Fide kyrka och striderna 1361 : en dateringsfråga för Gotlands muralmåleri Söderberg, Bengt G.
Fornvännen 35-42
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1935_035 Ingår i: samla.raa.se
FIDE KYRKA OCH STRIDERNA 1361
EN DATERINGSFBÄGA FÖR GOTLANDS MURALMÅLERI
AV
BENGT SÖDERBERG
"7^" ring två poler k r e t s a s ä g n e r n a om Valdemar A t t e r d a g s h ä r n a d s t å g till Gotland 1361: V i s b y och Storsudret.1 Om
• ^ ^ krigshändelserna vid Visby tala Valdemarskorsel och m ^ ^ _ _ Korsbetningsfynden med g r i p a n d e tydlighet. Att Stor- s u d r e t s s ä g n e r också s p i r a t u r bloddränkt m a r k , därom vittnar en m ä r k l i g inskrift i Fide k y r k a , a n b r a g t ovanför en på en liten utspa- rad putsyta i triumfbågen målad framställning av K r i s t u s som Smär- t o r n a s Man, en h o p s j u n k e n , vacklande gestalt, tecknad i röda k o n t u r - linjer, stående framför ett k o r s . Inskriften, flerfaldiga g å n g e r åter- given i litteraturen, ä r utförd i minuskelskrift och lyder: »Edes s u c c e ( n ) s e gens cesa dolens r u i t ense.» (fig. 1). Det ä r en nyckel- inskrift, som gömmer årtalet 1361.-
Den i allt sitt armod gripande målningen med den o r d k n a p p a in- skriften, som så patetiskt s k i l d r a r ett folks ödestimma, i n a u g u r e r a r på ett uttrycksfullt sätt den senmedeltida konsten på Gotland. Den rymmer i sig mycket av den smärtfyllda, m ö r k a »misericordiestäm- ning», som s å s t a r k t p r ä g l a r det g o t l ä n d s k a fjortonhundratalets konst.3 P å g r u n d h ä r a v h a r m å l n i n g e n s datering en viss betydelse för studiet av 1400-talets dominerande inålningsgrupp, som efter det le- dande motivet lämpligen b e n ä m n e s » p a s s i o n s m å l n i n g a r n a » och som ä r representerad i bortåt 40 gotländska k y r k o r .4 Till s y n e s ä r den
1 W e n n e r s t e n , Waldemarstågets sägner, Visby 1915. L i t h b e r g , Kung Valdemar och Storsudret, Gotlänningen " / T 1926.
2 Inskriften först publicerad av S n ö b o h m, Gotlands land och folk, Örebro 1871. Tydningen av kronogrammet är dock given redan av S ä v e i hans berättelse i ATA 1851, s. 26.
3 Jfr R o o s v a l s karakteristik av engelbrektstidens konst i Medeltida konst i Gotlands Fornsal, s. 61.
* Se härom S ö d e r b e r g , Två gotländska målarskolor på 1400-talet i Gotlandica till Nils Lithberg 3U 1933 (Ymer 1933).
86 II E N G T S Ö I) E R B E It G
frågan på ett bekvämt sätt löst genom det i inskriften gömda årtalet 1361. Detta h a r i allmänhet uppfattats som den fixa tidpunkten för mål- ningens tillkomst. Det s y n e s mig emellertid finnas skäl att betvivla, icke att inskriften avser V a l d e m a r s t å g e t s h ä r j - n i n g a r men att den utförts i s å n ä r a a n s l u t n i n g till detta.
K r i s t u s t i g u r e n själv s y n e s tyda på en något s e n a r e tid.
Den b e j a k a r redan ett senare ideal, i sin s j ä l s s t ä m n i n g ä r den släkt med 1400-talet, som j u ä r misericordiemännens k l a s s i s k a tid, och det faller sig svårt att t ä n k a den bort ur s a m m a n h a n g e t med pas- s i o n s m å l n i n g a r n a .5 V i d a r e förefaller 1361 v a r a ett påfal- lande tidigt datum för m i n u s - kelskrift0, e h u r u detta icke k a n å b e r o p a s som något vä- gande skäl, då skriften är belagd från å r h u n d r a d e t s mitt å ett p a r g r a v s t e n a r i Lödöse7 och bland B j ö r s ä t e r s s t a v k y r k a s m å l n i n g a r , i s e n a r e fallet tillsammans med majuskler.8 De tidiga exemplen på m i n u s k e l s k r i f t ä r o dock få- taliga, och det må framhållas att Fideinskriftens bokstäver icke h a
Fig. 1.
Kristus som Smärtornas Man, kalkmål- ning med medeltida inskrift i Fide kyrka.
6 Dess närmaste anförvant på Gotland är en Smärtoman, målad på ett relikskrin frän Eke i Gotl. Fornsal, som visserligen av R o o s v a l (a. a.
nr 118) hänförts till unggotikcn men vars målningar säkert böra dateras till omkr. 1400.
6 L i n d s t r ö m , Gotlands medeltid II, s. 50, känner eljest ej skriften på Gotland förrän omkr. 1400. ' '
7 a f U g g l a s , Till dateringen av våra mosaik- och applikationsbro- derier, Fornv. 1930, s. 375.
" L i n d b l o m , La peinture gothiquo on Suede et on Norwégo, s. 171.
F I D E K Y R K A O C H S T R I D E R N A 1 3 6 1 3 7
den r u n d a d e form som u t m ä r k e r B j ö r s ä t e r s . Härtill kommer det mindre s a n n o l i k a i att dekorationen utfördes s a m m a å r som kata- strofen inträffade. Av betydelse h ä r v i d l a g ä r h u r m a n vill t ä n k a sig händelseförloppet och h u r inskriften översättes. Snöbohm översätter:
»Templet u p p b r ä n t , folket slaget h a r k l a g a n d e stupat för svärdet.»9
D e n n a översättning h a r upptagits av T h o r d e m a n , med den skillnad att h a n uppfattar ruit som presens.1 0 Mot Snöbohms l ä s n i n g h a r Läffler opponerat,1 1 påpekande att pluralformen edes succense icke enligt vanligt klassiskt s p r å k b r u k k a n översättas med tempel, och läser s å l u n d a : »Husen u p p b r ä n d a sörjande s t ö r t a r folket, mördat med svärd.» Lindström översätter på liknande sätt.1 2
T r o t s dessa l ä s a r t e r s s t ö r r e s p r å k l i g a korrekthet ä r det dock möj- ligt att den Snöbohmska översättningen h a r den mening, som av- setts med inskriften. Den kan, tror jag, f ö r k l a r a s . Inskriften ä r en leoninsk hexameter, där cesurstavelsen r i m m a r med slutstavelsen.
Tvånget att få rim på ense h a r nödvändiggjort en pluralform av edes, men man h a r icke strikt hållit fast vid ordets betydelse i det k l a s - s i s k a latinet, där endast s i n g u l a r i s h a r betydelsen tempel. F o r m e n kan t ä n k a s a n v ä n d som en poetisk pluralis.1 3 Det är icke orimligt att man på detta sätt i medeltidslatin gjort sig fri från det k l a s s i s k a s p r å k e t s s t r ä n g a r e regler. Att versen trots sitt i såfall mindre rena latin syftar på en tempelbrand s t y r k e s i viss m å n av att flera om- ständigheter tala för att en s å d a n verkligen ägt rum.
V a l d e m a r Atterdags p l u n d r i n g s t å g till Storsudret namnes icke i de h i s t o r i s k a u r k u n d e r n a . Fideinskriftcn ä r vittnesbördet om att de m å n g a s ä g n e r n a om s t r i d e r n a på sydligasto Gotland vila på verklig-
9 a. a. s. 165.
10 Krigargravarna i Korsbetningen, Fornv. 1926, s. 31.
11 Några medeltida Versus Memoriales, Ant. Tidskr. XIII, s. 35. Se även D e n s . , Latinska medcltidsinskrifter på vers från Gotland, Ant.
Tidskr. XXI, s. 11.
12 a. a. s. 74.
" Måhända vore det formellt riktigast att bibehålla pluralis i översätt- ningen (templen äro brända) med dess dramatiskt överdrivande skildring av olyckan utan att däri so on faktisk uppgift om att flera kyrkor brunnit.
Man kunde också tillägga att succentfo strängt taget icko har betydelsen
»uppbränt» utan snarast bör översättas »stuckits i brand», vilket, om man nu vill göra en bårdragen interpretering, icke behöver innebära en till- intetgörelse genom elden.
3 8 B E N G T S Ö D E R B E R G
hetens grund. Snöbohm14 rekonstruerar förloppet sålunda: ». . . san- nolikt är att sudergutarne satt sig till motvärn just vid Fide kyrka, der landet är ganska smalt och bildar ett näs, som sammanbinder de fyra sydligaste socknarna, Hoburgs ting, med det övriga Gotland;
sedan de blifvit slagna, har trakten plundrats, kyrkan uppbränts (hvarom åminnelseverseii upptecknats i templet) och fienden fortsatt plundringståget, längre söderut ända till Sundre.» Denna uppfattning har mycken sannolikhet för sig. »Aininnelscversen» i templet bör en- ligt min mening ses mot denna bakgrund som ett slags restaurerings- inskrift, anbragt vid kyrkans återiståndsättande efter krigets för- ödelse. Att nu efter nära sexhundra år konstatera om en kyrkobrancl ägt rum och vilken omfattning den haft är naturligtvis vanskligt, och jag är fullt medveten om att de skäl, som jag här kan framlägga för min uppfattning icke förmå minska dess rent hypotetiska karak- tär. Först må då framhållas att den brand, som 1361 skulle ha härjat Fide kyrka, icke varit helt ödeläggande utan sannolikt inskränkt sig till en eldsvåda under valven, som skadat inredningen. Härför talar det förhållandet att i kyrkans takstolar ingår virke, som delvis torde vara medeltida, dock mestadels sekundärt använt. Takstolen är av samma enkla typ som Hangvar kyrkas, vilken Koosval med hjälp av det där använda medeltida virket kunnat rekonstruera.15 Virkets di- mensioner äro också ungefärligen desamma. Det torde väl ännu vara för tidigt att våga sig på datering av takstolar utifrån typ och kon- struktion. För dateringen av Fide kyrkas takstol finns, såvitt en hastig undersökning kunnat utröna, ingenting som tydligt säger ifrån om den är äldre eller yngre än 1361. under det att tornets an- karbjälkar äro så fast infogade i murarna att de böra vara samtidiga med bygget. Vi måste således räkna med att takstolarnas virke kan vara äldre än 1361.
Men vad talar nu för att kyrkans inredning blivit ödelagd? Vi vända oss då först till triumfkrucifixet. som ögonskenligen är ägnat att vederlägga teorien om en tempelbrand. Det är ett stort krucifix av Hejnummästarens skola från omkr. 1250.10 Ett så svårförflytlat konstverk borde, tycker man, först och främst ha fallit offer för lå- gorna. Emellertid torde krucifixet av allt atl döma icke ursprung-
M a. a. s. 166.
15 R o o s v a l , Hangvars kyrka, Gotl. Allehanda 2S/H 1930.
" a f U g g l a s , Gotlands medeltida träskulptur, s. 225.
F I D E K Y R K A O C H S T R I D E R N A 1 3 6 1 39
Fig. 2.
Marie kröning, kalkmålning i Fide kyrka.
ligen ha tillhört F i d e k y r k a . Dess dimensioner (höjd något över 3 m.) s y n a s v a r a alltför kraftigt tilltagna för den lilla k y r k a n . M ä t n i n g a r ha visat att dess höjd ä r n ä s t a n dubbelt för stor för triumfbågen, v a r s anfangslister, på vilka trabes bör ha vilat, sitta högt u p p . Även om en a n n a n a n o r d n i n g , v a r a v dock inga s p å r finnas, vore t ä n k b a r , synes dock konstverkets storlek oproportionerlig mot k y r k o i n t e r i ö - ren. K y r k a n ä r enhetligt byggd omkr. 125017, varför det ä r ytterst osannolikt att det samtidiga krucifixet skulle vara avsett för denna k y r k a .
ö v r i g a av k y r k a n s inredningsföremål, som b e v a r a t s till v å r a da- gar, ä r o alla y n g r e än 1361, möjligen med u n d a n t a g av en bild av en helig biskop1 8, som dock k a n v a r a det.
H a r n u k y r k a n eldhärjats 1361, n ä r h a r då r e s t a u r e r i n g e n ägt r u m ? Den n ä r m a s t efter k r i g s k a t a s t r o f e n följande tiden k a n k n a p - past h a varit lämpad för arbeten av detta slag. Den förlamande in- v e r k a n som Valdemartåget haft på den g o t l ä n d s k a landsbygdens
17 R o o s v a l , Den gotländske ciceronen, B. 93.
18 R o o s v a l , Medeltida konst i Gotl. Fornsal, nr 214.
40 B E S GT S Ö D E R B E R G
konstutövning, har på flera sätt blivit betygad.10 Först sedan Tyska Orden 1398 förvärvat överhöghet över ön, inträda lugnare förhål- landen. Ordensherrarnas styrelsetid har säkerligen varit den tryg- gaste för Gotland under hela senmedeltiden. Den har också i historien fått det bästa eftermäle.20 Under denna tid — så kunna vi resonnera
— har det yppats tillfälle för Fideboarna att reparera sin kyrka och komplettera de delar av inredningen, som blivit förstörda. Vi ha re- dan förmodat att målningen med inskriften kunde vara senare än 1361. Så är i varje fall förhållandet med en annan i kyrkan bevarad kalkmålning, en storfigurig framställning av Marie kröning på norra långhusväggen (fig. 2). Att med säkerhet avgöra om denna målning är utförd av samma hand som Misericordiemannen är svårt så länge kyrkans övriga målningar, varav spår skymta i koret, ännu dölja sig under putsen. Med hänsyn till figurstilen torde en vidlyftig date- ring till omkr. 1400 eller början av 1400-talet peka ungefär rätt. Man kan sammanställa den med de kröningsgrupper som vid denna tid äro så vanliga inom corpusbilder i altarskåpen.21 I draperingsdetal- jer och det grova handlaget finnas drag som återklinga hos passions- målningarna. Till samma tid höra tvenne skulpturverk i Gotlands Fornsal från Fide kyrka, en S. Olofsstaty ur Gammelgarns altar- skåps krets22 och ett altarskåp, huvudarbetet inom den s. k. Fide altarskåps grupp.23 En nyanskaffning av konstverk har således ägt rum för kyrkan någon gång omkr. 1400 eller något senare, och sam- tidigt ha muralrnålningar utförts. Det synes mig icke vara för djärvt att häri se ett iståndsättande av den brända kyrkan. Miseri- cordiemannen och inskriften få i detta sammanhang sin naturliga plats. Som ett monument, som en votivinskrift över den hemsökelse, som 1361 drabbade kyrkan och vars fasa ännu var levande i mans minne, anbragtes denna målning i triumfbågen.
Ha vi med detta givit skäl för att målningarna i Fide utförts omkr.
1400, så har detta sin konsthistoriska betydelse däri att Misericordie- mannen från 1361 ryckes närmare den stora målningsgrupp — pas-
19 R o o s v a l , Die Kirchen Gotlands, s. 200. L i t h b e r g , a. a.
20 S n ö b o h m, a. a. s. 202.
21 Ett flertal avbildade i W r a n g e l , Det medeltida bildskåpet från Lunds domkyrkas högaltare, Lund 1915.
22 R o o s v a l , Medeltida skulptur i Gotl. Fornsal, Sthlm 1925, s. 111, 114.
2:1 R o o s v a l , a. a. s. 111, 119.
F I D E K Y R K A O C I I S T R I D E R S A 1 3 6 1 41
sionsmålningarna — med vilken han i form och patos har så mycket gemensamt. Fidemålningarna, viktiga som de enda kända i sitt slag, bilda gränsen mot engelbrektstidens måleri, genom dem förmedlas konnexionen mellan perioderna och genom dem går den traditionens röda tråd, som vi kunna spåra i måleriet ännu vid mitten av 1400- talet. Det må till slut framhållas att det är dessa konsthistoriska skäl.
som starkast tala för den här föreslagna dateringen av målningen i Fide. Frågan om en tempelbrand ägt rum eller icke är ej den springande punkten i detta sammanhang. Den uppfattning om Fide kyrka och striderna 1361, som här skisserats, avser blott att ställa målningens och inskriftens tillkomst i ett tänkbart samband med historiska tilldragelser. Det vore värdefullt för utredandet av frå- gan att få nya inlägg i diskussionen, särskilt från filologiskt håll.
Fig. 3. Fide kyrka.
4 2 B E N G T S Ö D E R B E R G
Z U S A M M E N F A S S U N G .
B E N G T SÖDERBERG: Die Kirche Fide auf Gotland und die Kampfe 1361.
Im Triumjihbogeii der Kirche Fide im siidlichen (intland befindet sich eino kleine Kalkmalerei: der Schmerzonsmaiiii vor dem Kreuze. Die Dar- stellung ist von einer Miiiuskelinscbrift begleitet: E d e s s u c c e n s e g e n s c e s a d o l e n s r u i t e n s e . Durch Ziisammeiistellung der zablbozeicbiiendeii Buchstaben dor Inschrift erbält man 1361, dio verhäng- uisvolle Jahreszahl der dänischen Invasion in Gotland unter König Wal- demar Atterdag. Seit lauge ist man sich klar dariiber. dass die Inschrift sich auf dio durch einen reichen Sagenscbatz uberlieferte Pliinderung Siidgotlands während dieser Invasion beziebt. Man nat dabei auch ohne woiteres angonommen, dass die Malerei und dio Inschrift aus dem Jahre
1361 stammen. Dem Verf. scheint dies aber nicht ganz ricbtig zu sein.
Die Grunde fiir diese Ansicht sind orstens: das Datum 1361 scheint fiir das Auftreten der Minuskelscbrift auf Gotland auffallond friib, zweitens.
kunstgescbicbtlicho Beobachtungen macbon ein spätere» Datum fiir den Sclimerzensmaiin wahrscbeiiilicb. Dieser hat nämlich in Form und Pathos so vieles mit der fiihrondon Malorscbulo des fiiiifzohiiten Jahrhunderls auf Gotland, der sog. Schule der Passionsraalereien (vgl. Söderborg: Eine gotländische Kunslscbule unter hirgilliniscbem Einfluss, Resumés des Communications présentéos au X I I L e Congrés international d'histoire de 1'art Sthlm. 1933) gemeinsam, dass er in ongcrer zeitlicher Verbindung mit dieser Schule gesebeu werden muss. Der Zeit um 1400 öder dem Anfang des fiinfzehnten Jahrhunderts ist eine andere Malerei in derselben Kirche (Abb. 2) zuzuweisen. In dieselbe Zeit möcbte Verf. auch den Sclimerzciismanii und damit auch die Inschrift datieren. Da die vorban- donen Hoiligonbilder aus Fide fast alle aus dieser Zeit stammen, kömite man sich denkon, dass damals eine Wiederherstellung der Kirche nach cinor Beschädigung in don Kampfen 1361 stattfand. Die Inschrift wäre dann als eine Art Votivinscbrilt anzuseben. Wenn man, wie Verf.
moint, berechtigt wäre, o d e s s u c c e n s e mit »der Tempel ist ver- brannt» zu liborsotzen, obwohl dies nach strengen klassischen Sprachrcgeln nicht erlaubt ist, so wäre ein weiterer Boleg fiir die Richtigkeit einer solchen Auffassung gowonnen.
