INOM
EXAMENSARBETE TEKNIK,
GRUNDNIVÅ, 15 HP
STOCKHOLM SVERIGE 2019 ,
Rytm som sensomotoriskt stöd vid
gångproblem orsakat av
neurologisk sjukdom
Hur typen av auditiv stimulus påverkar steglängd
och stegfrekvens
MARIA SVAHN
JOSEFINE HÖLLING
KTH
SKOLAN FÖR ELEKTROTEKNIK OCH DATAVETENSKAP
Rytm som sensomotoriskt stöd vid gångproblem orsakat av
neurologisk sjukdom
Hur typen av auditiv stimulus påverkar steglängd och stegfrekvens
Rhythm as sensorimotor support for gait disturbance caused by neurological disease - How does different auditory stimulus affect stride length and step ratio
Maria Svahn
EECS, Skolan för Elektroteknik och datavetenskap, KTH Lindstedtsvägen 3, 114 28 Stockholm
masvahn@kth.se
Josefine Hölling
EECS, Skolan för Elektroteknik och datavetenskap, KTH Lindstedtsvägen 3, 114 28 Stockholm
jholling@kth.se
ABSTRACT
Rytmterapi har visat sig vara ett effektivt komplement till andra behandlingsmetoder vid neurologiska sjukdomar som exempelvis Parkinson eller stroke. Flertalet studier visar förbättringar framförallt i patientens förmåga att bibehålla en stadig gångstil med normal steglängd. Det har även undersökts vilka faktiska förändringar som sker i hjärnan när man lyssnar på musik i förhållande till motoriska förändringar, men ingen av dessa studier kan på ett tydligt sätt förklara varför rytmterapi fungerar så bra för patienterna och vilken del av den auditiv stimulus som påverkar patienten mest. Det finns tankar om att det är en stadig takt som påverkas mest. Vissa menar att en viktig faktor är patientens välmående och humör, och att musiken påverkar dessa faktorer på ett positivt sätt. Syftet med den här artikeln är att undersöka hur ljud används för att behandla Parkinsons sjukdom, och genom en studie på friska vuxna personer skapa en uppfattning om på vilket sätt som olika typer av auditiv stimulus påverkar gången. Studien bestod av 19 deltagare som gick en sträcka på 10 meter totalt 6 gånger. En gång utan någon auditiv stimulus, en gång med en metronom i bakgrunden, tre gånger med olika sorters musik som försöksledarna valt och en gång med ett musikstycke som de själva hade valt.
Studien pågick under två dagar och resultatet pekar på att den självvalda låten gav bäst resultat.
Rhythm therapy has been shown to be an effective complement to other methods for treating neurological diseases such as Parkinson's disease or stroke. Several studies have shown improvement in especially the patient's ability to maintain a steady walk with a normal stride length. It has been investigated what actual changes that occur in the brain while listening to music in relation to motor changes, but none of these studies can clearly explain why rhythm therapy works so well for these patients and what part of the auditory stimulus that affects the patient most. There are thoughts that a steady pace is what is affected most. Some researchers say that an important factor to keep in mind is the patient’s wellbeing and mood, and that the music affects these factors in a positive way.
The aim of this article is to investigate how sound is used to treat Parkinson’s disease, and through a study of healthy adults create an idea of how different types of auditory stimuli affect walking. The study consisted of 19 participants that walked a distance of 10 meters 6 times each. One time without any auditory stimuli, one time with to the sound of a metronome, three times with different kinds of music that the experiment leaders had chosen and one time with a musical piece of their own choice. The study took place for two days, and the result indicates that the musical piece that the participant had chosen for themselves gave the best result.
Nyckelord
Gång; rytm; Parkinson; steglängd; stegfrekvens; sensomotorik;
auditiv stimulus
1. INTRODUKTION
Parkinson är en neurologisk sjukdom som gör att hjärnans nervsystem inte fungerar korrekt vilket leder till symptom såsom okontrollerade skakningar, muskelsvaghet och försämrad rörelseförmåga [1]. Problemet ligger i att cellerna som tillverkar dopamin, vilket används för att skicka signaler mellan cellerna, förstörs. Det är ännu inte känt varför denna nedbrytning av celler sker. De flesta drabbade är över 50 år och sjukdomsstadiet försämras gradvis över åren till en punkt där den drabbade får svårt att gå eller att göra vardagliga sysslor. Den försämrade motoriska förmågan leder även ofta till talsvårigheter.
1993 började Ronnie Gardeners Metod (RGM) implementeras som rehabilitering av Parkinson i Sverige, vilket är en rytm- och musikbaserad slags fysioterapi som används för att utveckla kognitiv och sensomotorisk kontroll [18]. Genom att följa rytmer beskrivs patienter kunna tala mer flytande, förbättra sin gång, minska risken för att falla samt stabilisera sina kroppsrörelser i allmänhet. Mätningar som gjordes på RGM visade att steglängd, gångfart och stegfrekvens (steg/sekund) förbättrades efter denna typ av träning med sensomotorisk stöd [17].
Sedan den första implementeringen har det funnits ett växande intresse för denna typ av fysioterapeutiska behandlingsmetod snarare än att se medicinska åtgärder som enda lösningen. Trots detta vet man inte exakt varför dessa kognitiva och motoriska förbättringarna uppstår [10]. En del forskning [11] pekar på att musik och rytmer triggar belöningssystemet som då bildar dopaminneuroner som gått förlorade hos en person med Parkinson.
Andra har sett samma resultat vid användning av endast metronom som auditiv stimuli [3].
I och med ovissheten som finns kring hur och varför neurologiska sjukdomar som Parkinson uppstår, och att det inte finns något botemedel, är det av stort samhälleligt intresse att bedriva forskning för att förbättra tillvaron för de drabbade. Syftet med denna studie är därför att bidra till forskningsområdet kring musik- och rytmterapi.
1.1 Definitioner av begrepp
Sensomotoriskt stöd - Med senso menas sinnesintryck och med motorik menas rörelse. Sensomotoriskt stöd är alltså hur samspelet mellan sinnesintryck och rörelse kan användas för att underlätta vid annars svåra övningar.
Prefrontalkortex - Den främre delen av hjärnan som med kopplingar till sinnessystemen har förmågan att med hjälp av association till arbetsminnet planera och initiera rörelse.
Gyrus precentralis - Ansvarar för viss muskelkontroll och planering av specifika rörelser.
Supplementära motoriska hjärnbarken (SMH) - Del av hjärnan, som med samverkan med tidigare nämnda, initierar och planerar för nyligen inlärda rörelser. Då rörelsen är väl inlärd sker initieringen av prefrontalkortex istället.
Noninvasiv - Undersökning/behandling där man inte tränger in i kroppen. Man strävar alltid efter en så noninvasiv behandling som möjligt.
Cue - En indikation eller signal som innehåller en antydan.
Exempelvis slaget från en metronom som antyder på när den som lyssnar ska ta ett steg.
BPM - Beats per minute. Antal taktslag per minut. Normalt gångtempo beräknas vara ungefär mellan 115-125 bpm.
Trumloop - Ett musikstycke med enbart trummor som spelas i ett tydligt upprepande mönster.
Auditiv stimulus - Ljud som uppfattas av en lyssnare och påverkar hjärnaktivitet.
Figur 1. Delar av hjärnan som främst påverkar motoriken vid
Parkinsons sjukdom.
(https://nl.wikipedia.org/wiki/Gyrus_precentralis#/media/File:Gray726.sv g)
2. TEORI OCH RELATERAD
FORSKNING
För en person med Parkinson (PD) uppstår svårigheter att gå på grund av nedbrytningen av dopaminneuroner i storhjärnan, strax över hjärnstammen [3]. När dopaminet förstörs förlorar denna del av hjärnan sin förmåga att leverera de signaler som ansvarar för att verkställa förutsägbara rörelser och handlingar [4]. För en person med PD resulterar detta till att den interna intuitiva känslan för steglängd förloras och personen får en förkortad steglängd som ofta
kompenseras med högre stegfrekvens [4]. Detta gör gången instabil och ger en ökad risk för fall. Flertalet studier har därför visat att en extern cue, som hjälper motoriska hjärnbarken att tidsmässigt anpassa och synkronisera steglängden, markant har förenklat gången för en person med Parkinsons sjukdom, där inkluderat rytmer och ljud.
Att använda ljud som sensomotoriskt stöd är etablerat inom både behandling och forskning. Musikaliska aktiviteter ställer speciella krav på hjärnan som har visat sig i många fall vara fördelaktiga i behandling av motoriska svårigheter vid neurologiska sjukdomar.
De delar i hjärnan som aktiveras i musikaliska sammanhang och har med motoriska förmågor att göra är prefrontalkortex, gyrus precentralis och den supplementära motoriska hjärnbarken vilket ger ledtrådar till det som forskningen fortfarande inte har kunnat ge ett tydligt svar på- varför det fungerar [5]. Man vet inte vad det är i musiken som påverkar sjukdomen, exempelvis om det går lika bra att höra bara en stabil takt eller om det är de andra delarna i musiken kombinerat med att den har en tydlig puls som ger effekt [11]. Vissa forskare tror att det biomusikologiska fenomenet rhythmic entrainment [20], som innebär att framförallt människor men även en del djur omedvetet synkroniserar sig till en extern rytm, har någonting med saken att göra.
Även om det finns mycket forskning är det problematiskt att det saknas större studier med många deltagare och en tydligt uttalad behandlingsteknik. Undersökningar visar att musikbaserad rörelseterapi har en positiv inverkan på motoriska förmågor och neutrala bevis som stödjer användningen av musik för att förbättra kognitiv funktion och livskvalitet. [10] Flera studier [7] på ämnet har ett övervägande positivt resultat och man ser en förbättring i mätningar av exempelvis steglängd och gånghastighet. Det finns också exempel på studier [8] där resultatet tyder på att det endast ger effekt på det psykiska måendet och inte på de övriga symtomen vid Parkinson.
En studie från 2008 [14] använde magnetröntgen för att kartlägga hjärnaktivitet vid olika musikaliska stimuli. De undersökte reaktionen på supplementära motoriska hjärnbarken, prefrontalkortex och cerebellum (lillhjärnan). Resultatet visade att alla dessa tre delar av hjärnan aktiverades då deltagaren ombads lyssna med förväntan att senare klappa takten och när deltagaren lyssnade naivt – alltså utan förväntan att senare behöva klappa takten. Detta indikerar på att även utan fysisk motorisk aktivitet eller intentionen att förbereda sig för det så reagerar hjärnan på rytmer som extern cue. Joyce L Chen et al. spekulerar i att rytmer associeras med livslångt lärande - såsom gång, som inte bara är en rytmisk rörelse utan också medför sig ett rytmiskt ljud. Därför aktiveras de motoriska delar av hjärnan vid aktiv såväl som passiv lyssning och medför att det är en lämplig rehabiliteringsmetod för neurologiska sjukdomar med nedsatt motorisk förmåga.
Hjärnan är plastisk och flera forskningsrapporter riktar in sig på långvarig träning som gör faktiska förändringar i hjärnans uppbyggnad hos patienten. Musik har visat sig vara effektivt för att
“flytta” vart i hjärnan en uppgift ska utföras, så att de delar av hjärnan som är frisk kan ta hand om det som skulle ha skett i de skadade delarna [6]. En studie [9] som undersökte en långvarig träning i ljud som sensomotoriskt stöd lät 15 patienter med Parkinson genomgå tre träningssessioner i veckan under en månad där de fick utföra gångövningar till ljudet av en för personerna välkänd folklåt. Rytmen var förstärkt med en metronom och till ett tempo som vid en tidigare bedömning visat givit längst steglängd för patienten. De fick både gå till musiken under en längre tid samt endast höra musiken en kort stund för att sedan fortsätta gå utan den auditiva stimuli. Det gavs inga instruktioner på att försöka
synkronisera gången med musiken. Resultatet från denna studie var att patienterna innan träning hade en genomsnittlig steglängd på 980 mm, som efter träning hade ökat till 1037 mm. Mest intressant var att den genomsnittliga steglängden en månad efter träningens avslutning hade upprätthållits till 1028 mm. Resultaten kan jämföras med den friska kontrollgruppen som hade en genomsnittlig steglängd på 1152 mm.
Eftersom en koordinerad gång inte faller sig naturligt för en person med Parkinsons sjukdom kan det därav vara kontraproduktivt att fokusera på att synkronisera sin gång med en extern cue. Därför är en långvarig träning till musik effektivare eftersom patienten blir bekant med musiken och rytmen [4][3]. En kortvarig auditiv stimulus som sensomotoriskt stöd har dock fortfarande visat sig markant förbättrat gången. En studie från 2014 [3] undersökte hur friska personer med olika bra rytmkänsla kan synkronisera gång till rytm, med mål att optimera rytmterapi för en patient med PD.
Resultatet var att gången för en person med dålig rytmkänsla blev mer osäker än normalt (ojämnt gångtempo och steglängd samt längre tid på två fötter) vid försök att synkronisera gången till musik som inte hade en tydlig rytm. Detta eftersom uppmärksamheten då måste riktas mot att hitta rytmen istället för att synkronisera stegen.
Detta resultat är betydelsefullt då simultanförmågan ofta är nedsatt hos en Parkinsondrabbad och det är därmed betydande hur den valda rytmen fungerar för individen i fråga.
Musik används som terapi inom både psykisk och fysisk hälsa.
Exempel på framgångsrika användningsområden förutom Parkinson och stroke är exempelvis behandling av epilepsi eller cerebral pares. Inom psykologisk behandling finns det en intressant studie [13] som visar att människor som har musik som sysselsättning i större utsträckning lider av affektiva sjukdomar som nedstämdhet eller mani. Studien visar att bland klassiska musiker i västvärlden är det så mycket som 35–40% som visar upp symptom tillhörande den kategorin, men att det däremot inte verkar finnas någon koppling mellan kreativitet och psykossjukdomar som exempelvis schizofreni. Dessa observationer kan vara användbara i jakten på svar angående hur musik påverkar våra hjärnor och hur det bäst ska kunna användas, även i behandling av fysiska sjukdomar. Studien visar också att en stor fördel med musikterapi är att det är en noninvasiv behandlingsmetod, och är kostnadseffektiv jämfört med medicinska åtgärder.
2.1 Syfte och problemformulering
Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur ljud kan användas som behandling för neurologiska sjukdomar som exempelvis Parkinson och stroke. Genom en undersökning vill vi skapa en uppfattning om hur ljudvalet påverkar steglängd och stegfrekvens vid användning av ljud som sensomotoriskt stöd.
Eftersom det finns forskning som stödjer denna typ av behandling men det fortfarande är oklart varför det fungerar, ger detta utrymme för vidare undersökningar och en medieteknologisk synvinkel kan vara värdefull för att föra forskningen framåt.
Frågeställningen vi arbetar med är:
Hur påverkar valet av auditiv stimulus steglängd och stegfrekvens vid användning som sensomotoriskt stöd?
Resultatet skulle primärt vara till nytta för den enskilde personen som behandlas och dennes omgivning, men även för sjukvården
1 https://jimdooley.net/Drum-Loop/Africanish-Tom-Beat-120-BPM
2 https://www.youtube.com/watch?v=VbhdhkMx1y4
och samhället i allmänhet som gynnas av så effektiva
behandlingsmetoder som möjligt. Det är även värdefullt vad dessa typer av tester resulterar i för friska personer, då det kan vara en fördel i annan forskning för Parkinsondrabbade.
3. METOD
I undersökningen deltog 20 personer i åldrarna 19–25.
Försökspersonerna hade varierande bakgrund men ansåg sig själva vara fysiskt friska. Experimentet utfördes under två olika tillfällen på KTH med en försöksperson åt gången. Innan testtillfället hade deltagaren fyllt i ett Google-formulär där denna angav sitt namn, ålder längd och favoritlåt inom tempointervallet 115–125 BPM.
Deltagaren hänvisades till songbpm.com (https://songbpm.com) för att erhålla detta.
Deltagaren blev ombedd att gå 10 meter rakt fram med en 3 meter start- och slutsträcka för att komma in i sitt normala gångtempo, vilket är 115–125 BPM. Sträckan var uppmätt med tejpmarkering på golvet med markeringar för start och slut för 10 meter för att kunna användas till senare analys.
Figur 2. 10 meter gångsträcka som användes vid undersökningstillfället. Deltagaren ombads gå enkel väg mellan de två parallella linjerna.
En av försöksledaren demonstrerade hur testet skulle gå till genom att visa gångsträckan. Deltagaren blev ombedd att börja gå när personen kände sig redo. Deltagaren visste inte i förväg vad testet handlade om för att säkerställa en så, för personen i fråga, normal gång som möjligt.
Gångsträckan genomfördes 6 gånger med följande auditiva stimuli:
0. Referenstest utan auditiv stimulus 1. Metronom (120 BPM)
2. Drum Loops av African (trumbeat)1
3. 120 BPM av Dead Obies (Instrumental) (hiphop)2 4. Tobago av Jonas Rahtsman (pop/elektroniskt/dans)3 5. Deltagarens självvalda favoritlåt i tempointervallet
115–125 BPM (se bilaga 1)
3https://open.spotify.com/track/6H8tEitY5FbP5lEOepM7q8?si=1iA5kZn HRFaDnF6h1G-AYQ
Resultatet från gångsträckan (0) uppmättes för att användas som referensvärde till förändringar vid resterande försök. De förvalda låtarna (1-4) är valda eftersom de är i olika genrers, instrumentala, har samma tempo (120 BPM) och är relativ okända, för att förhindra att deltagaren känner igen låten sen tidigare. Gångsträcka (5) genomfördes för att säkerställa om en för deltagaren omtyckt låt har en annorlunda inverkan på gången. Ljuden spelades upp från en dator genom den bärbara högtalaren Bose Soundlink Mini.
De parametrar som undersöktes var steglängd (cm) och stegfrekvens (steg/s) då dessa faktorer är de som påverkas mest för en person med Parkinson, där steglängden vanligtvis förkortas och stegfrekvensen ökar. Steglängden mättes genom att filma gången med en kamera vid startpunkten och slutpunkten på sträckan. På väggen bakom gångbanan fästes linjaler i samma bredd som kamerorna för att kunna göra exakta mätningar var första foten passerade startmarkeringen och var sista foten passerade slutmarkeringen. Då kunde en exakt gångsträcka, som i varierande grad skulle ligga nära 10 meter, uppmätas.
Figur 3. Slutmarkering för att mäta deltagarens exakta gångsträcka. Placeringen för det sista steget kunde avläsas och användas för att räkna ut skillnaden till 10-meters markören.
Dessutom filmades hela gångsträckan med ett vidvinkelobjektiv för att räkna hur många steg deltagaren tog totalt. Utifrån det räknades steglängden ut genom att dela antal steg på den exakta gångsträckan. Stegfrekvensen beräknades genom att dela antal steg med den totala tiden deltagaren tog på att gå sträckan, som kunde avläsas från kameran som stod på avstånd.
3.1 Analys av data och statistiska metoder
Vid analys av resultatet användes Sony Vegas Movie Studio HD Platinum 11 för att extrahera tiden det tog för deltagarna att gå sträckan och antal steg. Datan fördes sedan in i ett Excel-dokument för beräkning av steglängd och stegfrekvens. Därefter togs lämpliga genomsnittsvärden fram och illustrerades i tabeller och diagram.
För att säkerhetsställa den statistiska signifikansen för resultatet användes envägs ANOVA-test på en signifikansnivå av 95%. Då studien var inriktad på skillnaden mellan olika auditiva stimuli var utgångspunkten att jämföra resultatet mot deltagarens gång utan auditiv stimulus, som då ses som ett referensvärde. Det är mellan dessa genomsnittsvärden signifikanstestet utfördes [19].
3.1 Avgränsningar
Undersökningen begränsades till att testa fem olika sorters auditiva stimuli. Alla ljudspåren hade tempot 120 BPM. Uppspelningen av låtarna begränsades till en del som enligt försöksledarnas bedömning ansågs vara ett mittparti. Detta för att främst undvika partier från början och slutet av låten då de ofta avviker från övriga delar. Det första ljudspåret var en metronom, som avgav en fast takt genom ett klickande ljud. Låt 1, African drumloop, är en trumloop med afrikanska trummor. Eftersom det är en trumloop så innehåller den bara olika trumljud och är även ett kortare upprepande mönster vilket ger en förhållandevis tydlig rytm. Låt 2, 120 bpm, är ett hiphop-beat med funk-känsla. Låt 3, Tobago, är elektronisk dansmusik och har även den tydlig rytm som bör vara stimulerande att falla in i [10]. Studien begränsades till låtar med rytmer som är enkla att följa eftersom det lämnar plats för mer intressanta observationer än huruvida en tydlig rytm ökar steglängd och gånghastighet.
Som nämnt i Teori och Relaterad forskning har rytmbehandling för Parkinsonpatienter både en långvarig och en kortvarig effekt, beroende av upplägget på behandlingen. Denna studie avgränsades till att undersöka kortvariga effekter, vilket är den förändring som gick att urskilja under testets gång. Det undersöktes inte huruvida förändringarna i steglängd och stegfrekvens blev bestående på längre sikt. Testet genomfördes på friska personer.
3.2 Bortfall
Av 20 deltagande i undersökningen uppstod ett bortfall på grund av ett tekniskt fel på avståndskameran.
4. RESULTAT
4.1 Steglängd
Eftersom steglängden påverkas av personens längd och deltagarna varierar mellan 160 och 199 cm så har vi räknat på förändringen i steglängd som en ökning eller minskning i procent relativt referensvärdet som uppmättes vid gång utan auditiv stimuli.
Från testet kan en trend av förlängd steglängd observeras då deltagarna går med auditiv stimulus gentemot utan. De 19 deltagarna hade en genomsnittlig steglängd på 72,4 cm som sedan ökade till 74,4 cm vilket är en ökning på +2,6% ( F(1, 36) = 4,8 , p
< 0,05) när de gjorde testet till en metronom. Låt 1 resulterade i en ökning av den genomsnittliga steglängden till 74,1 cm vilket är en ökning med +2,3% ( F(1, 36) = 4,3 p < 0,05). Till låt 2 hade deltagarna en genomsnittlig steglängd på 74,0 cm vilket är en ökning med +2,2% och till låt 3 hade deltagarna en genomsnittlig steglängd på 74,2 cm vilket är en ökning med +2,4%. Men dessa hade med ANOVA-testet ett p-värde större än 0,05 och det kan således inte dras en slutsats om en signifikant skillnad från referensvärdet. Det auditiva stimulus som hade störst inverkan på deltagarnas steglängd var den självvalda låten där den genomsnittliga steglängden blev 75,6 cm vilket är en ökning med +4,4 % ( F(1, 36) = 13,8 p < 0,05). Samtliga procentuella förändringarna kan studeras i tabell 1, medan de genomsnittliga förändringarna för steglängd illustreras i figur 7 (a).
Tabell 1, Procentuella förändringar i steglängd för alla individuella deltagare jämfört med referensvärde 0 som uppmättes vid gång utan auditiv stimulus.
Deltagare nr. Metronom (%) Låt 1 (%) Låt 2 (%) Låt 3 (%) Självvald låt (%)
1 1,4 3,5 4,0 4,0 2,0
2 7,7 7,7 10,5 11,1 9,7
3 -2,7 -3,0 -2,0 -0,5 -1,1
4 4,0 1,1 1,1 0,5 1,1
5 8,4 5,6 6,0 4,7 4,7
6 7,5 4,9 6,4 7,2 8,2
7 -9,5 -7,8 -9,9 -8,5 -4,5
8 1,9 0,2 -0,4 1,6 4,0
9 -1,5 -3,1 -2,1 -1,5 2,5
10 7,4 3,6 4,9 7,3 -0,1
11 -7,6 -5,1 -8,1 -9,6 -7,6
12 7,5 8,4 0,6 3,9 10,3
13 4,4 7,4 7,2 6,5 6,4
14 0,7 -1,4 0,0 -2,5 7,1
15 6,6 8,8 9,6 4,0 12,6
16 3,9 3,7 5,3 7,6 7,3
17 0,3 -0,7 0,3 2,5 7,9
18 7,0 5,0 3,4 2,3 6,7
19 1,9 4,8 4,7 4,9 6,4
Figur 4 visar att 13 av 19 ökade steglängden och 4 av 19 minskade steglängden till metronomen. Bland de som ökade stegen fanns 2 deltagare vars steglängd kan räknas som oförändrad.4 Till låt 1 ökade 12 av 19 steglängden och 5 av 19 minskade steglängden.
Bland deltagarna fanns två personer vars steglängd kan räknas som oförändrad. Till låt 2 ökade 11 av 19 steglängden och 4 av 19 minskade steglängden. Bland deltagarna fanns 4 personer vars steglängd kan räknas som oförändrad. Till låt 3 ökade 13 av 19 stegfrekvensen och 4 av 19 minskade stegfrekvensen. Bland deltagarna fanns 2 personer vars steglängd kan räknas som oförändrad. Till den självvalda låten ökade 15 av 19 steglängden och 3 av 19 minskade steglängden. Bland deltagarna fanns 1 person vars stegfrekvens kan räknas som oförändrad.
En observation är att de flesta försökspersoner var konstanta i om de hade en ökning eller minskning av steglängden oberoende av vilken typ av auditiv stimulus. Förutom i ett fåtal fall låg de antingen över eller under referensvärdet. Detta illustreras i figur 4 som visar att variationen om steglängden är över eller under referensvärdet för varje deltagare är litet. Testen med metronom och den självvalda låten resulterade i att 15 av 19 deltagare hade en ökad steglängd varav den högsta genomsnittliga ökningen var för den självvalda låten. För låt 1 hade 13 av 19 deltagare en ökning och låt 2 och låt 3 hade båda samma ökning för 15 av deltagarna.
Det kan diskuteras ifall det är den självvalda låtens BPM eller
4 Förändrad steglängd<1%.
igenkänningsfaktorn som bidrar till ökningen av steglängden för den självvalda låten.
Tabell 2. Visar genomsnittlig förändring av steglängd i procent och p-värde från ANOVA-test av resultatens signifikans. * p< 0,05, signifikant resultat.
Auditiv stimulus Ökning (%) p-värde
Ingen 1
Metronom 2,6 0,03*
Låt 1 2,3 0,04*
Låt 2 2,2 0,08
Låt 3 2,4 0,06
Självvald låt 4,4 << 0,05*
Figur 4 - Varje deltagares förändring av steglängd för de 5 olika auditiva stimuli som testades. Förändringen är mätt jämfört med referensvärdet som uppmättes vid gång utan någon auditiv stimulus.
4.2 Stegfrekvens
I testet av stegfrekvens uppmättes steg/sekund som sedan omvandlades till steg/minut för att kunna jämföras med låttempo som mäts i slag/min (BPM). Metronomen som auditiv stimuli resulterade i ett icke signifikant (p > 0,05) resultat på + 0,8 steg per minut. Till låt 1 ökade stegfrekvensen med 5,5 steg/min ( F(1, 36) = 6,8, p < 0,01). Till låt 2 ökade stegfrekvensen med 3,2 steg/min ( F(1, 36) = 5,1, p < 0,05) och till låt 3 med 4,9 steg/min ( F(1, 36) = 9,5, p < 0,05). Till den självvalda låten ökade den genomsnittliga stegfrekvensen med 3,5 steg/min ( F(1, 36) = 4,4, p
< 0,05).
Figur 5 visar hur stegfrekvensen varierar för varje deltagare beroende på vilken auditiv stimulus de utsattes för. Grafen visar att 9 av 19 ökade stegfrekvensen och 9 av 10 minskade stegfrekvensen till metronomen. Bland de som ökade stegen fanns en deltagare vars stegfrekvens kan räknas som oförändrad.5 Till låt 1 ökade 12 av 19 stegfrekvensen och 5 av 19 minskade stegfrekvensen. Bland deltagarna fanns två personer vars stegfrekvens kan räknas som oförändrad. Till låt 2 ökade 10 av 19 stegfrekvensen och 8 av 19 minskade stegfrekvensen. Bland deltagarna fanns en person vars steglängd kan räknas som oförändrad. Till låt 3 ökade 14 av 19
5 förändring stegfrekvens <0.3 steg/minut
stegfrekvensen och 5 av 19 minskade stegfrekvensen. Till den självvalda låten ökade 11 av 19 stegfrekvensen och 4 av 19 minskade stegfrekvensen. Bland deltagarna fanns fyra personer vars stegfrekvens kan räknas som oförändrad.
Tabell 4. Visar genomsnittlig förändring av stegfrekvens i procent och p-värde från ANOVA-test av resultatens signifikans. * p < 0,05.
Auditiv stimulus Ökning (%) p-värde
Ingen 1
Metronom 0,8 0,05
Låt 1 5,5 0,01*
Låt 2 3,2 0,03*
Låt 3 4,9 <<0,05*
Självvald låt 3,5 0,04*
Om man studerar figur 7 (b) och endast tittar på de statistiskt signifikanta resultaten kan man se att låt 1 genomsnittligen ökade stegfrekvensen mest och låt 2 minst. Om man räknar med metronomen trots att det resultatet inte kan räknas som statistiskt signifikant, så ökade låt 1 stegfrekvensen mest och metronomen minst. Då deltagarna promenerade till låt 1 ökade stegfrekvensen genomsnittligen med 5,5 steg per minut. Med låt 2 ökade stegfrekvensen med 3,2 steg per minut. Med metronomen ökade stegfrekvensen med 0,8 steg per minut. Deltagarnas stegfrekvens
som användes som referens låg mellan 98,5 och 129,7 steg per minut. Medelvärdet för deltagarnas stegfrekvens utan auditiv stimulus var 116,5 steg per minut. För deltagaren med lägst stegfrekvens ökade stegfrekvensen med 5,2 steg per minut till låt 1, 4,0 steg per minut till låt 2 och 3,1 steg per minut till metronomen.
För deltagaren med högst stegfrekvens ökade stegfrekvensen med 0,7 steg per minut till låt 1, 0,9 steg per minut till låt 2 och 0,2 steg per minut till metronomen.
Figur 5 - Varje deltagares förändring av stegfrekvens för de 5 olika auditiva stimuli som testades. Förändringen är mätt jämfört med referensvärdet som uppmättes vid gång utan någon auditiv stimulus.
(a) (b)
Figur 7 - (a) visar den genomsnittliga procentuella förändringen jämfört med referensvärdet för steglängd till de olika auditiva stimuli. (b) visar den genomsnittliga procentuella förändringen jämfört med referensvärdet för stegfrekvens för de olika auditiva stimuli.
4.3 Steglängd kombinerat med stegfrekvens
Genom jämförelse av figur 4 och 5 kan man se att av de 9 personer som ökade sin stegfrekvens till metronomen ökade 7 personer även sin steglängd. Av de 9 personer som sänkte sin stegfrekvens sänkte två personer även sin steglängd. Det var 1 person som höjde sin stegfrekvens men förkortade steglängden. 6 personer sänkte stegfrekvensen men förlängde steglängden. Det var en person som hade oförändrad stegfrekvens men förkortade steglängden. En person hade sänkt stegfrekvens men oförändrad steglängd. En person hade höjd stegfrekvens men oförändrad steglängd.
Av de 12 personer som ökade sin stegfrekvens till låt 1 ökade 7 personer även sin steglängd. Av de 5 personer som sänkte sin stegfrekvens sänkte 2 personer även sin steglängd. Det var 3 personer som höjde sin stegfrekvens men förkortade steglängden.
3 personer sänkte stegfrekvensen men förlängde steglängden. 2 personer hade oförändrad stegfrekvens men ökad steglängd. 2 personer hade höjd stegfrekvens men oförändrad steglängd.
Av de 10 personer som ökade sin stegfrekvens till låt 2 ökade samtliga även sin steglängd. En person som sänkte sin stegfrekvens ökade sin steglängd. 3 personer som ökade sin stegfrekvens hade en oförändrad steglängd. 1 person som sänkte sin stegfrekvens hade oförändrad steglängd. 1 person som hade oförändrad stegfrekvens hade ökad steglängd.
Av de 14 personer som ökade sin stegfrekvens till låt 3 ökade 13 personer också sin steglängd. Av de 5 personer som sänkte sin stegfrekvens sänkte 4 personer också sin steglängd. En person som hade ökad stegfrekvens hade oförändrad steglängd. En person som hade sänkt stegfrekvens hade oförändrad steglängd.
Av de 11 som ökade sin stegfrekvens till den självvalda låten ökade också 9 personer sin steglängd. Av de 4 personer som sänkte sin stegfrekvens ökade samtliga sin steglängd. Det var 2 personer som hade oförändrad stegfrekvens men ökad steglängd. Det var 2 personer som som hade oförändrad stegfrekvens som hade minskad steglängd. Det var en person som hade oförändrad steglängd men ökad stegfrekvens.
I figur 5 presenteras den procentuella förändringen i stegfrekvens för varje deltagare. Här kan det observeras att de deltagare som låg under referensvärdet gjorde det för alla test och samma för de som
låg över referensvärdet. Som nämnts ovan så kunde ett liknande resultat uppmätas från steglängden - deltagarna tycks förändra sin gång vid auditiv stimulus och sedan hålla sig till den förändringen.
Men det finns ingen korrelation till hur stegfrekvensen ändras till steglängden.
5. DISKUSSION
En tidigare studie av friska personer inom ämnet rytm/musik och gång med avsikt att förbättra behandlingsmetoderna för Parkinsonpatienter visar att personer med bra taktkänsla har fördelar vid användning av rytmer som sensomotoriskt stöd [3].
Syftet med denna undersökning var att, med hjälp av testning på friska personer, istället ta reda på ifall effekten förändras beroende på vilken auditiv stimulus som patienten utsätts för.
Undersökningen innehöll även ett moment där deltagaren själv valt en låt med villkoret att den skulle ha en hastighet mellan 115–125 BPM. Försöket var uppdelat i totalt sex olika delar som i diskussionen kallas test 1–5. För varje nytt test utsattes deltagarna för en ny auditiv stimulus men samma uppmätta plats och sträcka för gången användes i samtliga tester. Innan test 1 utförde deltagarna ett referenstest utan någon auditiv stimulus, test 0. Test 0 kallas referenstest i diskussionen.
För att kunna diskutera resultatet är det viktigt att behandla en kombination av steglängd och stegfrekvens, då det är svårt att säga någonting om vad en låg eller hög stegfrekvens betyder utan att även blanda in steglängden. En hög stegfrekvens tillsammans med en lång steglängd tyder på att personen tog sig fram snabbt men inte särskilt energieffektivt medan en hög stegfrekvens med en kort steglängd resulterar ofta i att gången både är långsam och inte särskilt vägvinnande, och dessutom kräver mycket energi. En låg stegfrekvens med kort steglängd tyder på en väldigt låg hastighet och medelhög energiförbrukning. En låg stegfrekvens och en lång steglängd bör vara det optimala för att ta sig fram så snabbt som möjligt i förhållande till hur mycket energi som går åt. För att definiera en stadig gångstil så bör den ha lång steglängd och låg stegfrekvens, eller lång steglängd och hög stegfrekvens. Kort steglängd indikerar vanligtvis på en osäker gång. Kort steglängd är en vanlig bidragande orsak till att personer med PD har en långsam gånghastighet. [16]
Resultatet tyder på att auditiva stimuli har en effekt på steglängd då alla 5 test visade en genomsnittlig ökning varav den självvalda låten hade den största. Test 1, 2, 3, och 4 visade en genomsnittlig ökning med 2,6 %, 2,3 %, 2,2 % samt 2,4 % och gång till en självvald låt, test 5, hade en genomsnittlig ökning med 4,4 %. Test 5 resulterade även i flest antal personer med ökad steglängd, med 15 av 19.
Denna skillnad kan diskuteras om den uppstår på grund av igenkänningsfaktorn i låten. En tidigare diskuterad studie [4] visade att långvarig rytmterapi hade en större inverkan på deltagarnas gång eftersom de motoriska delarna av hjärnan mer effektivt kan använda en extern cue om den är musikalisk tränad och känner igen rytmen. Resultatet från vår studie kan därför tolkas som att en självvald låt har störst utslag på steglängd eftersom det påminner om effekten som kommer ifrån långvarig rytmterapi – en musikaliskt tränad hjärna där de motoriska delarna känner igen den externa cue. Detta faller även i linje med resultatet från studie [3]
som visade att personer med bra rytmkänsla lättare får en ökad steglängd eftersom de kan känna igen en rytm. I vår studie uppmättes ingen data på rytmkänsla, men eftersom deltagarna inte kände igen musiken i test 2, 3 och 4 är det mycket möjligt att den genomsnittligt lägre förändringen i steglängd i dessa tester jämfört med den självvalda låten har uppstått på grund av varierande musikalisk kunskap och rytmkänsla hos deltagarna.
När det kommer till stegfrekvensen hade test 5 inte lika stort utslag jämfört med de andra testerna som med steglängden. Den genomsnittliga ökningen var 3,5% jämfört med test 1-4 som hade en ökning av 0,8%, 5,6%, 3,2% och 4,9%. Det var 6 personer som hade en ökad steglängd men minskad stegfrekvens vilket tolkas som det mest eftersträvade resultatet. Flest var det som hade både ökad stegfrekvens och steglängd vilket var 9 av 19 deltagare.
Eftersom de självvalda låtarna var av varierande genre, rytm och i viss grad BPM är test 5 svår att använda i analysen om vilken typ av auditiva stimuli som påverkar gången mest. Detta resultat kan snarare användas för att dra slutsatser om igenkänningsfaktorn – vilket visade sig ha en större inverkan på steglängd än stegfrekvens.
Under test två gick försökspersonerna till “African drumloop” som var undersökningens första musikstycke. Som beskrivet i kapitel 3.1 är det en trumloop. I test 2 ökade stegfrekvensen med i snitt 5,5% och steglängden med 2,3%. African drumloop är en låt där man hör många olika trumljud samtidigt men den levererar en väldigt tydlig rytm vilket kan bidra till att personens gång tenderar åt att anpassas till låtens tempo. Om personen innan den auditiva stimulin gick med en lägre hastighet än vad som motsvaras av de 120 BPM som låten har så ökar antagligen stegfrekvensen och steglängden. Att stegfrekvensen ökade mer än steglängden kan förklaras av att låten har många toner per sekund vilket kan kopplas ihop med känslor som glädje, ilska eller rädsla [15]. Dessa känslor kan i sin tur uppfattas som bidragande till ett ökat tempo, jämfört med känslor av exempelvis sorg som är långsammare. Det faktum att African drumloop är en låt med många toner per sekund kan vara anledningen till att det var i test två som stegfrekvensen ökade mest av alla 5 test. 7 av 19 personer visade upp en ökad steglängd och en ökad stegfrekvens, och 5 av 19 personer fick det mest eftersträvansvärda resultatet med en ökad steglängd och en sänkt stegfrekvens.
Under test 3 gick personerna till låten “120 bpm”. I det här testet ökade den genomsnittliga stegfrekvensen med 3,2% och den genomsnittliga steglängden med 2,2%. 120 bpm är ett hiphop-beat som har tempot 120 BPM men upplevs som långsammare.
Anledningar till att det upplevs som långsammare är att den inte har så många olika trumljud som pågår samtidigt och det är förhållandevis lång tid mellan slagen som definierar rytmen. Det kan också relateras till det som diskuterats kring test 2 angående
betydelsen av toner per sekund. Färre toner per sekund kopplas ihop med lugnare känslor och detta bidrar antagligen till att test 3 visar lägst medelökning av steglängden och näst lägst ökning av stegfrekvens bland alla 5 test. Lägst medelökning av stegfrekvens hade metronomen, vilken har ännu färre toner per sekund än 120 BPM. I test 3 var det 13/19 personer som ökade både sin steglängd och stegfrekvens, och en person uppnådde det optimala resultatet av ökad steglängd och minskad stegfrekvens. Test tre gav ett jämnare resultat men med ett lägre utslag.
Till test 4 gick deltagarna till låten ”Tobago” vilket resulterade i en 2,4 % ökning av steglängd och 4,9 % ökning av stegfrekvensen, vilket var högre än test 3 men lägre än test 2. ”Tobago” har en tydlig rytm med ett trumslag på varje tempo slag på ett sätt som liknar metronomen. Jämfört med test 2 och test 3 har denna låt ett upplevt medelhögt tempo baserat på dess toner per sekund, och hur snabbt det är mellan trumslagen – vilket speglar sig i resultatet om stegfrekvens som är mellan test 2 och test 3. Detta kan återigen kopplas till [16].
Metronomen var det första testet efter referensvärdet var uppmätt och resulterade i en 2,6 % ökad steglängd och en 0,8 % ökad stegfrekvens. Det sistnämnda visade sig i ANOVA-testet att inte vara statistiskt signifikant. 6 av 19 personer som sänkte sin stegfrekvens men ökade sin steglängd. Tidigare forskning har visat att unga friska får större ökning på steglängd, stegfrekvens och gånghastighet till välkänd musik med tydlig rytm, snarare än med metronom. Men metronom gav större utslag än för personen ej välkänd musik och med en otydlig rytm [6]. Resultatet från vår studie ligger inte i linje med detta då den genomsnittliga ökningen var snarlik test 2, 3 och 4 där metronomen istället borde gett ett högre värde. Detta kan ha att göra med hur testet var konstruerat då det finns en möjlighet att deltagare vänjer sig vid tempot ju efter att ha gått gångsträckan några gånger. Därför hade resultatet kunnat bli annorlunda om metronomen exempelvis testades sist.
Sammanfattningsvis vet vi från tidigare studier att bra taktkänsla ger fördelar vid behandling av gångproblem med rytmer, och att det är viktigt att diskutera en kombination av steglängd och stegfrekvens för att komma fram till relevanta slutsatser eftersom de bidrar på olika, men lika viktiga sätt till hur vägvinnande och energieffektiv en persons gång är. Det test som gav bäst resultat var test 5 där deltagarna gick till en låt de hade valt själv och således känner till innan. Detta kan kopplas till tidigare studier angående att en musikaliskt tränad hjärna lättare kan ta till sig rytmterapi.
Stegfrekvensen ändrades inte lika mycket, vilket tyder på att steglängden påverkas mer av igenkänningsfaktorn. En möjlighet är att stegfrekvensen hos en frisk person redan ligger förhållandevis nära tempot hos den auditiv stimulus och därför ligger det närmare till hands att förlänga sitt steg än att ändra sin stegfrekvens. Låten i test 2 var den med flest toner per sekund, något som bidrar till känslor som förknippas med stress. Detta kan förklara varför den hade den största ökningen i stegfrekvens. Test 3 hade samma tempo men färre toner per sekund vilket gör att den upplevs som mer avslappnad. Detta syntes på resultatet då steglängden endast ökade med 2,2% och stegfrekvensen med 3,2%. En intressant del i test 3 var att försökspersonerna presterade väldigt lika varandra, vilket kan vara bra om man ska dra generella slutsatser kring hur en viss typ av auditiv stimulus fungerar. Resultaten från test 4 var varken låga eller höga och hade inte någon speciellt utmärkande faktor, vilket gör det mindre intressant. Resultatet blev dessutom inte statistiskt signifikant. Metronomen gav ett lågt utslag på båda testerna och resultatet från vår studie ligger inte i linje med tidigare studier. Ökningen i stegfrekvens var inte statistiskt signifikant.
Resultatet kan ha att göra med att metronomen var test 1 och alltså tidigt i försökets inlärningskurva.
Resultatet sammantaget tyder på en förändring i steglängd och stegfrekvens hos unga friska personer vid olika auditiva stimuli.
För att kunna dra en slutsats om det kan vara till hjälp för att konstruera ett effektivt sensomotoriskt stöd för Parkinsonpatienter är det viktigt att ta hänsyn till de komplikationer och aspekter som uppstår vid neurologiska sjukdomar. En tidigare nämnd studie [6]
beskriver att friska, äldre, personer ökar sin steglängd och tar mer stabila steg till metronom än musik. Detta gäller då även en majoritet av personer med Parkinson eftersom det är en sjukdom som drabbar främst äldre. Ännu en studie [9] visade att en välkänd låt med en överlagd metronom gav bäst resultat för Parkinsondrabbade. Vår studie bidrar till denna forskning med att lägga till den kognitiva aspekten av att det mest eftertraktade resultatet uppnås med hjälp av auditiv stimuli som deltagaren tycker om. Detta triggar och belönar då även kognitiva delar av hjärnan snarare än bara motoriska. Just att jobba kognitivt och att få Parkinsonpatienten att finna glädje i rehabiliteringen är en stor del av långvarig sensomotorisk träning. En utveckling på denna forskning skulle därför vara att undersöka effekten av att gå till en självvald och omtyckt låt med en pålagd metronom. På så sätt skulle de kognitiva delar av hjärnan aktiveras, samtidigt som metronomen hjälper de motoriska delarna att reagera på en extern cue.
5.1 Felkällor
Genomgående i analys av videomaterialet finns en viss risk för avläsningsfel för värdet av exakt var foten eller när foten placeras i marken. Denna studies resultat får istället användas för att få en uppfattning om hur unga friska personers gång genomsnittligen förändras till olika typer av auditiva stimuli. För att konstruera en studie där precisa värden kan uppmätas skulle det behövas exempelvis motion capture eller en tryckkänslig gångsträcka, vilket inte kunde användas i denna studie.
Denna studie har inte tagit hänsyn till vilken typ av musik den självvalda låten var, utan undersöker snarare hur igenkänningsfaktorn i en låt överlag har för påverkan på steglängd och stegfrekvens. För ytterligare forskning hade det varit intressant att undersöka låtar med olika genrers och rytm men som deltagaren känner igen och tycker om. Det har heller inte tagits hänsyn till hur ordningen av testen påverkar resultatet, utan det är tänkbart att det skulle sett annorlunda ut om ordningen slumpades fram. Det hade även för vidare forskning varit intressant att titta på flera aspekter kring gången, såsom hur länge deltagarna har fötterna i marken eller om en är någon skillnad på höger eller vänster steg.
Något som kan diskuteras som en avgränsning är val av ljudkälla.
Högtalaren Mini Soundlink Bose levererar tillräckligt högt ljud för att höra ljuden klart och tydligt, men är inte tillräckligt stor för deltagaren att kunna känna vibrationer från ljudet som skulle vara möjligt med en större högtalare. Att kunna känna tempot skulle antagligen kunna ge större utslag i resultatet, men denna studie riktade in sig på hur det hörbara ljudet påverkade gången. För vidare forskning skulle det därför även kunna undersökas hur ljudkällan och frekvensåtergivningen påverkar gången.
Deltagarnas längd bör inte ha någon påverkan på stegfrekvensen.
Detta påstående kan styrkas med att deltagaren med lägst referensfrekvens var 177 cm lång och deltagaren med högst referensfrekvens var 181 cm lång, alltså ingen större längdskillnad.
6. SLUTSATS
I den här studien har det undersökts skillnaden mellan olika auditiv stimuli för att bidra till forskningen om gångrehabilitering för Parkinsonpatienter. Resultatet tyder på att en för personen känd och omtyckt låt leder till störst ökning av steglängd och en medelökning av stegfrekvensen, jämfört med de andra undersökta auditiv stimuli. Från denna studie dras därmed slutsatsen att igenkännings- och inlärningsfaktorer väger störst för att manipulera steglängd och stegfrekvens hos unga friska personer. Med detta resultat kan även slutsatsen dras att det är signifikant att välja auditiv stimulus med omsorg vid användning av sensomotoriskt stöd, då olika stimuli har olika för- och nackdelar.
7. REFERENSER
[1] Tuominen, P. 2018. Parkinsons Sjukdom. 1177 Vårdguiden.
Hämtad 2 feb 2019 från https://www.1177.se/Stockholm/Fakta- och-rad/Sjukdomar/Parkinsons-sjukdom/
[2] Windre, D. 2018. Rehabilitering med rytmer och musik hjälper personer med Parkinsons sjukdom. Region Östergötland. Hämtad 2 feb 2019 från
https://www.regionostergotland.se/Nyhetsarkiv/Nyheter- 2018/Rehabilitering-med-rytmer-och-musik-hjalper-personer- med-Parkinsons-sjukdom/
[3] Leow, L-A., Parrott, T., and Grahn, J. 2014. Individual differences in beat perception affect gait responses to low- and high-groove music. Front. Hum. Neurosci. 8, (October 2014), 811. DOI:https://doi.org/10.3389/fnhum.2014.00811
[4] E Morris, M., Iansek, R., A Matyas, T., and J Summers, J., 1996. Stride length regulation in Parkinson’s disease:
Normalization strategies and underlying mechanisms. Brain 119, 2 (April 1996), 551–568.
DOI:https://doi.org/10.1093/brain/119.2.551
[5] Grau-Sánchez, J., Ramos, N., Duarte, E., Särkämö, T., and Rodríguez-Fornells, A., 2017. Time course of motor gains induced by music-supported therapy after stroke: An exploratory case study. Neuropsychology 31, 6 (2017), 624–635.
DOI:https://doi.org/10.1037/neu0000355
[6] Ashoori, A., Eagleman, D. M., & Jankovic, J. (2015). Effects of auditory rhythm and music on gait disturbances in Parkinson’s
disease. Frontiers in Neurology.
https://doi.org/10.3389/fneur.2015.00234
[7] Sofuwa, O., Nieuwboer, A., Desloovere, K., Willems, A.-M., Chavret, F., & Jonkers, I. (2005). Quantitative Gait Analysis in Parkinson’s Disease: Comparison With a Healthy Control Group. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 86(5), 1007–1013. https://doi.org/10.1016/j.apmr.2004.08.012
[8] Nombela, C., Rae, C. L., Grahn, J. A., Barker, R. A., Owen, A.
M., & Rowe, J. B. (2013). How often does music and rhythm improve patients’ perception of motor symptoms in Parkinson’s disease. Journal of Neurology. https://doi.org/10.1007/s00415- 013-6860-z
[9] Benoit, C-E., Dalla Bella, S., Farrugia, N., Obrig, H., Mainka, S., and A Kotz, S. 2014. Musically cued gait-training improves both perceptual and motor timing in Parkinson’s disease. Front. Hum. Neurosci. 8, (July 2014), 494.
DOI:https://doi.org/10.3389/fnhum.2014.00494
[10] Zhang, S., Liu, D., Ye, D., Li, H., & Chen, F. (2017). Can music-based movement therapy improve motor dysfunction in patients with Parkinson’s disease? Systematic review and meta- analysis. Neurological Sciences : Official Journal of the Italian Neurological Society and of the Italian Society of Clinical Neurophysiology, 38(9), 1629–1636.
https://doi.org/10.1007/s10072-017-3020-8
[11] Raglio, A. (2015). Music Therapy Interventions in
Parkinson’s Disease: The State-of-the-Art. Frontiers in neurology (Vol. 6). https://doi.org/10.3389/fneur.2015.00185
[12] H Hollman, J., B Childs, K., L McNeil, M., C Mueller, A., M Quilter, C., and W Youdas, J. 2010. Number of strides required for reliable measurements of pace, rhythm and variability parameters of gait during normal and dual task walking in older individuals. Gait Posture 32, 1 (2010), 23–28.
https://doi.org/https://doi.org/10.1016/j.gaitpost.2010.02.017 [13]Trimble, M., & Hesdorffer, D. (2017). Music and the brain:
the neuroscience of music and musical appreciation. BJPsych International, 14(2), 28–31. Retrieved from
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/29093933
[14] L Chen, J., J Zatorre, R., and B Penhune, V. 2008. Listening to Musical Rhythms Recruits Motor Regions of the Brain. Cereb.
Cortex 18, 12 (April 2008), 2844–2854.
DOI:https://doi.org/10.1093/cercor/bhn042
[15] Bresin, R., & Friberg, A. (2011). Emotion rendering in music: Range and characteristic values of seven musical variables.
Cortex, 47(9), 1068–1081.
https://doi.org/https://doi.org/10.1016/j.cortex.2011.05.009 [16] Williams, A. J., Peterson, D. S., & Earhart, G. M. (2013).
Gait coordination in Parkinson disease: effects of step length and cadence manipulations. Gait & Posture, 38(2), 340–344.
https://doi.org/10.1016/j.gaitpost.2012.12.009
[17] M H Thaut, G C McIntosh, R R Rice, R A Miller, J Rathbun, and J M Brault. 1996. Rhythmic auditory stimulation in gait training for Parkinson’s disease patients. Mov. Disord. 11, 2 (March 1996), 193–200.
DOI:https://doi.org/10.1002/mds.870110213
[18] Pohl, P., Dizdar, N., and Hallert, E. 2013. The Ronnie Gardiner Rhythm and Music Method - a feasibility study in Parkinson’s disease. Disabil. Rehabil. 35, 26 (2013), 2197–2204.
DOI:https://doi.org/10.3109/09638288.2013.774060
[19] ANOVA-test: Definition, Types, Examples. Hämtad 24 april
2019 från:
https://www.statisticshowto.datasciencecentral.com/probability- and-statistics/hypothesis-testing/anova/
[20] J. Trost, W., Labbé, C., & Grandjean, D. (2017). Rhythmic entrainment as a musical affect induction mechanism.
Neuropsychologia, 96, 96–110.
https://doi.org/https://doi.org/10.1016/j.neuropsychologia.2017.01 .004
Bilaga 1
Deltagarnas självvalda låtar
Deltagarnas självvalda låtar i tempointervallet 115-125 BPM. Listade i samma ordning testet utfördes. Nedan finns en länk till en Spotify- lista som innehåller samtliga låtar:
https://open.spotify.com/user/phobii/playlist/14BvJtb4vj7ix6BVOavmUn?si=Prlpx2kgTRCISEYLEggNkA
1. Fire and the Flood - Vance Joy 2. Under - Sampha
3. Weight in Gold - Gallant 4. Familiar - Nils Frahm
5. Alive (Breathe On Me) - ICF Worship 6. Disco Yes - Tom Misch
7. Wake Me Up - Avicii 8. Never Ever - Röyksopp 9. Sugar - Maroon 5
10. Celebration - Kool & The Gang 11. Blame It on the Boogie - The Jacksons 12. 151 Rum - JID
13. Sign of the Times - Harry Styles
14. Life On Mars? - 2015 Remastered Version - David Bowie 15. Wake Me Up - Avicii
16. Life On Mars? - 2015 Remastered Version - David Bowie 17. Congratulations - Post Malone
18. Kräm (så nära får ingen gå) - kent 19. Zelda (Dark World) - Namuccino
TRITA -EECS-EX-2019:236
