Islands nationalmuseum stänger Tegnér, Göran
Fornvännen 1998(93), s. 249-250 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1998_249 Ingår i: samla.raa.se
Korta meddelanden
Islands nationalmuseum stänger
Islands nationalmuseum i Reykjavik - Pjoömin- jasafn Islands - är en institution som samman- taget har samma funktioner som Statens histo- riska m u s e u m , Nordiska museet och Riksan- tikvarieämbetet, dvs. det h a r h a n d o m arkeologi, kulturminnesvård och etnologi samt de samlingar dessa verksamheter avsätter.
Museet kom till r e d a n 1860, m e n d e t var först med beslutet 1944 - den isländska själv- ständighetens första år - att anslå medel till ett museum för fornminnessamlingarna som det blev möjligt att visa d e m för allmänheten. Mu- seet ö p p n a d e 1951, och man kan lätt inse att detta var något som var o e r h ö r t viktigt för den nationella självkänslan. Islands historia sträcker sig ju inte längre än till slutet av 800-talet, då landet togs i besittning, men d e n n a historia är i gengäld levande för snart sagt varje islänning g e n o m d e n medeltida litteraturen.
U n d e r de femtio år som förflutit sedan mu- seet ö p p n a d e s har verksamheten givetvis ex- p a n d e r a t , och p e r s o n a l ö k n i n g a r n a och sam- lingarnas expansion har gjort att m a n d e se- naste åren t.o.m. måst reducera utrymmet för utställningarna. Dessa utställningar, vad avser koncept, montrar, belysning och säkerhet måste nu betecknas som o m o d e r n a , och man har länge arbetat för en lösning på dessa pro- blem.
Den 9 augusti stängdes utställningarna, för att inte ö p p n a s på nytt förrän i mitten av år 2000. Då kominer den nuvarande museibygg- n a d e n att helt ägnas samlingarna och utställ- ningsverksamheten, m e d a n magasin och tjäns- telokaler flyttas till andra byggnader. En indus- tribyggnad från 1960-talet, ett stycke från Reykjaviks c e n t r u m , håller på att iordningstäl- las till ett ändamålsenligt magasin, och för tjänstelokalerna k o m m e r man att få överta en byggnad på det intilliggande universitetsområ- d e t Stängningen innebär naturligvis att muse-
ets samlingar u n d e r lång tid blir oåtkomliga för såväl forskning som allmänhet, något som är särskilt k ä n n b a r t när samlingarna inte är pub- licerade.
N u är detta ett p r o b l e m som tyvärr gäller många museer i samma situation. Den nya tek- niken innebär dock en ljusning. När National- museet i K ö p e n h a m n för några år sedan un- dergick en g e n o m g r i p a n d e förändring på i princip alla plan, gjordes en o e r h ö r d insats på dokumentationssidan. Före n e d p a c k n i n g da- taregistrerades och digitalfotograferades sam- lingarna och var på så sätt ä n d å lätt sökbara och tillgängliga på bild. A r m é m u s e u m i Stock- holm, vars ö p p n a n d e efter lång tids ombygg- nad fortfarande ligger i framtiden, k o m m e r överhuvudtaget inte att ha sina samlingar till- gängliga i magasin i vanlig mening - materialet k o m m e r att ligga nedpackat och endast vara åt- komligt via dator. - För de isländska samling- arnas vidkommande är man i gång m e d en da- taregistrering, vars resultat k o m m e r att vara till- gängligt på nätet.
Själva samlingarna är väl värda att vara bättre kända. O m j a g begränsar mig till det kyrkliga materialet från medeltiden, så är detta, frånsett enstaka u n d a n t a g , knappt bekant för a n d r a än d e m som sett det på o r t och ställe.
Det är ett häpnadsväckande rikt material, och vissa föremålstyper, som på a n d r a håll är ovan- liga eller helt lyser m e d sin frånvaro, finns här rikt representerade. Detta kan tyda på att re- formationen här förlöpte a n n o r l u n d a än i det övriga Skandinavien. Men det kan också ha in- neburit att man redan u n d e r medeltiden för- höll sig a n n o r l u n d a till äldre inventarier.
Nationalmuseet kan alltså visa en samling ro- manska nattvardskalkar av h ö g kvalitet, d e flesta av anmärkningsvärt litet format - m i n d r e ån normala gotiska kalkar m e n större än de ro- manska sockenbudskalkar m e d sina p a t e n e r
Fornvännen 93(1998)
250 Korta meddelanden
Medeltidssal i Nationalmuseet, Reykjavik, vid museet stängning i augusti 1998.(Foto Vala Dora Jönsdöttir, Pjoöminjasafn Islands.)
som också bevarats. Huruvida dessa romanska kalkar är tillverkade i Norge eller på Island är en g a m m a l diskussionsfråga. Flera av de n ä m n d a sockenbudstygen har också bevarade fodral av trä, m e n o m dessa verkligen är me- deltida är svårt att avgöra.
En a n n a n intressant föremålsgrupp är s.k.
paxtavlor, som u n d e r mässan fördes r u n t i för- samlingen för att kyssas, en rituell h a n d l i n g mellan konsekrationen och k o m m u n i o n e n . I d e n nu stängda utställningen visades inte m i n d r e än sju medeltida exemplar, m e d a n de i den övriga N o r d e n är mycket sparsamt före- k o m m a n d e .
En a n n a n företeelse som är rikt represente- rad är engelska alabasterarbeten från 1400-ta- let. Sju altarprydnader, större och mindre, bar bevarats på Island; fem av d e m tillhör Natio- nalmuseets samlingar.
Vissa föremål nr museets kyrkliga medel- tidssamling har presenterats i en utställning om kyrka och »kyrkoskrud», som visats på Is- land och i Norge. Katalogen (som publicerats i isländsk, norsk och engelsk version) presen- teras n e d a n u n d e r recensioner. Den b ö r i viss mån motverka den språkbarriär som gör att de isländska samlingarna inte är så välkända som de förtjänar.
Göran Tegnér
Fornvännen 93(1998)
