• No results found

En hårkrona från Gotlands Vendeltid? Nerman, Birger Fornvännen 61, 99-101 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1966_099 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "En hårkrona från Gotlands Vendeltid? Nerman, Birger Fornvännen 61, 99-101 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1966_099 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
4
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

En hårkrona från Gotlands Vendeltid?

Nerman, Birger

Fornvännen 61, 99-101

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1966_099

Ingår i: samla.raa.se

(2)

Smärre meddelanden

En hårkrona från Gotlands Vendeltid?

Är 1869 förvärvade Statens historiska museum ett märkligt fynd ifrån Smiss i Eke sn pä Gotland (inv.nr 4078). Enligt rapport från landshövdingeämbetet den 18 mars samma är bestod fyndet av »2 ne ovala spännbucklor af brons jemte andra bronssaker äfvensom en gammal hoftång m. m. af jern, allt funnet af Drängarne Carl Eklund och Gustaf Littander uti en till Smiss hemman i Eke socken hörande åker, benämnd Sandåker, under en dikesgräfning. Alla dessa saker funnos på samma ställe lösa i mullen, en aln under jordytan.» Hans Hildebrand, som beskri- vit fyndet i museets inventarium, har klart för sig, att det är ett verkstadsfynd.

Han indelar föremålen i A) verktyg o. d., B) äldre föremål av brons, ämnade till omsmältning, C) arbeten utförda i verkstaden. I den förstnämnda gruppen ingå bl. a. en grov tång, en betsmankrok och två vikter av järn samt tvä gjutformar av brons till smycken. Till den andra gruppen räknar han ett ryggknappsspänne, ett djurhuvudformat spänne och nägra fragment av fyrkantiga beslag. Den tredje gruppen, som är den största, innefattar bl. a. ett dosformigt spänne, underskäl- lorna till tvä ovala spännen, tre smärre runda spännen, gjutna i samma form och ännu sammanhängande efter gjutningen, (iverdelen till en baltisk nål. ett fiskhuvudformat, ett mansliknande och ett triangulärt hängsmycke, en kedja, ett betselbeslag, allt av brons, en järnnyckel med bronsskaft jämte nägra sädana skaft m. m. Föremålen av grupp C visa, att de ännu icke äro färdiga.

Till denna grupp, »de nygjorda», för Hildebrand det märkligaste föremålet i fyndet, vär fig. 1. Han gör det dock »endast förslagsvis», denna tvekan icke föranledd av, att det är skadat, vilket han menar kan ha skett senare, »dock tidigare än uppgräfningen», utan därför, att han anser dess ornering ange »en nägot äldre tid än de uppenbarligen nygjorda sakerna tillhöra».

Hildebrand har rätt i denna sin datering. Vär pjäs är rikt ornerad i utveck- lad, men icke degenererad Salins stil III och kan därlör dateras till tiden fram- emot eller omkring är 750 e. Kr. Alla övriga föremål, som kunna tidbestämmas, tillhöra vikingatiden.

I »Svenska Fornsaker» 1872 omnämner Oscar Montelius fyndet s. 200 och avbildar några av föremålen: fig. 493 en gjutform, fig. 524 bctsclpartiet, fig. 647 betsmankroken, fig. 648 en vikt och fig. 649 vär pjäs.

Föremålet fig. 1 har formen av en läg rund dosa utan lock och med stor

öppning i botten. Det bandformiga vertikala ringpartiet avsmalnar uppåt; dess

överkant är i rät vinkel omböjd till en smal inre skoning. Att pjäsen varit

anbragt pä detta sätt, visa djuren pä de fyra smä sidofälten, som endast med

denna anbringning få rätt ställning. Materialet är förgylld brons, men under-

sidan, som är nägot konvex, har längs öppningen i stället för förgyllning en

silverskoning.

(3)

ioo Smärre meddelanden

Fig. 2. Kvinnofigur av bronsblan- dat (?) silver med förgyllning och beläggning av vitmetall. T u n a , Al- sike socken, Uppland. > i. — Fe- male figure ot silver mixed with bronze (?) with gilding and overlay of pewter.

Kig. i a-c. Föremål av förgylld brons med längs undersidans öpp- ning silverskoning. Smiss, Eke soc- ken, Gotland. < 2 / 3 - — Bronze- gilt object with silver lining along

the aperture at the base.

T i l l vad h a r d e t t a föremål tjänat? H i l d e b r a n d förklarar: »Dess bestämmelse kan jag icke angifva.» M o n t e l i u s sätter u n d e r a v b i l d n i n g e n i »Svenska F o r n s a k e r » :

»Beslag af förgyld b r o n s k r i n g b o t t n e n af ett dryckeskärl (P)».

1

M a n förstår dock icke, varför u n d e r s i d a n vid en s å d a n f u n k t i o n av pjäsen e r h å l l i t o r n e r i n g . Sedan M o n t e l i u s ' u t t a l a n d e , n u alltså för n ä r a e t t h u n d r a är sedan, har, så vitt jag vet, ingen t y d n i n g försökts i skrift. B e r n h a r d Salin, som återger pjäsen som fig. 618 i

»Die a l t g e r m a n i s c h e T h i e r o r n a m e n t i k » 1904, y t t r a r sig icke om bestämmelsen.

Det kan ligga n ä r a till h a n d s a t t t ä n k a sig pjäsen som d e n p ä bågen p l a c e r a d e k n a p p e n p å ett s. k. r y g g k n a p p s s p ä n n e av väldiga d i m e n s i o n e r , m e n dessa rygg- k n a p p a r ha aldrig e n stor ö p p n i n g , b l o t t ett litet stifthäl, u n d e r t i l l .

1

Samma tydningsförslag av Montelius samma är i Svenska Fornminnesföreningens Tid-

skrift h. 1. s. 58.

(4)

Smärre meddelanden 101

Jag har som ett förslag tänkt mig möjligheten, att vi här skulle kunna ha en hårkrona, kanske en brudkrona. Håret har i så fall samlats upp i en topp inom ringen. I detta sammanhang bör observeras, att ringens fyra smä fält icke befinna sig i plan med de fyra stora, utan pä insidan ligga nägot fördjupade, på utsidan gä något utanför periferien. Man kunde då förslagsvis tänka, att inne i ringen funnits någon slags ställning i förgängligt material, t. ex. i korsform, som håret lagts upp över, kanske fästat med nålar, och som kunnat hällas i läge genom insidans fördjupade partier. Samtidigt kunna vid ändarna av detta kors ha varit fastade över ringen uppgäende prydnader. Så bestå ju de moderna brudkronorna ofta av ett band, ej sällan just av bredd och omfång som pä vär pjäs, pä vars insida äro fastade uppätgäende prydnader. Pä vär ring, uppsatt pä ett härknippe, skulle undersidans ornering kunna skymta — även underlättat av bottnens utät- buktning — vilket kunde motivera orneringens förekomst.

Att modet med kvinnohåret uppsamlat i en topp funnits i Norden under järn- åldern, ses t. ex. av den lilla kvinnofiguren fig. 2 av bronsblandat (?) silver med spär av förgyllning och med schalen belagd med vitmetall frän ett dock omrört parti utanför båtgrav III på det berömda bätgravfältet vid T u n a i Alsike socken.

Uppland.

2

Som det stora runda spännet pä axeln och de stora pärlorna visa, kan bilden ej vara tidigare än omkring är 700 e. Kr. Det kan ocksä nämnas, att när T o r i Eddadikten Trymskvida utkläds till Fröja, sättes hans här upp i ett toppigt parti (ok hagliga um hofuS typpo).

3

Jag menar icke, att jag med min tolkning givit ett slutgiltigt svar pä frågan om vilken funktion vär gotländska pjäs haft. Jag har närmast velat upptaga spörsmålet till diskussion. Kan någon framställa en rimligare tolkning, skall jag villigt ta tillbaka den här givna.

Birger Nerman

Summary

The author suggests that an object, Figs. 1 a-c, which has hitherto defied inter- pretation, may be part of a bridal crown from the middle of the Sth century A.D.

Translated hy Richard Cox

' Arne, T. J., Das Bootgräberfeld von Tuna in Alsike, Uppland (= Kungl. Vitterhets Histoire och Antikvitets Akademiens monografiserie nr 20, Slockholm 1934), S. 28, Taf. VII Fig. 11.

* Gustav Neckels Eddaupplaga, I Text (= Germanisches Bibliothek hgg von W. Streit-

berg, Abt 2, Band 9, Aufl. 3), Heidelberg 1936.

References

Related documents

Peterson observerade och av Shetelig ooh Gjessing starkt understrukna faktum, att gravskicket i Tröndelagen under 600- och 700-talen visar an- knytningar till Uppland: nu uppträder

att vapen under folkvandringstiden mycket sällan nedlagts i mansgravarna, varför mycket fa vapengravar Ifrån denna lid äro bekanta. Uran ön (jfr Nerman, B., Die

av andra forskare fä del säkrare bestämt till härkomst

pjäser ifrån Ryssland och Ungern, vilka närmast uppfattas som beslag på remmen till ett pilkoger (de hittas stundom tillsammans med pil- spetsar). Den pjäs, som jag närmast

— kreatursstek — och väl även dryck från något, blöt offrats i en myr (västarna visa, att det icke kan ha varit fråga om en sjö), var- vid föremålen antagligen nedsatts

1, som här behandlas, äro såväl hornstången som mittdtaggen genomgående ihåliga, och på hornstängens utsida mitt emot mittdtaggen finns ett runt, med ett skarpt instrument

Söljan lillhör en samling föremål från olika tider och okända fyndorter, vilka 1899 inköptes av Statens Historiska Museum frän den nämnde anlikvitetshandlare Frans Lysholm i

Platsen kännetecknas av ett ställvis inemot halvmetertjockt kulturlager, som begränsas mot Paviken av den vikingatida strandlinjen ca 2 m. F&#34;yndfrekven- seu är mycket hög.