Medeltida konst i Östersjöområdet Tegnér, Göran
Fornvännen 1997(92), s. 241-243
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_241
Ingår i: samla.raa.se
Kongresser och utställningar 241
2.8.
2.9.
riod has expired, the records should be freely available for analysis and publication by others.
Written permission must be obtained for the use of original material and acknowledgement to the source included in any publication.
In recruiting staff for projects, archaeologists shall not practise any form of discrimination
based on sex, religion, age, race, disability, or sexual orientation.
2.10. The management of all projects must respect national standards relating to conditions of em- ployment and safety.
Henry Cleere
Medeltida konst i Östersjöområdet
Den 7-8 november avhölls i Tartu i Estland ett symposium av ett slag som inte är vanligt i Sve- rige; det hölls nämligen till m i n n e av konsthi- storikern Armin Tuulse, som i o k t o b e r 1997 skulle ha blivit nittio ån
Den konsthistoriska institutionen i Tartu har av g a m m a l t svensk anknytning. När Estland blev fritt 1920 nyorganiserades universitetet. I samband m e d detta blev Helge Kjellin profes- sor i konsthistoria där. Kjellin l ä m n a d e dock sin tjänst efter några år, och tjänsten vakantsat- tes. När tjänsten 1933 åter besattes var det igen m e d en svensk, Sten Karling, ä n n u inte Uettio år fyllda. Armin Tuulse var bland hans första elever. När Sten Karling efter d e n tyska ocku- p a t i o n e n av Estland 1941 måste l ä m n a sin tjänst, efterUäddes han av Tuulse. Det var un- der tiden i Estland som han etablerade sig som en auktoritet på borgforskningens o m r å d e .
Efter den sovjetiska inmarschen 1944 fann Tuulse att han inte k u n d e stanna kvar. I augusti kom h a n till Sverige m e d sin h u s t r u och sin fyraårige son, m e d endast få ägodelar; bl.a.
h a d e h a n måst lämna ett välförsett bibliotek.
Resten av sitt liv kom han att tillbringa i Sve- rige och ägna åt d e n svenska konsthistorien, även o m han aldrig släppte kontakterna m e d sitt h e m l a n d .
Han hade framför allt två arbetsfält i Sverige:
forskning i den medeltida kyrkoarkitekturen, främst inom r a m e n för Sveriges Kyrkor, samt verksamhet som lärare i sin egenskap av pro- fessor i konsthistoria vid Stockholms universi- tet, där han 1962-1974 i n n e h a d e d e n Zornska professuren, som har en uttalad inriktning mot
nordisk konst. H ä r verkade han som en inspi- r e r a n d e lärare och fostrade en generation av medeltidsforskare. (För en utförligare levnads- teckning hänvisas till Sten Karlings nekrolog i
Vitterhetsakademiens Årsbok 1978, s. 47 ff.) När n u konsthistoriska institutionen i Tartu u n d e r professor Kaur Alttoa och den estniska motsvarigheten till Riksantikvarieämbetet, som på engelska kallar sig Inspectorate of Antiqui- ties, inbjöd till symposium kring Armin Tuulses gärning, var det n o g första gången h a n i Est- land p r e s e n t e r a d e s för en b r e d a r e publik.
Bland deltagarna märktes också Armin Tuul- ses maka Liidia och s ö n e r n a Tannel och T o o mas, vilka starkt bidrog till symposiets person- liga karaktär.
F ö r u t o m symposiets a r r a n g e m a n g h a d e m a n i universitetsbiblioteket, där föredragen hölls, a n o r d n a t en utställning m e d skrifter ur Tuulses p r o d u k t i o n . I utställningen visades också bilder som illustrerade hans verksamhet - även den verksamhet som musiker som före- gick hans konsthistorikerbana.
Också i stadsarkivets entréhall visades en li- ten utställning ägnad Armin Tuulse. H ä r ställde man ut objekt ur hans arkiv, som u n d e r hösten av familjen överlämnats till stadsarkivet;
det k o m m e r n u att u p p o r d n a s för att sedan bli tillgängligt för forskningen.
Till symposiet h a d e inbjudits forskare som i egenskap av elever eller kolleger m e d samma forskningsinriktning samarbetat m e d h o n o m . En ansenlig publik av studenter och a n d r a in- Uesserade följde föredragen, som hölls i det på 1970-talet uppförda universitetsbibliotekets ny-
Fomvännen 92(1997)
renoverade konferenssal. Som f ö r e k o m m a n d e och g e n e r ö s a värdar fungerade Kaur Alttoa och riksantikvarien J a a n Tamm. H ä r skall en- dast antydas vad som avhandlades u n d e r sym- posiet; bidragen k o m m e r senare att publiceras.
Lars-Olof Larsson, sedan länge professor i Kiel, m e n på 1960-talets början Tuulses ama- n u e n s , skildrade hans verksamhet i ett inled- ningsanförande. Ann C a t h r i n e B o n n i e r vid Sveriges Kyrkor redovisade p r o b l e m a t i k e n kring en tidigmedeltida kyrka i Östergötland, Örberga. Kersti Markus, som trots det svensk- klingande n a m n e t är estnisk d o k t o r a n d vid Stockholms universitet, visade h u r den tidigare uppfattningen av e n b a r t ett westfaliskt infly- t a n d e på ett antal estniska landskyrkor måste nyanseras och modifieras åtskilligt. H ä r har j u också d e n estniska befrielsen inneburit att en rad för nordisk medeltidsforskning u t o m o r - dentligt intressanta medeltida kyrkor k u n n a t dras in i den ständigt p å g å e n d e diskussionen om d e n nordiska medeltidsarkitekturens ut- veckling.
G u n n a r Redelius, tidigare vid Riksantikvarie- ämbetet, talade i ett personligt hållet inlägg om Armin Tuulse som människa och lärare. Me- reth Lindgren vid Uppsala universitet visade h u r man g e n o m att studera kalkmålningarnas motiv i förhållande till kyrkornas ingångar kan fastställa den medeltida placeringen av d o p - funtarna. Noaks historia kan ses som en prefi- guration till Jesu d o p . Ibland framställs både motiv m e d anknytning till Noaks historia och Jesu d o p , ibland endast ett av motiven. I d e n trave där dessa motiv återges kan man förvänta sig att dopfunten stod u n d e r medeltiden.
Jaan Tamm, den estniske riksantikvarien, ta- lade o m S:t Michads-nunneklostret i Tallinn, m e d a n Kaur Altto behandlade en kyrka i Tartu, J o h a n n e s k y r k a n , en gotisk tegelbasilika. Kyr- kan förstördes av b r a n d 1943 och h a r sedan dess stått som taklös ruin. Det märkliga m e d d e n n a kyrka är att d e n är smyckad med m e r än 1 000 skulpturer av terrakotta. Dessa skulptu- rer, som sitter b å d e ut- och invändigt, är av olika storlekar och utgörs av figurer - stående och sittande - samt v ä x t o r n a m e n t
Knut Drake från Äbo visade övertygande un- d e r rubriken »Hinrik Brunsberg och Finland»
h u r högkoret i Äbo kan sättas i samband m e d tyske byggmästaren Hinrik Brunsberg som un- d e r senmedeltiden var verksam i östra Öster- sjöområdet. J a n Svanberg b e h a n d l a d e ett nor- diskt portalmotiv.
Författaren till dessa r a d e r redogjorde för de stora utställningar av kyrklig konst som vi- sades i Sverige 1906—1929 u n d e r medverkan av en pionjärgeneration av konsthistoriker och museimän.
Den korta tiden och ett späckat p r o g r a m l ä m n a d e inte stort u t r y m m e för någon exkur- sion, m e n u n d e r d e n a n d r a dagens eftermid- dag besågs kyrkan i N o o utanför Tartu samt ett u t o m o r d e n t l i g t intressant projekt i n n e i sta- d e n , J o h a n n e s k y r k a n s restaurering. Arbetet m e d att få tak på kyrkan före k o m m a n d e vinter h a d e kommit långt, m e n uppgiften är gigan- tisk och omfattar bl.a. också grundförstärk- ning, å t e r u p p f ö r a n d e av den på 1950-talet kol- lapsade n o r r a h ö g m u r e n och konservering, r e n g ö r i n g och återinsättande av de n ä m n d a terrakottaskulpturerna. Ett uppfyllt villkor är att m a n lokalt kan tillverka tegel av önskade former.
I skrivande stund är kyrkan fylld m e d smäckra byggnadsställningar i u ä , som ger be- traktaren en vision av h u r det k u n d e ha tett sig när medeltidens stora kyrkor uppfördes. Kyr- kan står u n d e r tak - den yttre täckningen sak- nas dock - och d e n n o r r a h ö g m u r e n är u n d e r u p p f ö r a n d e . Utanför kyrkan står plasttäckta lastpallar m e d nya formtegel - en märklig syn.
Deltagarna k u n d e också besöka d e n konst- historiska institutionen, som tillsammans m e d den arkeologiska ligger i en nyuppförd, något postmodernistisk byggnad mitt i Tartus cent- r u m . Man inser svårigheterna m e d att driva en verksamhet u n d e r de förhållanden som rått se- dan 1944 redan när m a n m e d egna ögon kan se att institutionsbiblioteket 1944-1991 acce- d e r a d e 243 titlar, alla ryska. Uppbyggnaden av ett sådant fackbibliotek går långsamt; en fem- tioårig förvärvslakun skall fyllas, en svår upp- gift när p e n g a r behövs på alla håll i s a m h ä l l e t Det är viktigt att den estniska konstforskningen snabbt ges fulla möjligheter att bli en p a r t n e r i den nordiska diskussionen. U n d e r t e c k n a d för- medlar gärna idéer till bokdonationer.
Fornvännen 92(1997)
Kongresser och utställningar 243 Symposiet avslutades m e d ett besök i dom- I b e g r u n d a n inför d e bästa av terrakotta- kyrkan, en gotisk tegelkyrka, som sedan 1700- skulpturerna från Johanneskyrkan, som just nu talet står som ruin men som redan vid 1800-ta- visas där - det blir en inuessant uppgift att re- lets början delvis togs i b r u k som universitets- konstruera tillverkningsprocessen av skulptu- bibliotek. Arkitekten Krause, självlärd m e n r e r n a och spåra b a k g r u n d e n till idén - slöt en begåvad, stod för o m b y g g n a d e n och h a r för- tankeväckande samvaro u n d e r drygt två dagar sett det sengotiska koret m e d tak och vånings- över vilka Armin Tuulses a n d e k ä n n b a r t svä- i n d d n i n g på ett mycket sinnrikt och hänsyns- vade.
fullt sätt. Göran Tegnér
Fornvännen 92(1997)
