Användes Kommundelegationens pengar taktiskt i syfte att köpa röster? - en empirisk studie

Uppsala Universitet 2005-06-20 Nationalekonomiska Institutionen

Examensarbete C Vt. 2005

Användes Kommundelegationens pengar taktiskt i syfte att köpa röster?

- en empirisk studie

Författare Handledare

Pia Fromlet Hanna Ågren

Petra Lindström

Sammanfattning

1999 bedömde regeringen att det fanns kommuner i Sverige som hade svåra ekonomiska problem, främst på grund av strukturella faktorer. Mot denna bakgrund tillsattes

Kommundelegationen. Delegationens uppgift var att bereda ansökningar om ekonomiskt stöd överlämnade av regeringen. Bidragsprogrammet skiljer sig från de mer traditionella

bidragsprogrammen på så sätt att regeringen ensam bestämde vilka kommuner som skulle få pengar. I denna studie undersöks, med hjälp av två teorier, om regeringen agerade taktiskt i fördelningen av bidrag. Den ena teorin, Lindbeck-Weibull/Dixit-Londregan säger att regeringen fördelar bidrag till kommuner med många lättrörliga väljare. Enligt den andra teorin, utvecklad av Cox-McCubbin, beviljar regeringen bidrag till kommuner där den har ett stort väljarstöd. Vi finner inget stöd för att regeringen skulle ha använt bidragsprogrammet ifråga för att köpa röster i nästkommande val. Detta gäller båda teorierna.

Nyckelord: Statsbidrag, röstköp, lättrörliga väljare, taktisk bidragsgivning

Innehållsförteckning

Tabellförteckning

1 Inledning 1

2 Teori 3

3 Tidigare forskning 5

4 Kommundelegationen 10

4.1 Direktiv 10

4.2 Kriterier 11

5 Empiri 12

5.1 Beroende variabel 13

5.2 Oberoende variabler 13

5.3 Modell 1 18

5.4 Empiriska resultat för modell 1 19

5.5 Modell 2 22

5.6 Empiriska resultat för modell 2 22

5.7 Selektionsproblem 24

5.8 Tobit 27

6 Avslutande diskussion 28

Referenser 32

Appendix 1-5

Tabellförteckning

Tabell 1 Oberoende variabler och förväntade tecken 18

Tabell 2 Probit-skattningar: LW/DL och Cox-McCubbins för modell 1 20

Tabell 3 Probit-skattningar: LW/DL och Cox-McCubbins för modell 2 23

Tabell 4 Antal sökande kommuner (procent) med respektive utan socialistisk

majoritet i kommunfullmäktige 24

Tabell 5 Probit-skattningar för en modell där den beroende variabeln är söka/inte söka bidrag 26

Tabell A3:1 Korrelationsmatris A3

Tabell A4:1 Tobit för LW/DL och Cox-McCubbins för modell 1 A4

Tabell A4.2 Tobit för LW/DL och Cox-McCubbins för modell 2 A4

Tabell A5:1 Antal kommuner inom varje kommungrupp för sökande respektive beviljade

kommuner A5

Tabell A5:2 De sökande respektive beviljade kommunernas geografiska läge A5

Tabell A5:3 Deskriptiv statistik A5

1 1 Inledning

Under andra hälften av 1990− talet fanns det stora ekonomiska problem i många kommuner och landsting i Sverige. Från och med 1996 hade regeringen medel till sitt förfogande för särskilda insatser i kommuner och landsting med en svår ekonomisk situation. 1999 gjorde regeringen bedömningen att ett antal kommuner och landsting hade svårt att klara

balanskravet i första hand på grund av strukturella faktorer som minskande befolkning.¹ Mot denna bakgrund tillsattes en kommitté som antog namnet ”Delegationen för stöd till vissa kommuner och landsting med svårigheter att klara balanskravet”, ofta kallad

Kommundelegationen. Delegationen beredde ansökningar om bidrag som överlämnats till den av regeringen. Beredningsarbetet avslutades i juli 2000 med en slutrapport som överlämnades till regeringen. Det slutgiltiga beslutet om vilka kommuner och landsting som skulle ges stöd fattades av regeringen.² Totalt fördelades 1332 miljoner kronor till 36 kommuner och 4 landsting.³

Syftet med denna uppsats är att försöka klargöra om regeringens beslut till bidragsgivning påverkades av taktiska överväganden. Det finns goda skäl för sådana misstankar. Dessa är:

1) Regeringens beslutanderätt. Kommundelegationen, som hade formen av en kommitté, beredde som ovan nämnts förslagen. Det var dock regeringen som tog de slutgiltiga besluten. Traditionella bidragsprogram, som exempelvis inkomst- och

kostnadsutjämningssystemen, innehåller regler som beslutats av riksdagen.

Fördelningen av bidrag sker sedan utifrån dessa regler som ofta inte lämnar stort utrymme för tolkning. Bidraget för särskilda insatser i kommuner och landsting är ett av ett antal bidragsprogram som skiljer sig från de traditionella på så sätt att det är regeringen som ensam fördelar bidragen. Detta ger regeringen ett utökat

handlingsutrymme att, om den skulle vilja, styra bidragen i en viss önskad riktning.

Riksdagen kan inte på något sätt påverka vem som får bidrag och i så fall hur mycket pengar som betalas ut.

1 Kommunallagen 8 kap, 4-5 § innehåller krav på ekonomisk balans för kommuner, landsting och kommunalförbund. Detta innebär att intäkterna ska överstiga kostnaderna i budgeten. Om resultatet vid räkenskapsårets slut är negativt ska det återställas inom en period av två år.

2 SOU 2003:68

3 I Appendix 1 anges vilka kommuner och landsting som erhöll bidrag.

2 2) Den politiska sammansättningen i delegationen. 2 av dess 3 medlemmar, före detta

förbundsordförande Margot Wikström och före detta landstingsrådet Karl-Gunnar Holmquist var socialdemokrater. Den tredje, före detta kommunalrådet Anders Svärd, var centerpartist. En majoritet av delegationens medlemmar hade alltså samma

politiska färg som den i bidragsfrågan beslutande regeringen.

3) Kommundelegationens beredning av ärendena till regeringen omfattades enbart av kommittédirektivet, och inte av någon förordning. Regeringens slutgiltiga beslut i ärendena omfattades därför inte heller av någon förordning.

4) Regeringen valde att höja den bidragssumma som föreslogs av Kommundelegationen med drygt 325 miljoner kronor. Dessutom beslutade regeringen att tidigarelägga en del av utbetalningen av bidrag. 25 procent av bidraget betalades ut redan i början av 2002, bara några månader innan de allmänna valen.⁴ Denna utbetalning väckte ett stort medialt intresse. Kommundelegationens förslag var att hela bidraget skulle betalas ut i efterskott och först efter att kommunen/landstinget uppnått ekonomisk balans samt att åtgärder som syftar till att sänka bruttokostnadsnivån vidtagits.⁵

Vi ska undersöka om regeringens beslut till bidragsgivning påverkades av taktiska

överväganden genom att testa två teorier. Den första modellen som utvecklats i Lindbeck &

Weibull (1993) och i Dixit & Londregan (1996), nedan LW/DL, förutsäger att den sittande regeringen köper röster genom att dela ut pengar till regioner där det finns många lättrörliga väljare.⁶ Den andra modellen som utvecklats i Cox & McCubbins (1986) förutsäger att regeringen stödjer sina egna väljare.

Uppsatsens upplägg är följande: i nästa del ges en beskrivning av två olika teorier inom området röstköp. I avsnitt 3 tas tidigare forskning kring röstköp upp. Avsnitt 4 sammanställer

4 Rapport 2000/01:9, Riksdagens Revisorer

5SOU 2003:68. Enligt SCB syftar bruttokostnader till ”samtliga periodiserade utgifter, exklusive moms, som är hänförbara till kommunövergripande gemensam verksamhet, verksamhetsövergripande verksamhet och till de olika verksamhetsformerna och som är hänförbara till närmast föregående kalenderår”(www.scb.se).

6 En lättrörlig väljare är en väljare som inte har starka band till någotdera parti, utan är relativt lätt att ”köpa över”.

3 direktiv som Kommundelegationen hade att rätta sig efter och de kriterier som delegationen ställde upp för sitt arbete. I avsnitt 5 presenteras de förklarande variabler som ingår i den empiriska analysen samt modeller och resultat. Avsnitt 6 innehåller en diskussion kring resultat och slutsatser.

2 Teori

Den teori som används mest idag är den som utvecklats av Lindbeck & Weibull (1993) och Dixit & Londregan (1996). De utgår från ett system med två partier, L och R. Partierna kan skilja sig åt beträffande ideologi och fördelningspolitik. I syfte att vinna röster i val lovar de två partierna bidrag till olika grupper (i vårt fall kommuner) av väljare. Väljarna i de olika grupperna (kommunerna) antas ha skilda ideologiska preferenser. Dessa ideologiska

preferenser samt utlovade bidrag är avgörande för hur individer röstar i ett val. Individer som inte sympatiserar starkt med några av de två partiernas politiska program röstar utifrån

skillnader i de två partiernas fördelningspolitik. Individer som istället sympatiserar starkt med ett partis politiska program är mindre villiga att rösta utifrån fördelningspolitiska grunder och röstar då i större utsträckning i enlighet med ideologiska preferenser.

Väljarnas preferenser skiljer sig åt mellan kommunerna. I varje kommun finns en brytpunkt som delar upp väljarna i två olika grupper beroende på vilket parti väljaren föredrar. Partierna använder olika regionala bidrag för att försöka flytta denna brytpunkt och således öka sina röstandelar.

Enligt LW/DL modellen kan följande egenskap i kommunen leda till att en regering agerar taktiskt:

- en hög densitet vid brytpunkten. Med hög densitet vid brytpunkten menas att antalet lättrörliga väljare är stort. Löften om bidrag kan då leda till att många väljare är villiga att byta parti.

- låga inkomster. Den marginella nyttan av inkomst är hög för grupper med låga inkomster och dessa tenderar därför att reagera mer på inkomstökningar, till exempel bidrag, än för grupper med högre inkomster. Politiker kan därför finna det lönsamt, i form av ökade röstandelar, att bevilja bidrag till kommuner vars invånare har låga inkomster.

4 - väljare som är relativt indifferenta mellan ideologi och bidrag som kan öka den privata

konsumtionen.

Befolkningen i kommunen har ingen påverkan på huruvida regeringen agerar taktiskt. Det är proportionellt dyrare för de politiska partierna att köpa röster i stora kommuner än i små kommuner. Om befolkningen i kommunen minskar, minskar också kostnaden för de politiska partierna att köpa ytterligare en procentandel i röster bland kommuninvånarna.⁷

En annan teori, utformad av Cox och McCubbin, delar in väljare i tre olika grupper beroende på hur de röstar: anhängare, motståndare samt lättrörliga väljare. Politiska partier försöker vinna röster genom att stödja dessa grupper med till exempel bidrag. Enligt Cox och

McCubbin kommer politiska partiers attityd gentemot risk att spela en avgörande roll för vilka grupper av väljare som beviljas stöd. Om politiska partier är riskaverta tenderar de att i störst utsträckning stödja sina anhängare. Motståndare får endast lite stöd eller inget stöd alls.

Lättrörliga väljare får mer stöd än motståndare men mindre stöd än anhängare. Detta beteende förklaras av att partiets bidragsgivare har mer kontakt med sina egna väljare och har en

ganska bra uppfattning om hur de kommer att reagera.

I Cox-McCubbins antaganden ingår bland annat att de så kallade anhängarna inte är villkorslöst trogna sina politiska företrädare. I så fall vore det inte meningsfullt för ett röstköpande parti att stödja sina anhängare då de i vilket fall kommer att ge partiet sitt stöd.

Att sådana grupper av väljare skulle finnas håller emellertid inte Cox-McCubbins för troligt. ⁸

Skulle de finnas är de förmodligen mindre än tidigare med tanke på att väljarnas rörlighet har ökat.

Viktigt att notera är att Dixit-Londregan (1996) också tillåter för möjligheten att regeringar, om de har bättre information om vissa väljare, tenderar att stödja dessa.⁹ På denna punkt sammanfaller LW/DL och Cox-McCubbins båda teorier.

7Dixit, A. & Londregan, J. (1996)

8 Cox, G.W. & McCubbin, M.D. (1986)

5 De båda teoretiska modellerna som redogjorts för ovan utgår från löften om bidrag. Vår undersökning behandlar beslut om bidrag. Detta faktum gör att det är värt att ställa sig frågan varför väljarna skulle gynna partiet i ett val när de redan fått pengarna.¹⁰ Det finns emellertid empiriska studier som visar på att så är fallet.¹¹

Teorierna som utvecklats av Cox-McCubbin och LW/DL förutsäger alltså två olika beteenden hos en regering som vill köpa röster genom taktisk bidragsgivning.

- Cox-McCubbins teori förutsäger att en riskavert regering kommer att stödja sina egna anhängare i första hand.

- Lindbeck-Weibull/Dixit-Londregans teori förutsäger att en regering kommer att stödja lättrörliga väljare i första hand.

I nästa avsnitt presenteras tidigare forskning som behandlar röstköp, där ovanstående teorier på senare tid fått stort utrymme.

3 Tidigare forskning

Finns det forskning som tyder på att politiker försöker köpa röster genom taktisk

bidragsgivning? Om så är fallet, vilka grupper av väljare riktar man sig till och beror detta på situation och bidrag?

Detta avsnitt syftar till att försöka besvara ovanstående frågor genom en kort presentation av forskningen kring politikers röstköp och teoriutvecklingen inom området.

Tanken att regeringar agerar röstmaximerande när de omfördelar resurser är cirka 40 år gammal. En tidig empirisk studie som behandlar röstköpsbeteende genomfördes av Gavin Wright 1974. Han undersöker vilka faktorer som var avgörande i fördelningen av

nödhjälpsarbeten och bidragspengar till delstaterna under Franklin D. Roosevelts ”New Deal”

politik. Genom att inkludera både politiska och ekonomiska variabler i regressionen lyckas

9Dixit, A. & Londregan, J. (1996)

10 Problematiken tas även upp i Dahlberg, M. & Johansson, E. (1999)

11 Se exempelvis Jordahl, H. (2002) och Levitt, S.D & Snyder, J.M. Jr. (1997)

6 Wright (1974) förklara variationen i data bättre än om bara en av ovanstående två typer av variabler inkluderas. Som politiska variabler använder Wright dels ett mått på "politisk produktivitet", vilket mäter sannolikheten för att vinna en stat, dels ett mått på andelen elektorsröster i förhållande till antalet röstberättigade i staten. ¹²

Ovanstående undersökning baseras emellertid inte på någon teori som grund för misstankarna att regeringen skulle kunna ha köpt röster. Författaren diskuterar själv kring de politiska variabler som han anser lämpliga att inkludera i analysen. Dessa förstås mot bakgrund av det amerikanska valsystemet där målet för varje presidentkandidat är att få en majoritet av rösterna i den aktuella staten och antalet elektorsröster avgör valutgången.

Anderson och Tollison (1991) bygger på den forskning kring New Deal som utförts av bland annat Wright genom att även inkludera variabler som tar hänsyn till ett eventuellt inflytande från kongressen på fördelningen av bidrag. Med hjälp av dessa variabler testar de hypotesen att även stater som hade en mäktig representant i kongressen (exempelvis lång tidigare mandatperiod) gynnats. Resultaten visar att många av de ekonomiska och politiska

variablerna påverkar hur stor bidragssumma staterna tilldelas, bland de senare även de som rör maktförhållandet i kongressen. ¹³

I senare studier används i hög grad teoretiska modeller som behandlar röstköp i valet av förklarande variabler.

Johansson (1999), Dahlberg och Johansson (1999) och Hanes (2003) undersöker fördelningen av bidrag till svenska kommuner. De finner stöd för att regeringar ägnat sig åt röstköp.

Johansson (1999) studerar ett statligt bidragsprogram med förutbestämda regler för

tilldelning.¹⁴ Utgångspunkten för den empiriska analysen är en teoretisk modell som bygger på modeller som utvecklats av LW/ DL. Från den teoretiska modellen dras tre testbara implikationer, nämligen att höga bidrag borde ges till regioner som 1) har en hög densitet vid brytpunkten, 2) har haft ett högt valdeltagande, och 3) där inkomsten är låg. För att testa

12Wright, G. (1974)

13 Anderson, G.M & Tollison, R.D. (1991)

7 hypoteserna används paneldata från 255 svenska kommuner för åren 1981-1995. Johansson (1999) använder två olika metoder för att skatta densiteten vid brytpunkten. Dels genom att mäta avståndet mellan blocken och dels genom att använda sig av data från Svensk

Valundersökning som bearbetas med hjälp av faktoranalys. Intressant att notera är att resultaten skiljer sig åt beroende på vilken metod som används. Variabeln ”avstånd mellan blocken” ger inget stöd för hypotesen att kommuner med många lättrörliga väljare skulle ha gynnats extra i bidragsfördelningen. Metoden som utnyttjar faktoranalys ger däremot stöd till ovanstående hypotes. Vidare är resultaten för valdeltagande tvetydiga och författaren kan konstatera att välfärdsaspekter tycks ha varit viktiga, det vill säga kommuner med dålig ekonomi har fått högre bidrag. Även en annan teori om röstköpsbeteende, utvecklad i Cox- McCubbins (1986), som förutsäger att regeringen stödjer sina egna väljare testas i uppsatsen.

Resultaten ger dock inget stöd för denna hypotes.

I ovan beskrivna studie studeras, som tidigare nämnts, ett generellt bidragsprogram med förutbestämda regler. Ett sådant bidragsprogram ger med största sannolikhet en mer begränsad möjlighet för regeringen att påverka bidragsgivningen än i fallet med

Kommundelegationens pengar, något som gör det mindre lämpat att testa hypoteser om taktisk bidragsgivning. Johansson (1999) utnyttjar emellertid paneldata, vilket ger tillgång till mycket information.

Dahlberg och Johansson (1999) undersöker de första bidragen från de så kallade lokala investeringsprogrammen som fördelades några månader innan de allmänna valen 1998. De testar liksom Johansson (1999) den teori som utvecklats av LW/DL, det vill säga att regeringen tenderar att stödja kommuner med många lättrörliga väljare. Vidare testas Cox- McCubbins teori att regeringen beviljar bidrag till de kommuner där den har stort väljarstöd.

De kommer även de i sin slutsats fram till att regeringen gynnade kommuner med många lättrörliga väljare. Deras resultat kan dessutom ses som ett ännu starkare stöd för LW/DL- modellen än resultaten i Johansson (1999). Båda deras skattningar för densitet vid

brytpunkten (desamma som i Johansson 1999) stödjer hypotesen att regeringen gynnat

14 Johansson, E. (1999)

8 kommuner med många lättrörliga väljare. Vad gäller Cox-McCubbins teori så får den inte heller i denna studie något stöd. ¹⁵

Till skillnad från exempelvis Dahlberg och Johansson (1999) har vi inte ett relativt ideologiskt neutralt bidrag. De lokala investeringsprogrammen skapades för att främja en ekologiskt hållbar utveckling och sänka arbetslösheten. Båda dessa mål står högt upp på den politiska dagordningen hos alla svenska partier idag. När det gäller fallet Kommundelegationen är situationen en annan. Beslutet att inrätta delegationen angreps hårt i riksdagsdebatterna av företrädare från flertalet borgerliga partier.¹⁶ Statsbidrag är också något som traditionellt mest har förespråkats av socialistiska partier. I den empiriska litteraturen som behandlar

väljarbeteende finns exempel som tyder på att väljare faktiskt reagerar olika på olika bidragsprogram.¹⁷ Därav följer att regeringen kan ha haft incitament att i högre grad stödja sina egna väljare när Kommundelegationens pengar fördelades. Detta stärker i vårt fall Cox- McCubbins hypotes.

I en uppsats av Hanes (2003) studeras ett tillfälligt bidragsprogram som var i bruk 1966-1992.

Programmet var ett komplement till utjämningsbidragen och riktade sig, likt vårt, till finansiellt svaga kommuner. Regeringen hade hand om ansökningarna och beslutade vilka kommuner som skulle få bidrag. Kriterierna för tilldelning av bidrag var enligt Hanes (2003) ganska vaga. I uppsatsen undersöks bidragsfördelningen under de tre valåren 1982, 1985 och 1988. 1982 satt en borgerlig regering vid makten.

En av fördelarna med att kunna studera tre tillfällen till bidragsgivning från samma

bidragsprogram, varav ett med en borgerlig regering vid makten, är att författaren på detta sätt undviker en form av ”dold” taktisk bidragsgivning. Taktiska motiv kan ligga gömda i

utformningen av ett bidragsprogram. Det är möjligt att en regering i viss mån designar ett bidragsprogram för att passa kommuner som den vill gynna taktiskt. Om ett sådant taktiskt tänkande finns kan man undgå att upptäcka det fast man kontrollerar för socioekonomiska variabler.¹⁸

15 Dahlberg, M. och Johansson, E. (1999)

16 Se exempelvis Snabbprotokoll 1999/2000:5, Måndagen den 20 september kl. 10.00-12.57

17 Se exempelvis Jordahl, H. (2002), s. 57-85

18 Problemet finns beskrivet mer i detalj i Levitt & Snyder (1997)

9

Till skillnad från Johansson (1999) och Dahlberg och Johansson (1999) finner Hanes (2003) stöd för Cox-McCubbins teori. Resultaten från skattningen på 1988 års data indikerar att den socialdemokratiska regeringen gynnade sina egna anhängare. Intressant att notera är att denna slutsats inte går att överföra till 1985 års data. Dessa ger istället stöd till LW/DL hypotesen det vill säga att regeringen, som hade samma politiska färg som tre år senare, gynnat

kommuner med många lättrörliga väljare. 1982 var en borgerlig regering vid makten. Hanes finner inget stöd för att den skulle ha försökt köpa vare sig de egna anhängarnas eller de lättrörliga väljarnas röster.¹⁹

Sammanfattningsvis kan sägas att tidigare empirisk evidens som visar på att politiker vid ett flertal tillfällen kan ha misstänks ägna sig åt röstköp genom bidragsgivning, gör att det finns starka skäl att studera hur pengarna som Kommundelegationen delade ut tilldelades.

I valet av upplägg har vi valt att till stor del följa två tidigare svenska studier av Dahlberg och Johansson (1999) och Hanes (2003).²⁰ Dahlberg och Johansson (1999) studerade de första bidragen från de så kallade lokala investeringsprogrammen. Dessa bidrag fördelades endast några månader innan de allmänna valen år 1998. När det gäller de lokala

investeringsprogrammen påminner beslutsgången om fallet Kommundelegationen på så sätt att det även där fanns en delegation som gav förslag men det var regeringen som fattade beslut. Hanes (2003) studerar ett tillfälligt bidragsprogram aktuellt under perioden 1966-1992.

Bidragsfördelningen, vilken riktades till finansiellt svaga kommuner under de tre valåren 1982,1985 och 1988, undersöks. Någon delegation tillsattes inte utan regeringen hade hand om ansökningarna och beslutade vilka kommuner som skulle beviljas bidrag.

Nedan följer en sammanfattning av det direktiv som Kommundelegationen arbetade utifrån och de kriterier som delegationen själv satte upp för sitt arbete.

19 Se Hanes, N (2003).

20 On the Vote Purchasing Behavior of Incumbent Governments, Dahlberg, M och Johansson, E. (1999) och Temporary Grants Programmes in Sweden and Central Government Tactics, i “Empirical Studies in Local Public Finance”, Hanes, N. (2003). Dessa studier beskrivs mer utförligt under avsnitt 3. För övrigt kommer referenser i uppsatsen att presenteras som fotnot och i referenslistan.

10 4 Kommundelegationen

4.1 Direktiv

Kommundelegationens beredning av ärendena till regeringen omfattas enbart av

kommittédirektivet 1999:65, och inte av någon förordning. Regeringens slutgiltiga beslut i ärendena omfattas, som tidigare nämnts, därför inte heller av någon förordning.²¹

Handlingsutrymmet för delegationen var därmed stort. Delegationens uppgift var, enligt direktivet, att inför regeringens beslut bereda ärenden om huruvida ekonomiskt bidrag skulle utgå till ett antal kommuner och landsting som befann sig i en särskilt svår ekonomisk situation och som hade problem att nå balanskravet, främst på grund av strukturella faktorer.

Delegationen skulle dessutom överlägga med de sökande kommunerna och landstingen om vilka åtgärder som var nödvändiga för att kravet på ekonomisk balans skulle kunna uppnås.

Enligt direktivet skulle Kommundelegationen grundligt analysera de berörda kommunernas och landstingens ekonomiska situation. Delegationen skulle utöver denna analys föra en aktiv dialog med de sökande kommunerna och landstingen om de åtgärder som borde vidtas och de krav som ställdes för att stöd skulle kunna utgå.

Kommundelegationens förslag om ekonomiskt bidrag skulle lämnas till regeringen endast för kommuner och landsting som hade särskilt svåra ekonomiska problem och som på grund av strukturella faktorer hade problem att uppnå balanskravet. Exempel på strukturella faktorer som innebar tunga påfrestningar för vissa kommuner och landsting kunde vara en svag regional ekonomisk tillväxt, en negativ befolkningsutveckling, obalanser i åldersstrukturen samt behov av infrastrukturinvesteringar. Villkoren för det ekonomiska stödet till vissa kommuner och landsting skulle utformas på så sätt att statens kostnader minimerades.

Delegationen skulle bedöma behovet av stöd dels utifrån kommunens eller landstingens ekonomiska förutsättningar och dels mot de kostnader och ekonomiska effekter som åtgärderna skulle komma att generera. Bedömde delegationen att bidrag borde utgå skulle denna tillsammans med kommunen respektive landstinget upprätta ett förslag till

överenskommelse innehållande villkor för stödet. Förslaget till överenskommelse skulle därefter godkännas av kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige. Regeringens beslut

21 Rapport 2000/01:9, Riksdagens Revisorer

11 om vilka kommuner och landsting som skulle beviljas ekonomiskt stöd grundades slutligen på detta förslag.²²

4.2 Kriterier

Kommundelegationen lade stor vikt vid de åtgärder de sökande kommunerna respektive landstingen vidtog eller planerade att vidta för att på lång sikt säkerställa en hållbar

ekonomisk utveckling. Delegationen fastställde ett antal kriterier, vilka skulle ligga till grund för bedömningen om en ansökan skulle beredas vidare eller avslutas. Dessa var:

- problem främst på grund av strukturella orsaker, till exempel en kraftig befolkningsminskning

- negativ prognos över resultatet i kommunen/landstinget åren 2000– 2002 - särskilt svag balansräkning, främst hög låneskuld

- små förutsättningar till ökade inkomster i form av skatter och andra avgifter.

I månadsskiftet januari/februari 2000 hade delegationen enskilda genomgångar med de sökande kommunerna och landstingen. Vid dessa genomgångar gjordes en grundanalys för var och en av kommunerna och landstingen. Grundanalysen innehöll till exempel en bakgrundsbeskrivning av befolkningsutvecklingen under de senaste tio åren,

befolkningsstruktur (andel unga, andel gamla), skattesats, kostnads- och inkomstutjämningens effekter, arbetslöshet et cetera. Vidare innehöll grundanalysen en genomgång av

kommunens/landstingets ekonomi, där kommunens resultat- och balansräkning var av särskilt stort intresse. Tyngdpunkten på analysarbetet låg på kommunens/landstingets kostnader, främst för att få en bild av de besparningsmöjligheter som fanns i respektive sökande kommun. Kostnaderna i de sökande kommunerna/landstingen jämfördes med motsvarande kostnader för kommungrupp, län och riket. En god beskrivning över kostnadsutvecklingen var, enligt Kommundelegationen, kommunens/landstingets kostnader i förhållande till strukturkostnadsindex enligt kostnadsutjämningssystemet.²³

22 Kommittédirektivet 1999:65

23 Kommundelegationens slutrapport, (2000)

12 Efter denna genomgång av bakgrunden till studien övergår vi till det empiriska avsnittet i uppsatsen.

5 Empiri

De båda teorier om röstköp som diskuterats visar vilka politiska variablers effekt vi ska testa.

Det är emellertid inte troligt att regeringen fördelar bidrag enbart efter taktiska

överväganden.²⁴ Som tidigare nämnts tillsattes Kommundelegationen mot bakgrund av att ett antal kommuner och landsting hade svårt att leva upp till det lagstadgade balanskravet. Det faller sig därför naturligt att i analysen även kontrollera för den socioekonomiska situationen i kommunerna. Om vi inte gör detta tar vi inte hänsyn till faktorer som utifrån

bidragsprogrammets syfte borde göra kommunen mer berättigad till bidrag.

Kommundelegationen ställde, som tidigare nämnts, upp ett antal kriterier för att en kommun eller ett landsting skulle få stöd. En sammanfattning av dessa finns under avsnitt 4.2. Genom att studera kriterierna kan vi dra slutsatser om vilka socioekonomiska variabler som är lämpliga att inkludera i analysen.

I detta avsnitt estimeras de modeller som utvecklats av LW/DL och Cox-McCubbin var för sig. För den empiriska analysen använder vi oss av data från SCB. Sammantaget sökte 61 kommuner bidrag, vilket motsvarar 21 procent av antalet kommuner i Sverige. Två av dessa 61 ärenden, Filipstad och Strömsund, återtogs under tiden för Kommundelegationens arbete och vi har därför valt att inte ta med dessa kommuner i analysen. Totala antalet kommuner i undersökningen uppgår alltså till 59. ²⁵ Dessa delas in i två grupper, kommuner som

beviljades stöd respektive kommuner som inte beviljades stöd.

Den estimeringsmetod som vi valt att använda är probit, vilken kan skrivas som:

yi = β'xi + ε1i

24 Med detta antagande följer vi Dahlberg och Johansson (1999) och Hanes (2003)

25 Det totala antalet ärenden uppgick till 59 kommuner och 7 landsting. Av dessa behandlades 24 kommuner i samråd med Bostadsdelegationen. Bostadsdelegationen behandlade bidrag till kommuner som hade problem med sina bostadsåtaganden. Bostadsdelegationen finansierades i likhet med Kommundelegationen genom anslaget Bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. (Se Anslag 91:2).

13 där x är en vektor av de oberoende variablerna. ²⁶

5.1 Beroende variabel

Den beroende variabeln y antar värdet 1 om den sökande kommunen beviljats bidrag och värdet 0 om den sökande kommunen inte beviljats bidrag. Eftersom stöd erbjöds kommuner med en särskilt svår ekonomisk situation har vi anledning att tro att bidrag beviljades utifrån fördelningsmässiga grunder.

5.2 Oberoende variabler

Avsnitt 4 innehöll en beskrivning av de direktiv och kriterier som skulle vara uppfyllda för att en ansökan om bidrag skulle beredas vidare. Vidare gjorde delegationen en grundanalys av varje sökande kommun. Kriterierna och grundanalysen kan ses som viktiga underlag i beslutsprocessen. Av stort intresse var, som tidigare nämnts, befolkningsutvecklingen, befolkningsstrukturen, skattesatsen, de sökande kommunernas resultat- och balansräkningar, arbetslöshet et cetera. Det är därför viktigt att kontrollera för dessa variabler i den empiriska analysen. I denna kommer även politiska variabler att inkluderas för att testa teorierna om röstköp utvecklade av LW/DL och Cox-McCubbin.

∆blockr och ∆block

När vi testar Dixit-Londregan inkluderas två mått för att uppskatta densiteten vid brytpunkten, det vill säga andelen lättrörliga väljare. Dessa är: den absoluta skillnaden mellan det

socialistiska och det borgerliga blocket i riksdagsvalet (∆blockr) respektive kommunalvalet (∆block) år 1998.²⁷ Tecknet framför variablerna förväntas vara negativt.

Enligt Johansson (2002) är antaganden om symmetriska och entoppiga preferenser för de

26 För en närmare beskrivning av probit hänvisar vi till appendix 2. Vi har också skattat en logit-modell, vilket innebär att feltermerna antas följa en logaritmisk fördelning. Parameterskattningarna var väldigt lika de skattningar som gjordes för probit-modellen. Resultaten av logitskattningarna finns tillgängliga vid förfrågan.

27 Det socialistiska blocket består av Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Det borgerliga blocket består av Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet.

14 politiska partierna en förutsättning för variablernas giltighet. Om en väljare har entoppiga preferenser för de politiska partierna innebär det att han eller hon kan rangordna dessa i en dimension.²⁸

Andelen röster för socialdemokraterna och socialistisk majoritet i kommunfullmäktige När vi testar Cox-McCubbins teori används två variabler. Dessa är: andel socialdemokratiska röster till kommunfullmäktige och en dummyvariabel som antar värdet 1 om

kommunfullmäktige styrdes av en socialistisk majoritet och 0 om så inte var fallet. Data för dessa variabler är från år 1998, vilket också är det senaste valet innan bidragsprogrammet kom i bruk. Om regeringen beviljade bidrag i högre utsträckning till grupper av

socialdemokratiska/socialistiska väljare är det förväntade tecknet på respektive variabel positivt.

Ålder015 och ålder65

För att kontrollera för den demografiska strukturen i varje sökande kommun använder vi oss av två variabler, andel invånare i kommunen i åldern 0-15 (ålder015) och andel invånare i kommunen i åldern 65 och uppåt (ålder65). Dessa variabler tar hänsyn till skillnader i

kostnader mellan kommunerna för barnomsorg, skola, äldreomsorg et cetera. Vi förväntar oss att sannolikheten att en sökande kommun ska få pengar från bidragsprogrammet ökar med andel gamla och unga. Vi följer i detta resonemang Hanes (2003).

Arbetslöshet år 1999

Om en kommun har hög arbetslöshet innebär det minskade skatteintäkter. Den ekonomiska situationen i kommunen försvagas därigenom och behovet av ett finansiellt stöd ökar. Det förväntade sambandet mellan arbetslöshet och beviljat bidrag är därför positivt.

Utjämningsbidrag

Kommundelegationen lade stor vikt på de sökande kommunernas kostnader. Kommuner vars strukturkostnad är lägre än genomsnittet i landet åläggs att betala en avgift. Kommuner med

28 Rosen, S. Harvey (2002), Public Economics.

15 höga strukturkostnader får istället bidrag.²⁹ Kostnadsutjämningen per invånare för år 2000 ger således en bra bild av de sökande kommunernas kostnader under perioden för

Kommundelegationens arbete. Eftersom ekonomiskt stöd beviljades till de kommunerna med kostnadsproblem kan tänkas att höga utjämningsbidrag för kostnader ökade sannolikheten för stöd. Det förväntade sambandet mellan utjämningsbidrag för kostnader och bidrag är därför positivt.

Befolkningsförändring 1996−1999³⁰

En negativ befolkningsförändring tyder på strukturella problem i kommunen. Det förväntade tecknet på variabeln är alltså negativt.

Soliditet

Soliditet är ett finansiellt nyckeltal som beräknas genom att dividera eget kapital med totala tillgångar. Om kommunens soliditet är hög betyder det att kommunen har ett stort eget kapital i förhållande till det kapital som kommunen tagit upp genom lån.³¹ Soliditet ger således en bra bild av kommunens långsiktiga betalningsförmåga eller dess förmåga att stå emot förluster och konjunkturnedgångar.³² Det förväntade tecknet på soliditet är negativt, ju högre soliditet desto mindre borde sannolikheten vara att få pengar från bidragsprogrammet.

Det finns skäl att misstänka att soliditeten i de sökande kommunerna inte är exogen. Detta beror på att det kan ha funnits incitament för de sökande kommunerna att låna pengar i syfte att påverka sina egna soliditetssiffror negativt och således öka sannolikheten att beviljas bidrag. Vi har valt att ta hänsyn till detta endogenitetsproblem genom att som Hanes (2003) lagga variabeln och använda siffror över soliditeten i de aktuella kommunerna från år 1998.

29 Kostnadsutjämningen syftar till att utjämna strukturella behovs- och kostnadsskillnader mellan kommunerna.

Standardkostnader inom olika kommunala områden beräknas. Det vägda genomsnittet av kommunens standardkostnader inom alla dessa områden summeras till en strukturkostnad. (www.scb.se)

30 När det gäller val av årtal för mäta befolkningsförändringen har vi uppskattat antalet tre som lämpligt för att kunna observera en eventuellt nedåtgående trend. Perioden 1996-1999 användes också i Kommundelegationens slutrapport för att på så vis få en överblick över strukturella problem i de sökande kommunerna.

31 Wallentin, Estevall, Ekonomernas uppslagsbok, (1999)

32 (http://www.starta-eget.se/)

16 Långfristiga skulder och Eget kapital per invånare 1998

En kommuns långfristiga skulder är skulder som förfaller mer än ett år efter bokslutsdagen.

Eget kapital i kommunen är skillnaden mellan kommunens tillgångar och skulder.³³

Tillsammans ger båda dessa begrepp en bra bild av kommunens ekonomiska utveckling och huruvida den är hållbar. Eftersom bidrag beviljades till kommuner med en särskilt dålig ekonomisk situation kan man tänka sig att långfristiga skulder och eget kapital per invånare kan ha påverkat sannolikheten för att en kommun skulle erhålla stöd. Kommuner som var skuldsatta på lång sikt och vars eget kapital var litet borde ha ökad sannolikhet att få bidrag.

Det finns en möjlighet att långfristiga skulder och eget kapital är endogena, detta för att kommuner kan ha belånat sig för att för att försöka öka sannolikheten att beviljas bidrag.

Genom att lagga variablerna och använda oss av data från 1998 tar vi hänsyn till att variablerna kan vara endogena.

Landsting

36 kommuner och 4 landsting beviljades ekonomiskt stöd. 19 av de 36 kommunerna som beviljades stöd tillhörde även ett landsting som i sin tur beviljades stöd. Vi har valt att koncentrera den empiriska analysen till de sökande kommunerna. Det är dock möjligt att om ett landsting har beviljats stöd, har detta en påverkan på sannolikheten om kommunen beviljats stöd och tvärtom.

Vi förväntar oss att sannolikheten att en kommun som ligger i ett landsting med dålig ekonomi själv har dålig ekonomi och vice versa då de till viss del har samma

befolkningsunderlag. Vi förväntar oss därmed ett positivt tecken. Vi har valt att ta hänsyn till landstingen genom att införa en dummyvariabel. Denna dummyvariabel antar värdet 1 om den sökande kommunen tillhört ett landsting som beviljats bidrag och 0 om så inte var fallet.

Skattesats

En hög skattesats kan, enligt Hanes (2003), tyda på dålig ekonomi. När utgifterna stiger höjer man ofta skatten för att kunna täcka dem. Det förväntade tecknet på skattesats är således positivt, ju högre skattesats desto större sannolikhet att få stöd.

33 www.vellinge. se/

Långfristiga skulder och eget kapital per invånare 1998 anges i löpande priser.

17 En hög skattesats behöver dock inte betyda att de ekonomiska förhållandena i kommunerna är dåliga. En hög skattesats kan helt enkelt vara resultatet av politiska preferenser angående hur hög utgiftsnivån bör vara i kommunen.

Det finns skäl att tro att skattesatsen bestäms endogent, det vill säga inom modellen. Detta därför att både skattesats och eventuellt mottaget bidrag ingår i budgetrestriktionen (om kommunen erhöll bidrag kan detta skapa utrymme att sänka kommunalskatten och om man blivit utan pengar kan man tvingas höja densamma).³⁴ Vi tar hänsyn till

endogenitetsproblemet genom att som Hanes (2003) lagga skattesatsen ett år och använda skattesatsen för år 1999. Om skattesatsen är högt seriellt korrelerad löser detta emellertid inte ett eventuellt enodgenitetsproblem. Eftersom Kommundelegationen tillsattes hösten 1999 och det slutgiltiga beslutet om vilka kommuner som skulle beviljas bidrag fattades hösten 2000 hade de sökande kommunerna inga möjligheter att påverka kommunalskatten 1999 utifrån beviljade eller icke beviljade bidrag.³⁵

Skattebas i 100 kr

Variabeln mäter kommunens skatteintäkter per capita. Kommuner med väl fungerande ekonomier har höga skatteintäkter per capita medan det omvända gäller för kommuner med ekonomiska problem. Eftersom bidrag beviljades till kommuner och landsting med en särskilt svår ekonomisk situation borde sambandet mellan bidrag och skattebas vara negativt.

Hanes (2003) kontrollerar även för befolkningsstorlek i kommunerna. Det vore naturligtvis möjligt att använda denna variabel även i våra modeller. Vi har emellertid beslutat att exkludera den. Enligt Hanes (2003) kan stora kommuner ha skalfördelar i produktionen av tjänster till kommuninvånarna, vilket i så fall skulle påverka kostnadsstrukturen positivt. En stor befolkningsmängd skulle då minska chanserna att få bidrag. En annan variabel som också mäter kostnaderna och som inkluderas i skattningarna är utjämning av kostnader. Till skillnad från måttet befolkningsstorlek i kommunerna var, som tidigare nämnts, kostnadsutjämningen

34 Se Hanes (2003) s. 13

35 Beslut om kommunalskatten fattas under hösten och gäller nästa kalenderår. Se Kommunallagen 4 kap 3-4 §

18 något som Kommundelegationen lade stor vikt vid. I tabell 1 ges en översikt av de variabler som ingår i den empiriska analysen samt deras förväntade tecken

Tabell 1: Oberoende variabler och förväntade tecken Oberoende variabel Förväntat tecken

∆blockr* -

∆block* - Andel röster för

socialdemokraterna**

+

Socialistisk majoritet i kommunfullmäktige**

+

ålder015 + ålder65 + Arbetslöshet + Utjämningsbidrag +

∆befolkning - Soliditet -

Långfristiga skulder +

Eget kapital -

Landsting + Skattesats +

Skattebas -

*LW/DL

** Cox-McCubbin

5.3 Modell 1

Modell 1 innehåller variabler som tar hänsyn till kommunernas olika demografiska,

strukturella och ekonomiska förhållanden. Modellen innehåller dessutom en politisk variabel som testar teorin utvecklad av LW/DL eller Cox-McCubbin. Således fås fyra olika skattningar av modell 1. Variablerna ”∆block” respektive ”∆blockr” är skillnaden mellan blocken i kommunalvalet respektive riksdagsvalet 1998 och används för att testa hypotesen att bidrag beviljades till kommuner med en stor andel lättrörliga väljare, det vill säga om vi finner något stöd för LW/DL. Andelen socialdemokratiska röster i kommunalvalet 1998 i varje sökande kommun och socialistisk majoritet i kommunfullmäktige testar Cox-McCubbins teori, det vill säga om riskaverta politiska partier tenderar att stödja sina egna anhängare.

19 5.4 Empiriska resultat för modell 1

I detta avsnitt undersöks om de ingående variablerna i modell 1 har något förklaringsvärde för beslutet att ge bidrag eller inte. Den estimeringsmetod som används är probit. Resultaten för probit-skattningarna presenteras i tabell 2.³⁶ I de två första kolumnerna testas modellen

utvecklad av LW/DL med två olika politiska variabler som bägge fångar in andelen lättrörliga väljare. Dessa är: ∆block (skillnaden mellan blocken i kommunalvalet) samt ∆blockr

(skillnaden mellan blocken i riksdagsvalet). Det visade sig att ingen av de två politiska

variablerna är signifikanta. Tecknet framför ∆blockr är dessutom positivt, ett resultat som inte är förenligt med LW/DL-modellen. De två sista kolumnerna innehåller resultaten av de skattningar som gjorts för att testa Cox-McCubbins teori, det vill säga om regeringen gav bidrag till kommuner där den hade många väljare. De två politiska variabler som använts för att testa denna teori, andel röster för socialdemokraterna och socialistisk majoritet i

kommunfullmäktige, är inte signifikanta. Andel röster för socialdemokraterna har dessutom fel tecken. Således finner vi inget stöd för Cox-McCubbins teori.

Vi finner inte heller någon statistisk signifikans för de variabler som kontrollerar för kommunernas ekonomiska, demografiska och strukturella förhållanden.

36 Alla skattningar är utförda i statistikprogrammet Eviews.

20 Tabell 2: Probit-skattningar: LW/DL och Cox-McCubbins för modell 1

Variabel Modell 1 Modell 1 Modell 1 Modell 1

∆blockr 0,241 (1,770)

∆block -1,324 (1,809)

Andel röster för

socialdemokraterna -0,434

(2,399) Socialistisk

majoritet i

kommunfullmäktige

0,132

(0,455) ålder015 -15,349

(29,856)

-21,700 (30,260)

-17,061 (29,323)

-15,889 (29,188) ålder65 -2,317

(15,824) -3,228

(15,793) -2,495

(15,718) -2,461 (15,776) Arbetslöshet 7,025

(17,406)

9,352 (17,235)

7,359 (17,030)

7,050 (17,171) Utjämningsbidrag 5,77·10^-5

(0,0001) 7,98·10^-5

(0,0001) 6,30·10^-5

(0,0001) 6,38·10^-5 (0,0001)

∆befolkning 5,521 (8,923)

4,824 (9,170)

5,167 (8,078)

5,851 (10,136) Soliditet 0,0009

(0,036) 0,002

(0,035) 0,0009

(0,035) -0,002 (0,037) Långfristiga skulder -4,43·10^-5

(5,06·10^-5)

-4,26·10^-5 (4,85·10^-5)

-4,39·10^-5 (5,00·10^-5)

-4,80·10^-5 (5,28·10^-5) Eget kapital -3,74·10^-5

(5,06·10^-5) -3,92·10^-5

(5,06·10^-5) -3,70·10^-5

(5,05·10^-5) -3,39·10^-5 (5,18·10^-5) Landsting 0,512

(0,485)

0,430 (0,489)

0,495 (0,479)

0,484 (0,482) Skattesats -10,989

(25,700) -9,814

(25,883) -9,911

(25,848) -11,240 (25,752) Skattebas -0,001

(0,004)

0,0003 (0,004)

-0,0008 (0,004)

-0,001 (0,004) Konstant 8,073

(13,706) 7,965

(13,665) 8,016

(13,653) 8,400 (13,773)

Antal observationer 59 59 59 59

Pseudo R² 0,136 0,143 0,136 0,137

Log likelihood -34,078 -33,816 -34,071 -34,045 Standardavvikelse inom parentes

**signifikant på 5 procent nivå

*signifikant på 10 procent nivå

# Pseudo R² =

ln 0

1 ln L

− L . L0 är log-likelihood för en modell med endast en konstant. L är log- likelihood för en modell med alla våra förklarande variabler.

21 Av tabell 2 framgår att standardfelen är höga i förhållande till estimaten. Detta kan bero på: i) få observationer ii) multikollinaritet och iii) förklarande variabler med liten varians.³⁷

I modell 1 ingår 59 observationer. Antalet förklarande variabler uppgår till 11. Med så få observationer kan det vara svårt att estimera koefficienterna utan att få höga standardfel.

Standardfelen kan också vara höga på grund av korrelation mellan de förklarande variablerna Om en förklarande variabel kan uttryckas som en linjär funktion av övriga förklarande variabler förekommer multikollinaritet. Förutom höga standardfel leder multikollinaritet ofta till icke-signifikanta parameterestimat. ³⁸ I korrelationsmatrisen (se appendix 3) framgår att några av de parvisa korrelationerna är höga, varför de kan bli svårt att urskilja variablernas relativa effekt. Nedan följer en diskussion om de variabler som är högt korrelerade med andra variabler samt tänkbara orsaker till denna korrelation.

En kommun med en hög andel äldre invånare har högre kostnader för äldreomsorgen. En kommun med en hög andel barn har högre kostnader för skola och omsorg. Kommunerna får ersättning för de ökade kostnaderna genom kostnadsutjämningssystemet. Det finns därför anledning att tro att variablerna som tar hänsyn till en hög andel barn/äldre är korrelerade med utjämningsbidrag för kostnader. Gällande andelen äldre ser vi att så är fallet i

korrelationsmatrisen. Resonemanget stämmer inte när det gäller andelen barn. Detta kan bero på att många barn också innebär många vuxna i arbetsför ålder.

Det finns dessutom skäl att tro att andelen äldre är korrelerad med skattebasen. En stor andel äldre innebär en stor andel individer som får pension istället för som i de flesta fallen tidigare, lön. Detta innebär en, för kommunen, lägre beskattningsbar inkomst. I korrelationsmatrisen kan vi se att resonemanget stämmer.

Korrelation förekommer även bland de ekonomiska posterna som ingår i kommunernas balansräkning. Soliditeten är högt korrelerad med eget kapital och långfristiga skulder.

Orsaken till korrelationen kan vara själva definitionen av soliditet. Soliditet beräknas genom att dividera eget kapital med totala tillgångar. En ökning i det egna kapitalet leder till högre

37 Gujarati, D.N. (2003)

38 Ibid (2003)

22 soliditetssiffror medan sambandet mellan långfristiga skulder och soliditet är negativt. En förändring i det egna kapitalet eller i de långfristiga skulderna påverkar alltså soliditeten.

5.5 Modell 2

Den höga korrelationen mellan några av de oberoende variablerna leder till att en ny modell, modell 2, estimeras. Modell 2 innehåller, precis som modell 1, variabler som kontrollerar för kommunernas demografiska, strukturella och ekonomiska förhållanden. Däremot utelämnas de förklarande variabler som hade hög parvis korrelation med andra förklarande variabler i denna ”nya” modell. Detta för att försöka urskilja variablernas relativa effekt på den beroende variabeln bidrag. De variabler som inte tas med i modell 2 är: andel gamla (ålder65) och soliditet. För att testa LW/DL - modellen inkluderas skillnaden mellan blocken i

kommunvalet (∆block) respektive riksdagsvalet 1998 (∆blockr). Cox-McCubbins teori testas genom att ta med två variabler i modellen: andel röster för socialdemokraterna och socialistisk majoritet i kommunfullmäktige.

5.6 Empiriska resultat för modell 2

Har de ingående variablerna i modell 2 något förklaringsvärde för beslutet att ge bidrag eller inte? Ett sätt att undersöka detta är att estimera en probit-modell. Resultaten av skattningarna presenteras i tabell 3. Från de två första kolumnerna går att utläsa att det inte finns något stöd för Lindbeck-Weibulls/Dixit-Londregans teori att bidrag skulle ha beviljats till kommuner med många lättrörliga väljare, såväl variablerna ”∆block” som ”∆blockr” är icke-signifikanta.

Tecknet framför variabeln ”∆blockr” stämmer dessutom inte överens med det förväntade. De politiska variabler som används för att testa Cox-McCubbins teori att regeringen skulle ha beviljat bidrag till de kommuner där den hade stort stöd, det vill säga andelen röster för socialdemokraterna och socialistisk majoritet i kommunfullmäktige, är icke-signifikanta.

Andel röster för socialdemokraterna har dessutom fel tecken. För modell 2 finner vi således inte heller något stöd för hypotesen att regeringen skulle ha agerat taktiskt.

.

Till skillnad från i modell 1 är nu variabeln ”långfristiga skulder” signifikant. Detta resultat är inte så överraskande med tanke på att soliditeten har tagits bort från modellen, en variabel som var högt korrelerad med långfristiga skulder. Vad som däremot är överraskande är att variabeln ”långfristiga skulder” har fel tecken. Det förväntade tecknet på långfristiga skulder

23 är positivt. Sannlikheten att få ekonomiskt stöd borde istället ha ökat med en kommuns långsiktiga skuldbörda och inte, som i vårt fall, tvärtom.

Tabell 3: Probit-skattningar: LW/DL och Cox-McCubbins för modell 2 Variabel Modell 2 Modell 2 Modell 2 Modell 2

∆blockr 0,264 (1,759)

∆block -1,296

(1,801) Andel röster för

socialdemokraterna

-0,436

(2,401) Socialistisk

majoritet i

kommunfullmäktige

0,126

(0,442) Ålder015 -11,797

(14,503) -16,988

(15,400) -13,272

(14,575) -11,571 (14,318) Arbetslöshet 7,823

(16,308) 10,421

(16,014) 8,281

(15,76) 8,185 (15,863) Utjämningsbidrag 5,14·10^-5

(9,95·10^-5) 7,09·10^-5

(9,73·10^-5) 5,66·10^-5

(9,57·10^-5) 5,84·10^-5 (9,62·10^-5)

∆befolkning 5,663 (9,067) 5,067

(9,445) 5,284

(8,196) 5,894 (10,023) Långfristiga skulder -4,54·10^-5*

(2,65·10^-5) -4,53·10^-5*

(2,53·10^-5) -4,49·10^-5*

(2,61·10^-5) -4,58·10^-5* (2,66·10^-5) Eget kapital -3,61·10^-5

(2,49·10^-5) -3,61·10^-5

(2,49·10^-5) -3,57·10^-5

(2,50·10^-5) -3,59·10^-5 (2,49^.10^-5) Landsting 0,523

(0,472) 0,443

(0,478) 0,507

(0,469) 0,501 (0,470) Skattesats -11,554

(24,926) -10,803

(25,006) -10,500

(24,998) -11,397 (24,961) Skattebas -0,0008

(0,003) 0,0008

(0,003) -0,0003

(8,281) -0,0007 (0,003) Konstant 6,620

(7,990) 6,083

(7,823) 6,424

(7,823) 6,466 (7,797)

Antal observationer 59 59 59 59

Pseudo R² 0,136 0,142 0,136 0,137

Log likelihood -34,089 -33,838 -34,083 -34,059 Standardavvikelse inom parentes

**signifikant på 5 procent nivå

*signifikant på 10 procent nivå

# Pseudo R² =

ln 0

1 ln L

− L . L0 är log-likelihood för en modell med endast en konstant. L är log- likelihood för en modell med alla våra förklarande variabler.

24 5.7 Selektionsproblem

Av de 59 kommuner som sökte stöd var majoriteten, 37 stycken, socialistiska.

Tabell 4: Antal sökande kommuner (procent) med respektive utan socialistisk majoritet i kommunfullmäktige.

Socialistisk majoritet i kommunfullmäktige Ej socialistisk majoritet i kommunfullmäktige

37 (62,7) 22 (37,3)

Det finns en möjlighet att några av de politiska variablerna som ingår i den empiriska analysen påverkar sannolikheten att en kommun söker bidrag. En kommun som tänker söka bidrag kan till exempel förvänta sig att få stöd från en socialdemokratisk regering för att andelen socialdemokratiska röster i förra riksdagsvalet var stor. Om så är fallet har vi ett selektionsproblem. Vi undersöker om det finns ett selektionsproblem genom att skatta en regression där beslutet att söka bidrag är beroende variabel.³⁹ Som förklarande variabler används samma oberoende variabler som i modellen med bidrag som beroende variabel. I detta tillvägagångssätt följer vi Hanes (2003).⁴⁰ Vi antar alltså att beslutet att söka bidrag bestäms av samma faktorer som avgör fördelningen av bidrag. Dessutom antar vi att de politiska variablerna som diskuteras ovan kan påverka kommunernas sökbeteende.

Resultaten av probit-skattningarna presenteras i tabell 5. Av de politiska variablerna är variabeln ”∆blockr” signifikant på 1 procent nivå. Dock stämmer inte tecknet framför

variabeln med det förväntade som är positivt. Variabeln ”andel socialdemokratiska röster” är signifikant på 5 procent nivå och har förväntat tecken som är negativt. Detta är rimligt med tanke på att det var många norrländska kommuner som sökte stöd. De har ofta en hög andel röster på socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Vi kan därför inte utesluta att vi har ett selektionsproblem. Kommuner där många personer röstat på socialdemokraterna i valet till kommunfullmäktige kan ha ansett sig ha större chans att få bidrag av den socialdemokratiska regeringen än andra kommuner och därför ansökt om bidrag i högre utsträckning. De andra två politiska variablerna är inte signifikanta. Variabeln ”∆block” har dessutom fel tecken.

39 I undersökningen ingår 276 kommuner. Sverige har 290 kommuner men av metodologiska skäl utesluts 14 kommuner som varit med om sammanslagningar eller utbrytningar. Dessa är: Malmö, Göteborg, Gotland, Nyköping, Gnesta, Trosa, Borås, Bollebygd, Örebro, Lekeberg, Södertälje, Nykvarn, Uppsala och Knivsta.

25 Flera ekonomiska variabler har förväntat tecken men är inte signifikanta. Skattesatsen är emellertid signifikant i samtliga fall med förväntat tecken (enligt Hanes 2003). Detta kan dölja taktiska överväganden hos de sökande kommunerna eftersom socialistiskt styrda kommuner tenderar att ha högre skattesats. Även skattebasen är signifikant i tre av fyra specifikationer, dock med ”fel” tecken. Ett antal av de socioekonomiska variablerna är också, i varierande grad, signifikanta med förväntat tecken.

40 Det finns andra metoder som kan användas för att undersöka selektionsproblematiken. Se exempelvis Dahlberg, M. & Johansson. E (1999)

26 Tabell 5: Probit-skattningar för en modell där den beroende variabeln är söka/inte söka bidrag

Variabel

∆blockr 2,692***

(0,910)

∆block 0,895

(0,863) Andel röster för

socialdemokraterna 3,298**

(1,629) Socialistisk

majoritet i

kommunfullmäktige

0,215 (0,228)

ålder015 17,329 (11,347)

15,597 (10,894)

21,403*

(11,813)

17,560 (11,243) ålder65 9,380

(5,964) 8,412

(5,667) 11,782*

(6,328) 9,620*

(5,808) Arbetslöshet 2,782

(9,490)

9,200 (9,040)

8,605 (9,144)

9,652 (8,983) Utjämningsbidrag 6,08·10^-6

(5,73·10^-5) 3,03·10^-5

(5,50·10^-5) 3,94·10^-5

(5,52·10^-5) 3,79·10^-5 (5,45·10^-5)

∆befolkning -6,196

(6,377) -10,337*

(6,217) -8,072

(6,383) -10,471*

(6,222) Soliditet 0,001

(0,017) -0,001

(0,0162) 0,001

(0,016) 0,001 (0,016) Långfristiga skulder -3,94·10^-6

(2,35·10^-5)

-5,10·10^-6 (2,28·10^-5)

-2,74·10^-6 (2,33·10^-5)

-4,99·10^-6 (2,27·10^-5) Eget kapital -2,65·10^-5

(2,47·10^-5) -2,16·10^-5

(2,39·10^-5) -2,45·10^-5

(2,42·10^-5) -2,28·10^-5 (2,37·10^-5) Landsting 0,267

(0,266)

0,222 (0,261)

0,260 (0,264)

0,237 (0,260) Skattesats 35,256***

(13,106) 36,385***

(12,875) 28,231*

(13,414) 33,169**

(13,111) Skattebas 0,001

(0,001)

0,003**

(0,001)

0,003**

(0,001)

0,003**

(0,001) Konstant -15,263***

(5,767) -16,606***

(5,534) -18,307***

(5,759) -16,889***

(5,548)

Antal observationer 276 276 276 276

Pseudo R² 0,244 0,217 0,228 0,216

Log likelihood -110,215 -114,168 -112,609 -114,259 Standardavvikelse inom parentes

***signifikant på 1 procent nivå

**signifikant på 5 procent nivå

*signifikant på 10 procent nivå

# Pseudo R² =

ln 0

1 ln L

− L . L0 är log-likelihood för en modell med endast en konstant. L är log- likelihood för en

modell med alla våra förklarande variabler.