En ny och »demokratisk» skola.

S k o l k r i s o c h — k r i s s k o l a ?

A v Adolf S ö d e r l u n d .

A t t v i n u befinner oss i en s v å r skolkris är säkert, men om v i skall få en krisskola, vet v i ä n n u inte. A l l t eller n ä s t a n allt inom skolans v ä r l d skall ä n d r a s , och v i f r å g a r d å : B e h ö v e r v i ä n d r a så mycket, och kommer allt det nya att bli bättre ä n det gamla ?

En ny och »demokratisk» skola.

D e n gamla skolan s ä g e s ha varit produkt av ett patriarkaliskt och auktoritärt s a m h ä l l e , men nu h a r v å r t land fått ett demokra- tiskt s t y r e l s e s ä t t , och d å m å s t e ä v e n skolan bli demokratisk. O m nian har sagt A , så m å s t e man s ä g a B , eller om man har demokrati på ett o m r å d e , s å m å s t e man h a det p å alla o m r å d e n . Det låter j u logiskt, men f r å g a ä r , om det är riktigt klokt i praktiken. F ö r sko- lans del skulle det v ä l betyda, att barnen skall uppfostra sig s j ä l v a och varandra, att de skall lära sig det som de har lust och krafter till, ä v e n l e d e s med h j ä l p av varandra. Visserligen räknar man med att en del barn inte kommer att kunna fullfölja detta normala skol- arbete, men det är barn med speciella svagheter: milj oskadade, ordblinda och h ö r s e l s v a g a , psykopater m. fl. som m å s t e sättas i specialklasser. E l j e s t b e h ö v s det ingen differentiering av eleverna, i varje fall inte på grund av varierande s t u d i e b e g å v n i n g , förrän de är mogna f ö r yrkesvalet — alltså efter "15—16 å r s ålder.

Ett differentierat gymnasium.

V a d som skall komma ovan denna å l d e r s g r ä n s , vet v ä l ingen ä n n u , men tillsvidare skall det inrättas nya gymnasielinjer. Dessa m å s t e likaledes tillsvidare bygga p å den gamla realskolans grund, men sedan kommer den dagen, då det skall p r ö v a s , om o c k s å den

1 2 - 5 2 3 3 0 9 Pedagogisk tidskrift 1052 Häft. 9—10

nya enhetsskolan kan ge eleverna s å d a n a e l e m e n t ä r a kunskaper och färdigheter, att de nya gymnasielinjerna kan p å dessa föra fram eleverna till en fullgod studentexamen. Redan nu har man föraningar, att enhetsskolan inte kommer att ge en med den gamla realskolan likvärdig teoretisk utbildning, men detta n å g o t dystra framtidsperspektiv vill man partiellt skymma undan ge- nom att taga bort realexamen.

En examensfri skola.

E n examen är alltid, säger man, n å g o t snedvridande. D e n för- rycker studiearbetets lugna g å n g , den skapar å n g e s t och leder till felaktig b e d ö m n i n g av elevernas mognad och f r a m t i d s m ö j l i g - heter. Den gamla realexamen — liksom o c k s å studentexamen — anses ha alltför ensidigt p r ö v a t elevernas minneskunskaper samt vissa matematiska och s p r å k l i g a tankevanor. L ä r a r n a har under hela skoltiden inriktat allt arbete p å dessa speciella examensprov, varigenom viktiga sidor av personlighets- och medborgardaningen har f ö r s u m m a t s . Det är just dessa sidor av bildning som den nya skolan lovar att odla, försäkras det. V a r j e j ä m f ö r e l s e mellan den gamla och den nya skolan är därför utesluten. Men, frågar v i , skall eleverna inte alls fä sina skolkunskaper p r ö v a d e , innan de dirigeras antingen till fortsatta och mera k r ä v a n d e skolstudier eller till ett mera praktiskt lagt arbete? Jo, svaras det, man skall lära känna, v ä g l e d a och riktigt b e d ö m a eleverna med s t ö d av stan- dardprov och testning — liksom man redan l ä n g e har gjort så inom den nuvarande folkskolan. H ä r är vi v ä l framme vid den första kritiska punkten i g r ä n s l i n j e n mellan gammal skola och ny.

V i kommer inte ifrån t v å f r å g o r :

1. Ä r den nuvarande realexamen en l ä m p l i g v ä r d e m ä t a r e för 16-åriugarnas teoretiska b e g å v n i n g och mognad? H i n n e r eleverna i såväl den 5-åriga som den 4-åriga realskolan införliva och be- hålla de föreskrivna kurserna i alla s k o l ä m n e n ?

2. K a n man räkna med att den kommande enhetsskolan p å 8—9 år kommer att uppfylla dessa k r a v ?

171 M a n torde med en kraftig reservation kunna svara j a p å den första f r å g a n och k a n s k e p å den andra. Innan v i motiverar dessa svar n ä r m a r e , kan tillfället här tagas i akt för att få ett ord sagt dels om de f ö r e s l a g n a gymnasielinjerna, dels om test- ningen s å s o m ett instrument att a n v ä n d a s vid differentieringen av skolbarn till olika utbildning.

Ytterligare en gymnasielinje?

D e f ö r e s l a g n a linjerna är det v ä l inte l ö n t att kritisera, f ö r - s å v i d a man inte vill generellt varna f ö r specialisering och i stället y r k a p å bredast m ö j l i g a a l l m ä n b i l d n i n g f ö r alla studenter. M e n nog saknar vi en k v i n n l i g l i n j e , som e r k ä n n e r betydelsen av att speciellt kvinnliga intressen och egenskaper l ä m n a s tillfälle att utvecklas p å ett h ö g r e p l a n ä n det som enhetsskolan når upp till. M e n då en g å n g en s å d a n gymnasielinjes innehåll skall b e s t ä m m a s , m å s t e v å r a akademiskt bildade kvinnor ställas helt utanför utredningen, ty annars får vi inte det som vi verkligen b e h ö v e r : en h e m k u l t u r e n s g y m n a s i e l i n j e.

Riskerna med testning.

O m testningen b e g r ä n s a s till att fastställa elevernas s t a t u s i en viss ålder — deras s. k. mognad och deras s. k. intelligens — s å är det ett bristfälligt instrument i s å v ä l skol- som yrkesarbete.

P å b å d a dessa o m r å d e n är det inte en vetenskapligt b e s t ä m d

»faktor» i den andliga strukturen man villl ha reda p å , utan det är helt enkelt elevernas l ä r a k t i g h e t , som m å s t e utforskas och n ä r m a r e karaktäriseras. V i d a r e m å s t e här framhållas, att testning med stora grupper huvudsakligen kan ge resultat av en- bart teoretiskt intresse, medan vi i skolan k r ä v e r en f o r t l ö p a n d e p r ö v n i n g av v a r j e e l e v s u t v e c k l i n g s m ö j l i g h e t e r .

Realskolans resultat hittills.

M a n får v ä l v a r a n ö j d med realskolans arbete, om 75 % av eleverna klarar realexamen eller vinner inträde på gymnasiet och därvid behärskar 6 0 % av de officiella kurserna. Eftersom de fyra

skriftliga proven i realexamen v ä l får anses utslagsgivande för realskolans m å l s ä t t n i n g , är det kanske lämpligt att här s ä g a n å g r a ord om arten och s v å r i g h e t s g r a d e n p å dessa.

B l a n d de i h ö s t givna u p p s a t s ä m n e n a finner man både v ä l formulerade och lagom s v å r a uppgifter men o c k s å s å d a n a , som kan bli »fällor». O m de engelska och tyska examensproven — reproduktion eller » t i l l - o c h - f r ä n » - ö v e r s ä t t n i n g — är v ä l inget ont att säga. M e n om man o c k s å med g l ä d j e konstaterar en bety- dande minskning av s v å r i g h e t e r n a i j ä m f ö r e l s e med de gamla ö v e r s ä t t n i n g s p r o v e n , så får man inte g l ö m m a det ofta ytterst k r ä - vande förarbetet före examensskrivningen. D e i bruk varande

» t i l l - o c h - f r å n » - t e x t e r n a visar, att eleverna under terminerna tvingas att n e d l ä g g a ett orimligt stort arbete p å att f ö r v ä r v a ord- kunskap och grammatiskt vetande. D e a m b i t i ö s a lärarna vill j u förbereda eleverna på a l l a eventualiteter — inte bara med tanke p å att få g o d k ä n d a skrivningar utan o c k s å s å m å n g a ö v e r b e t y g som m ö j l i g t . O c h eleverna — de trålar med både H e r m o d s - och N K I - k u r s e r !

H u r förhåller det sig till slut med matematiken i realskolan och speciellt i realexamen? O m examensprovens l ä m p l i g h e t och s v å - righetsgrad har diskussion förts vid flera tillfällen. H ä r skall pro- vet ht 1 9 5 2 s k ä r s k å d a s i belysning av vad som står att l ä s a i L ä r o v e r k s s t a d g a n och Metodiska anvisningar. U r dessa m å först citeras följande.

L ä r o v e r k s s t a d g a n sid. 316—317. Matematik i realskolan.

Klasserna 3—5. »enkla algebraiska reduktioner» — »viktiga satser rörande räta linjer, vinklar, trianglar och parallellogrammer» —

»några viktigare satser rörande cirkeln» — »lätta geometriska öv- ningsuppgifter» — »enkla användningar av de fyra räknesätten på bokstavsuttryck» — »viktigare satser rörande trianglars och paral- lellogrammers ytor» —• »lätta geometriska övningssatser och plani- metriska beräkningsuppgiftcr» — »enkla diagram» — »lättare ekva- tionssystem» — »någon räkning med kvadratrötter» — »det viktigaste om likformig avbildning».

M e t o d i s k a a n v i s n i n g a r sid. 130—131. Allmänna syn- punkter, »verka förståndsutvecklandc och tjäna praktiska syften» —

»kursen begränsas till det väsentliga för att även lärjungar, som sakna

173 mera utpräglade anlag för matematik, skola på ett fullt tillfredsstäl- lande sätt kunna tillgodogöra sig undervisningen samt för att lärjung- arna skola skyddas för överansträngning» — »alltför svåra uppgifter böra undvikas» — »böra konstlade och alltför invecklade uppgifter undvikas».

S å human är andan i stadga och anvisningar, men h u r u har ä m - net matematik bedrivits i praktiken, och vilka prov har S k o l ö v e r - styrelsen förelagt eleverna i realexamen? D e n första f r å g a n kan antagligen besvaras p å detta sätt: s å d a n a proven äro i den skrift- liga examen, s å d a n m å s t e undervisningen bli hela realskolan ige- nom. O c h s å d a n a m å s t e o c k s å läroböckerna bli, dvs. allt svårare.

Skolmalcmatik eller intelligcnslck?

V i d g e n o m l ä s n i n g e n och r ä k n i n g e n av ht:s prov i matematik chockerades j a g starkt av t v ä uppgifter, 5 och 7. » S j u a n » föreföll att v a r a betydligt invecklad och laddad, men omedelbart begrip- lig. » F e m m a n » d ä r e m o t syntes lika enkel som obegriplig. S v å r i g - heterna med » S j u a n » kunde tydligen neutraliseras av ett l å n g s a m t , ordentligt och t å l m o d i g t rutinarbete, medan » F e m m a n s » para- doxala form kunde framkalla emotionella reaktioner, intuitiva t v å n g s f ö r e s t ä l l n i n g a r och virriga tankeoperationer. F ö r att f ö r - vissa mig om att det senare var n å g o t mera a l l m ä n g i l t i g t , utförde jag en »testning» med talet nr 5. F ö r s ö k s p e r s o n e r n a var 150 stu- denter, de flesta med examen på reallinjen. D e fick t v å uppgifter:

1. F ö r s ö k att förstå och reda ut samt därefter lösa problemet.

2. F ö r s ö k sedan att r e d o g ö r a för vad den fortlöpande introspek- tionen har att meddela r ö r a n d e den egna k ä n s l o - och tankeverk- samheten 'under arbetet. Resultatet av testningen var på en g å n g psykologiskt g l ä d j a n d e och pedagogiskt n e d s l å e n d e . Det var en- dast omkring 2 0 som klarade den matematiska uppgiften på exa- m e n s m ä s s i g t sätt, men kommentarerna v a r s å d a n a , att både m a - tematiklärare och uppgiftsförfattare kan h a n å g o t att lära för fram- tiden.

R e d a n variationen p å mer eller mindre otroliga v ä r d e n f ö r

alkoholhalterna är b e d r ö v l i g eller roande: 0,05 -f- 0 , 0 6 , I - j - 61, 3 -f- 18, 6,4 - f 12,4, 21 + 2 7 , 3 4 + 4 0 , 4 2 , 9 + 5 7 , 9 , 4 3 + 4 9 .

K ä n s l o - och tankereaktionerna beskrivas s å l u n d a : Uppgiften är oklart formulerad. — F ö r s t enkel, sedan mycket b e s v ä r l i g . — Oklart därför att det ej finns siffror att tillgå. H a r g l ö m t s å d a n a tal. F^n viss metod a n v ä n d e s . T r o r att uppgiften är o l ö s l i g vid n ä r - mare eftertanke. — F r å g a n är baserad p å felaktigt t ä n k a n d e . — M i n f ö r s t a reaktion, när j a g sett att det var ett matematiktal, v a r : Å vad. h o p p l ö s t ! Men j a g skall i alla fall läsa igenom, fastän j a g meddetsamma anser talet b e s v ä r l i g t och o l ö s l i g t . N u har j a g läst igenom det och j a g kan absolut inte finna en vettig t a n k e g å n g i det. — O m ö j l i g t . 6 och 15 m å s t e v a r a samma siffra. — F å n i g t tal, oklart formulerat. — V e r k a r enkel vid första p å s e e n d e , men blir s v å r a r e j u mer man försöker sätta sig in i uppgiften. — Problemet n å g o t oklart men lättast att lösa, om man liksom läser ett ord i taget, hellre än som enhet. — Uppgiften rörig, enkel, b e s v ä r l i g , s j ä l v k l a r . — Uppgiften rätt lurig. — Uppgiften var g r ä s l i g t b e s v ä r l i g ! — Uppgiften tyckes mig b e s v ä r l i g ! L i k n a n d e uppgifter v ä n t a d e j a g alltid till sist med vid skrivningarna i sko- lan. — E n k e l ; sedan skrattretande dum, det är klart att det ä r f r å g a om skoj. P l ö t s l i g t en talgdank! — Uppgiften synes lätt vid g e n o m l ä s n i n g e n första g ä n g e n . 2 d r a g å n g e n synes begreppet »6 enheter större ä n i en annan» och »att en viss m ä n g d innehåller 15 % mer ä n samma m ä n g d av den senare» vad sjutton d å ? O m procenten alkohol är 6 enheter större, blir j u detta lika med 15 % mer i n ä s t f ö l j a n d c mening. T ä n k t e inte p å detta vid första genom- l ä s n i n g e n .

Motivering till ekvationen saknades i de flesta fall, och det var ofta mycket s v å r t att komma underfund med de tankeoperationer, som hade ä g t r u m före f r a m s t ä l l n i n g e n av ekvationen.

Det synes vara tydligt, att i f r å g a v a r a n d e uppgift nr 5 i h ö s t e n s realexamen kan erbjuda stora s v å r i g h e t e r , d å den f ö r e l a g d a texten skall tydas. D ä dylika »luriga» problem allt e m e l l a n å t f ö r e k o m - mer i matematikprovet, borde en psykologisk u n d e r s ö k n i n g ut- föras, syftande till att utröna, hur g ä l l a n d e fordringar i ä m n e t

i 7 5 enl. L ä r o v e r k s s t a d g a n och Metodiska anvisningar m å praktiskt tillämpas i examensproven. T y v ä r r framskymtar i Metodiska an- visningar den lika gamla som oriktiga tron p å matematikens ovill- korliga f ö r m å g a att verka intelligensutvecklande och intelligens- a v s l ö j a n d e . Det senare är v ä l f ö r u t s ä t t n i n g e n för S k o l ö v e r s t y r e l - sens examensexpert,, när han v ä l j e r ut och ordnar »testen», som skall skilja agnarna f r å n vetet. F ö r att lösa »talet 5» rätt b e h ö v s emellertid varken n å g o n speciell matematisk b e g å v n i n g eller n å g o n h ö g r e a l l m ä n i n t e l l i g e n s . M e n det b e h ö v s en t r ä n i n g att f ö r e- s t ä l l a s i g och t ä n k a p ä e t t s p e c i e l l t s ä t t och att d ä r j ä m t e a n v ä n d a en ä n d a m å l s e n l i g m e t o d v i d arbetets utförande. D e n en g å n g f ö r v ä r v a d e speciella f ä r d i g h e t e n att lösa realskolans matematikproblem sitter tyvärr inte i under hela livet, för sä vida den inte u n d e r h å l l e s — å t m i n s t o n e varje h ö s t och v å r .

Det borde v ä l vara cn naturlig sak, att varje skolforms exa- mensprov skall u t g ö r a endast en t i l l ä m p n i n g av de » f ö r m å g o r » , som eleverna verkligen har hunnit f ö r v ä r v a genom den fortlö- pande undervisningen. A l l a s. k. intelligensprov eller gallrings- medel eller graderingsinstrument m å s t e bannlysas u r skolans exa- mina. Lärarna — och endast lärarna — kan under det dagliga arbetet konstatera varje elevs l ä r a k t i g h e t , och denna kan v ä r d e s ä t t a s p å skilda sätt, bl. a. med betyg, p o ä n g , avklarat pen- sum, B - k u r s , individuella arbeten. Men v i skall be att få slippa alla slags »kuggfrågor» och »fällor». Det ligger n å g o t sadistiskt i dessa.

L i k s o m j a g tidigare m å n g a g å n g e r har kraftigt protesterat mot de »terroristiska» proven i f r ä m m a n d e språk g ö r j a g nu detsamma beträffande de minst lika n e r v p å f r e s t a n d e proven i matematik.

O m den ideligen framförda kritiken mot examensprovens retro- aktiva verkan p å hela undervisningen är riktig — vilket ä v e n mycket moderata skolman anser — så m å s t e den framtida real- examens skriftliga prov i m o d e r s m å l e t , f r ä m m a n d e språk och matematik ges en i flera avseenden lämpligare utformning. A n - nars kan examenskatastrof för enhetsskolans elever ej undvikas.

s ä n k n i n g av realskolans b i l d n i n g s v ä r d e ? Jo, det är fara värt, om man inte med l ä m p l i g a medel lyckas f ö r h i n d r a , att enhetsskolan blir bara en »krisskola».

V ä g e n u r skolkrisen finner m a n antagligen bäst, om man upp- riktigt söker konstatera svagheterna och bristerna i v å r a b å d a med varandra parallella skoltyper, folkskolans 5 — 8 klasser och realskolan. I en uppsats i denna tidskrift ( 1 9 5 0 : sid. 8 5 ) har framhållits m å n g a och viktiga o m s t ä n d i g h e t e r , som förorsakar eleverna o n ö d i g a s v å r i g h e t e r i deras studier. D e flesta av dessa s a m m a n h ä n g e r med a l l t f ö r s t o r a f o r d r i n g a r , och för dessa får ansvaret delas av S. Ö., läroboksförfattarna och de mot gymnasiet siktande ä m n e s l ä r a r n a . E l e v e r n a tvingas att förbereda sig till examensprov, som icke ö v e r e n s s t ä m m e r med vare sig »de faktiska utbildningsbehoven i vårt s a m h ä l l e av idag»

eller elevernas av mognad och m i l j ö utbildade intressen ( j f r n e d a n ! ) . Det mest »skolastiska» och minst n ö d v ä n d i g a studiet i realskolan p å t v i n g a s eleverna i f r ä m m a n d e språk och matematik.

F ö r de b ä s t a e l e v e r n a s skull bedriver de skickliga och a m b i t i ö s a lärarna alla sidor och alla kursmoment med energi och s t r ä n g h e t , för att dessa elever — med alla de ö v r i g a i s l ä p t å g — skall vara beredda p ä alla »eventualiteter», som S. Ö : s examens- prov-tillverkare k r å n g l a r ihop nästa g å n g . F r å n S. Ö.-sidan h ö r man ibland ett slags f ö r s v a r : s p r å k s k r i v n i n g a r n a b e d ö m e s s å milt, och tre tal brukar alltid vara s ä l ä t t a ! M e n det ändrar knappast n å g o n t i n g i lärarnas och elevernas f ö r b e r e d e l s e r . D e s s a m å s t e bli mycket omfattande och grundliga, och s å gott som lika för alla, elever, antingen de vill h a B eller A i skriftliga examen.

S å likriktat är faktiskt arbetet i hela realskolan — en styrka med oanade t r å k i g a konsekvenser.

Reformer på papperet — varför ej mer?

Det är h ä r som enhetsskolan lovar n å g o t nytt: i n o m klassen skall en viss differentiering ä g a r u m , och det skall skiljas p å B - kurs och ö v e r k u r s e r . Men detta borde realskolans lärare ha kun-

i / 7 nat praktisera för länge sedan. I Metodiska anvisningar sid. 2 3 f ö r e s l å s exakt samma anordning med därtill h ö r a n d e variationer i studiesätt. Citat: » D e n ä m n d a arbetsuppgifterna kunna vara avsedda för hela k l a s s e n och böra då b e g r ä n s a s till sådana kursmoment, som ovillkorligen anses böra g e n o m g å s och b e h ä r s -

kas av samtliga l ä r j u n g a r i klassen.» »fyllnadsuppgifter utdelas, varmed mera b e g å v a d e kunna s y s s e l s ä t t a s samt att g r u p -

p e r f å gemensamma uppgifter» » i n d i - v i d u e l l a arbetsuppgifter, l ä m p a d e efter deras olika anlag och intressen».

O m man erinrar lärarna om dessa klart uttalade ö n s k e m å l — s å s o m jag har gjort 100-tals g å n g e r — får man n ä s t a n alltid samma svar: » D e t har vi inte tid m e d » — » e x a m e n s f o r d r i n g a r n a tvingar oss att arbeta p å det gamla b e p r ö v a d e sättet» — »inte har vi fått n å g o n utbildning härför» o. dyl.

S k o l ö v e r s t y r e l s e n har numera s j ä l v insett, att traditionen och slentrianen har utgjort s v å r a hinder för en ny m å l s ä t t n i n g inom realskolan och en n ö d v ä n d i g o m v ä r d e r i n g av denna skolas ä m - nen. S å l u n d a har S. Ö. s j ä l v satt i g å n g med en f ö r s ö k s v e r k s a m - het, som ser ut att bli mycket lovande, bl. a. bättre uppskattning av de praktiska ä m n e n a , lättare och mera praktiska former av s p r ä k s k r i v n i n g a r , ökade m ö j l i g h e t e r att trots s v å r i g h e t e r i vissa ä m n e n ä n d o c k få g e n o m g å hela realskolan m. m. V a d som h å l - ler pä att ske kan uttryckas med statssekreterare Edenmans ord:

» Ä v e n de m e d e l m å t t i g t teoretiskt b e g å v a d e får en l ä n g r e och gedignare utbildning än vad den obligatoriska skolan för n ä r v a - rande ger.» E l e v e r n a skall inte tvingas att förbereda sig till exa- mensprov, som icke ö v e r e n s s t ä m m e r med vare sig » d e faktiska utbildningsbehoven i vårt samhälle av i dag» eller elevernas ak- tuella intressen och mognadsgrad.

I ett par avseenden synes mig S. Ö : s reformverksamhet vara inne på fel v ä g . Det gäller skolskrivningarna och bortvalet av s k o l ä m n e n . Det är långt ifrån säkert, att elevernas arbetsbörda lättas genom att man minskar a n t a l e t skrivningar. T v ä r t o m , s p ä n n i n g e n och å n g e s t e n blir större och riskerna att misslyckas

alltflera, j u färre tillfällen eleverna har att a v l ä g g a prov. Det är ur de flesta synpunkter bäst, att skrivningarna blir m å n g a , korta och lätta.

A t t helt välja bort ett så g r u n d l ä g g a n d e ä m n e som matematik före skoltidens slut, torde vara betänkligt, ä v e n om de svaga eleverna har svårt att följa den arbetstakt, som kurserna fram till examen kräver. M e n d ä man inget säkert vet om elevernas fram- tida behov av matematiskt kunnande, borde ä v e n de ö v e r v ä g a n d e

»praktiskt anlagda» eleverna få följa de matematiska studierna, förutsatt att de bedrivas enligt Metodiska anvisningarnas direk- tiv. Man kan också resonera s å h ä r . D e mycket b e g å v a d e eleverna kan vid behov i n h ä m t a skolkurserna vid ett senare tillfälle och på mycket kort tid — »komplettera» — men de svaga eleverna be- h ö v e r alltid l å n g tid på sig för att hinna förstå och b e h ä r s k a en skolkurs. O c h nog kan det v ä l vara bra, att en elev i 45 med säkerhet b e h ä r s k a r den kurs, som var f ö r s v å r eller för omfat- tande för honom i 2r> eller 3*. A l l t s å : minska g ä r n a fordringarna för B i » d e svåra ä m n e n a » , men ö k a pä tålamodet och uthållighet hos både elever och l ä r a r e !

I l u r de stora v ä r d e n a i den nuvarande realskolan skall kunna räddas och föras in i den nya enhetsskolan skall behandlas i en senare uppsats.

(Forts.)

Betygsättning och betygshets i r e a l s k o l a n .

A v l ä r o v e r k s a d j u n k t H E R M A N P E T T E R S S O N .

I . O l ä g e n h e t e r m e d d e n n u v a r a n d e o r d n i n g e n . Att hets f ö r e k o m m e r i realskolan är obestridligt. M e r och mer vinner den meningen terräng, att det inte är s j ä l v a examenspro- ven utan s v å r i g h e t s g r a d e n i de f ö r e s k r i v n a kurserna, som föror- sakar densamma. D e n är emellertid inte lika p å t a g l i g i alla ä m n e n . D e s. k. s k r i v ä m n e n a vållar i allmänhet mest besvär.