Produktionens Progression

Produktionens Progression

En självstudie i musikmakarens förtrollade resa

The Progression of Production

A Self Study in the Music Maker´s Enchanted Journey

Mattias Nordblom

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Institutionen för konstnärliga studier

Musiklärarprogrammet, inriktning gymnasieskolan Självständigt arbete 1 – Musiklärare, grundnivå, 15 hp Handledare: Philip Miller

Examinerande lärare: Joakim Larsson Examinator: Ragnhild Sandberg-Jurström Datum: 2020-04-14

Sammanfattning

I detta självständiga arbete utforskas en lärandeprocess i skapandet och utvecklandet av tre olika musikaliska kompositioner. Studien utgår utifrån ett designteoretiskt perspektiv med stöd i litteratur och forskning relaterat till musikskapande och komposition. Studien baseras på observation genom videodokumentation under hösten 2019. Resultatet delas upp i tre teman:

Produktionens begynnelse, Utvecklandet av produktionen och Produktionens slutfas. I resultatet presenteras svaret på de frågeställningar studien är utformat efter. Avslutningsvis sätts resultatet i relation till vald litteratur, forskning och designteoretiskt perspektiv i ett diskussionskapitel.

Nyckelord: Komposition, Produktion, Videodokumentation, Designteori, Utveckling

Abstract

In this independent work, an exploration of a learning process takes place in the creation and developing of three different musical compositions. The study originates in the design theoretical perspective with support from literature and research related to music making and composition. The study is based on observation through video documentation during autumn 2019. The result is divided into three themes: Initial of the production, Development of the production and Final phase of the production. The result then presents the answer of the framing of a question this study is designed for. In conclusion the result is set in relation to selected literature, research and design theoretical perspective through a discussion chapter.

Keywords: Composition, Production, Video documentation, Design theory, Development

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Abstract 1

Förord 4

1 Inledning 5

1.1 Arbetets intresseområde 5

1.2 Problemformulering, syfte och frågeställningar 5

2 Bakgrund 6

2.1 Områdesorientering 6

2.2 Tidigare forskning inom området 6

2.3 Teoretiskt perspektiv 8

2.3.1 Multimodalitet 9

2.3.2 Den första Transformationscykeln 10

2.3.3 Mimesis 10

3 Metodkapitel 11

3.1 Val av metoder 11

3.1.1 Videoobservation 11

3.1.2 Loggbok 12

3.2 Design av studien 12

3.2.1 Val av musikaliskt gestaltande projekt 12

3.2.2 Val av dokumenterade situationer 12

3.2.3 Genomförande av dokumentationen 13

3.2.4 Bearbetning och analys av dokumentationen 13

3.2.5 Etiska överväganden samt studiens giltighet och tillförlitlighet 13

4 Resultat 14

4.1 Produktionens begynnelse 14

4.1.1 Kompositionens tema 14

4.1.2 Effektivisering 15

4.1.3 Gehöret 15

4.1.4 Horisontellt eller vertikalt förhållningssätt 16

4.2 Utvecklandet av produktionen 16

4.2.1 Resurser i DAW 16

4.2.2 Leken 16

4.2.3 tidigare kontra ny kunskap 17

4.2.4 Synen 17

4.2.5 När kreativiteten dör 18

4.3 Produktionens slutfas 18

4.3.1 Fokus 18

4.3.2 Mixning och mastering 19

4.4 Sammanfattning och slutsatser 19

5 Diskussion 21

5.1 Resultatdiskussion 21

5.2 Metoddiskussion 23

5.3 Arbetets betydelse 23

5.4 Fortsatta forsknings- och utvecklingsarbeten 23

6 Referenser 24

Förord

Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Philip Miller för vägledning och stöttning genom alla de Skype-samtal och mailkonversationer som vi haft. Utan dem hade inte denna uppsats blivit densamma. Jag vill även tacka Philip Wilson för alla de samtal vi haft kring denna studie och idéer som bollat mellan varandra.

Mattias Nordblom

1 Inledning

I detta kapitel presenteras först de anledningar som ligger till grund för mitt val av inriktningsområde. Exempel på hur självstudiens resultat kan påverka det relevanta utbildningsområdet kommer även att belysas. Därefter presenteras en problemformulering samt självstudiens syfte. Avslutningsvis introduceras två frågeställningar som studien har för avsikt att svara på.

1.1 Arbetets intresseområde

Att skapa musik har för mig varit viktigt och givande större delen av mitt liv. Ofta har de musikkunskaper jag erhållit mynnat ut i en musikskapande anda. Det har i regel alltid funnits ett bakomliggande motiv av inspiration och kunskap till musik och kompositioner jag utsatts för i min tillvaro. Någonting jag sällan funderar på är hur min process ser ut. Eftersom när jag väl sitter i studion och är inne i musiken finns sällan utrymmet för egen reflektion. Att utforma denna självstudie kring detta ämne blev då för mig ett lämpligt val. Ofta har min musik ett riktat syfte och planeras på något sätt lanseras för diverse plattformar. Därmed vill jag undersöka hur min låtskrivarprocess påverkas av de olika förutsättningar jag ställs inför. Jag utgår från att det finns underliggande anledningar och undermedvetna val i min process som är automatiserade.

Problemområdet inriktar sig därmed i hur jag bemöter val, resurser och kreativiteten som uppstår under processens gång baserat på inriktningens, förutsättningarna och genrens karaktär.

Jag hoppas att genom denna studie kunna få mer kunskap och förståelse kring hur jag väljer att arbeta och effektivisera mitt musikskapande för att nå ett önskvärt slutresultat och inspirera och hjälpa andra att utveckla sitt låtskrivande.

1.2 Problemformulering, syfte och frågeställningar

Ett faktum i dagens musikbransch är att konsumenten enbart får ta del av slutprodukten av ett musikaliskt hantverk. Sällan får konsumenten en inblick i alla de timmarna bakom produktionen och dess process. En låt kan ha gått igenom flera steg och idéer som kasserats och aldrig fick se dagens ljus. Under produktionens resa så möter låtskrivaren hinder på vägen som brist på disciplin och motivation att slutföra det man påbörjat samt avsaknad av inspiration och förvirring av alla möjligheter och val hen ställs inför. Jag vill studera djupare i den musikaliska resan en producent får genomgå och vilka faktorer, komponenter och resurser som präglar produktionens slutstation. I egenskap som låtskrivare har jag min egen metod för hur jag väljer att bemöta en vision, idé eller efterfrågan till konsumentvärlden. Denna metod är unik för just mig liksom andra musikproducenter har sina egna tillvägagångssätt. Jag hoppas att denna självstudie kan bidra till en djupare förståelse kring den musikskapande processen och skapa en större medvetenhet för musikskaparens process både hos mig och andra kompositörer.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka nyttjade tillvägagångssätt som påverkar låtskrivarprocessens progression.

Utefter studiens syfte kommer jag att utgå ifrån följande frågeställningar:

1. Hur designas mitt låtskrivande för att bidra till låtens progression?

2. Hur ser min låtskrivarprocess ut från början till slut?

2 Bakgrund

I detta kapitel presenteras litteratur med komposition som bakgrund som är aktuell för studien.

Därefter läggs relevant forskning fram inom ämnet. Avslutningsvis presenteras studiens teoretiska perspektiv.

2.1 Områdesorientering

Smith Brindle (2002) påvisar ett diskutabelt problem kring lärandet av komposition där två uttalade åsikter kretsar inom musikyrket. den första åsikten menar att komposition inte kan läras ut och den andra hävdar att det inte borde ske någon undervisning i ämnet. Brindle berör huvudsakligen kompositionsteknik inom den klassiska genren vilket skiljer sig från den genrebredd som bearbetas i denna studie. Däremot kan både Brindles tankesätt och reflektioner vara bidragande för en mer allmän kompositionsform. Brindle beskriver i sin bok om egna upplevelser som berör ämnet komposition. Han förklarar hur hans studier i ämnet från skolan skapade ett förakt och besvikelse för undervisningen. Han menar att syftet med sin bok är att delge en grundläggande undervisning för de studenter som vill överkomma de hindren och motgångar som kan uppstå i deras låtskrivande. Fortsättningsvis bör de mer erfarna utsätta sig för och studera mer musik för att utvecklas. De bör fokusera på att analysera och reflektera hur musiken är uppbyggd samt varför. Denna metod kan således bidra till att den studerande låtskrivaren inspireras av de olika komponenter musiken innehåller och senare använda dem för sitt eget musikskapande. Det kan även skapa nya tankesätt och bidra till utvecklandet av nya koncept.

Smith Brindle (2002) menar att en tydlig idé och inriktning för kompositionen kan underlätta låtskrivandet. Syftet med detta är att motverka den frustration som lätt kan uppstå då låtskrivarens förråd på idéer tagit slut. Att ha en vision innan man börjar skapa och inte förlita sig blint på inspiration i stunden anser Brindle som en fördelaktig metod. Komponenter som instrument, genre och form är något som Brindle rekommenderar låtskrivaren att bestämma innan komponerandet påbörjas. Även om önskat resultat inte uppnås kan det korrigeras efterhand om låtskrivaren följer dessa principer menar han. Vidare menar Brindle att tyngden av att avgränsa detaljarbetet i tidigt stadie eftersom det annars kan hämma låtskrivarens process.

Han delar upp kompositionsprocessen i komponenter som melodiskt flöde och harmonik och förklarar hur låtskrivaren bör fokusera på en komponent åt gången. Om kompositionen är melodiskt driven bör således låtskrivaren fokusera på melodin framför harmoniken och vice versa. Sammanfattningsvis bör låtskrivaren ha en tydlig vision och skiss på sin komposition innan hen påbörjar detaljarbetet.

Människan är en naturlig musikskapare redan från barnsben menar Hillered (2009). Ett barns behov av att få uttrycka sig i sång står inte i relation till huruvida det låter bra eller dåligt.

Hillered hävdar att alla har någon form av dolt anlag för musikskapande som bör därefter hanteras som en inre gåva. Hillered styrker vikten av att öppna upp och lyssna för omvärlden.

Därför bör heller inte musiken kritiseras i tidigt stadie utan dokumenteras innan den utvärderas för fortsatt utveckling.

2.2 Tidigare forskning inom området

Folkestad (1996) gjorde en avhandling där hans forskning utformades genom att under en treårsperiod låta tonåringar mellan 15–16 år komponera varsin låt genom programvara i dator.

Efter att Folkestad granskade tonåringarnas process i låtskrivandet så upptäckte han att kompositionsstrategierna skiljer sig mellan deltagarna. Folkestad valde sedan att särskilja dessa

strategier i två olika kategorier, horisontella eller vertikala. Den horisontella kompositionen grundade sig i fokus på melodi, harmonik och form genom låten. Den vertikala kompositionen definieras genom att arrangering ligger i fokus, där låtskrivaren färdigställer kompositionen sektionsvis innan hen fortsätter till nästa del av kompositionen. Följaktligen konstaterar Folkestad att den horisontella kompositionen särskiljer komposition och arrangering som två separata förlopp medan vertikal komposition inkluderar båda förloppen. Folkestad konstaterade att valet mellan dessa två strategier skulle komma till att påverka musikens slutgiltiga karaktär.

Efter att ha intervjuat deltagarna i studien delade Folkestad (1996) in deras musikaliska idéers uppkomst i tre kategorier. I den första kategorin uppkom kompositörens idéer i en situation som var skild från kompositionstillfället. Till exempel kunde kompositören få en idé i samband med en busstur eller i duschen. I många av dessa fall förklarade Folkestad att dessa idéer aldrig får se dagens ljus eftersom när kompositören väl anslöt sig till ritbordet så är idéerna långt bortglömda eller för diffusa att förverkliga. Kategori två baseras på en förutbestämd idé eller typ av komposition som kompositören förmår sig att förverkliga. Idén kan förslagsvis baseras på andra låtar, stilar och genres. Kategori tre baseras på improvisation med instrument där idéer formas i stunden. Här beskriver en av deltagarna hur den tredje kategorin tillämpas när hen övar på sitt piano. Deltagaren berättar om när hen övar inför sin pianolektion så kan handen smita iväg och spela något annat vilket då en idé uppstår. Folkestad menar trots detta att även idéer kan uppstå avsiktligt, då kompositören kan med avsikt att komponera, tenderar idéer att framkomma ur kompositörens improvisation.

Grieg Viig (2015) sammanställer i en artikel 10 år av forskningsartiklar som behandlar komposition inom musikundervisning på en global skala. I en studie presenteras liksom Folkestads (1996) teori om linjära och horisontella kompositioner. En av Viigs (2015) studier baserades på mjukvarubaserat komponerande där individuella och gruppbaserade kompositionsprocesser jämfördes. Viig beskriver hur de som komponerade i grupp arbetade efter en horisontell komposition där idéer bollades fram och tillbaka mellan de medverkande i en demokratisk process. Den individuellt komponerande skaran visade hur mer idéer härstammade från individernas musikaliska bakgrund, personliga erfarenheter och sociala sammanhang. Här kunde man se hur denna arbetsmodell eftersträvade ett vertikalt arbetssätt där individerna arbetade sektion efter sektion.

Peter Knudsen (2013) nämner i sin masteruppsats om vikten av hur ingångsfasen i ett komponerande framhålls. Förutsättningarna för skapande och vikten av kvalitativa referenser samt inspiration. liksom Hillered (2009) påvisar Knudsen (2013) tyngden av ett öppet sinne eftersom musikaliska idéer ofta kan infinna sig i ickemusikaliska situationer. Knudsen presenterar därefter olika exempel på hur hans kompositionsprocess kan se ut samt olika ingångsmodeller som kan nyttjas. I exempel ett använder han bland annat mind-maps vilket kan beskrivas som en simplifierad karta över parametrar som påverkar kompositionen och dess samverkan. Detta skapar en summerad bild över den blivande kompositionen. En annan ingång var när han komponerade en låt utefter en speciell klang som baserades på ett ackord. Ackordet var Db/G (ackordet Dess med G i basen). Klangen väckte således inspiration till att bygga en hel låt på. Ett annat frö planterades när han som ingångsmetod nynnade fritt i bilen samtidigt som han spelade in idén på mobilen. Därefter skrev han klart låten utefter inspelningen. Detta visar några av många ingångsmetoder kompositören kan tillämpa som startskott för sin låtskrivarprocess. Liksom Brindle (2002) antyder att man kan välja ingångsmetoder som att prioritera melodi före komposition och som Folkestad (1996) med flera lyfter fram horisontellt kontra vertikal kompositionsmodell.

Bo Nilsson (2002) genomförde en empirisk studie i en mellanstadieklass där han följde nio barn som fick med hjälp av dator och synthesizer komponera låtar utifrån fyra olika bilder. Studien visade att verktygen dator och synt främjade improvisation, planering och tillfälligheter.

Nilsson upptäckte i sin forskning att barnens musikkomponerande utspelades efter tre centrala aspekter; Den redan existerande kulturella praktiken, tidigare musikaliska erfarenheter och de meningserbjudanden som deltagarna vistades i. Barnen behövde en befintlig miljö med tillgång till musik, referenser om musikens betydelse för dem och möjlighet för utövning och utveckling av musiken. Nilsson drog även en annan slutsats där han såg en nära relation mellan lek och kreativitet. Leken i bredare sammanhang var en central punkt för hur barnen valde att utveckla sitt komponerande.

I Karin Svenstedts (2018) Uppsats delas kompositionsprocessen upp i tre huvudkategorier, Kompositionens början, kompositionens utveckling och slutskedet av kompositionen. I kompositionens början fokuserar hon på det musikaliska temat och skapandet av en melodi. det musikaliska temat består av två resurser. Det fysiska instrumentet som i hennes fall var piano och lekandet som stod i relation till gehöret. Här beskriver hon hur de första tonerna skapades utifrån dessa resurser. I nästa kategori kompositionens utveckling, beskriver hon hur gehöret och datorn är viktiga resurser för utvecklandet av kompositionen. Här introduceras även övergången från inspelade röstmemon till transkriberade noter. Här blir gensvaret mellan idé till transkriberade noter relevant. Nu kunde hon höra om hennes gehör stod i relation till faktisk upplevelse och därefter korrigera olikheter. Hon beskriver även hur inspirationen och kreativiteten började tryta vid detta stadie och påstår att miljöombyte gynnade processen och hon implementerade leken som resurs som en bidragande faktor för utveckling. I den sista kategorin, slutskedet av kompositionen, förklarar hon hur hon sammanställer och monterar ihop kompositionen med hjälp av tidigare kunskap och seendet. Hon beskriver hur gehöret är en återkommande resurs för alla kategorierna både som överordnade eller mer subtilt. Leken och testande var mindre relevant vid detta stadie.

Olov Lindberg (2015) förklarar att uppfinningsrikedom och kreativitet har varit viktiga inslag för sin självstudie. Han finner samband i sitt utförande av sina kompositioner. Lindberg beskriver hur det kollektiva perspektivet ligger i fokus för hur instrumenten i kompositionen samverkar. Han konstaterar att för att väcka inspirationen behöver man vara okritisk och ärlig i sitt arbete. Liksom Hillered (2009) och Knudsen (2013) instämmer Olov (2015) med att ett öppet sinne och mottaglighet för inspiration är viktiga komponenter i låtskrivandet. Lindberg utgick från fasta teman vid komponerandet vilket isolerade val han behövde göra inför låtskrivarprocessens gång. Han hänvisade till Knudsen (2013) som i sin forskning lyft fram olika metoder som att sätta en titel, strukturmall och genre. Detta fungerade inte för Lindberg (2015) i en utav kompositionerna. Hans tillvägagångssätt blev istället att ställa sig okritiskt öppen för inspirationen. Lindberg sammanfattar att det finns många strategier och metoder för att skapa inspiration. Faktorer som tid och deadlines kan omsorgsfullt väljas bland dessa.

2.3 Teoretiskt perspektiv

I detta delkapitel redovisas det designteoretiska perspektivet och multimodalitet som ligger till grund för arbetet. Perspektivet kommer att genomsyras och användas som grund för bearbetning, reflektion och analys av dokumenterat material. Detta teoretiska perspektiv passar sig lämpligt med tanke på dess processinriktade form och inriktning på olika resurser för lärande. Det är även detta perspektiv som diskussionskapitlet relaterar resultatet till.

Säljö (2012) beskriver konceptet design som att forma något nytt efter idéer och mönster. Det omfattar allt från tankesätt till objekt. Selander och Kress (2010) framställer läraren som en

designer med syftet att odla nya kunskaper och förmågor att bilda. Lärande går hand i hand med meningsskapande då representationer är utfallet av skapandet av kunskap och mening.

Representationen menar Selander och Kress beskriver en förståelse för sammanhanget.

Selander och Kress presenterar ett exempel där en spik avbildas. Spiken är i sammanhanget inte en spik utan en avbild av en sådan. Den omtalade bildkonstnären Magritte åstadkom en liknande illustration i samband med när han målade en pipa med tillhörande citat “Detta är ingen pipa”.

Att socialt samspel påverkas av design är uppenbart menar Selander och Kress (2010). Ett exempel är transistorn som uppfanns på 1940-talet och som då inte gjorde någon större nytta.

Det dröjde inte länge förrän elektronikföretag utvecklade sina produkter med hjälp av den nya tekniken och en teknisk revolution skulle komma att äga rum. Design förändrar således världen.

Selander och Kress (2010) menar att Transformation är en process som involverar befintlig kunskap som gestaltas eller omformuleras i ett annat sammanhang. Transformering av design innebär således att något befintligt gestaltas på nytt sätt och som går under begreppet re-design.

Selander och Kress påstår att transformering alltid är något som sker när utbyte och förmedling av kunskap äger rum. Det innebär således att elevens kunskap i relation till läraren aldrig kommer att infinna sig identisk. Selander och Kress menar att design för lärande innebär ett fokus på deltagande i syfte om att lärande uppmärksammas för sin totala bredd och inte efter utsatt mål. Resultatet blir då en representation då transformation av kunskap sker.

Transformationens syskon går under namnet Transduktion och beskrivs som en gestaltning till ett nytt medium. Som till exempel en text som görs om till rörelser, eller noter som teckensystem överförs till klingande musik enligt Selander och Kress. Detta begrepp blir centralt för denna studie då ett återkommande tema är hur idéer omvandlas till musikalisk gestaltning i annat medium. Teckensystem är semiotiska resurser och används för att skapa mening och de saknar mening fram till dess de sätts i ett sammanhang.

2.3.1 Multimodalitet

Objekt, gester, ord och symboler är resurser som i sig inte betyder något menar Selander och Kress (2010). Multimodalitet härstammar från idén att resurser för tolkning av världen inte har någon vikt utan det är när de implementeras i ett sammanhang som mening skapas. Människan tolkar världen med hjälp av komponenter som psykologiska, biologiska och sociala förutsättningar. Därefter har människan kommit överens genom att befästa dessa komponenter med betydelser och innebörder. Meningsskapandet innebär således en kreativ process med innehåll av re-design för att skapa en ny representation från en redan befintlig sådan. Människan söker efter mönster eller variation inom det biologiska perspektivet. Bearbetningen av detta kräver en meningsfullhet från individen själv vilket innefattar psykologiska och sociala aspekter. Människan skapar tecken för representation vilket förenar de tre aspekterna.

Teckenvärldar som utvecklas kan vara till exempelvis gester, ljud, rörelsemönster samt linjer och punkter menar Selander och Kress (2010). Dessa kan sen omvandlas till skrivtecken. Idag existerar det många tecken i och med teknikens frammarsch. Många av dessa tecken har automatiserats under vår uppväxt och går obemärkt förbi i samband med våra handlingar. Vår möjlighet till utbud från omvärlden utanför skolan som till exempel internet, film, datorspel och tv erbjuder ett bredare inlärningsperspektiv mot vad enbart skolan har att erbjuda.

Teckensystem kan även bära olika information och kompletterar varandra utvecklar Kjempe och West (2010). Kombinerade system kan således betraktas som multimodala. Till exempel kan all form av kommunikation betraktas som multimodal då de innehåller flera teckensystem.

Det är inte tecknets resurser som avgör dess funktion menar Selander och Kress (2010). Leken bland barn är ett exempel på där objektet nödvändigtvis inte styrs efter förväntan. Istället styr leken skapandets innebörd. Ta till exempel en pinne som i leken gestaltas som ett svärd. Dess ursprungliga syfte skiljer sig från det förväntade och kan därmed hämma lekens syfte. Det finns således en förväntan kring objekt och dess syfte. Selander och Kress presenterar ett annat exempel på barn som spelar boll med docka och vaggar en boll till sömns. Detta skulle kunna anses underligt. Även om en specifik resurs bjuder in till viss aktivitet så föreligger fortfarande sociala normer och innebörder.

2.3.2 Den första Transformationscykeln

Begreppet Transformationscykel beskriver en lärandeprocess med information av befintlig kunskap som ombearbetas och kombineras på nytt sätt. Selander och Kress (2010) menar att kunskapssökandet sker med hjälp av kunskap individen redan besitter med hjälp av att följa associationer. Syftet med denna process är att upptäcka nya möjligheter genom att testa sig fram genom att till exempel förhålla sig till fixeringspunkter inom det valda fokusområdet. Om lärlingen till exempel skall framföra ett musikaliskt stycke, kan hjälpmedel som förväntas vara meningsfulla för progressionen vara av intresse för lärlingen att fokusera på. Kombinationen av dessa hjälpmedel avgör således representationens resultat.

2.3.3 Mimesis

Lärdomar om att se mönster är kontinuerligt process i både större och mindre situationer.

Individen förhåller sig till befintlig kunskap med ny kunskap. Selander och Kress (2010) beskriver begreppet Mimesis som en form av imitation där individen imiterar en förebild genom att härma mönster, attityder och förhållningssätt. Ett exempel Selander och Kress presenterar är när en lärare framför ett musikaliskt stycke och eleven härmar efter att se, lyssna och känna.

Mimesis är således en form av individuell simulering där lärprocessen kan jämföras med en skiss som beskriver en metafor för lärande av en transformerande process. Kjempe och West (2010) bekräftar att imitation är den transformationsprocess som kräver minst mental ansträngning från individen.

3 Metodkapitel

I detta kapitel presenteras de val av metoder jag valt att använda för denna studie och behandling och analysering av underlaget.

3.1 Val av metoder

I detta avsnitt presenteras de val av metoder som valts att tillämpas för denna studien och varför.

Studien innehåller observationsmetoderna videoobservation och loggbok.

3.1.1 Videoobservation

Bjørndal (2005) beskriver i sin bok de positiva och negativa synvinklarna kring observation med hjälp av videodokumentation. Det finns en rad begränsningar vid observation i realtid eftersom många intryck bör tas hänsyn till vilket åskådaren i regel inte behärskar. Då lärarens huvudfokus ligger i att bilda eleven så kan en extern observatör erbjuda en mer detaljerad tolkning på undervisningens innehåll. Dock medför metoden även begränsningar menar Bjørndal. Svaret till detta föreslår Bjørndal vara en videodokumentation i syftet att bevara så mycket information som möjligt. Dokumentationen erbjuder läraren en självkännedom genom att med en distanserad bild kring undervisningen kunna betrakta materialet flertalet gånger. En videoobservation ger dock aldrig en verklighetsförankrad modell av lektionsinnehållet utan har endast funktionen av en representation påpekar Bjørndal. Operatörens och teknikens begränsningar spelar en betydande roll till vilka sinnen dokumentationen avser att kommunicera genom. Fokus för de visuella och auditiva sinnena är således centrala i videodokumentation. En begränsning med videoinspelning som dokumentation kan också vara att de som blir dokumenterade är medvetna om att de blir inspelade och agerar således inte på samma sätt som de hade gjort utan ett utomstående observerande öga. Bjørndal hävdar oavsett att videodokumentation är det bästa sättet för dokumentering av lektionsinnehåll och belyser att observatören bör ha överseende med de begränsningar metoden medför.

Johansson och Svedner (2010) bekräftar Bjørndals (2005) resonemang kring videodokumentation som observationsmetod och menar att metoden är lättanvänd och troligtvis mest givande gällande samspel och beteende i undervisningsprocessen mellan lärare och elev.

Johansson och Svedner (2010) redogör för utförandet kring vilka principer en videodokumentation bör förhålla sig till. Utförandet förhåller sig till en observationsmanual där aspekter som observatörens perspektiv och tillvägagångssätt för analys av beteende skall framkomma. Formalia som plats, namn, tid, medverkande och vilka hjälpmedel läraren nyttjar skall även framgå.

Tematisk analys förespråkar ett flexibelt förhållningssätt där syftet är att identifiera, analysera och rapportera mönster från data. Braun och Clarke (2006) kategoriserar tematisk analys inom olika steg. Det handlar om att först transkribera sin data och göra sig förstådd med den för att därefter hitta embryon till potentiella teman. Teman som i sin tur finslipas och presenteras därefter i studien med relevant innehåll. Fördelarna med en tematisk analys menar Braun och Clarke är att det är lätt att lära sig och använda samt dess flexibilitet. Tematisk analys kan vara en filosofiskt riktad eller realistisk metod som redovisar erfarenheter, betydelser och deltagarnas verklighet. Det kan också vara en konstruktiv metod som undersöker hur händelser, betydelser, verkligheter och upplevelser är effekterna av samspråket inom samhället. Braun och Clarke beskriver ett tema som fångar något essentiellt med data som står i relation till forskningsfrågan och representerar en viss nivå av responsivt mönster eller betydelse i datauppsättningen. En alternativ användning av tematisk analys är att förse en mer detaljerad och nyanserad redovisning för ett specifikt tema eller grupp av teman inom data påstår Braun

och Clarke. Fallgropen för metoden kan vara att misslyckas med att analysera datan. Den andra är att ställa upp teman som frågeställningar. Den tredje fallgropen är att teman skiljer sig för mycket ifrån varandra samt de är inkonsekventa och inte hänger ihop. Tematisk analys grundar sig i olika faser som innefattar acklimatisering av data, generering av koder, färgscheman och struktur för teman för att avslutningsvis sammanställa en rapport.

3.1.2 Loggbok

En loggbok beskrivs enligt Bjørndal (2005) som den möjligtvis lättaste och mest tidseffektiva metoden av dokumentationsform. En formulerad reflektion bidrar till en djupare förståelse till innehållet av materialet menar han. Dokumentation i form av loggbok möjliggör möjligheten till analys och reflektion av företeelser som vanligtvis går obemärkt förbi. Bjørndal beskriver två typer av loggföring: strukturerad och ostrukturerad loggbok. Båda metoder medför för- och nackdelar. Den ostrukturerade loggboken erbjuder ett friare uttryck för de omedvetna eller medvetna händelser och tankar som uppstår i stunden. Det bidrar till mer utrymme för reflektion utan tidskravet som observatören annars skulle behöva ta hänsyn till. Dock kan baksidan av den ostrukturerade metoden bli att det bidrar till så mycket textmaterial att det blir utmanande att sortera ut mönster och analysera innehållet. Eftersom syftet med loggboken var att komplettera dokumentationen för videoinspelningarna för denna studie så föredrog jag att använda mig av en simpel, ostrukturerad loggbok.

3.2 Design av studien

I detta avsnitt presenteras valet av musikaliskt gestaltande projekt, val av dokumenterade situationer och till sist genomförande av dokumentation.

3.2.1 Val av musikaliskt gestaltande projekt

Projektet inriktning grundar sig utforskandet av musikproduktion. Komponeringen ägde rum hemma i min studio där arbetet utfördes i datorn med hjälp av DAW.¹ Två av kompositionerna blev helt klara och fyra fick en tydlig idé som behöver fortsättas att produceras vidare. Valet av projekt baserades på intresset för komposition och produktion utanför skoltid. Jag ville fördjupa mig mer i vad som händer när jag skapar musik och se utifrån en dokumentation hur jag agerar under produktionens förlopp. Projektet genomfördes sporadiskt under hösten där fokus låg på en låt åt gången. Två av låtarna tog i genomsnitt 50 timmar att slutföra, fyra av låtarna skrevs på en timme vardera där fokus låg på att producera upp en refräng för vardera låt. Alla låtarna fick olika beräknade tidsramar och olika mycket ambition att slutföra. Den gemensamma nämnaren mellan alla låtar var att jag alltid utgick från en redan definierad idé från antingen mitt huvud eller någon form av inspelning från röst eller piano. Låtarna har följande genre:

Power-ballad, Gypsy-jazz, J-Pop (Japansk Pop), K-Pop (Koreansk Pop) och Pop. Fokus låg på att framställa en definierad skiss på låtens karaktär samt slutföra den vid behov.

3.2.2 Val av dokumenterade situationer

Loggboksanteckningar har använts sparsamt medan videologgböcker dokumenterats mer generöst. På de två stora kompositionerna så har större delen av videomaterial tillhandahållits.

Jag valde att spela in större delar av dessa eftersom min process skiljer sig från gång till gång och jag ville vara noga med att inte missa något väsentligt. På resterande fyra kompositioner finns hela sessionerna inspelade. Jag har valt att transkribera tre av de cirka en timmes långa videoinspelningarna av de kortare låtarna. Detta för att jag ska få en större helhetsbild över hela

1 Förkortning för “Digital Audio Workstation”, mjukvara designad för auditiv design.

förloppet av låtskrivandet från början till slut och kunna hitta gemensamma mönster under förloppets gång.

3.2.3 Genomförande av dokumentationen

Videoinspelningarna dokumenterades hemma i min studio. En mobilkamera riggades upp under datorskärmen för att fånga mig själv med bild och ljud framifrån i halvbildsformat. Som komplement spelade jag även in datorskärmen genom mjukvara. Jag synkroniserade sedan ihop båda bildkällorna för att kunna studera både mig själv som person och vad som händer på skärmen. Vid vissa tillfällen dokumenterade jag tankar efter avslutad session men huvudsakligen förde jag videologgbok efter sessionerna. Totallängd på filmmaterial överstiger 50 timmar. De tre filmer jag har valt att fokusera på ligger på en timme vardera.

3.2.4 Bearbetning och analys av dokumentationen

Transkribering handlar enligt Bjørndal (2005) om att överföra innehåll från ett teckensystem till något annat. I detta fall tillämpar jag transkribering genom att överföra vad som sägs, händer och sker i videodokumentationen till text. Det första jag gjorde var att först spalta upp en rad olika infallsvinklar som jag ville studera i filmerna. Jag granskade hur jag agerade på filmen samt vad jag gjorde på skärmen. Samtidigt som jag tittade på filmerna skrev jag ner i ett dokument varje gång jag såg någonting utav intresse som baserades på forskningsfrågan med tidsangivelse, det vill säga en löpande observation. Därefter färgkodade jag min transkription efter gemensamma punkter som hade intressanta underlag för vidare analys. Efter dessa punkter studerade jag vad som var relevant för forskningsfrågan och ställde upp teman. Fokus låg på de resurser som använder, hur de används och på vilka sätt de bidrog till produktionens progression. Jag ville studera vilka resurser som var essentiella för skapandeprocessen samt på vilket sätt och när de var centrala.

3.2.5 Etiska överväganden samt studiens giltighet och tillförlitlighet Genomförande av en observation genom filmdokumentation har sina risker menar Bjørndal (2005). Man ska alltid ifrågasätta sig hur undersökningen och kamerans närvaro påverkar omgivningen. Bjørndal påvisar att individen glömmer förvånansvärt snabbt bort kamerans närvaro och personligen upplevde jag just detta och glömde bort rätt snabbt att den spelade in.

Det kunde till och med gå så långt att jag glömde av att stänga av den eller att den laddade ur sina batterier utan att fånga min uppmärksamhet. Det enda påtagliga tillfällen som kameran gjorde sig påmind var när den var tekniskt motstridig och inte ville samarbeta, sådär som teknik ibland gör.

Eftersom det varit enbart jag som blev videodokumenterad och ej involverat andra så har jag därmed inte behövt ta de etiska värderingarna i beaktning. Om situationen var som sådan att fler individer varit involverade så hade jag behövt ett informerat samtycke (Kvale & Brinkman, 2014). De menar att ett informerat samtycke innefattar informering av syfte, upplägg, fördela och risker av medverkandet hos individen. Deltagaren skulle även ha rätt till att avsluta sitt medverkande under vilken tid som helst.

Johansson och Svedner (2010) redogör för databehandling och tillförlitlighet i boken Examensarbetet i lärarutbildningen. En diskussion kring mätning av dokumenterade situationer förespråkar hur noggrannheten av en reflekterad dokumentation är essentiell för en god och tillförlitlig observation. Olika observatörer ser situationen utifrån olika synvinklar menar dom. Eftersom denna självstudie enbart observerats genom dokumentationer är noggrannheten därmed noga tillämpad.

4 Resultat

I detta kapitel presenteras resultatet av de analyser som gjorts utifrån det transkriberade materialet baserat på frågeställningarna: Hur designas mitt låtskrivande för att bidra till låtens progression? Och Hur ser min låtskrivarprocess ut från början till slut? Dokumentationen baseras på videoinspelningar från tre utvalda låtar Lemon, Bambidibom och Broken kiss.

Resultatet presenteras utifrån tre teman som skildras i kapitlets huvudrubriker: Produktionens begynnelse, Utvecklandet av produktionen och Produktionens slutfas.

4.1 Produktionens begynnelse

Här beskrivs den inledande fasen för mitt låtskrivande. Vi kommer titta närmare på befästandet av de valda låtarnas teman, hur processen för dem effektiviseras, tillämpning av horisontellt kontra vertikalt arbetssätt och vilken betydelse gehöret har.

4.1.1 Kompositionens tema

I början av varje låt så har jag utgått från en redan etablerad idé som baseras på antingen en melodi kombinerad med ackord eller ett inre “sound”. Jag har således en utgångspunkt kring hur låten ska formas och låta. Här studeras närmare vad som får stycket att ta form och vilka resurser som används för att skapa mening för produktionen. När jag sitter i min hemmastudio med en tabula rasa till projekt, midi-klaviatur och ett smörgåsbord av mjukvaruinstrument framför mig som resurs, utforskar jag de olika ljuden och ser vilka som samspelar med varandra och jämför dem med min vision om hur jag tänker att det ska låta. Här spelar även gehöret en viktig roll som resurs då det agerar som en grindvakt till vilka musikaliska element som får tillträde in till produktionen. När ljudet låter tillfredsställande spelar jag in den ackordslinga jag valt att utgå ifrån. Här har jag utgått från två olika tillvägagångssätt i de olika låtarna. Antingen gör jag en simplifierad inspelning med tydliga ackordläggningar för att etablera en tydlig grundmall som jag därefter kan jobba vidare med, eller så spelar jag in en mer musikalisk tolkning från det inre gehöret. Beroende på vilket metod jag utgår ifrån, skapas ett embryo för fortsatt transduktion av materialet. Därefter spelar jag in top-line² och fokuserar på att transduktera in och leka med idén som jag utgår ifrån främst för att låta gehöret som resurs granska och jämföra om den inre melodin överensstämmer med verkligheten.

Nästa steg blir till att etablera ett rytmiskt inslag i form av bastrumma. Detta sker tidigt i processen för att ersätta den inbyggda klickfunktionen i mjukvaran som fungerar som ett hjälpmedel för att förhålla sig rytmiskt korrekt till låten. Jag har antingen spelat in en simpel bastrumma på varje fjärdedel i takten eller så har jag plockat en färdig loop ur DAW-arkivet.

Därefter har jag valt att addera in en bas som spelar grundtonerna baserade efter det tidigare inspelade ackordspåret. Exempel på en av låtarnas grafiska fundament kan se ut såhär:

2 Samlingsnamn för melodi kombinerad med text

Bild 1. Bild illustrerar produktionens fundament och tema på låten Bambidibom

Här kan vi se hur jag etablerat fyra spår innehållande: pianoackord, sång, bas och trummor, i inbördes ordning. Resterande spår finns redan i mallen som jag utgått ifrån och bidrar främst med en efterklangseffekt och en routing³ som effektiviserar mixnings-processen. Efterklangen implementeras redan tidigt i produktionen för att bidra till ett mer estetiskt uttryck som gynnar motivation och inspiration för utvecklande av låten. Till skillnad från Bambidibum och Lemon så har jag i låten Broken kiss valt att inte lägga in ett ackordspår. Anledningen till detta enligt transkriptionen är att jag söker mycket efter referensmaterial på Spotify som präglas av harmoniklös karaktär. Det skulle i så fall hämma låtens utveckling att implementera detta teckensystem.

4.1.2 Effektivisering

Eftersom jag hade många idéer och tankar kring hur jag ville att låtarna skulle ta form så användes mycket av tiden till att på ett effektivt sätt transduktera in så mycket av de idéer mitt inre gehör gav i produktionen. Som nämnt tidigare utgick jag från att tekniskt effektivisera arbetet genom att ha en färdig mall för inspelning. Anledningen till att jag ville arbeta på detta sättet var för att fånga så mycket av mina idéer som möjligt innan de glömdes bort. Någonting som går att se i transkriptionen är hur jag successivt mindre förhåller mig till mina grundläggande idéer och mer och mer anpassar mig musikaliskt till den aktuella kompositionen och förhåller mig till vad mjukvaran erbjuder. Mjukvaran erbjuder flertalet alternativ att programmera in midi-data i varje instrumentspår. Jag kan antingen genom att använda musen som resurs, klicka in med hjälp av teckensystemet midi-matrixen vart jag vill ha noterna, eller på ett effektivare sätt åstadkomma samma resultat genom att använda mig at kortkommandon som teckensystem. I de flesta fall har jag använt mig av mitt midi-klaviatur som fungerar som en tolk mellan mitt inre gehör och mjukvaran. Trots att mina idéer till låtarna ursprungligen inte skapades framför datorn så är midi-klaviaturen enligt mina transkriptioner en essentiell resurs för transformering av mina abstrakta idéer till konkreta ljud.

4.1.3 Gehöret

Mitt gehör spelar generellt en huvudroll genom de musikaliska kompositionerna. I transkriptionen finns ett multimodalt mönster efter hur mitt gehör samarbetar med andra

semiotiska resurser vid beslutsfattande. På detta sätt främjar mitt inre öra produktionens utveckling. I transkriptionen nynnar jag ofta med till kompositionen alternativt pausar låten och sjunger a-Capella⁴. Gehöret fungerar som reflekterande och bedömande organ och samarbetar ofta med leken som metod som bidrar till att det musikaliska stoffet granskas och sållas ut. Till exempel vid inspelning av röst till låten utnyttjas resurserna mikrofon och tillhörande tekniska verktyg för att samtidigt testa mig fram och granska vad jag gillar. Det är först då gehöret är tillfredsställt av min musikaliska gestaltning som jag går vidare med produktionen.

4.1.4 Horisontellt eller vertikalt förhållningssätt

I kompositionens begynnelse strävar jag efter att effektivt forma en grundidé och fånga de musikaliska beståndsdelar som pågår i mitt huvud. För att på ett effektivt sätt transduktera detta till mjukvara fokuserar jag på att först skapa en mall på fyra till åtta takter där jag spelar in grundläggande instrument som: piano, trumkomp, bas och sång. Eftersom mitt förhållningssätt till den musik som var planerad att skapas, grundar sig i refrängen och dess relevans för resten av stycket valde jag att ha det som utgångspunkt. Här baseras mitt komponerande på en horisontell arbetsmodell. Min tidigare erfarenhet av musikskapande menar att refrängen är det viktigaste i den sortens musik jag sysslar med. Genom denna utgångspunkt designade jag produktionen efter att fokusera på enbart refrängen. Således förhåller jag mig fortsättningsvis till en vertikal arbetsmodell.

4.2 Utvecklandet av produktionen

I det här temat studeras närmare vilka resurser som bidrar till produktionens utveckling. Vi kommer även titta närmare på vad som händer när inspirationen tryter.

4.2.1 Resurser i DAW

Låt oss jämföra ett musikskapande med matlagning. Det finns ett utbud av resurser i kockens kök för att göra tillagning av diverse maträtter möjligt. Om kocken förutsatt vet vad hen planerar tillaga, söker sig hen därefter de ingredienser som maträtten kräver. Likadant söker sig låtskaparen efter de olika resurser som mjukvaran har att erbjuda. I min transkription kan jag se hur mycket av tiden går åt att leta efter och forma de komponenter och ljud som är önskvärda efter vad mitt gehör söker. Eftersom jag strävar efter att låta mjukvaran ta över rollen för musikalisk gestaltning och avlasta mitt gehör så blir det direkt avgörande för vilka instrument jag har tillgång till. Min process baseras utefter på produktionens kvalité. Ju bättre jag tycker produktionen låter med tiden desto mer låter mitt gehör fokusera på andra aspekter.

I resultatet framkommer en metod som tillämpas genom en resurs i mjukvaran. Istället för att ta bort så väljer jag att tysta de musikaliska byggstenar som har en osäkerhet kring sig huruvida de kommer att användas i produktionen. Detta tillvägagångssätt bidrar till ett på sikt överflödigt arrangemang eftersom det genererar många spår vilket motverkar det organiserade arbetet.

Fördelen är däremot att möjligheten att använda dem senare möjliggörs utifall de skulle passa bättre in för arrangemanget vid ett senare tillfälle. Till exempel om två olika ljud slåss om samma funktion i arrangemanget så väljer jag därmed att tysta det ena. Låtens utveckling har alltid möjlighet till att skapa andra förutsättningar för de olika musikaliska elementen, vilket leder till att de tystade ljuden får en funktion därefter.

4.2.2 Leken

En gemensam nämnare mellan de tre låtarna i min transkription är att leken är i princip alltid närvarande i samband med produktionens musikaliska gestaltning. Leken är dock tolkningsbar.

4 Sång utan ackompanjemang

Den kan gestaltas i lusten att fokusera på ett enskilt instrument och utforska dess potential.

Leken kan också fungera som ett anspråkslöst förhållningssätt till hur jag utforskar programmets resurser utanför min vision. I detta fall frånser jag effektiviseringen av produktionens progression och främjar huvudsakligen motivationen och utforskandet med hjälp av programmets resurser. Tillfällen att våga upptäcka och testa olika melodier, harmonier och klangfärger efterföljs i transkriptionen av att jag stannar upp för att utvärdera vad jag åstadkommit. Inställningen till låtskapandet förändras och genererar nya alternativa möjligheter att utveckla kompositionen som utan lekens hjälp inte skulle vara möjliga. Idéer som transdukteras ner i mjukvaran föder därefter embryon till nya idéer, embryon och skisser som sen präglar det musikaliska temat i en positiv spiral. Leken fungerar även som en kontrast till kritisk granskning av processen. Marcus (2017, 16 november) menar att den är en viktig komponent för hur den gemene låtskrivaren adderar element i sin produktion, konsten är att kunna ta bort dem efterhand.

4.2.3 tidigare kontra ny kunskap

Efter att ha granskat transkriptionen kan jag se hur jag använder min tidigare kunskap för att effektivisera arbetet genom processens gång. Det kan handla om hur jag redan på förhand vet vad som kommer att låta bra och vilka instrument jag skall applicera för att avancera till slutresultat. Selander och Kress (2010) beskriver den första transformationscykeln i lärandeprocessen som ett sökande av redan existerande kunskap hos individen. Genom detta tillvägagångssätt applicerar jag mitt förhållningssätt till musikskapande och den tidigare kunskap inom metod och strukturering inom musikproduktion som en resurs.

4.2.4 Synen

Enligt transkriptionen använder jag synen i kombination med datorskärm som semiotiska resurser. Jag har även på mig ett par terminalglasögon vars funktion är att mildra ansträngning på ögonen vid lång skärmtid. Synen samverkar huvudsakligen med mitt gehör som är den överordnade bedömningsresursen genom hela låtskrivarprocessen. Dessa resurser kommunicerar ständigt med varandra. Synen fungerar också som ett komplement för gehöret.

När oönskat resultat av mina inspelningar och samverkan mellan instrumenten uppmärksammas av gehöret, används synen som en åtgärdande resurs för att lokalisera och korrigera dessa imperfektioner i mjukvaran i efterhand. Synen tillåter således genom ett mer organiserat perspektiv erbjuda en mer detaljerad granskning av produktionens byggstenar för att eftersträva en önskvärd utveckling av produktionens struktur.

Förutom samarbetet mellan den semiotiska resursen skärm och synen så kombineras även skärm med orientering av händer över midi-klaviaturen. Här sker en multimodalitet i kombination av teckensystem mellan klaviaturen och musikteori. Dock visar transkriptionen att synen inte har tolkningsföreträde i varje enskilt fall, utan undantag finns där musikalisk information som skärmen presenterar inte samklingar, kan ändå rättfärdigas av ett tillfredsställt gehör.

Synen används även för att färgkoda de olika spåren. Jag har ingen tydlig mall i mina transkriptioner kring vilka färger jag väljer att använda för de olika spåren men det går att se mönster kring hur jag använder en nyans av blått för klaviaturinstrument och en nyans av grön för sångspår. Färgkodningen äger i regel rum när jag inte har en tydlig idé för hur låten skall fortsätta utvecklas. Det fungerar som ett hjälpmedel för att lättare kunna orientera sig i hantverket samt se hur spåren samverkar med varandra.

4.2.5 När kreativiteten dör

Det var vid ett specifikt tillfälle under låten Lemon där jag totalt tappade motivationen och fick slut på idéer. Efter några minuters letande bland diverse samplingar av piano, stråk och gitarrer utan framsteg beslutade jag mig för att ta en paus. Detta för att komma ifrån processen och ventilera det material som cirkulerade i mitt huvud. När jag sedan återvände till datorn så gick det att se i videon att jag hade med mig en ny infallsvinkel med en ny top-line-idé. Här kan vi se hur ett miljöombyte möjliggör för nya infallsvinklar gällande låtskapandet. Innan jag tog en paus hade jag enligt transkriptionen fokuserat på att leta efter vilka instrument jag ville addera till låten. Jag utforskade ljud jag var bekant med sen tidigare och var ständigt missnöjd med resultatet. Det dröjde flera minuter utan att någon utveckling hade skett vilket visar en aspekt på hur kreativiteten och motivationen dör när jag inte upplever att låten utvecklas.

Bild 2. Bild på låten Lemon när jag beslutar mig för att ta en paus

4.3 Produktionens slutfas

Här beskrivs slutskedet av låtskapandet. Syftet är inte att framställa en helt färdig låt utan att istället skapa ett helhetsintryck av vidarebearbetning av produktionen. Fokus ligger på att mixa ihop de olika musikaliska komponenterna och särskilja vad som är essentiellt för produktionens framfart.

4.3.1 Fokus

Transkriptionen visar hur den kreativa möjligheten gynnas av att ha ett städat arrangemang där de tekniska utmaningarna och orientfokuserade bitarna är automatiserade. Att ha ett arrangemang som är under kontroll effektiviserar arbetet och ger plats för kreativiteten utan att behöva blanda in den tekniska aspekten. Enligt min transkription så varierar mitt fokus under utvecklingens gång. Det kan inrikta sig på att lyssna specifikt mellan varje instrumentspår, hur de passar in i mixen, om någonting behöver justeras i frekvensregister, kompressor eller andra effektkanaler. Fokus kan även inriktas på helhetsintrycket och samspelet mellan alla spår och hur de förhåller sig till min önskvärda vision. I transkriptionen kan jag även fokusera på hur jag spelar upp mina idéer på midi-klaviaturen.

4.3.2 Mixning och mastering

I det här stadiet har jag framställt ett komplett musikaliskt tema. Mitt fokus ligger nu i att analysera alla de musikaliska komponenter som framställts och hur de korrelerar med varandra.

Här spelar mitt gehör en central roll men det har också tagit ett annat fokus där jag mer lyssnar på helheten av kompositionen istället för dess enskilda komponenter. Enligt transkriptionen dominerar den tekniska hjärnhalvan under denna process och med samspel av gehöret granskar och tolkar jag det jag ser på skärmen kontra vad jag hör. Det är också under denna process som jag aktivt plockar bort musikaliska element som hämmar helhetsintrycket av låten. Här fokuserar jag mycket på att lyssna och jämföra de olika instrumenten med varandra och väljer ut det jag gillar samt raderar resten. Till exempel så innehåller låten Broken kiss flertalet syntar, vilket jag uppfattar ta för stor plats i mixen. Här sållas de syntar som jag gillar mest ut, medan de övriga åker i papperskorgen. Majoriteten av instrumenten som jag kasserat i slutskedet av produktionen hade under något tidigare tillfälle i utvecklingens gång en bidragande faktor till låten. Undantagsfall var instrument som agerade skisser som till exempel pianoackord och bastrumma. Jämförelsevis med en skiss på ett papper, målas sedan bilden ut som den är tänkt att vara och skissen suddas sedan bort.

Som avslutande fas, adderar jag globala effekter på huvud-stereo-kanalen i samtliga produktioner. Jag gör en övergripande bearbetning av ljudbilden med hjälp av verktygen:

kompressor, multibandskompressor, equalizer och limiter. Med hjälp av dessa verktyg utforskar jag hur nära jag kan komma låtens önskvärda ideal. Det fungerar även som ett verktyg för att balansera en ljudmix och för att eftersträva ett samspel mellan de olika ljudfrekvenserna låten omfattar.

Bild 3. Färdig version av låten Broken kiss

4.4 Sammanfattning och slutsatser

Resultatet i kompositionsprocessen har valts att urskiljas i tre olika stadier: Produktionens begynnelse, Utvecklandet av produktionen och Produktionens slutfas. Hur resurserna utnyttjas varierar mellan de olika stadierna genom utvecklingens gång. De hade olika stor betydelse för hur jag valt att utveckla låten. Produktionens begynnelse sammanfattar vilka tillvägagångssätt som appliceras för att etablera låtens tema, vilka resurser som är centrala och hur de samspelar med varandra. I Utvecklandet av produktionen granskas samspelet mellan kreativitet, leken,

synen och gehöret samt utnyttjandet av mjukvarans verktyg. Här formas produktionen efter en etablerad skiss från första temat och utvecklas därefter till en fullskalig produktion. I Produktionens slutfas sammanställs alla de komponenter som skapats under utvecklingens gång. Här beskrivs hur fokus är relevant för utvecklingen samt beskrivning av slutförande mixning och mastering av produktionen. Eftersom studiens syfte inriktar sig i att studera vilka nyttjade tillvägagångssätt som påverkar låtskrivarprocessens progression framför att framställa en färdig komposition, ligger fokus huvudsakligen i tema ett och tema två. Det går att dra en slutsats kring hur resultatet av produktionen påverkas av alla de mikro- och makrovalen som görs i kombination med leken och gehöret. Resultatet präglas således efter de förutsättningar, faktorer, komponenter och resurser i samarbete med den idé och vision som är anknuten till just min egen unika arbetsprocess.

5 Diskussion

I detta kapitel förs en diskussion kring de resultat som framkommit i denna självstudie i relation till den bakgrundslitteratur och det teoretiska perspektiv som används som utgångspunkt.

Därefter diskuteras val av metod, arbetets betydelse och idéer om fortsatta forsknings- och utvecklingsområden.

5.1 Resultatdiskussion

Alla element har sin roll i en mix. Det är intressant att studera hur jag väljer att gå tillväga när jag väljer mina ljud. Valen av de ljud som appliceras har jag valt att dela in i två alternativ.

Alternativ ett är då jag väljer ett temporärt ljud för att skriva in en skiss för min ide för just det elementet. Alternativ två fokuserar mer på att hitta ett kvalitativt ljud för slutproduktion.

Alternativ två är mer utmanande eftersom jag behöver mer specifikt studera vad det är jag söker i mitt arkiv, vilket tar längre tid att hitta. Det är också mer bristfälligt eftersom ljudet i sig kan i mitt huvud fungera bra för stunden men som senare visar sig inte gifta sig i mixen. Dock kan ljudet leda en väg för vidare inspiration till produktionen.

En återkommande resurs i produktionens utveckling är hur jag använder mig av referensmaterial, vilket kan kopplas till det Selander och Kress (2010) beskriver som mimesis.

Referensmaterial kunde användas som inspirations och kunskapskälla för hur olika kombinationer av musikaliska element skapar mening. I resultatet utnyttjas huvudsakligen referensmaterial för att förstå vilka musikaliska byggstenar som formar den ljudbild jag söker.

Tidigare kunskap och erfarenhet kan även gynna utvecklingen på kompositionen. Genom att ha tillgång till ett bibliotek av musikaliska verktyg, har därmed låtskrivaren fler valalternativ för progression för låten vilket kan kopplas till det Brindle (2002) skriver om angående vikten av att ha en färdig idé redan i början av låtskrivarprocessen. Enligt resultatet har den gemensamme kompositionens tabula rasa stöpts efter ett tidigare etablerat frö ur en ickemusikalisk situation.

Knudsen (2013) betonar liksom Hillered (2009) vikten av det öppna sinnet för det musikaliska stoffet. Knudsens resonemang kring hur embryon till musikaliska idéer uppkomst utanför den musikaliska situationen kan kopplas till Folkestads (1996) uppdelning av kategorier kring uppkomst av musikaliska idéer. Resultatet visar tydligt hur uppkomsten till de musikaliska idéernas samklang med kategori ett och två, där embryot för låten fötts i en ickemusikalisk situation men hade samtidigt ett fastställt inriktningsområde för vidare utveckling. Det finns dock en hållhake med imitation menar Selander och Kress. Den fortsatta kreativiteten för utforskande och sökande kan hämmas när det musikaliska stoffet ramas in i ett begränsat forum av förväntade innebörder. Inom musiken lär sig musikern hitta fram till sin egen stil genom just imitation, detta har människan gjort sedan urminnes tider menar Schenck (2000). När individen letar efter sitt eget tonspråk så är det oundvikligt att man börjar med att härma sina förebilder.

Det nyfödda barnet lär sig sina första ord genom just denna teknik konstaterar Schenck.

Vad gäller musikskapande så finns det mängder av olika tillvägagångssätt för en kompositör att utvecklas och effektivisera sitt arbete. I resultatet framgår det hur jag ständigt söker efter olika musikaliska byggstenar till produktionen. Ibland följs en strukturerad metod för hur jag väljer att forma arrangemanget men jag låter även inspirationen och leken få styra över processen vilket leder till en mindre organiserad arbetsmodell. Detta arbetssätt kan kopplas till Brindles (2002) resonemang kring arbetsstruktur och hur låtens utveckling gynnas av att avgränsa detaljarbetet i tidigt stadie. Det går att ifrågasätta huruvida Brindles resonemang resonerar kring den presenterade arbetsmodellen i denna studie då resurser som lek och kreativitet bryter mot den strukturerade processen. Detta resonemang stärks av resultatets

metod kring hur detaljarbete förespråkas med syftet att forma ett helhetsintryck av låten för vidare utveckling.

I Resultatet har det synliggjorts hur kritisk granskning och leken ur ett konstnärligt perspektiv står i paritet mot varandra vilket kan kopplas till det Hillered (2009) redogör för kring individens anspråkslösa behov av att få uttrycka sig musikaliskt. Hillered påvisar att musiken inte bör kritiseras i tidigt stadie utan bör dokumenteras innan den utvärderas. Resultatet lyfter denna aspekt kring det kravlösa komponerandet i låtens begynnelse då tillvägagångssätt som lek och kreativitet är överordnade resurser vilket kan anknytas till Nilssons (2002) slutsats gällande relationen mellan de två resurser som spelar en central roll för hur utvecklandet av musiken tillämpas. Det är först då låten har tagit en tydlig form och tema som det kritiska resonemanget träder i kraft.

Den vertikala arbetsmodellen är den dominerande process under låtskrivarprocessen gång som sätter prägel för produktionens identitet. Resultatet påvisar hur strukturen av låten i början huvudsakligen horisontellt modifieras till fyra eller åtta takter för att sedan utvecklas genom det vertikala systemet. Med anknytning till Viigs (1996) studie gällande individers val av arbetsmetod, visar forskning på hur de enskilt arbetande deltagarna strävar efter just den vertikala arbetsmodellen. Den horisontella arbetsmodellen applicerades främst under resultatets delkapitel produktionens begynnelse där instrument som ackordbaserat piano, sång, trummor och bas applicerades, vilket kan kopplas till Folkestads (1996) resonemang kring hur horisontellt arbete fokuserar på att få en tydlig form i låten. När jag experimenterade med top- line under processens gång, kombinerades resurserna sång och ackordspel i ett multimodalt perspektiv, vilket således resulterade till ett horisontellt arbetssätt. Om resurserna använts enskilt för komponerandet skulle de kunna ses som ett vertikalt arbetssätt.

Under låtskrivarprocessens resa har det framkommit i resultatet hur samspelet mellan gehör och visuella upplevelser som resurser har varit avgörande beståndsdelar för kompositionens utveckling. Dessa kroppsliga resurser samarbetar genom en multimodal process sammanfattar Selander och Kress (2010). Gehöret har varit överordnat den visuella upplevelsen då det fungerat som ett bedömande organ. Den visuella upplevelsen har således agerat som en kompletterande resurs vars syfte är att reproducera gehörets upptäckter. Efter denna studien har vikten av gehöret synliggjorts vilket var mer avgörande än förväntat. Sammanfattningsvis samarbetar båda resurserna, vilket bör medvetandegöras då det jag enligt resultatet ser på skärmen ibland skiljer sig från det som uppfattas av gehöret. Det skapar därefter olika tillvägagångssätt för hur jag väljer att tolka musiken efter sinnesintrycken.

Leken som resurs har varit en återkommande faktor i låtskrivarprocessen. Nilsson (2002) menar att lek och kreativitet går hand i hand och kan sammanfattas som den process av sökande och utforskande. Med hjälp av leken så har mening och innebörd skapats genom utvecklingens gång. De applicerade instrumentens funktion har enligt resultatet i regel grundats av en föreställd mening och en förutbestämd funktion. Leken har således agerat som en kompletterande process för skapandet av låtens personliga prägel. Selander och Kress (2010) menar att leken kan användas som en resurs för att bryta mot just de regler och dess föreställda mening kring objektets ursprungliga funktion.

I exemplet under kapitel 4.2.1 tar jag en paus i brist på inspiration. Det kan vara lätt att snöa sig in i sitt hantverk och lyssna sig blind på sin process. Genom att ta en paus gynnas möjligheten att komma på andra tankar och att tänka utanför sitt aktuella perspektiv. När jag sedan återvänder till datorn så har jag med mig nya infallsvinklar och idéer. Det är motgångar som

detta exempel visar hur viktigt det är att man fortsätter försöka (Timbaland, 2019). I hans videoföreläsning konstaterar han att det är bra att bli frustrerad för det visar att kärleken till musikskapandet är äkta. Han menar att man ska bli glad över att man torterar sig själv för att man älskar det så mycket. Det är som att spela schack, ibland gör man bra drag och ibland dåliga menar Marcus (2017, 16 november). Det är som ett pussel som skall läggas och det tar tid att få alla bitar på plats konstaterar hon.

5.2 Metoddiskussion

Till detta projekt har huvudsakligen metoden videoobservation valt att tillämpas. En loggbok med övergripliga anteckningar har förts men den har inte utnyttjats eftersom materialet enbart täckte de två låtarna jag valde att inte ha med i transkriptionen. En videodokumentation har för detta projekt varit optimalt då jag kunnat följa låtskrivarprocessen från början till slut. Eftersom projektet har en auditiv prägel, gynnas även denna observationsstudie av att kunna följa och analysera hur ljudkvaliteten utvecklas med tiden, vilket möjligheten en loggbok saknar. Genom att videodokumentera både vad som händer på datorskärmen och mig själv så erbjuds ett större spektrum för analys av hur jag bemöter val, resurser och kreativiteten som uppstår under processens gång baserat på inriktningens, förutsättningarna och genrens karaktär. Det designteoretiska perspektivet har konkretiserat processen för låtskrivande i den mening att sätta ord på de handlingar och utföranden som skett. Resultatet har således präglats av en pragmatisk anda för meningsinnehåll samt stöpts i flertal av de tillvägagångssätt som brukats i en designteoretisk ideologi.

5.3 Arbetets betydelse

Genom att studera min egen låtskrivarprocess har jag fått en inblick i vilka hinder en musikmakare kan stöta på. Genom att lära känna min egen process så har därmed förmågan att förstå och känna igen dessa beteenden hos andra ökat. I denna studie har jag ringat in de resurser som dominerar i låtskrivandet och därmed öppnat upp nya vägar för lärarrollen och möjligheter att se hur elever kan arbeta med deras egna processer för lärande. Användandet av olika resurser anknyter till elevens förkunskaper och idéer som kommer spela stor roll för varje enskild individ och deras möjligheter till enskilda kompositionsprocesser. Jag hoppas att genom denna studie väcka intresse för andra lärare och lärarstudenter om hur man kan medvetandegöra denna låtskrivarprocess.

5.4 Fortsatta forsknings- och utvecklingsarbeten

En intressant frågeställning som har dykt upp under självstudiens resa är hur andra kompositörers tillvägagångssätt för utvecklandet skiljer sig från min egen. Vilka likheter och skillnader finns det i så fall? Hur bemöter andra de val, resurser och kreativiteten som uppstår under processens gång baserat på inriktningens, förutsättningarna och genrens karaktär är någonting som skulle vara ett intressant vidare forskningsområde. En annan aspekt för vidare forskning hade även varit att tillämpa andra faktorer och isolera studien ytterligare. Som till exempel att sätta upp annorlunda regler kring låtens genre och vilket ursprung låtidén grundar sig i. Kombinationen av olika scenarion kan leda till mycket intressanta resultat och så länge man lever, har man all tid i världen.

6 Referenser

Alkenäs, D. (2014). Mitt komponerande, kreativitet och teknik – självstudie av den egna kompositionsprocessen (Magisteruppsats). Örebro: Masterprogrammet i musik vid Musikhögskolan, Örebro universitet. Tillgänglig: http://docplayer.se/29475961- Mitt-komponerande-kreativitet-och-teknik.html.

Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitativ Research in Psychology, 3(2),

Bjørndal, C. R. P. (2005). Det värderande ögat: observation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning. Stockholm: Liber förlag.

Folkestad, G. (1996). Computer based creative music making - young people's music in the digital age. (Doctoral Thesis). Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.

Hillered, E. (2009). Lathund för låtskrivare. Stockholm: Prisma.

Johansson, B. & Svedner, P-O. (2010). Examensarbetet i lärarutbildningen

Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB Läromedel och utbildning.

Kempe, A-L., & West, T. (2010). Design för lärande i musik. Stockholm: Norstedts förlag Knutsen, P. (2013). Sagas of the Present: reflektioner kring processen att komponera,

arrangera, framföra samt spela in musik för en jazzoktett (Masteruppsats). Stockholm:

Kungliga Musikhögskolan. Tillgänglig: http://www.diva- portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:626312

Kvale, S., & Brinkmann, S (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitte- ratur AB

Lindberg, O. (2015). Metoder Mot Mer Melodier: En observationsstudie i komposition och inspiration inom jazzgenren. (Examensarbete). Karlstad: Karlstads Universitet

Marcus, M. (Producent). (2017, 16 november). Musikprodd-podden - del 41[Podcast].

Hämtad från https://open.spotify.com/episode/1nQGCzbkHDuqBj96JjjAQs?si=q- jbz7ZiTYSDAXQP7rEWWw

Mosley, T. Z. (Författare). (2019). Timbaland Teaches producing and beatmaking[Film].

USA: Masterclass. Hämtad 2019-11-16 från

https://www.masterclass.com/classes/timbaland-teaches-producing-and-beatmaking Nilsson, B. (2002). ”Jag kan göra hundra låtar” - barns musikskapande med digitala verktyg

(Doktorsavhandling). Malmö: Malmö Academy of Music.

Schenck, R. (2000). Spelrum - en metodikbok för sång- och instrumentalpedagoger.

Göteborg: Ejeby

Selander, S. & Kress, G. (2010). Design för lärande - ett multimodalt perspektiv. Stockholm:

Norstedts förlag