Spanska sjukan i Säffle och dess närområde
En historisk studie om hur Näs härad klarade av spanska sjukan
The Spanish flu in Säffle and its immediate area
A historical study on how Näs hundred managed the Spanish flu Filip Fjälltorp
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Historia III
15 hp
Handeledare: Peter Olausson Examinator: Mikael Svanberg HT 2022
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 3
Forskningsläge ... 3
Historisk bakgrund ... 9
Teori och Begrepp ... 12
Källmaterial och avgränsningar... 14
Metod ... 15
Undersökning ... 17
Avslutande diskussion ... 24 Bilagor ...
Käll- och litteraturförteckning ...
Källmaterial ...
Tryckta källor ...
Otryckta källor ...
Litteratur ...
Abstract
The purpose of this thesis is to find out how a hundred and its public healthcare system managed the 1918 flu pandemic, with Näs hundred as a case study. Relevant information is found using archived copies of the provincial physician's sent letters, editions of the local newspaper, and death-and-funeral books. Such information includes mortality statistics, which measures were taken, which role the private sector had, and if there was any change within the public healthcare system.
The study finds that the Spanish flu stood out from other illnesses and the general state of health. At its culmination in October, hundreds were sick and private workplaces were short of staff. The mortality rate seems to have been around 0.49% of the population, which is a reasonable rate in comparison to other case studies. When the epidemic was at its height, the authorities closed schools and prohibited events that attracted larger masses of people. This was announced through the local newspaper, alongside urges for the people to avoid crowding. Within the public healthcare system, there were no extensive changes, except an increase in workdays, a higher salary and a decrease in the number of nurses. There was a discussion on who should be allowed to be cared for in the epidemic hospital, as this hospital, according to routine, did not care for people with influenza or people from outside the central locality. There is no evidence on how this turned out, but some information seems to suggest that the hospital, or at least the epidemic nurse, did get to care for people with influenza.
Nonetheless, it is clear that the public healthcare system could not manage the epidemic, and that the majority of people had to be treated in their homes by a relative or an ambulating nurse.
When it comes to actions taken by the private sector, charity funding for the victims is the sole provable action. In contrast to other case studies, there is no evidence of private healthcare or charity organizations that would have cooperated with the public healthcare system. This charity, as well as those measures taken by the authorities, can be seen as consequences of a so-called institutional weakening, which itself would be a consequence of the epidemic outbreak. The outbreak showed that the public healthcare system could not handle an epidemic of this size, which in turn made established routines obsolete, showed that there were holes in the system and legitimized interventions made by the authorities. As a consequence, the aforementioned measures were taken to inhibit the spread of the epidemic and to care for the sick.
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur ett härad och dess sjukvårdsorganisation klarade av 1918 års influensapandemi, med Näs härad som fallstudie. Relevant information hittades genom att granska provinsialläkarens konceptböcker, nummer av Säffle-Tidningen och död- och begravningsböcker från tiden. Sådan information inkluderar hur sjukan utmärkte sig som bidragande faktor till det allmänna hälsoläget, vilka åtgärder som vidtogs som
reaktion av epidemin och ifall någon förändring i sjukvårdens organisation skedde till följd av spanska sjukan.
Uppsatsen kommer fram till att spanska sjukan stod ut från övriga sjukdomar och det allmänna hälsoläget. Vid kulmen i oktober var hundratals insjuknade och arbetsplatser hade brist på personal. Dödstalet låg på runt 0,49% av befolkningen, vilket är ett rimligt tal i jämförelse med tidigare forskning. När epidemin var som mest utbredd stängde
myndigheterna skolor, biografer och liknande tillställningar som drog till sig större
folkmassor. Detta utannonserades i Säffle-Tidningen, samtidigt som de uppmanade folk att hålla distans till sjuka och undvika trängsel. Inom sjukvården kom inga större förändringar, utan främst utökade arbetstider, höjd lön och en minskning i antal sköterskor. En diskussion fanns dock kring vilka som skulle få vårdas i epidemisjukhuset, som enligt rutin inte tog emot folk sjuka av influensa eller folk utanför den centrala köpingen. Det går inte att belägga hur detta kom att se ut, men en del tyder på att epidemisjukhuset, eller åtminstone
epidemisjuksköterskan, trotts allt kom att vårda folk sjuka i influensa. Oavsett är det klart att sjukvården inte hade beredskap nog att hantera sjukan, och att majoriteten av de sjuka fick vårdas i hemmet av anhörig eller kringvandrande sjuksköterska.
Av vad man kan belägga med det givna källmaterialet är en välgörenhetsfond åt de utsatta det närmsta man kommer vad gäller reaktioner från privat sektor. Till skillnad från fallstudier i tidigare forskning finns inget bevis på att privat vård eller välgörenhetsorganisationer kom att samarbeta med sjukvården. Oavsett kan detta, samt de åtgärder och förändringar som vidtogs av myndigheterna, ses som ha kommit till följd av en institutionell försvagning, som i sig var en följd av det epidemiska utbrottet. Epidemin påvisade nämligen att sjukvården och
samhället inte kunde hantera en så stor mängd sjuka, vilket gjorde att rutiner blev obsoleta, att hål i systemet uppenbarades, och interventioner kunde legitimeras av myndigheterna. Som följd vidtogs ovannämnda åtgärder för att försöka hämma epidemins spridning och vårda de sjuka.
1
Inledning
När denna uppsats skrivs är världen i en pandemi. Viruset SARS-CoV-2 och sjukdomen den ger, Covid-19, har slagit världen med en väldig kraft och har haft stora konsekvenser. Den har fått oss att tänka på hälsa, sjukdomar och pandemier på en ny nivå. Som historieintresserad kommer man säkert att tänka på de många pandemier som orsakat oreda och förödelse genom tiderna, så som digerdöden och spanska sjukan. Den senare nämnda härjade nästan exakt hundra år innan Covid-pandemin. Hur Covid-pandemin kommer att beskrivas i framtiden är inte klart, men spanska sjukan har kallats för en katastrofartad händelse internationellt som skördade 30 miljoner liv4 och den ”katastrof, som mätt efter antal döda är den största i Sveriges historia i modern tid.” 5
Spanska sjukan, som var en influensavariant, kom under en tid av världskrig. Vid få tillfällen har folk rest i så täta folkmassor som under första världskriget, och när kriget var färdigt festades som aldrig förr. Influensan hade alltså perfekta omständigheter att ta fart. Efter detta kunde sjukan spridas via resor till alla världens hörn. Som sagt dog miljontals, fler än som dog av stridigheter under första världskriget. Sjukvården och myndigheter hade inte en chans att förhindra spridningen eller för den delen vårda alla som var sjuka. Familjer isolerade sig från varandra för att förhindra spridning.6
För Sverige kom sjukan att vara omskakande. Hundra tusentals människor insjuknade och runt 0,47% av hela befolkningen miste sitt liv. Myndigheterna försökte så gått det gick att hantera epidemins spridning och de offer den lämnade. Danspalats, biografer, skolor och många vanliga samlingsplatser fick stängas ned och folk uppmanades att undvika folkmassor.
Allmänheten och privata organisationer ställde också upp, med välgörenheter, sjuksköterskor, isoleringslokaler, hjälpfonder med mera.7
Sjukan spreds runt om i Sverige. I Värmland rapporterades i september 1918 43 fall per dag.
Även till Säffle, som idag är den centrala staden i Säffle kommun i Värmland, spreds sjukan.
På denna tid var orten endast en liten men växande köping på runt två tusen personer i självaste köpingen. Orten var dock även centrum för ett härad, Näs härad, som hade en totalbefolkning på ungefär 12 500 personer. Denna befolkningen förskräcktes av sjukan, som kom att kommas ihåg i flera generationer framåt.8
Denna uppsats försöker ta reda på hur spanska sjukan i häradet kan urskiljas från dåtidens i övrigt dåliga hälsoläge och hur många som gick bort av den. Uppsatsen söker även att ta reda på vilka åtgärder folket och myndigheter vidtog som reaktion på sjukan. För att vidare söka en
4 Oxford, John S. (2003) A virologists foreword i Phillips, Howard & Killingray, David (red.) (2003). The Spanish influenza Pandemic of 1918-1919: New perspectives, London: Routledge s. 22
5 Åman, Margareta (1990). Spanska sjukan: Den svenska epidemin 1918-1920 och dess internationella bakgrund. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis s. 11
6 Oxford (2003) s. 22–23
7 Åman (1990) s. 47–55, 65
8 Andersson, Stig (2020). Vårdens väg: En krönika om hälso- och sjukvårdens historia i Säffle Säffle:
Hippocampus s. 77–78
2 större påverkan av epidemin sökes ifall någon omorganisation gjordes av sjukvården som följd av den.
Karta 1: Karta över Värmlands härader, där Näs härad ligger i söder. 9
9 MrKommun (2010) File:Varmland-haerader.png - Wikimedia Commons Hämtad från:
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Varmland-haerader.png [2021-12-25].
3 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur ett härad och dess sjukvårdsorganisation
klarade av 1918 års influensapandemi, med Näs härad som fallstudie. För att uppnå detta syfte är det intressant att undersöka hur den lokala epidemin påverkade det allmänna hälsoläget, vilket man dels kan få en bild av genom att undersöka hur många som insjuknade och dog av influensa i jämförelse med andra sjukdomar. Det är även angeläget att ta reda på vilka
åtgärder som vidtogs av myndigheter och privata aktörer för att få en bild av den
samhällsrepsons som eventuellt hjälpte häradet att klara av spanska sjukan. Detta tillsammans sjuklighetstatistiken kan ge en bild av hur effektiva eventuella åtgärder var. För att även få en djupare bild av läget i Näs omfattar även syftet att undersöka hur den lokala sjukvården lyckades hantera sjukan, och ifall det skedde några förändringar i sjukvårdsorganisationen till följd av den. Frågorna som ställs för att uppfylla syftet blir därför:
Urskilde sig spanska sjukan som en bidragande faktor till hur det allmänna hälsoläget såg ut i häradet under tiden?
Hur många noterades ha dött av spanska sjukan eller en av dess följdsjukdomar?
Vilka åtgärder vidtogs av myndigheter?
Kom privata aktörer att försöka bidra med samhällsnyttiga åtgärder?
Förändrades den lokala sjukvårdsorganisationen under denna tid?
Forskningsläge
Eftersom syftet med denna uppsats är att undersöka hur ett härad och dess
sjukvårdsorganisation klarade av 1918 års influensa, med Näs härad som fallstudie, krävs en fördjupning i tidigare forskning om hur detta såg ut på andra håll i världen. Om pandemier som denna finns det flera forskningsfält som är intresserade av att ta reda på deras orsaker och konsekvenser. De två mest uppenbara är den medicinska och den historiska, men på senare tid har det till exempel också kommit allt fler ekonomiska studier om ämnet.
Det som är mest relevant för denna studie är först och främst de historiska studierna. Fram tills det sena 1900-talet fanns inte mycket historisk forskning på spanska sjukan, utan
framförallt var det medicinarna som försökte kartlägga sjukdomens spridning och dödlighet.
Den historiska forskningen började dock komma ikapp på 70-talet via verk som America’s forgotten pandemic av Alfred W. Crosby, och idag finns det ett överflöd med historisk forskning med olika perspektiv.10
Forskning från andra fält används dock, om än i mindre grad. Många av de medicinska och ekonomiska studierna utgår ifrån de traditioner som hör till deras forskningsfält, och separerar då sällan mellan litteratur och källmaterial. I den utsträckning som sådan forskning har
utnyttjats i denna uppsats har deras källor kontrollerats för att undvika hänvisning av
10 Åman (1990) s. 17–19
4 påståenden som härleder från litteratur som också används här, alltså beroendeaspekten. För det mesta används all tidigare forskning här för att ge en ingång på ämnet, för att ge
inspiration och i slutändan för att ge underlag för jämförelser av resultatet.11
Spanska sjukan: Den svenska epidemin 1918 -1920 och dess internationella bakgrund . Historikern Margareta Åman disputerade med sin avhandling Spanska sjukan: Den svenska epidemin 1918-1920 och dess internationella bakgrund. Denna avhandling var den första stora historiska doktorsavhandlingen om spanska sjukan i Sverige. Därför har Åman valt att göra den omfattande och bred. Hon söker att svara på tre stora frågor, varav den första är ”Hur drabbades Sverige?”. Detta bryts ned i många mindre frågor som berör allt från hur
spridningsmönstret, sjukvården och mortalitetsstatistiken såg ut och kan förklaras. Den andra frågan är ”Hur skall de stora lokala variationerna i influensans dödlighetsmönster förklaras?”.
För att svara på detta gör hon lokala intensivstudier beståendes av tre extremfall, Östersund, Arjeplog och de militära kasernerna, och ett fall där det finns ovanligt omfattande
källmaterial, vilket är Karlstad. Den tredje frågan är ”Fick denna väldig katastrof, som mätt efter antalet dödsfall är den största i Sveriges historia i modern tid, någon större politisk betydelse?”.12
Det relevanta för denna uppsats är främst det tillhörande den första frågan. Åman kommer fram till att de vanligaste åtgärderna var att man skulle uppmana till att undvika trängsel och att i de svåraste fallen ställa in folkskola och andra läroverk. Regeln där var att när
sjukvårdsfrånvaron ansågs vara för hög så stängdes verksamheterna. Till en början var den dåvarande hälsomyndigheten, Medicinalstyrelsen, rätt långsam med sin beredskap, och inte heller kom många åtgärder från lokala myndigheter. Men i oktober när sjukdomen kom att bli allvarlig nog kom skolstängningar och även stängningar av teater och biografer att bli ett faktum. Syftet var att förhindra smitta, för då sjukdomen orsakade och spreds via hosta var smittrisken hög i större folkmassor.13 Det fanns ständigt en fråga om vilka restriktioner som skulle införas, om kyrkor borde stängas ned på samma sätt som biografer. Opinion drevs i tidningar och bland olika föreningar som hade olika åsikter om vad som borde göras. Vissa av dessa kom att bidra med välgörenhet. I till exempel Malmö öppnades en hjälpbyrå av den kvinnliga beredskapskåren, och många präster kom att leda insamlingar. Dessa välgörenheter kom att börja samarbeta med myndigheterna och skapade tillsammans kommunala
hjälpkommittéer. Liknande samarbeten skedde i Stockholm där myndigheterna kritiserades för att ha bristande centralisering och samordning.14
Vidare kom Röda korset att bidra med stor hjälp. Åman förklarar att det var stor brist på sköterskor, läkare och lokaler för att kunna hantera en epidemi med sådan omfattning som spanska sjukan hade. Det fanns helt enkelt ingen social organisation som kunde ingripa. Röda korset kunde erbjuda lokaler, sköterskor och även utbildning av fler sköterskor. Det fanns ett
11 Åman (1990) s. 17–19
12 Åman (1990) s. 10–11
13 Åman (1990) s. 49–50
14 Åman (1990) s. 51–52
5 stort behov av utbildad personal efter epidemin 1918 som kunde arbeta både på sjukstuga och i hemmen. Efter år 1920 års sjukvårdsreformer tog staten över kostnaden för
distriktsköterskor och startade en distriktsköterskeskola. Termen distriktsköterska var tidigare ett löst definierat begrepp, och år 1914 fanns endast 500 av dessa i landet. Efter pandemin kom man dock att notera, enligt Åman, hur man behövde åtminstone tredubbla detta antal.15 Vad gäller sjukligheten presenterar Åman omfattande statistik baserat på Medicinalstyrelsens inrapporterade fall, samt lokala undersökningar och enkäter. Det finns många svårigheter med att få reda på denna typ av statistik, inte minst av rent logistiska skäl. Det hände att sjuka inte sökte eller fick vård av olika anledningar, och då kunde inte provinsialläkarna rapportera detta till Medicinalstyrelsen. Dessutom hade inte Medicinalstyrelsen syftet att få exakta tal, utan de ville för det mesta bara se en övergripande bild över hur akut epidemin var. I det ändamålet finns det fortfarande ett sorts värde i statistiken, menar Åman, för att ge en bild av epidemins uppgång, kulmen och tillbakagång. Enligt statistiken ska sjukdomen ha stigit från juli i stabil fart för att nå en kulmen i oktober 1918, då strax över 150 000 personer var sjuka. Totalt var 516 013 personer sjuka under 1918, men som sagt är inte detta ett tal som man bör lita på, menar Åman, om man vill ha ett korrekt antal. Hon förklarar att approximativa beräkningar pekade på flera gånger större sjuklighetsprocent.16
Vad gäller dödligheten finns samma problematik. Men i detta fall finns också statistik från Statistiska centralbyrån, som använde död- och begravningsböcker som källor. Sedan 1911 hade präster skyldighet att uppge dödsorsak för varje person. Orsaken var inte alltid tydlig och man visste till exempel inte alltid vilken sjukdom den döde hade, men en provinsialläkare fick varje månad i uppdrag att granska orsakerna och skriva på om det var bevisligt, sannolikt eller liknande. Oavsett hur trovärdiga diagnoserna var, så är denna statistik mer noggrann då det inte fanns många människor som inte skrivits in i död- och begravningsböckerna. När man då jämför dödstalen av hur många som dog enligt Medicinalstyrelsen år 1918 med Statistiska centralbyråns tal så får man ett högre antal i det senare fallet. Medicinalstyrelsens antal ligger på 18 349, medan Statistiska Centralbyråns bevisliga fall ligger på 22 968. Om man även räknar med fall där influensa var sannolikt ligger det senare numret på 27 379.17 Detta är ungefär 0,47% av medelfolkmängden 1918.18
Åmans avhandling är den tidigare forskning som har störst betydelse i denna uppsats. Den har inspirerat och gett en bra ingång på ämnet. Hon ger en inblick på vad man behöver tänka på när man forskar om spanska sjukan, så som vilket vilken metod och källmaterial man kan använda och vilka risker som finns med dessa. Se nedan i metod- och källmaterialskapitlen för mer om hur Åman har hjälpt med detta. Uppsatsens resultat jämförs med Åmans i både undersökningskapitlet och i den avslutande diskussionen för att se om Säffle passar in i
15 Åman (1990) s. 54–55
16 Åman (1990) s. 58–59
17 Åman (1990) s. 63–64
18 Åman (1990) s. 65
6 Sverige som helhet. Särskilt kommer procent bortgångna av den totala folkmängden och de åtgärder som vidtogs jämföras med motsvarande resultat från denna uppsats.
The Spanish influenza Pandemic of 1918-1919: New perspectives
Historikerna Howard Philipps och David Killingray har i sin antologi från 2003 The Spanish influenza Pandemic of 1918-1919: New perspectives. sammanfört diverse internationell forskning kring den spanska sjukan. Bland detta har historikern Geoffrey W. Rice gjort en komparativ studie, ”Japan and New Zealand in the 1918 influenza pandemic:Comparative perspectives on official responses and crisis management”, som går igenom skillnaden mellan hur myndigheterna i Nya Zealand kontra Japan hanterade sjukdomen. Rice förklarar att till en början så var myndigheterna i dessa länder långsamma med sina åtgärder, men att när
epidemin blev allvarlig så kom de att agera snabbt, ungefär som hur Åman förklarar hur det var i Sverige.19 Till skillnad från i Sverige ska dessa länder inte ha haft procedurer kring epidemier och i Japan sades att ingen i den myndighet som motsvarade Sveriges
Medicinalstyrelse kom ihåg vad man hade gjort vid epidemin 1890. Det man fick göra var att improvisera genom att skicka ut inspektörer för att bedöma epidemins omfattning.20
I oktober i Nya Zealand uppmanades befolkningen att ta hand om nationens hälsa, utan tydliga förklaringar hur. Efter några veckor kom man dock fram till att skolor, teatrar, biografer och liknande skulle stängas. Något man också gjorde i Nya Zealand var att
censurera rapporteringen av dödsfall, för att inte slå panik i befolkningen, vilket hade motsatt effekt när folket spekulerade om tal mycket högre än vad de egentligen var. Annars så kom strax riktlinjer om hur man till exempel skulle ta hand om de sjuka.21 I Japan var tidningar inte så relevanta då de var skrivna med äldre traditionell skrift som den breda allmänheten inte kunde läsa. Istället satte poliser, som fick en större roll än hälsomyndigheten i
krisberedskapen överlag, upp planscher för att sprida kunskap om sjukdomen. Man stängde inte heller ned några allmänna plaster, vilket Rice påstår inte motiverades av myndigheterna mer än att de påstod att de ”inte kan göra så i Japan.”22
I Nya Zealand ansåg man sig ha stor beredskap och hög kapacitet för patienter, men man kom ändå inte att ha tillräckligt med plats. På grund av första Världskriget hade Nya Zealands hälsomyndighet och sjukvård som vuxit sedan år 1900 minskat kraftigt. Man fick skapa temporära influensasjukhus, och anlita volontärer och ny-utbildade sköterskor, vilket fungerade relativt väl. Japan hade en ännu värre situation överlag, med bara en doktor per 1 120 personer kom de allra flesta av de sjuka inte att få någon vård alls. Det närmsta man kan komma till en hälsomyndighet i Japan var en liten myndighet som hade mer fokus på sanitet och hygien. Dessa skickade endast ut 5 inspektörer för att värdera pandemins allvar. Deras slutsats var att den var förskräcklig, och kunde endast uppmana lokala myndigheter att ta hand
19 Rice, Geoffrey W. (2003) “Japan and New Zealand in the 1918 influenza pandemic: Comparative perspectives on official responses and crisis management” i Phillips, Howard & Killingray, David (red.) (2003). The Spanish influenza Pandemic of 1918-1919: New perspectives. s. 103
20 Rice (2003) s. 104
21 Rice (2003) s. 104-109
22 Rice (2003) s. 109-110
7 om befolkningen, vilket i regel ledde till att polisen fick mycket ansvar. Det var dessa som förde statistik och satte upp affischer för att informera befolkningen.23
På tal om statistik ska Japan ha förlorat 0,45% av sin befolkning. Märkvärdigt för Nya Zealand är att de förlorade 0,58% av sin europeiska befolkning, medan urinvånarna ska ha haft sjudubbla den mängden.24 Detta kan te sig märkvärdigt då myndigheterna ska ha visat en särskild oro och villighet att hjälpa dessa. En blandning av folktro som ofta ledde till dåliga behandlingar och dåliga levnadsförhållanden kan möjligen förklara detta.25
I samma antologi av Philipps och Killingray har historikern Mridula Ramanna, gjort en studie,
”Coping with the influenza pandemic: The Bombay experience” om spanska sjukan och dess trender i presidentskapet Bombay, alltså en administrativ region i dåtidens brittiska Indien som idag täcker delar av Indien och Pakistan. Myndigheterna där hade liknande riktlinjer, att folk skulle hålla avstånd från de sjuka. Myndigheterna expanderade även deras kapacitet att hålla fler patienter, men läkare var det brist på av samma anledning som i Nya Zealand, på grund av kriget. Ramanna förklarar att nyhetsmedierna tvivlade på att myndigheterna faktiskt gjorde allt de kunde, och kom med många förslag om vad som skulle kunna bli bättre.
Myndigheterna kritiserades även för att ha varit inkonsekventa, för i staden Karachi stängdes biografer och teatrar, vilket inte skedde i Bombay City. Som konsekvens uppstod protester bland ägarna av dessa biografer och teatrar. Annars så finansierade myndigheterna forskning om sjukdomen och viruset, vilket resulterade i ett tidigt vaccin som delades ut gratis.26 Vad som annars är intressant med Bombay är den frivilliga beredskapen från den privata sektorn. Ganska snabbt, förklarar Ramanna, så samarbetade den privata sektorn med regeringen. Privata läkare gav föreläsningar till befolkningen. Affischer med information sattes upp på relevanta språk. Volontärer från privata vårdföretag besökte hushåll som inte kunde ta sig till eller få plats på sjukhus. Dessa företag utvidgade också sin verksamhet med fler sjukhus och liknande lokaler. En välgörenhetsinsamling skapades som fick ihop 52 146 rupier. Detta är bara några få exempel som Ramanna ger för att illustrera allt det som gjordes av den privata sektorn när myndigheterna misslyckades med att bemöta det enorma
logistikproblem som var spanska sjukan.27 Vad gäller statistik ska i Indien ha dött 0,62% av män och 0,79% av kvinnor under deras andra epidemi. Denna andra epidemi var den största och varade under de sista månaderna år 1918. Ett högre dödstal här än i andra delar av världen kan förklaras av att områdets stora befolkning till stor del levde under dåliga förhållanden, och att en dålig skörd skapat en lågkonjunktur under ungefär samma tid.28
Artiklarna av Rice och Ramanna används för att jämföra resultaten, främst hur många som dog och vilka åtgärder som vidtogs. Författarna ger konkreta exempel på hur olika samhällen,
23 Rice (2003) s. 103-110
24 Rice (2003) s. 102
25 Rice (2003) s. 113-114
26 Ramanna, Mridula (2003). “Coping with the influenza pandemic: The Bombay experience” i Phillips, Howard
& Killingray, David (red.) (2003). The Spanish influenza Pandemic of 1918-1919: New perspectives. s. 118–120
27 Ramanna (2003) s. 121–123
28 Ramanna (2003) s. 118
8 dess institutioner och befolkning svarade på krisen och hur stor andel av befolkningen som dog, ur ett internationellt perspektiv.
The Spanish flu in Uppsala, clinical and epidemiological impact of the influenza pandemic 1918–1919 on a Swedish county
Läkaren Anna Gillman, som forskar om infektionsmedicin på Uppsala Universitet, och läkarstudenten Jonas Holtenius har publicerat en fallstudie om spanska sjukan i Uppsala via tidskriften Infection Ecology & Epidemiology. Artikeln heter ”The Spanish flu in Uppsala, clinical and epidemiological impact of the influenza pandemic 1918–1919 on a Swedish county”. Detta är sådan medicinsk studie som tidigare nämnt, den är alltså inte gjord av historiker, men oavsett undersöker de spanska sjukans historia i Uppsala. Det de försöker ta reda på är den epidemiologiska påverkan som pandemin hade på Uppsala kommun, och påverkan den hade på universitetssjukhusets ekonomi.29 De förklarar att eftersom influensa inte var en av de sjukdomar som räknades bland de som enligt lag skulle behandlas i epidemisjukstugor utanför stadens centrum, kombinerat med den låga dödligheten, så var myndigheterna passiva i det tidiga stadiet av epidemin. Det Svenska Läkaresällskapet var kritiska till denna ställning och föreslog potentiellt nya riktlinjer eller till och med lagstiftning som skulle tvinga social distansering, så som att sjuka arbetare skulle få tvingas vara hemma.
Det enda som skedde i Uppsala var dock att danspalats stängdes ned.30 Sjukhusets
ekonomiska kostnader ska ha dubblats under epidemin, för att sedan minska med tiden. Detta var dock inte bara på grund av spanska sjukan, utan också på grunda av generell ekonomisk lågkonjunktur.31 Till sist, vad gäller statistiken, ska här 0,51% av befolkningen ha dött och 4,2% av de som insjuknade.32
Medan annan tidigare forskning har handlat som Sverige som helhet och internationella fall, så har detta ett värde som ett exempel på en annan stad i Sverige. Denna artikel används främst för att jämföra dödsstatistiken och de åtgärder som vidtogs. Vidare är sjukhusets ökade budget ett tecken på en utvidgning av vården, vilket potentiellt kan jämföras med den som skedde i Näs härad.
Vårdens väg: En krönika om hälso - och sjukvårdens historia i Säffle
Vad gäller spanska sjukan i Säffle så är det närmsta man kommer till forskning på området en bok skriven av Stig Andersson, en före detta läkare i Säffle, som har gått igenom diverse källmaterial och intervjuer får att nå sina slutsatser.33 Boken heter Vårdens väg: En krönika om hälso- och sjukvårdens historia i Säffle och går igenom Säffles vårdhistoria i kronologisk ordning. Häri behandlas därför också spanska sjukan och tiden kring den.34 Boken används
29 Holtenius, Jonas & Gillman, Anna (2014). “The Spanish flu in Uppsala, clinical and epidemiological impact of the influenza pandemic 1918–1919 on a Swedish county”. Infection Ecology & Epidemiology. 2014(4):1 s. 1
30 Holtenius & Gillman (2014) s. 5
31 Holtenius & Gillman (2014) s. 6
32 Holtenius & Gillman (2014) s. 5
33 Andersson, Stig (2020). Vårdens väg: En krönika om hälso- och sjukvårdens historia i Säffle. s. 347–350
34 Andersson (2020) s. 57–80
9 främst för att ge bakgrund, men också för att se om uppsatsen resultat liknar det som
Andersson återger.
Vad gäller hälsoläget förklarar Andersson att levnadsstandarden inte var bra och trångboddhet var ett vanligt förekommande.35 Andersson påstod att tjänsteläkare noterade 23 307 fall i Värmland under loppet av epidemin, men att det fanns otaliga fall som inte fick läkarvård.
Han har dock inte gett några antal för Säffle, förda av sjukvården. Däremot noterar han att i Säffle-Tidningen så skrivs att omkring 500 ska vara sjuka första veckan i oktober 1918. Han spekulerar att detta räknar in Säffle provinsialläkardistrikt som även omfattade socknarna i Värmlandsnäs, samt Tveta och Kila. Senare står det att 199 sjukdomsfall ska ha inträffat i köpingen och totalt 516 i distriktet under oktober månad. Några dödstal för han inte. I övrigt går han också igenom två fall av personer som deltagit i arbetet i att motverka sjukans härjningar. En av dessa var en sjuksköterska som åkte frivilligt ned till sitt gamla hem på Näset, där hon kom att ta hand om många sjuka och senare drev privat vård fram tills 1960.
Den andra personen var också en sköterska som omkom av sjukan själv.36
Vad gäller förändring av vårdens organisation under tiden förklarar Andersson att det fanns en fråga huruvida epidemisjukstugan endast ska vara tillgängligt för köpingsbor eller folk från hela distriktet. Landstinget dock över epidemisjukstugan och dess kostnad år 1919, vilket ledde till att den blev tillgänglig för alla inom distriktet. 37
Historisk bakgrund
Eftersom syftet med denna uppsats är att undersöka hur ett härad och dess
sjukvårdsorganisation klarade av 1918 års influensa, kan det vara angeläget att ge en historisk bakgrund för Näs härad, dess sjukvårdsorganisation och även självaste pandemin.
Sjukvårdshistorisk bakgrund
Sjukvårdssystemet under perioden hade anor från år 1688 då stads- och
provinsialläkartjänsterna inrättades.38 På 1800-talet började staten sakta men säkert tillsätta provinsialläkare runt om i landet enligt den äldre häradsindelningen. Inte alla härader fick en provinsialläkare men det hände att så kallade distriktsläkare blev anställda av socknar och företag som gått samman inom ett härad. Det var en sådan som man vet fanns år 1840 i Näs härad. Distriktsläkartjänsten kom att ersättas av en ordinarie provinsialläkartjänst år 1861 som snart kom att ha sitt center i Säffle tätort.39 Efter 1862 års kommunalförordningar kom alla socknar i häradet att utgöra en egen kommun, men provinsialläkardistriktet höll sig
fortfarande till häradets gränser.
35 Andersson (2020) s. 53
36 Andersson (2020) s. 77–80
37 Andersson (2020) s. 54-58, 66-67
38 Waller, Åke (1995). Medicinhistoriska återblickar på sjukvården i Värmland: Sjukvårdens historia genom åtta sekler. s. 20
39 Andersson (2020) s. 28–30
10 Säffle, som kom att bli den centrala orten i Näs härad, var en liten ort som hade sin
geografiska fördel i att den låg vid Byälvens mynning. Den stora delen av befolkningen i häradet bodde dock på landsbygden och arbetade med jord- och skogsbruk, så som gjorts fram till industrialismen framfart på slutet av 1800-talet. År 1882 bildades köpingen Säffle och år 1883 bildades Billeruds bruk som kom att dominera orten. Befolkningen ökade i samband med detta och gick snabbt från 482 invånare år 1882 till 1 572 år 1902.40
Den förste provinsialläkaren i Värmland var inte nöjd med ortens sanitet och trångboddhet, och den åsikten kom att delas med olika ledamöter i landstinget. Flera gånger motionerades att det skulle byggas en sjukstuga i Säffle genom åren, men det var först när privata donatorer från flera socknar runt om orten bidrog med den allra största delen pengar, varav den största var bruket Billerud AB som kom in med 10 000 kronor, som landstinget gick med på att bygga sjukstugan år 1905. Denna sjukstuga kunde hålla upp till 16 patienter. En
epidemisjuksköterska anställdes i Säffle år 1909 och ska ha varit det första sjuksköterskan i köpingen. År 1912 byggdes en epidemisjukstuga som hade plats med 40 patienter.41 Vad gäller läkare är den som är relevant J.E. Hellsing, som anställdes som provinsialläkare och läkare över epidemisjukstugan år 1914, och var det till sin död år 1922.42 I provinsialläkarens konceptböcker framgår det från hans signaturer att han gick under namnet Emil Hellsing.43 Sjukvårdens organisation var aningen komplicerad. För köpingen fanns en köpingsläkare anställd, och för häradet en provinsialläkare. Båda dessa satt i Säffle, men den förra var anställd av kommun och den senare av staten. Epidemisjukstugan som byggdes år 1912 av köpingen var menat för endast köpingen, men det var den statligt betalda provinsialläkaren som fick ta hand om den. Det ska också ha funnits enstaka privata läkare som kommit och gått, enligt Andersson.44 Några anteckningar finns dock inte från varken köpingsläkaren eller någon privat läkare bland provinsialläkarens konceptböcker. En lista finns i konceptboken som räknar upp folk anställda inom vården, och inkluderar bland annat en privat apotekare och kommunalt anställda barnmorskor, men räknar bara med en oidentifierad läkare i hela distriktet.45 Trotts detta omnämns en köpingsläkare i Säffle-Tidningen, som inte är densamma som provinsialläkaren, vilket gör vårdens omfattning och struktur otydlig.46 Även den privata vårdens omfattning i köpingen blir otydlig. Med tanke på allt det ovannämnda och med tanke på att Säffle var relativt litet, finns det dock anledning att tro att denna också var relativt liten.
Trenden under tiden var att den privata vården minskade till förmån för en allt mer förstatligad vård.47 Oavsett finns här alltså en begränsning i vad man kan säga om
köpingsläkarens vård och en eventuell privata vård i denna uppsatts, se nedan i källmaterials- och avgränsningskapitlet för en vidare diskussion om detta.
40 Andersson (2020) s. 52–53
41 Andersson (2020) s. 52-58, 66-67
42 Andersson (2020) s. 67 & 81
43 Provinsialläkaren i Säffle, C 1 Koncept, huvudserien, 2 1914 – 1937. (Prov.)
44 Andersson (2020) s. 54-58, 66-67
45 Prov.
46 Säffle-Tidningen (ST) 10/12/1918
47 Johannisson, Karin (2013). Medicinens öga: Sjukdom, medicin och samhälle. s. 52
11 Vad gäller beredskapen i landet som helhet under tiden av pandemin var Medicinalstyrelsen den nationella myndighet som hade störst ansvar. Medicinalstyrelsen begärde från landets läkare, provinsialläkarna, att varje halvmånad skulle rapporter om sjukligheten och potentiella epidemier skickas. På så sätt skulle Medicinalstyrelsen kunna ge råd och anvisningar till lokala läkare, hälsovårdsnämnder och kommunalnämnder. Det var dessa kommunalnämnder och hälsovårdsnämnder som också gjorde beslut kring åtgärder på lokal nivå, så som att implementera restriktioner.48
Efter att den så kallade epidemistadgan gick igenom år 1875 skulle varje stad ha ett epidemisjukhus, som i teori skulle hålla de som var sjuka med smittsamma sjukdomar. År 1918 fanns plats för cirka 6 000 patienter i dessa. För det första var detta alldeles för lite för att hålla den enorma mängd sjuka av spanska sjukan, för det andra var influensa inte ens inberäknad inom denna lagstiftning, vilket betydde att patienterna oftast hamnade i vanliga sjukhus.49
Pandemins kronologi
Pandemins ursprung är osäker. En teori är att den kom från Kina. Rapporter om en smittosam lungsjukdom som härjade i Kina vintern mellan 1917 och 1918 kan misstänkas vara influensa.
Om detta var spanska sjukan spreds den sedan till Europa via kinesiska handelsmän som man med säkerhet vet fanns i Frankrike under tiden. Rapporterna är dock osäkra och det är inte ens säkert att det handlar om influensa. En av de främsta teorierna är att sjukdomen istället spreds via amerikanska soldater som kom till Europa år 1918 för att delta i första världskriget. I början av mars 1918 omnämns influensa som härjade i amerikanska militärläger, och i april kom liknande till ett amerikanskt läger i Bordeaux i Frankrike. Flertalet rapporter visar hur influensa spreds bland soldaterna på västfronten. På grund av militär sekretess kom dock inga nyheter om detta under tiden. När det dock anlände i Spanien rapporterades det om i
nyheterna i stor utsträckning. Detta är ursprunget till namnet spanska sjukan.50
När Åman har följt tidningars rapportering på spanska sjukan får hon fram att den 5:e juli så hade spanska sjukan anlänt i Malmö och dagen därefter i Göteborg. Båda fall kom från inresanden från andra länder. Den första stora epidemin var dock i en kolgruva i Hyllinge, där en arbetare som var inrest från Norge hade spridit sjukdomen till sina släktingar under
midsommar, vilket gjorde att den fick fart även i arbetslaget. Snart kom dock viruset att spridas till flera andra ställen i Sverige från olika internationella håll. I regel spreds sjukdomen förr eller senare till större städer, så som Stockholm, Göteborg och Malmö, varifrån det senare spreds till mindre städer och trakter runt om kring. I den senare delen av juli hade sjukan fått en väldig spridning och blivit väl rapporterad om i tidningarna i stor utsträckning, pandemin var nu utbredd i Sverige.51
48 Åman (1990) s. 47–48
49 Åman (1990) s. 47–48
50 Åman (1990) s. 32-33
51 Åman (1990) s. 42–47
12 Provinsialläkaren i Säffle skrev att i början av augusti kom de första fallen av spanska sjukan till distriktet via en tjänsteman som kom hem från en semester och smittade ned sin familj på 8 personer. Detta skapade dock ingen epidemi, utan epidemin som skulle nå Säffle var den som startade på ett bruk i Eds socken i Grums härad, precis norr om Näs härad. Därifrån ska det ha spridits till olika närliggande bruk, för att sedan via den nordligaste socknen Bro spridas till Säffle köping. Säffle köping var häradets centrum och därifrån spreds det till häradets andra delar.52
Teori och Begrepp
Efter Covid-19 har intresset för pandemier och dess påverkan på samhället ökat substantiellt.
Ett av de forskningsområden vars forskare har intresserat sig är det kring entreprenörskap.
Deras intressen ligger i hur epidemier kan påverka entreprenörskapen i ett samhälle.
Beniamino Callegari, som har doktorerat i innovation och entreprenörskap, och Christophe Feder, som doktorerat i komplexitetsekonomi, gör detta i deras artikel ”Entrepreneurship and the systemic consequences of epidemics: A literature review and emerging model”. Deras syfte är att gå igenom en allt växande litteratur kring hälsa och epidemier och dess relation till entreprenörskap, för att med denna skapa en modell för hur detta ser ut.
De utgår ifrån två teoribildningar kring entreprenörskap startade av Joseph Schumpeter respektive Israel Kirzner. Kirzners definition av entreprenörskap är att man kan hitta
möjligheter att förbättra sin position under tider av osäkerhet, och att denna osäkerhet främst kommer utifrån. Schumpeters definition är att man kan skapa möjligheter till förbättring i ett tillstånd av osäkerhet som man själv skapat i det syftet.53 Framförallt handlar detta om
entreprenörer som söker möjligheter att gå med ekonomisk vinst, men vid tillfällen av särskilt mycket osäkerhet som under epidemier kan aktörer tvingas in i en sorts kvasi-
entreprenörskap, där man måste agera snabbt med att experimentera och testa sig fram för att anpassa sig och möta nya sociala behov. Callegari och Feder menar att en epidemi är ett sådant tillfälle.54
Detta sätt att se på vissa kritiska skeenden som möjliggörande större förändringar i system och strukturer är inte heller främmande inom det historievetenskapliga fältet. Ett exmpel är statsvetaren Bo Rothstein, som gör detta när han använder termen formativa moment i sin undersökning om förändring i Sveriges politiska system på 30-talet. Rothstein använder begreppet för att förklara hur kristid kan vara en förutsättning för större förändringar i politiska system som i vanliga fall är tätt strukturerade och vars regler skapar få möjligheter till förändring. Det är då på grund av ett systems oförmåga att hantera krisen som skapar möjligheter för aktörer att ta initiativ för att skapa förändring.55
52 Prov.
53 Callegari, Beniamino & Feder, Christophe (2021). “Entrepreneurship and the systemic consequences of epidemics: A literature review and emerging model.” International Entrepreneurship and Management Journal (2021) s. 3
54 Callegari & Feder (2021) s. 3 & 19
55 Rothstein, Bo (1992) “Explaining Swedish Corporatism: The Formative Moment”. Scandinavian Political Studies. 1992(2):3. s. 173–174
13 Med lite annorlunda begrepp gör Callegari och Feder en liknande förklaring. Detta gör de eftersom när det kommer till institutioner erkänner Kirzneriansk och Schumpeteriansk teoribildning att entreprenörskap är en del av ett större socialt system och inte bara ett ekonomiskt sådant. Institutioner och dess system, som också påverkar entreprenörskap, behöver därför förklaras av annat än rent ekonomiska teorier. Således, när Callegari och Feder lägger fram sin modell om epidemiers påverkan på entreprenörskap, så går de också igenom sociala aspekter kring vilka konsekvenser epidemier har på statliga institutioner.56
Det Callegari och Feder menar är att epidemiska utbrott oftast skapar tillfällen av särskilt mycket osäkerhet. På tre sätt skapar detta en så kallad institutionell försvagning, som i sin tur kan leda förändringar i institutionens organisation. Epidemier kan göra så att rådande rutiner blir obsoleta, de upplyser också ofta kring hål i systemet och/eller legitimerar intervention som respons på kris. När detta sker behöver institutionen vara entrepenöriell i den mening att de måste hitta flexibla lösningar och ha relativt starkt ledarskap. Vidare skapar det möjlighet för entreprenörer och den privata sektorn i allmänhet att tillfredsställa behoven som skapas eller uppenbaras via institutionell försvagning. Detta leder ofta till åtgärder och nya rutiner på både institutionellt och privat plan, alltså en förändring i organisationen. Figur 1 demonstrerar detta.57
Figur 1. Modell över epidemiers påverkan på institutioner och hur respons vidtas därav 58
I kontexten för denna uppsats innefattar den offentliga sektorn statliga och kommunala organ, så som landsting, Medicinalstyrelsen, kommunalnämnder, hälsovårdsnämnder och
provinsialläkardistriktet. Den privata sektorn är då i motsats alla aktörer som för det mesta är självständiga från dessa, så som näringsverksamheter, privat vård och
välgörenhetsorganisationer.
Trotts att denna uppsats inte undersöker entreprenörskap per se, och inte heller går in i djupet på de ekonomiska konsekvenserna som spanska sjukan hade, så används Callegari och Feders termer i denna uppsats snarare än till exempel Rothsteins. Anledningen är för att de begrepp som Callegari och Feder redogör för mer konkret beskriver de mekanismer som skapar strukturell förändring som konsekvens av ett epidemiskt utbrott. Rent konkret används de ovannämnda begreppen, institutionell försvagning, obsoleta rutiner, hål i systemet och legitimerad intervention för att beskriva potentiella orsaker till åtgärder och förändringar i organisationen i denna fallstudie. Vidare kan det vara viktigt att poängtera att åtgärderna och
56 Callegari & Feder (2021) s. 5
57 Callegari & Feder (2021) s. 20-21
58 Callegari & Feder (2021) s. 20
14 de nya rutinerna inte behöver ha varit lyckade eller positiva, en ineffektiv åtgärd är
fortfarande en sorts åtgärd.59 Källmaterial och avgränsningar
Det källmaterial som huvudsakligen används är dels Säffle-Tidningens nummer mellan juni 1918 och december samma år, dels utdrag ur en konceptbok skriven av Säffles
provinsialläkare under tiden 1918–1920. Vad gäller Säffle-Tidningen behövs en begränsning göras på grund av hur stort materialet är, denna har begränsats till år 1918 då den första och största epidemin i Säffle rådde och de flesta kortvariga åtgärder vidtogs. Detta bör räcka då de största nyheterna lär ha kommit när sjukan var som mest utbredd. Vad gäller
provinsialläkarens konceptbok så är den inte lika stor i sin omfattning, så därför är det möjligt att göra utdrag av relevanta delar från flera olika år.
Ur Säffle-Tidningen från tiden får man information via kungörelser, annonser och andra texter om de större sakerna som skedde i staden under tiden. Via detta kan man se vilka åtgärder myndigheterna tog under tiden då epidemin härjade och vad folk tyckte om detta med mera.
Ett bortfall här kan vara allt det som aldrig kom att rapporteras, vilket kan räkna in mycket från de olika kommunerna runt om kring köpingen. Oavsett lär de allra viktigaste nyheterna ha kommit med till någon grad.
En stor del av provinsialläkarens olika anteckningar finns kvar i en så kallad konceptbok.
Denna bok är en samling kopior av brev som skickats från provinsialläkaren. De flesta av dessa är skickade till den Kungliga Medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen krävde bland annat att läkarna skickade månatliga epidemirapporter för att ge dem en bild av epidemiers
utbredning i landet. Det var dock inte det enda som skickades, till exempel skickades
årsberättelser regelbundet till Medicinalstyrelsen. Som tidigare nämnt av Åman finns många svårigheter med denna typ av information. Det hände att sjuka inte sökte eller fick vård av olika anledningar, och då kunde inte provinsialläkarna notera detta. Enligt Andersson var detta fallet även i Säffle. Dessutom hade inte Medicinalstyrelsen syftet att få exakt antal, utan de ville för det mesta bara se en övergripande bild över hur akut epidemin var. I det ändamålet finns det fortfarande ett sorts värde i statistiken, menar Åman, för att ge en bild av epidemins uppgång, kulmen och tillbakagång. 60 I det syftet kommer jag använda provinsialläkarens anteckningar, men även för att få reda på hur spanska sjukan stod ut i statistiken och vilka åtgärder och förändringar i organisationen som kan ha skett som följd.
Viktigt att tänka på när det kommer till konceptböcker är att de inte håller vilken information som helst, utan specifikt sådant som skickats i brev. Vissa av dessa brev var årliga, som del av årsberättelser eller liknande. Vad som också är viktigt att påpeka är att provinsialläkarens uppdrag var att betjäna hela distriktet, inte bara köpingen. Som nämnt i bakgrundskapitlet fanns dock delar av vården som inte omnämns i konceptböckerna, och som inte verkar har några bevarade anteckningar i övrigt. Detta räknar till exempel in köpingsläkare och privat
59 Callegari & Feder (2021) s. 21
60 Andersson (2020) s. 77; Åman (1990) s. 58–59
15 vård. Till någon grad var dessa verksamheter sammankopplade, när epidemisjukstugan
byggdes var det provinsialläkaren som blev dess läkare, trots att den endast tillhörde köpingen och var byggd av köpingens pengar. Eftersom det dock inte finns några bevarade
anteckningar av köpingsläkaren eller av någon privat vård måste källmaterialet avgränsas till provinsialläkarens material och vad man kan säga utifrån den. Ett relativt stort bortfall är därför de åtgärder och förändringar som vidtogs av dessa verksamheter.
För att kompensera bortfallet som finns i statistiken förd av provinsialläkaren vad gäller dödsfall, används också död- och begravningsböckerna från tillhörande församlingar i häradet. Detta inkluderar Botilsäter, Bro, By, Eskilsäter, Huggenäs, Kila, Millesvik, Säffle, Södra Ny, Tveta och Ölserud församlingar. Som nämnt av Åman hade präster sedan 1911 skyldighet att uppge dödsorsak för varje person. Orsaken var inte alltid tydlig, men en provinsialläkare fick varje månad i uppdrag att granska orsakerna och skriva på om det var bevisligt, sannolikt eller liknande. Oavsett hur trovärdiga diagnoserna är, så är denna statistik mer noggrann då det finns få människor som inte skrivits in i död- och begravningsböckerna.
Dessutom, med tanke på hur utbredd spanska sjukan ska ha varit, bör det finnas en ovanligt stor mängd personer som ska ha dött av spanska sjukan eller en av dess vanliga
följdsjukdomar. Detta är vanligast lunginflammation. Man får samtidigt hålla i åtanke att en eller annan person kan ha dött av något annat, eller att någon som dog inte noterades ha dött av influensa.
För att få befolkningsmängden på häradet används Umeå Universitets databas, Cedar
Folkmängd. Databasen listar varje församlings folkmängd för sig, därför läggs dessa ihop för att få en total befolkning i det relevanta häradet. Ett problem finns dock i att databasen inte har någon information för år 1918, då den endast har för vart tionde år. År 1910 var
befolkningen i alla församlingar tillhörande häradet sammanlagt 12 518, och år 1920 var det 12 717.61 Skillnaden liggare alltså på 199 personer. Såvida inget radikalt hände vad gäller folkmängden år 1918 kan man anta att folkmängden även då låg på en liknande nivå. Därför används det avrundade snittet av dessa två tal, vilket är 12 618.
Metod
För att hitta relevant information från Säffle-Tidningen har varje nummer från tiden juni–
december 1918, setts igenom. För hitta relevant information från provinsialläkarens konceptbok har alla brev skickade mellan 1918–1920, setts igenom. För att göra detta praktiskt har metoden varit att översiktligt läsa texter och rubriker, och därigenom hitta nyckelord som kan ge en indikation på vad texten som helhet kan handla om. Som exempel har rubriker i Säffle-Tidningen lästs igenom för att identifiera rubriker vars brödtext kan behandla spanska sjukan eller annan relevant information. Vissa av dessa texter innehåller uttryckligen ”spanska sjukan” skrivet, men de har också innehållit ord som ”farsot” och
”sjukan”. I vissa fall har det hittats några rubriker som inte alls uppenbart har handlat om spanska sjukan, men vars brödtext ändå har, så därför har extra uppmärksamhet krävts för att
61 Cedar Folkmängd 1810-1990. Hämtad från: http://rystad.ddb.umu.se:8090/html#/main [2021-11-25]
16 identifiera sådana fall. Här finns ett bortfall, då det kan hända att vissa relevanta texter i Säffle-Tidningen inte kunde fångas upp. I den mån som handskrift varit svår att tolka har Ulf Berggren & Elisabeth Thorsells Vad står det? Handbok i handskriftsläsning, varit till hjälp.62 Via dessa texter, kan man göra en kvalitativ studie som tar reda på vilka åtgärder som vidtogs och vilken påverkan som sjukan hade på sjukvårdens organisation. Tanken är att i tidningen lär myndigheter och andra aktörer ha annonserat ut vilka åtgärder de har vidtagit, samtidigt som övriga åsikter kommit till uttryck. Texterna är skrivna under tiden som undersöks, därför är språkbruket och möjligen förståelsen av vissa ord annorlunda än idag. Vidare är texterna skrivna i ett visst socialt sammanhang, provinsialläkarens brev var skrivna av en läkare och var ofta avsedda för olika personer inom samma yrkesgrupp, medan Säffle-Tidningen var ett nyhetsmedium som hade som syfte att sprida nyheter till en bredare befolkning. Vissa ord som kan ha varit självklara för dem behöver inte vara det för alla, särskilt inte för oss idag. 63 Allt detta har tagits i beaktning när texterna har analyserats. För det mesta har allt varit begripligt, men vid fall där kontext saknas så får man leta upp annat material som förklarar det eller så får man göra en grov gissning av vad det handlar om utifrån annan litteratur.
I död- och begravningsböckerna letas efter folk vars dödsorsak har beskrivits med termer som spanska sjukan, influensa, lunginflammation och pneumoni under de relevanta månaderna.
Dessa räknades ihop för att få en total mängd. Av samma anledning som tidningsmaterialet blir stort begränsas denna statistik till den första epidemin, i slutet på år 1918. För att sammanställa och presentera statistik har metodboken Kvantitativa metoder för
samhällsvetare och humanister av Eva Eggeby och Johan Söderberg utnyttjats.64 Med tabeller redovisas mängden personer som insjuknat och dött i häradet. För att jämföra hur många som dog i distriktet med hur många som dog i andra fallstudier bland den tidigare forskningen används procent av hela befolkningen. Nästan alla författare bland den tidigare forskningen har valt att formulera sig på olika sätt, därför skrivs även deras statistik om för att vara i procent av hela befolkningen, så att det är lättare att jämföra.
62 Berggren, Ulf & Thorsell, Elisabeth (2017). Vad står det? Handbok i handskriftsläsning Stockholm: Sveriges släktforskarförbund
63 Florén, Anders & Ågren, Henrik & Erlandsson, Susanna (2018). Historiska undersökningar: Grunder i historisk teori, metod och framställningssätt. (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur AB s. 146; Boréus, Kristina &
Bergström, Göran. Red (2009). Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys (2 uppl.). Lund: Studentlitteratur s. 33
64 Eggeby, Eva & Söderberg, Johan (1999). Kvantitativa metoder för samhällsvetare och humanister. Lund:
Studentlitteratur.
17
Undersökning
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Näs härad och dess sjukvårdsorganisation klarade av 1918 års influensapandemi, med Näs härad som fallstudie. Först och främst är statistiken intressant att kolla på för att se hur den lokala epidemin påverkade det allmänna hälsoläget. Provinsialläkaren förde statistik kring detta som han skickade till
Medicinalstyrelsen, vilket är vad som redovisas i tabell 1.
Som man kan se i tabell 1 så fanns två mindre epidemier i staden förutom spanska sjukan detta år. Med kulmen i juni fanns en kikhostepidemi, och med kulmen i augusti en
difteriepidemi. Tuberkulos fanns kvardröjande hela året. Vidare var inflammationer vanliga genom hela året, varav bara en, akut lunginflammation, som också beskrevs ha dödlig utgång.
Detta var en av de vanligaste följdsjukdomarna av spanska sjukan, enligt tidigare forskning, och har även här sin kulmen samtidigt som influensa.
Som går att se var kulmen av influensa i oktober, och antalet sjuka var då noterbart mycket högre än resterande sjukdomar genom alla undersökta år, inklusive början av 1919 då en mindre andra influensaepidemi kan ses i statistiken. Även om det fanns en eller annan
65Prov.; Tabellen är baserad på en liknande av provinsialläkaren, se bilaga 1.;
A = Akut inflammation i luftstrupe och lymfan.
B = Akut lunginflammation C = Lungsäcksinflammation
D = Akut mag- och tarminflammation TBC = Tuberkulos
Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec Summa
Scharlakansfeber 1 2 2 5 1 11
Difteri 2 2 1 10 4 6 6 1 32
Kikhosta 4 4 9 26 10 4 5 62
Influensa 8 69 466 56 52 651
A 24 25 52 47 25 22 18 15 10 19 12 23 292
B 4 1 1 4 1 1 1 6 49 15 2 85
C 1 1 2 1 1 1 4 2 13
D 6 1 2 9 6 7 13 7 3 1 1 7 63
TBC 7 1 1 4 7 2 3 1 1 27
Summa 44 29 65 68 50 60 47 46 104 546 92 85 1236
Tabell 1. Antal insjuknade i Säffle provinsialläkardistrikt, år 1918, enligt provinsialläkarens statistik.65
18 feldiagnosering eller fall som aldrig rapporterades, så ser man ändå tydligt epidemins
omfattning. Av den totala befolkningen i häradet, som ovan beräknats ha varit runt 12 618, var cirka 9,80% observerat sjuka under år 1918, givet att inte samma person var sjuk flera gånger. Vad gäller influensa var ca 5,16% av befolkningen insjuknad, eller cirka 52,67% av alla de insjuknade, enligt provinsialläkarens statistik. Man bör dock tvivla på procentantalen, med tanke på de tidigare nämnda felkällor som finns i denna typ av statistik. Att dock
majoriteten av de som var sjuka hade influensa behöver inte betvivlas.
Vidare står det att av de 85 som fick akut lunginflammation så dog 27 av dessa, vilket också var de enda dödsfallen noterade av provinsialläkaren hela året. Detta motsvarar ungefär ca.
0,21% av befolkningen. 66 Detta skulle vara ett ganska litet tal, om man jämför med tidigare forskning. Men som sagt är denna siffra inte så pålitlig, då många som dog inte fick vård eller kunde inrapporteras.Om man därför ser på alla död- och begravningsböcker för varje socken tillhörande häradet får man en annan bild. Tabell 2 sammanställer antalet döda i de olika socknarna, som misstänks ha varit på grund av spanska sjukan.
Församling B.s Bro By E.s. H.n. Kila M.v. Säffl e
S. Ny Tveta Ö.r. Sum.
Antal döda 5 9 10 1 0 3 1 26 1 2 4 62
Tabell 2 Antal döda av spanska sjukan eller följdsjukdom enligt församlingarnas död- och begravningsböcker, i ordningen Botilsäter, Bro, By, Eskilsäter, Huggenäs, Kila, Millesvik, Säffle, Södra Ny, Tveta och Ölserud 67
I slutändan, om man räknar med alla som dog av influensa i häradet så kommer man upp i 62 personer. Detta är 0,49% av befolkningen, vilket ligger mer i linje med vad man kan förvänta sig av tidigare forskning. Detta bekräftar också med största sannolikhet att antalet sjuka i hela häradet som presenterat av provinsialläkaren också är fel, antalet döda fördubblades nästan trots allt. Han själv uttrycker det milt: ”Allmänna hälsotillståndet under året har varit mindre tillfredställande … på grund av sp sjukan.”68 Att dra slutsatsen att epidemin inte sågs på som något säreget på grund av hans odramatiska ordval bör man dock inte göra. I Säffle-Tidningen beskrivs det betydligt gravare, där det till exempel står att:
Hela familjer ligga och manfallet vid verk och inrättningar försvårar arbetets uppehållande. Vid posten har på grund av tre sjukdomsfall expeditionen kommit grundligt i olag, men vårt postkontor får också arbeta med en även under normala förhållanden otillräcklig personal.69
66 Prov.
67 Botilsäters Kyrkoarkiv, F I Död- och begravningsböcker, 2 1895 – 1924, 1918; Bro kyrkoarkiv, F Död- och begravningsböcker, 4 1913 – 1949, 1918; By-Säffle kyrkoarkiv, F I Död- och begravningsböcker, 5 1910 – 1932, 1918 & 6 1914 – 1924, 1918; Eskilsäters kyrkoarkiv, F I Död- och begravningsböcker, 2 1895 – 1918, 1918; Huggenäs kyrkoarkiv, E I Lysnings- och vigselböcker, 4 1895 – 1923, 1918; Kila kyrkoarkiv, F I Död- och begravningsböcker, 4 1895 – 1936, 1918; Millesviks kyrkoarkiv, F I Död- och begravningsböcker, 6 1895 – 1930, 1918; Södra Ny Kyrkoarkiv, F Död- och begravningsböcker, 3 1935 – 1949, 1918; Tveta kyrkoarkiv, F Död- och begravningsböcker, 4 1895 – 1936, 1918; Ölserud kyrkoarkiv, F I Död- och begravningsböcker, 2 1895 – 1928, 1918;
68 Prov.
69 ST 05/10/1918
19 Det är via Säffle-Tidningen som många annonser och så kallade kungörelser skrevs av
myndigheterna, främst hälsovårdsnämnden, för att informera befolkningen kring åtgärder.
Den 28:e september, alltså innan kulmen, skrev de en kungörelse:
Kungörelse. Seffle hälsovårdsnämnd har denna dag på grund av utbruten epidemi beslutit att t. v.
inställa undervisningen i köpingens folk- och småskolor samt att likaledes t. v. förbjuda alla offentliga danstillställningar inom köpingen. Nämnden vädjar till allmänheten att undvika folksamlingar och beröring med personer som angripits med sjukdomen den s. k. spanska sjukan.
Seffle den 26 sept. 1918. Hälsovårdsnämnden.70
Som åtgärd stängdes alltså evenemang och verksamheter där mycket folk samlades och kunde sprida smittan. Detta utvecklas senare i samma nummer:
Seffle folk- och småskola
har på föranstaltande av hälsovårdsnämnden stängts t. v. från torsdagen. Influensaepidemin har nämligen gripit omkring sig bland eleverna, så att i en klass var ända till 68 procent av barnen sjuka. Även en lärare har insjuknat.
Kommunala mellanskolan, där ännu på torsdagen inga fall av sjukdomen förekommit fortsätter skolgången. Skolan har f. ö. fönsterinsättnings- och marknadslov måndag och tisdag.
Biograferna ha fått meddelande att de, om sjukdomen tar vidare fart få vara beredda att stänga och offentliga baltillställningar ha redan förbjudits av hälsovårdsnämnden liksom cirkus och allmänna förevisningar under marknaden.
Fallen av ”spanska sjukan” [oläsbart] hitills varit av lindrigt slag i Seffle. Endast 4 à 5 familjer ha varit svårare angripna.71
Enligt Åman var det vanligt att skolor stängdes när sjukvårdsfrånvaron var för hög, vilket verkar stämma här.72 Värt att notera är att det också fanns en marknad, som aldrig ställdes in även om vissa tillställningar runt om kring gjorde det. Att i alla fall biograferna stängs bekräftas i nästa nummer, där en insändare vid namn John H. klagar över att de stängts efter det att lördagsföreställningarna skett. Därför visas alltså inte söndagsföreställningarna, vilket han anser är ekonomiskt ogynnsamt för ”lovliga näringsutövare”73 då man lika gärna hade kunnat stänga dem på måndag efter alla föreställningar. Vidare poängterar han att kyrkorna inte stängs, trots de folksamlingar de drar till sig, och skriver att ”Den spanska bacillen lär väl inte vara så högt civiliserad att den håller sig undan från dessa.”74 Till sist, står det i Säffle- Tidningen från den sjunde oktober att även mellanskolan har initialt stängts i åtta dagar.75 Alla skolor hålls stängda fram tills den 28:e oktober, vilket man beslutar den 25:e oktober och offentliggör i Säffle-Tidningen den 26:e oktober.76
70 ST 28/09/1918
71 ST 28/09/1918
72 Åman (1990) s. 30
73 ST 01/10/1918
74 ST 01/10/1918
75 ST 07/10/1918
76 ST 26/10/1918
20 Via Säffle-Tidningen kan alltså myndigheterna få ut meddelanden, främst via så kallade kungörelser, där information om huruvida skolor stängs och hur man bör hålla sig undan folkmassor. Det finns även i det här en sorts åtgärd, i form av uppmanande. En del uppmaningar kommer från lokala myndigheter, men också från den Kungliga
Medicinalstyrelsen, som ger tips hur folk bör undvika folkmassor, hur sjuka bör isoleras och hur arbetsgivare och myndigheter bör stänga ner verksamheter vid fall av sjukdom.77 Ett annat exempel är att den tolfte oktober skrivs i en kungörelse från ordförande i Kila
kommunalnämnd att: ”För att förhindra Spanska sjukans spridning så uppmanas befolkningen i Kila socken att undvika folksamlingar så länge sjukdomsfall där förekomma.”78.
Trångboddhet var också ett vanligt diskussionsämne, och hur den kunde vara bidragande till spridning noterades av både Säffle-Tidningen och Provinsialläkaren själv. Provinsialläkaren förklarar att:
Enär allt talar, för att sjukdomen sprides genom kontaktinfektion, synas å priori klart, att trångboddhet och täta befolkningscentra skulle gynna sjukdomens utbredning;…79 På ett liknande sätt skriver Säffle-Tidningen den 5:e oktober att:
Spanska sjukan har nu börjat taga allvarligare former i Seffle och krävt ett dödsoffer, där dock en annan sjukdom varit starkt medverkande orsak… Många Sjuka familjer som lida av trångboddhet, fara mycket illa under epidemin, då fem och flera personer kunna anträffas i samma rum. Och ofta utan hjälp, då folk i allmänhet dra sig för vid hjälp ådraga sig smitta. I sådana fall borde
epidemisjukhuset, enligt vårt förmenande, tillgripas.80
Detta epidemisjukhus benämndes även några veckor innan, i ett tidigare nummer av Säffle- Tidningen, där de skriver att:
Hälsovårdsnämnden i Seffle har beslutit uppsäga det med länets landsting träffade avtalet om gemensamt bekostande av sköterska å epidemisjukstugan i Seffle. Fall av epidemisk sjukdom förekomma så sällan i köpingen att hälsovårdsnämnden ansett det fördelaktigare för köpingen att vid särskilt inträffat epidemifall tillkalla sköterska…81
Detta kan komma att verka förunderligt då spanska sjukan redan fanns i staden och trenden var att fler smittades. Vidare förklaras att endast det folk som tillhörde köpingen fick vårdas i epidemisjukstugan, medan de på landsbygden måste färdas ända till Karlstad
epidemisjukhus.82
Senare, i ett brev om epidemisjukdomar, uttrycker även provinsialläkaren ett behov av fler lokaler. Provinsialläkaren skriver att:
77 ST 07/10/1918
78 ST 12/10/1918
79 Prov.
80 ST 05/10/1918
81 ST 17/09/1918
82 ST 17/09/1918
