsats
Samhällskunskap
Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap
Sammanfattning
Målet med bildandet av älgskötselområde (ett område som har sådan storlek och arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen älgstam) var att jakträttsinnehavarna skulle ta över ansvaret för de praktiska älgfrågorna, samtidigt som länsstyrelsens detaljreglering av älgjakten skulle minska. Syftet med studien var att studera implementeringen av regler och föreskrifter i älgkötselområden.
Detta genom att ställa följande frågor. Hur regleras avskjutningen av älg i älgskötselområdena? Hur väl stämmer målen i planen överens med den faktiska avskjutningen? Vad händer när ett älgskötselområde bryter mot uppställda mål i älgskötselplanen? Hur fungerar det lokala samrådet som enligt jakt och vilt (1991/92:9) ska finnas? Samt vad fördelarna och nackdelarna är med bildandet av älgskötselområde. Analysen genomfördes med hjälp av material som rör gällande lagstiftning (SFS 1987: 259) ändrad t o m SFS 2001: 443. Vidare undersöktes länsstyrelsens avskjutningsstatistik. För att få en djupare förståelse intervjuades en sakkunnig på länsstyrelsen.
Denna undersökning visar att jakträttsinnehavarna fått rätten att besluta om deras egen avskjutning. Vidare visar analysen att skötselplanerna revideras oftare under jakten än mellan jakterna. Eftersom jägarna själv reglerar avskjutningen finns det inga beslut som är regelvridiga. Detta betyder att en skötselplan kan revideras när som helst utan att de kan få några sanktioner för älgskötselområdet. Vidare har inte länsstyrelsen någon möjlighet att styra avskjutningen inom ett älgskötselområde. Länsstyrelsen kan endast ge rekommendationer. Enligt experten på länsstyrelsen finns det brister i redovisningen till länsstyrelsen, samt brister i de lokala samråden. Vidare anser experten att älgskötselområden är tilltalande men att det borde finnas mer riktlinjer och styrmedel för älgskötselområdena.
Sökord: Älgskötselområde. Älgjakt
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
SAMMANFATTNING
1. INLEDNING ... 3
1.1SYFTE... 4
1.2AVGRÄNSNINGAR... 5
1.3METOD... 5
1.4KÄLLKRITIK... 6
1.5 DISPOSITION... 6
2. BAKGRUND ... 7
2.1ÄLGSKÖTSELOMRÅDETS TILLKOMST... 9
2.2 JAKT OCH VILT (1991/92:9)... 11
2.3REGLER OCH FÖRESKRIFTER... 12
3. ANALYS ... 15
3.1AVSKJUTNINGSSTATISTIK... 15
3.2TELEFONINTERVJU, SAMMANFATTNING. ... 18
4 DISKUSSION... 21
5 SLUTSATSER... 25 REFERENSLISTA...
BILAGA 1. FRÅGOR TILL INTERVJUN
1. Inledning
Jakt och då speciellt älgjakt har länge varit en sysselsättning som engagerat många människor i vårt avlånga land. Under de senaste 25 åren har älgstammen periodvis ökat kraftigt. Älgen har i sin snabba reproduktionstakt medfört problem som tillexempel skogsskador och trafikolyckor. Eftersom jag själv är intresserad av ämnet så har jag valt att studera det sista steget i regleringen av älgjakten, nämligen bildandet av älgskötselområden. Med begreppet älgskötselområde avses ett område som har sådan storlek och arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen älgstam ( SOU, 1990: 60)
Här har markägarna och jakträttsinnehavarna fått chansen att själv vårda älgstammen och styra avskjutningen. Detta tycker jag är rätt eftersom jakträtten ingår i äganderätten som är integrerad i fastighetsförvaltningen. Detta innebär att markägaren har det yttersta ansvaret för skötsel av fastigheten. Under sista tiden har älgen fört med sig stora betesskador för skogsägarna på en del områden.
Genom bildandet av älgskötselområden har nu markägarna och jakträttsinnehavarna fått en större chans att minimera dessa älgskador. De kan nu på ett enklare sätt rikta avskjutningen på de områden där det finns mest älgskador.
Naturvårdsverket har utverkat ett dokument med föreskrifter och råd om vad som gäller vid registrering och skötsel av ett älgskötselområde (www.notisum.se) Diskussionerna som förs ute i jägare och markägarkretsar är hur mycket älg som ska få skjutas. Uppfattningarna är olika mellan jaktlagen. Inblandad är också länsstyrelsen som tidigare bestämde avskjutningen men fått mindre att säga till om vid tillkomsten av älgskötselområden. Det länsstyrelsen gör nu är att de godkänner bildandet av älgskötselområden.
1.1 Syfte
Syftet med uppsatsen är att studera implementeringen av regler och föreskrifter i älgskötselområden. Detta görs utifrån följande frågeställning.
• Hur regleras avskjutningen av älg i älgskötselområdena?
• Hur väl stämmer målen i planen överens med den faktiska avskjutningen?
• Vad händer när ett älgskötselområde bryter mot uppställda mål i älgskötselplanen?
• Hur fungerar det lokala samrådet som enligt jakt och vilt (1991/92:9) ska finnas?
• Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med bildandet av älgskötselområde?
1.2 Avgränsningar
I Norrbottens län finns det 56 stycken registrerade älgskötselområden år 2005. För att begränsa studien analyseras endast älgskötselområden i Östra Norrbotten ( Övertorneå, Överkalix, Haparanda och Kalix kommuner) för år 2002 och 2003.
1.3 Metod
Den empiriska delen kommer att bestå av tre delar. Analysen kommer att börja med material som rör gällande lagstiftning (SFS 1987: 259) ändrad t o m SFS 2001:443 Därefter kommer en analys att göras av länsstyrelsens avskjutningsstatistik (Älgjakten i Norrbottens län) från 2002 och 2003.
Anledningen till denna begränsning var tillgängligheten till material. Utifrån statistiken kommer älgskötselområden att analyseras och diskuteras.
Älgskötselområden som valts ut är områden som skjutit avsevärt mer än deras ursprungsplan medger. Detta för att frågor ska kunna utformas till den andra empiriska delen, intervjun.
Därefter kommer en telefonintervju att göras med en expert på länsstyrelsen som arbetar med frågor rörande älgskötselområden. Svaren experten ger är hans egna synpunkter och inte länsstyrelsen som myndighet.
1.4 Källkritik
Källor som använts är Viltskadeutredningen SOU 1990: 60 samt regeringens proposition 1991/92: 9. Till avskjutningsstatistikens analys användes den sammanställning länsstyrelsen gör varje år, utifrån älgskötselområdenas redovisning. Till intervjun utfrågades en expert som arbetar på länsstyrelsen med frågor rörande älgskötselområden. Respondentens svar är hans egna och ej länsstyrelsens. Där får läsaren ha i beaktande att det trots allt är en enskilds persons synpunkter. Synpunkterna kan också vara mer negativa gentemot älgskötselområdena eftersom länsstyrelsen förlorat regleringen av älgjakten.
1.5 Disposition
Uppsatsens kapitel 1 börjar med att inleda läsaren med bakgrund i det aktuella ämnet. Därefter presenteras syfte, avgränsningar, metod, källkritik och slutligen dispositionen. I kapitel 2 presenteras bakgrunden samt tillkomsten av älgskötselområden och regeringens proposition. Kapitel 3 handlar om analys av jaktlag, jaktförordning, avskjutningsstatistik samt en sammanfattning av telefonintervjun. I kapitel fyra förs en diskussion omkring de material som insamlats från bakgrund och analysarbetet, detta för att få svar på syftet. Arbetet avslutas med kapitel fem där mina slutsatser diskuteras.
2. Bakgrund
Detta kapitel kommer att ge en bakgrund om hur älgen växt i antal och vad detta fått för konsekvenser. Vidare kommer viltskadeutredningens rapport som ligger till grund för bildandet av älgskötselområden att refereras. Regeringens proposition kommer sedan kortfattat och till sist de regler och föreskrifter som propositionen utmynnade i.
Älgen väckte redan under 1800- talet engagemang, trots att jakt bedrevs mestadels på småvilt. Älgen var sällsynt på 1800- talet, den ökade dock i antal hela tiden. På 1930- talet ägnades dock diskussioner om älg stort utrymme trots att det bara sköts 5000 älgar i hela Sverige (www. Jägareförbundet. se) Att älgstammen ökade berodde delvis på begränsad jakttid och mindre avskjutning.
På 1950- talet ändrade skogsbruket inriktning på skogsskötsel. Från att hugga mindre bestånd och bedriva plockhuggning började framförallt de stora skogsbolagen kalhugga stora områden. Detta resulterade i att mängden föda för älgen ökade betydligt, och det gynnade älgens reproduktion ( SOU, 1990: 60).
I början av 1970- talet ökade älgstammen explosionsartat speciellt i södra Norrland och norra Svealand. Det var då älgjakten övergick från allmän jakt till att avskjutningen bestämdes av länsstyrelsen (reglerad). Avskjutningen av kor reducerades för att höja tillväxttakten. Samtidigt höjdes avskjutningen på kalv kraftigt, för att öka medelåldern i älgstammen. Resultatet blev att älgstammen växte och jägarna blev tvungen att skatta älgstammen hårdare (SOU,1990:60).
År 1979 fanns det ca: 325.000 älgar i vinterstam, samtidigt som det sköts ca 125.000 stycken. Jaktåret 1989/ 90 fälldes 136.000 älgar. Enligt Leif Mattson på SLU har viltstammarna i Sverige höga vilt och naturvärlden. Enbart köttet värderades till 500 miljoner vid ett kilopris på 30 kr. Det är inte bara inkomster som älgen genererar. Viltet orsakar också utgifter i form av skogsskador,
jordbruksskador och trafikolyckor. Skadorna får dock inte bli så stora, att det blir en obalans mellan viltstammarna och skadorna (SOU1990:60).
Den reglerade avskjutningen har syftat till att anpassa älgstammen till en lämplig nivå. Det visar sig att många områden genom avskjutning och andra åtgärder fått en balanserad älgstam. På andra håll, speciellt i norra Sverige, har älgstammen blivit för stor. Detta har lett till att allvarliga skador har uppstått på skogen. Enligt skogsvårdsstyrelsens anvisningar som ligger till grund för skogsvårdslagen ska inte mer än 5 % av huvudstammarna vara skadade.
När denna utredning gjordes 1989 var mer än 400.000 hektar skog allvarligt betesskadat. Det är även andra djur som betar, dock utgjorde älgen 98 % av ersättningarna som utbetalades till de drabbade markägarna. I Sverige görs varje år en inventering över älgskadorna. Efter 2005 års inventering från Norrbotten anser skogsvårdsstyrelsen som utförde inventeringen att älgskadorna är omfattande men med stora lokala skillnader (www.svo.se).
På sommaren är älgarna utspridd över stora områden. Det är speciellt på vintern i Värmland, Dalarna och Norrland som älgarna vandrar och söker föda. Detta leder till att stora flockar älgar koncentrerar sig till vissa områden. Detta kan då leda till att det blir brist på naturlig föda ( sälg, asp, mm) och älgen övergår till betning i tallungskog (SOU1990: 60).
Sammanfattningsvis har älgen ökat kraftigt i antal i samband med att tillgången på föda ökat. När den reglerade jakten infördes exploderade älgstammen i antal och blev obalanserad speciellt i norra Sverige. Med detta följde ökade skogsskador och trafikolyckor. Detta ledde bland annat till att diskussionen om en annan form av reglering (älgskötselområde) av älgjakten inleddes.
2.1 Älgskötselområdets tillkomst Riksdagen har som mål att:
Viltet skall vårdas i syfte att bevara de arter som tillhör landets viltbestånd och främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakträttsinnehavaren (SFS 1988,4 § jaktlagen)
När jaktlagen trädde i kraft 1988 fastlades riktlinjer som visar samhällets syn på viltvård och viltskador. Viltvården bör leda till att bevara livskraftiga stammar av hög kvalité, där tillgången på föda, näringars krav och trafiksäkerhet poängteras.
Om skador uppdagas ska dessa i första hand motverkas genom begränsning av viltstammar och andra förebyggande åtgärder (SFS, 1998).
1988 tillsatte regeringen en utredning Skada av vilt (SOU 1990: 60) som bland annat skulle se över och komma med förslag om hur viltstammarnas storlek kan anpassas i förhållande till födotillgången, de areella näringarna och trafiksäkerheten. Vidare skulle utredaren föreslå hur problemen med vandringsälgar ska kunna lösas samt undersöka möjligheterna till enklare älgjakts administration.
Utredningen anser efter att ha studerat problematiken att älgstammen är i obalans på många ställen i Sverige. Därför måste det vidtas olika åtgärder för att komma åt problemet. Vidare skrivs att det på många områden finns en alldeles för hög älgstam i förhållande till födotillgången. Vidare anser utredaren att ansvaret för avskjutningen ska läggas ut på lokal nivå. Regleringen av jakt inom större sammanslutna områden ska slopas, istället införs älgskötselområden. Detta ska göra det möjligt för markägare och jakträttsinnehavare att själv beskatta älgstammen till en lagom nivå för just sitt område. Detta bör uppmuntras genom
att utbilda och informera om vilka metoder som de kan använda för att bedöma hur stor älgstammen är, hur mycket stammen växer, hur mycket skador älgen har åsamkat och hur betestillgången är just då.
Det är enligt utredningen viktigt att få igång ett organiserat samråd mellan de olika parter som är inblandade. I utredningen hänvisas till en rapport Älgen och Skogen (SOU1990:60) där föreslås att älgskötselområden ska bildas i syfte att få en bättre kontroll över bland annat vandringsälgarna. Älgvården kan vidare förbättras genom att skapa tillräckligt stora områden. Dessa älgskötselområden måste vara så pass stora att vandringsälgarnas uppträdande också kan tas i beaktande vid inventeringar och avskjutningar. I jakträtten är det också viktigt att fastslå skyldigheten för att de olika jaktpolitiska målen som ställts blir uppfyllda.
Enligt SOU 1990:60 bör ersättning för skador orsakade av älg gradvis minska, eftersom det inte inbjuder tillräckligt till skadeförebyggande åtgärder. Detta ersättningssystem ska ersättas med tydliga och förmånliga incitament för ett aktivt förebyggande arbete. Det finns många olika argument som talar för att utvecklingen ska ta ett nytt steg. Detta är i linje med riksdagens intentioner, att jägarna och deras organisationer i större utsträckning ska ta över ansvaret över de praktiska frågorna. De senaste årens utveckling visar att jägarna är redo att ta ett större ansvar på det lokala planet. Det är också på det lokala planet som den största kunskapen finns om älgvården (SOU, 1990:60)
Utredningen föreslår därför att de som bildar stabila jaktområden sk.
älgskötselområden i fortsättningen själv ska få vårda sin älgstam. Dessa älgskötselområden kan vara olika stora beroende av regionala förhållanden. I södra Sverige bör detta område vara minst på 3000- 5000 hektar. Norra Sveriges minsta areal bör vara 5000- 8000 hektar. Utredaren anser vidare att Naturvårdsverket ska utförda föreskrifter vad som gäller vid älgskötselområdets bildande. Länsstyrelserna bör fastställa en minsta storlek på dessa områden. Inom dessa älgskötselområden ska jägarna/ markägarna förvalta älgstammen och
bestämma avskjutningen med hänsyn till de areella näringarnas krav och trafiksäkerheten. Målsättningen måste vara att varje område ska ha en enkel skötselplan för älgstammen (SOU 1990:60).
Sammanfattningvis anser utredningen att det på många områden finns en alldeles för stor älgstam i förhållande till födotillgången. Ansvaret för älgstammen bör därför läggas ut på lokal nivå för att få en bättre avskjutning anpassad till födotillgången. Samtidigt ska incitamenten för förebyggande åtgärder tydliggöras genom att ersättningen för älgskador minskas.
2.2 Jakt och vilt (1991/92:9)
Med bland annat viltskadeutredningens förslag som är behandlat i förra kapitlet som grund, lämnade regeringen en proposition som innehöll ett nytt förslag angående jakt efter älg. I propositionen står följande:
Större stabila jaktområden skall kunna registreras som särskilda älgskötselområden av länsstyrelsen. Inom ett älgskötselområde får jakträttsinnehavarna själva avgöra hur många älgar som skall fällas. För området skall det finnas en skötselplan ( prop. 1991/92:
28)
Vidare står bland annat i förslaget att länsstyrelsens detaljreglering av älgjakten bör minska. Regeringen gjorde bedömningen att nuvarande tilldelningssystem med maximerade tilldelningar begränsar möjligheterna till en ökad avskjutning.
Ett älgskötselområde innebär att det är jägarna och markägarna som får det direkta ansvaret för älgvården samt att skador lättare ska kunna motverkas. Vidare ansåg regeringen att någon minimiareal för älgskötselområde inte behöver anslås.
Regeringen ansåg dock att den föreslagna minimiarealen av viltskadeutredningen på 3000-5000 i södra Sverige och 5000-8000 i norra Sverige bör tjäna som riktmärke. Området måste dock vara så pass stort att det går att få en uppfattning om älgstammens storlek och utbredning. Vidare måste det gå att bedriva en
meningsfull vård av älgstammen. Länsstyrelsen bör i samråd med länsviltnämnden avgöra om ett område skall kunna registreras som älgskötselområde. Länsviltnämnden ska fungera som ett rådgivande organ för länsstyrelserna i jakt och viltvårdsfrågor. Nämndens sammansättning beskrivs i Jaktförordningen (1987: 905) och ska bestå av nio ledamöter som utses av länsstyrelsen vart tredje år. Där ska finnas ledamöter som representerar lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, jägarnas organisationer, frilufts och naturvårdsintressen och en som har särskild kunskap om trafiksäkerhet och vill . Både älgskötselplanen och resultatet av de lokala samråden ( olika organisationer som diskuterar älgfrågor, exempelvis jägarförbundet, lantbrukarnas riksförbund och markägare) bör utgöra en viktig del av underlaget om det blir aktuellt om avregistrering av ett älgskötselområde enligt regeringens proposition.
2.3 Regler och föreskrifter
Det är jaktlagen som beslutades av riksdagen (1987: 259) ändrat t o m SFS 2001:443 som styr viltvården. Där står bland annat att: -Viltvården ska främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. Det är markägarna och jakträttsinnehavarna som ser till att åtgärderna utförs (SFS 1997:343).
I Jaktförordningen, den lag som regeringen beslutar (1987: 905) ändring t o m 2002: 551 står det att:
Ett område som har sådan storlek och arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen älgstam får av länsstyrelsen registreras som älgskötselområde. Inom älgskötselområdet sker jakten efter älg utan licens. För älgskötselområdet skall det finnas en skötselplan ( SFS, 1994:1820)
Naturvårdsverkets som ämbetsverk beslutar därefter om föreskrifter och allmänna råd om hur jakten ska bedrivas genom (jaktkungörelsen) SNFS (1994:3) I tredje paragrafen står det om registrering av ett älgskötselområde: Ansökan om registrering av älgskötselområden för älgjakt skall göras hos länsstyrelsen i det län i vilket området är beläget.
Ansökan skall vara hos länsstyrelsen senast den 31 januari, om ej annat beslutas. I denna ansökan skall det finnas uppgifter om:
Sökandes namn, adress och telefonnummer.
Fastighetsbeteckningar för de fastigheter som ingår i området samt eventuella samfälligheter och områdets areal. Om det sker förändringar i fråga om registrerade områdesgränser, fastighetsförhållanden eller jakträttsliga förhållanden ska detta snarast anmälas till länsstyrelsen (SNFS,1994:3)
Naturvårdsverket har i sina föreskrifter och allmänna råd (NFS 2002:19) om administration av jakt efter älg beslutat att skötselplanen för älgskötselområdet bör infodras i samband med ansökan, samt vara förankrat i det lokala samrådet ( jaktvårdskretsar, jägareförbundet, skogsgrupper och andra jaktlag mm.
Planen bör beskriva den långsiktiga målsättningen som fastställts för skötseln av älgstammen inom området. Den bör innehålla vilka åtgärder som skall vidtas för att hålla nere skadorna som älgen kan orsaka, samt riskerna för trafikolyckor orsakade av älg. Uppgifter om betessituationen inom området bör finnas. Det bör finnas en skötselplan hur stor älgstam området bedöms hålla samt hur stor den årliga avskjutningen bör vara. Vid beräkning av älgstammens storlek bör man beakta uppdelningen av den fasta älgstammen och stammen med vandringsälgar.
Förslagsvis bör länsstyrelserna göra översyn av skötselplanerna vart tredje år.
Vid behov ska åtgärder göras, det kan vara att överväga avregistrering av området. Skötsel av en stam vandringsälgar kräver ett samråd mellan de länsstyrelser som har ett gemensamt bestånd av sådan älg. Vidare bör länsstyrelsen samråda med viltvårdsnämnden om de principer som ska gälla för
registrering av älgskötselområden enligt Naturvårdsverkets råd och föreskrifter (NFS 2002:19). I Norrbotten har länsstyrelsen upprättat ett dokument som gäller för bildande av ett älgskötselområde. Där står att älgskötselområdet ska ha en i huvudsak egen älgstam och att den tål en avskjutning på 25 älgar (vuxna och kalvar) vidare ska älgskötselområdet upprätta en enkel skötselplan som innehåller en långsiktig målsättning för skötseln av älgstammen. Vidare ska det finnas ett åtgärdsprogram som innehåller förslag för att begränsa älgens skador, vad gäller skada på skog och trafikskador. Det ska vidare finnas uppgifter om betessituationen inom området, hur stor viltstam som området bedöms hålla (vinterstam med hänsyn till fast stam och vandringsälgar) samt hur stor avskjutningen bör vara inom älgskötselområdet (www.lst.se)
Länsstyrelsen har 2003 i ett remissvar till Jordbruksverket påtalat vikten av att en översyn av älgskötselområdernas funktion och styrning görs för att få en bättre kontroll över älgstammarnas utveckling. Vidare visar erfarenheterna att det finns betydande problem förknippade med dels upprättandet av skötselplaner för områdena dels revidering av tidigare fastställda planer i Norrbotten. Ett älgskötselområde kan mitt under pågående jakt ändra sin avskjutning utan att ha kontaktat angränsande områden eller lokala samrådsgrupper och inte minst kontrollmyndigheten Länsstyrelsen. Vidare föreslår länsstyrelsen att: vid ändring av planen med plus minus 20 % måste älgskötselområdet få ett godkännande av länsstyrelsen (Länsstyrelsen, 2003).
Detta kapitel började med bakgrundsfakta som låg till grund för älgskötselområdens bildande. Därefter redovisades regeringens proposition och lagförslag. Därefter sammanfattades de lagar och förordningar som gäller vid bildandet av älgskötselområden.
Med detta som bakgrundsmaterial kommer nästa kapitel att handla om hur implementeringen av föreskrifter och råd har lyckats till de olika älgskötselområdena.
3. Analys
I detta kapitel analyseras länsstyrelsens avskjutningsstatistik från år 2002 och 2003. I tabellerna finns bland annat älgskötselområdets skötselplan/ tilldelning och faktiska avskjutning. Under varje tabell finns kommentarer av statistiken.
Därefter kommer en sammanfattning av intervjun, som ger svar på vad som händer när skötselplanen bryts, hur avskjutningen regleras, samt för och nackdelar med bildandet av älgskötselområde.
3.1 Avskjutningsstatistik
Tabell 1 Avskjutningsstatistik över älgskötselområden i östra Norrbotten år 2002 (länsstyrelsen, 2002)
Område/Namn Distrikt Tilld/plan AvskjutningTot Varav vuxna Antal kor
07-1401/ Lomträsk Överkalix 20 42 21 8 07-1402/ Överkalix Sydöst Överkalix 62 146 72 30 07-1403/ Överkalix Västra Överkalix 185 271 144 70 08-1401/ N:a Karl- Gustav Haparanda 33 95 60 23 08-1402/Kukkola-Kärrbäck Haparanda 60 142 70 30
08-1403/Övertorneå Haparanda 7 13 7 4
09-1401/Juoksengi Övertorneå 30 85 40 11
09-1402/Hietaniemi Södra Övertorneå 38 75 33 7 09-1403/ Lomträsk Övertorneå 13 18 13 7
09-1404/Övertorneå Övertorneå 106 172 89 55
06-1401/ Storön-Ryssbält Kalix I 37 105 42 19 06-1402/Pålä-Månsb-Stråk Kalix I 20 52 23 7 06-2401/Korpikå Älvdals Kalix II 32 76 35 16
06-3401/Töre socken Kalix II 3 7 3 2
06-3402/Överkalix Sydöst Kalix III 3 4 2 1 06-3403/Överkalix Västra Kalix III 38 98 50 24 06-4401/Töre socken Kalix IV 72 159 81 43 06-4402/Högsön-Jämt-Sikn Kalix IV 15 34 15 10
06-5401/Rånön-Bergön Kalix V 20 43 22 9
Förklaring till texten i tabellen.
Distrikt: I vilken kommun huvuddelen av arealen ligger
Till/plan: Den tilldelning av vuxna älgar enligt skötselplan före jakten Avskjutning/Tot: Total avskjutning av vuxna och kalvar
Varav vuxna: Antal avskjutning av vuxna djur Antal kor: Antal skjutna kor av den vuxna avskjutningen
I tabell 1 finns det tydliga skillnader mellan älgskötselområdena. Exempelvis har Norra Karl- Gustav ökat sin avskjutning kraftigt under året. De tilldelades 33 stycken vuxna men sköt 60 stycken. Av dessa var 23 hondjur. Samtidigt har Hietaniemi södra endast skjutit 7 hondjur av totalt 33 vuxna. Totalt är det åtta älgskötselområden som har skjutit 50 % eller mer vuxna hondjur av den tilldelade planen. 11 av 19 älgskötselområden har skjutit mer än det angivna antalet i älgskötselplanen. Alltså har de reviderat planen under jakten. Det är dock endast ett av dessa områden som har en hondjursavskjutning som överstiger 50 %. I tabellen står det vidare att tre älgskötselområden inte skjutit sin tilldelning. Vidare visar avskjutningsstatistiken att nio av 19 älgskötselområden skjutit lika många eller mera älgkalvar än skjutna vuxna.
Tabell 2 Avskjutningsstatistik över älgskötselområden i östra Norrbotten år 2003 (länsstyrelsen,2003)
Område/Namn Distrikt Tilld/plan AvskjutningTot Varav vuxna Antal kor
07-1401/Lomträsk Åso Överkalix 20 36 20 10 07-1402/Överkalix Sydöst Överkalix 62 131 68 33 07-1403/Överkalix Västra Överkalix 185 295 156 76
07-1404/Rödupp Överkalix 18 35 17 8
08-1401/N:a Karl- Gustav Haparanda 33 74 47 22 08-1402/Kukola-Kärrbäck Haparanda 60 116 56 23
08-1403/Övertorneå Haparanda 7 18 8 4
08-1404/Haparanda Södra Haparanda 55 102 47 17
09-1401/Juoksengi Övertorneå 30 82 41 10
09-1402/Hietaniemi Södra Övertorneå 52 78 41 5
09-1403/Lomträsk Övertorneå 13 34 19 5
09-1404/Övertorneå Övertorneå 117 215 115 59 09-1405/Hietaniemi Norra Övertorneå 45 85 48 20
06-1401/Storön-ryssbält Kalix I 37 99 48 22 06-1402/Påläng-Månsb-Str Kalix I 24 52 26 12 06-2401/Korpikå Älvdals Kalix II 40 58 35 15 06-3401/Töre Socken Kalix II 6 3 2 1 06-3402/Överkalix Sydöst Kalix III 3 5 3 2 06-3403/Överkalix Västra Kalix III 38 68 41 24 06-4401/Töre Socken Kalix IV 90 150 90 44 06-4402/Högsön-Jämtön-Si Kalix IV 15 23 13 6
06-5401/Rånön-Bergön Kalix V 20 37 18 10
I tabell 2 kan man utläsa att samma älgskötselområde Karl- Gustav sköt 47 stycken vuxna av tilldelade 33, varav 22 stycken hondjur. Vidare har Hietaniemi södra älgskötselområde endast skjutit 5 hondjur av 41 skjutna vuxna. Detta år var det sju områden som sköt 50 % eller mer hondjur. Detta år var det nio stycken av 22 älgskötselområden som reviderade sin avskjutning under jakten, varav tre som sköt 50 % hondjur eller mer. 2003 var det tio stycken älgskötselområden som inte sköt sin tilldelade kvot. Detta år var det åtta områden som sköt lika många kalvar eller med än skjutna vuxna.
Sammanfattning av avskjutningsstatistiken
Analysen visar att Karl- Gustavs älgskötselområde reviderat (ökat avskjutningen) sin skötselplan mest av alla älgskötselområden under 2002 och 2003. Vidare visar statistiken att älgskötselområdena är ganska aktiva med att revidera sin plan under jakten. Dock visar tabellerna att endast sex stycken älgskötselområden reviderat sin skötselplan mellan före 2003 års jakt. Vidare visar statistiken att år 2002 var det endast tre älgskötselområden som inte sköt sin tilldelning. År 2003 ökade antalet områden som ej sköt sina tilldelade älgar till tio stycken. Till 2003 års jakt tillkom också tre älgskötselområden. Avskjutningsstatistiken visar också att det under 2002 och 2003 års jakt skjuts mer vuxna än kalvar. Det är endast nio av 19 älgskötselområden år 2002 och åtta av 22 år 2003 som sköt lika många eller fler kalvar än vuxna. Statistiken visar också att det kan skilja hur jaktlagen skattar sin älgstam könsmässigt. Karl- Gustavs älgskötselområde och Hietaniemi södra gränsar till varandra, statistiken visar att Hietaniemi södra har en avsevärt mindre andel hondjursavskjutning än Karl- Gustavs älgskötselområde.
3. 2 Telefonintervju, arbetsmaterial
Denna intervju är gjord med en expert på frågor rörande älgskötselområden på länsstyrelsen i Norrbottens län. De synpunkter och svar intervjupersonen lämnat är hans personliga och ej länsstyrelsens officiella. I arbetsmaterialet kommer intervjupersonen att nämnas vid (X). Syftet med intervjun var att med ett antal frågor (bilaga 1) få en djupare förståelse på hur avskjutningen på älg regleras i älgskötselområden? Vad händer när ett älgskötselområde bryter mot de mål de ställt i skötselplanen? Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med bildandet av älgskötselområden?
X säger att med nuvarande regelverk så finns det inget länsstyrelsen kan göra om ett älgskötselområde överskrider sin skötselplan. Vidare kan ett område mitt under pågående jakt ändra sin skötselplan. Detta anser x vara oacceptabelt.
Eftersom det kan påverka många andra jaktlag i närliggande områden.
Länsstyrelsen kan hota med avregistrering av ett område om de missköter sig.
Detta har dock aldrig hänt i Norrbotten, eftersom det inte finns några hinder för området att omregistrera sig dagen efter. Mycket förebyggande arbete skulle vara bortkastat. Det enda länsstyrelsen kan göra i nuläget är att försöka påverka älgskötselområdena genom informationsstyrning.
Älgskötselområden som efter påstötningar från länsstyrelsen fortsätter att skjuta mer än deras planering, finns inga åtgärder mot. Dock har länsstyrelsen begärt in alla revideringar på älgskötselområdenas planer. X säger att flera älgskötselområden som skjutit betydligt mer än deras plan, anser att de nått sitt mål med älgstammen och kommer att minska sin avskjutning.
X anser att det finns en stor okunskap bland älgskötselområdena angående älgvården. Detta gäller både att beräkna antalet älgar i vinterstam och hur älgskötselområdet ska agera för att få ner älgstammen. Ett exempel är ett område som ökade sin avskjutning av vuxna djur med 82 % med endast sköt 38 % hondjur. X anser att många jägare kan ha svårt att skjuta produktiva kor som krävs för att få ner älgstammen. Jägarna vill oftast skjuta stora tunga djur med stora hornkronor. Följderna kan bli att den skada älgen gör på vissa områden inte reduceras.
X säger vidare i intervjun att älgskötselområdena har full frihet att skjuta hur de vill. Detta oavsett om det resulterar i ökade skador eller för hård avskjutning. En felaktig avskjutning kan enligt x leda till att närliggande områden drabbas. X kan inte säga om skogsbolagen sköter sig bättre än älgskötselområden med mer privatägd skog. Dock har länsstyrelsen tillsammans med skogsbolagen kommit överens om att skötselplaner som bestäms före jakten inte revideras under pågående jakt. Detta för att de olika parterna i samrådsmötena ska få chans att uttala sig.
X anser att det lokala samrådet inte fungerar så bra eftersom det är så fritt. Många älgskötselområden anser sig så kompetenta att de själva klarar av att bedöma avskjutningen. Vidare säger x att dessa problem med kraftiga avvikelser från
skötselplan förekommer sparsamt i södra Sverige. Detta verkar vara ett problem specifikt för Norrbotten och speciellt Tornedalen.
Avslutningsvis tycker x att bildandet av älgskötselområden är bra och tilltalande för älgstammen. Dock har älgskötselområdena för stor frihet. Det behövs mer styrinstrument och större krav på skötselplanen beträffande älgstammens storlek och sammansättning.
Sammanfattning
Intervjun visar att älgskötselområdena har friheten att skjuta ett obegränsat antal älgar. Vidare kan älgskötselområden ändra sin plan mitt under jakten, utan att myndigheterna kan hindra detta. Vidare visar intervjun att det finns en okunskap om hur älgskötselområdena ska beräkna älgstammen, samt vad de ska skjuta för att uppnå målet för skötselplanen. Älgskötselområdenas beslut kan få stora konsekvenser för skog och närliggande områden. X anser också att samråden inte fungerar så bra eftersom det inte är något tvång för älgskötselområdena att samarbeta med närliggande jaktområden. Avslutningsvis tycker x att grundprincipen för bildandet av älgskötselområden är bra men det behövs mer styrinstrument.
.
4 Diskussion
Älgjakten var allmän till början på 1970- talet, då den blev reglerad. Det innebar att jaktlagen som bedrev älgjakt var tvungen att registrera ett område och blev då tilldelade en kvot älgar som de fick skjuta av länsstyrelsen i respektive län. Denna reglerade avskjutning som syftade att anpassa älgstammen till en lämplig nivå, blev på många håll obalanserad (SOU, 1990:60). Antalet trafikolyckor med älg ökade. Vidare förde det med sig skogskador på grund av stora koncentrationer av älg. Enligt skogsvårdslagen får högst 5 % av huvudstammarna vara skadade.
Regeringen gjorde bedömningen att system som maximerar tilldelningar begränsar möjligheterna till ökad avskjutning för att förebygga skador som älgen förorsakar. Med bland annat detta som bakgrund föreslog regeringen att stora stabila jaktområden, sk älgskötselområden själva ska få avgöra hur många älgar som ska få skjutas. Detta beslut gjorde att jägarna och jakträttsinnehavarna kunde bilda älgskötselområden ( NFS, 2002:19). Det innebar också att länsstyrelsens detaljreglering skulle minskas.
Mitt syfte var bland annat att undersöka implementeringen av regler och föreskrifter i älgskötselområdena, utifrån en frågeställning. Första frågan gällde om regleringen av älgjakten, det vill säga om jägarna och jakträttsinnehavarna fått rätten att själv bestämma över deras avskjutning. Efter analys av föreskrifter och råd, avskjutningsstatistik och intervju finns inget som hindrar deras bestämmande.
Det finns inte några klara direktiv som styr avskjutningen från staten. Det enda som krävs är att ansökan samt en enkel älgskötselplan ska finnas och att älgskötselområdet själv beskattar avskjutningen. Länsstyrelsen ska tillsammans med viltvårdsnämnden godkänna och registrera älgskötselplanen (NFS:2002:19).
Regeringen skriver i propositionen Jakt och vilt (1991/92) att:
Både älgskötselplanen och resultatet av det lokala samrådet bör utgöra en viktig del av underlaget för länsstyrelsens ställningstagande till om älgskötselområdet fortsättningsvis bör vara registrerat som sådant område ( sid,32)
I avskjutningsstatistiken finns områden som skjutit avsevärt mer än deras skötselplan, detta hade resulterat i åtal innan lagändringen, men enligt nuvarande lagstiftning kan de göra detta. Det finns älgskötselområden i avskjutningsstatistiken som inte kommit upp i deras mål i skötselplanen. Detta kan tolkas som att de reviderat planen genom att minska tilldelningen, eller så har de felbedömt älgstammen och inte kunnat skjuta alla älgar. Eftersom det är upp till varje enskilt älgskötselområde att sköta älgstammen så får det inga rättsliga konsekvenser om de avviker från skötselplanen. Detta styrks även genom intervjupersonen som säger att det inte finns något länsstyrelsen kan göra och att älgskötselområdena har full frihet att beskatta älgstammen. Vidare hävdar han att skötselplaner kan ändras av ett älgskötselområde mitt under jakten. Detta anser intervjupersonen inte vara acceptabelt eftersom det är många andra jaktlag som kan drabbas av den ökade avskjutningen. Länsstyrelsen kan endast genom informationsstyrning till älgskötselområden försöka påverka skötselplanerna.
Intervjupersonen anser vidare att det finns en okunskap hos jägare hur man ska reglera älgstammar. Om älgskötselområdens mål är att minska på älgstammen på lång sikt ska avskjutningen av hondjur öka. Ett älgskötselområde ökade sin avskjutning av vuxna djur med 82 %, sköt dock laget bara 38 % kor. Detta kan tolkas som okunskap eftersom andelen skjutna kor borde vara högre om målet med höjningen är att älgstammen ska minska (SOU,1990:60) I avskjutningsstatistiken finns också uppgifter som visar att hondjursavskjutningen endast är ca 15 % under två år i ett annat älgskötselområde. Dessa två älgskötselområden är dessutom nära varandra och torde ha en andel gemensamma älgar som vandrar emellan.
Ett dåligt underlag vid planeringen av avskjutningen kan dock enligt intervjupersonen resultera i att skog skadas och att andra jaktlag drabbas av en felaktig avskjutning samt att trafikolyckorna kan öka om älgstammen ökar.
Viltskadeutredningen skriver att det är på det lokala planet kunskapen skall finnas om älgvården. Vidare anser utredningen att de lokala problem som älgen skapar ska lösas i lokal samverkan. Med detta system kan älgskötselområden, andra jaktlag och intresseorganisationer (jägarförbundet, skogsgrupper och jaktvårdskretsar) i god tid före jakten samverka i lokala samråd. Detta för att en balans mellan viltstammarnas storlek och de intressen som utsätts för viltskador uppnås. Lokala samråd har stor betydelse för älgvården speciellt områden med vandrande älgar (SOU,1990:60) Analysen visar att variationen i avskjutningen mellan älgskötselområdena är olika. Ett exempel som nämnts tidigare är Karl- Gustavs älgskötselområde som ökade sin avskjutning kraftigt och hade en hondjursavskjutning på ca 45 procent år 2003. Samma år hade Hietaniemi södra älgskötselområde som gränsar mot Karl- Gustav endast en hondjursavskjutning på ca tio procent. Detta kan tolkas, att trots de är grannar och torde ha samma älgstam (älgens vandringsområde) så har de olika mål med sin skötsel av älgstammen.
Enligt intervjupersonen finns brister lokala samråd, eftersom en del älgskötselområdena anser sig så kompetenta att de inte behöver information eller samrådsmöten.
Vid analysen av naturvårdsverkets föreskrifter nämns det att skötselplanen ska vara förankrat i det lokala samrådet. Men i länsstyrelsens dokument som gäller för bildandet av älgskötselområde så berörs inte någonting specifikt om samråd!
Min uppfattning är att informationen från länsstyrelsen om vad som gäller vid samråd kan vara en orsak till att de lokala samråden fungerar dåligt på en del håll.
Regeringen skriver i propositionen att viltskadeutredningens förslag på minimistorlek på 3000- 5000 ha i södra Sverige och i norra Sverige 5000- 8000 hektar bör kunna tjäna som riktmärke. Samrådet mellan olika
intresseorganisationer och älgskötselområden har i planeringen en viktig funktion.
Detta eftersom älgen speciellt i Norrland (SOU, 1990:60) vandrar över varierande stora områden.
Jag hävdar att älgskötselområden som ligger i ovan föreslagna minimigränser på många områden inte har en egen älgstam. Eftersom älgen vandrar över stora områden så är det enligt min uppfattning än viktigare med samråd mellan älgskötselområdena Att det är små områden och att älgen vandrar över stora områden (SOU, 1990:60) kräver att skötselplanen och det lokala samrådet fungerar.
Innan älgskötselområdena bildades var det länsstyrelsen som reglerade tilldelningen av älgar till de olika jaktlagen. Detta kunde göra jaktlagen missnöjda med tilldelningen om de ansåg att det fanns för mycket älg. Nu är det bra att jägarna och jakträttsinnehavarna har fått möjligheten att själv få bestämma hur stor älgstam deras marker tål, eftersom det är markägarna själva som drabbas om älgstammen är i obalans. Markägarna kan nu utan ”byråkratiskt krångel” öka eller minska avskjutningen när de vill. På så sätt kan de också rikta avskjutningen på drabbade skogsområden. Detta är ju också i linje med vad viltskadeutredningen och regeringen har som mål.
Nackdelar kan vara att det behövts mer utbildning bland medlemmarna i älgskötselområdenas medlemmar innan de fick bilda älgskötselområden.
Regeringen skriver bland annat i sin proportion att en grundläggande förutsättning för att få balans i viltstammarna krävs flera åtgärder. Där ska utbildning och information vara en åtgärd som måste förbättras Efter att ha studerat avskjutningsstatistiken så ser jag att det varierar stort mellan älgskötselområdena vad som skjuts. Exempelvis hur andelen kor och avskjutningen av kalvar är mellan jaktlagen, trots att det är samma älgar som vandrar mellan markerna. Hade regeringens syften fått fäste ute bland de inblandade aktörerna, hade nog många frågetecken kring älgskötselområdets funktion rätats ut. Min uppfattning är att det behövts regler om lokala samråd ute bland älgskötselområdena, dock inte för mycket regler som intervjupersonen tycker. Isåfall faller syftet med bildandet av älgskötselområden.
5 Slutsatser
Målet med älgskötselområdenas införande var att jägarna och markägarna i största möjliga utsträckning övertar ansvaret för älgfrågor. Detta skulle ske med hänsyn till de areella näringars krav och trafiksäkerheten. Syftet var också att
älgskötselområdena skulle diskutera tillsammans med lokala organisationer, älgskötselområden och jaktkretsar för att få en bättre bild över älgstammen.
Syftet med arbetet var att undersöka implementeringen av regler och föreskrifter i älgskötselområdena utifrån några frågor. Analysen visar att jägarna och
jakträttsinnehavarna fått rätten att själv bestämma över deras avskjutning av älg.
Vidare visar undersökningen att områdena reviderar skötselplanen under jakten och det har de all laglig rätt till utan sanktioner från någon. Det lokala samrådet är enligt intervjupersonen bristfällig inom flera områden. Avslutningsvis visar undersökningen älgskötselområden är tilltalande. Min uppfattning är att det är bra att jakträttsinnehavarna får bestämma hur mycket älg de vill ha på sina marker.
Vill de ha en stor älgstam får de räkna med konsekvenser i form av skogsskador och att trafikolyckorna kan öka. Expertens uppfattning är att älgskötselområdets bildande är tilltalande, dock tycker han att det behövs mer riktlinjer och större krav på skötselplaner för att en bra älgvård ute i älgskötselområdena. Min uppfattning är att det inte hade skadat med lite mer information och utbildning och mer samarbete över stora markområden för att få en bra och effektiv älgvård.
Detta arbete har visat älgskötselområdens funktion utifrån lagar och förordningar.
Vidare har intervjun gett en bild på hur en myndighet som tidigare reglerat älgjakten kan se på problematiken.
Det skulle vara intressant att undersöka de olika älgskötselområdenas syn på lagstiftning, samt fördelar och nackdelar med älgskötselområden. Vidare finns det säkert intressanta åsikter från svenska jägareförbundet och skogliga grupper som skulle behöva analyseras. Detta område med älgvård är alltid lika intressant eftersom det engagerar så mycket människor i vårt avlånga land.
6. Referenslista
Länsstyrelsen (2003) Remiss till Jordbruksverket. Luleå.
Statliga utredningar (1990). Skada av vilt, SOU 1990:60. Stockholm:
Jordbruksdepartementet
Internetadresser:
Internet:1
Jägareförbundet, Norrbotten
http://www.jagareforbundet.se/. 050927
Internet:2
Länsstyrelsen, jaktenheten
http://www.bd.lst.se/Jakt/default.aspx?propID=10001095
http://www.norrbotten.lst.se/Jakt/default.aspx?propID=10000403
Internet:3
Naturvårdsverket
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19870905.HTM http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19870259.HTM
Internet:4
Skogsvårdsstyrelsen, Norrbotten
http://www.svo.se/episerver4/dokument/bd/Regionen/ÄBIN%202005-08-26.pdf
Intervju
Sakkunnig, älgskötselområden. Länsstyrelsen. 20050917.
Frågor till Intervju Bilaga 1
1. År 2001 sköt Älgskötselområde nr 08- 1401 Norra karl- Gustav 58 % mer vuxna än de i skötselplanen avsåg att göra. Vad hade länsstyrelsen som kontrollmyndighet för åsikt om detta?
2. Hur såg länsstyrelsen på den återkommande hårda avskjutningen inom samma område?
3. Kommer älgskötselområden in med revideringar när de ändrar i sin plan ? 4. Vad har älgskötselområden för motivering när man ökar tilldelningen kraftigt och samtidigt ”bara” har en koavskjutning på 38 %?
5. Vad har älgskötselområden för fördelar 6. Vad finns det för nackdelar ?
7. Sköter sig skogsbolagen bättre som älgskötselområde än de områden som har övervägande privat mark?
8. Vad anser du om det lokala samrådet i de olika jaktvårdskretsarna?
9. Tycker du att bildandet av älgskötselområden är bra för skötseln av älgstammen?
