Examensarbete, 15 hp
Studie- och yrkesvägledarprogrammet 180 hp
VT 2020
Finns en chans till rätt leverans?
En kvalitativ studie om vägledares beskrivningar av valkompetens samt förväntningar på grundskolans arbete
med att förbereda eleverna inför gymnasievalet
Tobias Gustafsson & Fredrik Lannergård
Sammanfattning
För att kunna göra väl underbyggda karriärval krävs en utvecklad valkompetens. Syftet med detta arbete är att se hur yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare definierar och arbetar med valkompetens inom grundskolan och jämföra det med synen hos vägledare inom gymnasieskolan gällande valkompetens och vad de förväntar sig att vägledare inom grundskolan gör. Tio stycken kvalitativa intervjuer genomfördes med yrkesaktiva studie- och yrkesvägledare inom grund- och gymnasieskolan. Till hjälp i analysarbetet användes tidigare forskning i ämnet samt teorierna Circumscription and Compromise av Gottfredson, Cognitive Information Processing av Peterson, Sampson Jr, Lenz och Reardon samt teorin om KASAM av Antonovsky. Resultaten visar att ett stort mått av samsyn finns kring definitionen av begreppet valkompetens. Samtidigt arbetar vägledarna väldigt olika för att uppnå målet kring elevernas utveckling av valkompetens och vägledare inom gymnasieskolan förväntar sig att eleverna fått mer information än vad grundskolan vägledare förmedlat.
Nyckelord: Valkompetens, studie- och yrkesvägledning, självkännedom, samsyn
Innehållsförteckning
INLEDNING... 1
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING ... 2
STYRDOKUMENT OCH ALLMÄNNA RÅD ... 3
FRAMTIDENS STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDNING ... 4
STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDNING UR VÄGLEDARPERSPEKTIV ... 5
STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDNING UR SKOLLEDARPERSPEKTIV ... 6
STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDNING UR ETT KOMMUNPERSPEKTIV ... 7
SAMARBETE MELLAN GYMNASIESKOLA OCH GRUNDSKOLA ... 8
SAMMANFATTNING AV RAPPORTER, UTREDNINGAR OCH TIDIGARE FORSKNING ... 9
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 9
CENTRALA BEGREPP ... 10
THEORY OF CIRCUMSCRIPTION AND COMPROMISE ... 11
COGNITIVE INFORMATION PROCESSING (CIP) ... 12
KASAM ... 13
METOD ... 14
URVAL ... 14
DATAINSAMLINGSMETOD ... 15
ANALYSMETOD ... 16
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 17
METODDISKUSSION ... 17
RESULTAT ... 18
VÄGLEDARNAS ARBETE MED VALKOMPETENS I GRUNDSKOLAN ... 19
Grundskolans förståelse av valkompetens ... 19
Arbetet med att stärka elevernas valkompetens ... 20
Önskvärt scenario ... 20
Upplevda hinder ... 21
GYMNASIESKOLANS FÖRVÄNTNINGAR PÅ ARBETET MED VALKOMPETENS ... 21
Mer information/kunskap ... 22
Mer självkännedom/börja tidigare ... 23
JÄMFÖRELSE MELLAN GRUND- OCH GYMNASIESKOLAN ... 23
Beskrivningen av begreppet valkompetens ... 23
Arbetet med att stärka elevernas valkompetens ... 24
ANALYS ... 25
VÄGLEDARNAS ARBETE MED VALKOMPETENS I GRUNDSKOLAN ... 25
Grundskolans förståelse av valkompetens ... 25
Arbetet med att stärka elevernas valkompetens ... 26
Önskvärt scenario ... 27
Upplevda hinder ... 27
GYMNASIESKOLANS FÖRVÄNTNINGAR PÅ ARBETET MED VALKOMPETENS ... 28
Mer information/kunskap ... 28
Mer självkännedom/börja tidigare ... 29
JÄMFÖRELSE MELLAN GRUND- OCH GYMNASIESKOLAN ... 29
Beskrivningen av begreppet valkompetens ... 29
Arbetet med att stärka elevernas valkompetens ... 30
DISKUSSION ... 30
REFERENSLISTA ... 33
Bilaga 1: Intervjuguide grundskolan Bilaga 2: Intervjuguide gymnasieskolan Bilaga 3: Missivbrev
Bilaga 4: Exempel på analysmetod
1
Inledning
I studien Framtiden i sikte (Lundahl m fl 2020) skriver författarna att vissa framsteg i arbetet med att stärka elevernas valkompetens har skett de senaste 10 åren. När de jämför med Lundahl och Nilssons tidigare studie Att bana väg mot framtiden: karriärval och vägledning i individuellt och politiskt perspektiv från 2010 tyder mycket på att fler kommuner och skolor har en strategi för sitt arbete genom bland annat gemensamma planer. Å andra sidan tyder undersökningen från 2020 på att det fortfarande finns mycket kvar att göra i arbetet kring att stärka valkompetensen och att brist på resurser, kunskaper och engagemang fortfarande gör att insatserna sätts in sent och att en helhetssyn saknas.
Var tjugonde nybörjarelev på gymnasiet 2010 började om på nytt program ett år senare (Skolverket 2012). Visserligen är statistiken några år gammal men ett samtal med en central antagningshandläggare visar att i en svensk medelstor kommun gjordes 74 omval i början av hösten 2019 och det är högre siffror än föregående år. Fler exempel finns dessutom på elever som sökt nya program inför hösten 2020, vilket bekräftar att frågan fortfarande är högst aktuell1.
Ett programbyte innebär en förlängd gymnasietid som i sin tur medför merkostnader för hemkommunen eftersom finansieringen av gymnasieutbildningen ligger hos kommunen. Ur ett individperspektiv betyder fler år i gymnasiet bland annat kortare tid på arbetsmarknaden och i förlängningen lägre livsinkomst. Förutom de ekonomiska konsekvenserna visar Skolverkets undersökning att endast 29 procent av de elever som bytt gymnasieprogram fått ett slutbetyg efter tre år, vilket kan jämföras med 85 procent av de elever som inte bytt program (Skolverket 2011).
Den enskilde eleven har enligt Skolverkets allmänna råd om studie- och yrkesvägledning (Skolverket 2013) rätt till att ha tillgång till personal som har kompetens att hjälpa eleverna utveckla kunskaper och förmågor, samt hur man kopplar samman personliga faktorer med valalternativen för att kunna göra väl underbyggda studie- och yrkesval. Denna kunskap och förmåga, som även benämns valkompetens, handlar om att eleven utifrån sina förutsättningar ska bli medveten om sig själv, bli medveten om olika valalternativ, bli
1Den 21/1 2020 träffade en av författarna en handläggare på gymnasieantagningen. Vid detta möte framkom att omvalen varit på en hög nivå under flera år, men att det sammantaget i deras distrikt under HT 2019 varit ännu fler omval jämfört med tidigare år.
2
medveten om relationen mellan sig själv och valalternativen, lära sig fatta beslut och lära sig genomföra sina beslut. I en intervjustudie från 2011 (Skolverket) lyfts vikten av att påbörja detta arbete i tid. En tidigare start leder enligt studien till att eleverna får tid att reflektera över sig själva när det gäller utbildnings- och yrkesvägar.
Gymnasieskolorna ser resultaten av hur grundskolans vägledningsarbete genomförts när de tar fram siffrorna på omval. Dessa siffror visar att av de elever som påbörjade studier på gymnasiet höstterminen 2017 valde 13,5 procent av eleverna att byta inriktning någon gång under gymnasietiden (Skolverket 2020). Det är viktigt att grundskola och gymnasieskola samarbetar i den här frågan för att nå bästa möjliga resultat, både för samhället och för individen som drabbas av ett felval. I den här studien genomförs intervjuer med yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare inom grundskolan och gymnasieskolan.
Genom insamlad data görs en jämförelse mellan hur de två skolformernas företrädare tolkar begreppet valkompetens och hur de arbetar med att stärka elevernas valkompetens.
Syfte och frågeställningar
Det övergripande syftet med detta arbete är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare inom grund- och gymnasieskolan skolan ser på arbetet med att stärka elevernas valkompetens, samt att kartlägga vilka förväntningar studie- och yrkesvägledare, verksamma inom gymnasieskolan, har på arbetet som genomförs inom grundskolan.
För att uppnå detta syfte kommer följande forskningsfrågor att besvaras:
1. Hur arbetar studie- och yrkesvägledare inom grundskolan med att stärka elevernas valkompetens?
2. Vilka förväntningar har studie- och yrkesvägledare, verksamma inom gymnasieskolan, på arbetet som genomförts inom grundskolan med syfte att stärka elevers valkompetens?
3. Finns en gemensam syn bland studie- och yrkesvägledare inom grund- och gymnasieskolan när det kommer till begreppet valkompetens och hur den kan stärkas?
Bakgrund och tidigare forskning
I den här delen av studien kommer tidigare forskning i relation till syfte och frågeställningar att presenteras. Inledningsvis presenteras skolans styrdokument och allmänna råd kring studie- och yrkesvägledning. Därefter kommer en presentation av olika perspektiv på frågan
3
om valkompetens inom studie- och yrkesvägledningen. Avslutningsvis presenteras litteratur gällande samarbetet mellan de olika skolformerna.
Styrdokument och allmänna råd
Centralt för skolans verksamhet är Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11) och där finns ett avsnitt som handlar om att eleven kan “göra underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning” (Lgr 11 § 2.2).
Läroplanen lyfter också att skolans mål är:
att varje elev kan granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden, ha inblick i närsamhället och dess arbets-, förenings- och kulturliv, och ha kännedom om möjligheter till fortsatt utbildning i Sverige och andra länder (Lgr 11 § 2.6).
Studie- och yrkesvägledarens uppgift är att “informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen och särskilt uppmärksamma möjligheterna för elever med funktionsnedsättning, och vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterade insatser” (Lgr 11).
Även Skolverkets allmänna råd om arbetet med studie- och yrkesvägledning (2013) är styrande för verksamheten, och där står att studie- och yrkesvägledning kan bestå av både snäv och vid vägledning. Den snäva vägledningen handlar om att eleven får möjlighet att fundera över sig själv i förhållande till de val som uppkommer i framtiden. För att uppnå dessa mål ges vägledning individuellt eller i grupp. Den vida vägledningen är allt som hjälper eleven vidga perspektivet om sig själva och det omgivande samhället och som gör att grunden för att fatta ett beslut om framtida studier och yrkesliv bildas. Exempel på vid vägledning är praktiska arbetslivserfarenheter, studiebesök och aktiviteter som får elevens självkännedom att utvecklas. Inför valet till gymnasiet är det grundskolans uppgift att utveckla elevernas valkompetens så att ett väl underbyggt val kan genomföras.
Arbetet med studie- och yrkesvägledning beskrivs av Skolverket (2013) som hela skolans ansvar och i det ingår att all skolpersonal tillsammans utifrån sina olika kompetenser ska arbeta för att vägledningen genomförs både i snäv och vid bemärkelse. Vägledningen beskrivs som en process där eleven under åren i grundskolan ska öka sin självkännedom och kunskap om omvärlden, utbildning, yrken och arbetsmarknad. I de allmänna råden (2013) beskrivs de färdigheter och kunskaper som individen bör ha med sig för att göra väl underbyggda val. Valkompetens beskrivs som att eleven utvecklar sin kompetens att samla
4
in information om utbildningar och framtida karriärvägar, att sätta sig själv och sina kunskaper och intressen i relation till de alternativ som finns samt att kunna fatta beslut för att hantera de övergångar och brytpunkter som uppstår under livet (Skolverket 2013).
Framtidens studie- och yrkesvägledning
Nuvarande styrdokument och råd för studie- och yrkesvägledning härstammar från första halvan av 2010-talet med tankar på vad som kan förbättras och utvecklas finns. Statens offentliga utredning från 2019, Framtidsval - karriärvägledning för individ och samhälle (SOU 2019:4) föreslår ett antal förändringar som rör studie- och yrkesvägledningen. I utredningen konstateras det att i en snabbt föränderlig arbetsmarknad, och med ett stort antal valmöjligheter, ställs högre krav på elever att kunna hantera information och fatta strategiska beslut. Utredningen hänvisar till det europeiska policynätverket European lifelong policy network (ELGPN) och deras benämning på valkompetens som career management skills (CMS). De beskriver vidare hur de nordiska länderna inom ELGPN tillsammans har identifierat vad CMS innebär i ett nordiskt sammanhang och vad det betyder i en skol- eller yrkeskontext. De menar att valkompetens är något nödvändigt som behövs under skoltiden, som arbetssökande eller i andra situationer där man behöver ställa om. Där konstateras att elevens utveckling av valkompetens samtidigt ger eleven möjligheter till ökad självkännedom och medvetenhet kring vilka möjligheter som finns, samt ger en chans att vara proaktiv inför framtida val.
Utredningen (SOU 2019:4) beskriver vidare brister som handlar om likvärdig tillgång till studie- och yrkesvägledning och så även på kvalitén på den vägledning som finns på skolorna runt om i landet. En svag styrning och ledning i styrdokumenten gör att rektorer och huvudmän har svårt att veta vad som förväntas av dem i arbetet med studie- och yrkesvägledningen. I förlängningen kan en väl utvecklad studie- och yrkesvägledning bidra till att elever i högre utsträckning ökar måluppfyllelsen och den kan även höja kvaliteten på skolans verksamhet. För samhället i stort kan en väl fungerande vägledning underlätta för kompetensförsörjningen. Brister i studie- och yrkesvägledningen kan å andra sidan påverka både samhället och individen negativt i form av skolavhopp, etableringssvårigheter på arbetsmarknaden, ökad segregation och snedrekrytering (SOU 2019:4).
Förslag för att komma tillrätta med ovan nämnda brister är flera (SOU 2019:4). Ett övergripande förslag är att studie- och yrkesvägledning och studie- och yrkesvägledare ska ändra benämning till karriärvägledning och karriärvägledare. Detta för att förtydliga att hela skolans arbete kring vägledning hänger ihop. Vidare föreslår utredningen att vägledningen
5
ska förtydligas så att huvudmännen får en tydligare bild av vad studie- och yrkesvägledningen ska innehålla. I detta förslag ingår också ett förtydligande av elevers tillgång till studie- och yrkesvägledning, så att huvudmannen vet hur mycket studie- och yrkesvägledning varje elev ska ha individuellt under utbildningens gång. Ett nytt obligatoriskt skolämne i grundskolan som kallas framtidsval ingår också som förslag.
Ämnet framtidsval ska enligt förslaget innehålla tre delar; val och framtidsplanering, arbetsliv och samhälle och utbildningsvägar och yrken. Utredningen föreslår även en förstärkning av det generella karriärvägledningsperspektivet i olika ämnen och tydligare krav på att individuell karriärvägledning ska erbjudas vid vissa tillfällen (SOU 2019:4).
Studie- och yrkesvägledning ur vägledarperspektiv
Arbetet kring hur vägledningsfrågorna diskuteras i dagens skola studerades i ett projekt som genomfördes mellan åren 2016 till 2018. Inom projektet, som hette Lära för karriärvalet, genomförde ett antal studier, såsom enkätundersökning, fallstudier, intervjuer och insamling av skriftligt material (Lundahl m fl 2020).
I en studie säger cirka 85 % av studie- och yrkesvägledarna att det i första hand är de som arbetar med studie- och yrkesvägledning på skolan, även om det ibland sker tillsammans med övrig personal. En försvårande omständighet för ett bra arbete kring studie- och yrkesvägledningen är att arbetet med eleverna påbörjas alltför sent. Det beror enligt studie- och yrkesvägledarna på tidsbrist och att lärarna inte är aktivt involverade. I många skolor saknas en samordning och en plan kring hur arbetet ska bedrivas genom årskurserna.
Vägledarna önskar att de studie- och yrkesförberedande insatserna kommer igång tidigare än på högstadiet för att eleverna ska hinna utveckla de delar som valkompetensen består av.
För lite tid framhålls återkommande genom enkätsvaren som ett av hindren. Detta gäller både den röda tråden i arbetet, utökat samarbete med övrig personal och mer insatser som rör yrke och arbetsliv (Lundahl m fl 2020).
I det specifika arbetet med eleverna säger en stor majoritet av studie- och yrkesvägledarna att behoven är ganska stora eller mycket stora hos eleverna när det handlar om att få självkännedom om de egna förutsättningarna, intressena samt om sina starka och svaga sidor. Undersökningen visar också att information om gymnasieprogram och struktur, kunskaper om yrken och arbetsmarknad samt behov av konkret erfarenhet av arbetslivet är viktigt för att kunna göra ett väl underbyggt gymnasieval (Lundahl m fl 2020).
6
Studie- och yrkesvägledarna lyfter även fram några exempel från verksamheten som fungerar bra. Goda kunskaper kring utbildningar och utbildningsval och att självkännedomen utvecklats genom individuella samtal är det som har varit positivt i arbetet. Självkännedomen lyfts samtidigt fram som en punkt som många elever behöver hjälp med och som ibland brister i och med för lite tid till individuell handledning. Ännu en brist som nämns är att eleverna skulle behöva få mer kunskaper om yrken och arbetsliv.
Som åtgärd föreslår studie- och yrkesvägledarna att de behöver mer tid att arbeta med arbetsmarknads- och yrkesfrågor tillsammans med eleverna och i samarbete med aktörerna i och utanför skolan (Lundahl m fl 2020).
Undersökningen visar sammanfattningsvis att tid behövs för att lärandet ska bli bra på lång sikt och detta behöver komma in på ett betydligt tidigare stadium än vad som nu är fallet.
Tiden i det här sammanhanget handlar både om vid vilken tidpunkt arbetet inleds inom grundskolan, tid för samarbete för all personal på skolan, och tid för studie- och yrkesvägledaren att träffa eleverna regelbundet så att de kan bedöma progressionen i lärandet. Dessutom behöver det finnas en helhetssyn kring verksamheten för att kunskapen hos eleverna ska bli begriplig. Återkopplingen till eleverna behöver också ges mer regelbundet så att de vet vad de behöver utveckla (Lundahl m fl 2020).
Studie- och yrkesvägledning ur skolledarperspektiv
Ytterligare ett perspektiv på frågorna som berör studie- och yrkesvägledning presenteras i en studie som vände sig till skolledare. Rektorsenkäten genomfördes 2018 av utbildningsutskottet och en enkät skickades ut till 4000 rektorer på grund- och gymnasieskolan.
I enkäten uppger 42 % av grundskolans rektorer att de arbetar för att hela skolans personal ska vara involverade i studie- och yrkesvägledningsfrågorna. Av de rektorer som svarar att de inte arbetar aktivt med att involvera skolans personal i så stor utsträckning, svarar en tredjedel att de tycker att studie- och yrkesvägledarna arbetar med den frågan och att skolan har inarbetade rutiner för genomförandet. En fjärdedel svarar att de prioriterar andra uppgifter och en fjärdedel att de tycker att elevernas behov av studie- och yrkesvägledning är begränsat. En majoritet av rektorerna uppger att de inte leder verksamheten kring studie- och yrkesvägledning så att olika personalgrupper samarbetar med varandra (Riksdagen 2018).
7
När rektorerna tillfrågas om de har fått kompetensutveckling som en del i arbetet att styra och leda studie- och yrkesvägledningen på skolan svarar cirka cirka 78 % vartannat år, mer sällan eller aldrig. Det vanligaste förslaget till att förändra de statliga regelverken för studie- och yrkesvägledningen är att förtydliga huvudmannens ansvar (Riksdagen 2018).
Den vanligaste arbetsuppgiften skolans anställda studie- och yrkesvägledare har är att ha vägledningssamtal i olika former samt genomföra informationsmöten med elever och föräldrar. En majoritet av grundskolans rektorer uppger att pengarna som går till studie- och yrkesvägledning är oförändrade de senaste två åren. I samband med frågan om resurser uppges att de tre vanligaste elevgrupperna som prioriteras i arbetet med studie- och yrkesvägledning är elever i årskurs 8 och 9, elever som riskerar att inte nå målen och elever i behov av särskilt stöd (Riksdagen 2018).
Studie- och yrkesvägledning ur ett kommunperspektiv
Relevant är att även ta med huvudmännens perspektiv på de frågor som studien lyfter. Jutdal undersökte i studien Kommunerna och vägledning - de goda exemplen från 2015, möjligheterna för en kommun att utifrån ett huvudmannaperspektiv ta ett helhetsgrepp på vägledningsfrågorna samt på samverkan mellan skolan och det lokala näringslivet. Detta gjordes genom att besöka 10 kommuner som arbetar systematiskt med vägledning och/eller arbetslivsfrågor i sina verksamheter. De här kommunerna hade som gemensam nämnare att de satt upp höga ambitioner för sin verksamhet inom studie- och yrkesvägledningen. De hade vid tidigare tillfälle gjort en nystart och gjort om sin verksamhet för få ett mer anpassat arbetssätt.
Gemensamma styrkor för kommunerna i arbetet med studie- och yrkesvägledning var bland annat att den ansågs vara hela skolans ansvar och att det fanns förutsättningar för samarbete och kollegialt lärande mellan studie- och yrkesvägledare och annan skolpersonal. Dessutom arbetar studie- och yrkesvägledarna tillsammans mellan skolorna och där det är möjligt arbetar de i flera skolformer (Jutdal 2015)
Liksom de tidigare undersökningarna var en av utmaningarna som framkom under studien att bredda fokus så att studie- och yrkesvägledarna inte sågs som ensamt ansvariga för verksamheten. Alla personalgrupper i skolan hade något att tillföra. Att börja med arbetslivsfrågor tidigt i grundskolan och sedan hålla i detta arbete kontinuerligt lyftes även fram som en nyckelfaktor för framgång (Jutdal 2015).
8
En annan gemensam nämnare till studie- och yrkesvägledarnas perspektiv var att processen kring att välja till gymnasieskolan och eventuella steg därefter bedömdes ta lång tid för eleven att tillägna sig. Därför är det viktigt att påbörja både valprocessen, lära känna sig själv och att kunna påverka sina betyg i god tid. Studie- och yrkesvägledningen behöver därför i både snäv och vid bemärkelse löpa som en röd tråd genom hela utbildningstiden. I de kommuner som besöktes fungerar vägledarna som stöd för de yngre årskurserna även om de inte var placerade vid den skolan. Exempelvis hjälpte de till med lektionsplanering, läromedel eller att ta fram metoder kring arbetet med studie- och yrkesvägledning (Jutdal 2015).
Tidsaspekten nämns flera gånger i undersökningen. Förutom ovan nämnda, att påbörja arbetet med studie- och yrkesvägledning i tid och låta den löpa som en röd tråd lyfts också vikten av att låta samarbetet med skolans personal ta tid. Det tar tid att arbeta in nya arbetssätt och då bör organisationen ha detta i åtanke innan de utvärderar implementerade insatser. Det gäller även när det kommer till att bygga upp en struktur kring omvärldsbevakning i kommunen. Ska man bygga upp en struktur som håller på lång sikt tillsammans med företagen i kommunen kommer det att ta tid (Jutdal 2015).
Samarbete mellan gymnasieskola och grundskola
Slutligen presenteras en studie om samarbete mellan grund- och gymnasieskola. I Skolinspektionens granskning från 2009, Varannan i mål - om gymnasieskolors (o)förmåga att få alla elever att fullfölja sin utbildning har 27 skolor besökts och slutsatserna baseras på de besöken. Många av de svårigheter som eleverna har förekommer även på grundskolan.
Skolinspektionen skriver här att en helhetssyn är önskvärd så att grundskolan och gymnasieskolan ses i en sammanhängande helhet, samt att perspektivet sträcker sig över alla tolv skolår.
Många av de skolor och kommuner som granskats tycker själva inte att samordningen mellan skolformerna fungerar tillfredsställande och extra svårt blir det för de gymnasieskolor som tar emot elever från många grundskolor. Övergången mellan skolformerna innebär också förändrade arbetsmetoder för eleverna och kan innebära en chock som i förlängningen kan leda till avhopp. Därför är det angeläget med ett samarbete mellan skolformerna (Skolverket 2009).
Granskningen visar också på samarbeten mellan grundskolor och gymnasieskolor som fungerar bra. Det som framför allt lyfts fram här är informationsöverföring och att
9
skolformerna hjälps åt med att fånga upp elever som har haft svårigheter i grundskolan (Skolinspektionen 2009).
Sammanfattning av rapporter, utredningar och tidigare forskning
I den tidigare forskningen framkommer några gemensamma nämnare. För att förtydliga sammanställningen görs här en sammanfattning av de centrala resultaten.
Tiden förekommer i olika former i all tidigare forskning som studerats. I styrdokument och allmänna råd beskrivs arbetet kring valkompetens som en process som ska genomsyra hela skolgången som en röd tråd. I Lundahl m fl (2020) tas det upp av studie- och yrkesvägledarna som ett önskemål på arbetssätt samtidigt som de säger att det är svårt att få till med den tid de har till förfogande. Jutdal (2015) nämner tiden som en viktig faktor i arbetet med att bygga upp strukturer i kommunerna för att få till den röda tråden. Likaså tar Skolinspektionen (2009) upp perspektivet av tid över alla skolåren från gymnasieskolan till grundskolan som något önskvärt. Till skillnad från de här undersökningarna tar skolledarna (Riksdagen 2018) inte upp tiden på samma sätt men saknar tydligare styrning av verksamheten. Det får då som konsekvens att det är svårt att veta vad man ska hinna med under skolåren och när det ska utföras. SOU 2019:4 föreslår en lösning på det i och med att de lägger fram förslaget om en tydligare fördelning av tiden för studie- och yrkesvägledning genom årskurserna.
Hela skolans ansvar är en annan aspekt som förekommer ofta i den aktuella tidigare forskningen. Nästan alla undersökningar samt styrdokument och allmänna råd tar upp hela skolans ansvar som något eftersträvansvärt. Den vanligaste fördelen som framkommer är att personalens olika kompetenser kan utnyttjas bättre och att studie- och yrkesvägledaren därför inte ska vara ensamt ansvarig för verksamheten. Därmed kan en effektivare och mer genomtänkt studie- och yrkesvägledning genom hela skoltiden bedrivas. Skolledarna (Riksdagen 2018) avviker genom att många skolledare inte arbetar aktivt för att studie- och yrkesvägledningen ska vara hela skolans ansvar. De lägger ofta ansvaret på skolans studie- och yrkesvägledare.
Teoretiska utgångspunkter
Avsnittet inleds med att de centrala begreppen för studien definieras. Därefter görs en genomgång av de tre teorier som ligger till grund för de teoretiska utgångspunkterna i undersökningen. De teorier som behandlas är Theory of circumscription and compromise,
10
Cognitive information processing (CIP) och KASAM (Känsla Av SAMmanhang). Dessa tre valdes för att de representerar olika delar i studiens frågeställningar.
De här tre teorierna valdes för att de hjälper till att belysa olika perspektiv på vad valkompetens kan vara och hur det uppfattas. The theory of circumscription and compromise (begränsning och kompromiss) för att den teorin representerar olika stadier som kan vara viktiga att ta hänsyn till i arbetet för att stärka valkompetensen hos eleverna.
Den representerar tanken att studie- och yrkesvägledningen ska finnas med som en röd tråd genom hela skolgången och att det är en process som sträcker sig över många stadier i ett barns liv. Cognitive information processing (CIP) valdes på grund av pyramiden (se figur 1) som ger en bild av vad som krävs för ett välgrundat val. Här kan också en bild av vad som ska ingå i processen för att stärka valkompetensen ges. Slutligen valdes KASAM för att de tre delarna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kan vara intressanta att väga in i resonemanget kring hur delaktiga eleverna känner sig beroende på vad de fått med sig, eller inte fått med sig i sin utveckling.
Centrala begrepp
Valkompetens
Begreppet valkompetens definieras utifrån Skolverkets allmänna råd för studie- och yrkesvägledning (2013). Eleven ska få möjlighet att utveckla ett antal kompetenser som visar på strukturerade sätt att samla, analysera, sätta samman och organisera sig själv och utbildnings- och yrkesinformation. Det handlar om att utveckla färdigheter för att kunna fatta och genomföra beslut samt hantera övergångar senare i livet.
Självkännedom
Begreppet självkännedom definieras också det från Skolverkets allmänna råd för studie- och yrkesvägledning (2013) och studiens definition av begreppet utgår från den
referensen. “Egenskaper, intressen, värderingar, attityder, kompetenser och förmågor påverkar de val eleven gör och är pusselbitar i processen att förstå sig själv i förhållande till en tänkt framtid.” (Skolverket 2013, s 27)
Hela skolans ansvar
I Skolverkets allmänna råd för studie- och yrkesvägledning (2013) lyfts att de som är anställda för att bedriva studie- och yrkesvägledning är de som har huvudansvar för verksamheten men det gemensamma ansvaret på hela skolans personal betonas. Det
11
handlar om olika roller för personalen på skolan beroende på vilken kompetens som behövs för arbetet kring studie- och yrkesvägledning.
Theory of circumscription and compromise
Den amerikanska psykologiprofessorn Linda Gottfredson ser utifrån sin teori Theory of Circumscription and Compromise (2002) (begränsning och kompromiss) på barn- och tonåringars studieval som en matchningsprocess. Gottfredson menar att individen söker sig till yrken som matchar den egna personligheten, dess intressen, begåvning samt självförmåga. Genom att individen lär känna sig själv och får kunskap om vad olika yrken innebär underlättar det för individen att i framtiden hitta ett passande yrke. The Theory of Circumscription and compromise utgår från fyra olika processer i barnets utveckling, vilka är identifierade som betydande i utvecklingen rörande val av framtida yrke. Processerna utmärker sig enligt följande: Cognitive growth (kognitiv utveckling), innefattar barnets kognitiva förmåga och dess utveckling under uppväxtåren. Denna fas följs av Self-creation (självskapande), vilket är en process som omfattar hur individen utvecklar talanger och egenskaper som formas av en samverkan mellan biologi och miljö. Under denna process utvecklar även individen något som Gottfredson benämner som self-concept (självbild), vilket innefattar individens syn på egna förmågor och möjligheter (Gottfredson 2002).
Under den tredje processen, Circumscription (begränsning), sållar individen bort karriärvägar som, utifrån individens self-concept, inte anses lämpliga eller rimliga. Här finns risken att individen blir begränsad av sin kognitiva och sociala utveckling och därför kan fastna i ett good enough-tänk. Gottfredson menar att arbetet med att utveckla den så kallade yrkeskartan bör börja tidigt i livet. Uppväxtmiljön påverkar vad som ses som möjligt och vad som väljs bort och barn som exempelvis växer upp i lågstatus-hem tenderar att välja bort högstatusjobb. Denna process sker under fyra överlappande stadier:
1. Mellan 3 till 5 års ålder börjar barn i förskoleåldern att göra förenklade kategoriseringar av människor, exempelvis stor och mäktig kontra liten och svag. Barn börjar också se på yrken som en del av att bli vuxen.
2. Mellan 6 till 8 års ålder börjar de känna igen yrken som de fått kontakt med i vardagen.
3. Mellan 9 till 13 års ålder börjar barnet förstå att arbeten som har liknande arbetsuppgifter ändå kan ha olika yrkesbenämningar. Barnet har redan här skaffat sig en mental yrkeskarta, vilken innefattar de yrken som barnet har lärt sig att känna till. Redan vid 9 års ålder börjar barnet bli medveten om status och sociala hierarkier i samhället. Vid 13 års ålder har de en likvärdig känsla för status som vuxna och de förstår kopplingen mellan utbildning, yrke och inkomst. De har nu börjat se på yrken utifrån status och kön, och de yrken som inte matchar
12
barnets self-concept (självbild) väljs bort. De yrken som finns kvar anses vara acceptabla och benämns enligt Gottfredson som barnets social space (socialt rum).
4. Efter 14 års ålder börjar ungdomarna medvetet söka sig till yrken som passar deras egna intressen, begåvning och värderingar. Yrkesdrömmarna blir i den här fasen mer komplicerade än tidigare eftersom de samtidigt formar sina egna identiteter (Gottfredson 2002).
Den fjärde och sista processen, Compromise (kompromiss) handlar om att barnet nu ska välja bland de yrken som finns kvar efter att de gallrat bort yrkesalternativ som inte lever upp till deras självbild alternativt matchar deras social space (socialt rum). I det här valet kan det uppkomma friktion mellan dröm och verklighet, vilket i sin tur kan leda till att individen måste kompromissa och välja ett yrke utanför sin social space (socialt rum). Vid ett sådant val menar Gottfredson att individen är beredd att kompromissa bort eget intresse i första hand, yrkets status i andra hand och yrken baserade på könsstereotypiska fördomar i sista hand. Om ungdomarna lär sig varför deras självuppfattning ser ut som den gör ökar möjligheterna till val som inte begränsas av begränsningar och kompromisser. Bättre kunskap om omvärlden ger bättre chans att välja utifrån den egna viljan och det egna jaget.
Eftersom mycket av kunskapen och informationen från yrken kommer från den närmaste omgivningen menar Gottfredson att ungdomarna själva måste lära sig söka information. I det här arbetet är olika former av arbetslivserfarenhet som exempelvis jobbskuggning eller studiebesök en viktig komponent (Gottfredson 2002).
Cognitive information processing (CIP)
Cognitive Information Processing (CIP) har sina rötter i matchningsteorin, vilket är ett perspektiv på vägledningsarbete som fick stor genomslagskraft under de första decennierna av 1900-talet och som bygger på idén om att finna rätt man på rätt plats. Frank Parson utvecklade en vägledningsmodell som i korthet utgår från tre steg, där fanns en individs kunskap om sig själv och yrkesvärlden samt ett sunt resonerande kring detta. Baserat på Parsons modell växte CIP-modellen fram (Cognitive Information Processing) och har utvecklats av Peterson, Sampson Jr, Lenz och Reardon. (Peterson, Sampson Jr, Lenz och Reardon 2002).
Syftet med teorin är hur man kan hjälpa klienterna att bli självständiga och ansvariga i sitt problemlösande och att fatta beslut. Teorin visar hur ett val och beslutsfattande går till.
Modellen presenteras i form av en pyramid indelad i tre olika nivåer (se figur 1).
13
Basen av pyramiden består av dig själv och omvärlden. Omvärlden är i detta fall olika utbildningar och yrkesmöjligheter. Dig själv handlar i detta fall om självkännedom, hur väl du känner dig själv och hur du infogar alla livserfarenheter i dina lärdomar om dig själv.
Mellanskiktet utgörs av en beskrivning av beslutsfattande och hur väljandet faktiskt går till.
Här behöver man veta att ett glapp finns och att ett val ska göras, man behöver förstå sig själv och sina valalternativ, man behöver kunna göra en lista med alternativ och sedan sålla på listan, så småningom fatta ett beslut vilket alternativ som är det bästa och till slut implementera beslutet. Grundtanken är att om det valda beslutet inte fungerar kunna upptäcka det och inse att ett nytt beslut måste fattas. Toppen av pyramiden symboliserar förmågor att kunna prata positivt med sig själv om sina karriärmöjligheter och sin egen förmåga att kunna lösa dem, att förstå vad man behöver förbättra hos sig själv och att upptäcka när tillräcklig information samlats in för att flytta till nästa fas samt ta steget dit (Peterson, Sampson Jr, Lenz och Reardon 2002).
KASAM
Aaron Antonovsky var professor i medicinsk psykologi och skriver i sin bok Hälsans mysterium (1991) om hur vissa människor trots svåra påfrestningar klarar av att leva vidare och till och med utvecklas. Hans teori tar upp betydelsen av en sammanhängande tillvaro vilken gör att dessa individer trots allt klarar av att tillägna sig erfarenheterna på ett positivt sätt. Begreppet Antonovsky tar upp för att visa en sammanhängande tillvaro är KASAM och vikten av en tillvaro som är begriplig, hanterbar och meningsfull. Personer med högt KASAM har förmågan att se det positiva och hitta lösningar trots att de utsätts för stress.
14
De upplever inte stress på samma sätt som personer med lågt KASAM. Antonovsky gjorde 51 djupintervjuer med personer som gått igenom ett svårt trauma samt klarat av traumat på ett bra sätt. Det som framkom under dessa intervjuer låg sedan till grund till det teoretiska ramverket KASAM.
Begriplighet. Man upplever världen som gripbar, ordnad och tydlig och en person med den upplevelsen förväntar sig att världen också i framtiden kommer vara förutsägbar.
Hanterbarhet. Man känner att man kan hantera omständigheterna så att man klarar sig och att det inte kommer att vara för evigt om det är negativt. Resurserna man har till sitt förfogande upplevs som tillgängliga och man vet hur man ska använda dem.
Meningsfullhet. Hur delaktig man känner sig i de händelser som sker i livet. Man har stark motivation till att vara medveten om det som sker och att man kan påverka skeendet genom vissa sätt att agera (Antonovsky 1991).
Antonovsky betonar det salutogena tänkandet. Det salutogena tänkandet går ut på att hitta och betona det friska. Det motsatta är det patogena tänkandet där man letar efter det sjuka och det som behöver rättas till. Båda dessa synsätt är viktiga för att se helheten i människors hälsa men han betonar att det sätt man ska använda som grund i behandling av personer är det salutogena tänkandet (Antonovsky 1991).
Metod
Utifrån studiens syfte har intervjuer genomförts med verksamma studie- och yrkesvägledare inom grundskolan och gymnasieskolan. Avsnittet tar upp urval i samband med undersökningen, hur intervjuerna genomförts, vilken analysmetod som använts och vilka forskningsetiska principer som har legat som grund för undersökningen. Avslutningsvis förs en metoddiskussion där alternativ till valda metoder diskuteras.
Urval
Urvalet består av utbildade studie- och yrkesvägledare som är verksamma inom grundskolan eller gymnasieskolan. Kontakten togs dels via mail till de vägledare vi kände till och tips från andra studie- och yrkesvägledare och dels via en notis på facebook. Alla kontakter blev informerade om undersökningens syfte och fick ta del av vårt missivbrev (bilaga 3). Det gav från början 17 informanter som tackade ja och av dem arbetade åtta inom grundskolan och nio inom gymnasieskolan samt inom olika kommuner. På grund av en pågående pandemi i samhället bokades alla 17 in till intervju. Risken för avhopp sågs som ganska stor på grund av pandemin och därför bokades fler informanter in än vad som
15
planerades att intervjuas. Efter att ha genomfört fem intervjuer på grundskolan och fem intervjuer på gymnasieskolan bedömdes att en punkt nåtts där ytterligare intervjuer inte skulle tillföra något nytt. Mycket av informationen som kom fram i intervjuerna snarare bekräftade analysen, inget nytt av vikt bedömdes komma fram och resterande intervjuer avbokades.
Urvalet var ett subjektivt urval där personerna som tillfrågades valdes ut för sina kända kännetecken (Denscombe 2018). Det är en blandning mellan ett heterogent urval eftersom det både finns likheter mellan informanterna (alla är utbildade studie- och yrkesvägledare) och stora skillnader (de arbetar inom två olika stadier). Urvalet kan samtidigt sägas vara homogent eftersom stora likheter finns i gruppen av informanter (alla är utbildade studie- och yrkesvägledare, alla arbetar inom skolvärlden, alla arbetar aktivt med vägledning av elever osv) (Denscombe 2018). I syftet med studien ingick att yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare inom grundskolan och gymnasieskolan skulle ingå för de bedömdes kunna svara på frågor kring valkompetens och arbetet som bedrivs kring detta i verksamheten.
Alla som kontaktades bedömdes ingå i den gruppen.
Kriterierna som valdes bort för att de inte ansågs relevanta i relation till studiens syfte och mål var geografisk lokalisering på arbetsplatsen, ålder på informanterna, kön och antal år på skolan och antal år i yrket. Med studiens syfte och frågeställningar bedömdes att de här kriterierna inte hade relevans för undersökningens utfall.
Datainsamlingsmetod
Datainsamlingsmetoden som valdes var kvalitativa intervjuer eftersom det passade undersökningens syfte bäst och hjälpte till att förstå människors sätt att resonera eller urskilja handlingsmönster (Trost 2009). Intervjuerna var semi-strukturerade med ett antal fasta frågor samtidigt som det fanns en flexibilitet under intervjuerna. Informanten har fått utveckla sina egna idéer och fått svara på följdfrågor där det befunnits lämpligt (Denscombe 2018).
Innan intervjuerna konstruerades två intervjuguider, en för studie- och yrkesvägledare anställda inom grundskolan och en för studie- och yrkesvägledare anställda inom gymnasieskolan. Dessa intervjuguider innehåller frågor som anses vara kopplade till studiens syfte och frågeställningar (se bilaga 1 och 2).
Våren 2020 utbröt en pandemi vilket bland annat ledde till att gymnasieskolor stängdes och antalet fysiska möten begränsades på rekommendation av myndigheterna. Intervjuerna
16
genomfördes därför digitalt via Zoom. De spelades in och lyssnades igenom av båda författarna. Intervjuerna tog mellan 30-40 minuter och informanterna befann sig under intervjun antingen på sin arbetsplats eller i hemmet. Innan intervjuerna gjordes tillfrågades informanterna om de godkände att samtalen spelades in eftersom det inte kan tas för givet (Denscombe 2018). En av de intervjuade avböjde att bli inspelad och under den intervjun fördes istället anteckningar och den tog således längre tid att genomföra.
Styrdokumenten som rör studie- och yrkesvägledning har studerats för att få en grund till vad som gäller rent juridiskt. Styrdokumenten tillsammans med övrig litteratur har sedan varit vägledande när intervjuguiderna konstruerades.
Analysmetod
Det praktiska genomförandet av intervjuerna delades upp mellan författarna men förbereddes gemensamt innan intervjuerna. I analysen av intervjuerna togs del av samtliga intervjuer och arbetet med att koda och klassificera genomfördes tillsammans. De delar av intervjuerna som var relevanta för studiens syfte och frågeställningar transkriberades och användes i analysen. Denna information användes sedan för att ta fram teman och citat som levandegjorde senare diskussion (Denscombe 2018).
Empirin har analyserats utifrån meningsinnehåll eftersom att man då koncentrerar sig på innehållet i datamaterialet, vilket denna undersökning utgörs av tio stycken intervjuer.
Genom att organisera datamaterialet i olika kodord delas sedan kodorden upp i mer övergripande teman. Bruce L Bergs (2001) ordningsföljd för aktiviteter följdes vid analysen av datamaterialet. Denna metod finns beskriven av Johannessen och Tufte (2003) och utgår från att bryta upp insamlad empiri i olika kategorier samt teman. Till att börja med transkriberades valda delar av intervjuerna och intervjusvaren skrevs ner i korthet och en sammanfattning gjordes. Därefter kodades texterna genom att markera begrepp eller meningar som ansågs vara av intresse i förhållande till studiens syfte samt frågeställning.
Koderna klassificerades sedan i olika kategorier/teman för att på så sätt upptäcka mönster, samband, skillnader eller likheter i vårt datamaterial, vilket sedan värderats i ljuset gentemot teori samt tidigare forskning.
Undersökningens frågeställningar låg till grund för det följande arbetet. För varje fråga togs sedan ord fram som varit kännetecknande för just den frågan. Den första frågan i syfte och frågeställningar delades upp i flera olika underfrågor med olika kännetecknande ord. De två
17
sista frågorna delades inte upp utan användes som helhet och även där togs framträdande ord fram (se bilaga 4).
Forskningsetiska överväganden
Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002) har legat till grund för studien och hänsyn togs till informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet har tagits i beaktande genom att alla informanter fått veta att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sitt deltagande utan att ge någon förklaring. Via missivbrevet (se bilaga 3) har samtliga fått information om studiens syfte och mål samt hur deras svar kommer att användas. Samtyckeskravet har tagits i beaktande genom att vi skickat ut missivbrevet och varje informant har tagit ställning om de vill delta eller inte. Konfidentialitetskravet har tagits i beaktande genom att potentiellt känsliga uppgifter som inte har med studiens syfte och frågeställningar rensats bort, informanternas namn anonymiseras i studien och kommer inte att kunna identifieras med någon person. Nyttjandekravet har tagits i beaktande genom att de data som samlats in enbart använts till denna studie.
Metoddiskussion
När studien var genomförd och analyserad uppstod en del frågor som nedan diskuteras och motiveras.
Studien kan inte bevisas vara absolut rätt (Denscombe 2018). I urvalet togs bakgrundsinformation om de tillfrågade fram innan intervjuerna. Allt för att försäkra att de hade möjlighet att ge så relevanta svar som möjligt till frågorna i respektive intervjuguide.
Syftet med studien är inte att få till ett generaliserbart resultat utan att ge en fördjupad förståelse för ett fenomen (Denscombe 2018). Lokala avvikelser kan påverka svaren som kommer fram i undersökningen. En mer medveten geografisk spridning, en mer medveten ålders- eller erfarenhetsspridning, samt kön hade kunnat påverka resultaten i en annan riktning. Resultaten hade också kunnat påverkas om andra grupper av informanter exempelvis olika elevgrupper hade inkluderats i studien. Studien ger trots det en bild av vad just de utvalda informanterna har svarat på intervjuguidens frågor samt en ögonblicksbild av svaren på frågeställningarna som tidigare presenterats.
Om intervjuerna genomförts på plats hade resultatet kunnat bli ett annat. Enligt Trost (2009) har olika platser för intervjuer både för- och nackdelar och det är viktigt att reflektera över val av plats. I den här studien genomfördes alla intervjuerna digitalt och den plats som
18
valdes var den plats informanten för tillfället befann sig på. Ungefär hälften befann sig i hemmet och hälften på arbetsplatsen. Upplevelsen var att informanterna i samtliga fall kände sig bekväma med den plats de var på och inga störningsmoment upplevdes.
Upplevelsen var att platsen för intervju i det här fallet inte var en viktig påverkansfaktor.
Den digitala miljön kan ha påverkat resultaten eftersom varken informant eller intervjuare var helt vana vid situationen. Situationen kändes inte alla gånger helt bekväm och även om tekniken fungerade som den skulle kan materialet ha påverkats av ovanan. Dock är alla intervjuer genomförda på samma sätt och skillnaderna mellan svaren inom undersökningen torde vara små baserat på den digitala metoden.
Denscombe (2018) skriver om intervjuareffekten och hur människor svarar olika beroende på hur de uppfattar personen som ställer frågorna. Frågorna som ställs är vid en första anblick inte känsliga, dock handlar frågorna om en individs arbete kring en specifik arbetsuppgift. Informanterna kan då känna att de behöver säga vad de tror att intervjuaren vill höra då det kanske stämmer överens med normen hur en studie- och yrkesvägledare ska arbeta. Den risken kan inte bortses ifrån. Bedömningen som gjordes efter intervjuerna i samband med att de resterande intervjuerna bokades av var att de data som samlats in var trovärdiga och användbara. Intervjuarna höll sig också neutrala, tillmötesgående och informanterna upplevdes vara bekväma med situationen och att de svarade öppet på intervjuguidens frågor.
Tillförlitligheten i studien avgörs genom att fundera kring frågan “skulle forskningsinstrumentet ge samma resultat om det användes av olika forskare (allt annat lika)?” (Denscombe 2018). I studien har 10 informanter intervjuats och reliabiliteten bedöms vara högre än om ett lägre antal hade använts. Resultaten kan då jämföras mellan deltagarna och till viss del anses vara generaliserbara. Samma procedur i intervjuerna har använts för att lägga grunden för en bedömning från andra och för att öka sannolikheten att kunna genomföra studien igen och jämföra resultaten. “I själva verket måste det vara möjligt att granska forskningsprocessen” (Denscombe 2018).
Resultat
Nedan presenteras resultaten från intervjuerna strukturerade utifrån tidigare presenterade forskningsfrågor som brutits ned till underkategorier. För att underlätta att följa med i texten har fiktiva namn använts. Namnen är inte könsberoende och således kan ett mansnamn relatera till en kvinna eller tvärtom. Samtliga informanter har anonymiserats och tilldelats fiktiva namn. De som arbetar inom grundskolan kommer att ha fiktiva namn som
19
börjar på A (Anna, Astrid, Amanda, Anton och Adam) och de som arbetar inom gymnasieskolan kommer att ha fiktiva namn som börjar på B (Beatrice, Bianca, Benjamin, Björn, och Berndt).
Inledningsvis presenteras resultaten från intervjuerna med de studie- och yrkesvägledare som arbetar inom grundskolan, därefter de studie- och yrkesvägledare som arbetar inom gymnasieskolan och till sist jämförs resultaten. I resultat och analysdel av studien kallas studie- och yrkesvägledarna för vägledarna.
Vägledarnas arbete med valkompetens i grundskolan
Forskningsfrågan kommer att delas upp i fyra underkategorier för att strukturen ska bli klar och tydlig. (i) informanternas syn på vad valkompetens är, (ii) hur informanterna idag arbetar med att stärka valkompetensen, (iii) hur de skulle vilja arbeta med valkompetens, samt (iv) vilka hinder de upplever när det kommer till att arbeta med valkompetens.
Grundskolans förståelse av valkompetens
De fem studie- och yrkesvägledare som intervjuades på grundskolan hade en i stort sett samstämmig syn på vad valkompetens innebar. Alla fem tog upp förmågan att fatta beslut, självkännedom, och information om utbildningar och yrken som definition på valkompetens. Vikten av förmåga att fatta beslut framkom vid samtliga intervjuer.
”När en individ har den kompetens och kunskap att fatta välgrundade val, rätt verktyg för att välja och välja bort, se konsekvenser och följder och val” säger Anna som är vägledare inom grundskolan. Detta citat kan sägas gälla för alla fem som i liknande ordalag gav samma syn. Alla återkom också till detta senare under intervjuerna och tryckte på att en stor del av valkompetensen går ut på att ge eleverna verktyg för att kunna sätta ihop alla delar och fatta ett välgrundat beslut kring utbildning och i förlängningen yrken.
I relation till begreppet valkompetens tog informanterna också upp självkännedom eftersom alla fem ansåg att det var en viktig del i att uppnå förmågan att fatta välgrundade beslut.
Känner man inte till sina positiva och negativa sidor, sina intressen och saker man inte är intresserade av blir det enligt informanterna svårt att fatta ett beslut som håller i längden.
Anton som är vägledare inom grundskolan formulerar: “Lära känna sig själv, intressen, styrkor och svagheter, självkännedom, omvärldskunskap med alternativ vad som kan passa just dig.”
20
För att kunna fatta ett välgrundat beslut behöver eleverna också ha fått den grundläggande information som gör att de kan komma fram till ett beslut. Samtliga svarar här att det gäller i första hand gymnasieutbildningen men att det också är viktigt att höja blicken och titta framåt för att se vad man skulle vilja använda sin gymnasieutbildning till. Adam som är vägledare inom grundskolan beskriver valkompetens så här: ”När de har vägt för- och nackdelar och tagit reda på så mycket information som möjligt och ändå väljer programmet är det valkompetens.”
Arbetet med att stärka elevernas valkompetens
Här grundar alla fem informanter från grundskolan sitt arbete enligt definitionen i förra frågan. De arbetar med elevernas självkännedom, de arbetar med att lära eleverna att söka information kring de utbildningar/yrken de är intresserade av och de ger information kring detta. Allt arbete sker både enskilt som vägledningssamtal och i grupp genom information i klass. Amanda som är vägledare inom grundskolan beskriver sitt arbete så här: ”Mycket samtal, framförallt med åk 9. Självkännedom finns alltid med i dessa samtal.
Vad är de bra på, hur påverkar fritid och familj.” Anna som också är vägledare inom grundskolan säger: ”Allt jag gör handlar om valkompetens, informationssökning och sammanställning, yrken och utbildningar.”
Flera av informanterna tar också upp praktisk arbetslivsorientering (PRAO) som ett viktigt verktyg för att lära känna sig själv och pröva yrken. Anton som arbetar inom grundskolan säger:
Det är ett perfekt tillfälle att se hur man själv reagerar och få feedback från arbetslivet. Man har möjligheter att upptäcka saker om sig själv i skarpt läge. För många känns det rätt men för minst lika många inte rätt och då kan de utesluta något.
Här är de dock inte helt överens eftersom en informant nämner att planerade aktiviteter exempelvis studiebesök eller besök av företag på skolan är bättre än den många gånger oplanerade PRAO-verksamheten. Adam beskriver det som att ”När PRAO-veckan kör igång är det många företag som inte har gjort förberedelser. Då är det bättre att ha någon aktivitet som är väl förberedd på skolan”.
Önskvärt scenario
Alla fem informanter tar upp att de skulle vilja arbeta mer med självkännedom. De upplever att informationen tar mer plats än arbetet med självkännedom och skulle vilja lägga mer tid
21
på att utveckla individernas kunskap om sig själva. Amanda som arbetar inom grundskolan beskriver det som:
Åttorna individuella samtal och sjuorna gå in mer i klass och jobba med t ex självkännedom. Mer samarbete med lärarna även här för att få fram intressen och styrkor hos eleverna. Sjuorna skulle det vara ypperligt att börja med självkännedom. Jag behöver inte göra allt, vi på skolan kan hjälpas åt.
I det Amanda säger kommer hon också in på det som fyra av informanterna också tar upp.
De skulle vilja ha mer samarbete med övrig personal på skolan för att arbeta mer med vägledning som hela skolans ansvar och använda det som en metod att få till mer självkännedom hos eleverna. Två tar upp att de gärna skulle vilja introducera gruppvägledning i sitt arbete för att eleverna då lär sig av varandra på ett annat sätt än i det individuella samtalet. Det blir ett naturligt sätt att lyssna på andra i samma situation utan att kräva mer aktivitet av eleverna än själva lyssnandet. Anton som arbetar inom grundskolan beskriver: “Gruppvägledning skulle jag vilja jobba mer med. I de här gruppvägledningarna skulle jag vilja bolla med eleverna och få eleverna att höra varandras tankar. Det kan vara perspektivvidgande.”
Upplevda hinder
”Allt det ovan sagda hinner jag inte med” säger Adam som är vägledare inom grundskolan.
Det här citatet kan sägas representera alla fem informanterna i någon form. Samtliga tar upp tiden och prioriteringarna av tid som största hinder för att kunna arbeta som de vill. Tiden räcker inte till utifrån de arbetsuppgifter som finns. Tre av grundskolans informanter arbetar deltid som vägledare och kombinerar detta med annan tjänst, exempelvis lärartjänst eller tjänst som vägledare på flera skolor. Alla tre tar upp problematiken kring att prioritera sin tid mellan de olika uppdragen. Astrid lyfter frågan: “...organisation, hur man lägger upp sin egen tid. Svårt att lägga exakt 50/50 och det kan nog bli så att saker väljs bort i perioder.”
En annan variabel som tas upp är samarbetet med övrig personal där bristen på tid finns med som en bakgrundsfaktor. Dels tiden från lärarnas synvinkel men också att vägledaren känner att man inte vill störa. Så här beskriver Anton som är vägledare inom grundskolan:
”Stör undervisningen så mycket. Ska jag plocka ut 7-8 elever från en klass så påverkas ju lärarna också. Oftast har jag inte tyckt att det varit värt den kostnaden.”
Gymnasieskolans förväntningar på arbetet med valkompetens
Här sammanfattas förväntningarna i följande punkter: Mer information/kunskap och mer självkännedom/börja tidigare. Det fyra av informanterna nämner är dock att de ändå känner
22
att grundskolan gör sitt bästa och att de förstår att det handlar mycket om tillgång på resurser. Så här säger Berndt som är vägledare inom gymnasieskolan: ”Det märks att SYV:arna på grundskolan inte haft möjlighet att jobba från tidigare åldrar.” Beatrice som också är vägledare inom gymnasieskolan är inne på samma spår: ”Grundskolan gör sitt bästa.”
Mer information/kunskap
Informanterna från gymnasieskolan lyfter att eleverna skulle behöva få mer information om gymnasieprogrammen redan på grundskolan. Många elever upplevs inte veta vad de har valt egentligen. Björn som är vägledare inom gymnasieskolan beskriver: ”Inte koll på själva gymnasieskolan och skillnaden från grundskolan…. Vet inte vad valet innebär.”
Flera informanter specificerar det också med att det kan röra sig om kursinnehåll på programmen, vilka val som ska göras inom programmet och vad eleverna kan använda sin utbildning till efter gymnasietiden. Eftersom eleverna upplevs ha brister i vad programmen egentligen innehåller ger det negativa effekter på elevernas kompetens att fatta beslut. Flera av informanterna kommer in på att många val måste göras även på gymnasiet men att flertalet elever tycker det är svårt att väga in allt. Benjamin som jobbar inom gymnasieskolan säger “Individen ska ha fått möjlighet att förstå valets struktur. Reflekterat.
Givits möjligheter att fundera över det. En process där individen behöver ha förståelse för hur val påverkas av det man har med sig i bagaget.”Benjamin fyller sedan på med:
...göra fler val i skolan, till exempel val av examinationsform och dessutom hjälpa eleverna att utmana sig själva att ta mer riskfyllda val och ta in det i undervisningen. Skolan måste också bli bättre på att hjälpa eleverna att dra kopplingar till val och utgång...skolan slarvar bort tillfällen att förstärka eleven.
En av informanterna tar upp att det även kan handla om vad eleverna får med sig från hemmiljön. Bianca som jobbar inom gymnasieskolan säger:
Vissa har haft bra stöd hemifrån men de flesta har bristande information angående utbildningssystemet, framförallt elever med utländsk bakgrund. Många elever vet till exempel inte att det är gratis att plugga på universitet.
23
Två av informanterna som arbetar inom gymnasieskolan lyfter fram att övergången mellan skolformerna skulle kunna bli smidigare och att mer information skulle behöva lämnas över när eleverna lämnar grundskolan. Benjamin ger exempel när han säger:
Jag upplever att det inte finns tillräcklig kommunikation mellan olika skolövergångar. Bristfälligt och svårt att hantera med GDPR och sekretess...Gymnasieskolan märker ofta att dom tagit in elever där dom inte har någon information. Det är bilagor som slarvas bort och då blir det svårt för gymnasieskolor att ta reda på information. Det är viktigt att hålla kvar kontakten med de nior som går ut.
Mer självkännedom/börja tidigare
Alla fem informanter kommer vid någon punkt av intervjun in på att de skulle önska att grundskolan skulle börja arbetet kring studie- och yrkesvägledning i tidigare åldrar och därigenom kunna hålla en röd tråd i arbetet. Bianca, Benjamin och Berndt som alla arbetar som vägledare inom gymnasieskolan säger: ”Bra om man hade vägledning i tidigare åldrar.”
(Bianca), ”Redan från förskoleklass.” (Benjamin), ”Lyckas man med att ha en röd tråd från årskurs 1 i grundskolan och uppåt så tror jag att eleverna är rustade.” (Berndt). Benjamin fyller även på med:
Precis som man pratar inom specialpedagogiken med främjande eller förebyggande arbete måste man tänka på valkompetens på samma sätt. Det är svårt att göra skillnad som vägledare i årskurs nio...det är en process som behöver arbetas med under en lång tid.
I samband med det är alla informanter också noga att nämna att de förstår att det handlar om en resursfråga. Självkännedomen hos eleverna skulle behöva tas upp tidigt för att en bra grund ska läggas för att framöver klara brytpunkter som sker senare i livet. Bianca som arbetar inom gymnasieskolan tar upp frågan om självkännedom: "Har du god självkännedom så kan du göra ett val, men är du vilse i dig själv och inte vet vad du tycker eller vad dina begränsningar är eller känner din egen kapacitet så blir det svårt.”
Jämförelse mellan grund- och gymnasieskolan
Frågan har delats upp i en jämförelse mellan grund- och gymnasieskolans definition och en jämförelse mellan hur grund- och gymnasieskolans vägledare skulle vilja arbeta.
Beskrivningen av begreppet valkompetens
Grundskolans informanter tog samtliga upp förmågan att fatta beslut, självkännedom och information om utbildningar/yrken. Informanterna som arbetar inom gymnasieskolan tar också upp de här tre delarna av valkompetens och även om orden inte är exakt desamma går
24
det att föra in respektive informants svar under de tre punkterna. Förutom detta är två av gymnasieskolans informanter också inne på frågan om att förstå valets struktur och det går ihop med frågan om vad gymnasieskolan saknar från grundskolan. Det handlar i detta fall om att veta hur programmen är uppbyggda, vilka kurser som finns och vilka val som ska göras.
De svar som våra tio informanter har gett tyder på att det finns en samsyn av vad valkompetens står för. Ett exempel på detta är Astrids (vägledare inom grundskolan) upplevelse av valkompetens: ”Kunskap om valet, vad man bygger valet på. Mer kunskap om sig själv, yrken. Om jag väljer det här ska jag veta vad det innebär och om jag passar.”
Amanda som också arbetar som vägledare inom grundskolan säger: ”Kunskap om yrken och självkännedom. Vilka alternativ det finns att välja på. Hur man ska samla och tillgodogöra sig information och även hur man fattar beslut.”
Två exempel från gymnasieskolan att jämföra med är Björns och Berndts upplevelser av valkompetens. Björn säger:
Att eleverna vill välja och förstår att de ska vidare och själva kan påverka sin situation och framtid.
Ger dem verktyg och förståelse för sig själva, självkännedom. Att de förstår vad de har för alternativ.
Göra eleverna medvetna om att det finns, valkompetens. Aktiva val, realistiska mål, en plan.
Berndt är inne på samma spår då han beskriver valkompetens: ”Bygger en grund för mig själv, egenskaper vad är jag bra på, mindre bra på, vad tycker jag om, vad är bra för mig?
Ta del av information, få hjälp att sortera information.”
Arbetet med att stärka elevernas valkompetens
Grundskolans informanter tar upp självkännedom som en stor del i det arbete de inte kan utföra idag. Även samarbete med hela skolans personal och mer gruppvägledning tas upp i det avsnittet.
När gymnasieskolans informanter tar upp sina förväntningar handlar det dels om att eleverna ska få mer information om hur gymnasiets program är uppbyggda, vilka kurser som ingår och vilka val som ska göras. Dels handlade det om att grundskolan ska börja tidigare med vägledande insatser för att ge eleverna en självkännedom.
När de här svaren jämförs är den ökade självkännedomen gemensam, där tyder intervjuerna på att det finns en liknande upplevelse om vad valkompetens innebär mellan grund- och
