Marie Nilsson Sofie Hagberg
Hållbarhetsredovisning i privatägda bolag
Har de påverkats av regeringens ägardirektiv?
Företagsekonomi C-uppsats
Termin: VT 2013 Handledare: Dan Nordin
Sammanfattning
Regeringen införde år 2008 ett krav på att de statligt ägda bolagen skall upprätta en hållbarhetsredovisning enligt Global Reporting Initiative. Syftet med denna uppsats är att ta reda på om de privatägda bolagens hållbarhetsrapporter på något sätt har påverkats av ägardirektivet. Vi vill även undersöka om utvecklingen av hållbarhetsredovisningarna sett lika ut för de statliga och privatägda bolagen och om intressenterna är med och påverkar.
De viktigaste teorierna som ligger till grund för analysen är intressentteorin som handlar om hur bolagens intressenter är med och påverkar företagens beslut, legitimitetsteorin som kan beskriva varför företagen väljer att hållbarhetsredovisa samt nyinstitutionell teori som förklarar varför företag inom samma bransch tenderar att likna varandra.
Vid genomförandet av studien använder vi oss av kvalitativ metod med en deduktiv ansats, vilket innebär att vi utgår från teorierna när vi analyserar data.
Vid datainsamlingen har vi använt oss av intervjuer med personer som är väl insatta i de utvalda bolagens hållbarhetsarbete. Vi har även använt sekundärdata i form av års- och hållbarhetsredovisningar.
De viktigaste slutsatserna vi kommer fram till är att utvecklingen har sett lika ut för bolagen inom samma bransch men att det inte är regeringens ägardirektiv som har haft en direkt påverkan utan det är istället branschutvecklingen och intressenterna som har påverkat.
Förord
Vi vill framför allt rikta ett stort tack till vår handledare Dan Nordin för allt stöd och de goda råd han delgivit oss under uppsatsskrivandets gång. Vi vill även tacka de personer som ställt upp för intervjuer samt alla andra som på något vis bidragit till att förbättra denna uppsats. Till sist tackar vi även alla som har stöttat oss och stått ut med oss under denna tid.
Uppsatsen är i sin helhet producerad av båda författarna gemensamt.
Karlstad den 21 maj 2013
Marie Nilsson Sofie Hagberg
Innehåll
1. Inledning... 7
1.1. Bakgrund ... 7
1.2. Problemdiskussion ... 7
1.3. Syfte ... 8
1.4. Avgränsningar ... 9
2. Referensram ... 9
2.1. Hållbarhetsredovisning ... 9
2.1.1. Global Reporting Initiative ... 10
2.1.2. Global Compact ... 11
2.2. Intressentteorin ... 12
2.3. Legitimitetsteorin ... 13
2.4. Nyinstitutionell teori ... 14
3. Metod ... 15
3.1. Ansats ... 15
3.1.1. Deduktiv ansats ... 15
3.1.2. Kvalitativ metod ... 15
3.2. Data ... 16
3.2.1. Datainsamling ... 16
3.2.2. Sekundärdata ... 17
3.2.3. Urval ... 17
4. Empiri ... 19
4.1. Kort presentation av de utvalda bolagen ... 19
4.2. Presentation av respondenter ... 20
4.2.1. Lars Strömberg – Holmen ... 20
4.2.2. Lars Kenneth Dahlqvist – Handelsbanken ... 20
4.2.3. Linda Arouni Johansson – Swedbank ... 20
4.2.4. Cecilia Widebäck West – SEB ... 20
4.3. Bolagens hållbarhetsredovisningar ... 22
4.3.1. Sveaskog ... 22
4.3.2. Holmen ... 23
4.3.3. Stora Enso ... 24
4.3.4. SBAB ... 24
4.3.5. Nordea Bank AB ... 25
4.3.6. Handelsbanken ... 25
4.3.7. Swedbank ... 26
4.3.8. SEB ... 27
4.4. Hållbarhetsrapporternas utveckling ... 28
4.4.1. Omfattning ... 28
4.4.2. Fokus ... 29
4.4.3. Global Reporting Initiative ... 34
4.5. Påverkan ... 36
4.5.1. Regeringen ... 36
4.5.2. Intressenter ... 37
5. Analys ... 38
5.1. Hållbarhetsrapporternas utveckling ... 38
5.1.1. Omfattning ... 38
5.1.2. Fokus ... 39
5.1.3. Global Reporting Initiative... 39
5.2. Påverkan ... 40
5.2.1. Regeringen ... 40
5.2.2. Intressenter ... 41
6. Slutsats ... 42
6.1. Reflektion ... 43
6.2. Förslag till vidare forskning ... 43
Referenslista ... 44
Bilagor ... 51
Figurförteckning
Figur 1. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen det första undersökta året i skogsbranschen ... 29Figur 2. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen år 2010 i skogsbranschen . 30 Figur 3. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen år 2012 i skogsbranschen . 30 Figur 4. Genomsnittlig ämnesfördelning i skogsbranschen de tre åren ... 31
Figur 5. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen första undersökta året i bankbranschen ... 32
Figur 6. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen år 2010 i bankbranschen .. 32
Figur 7. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen år 2012 i bankbranschen .. 33
Figur 8. Genomsnittlig ämnesfördelning i bankbranschen de tre åren ... 33
Tabellförteckning
Tabell 1. Sammanfattning av de undersökta bolagens verksamhet ... 21Tabell 2. Sammanfattning av de undersökta bolagens hållbarhetsredovisningar år 2012 ... 22
Tabell 3. Antal sidor i bolagens hållbarhetsredovisningar ... 28
7
1. Inledning
1.1. Bakgrund
Hållbar utveckling är ett begrepp som har sitt ursprung från FN-rapporten
”Vår gemensamma framtid” (1987), även känd som Brundtlandrapporten. Där fastslogs att:
”Varaktigt hållbar utveckling innebär att tillgodose dagens behov utan att äventyra kommande generationers förmåga att klara sina behov.” (Bergström et.al. 2002, s. 12) Tre dimensioner måste tas hänsyn till enligt Brundtlandrapporten.
Dimensionerna är det ekonomiska, sociala och miljömässiga ansvaret och dessa tre ska samstämmigt och ömsesidigt stödja varandra (Regeringskansliet 2012). Nu för tiden väljer allt fler företag att redovisa mer än vad som är lagstadgat när det gäller deras ekonomiska, miljömässiga och sociala ansvar.
Detta kallas för Corporate Social Responsibility, CSR, och kan på svenska översättas till företagens samhällsansvar. Företagen rapporterar sitt hållbarhetsarbete i något som kommit att kallas för hållbarhetsredovisning vilken kan implementeras i den sedvanliga årsredovisningen eller vara en fristående rapport.
En undersökning som KPMG lät göra år 2011 visade att 72 procent av de svenska företagen upprättade en hållbarhetsredovisning. Det framkommer även i samma rapport att de noterade företagen upprättar en hållbarhetsredovisning i större utsträckning än de onoterade, vilket kan bero på att de familjeägda företagen inte upplever lika stor press från aktieägare och investerare som de noterade företagen gör (KPMG 2011).
1.2. Problemdiskussion
Idag äger staten helt eller delvis 53 bolag (Regeringskansliet 2013). Sedan 1 januari 2008 finns det från regeringen krav på att de statligt ägda bolagen ska upprätta en hållbarhetsredovisning enligt Global Reporting Initiative (GRI).
Det innebär att de ska redovisa hur de tar ekonomisk, social och miljömässig hänsyn i deras verksamhet. De ska göra detta för att vara föredömen för hållbarhetsutvecklingen (Borglund et al. 2010). På uppdrag av regeringen genomförde år 2010 Tommy Borglund, Magnus Frostenson och Karolina Windell, forskare vid Uppsala universitet, en studie för att undersöka om
8 regeringens ägardirektiv har haft någon effekt på företagens hållbarhetsarbete.
Studien visar att det i huvudsak är de statligt ägda bolagens sätt att rapportera som har förbättrats snarare än själva arbetet med hållbarhetsutvecklingen (Borglund et al. 2010).
För de icke statligt ägda företagen finns det idag inget lagstadgat krav på att upprätthålla en hållbarhetsredovisning. Trots detta är det ändå många som väljer att göra det. Då de bolag som inte ägs av staten, inte har något krav på sig att hållbarhetsredovisa, uppstår funderingar kring varför de ändå väljer att företa sig detta arbete. Enligt Kolk (2003) så är det sannolikt att kvaliteten på hållbarhetsredovisningen ökar om den följer riktlinjer såsom GRI eller om den är reglerad av staten. Det kan då tänkas att de privata bolagen hållbarhetsredovisar för att uppnå samma legitimitet som de statligt ägda bolagen besitter. Enligt Nikolaeva och Bicho (2010) skulle antagande av GRI:s riktlinjer hjälpa företag att uppnå legitimitet som ansvarstagande aktörer genom att hållbarhetsredovisa enligt riktlinjer såsom GRI:s.
Vi kommer hädanefter att benämna de icke statligt reglerade bolagen för privatägda bolag.
1.3. Syfte
Syftet är att göra en jämförande studie av hur statligt ägda bolag och privatägda bolag inom samma bransch hållbarhetsredovisar och försöka undersöka om de statligt ägda bolagen har en inverkan på hur de privatägda bolagen hållbarhetsredovisar, till exempel om de icke statliga bolagens hållbarhetsredovisningar har förändrats på något vis sedan regeringen införde kraven för de statliga bolagen. Eftersom vi tror att intressenter i viss utsträckning är med och påverkar hur bolagens hållbarhetsredovisningar ser ut vill vi även försöka ta reda på om vår uppfattning kring detta stämmer.
Frågeställningarna som ligger till grund för denna uppsats är:
Har ägardirektivet från regeringen haft någon effekt för hur de privatägda bolagen hållbarhetsredovisar?
Har utvecklingen sett lika ut för de statliga och privatägda bolagen?
Har intressenterna haft någon påverkan på de privatägda bolagens hållbarhetsredovisningar?
9 1.4. Avgränsningar
Denna studie syftar till att undersöka hur de privata bolagens hållbarhetsredovisningar eventuellt har påverkats av regeringens krav på att de statliga bolagen ska upprätta en hållbarhetsredovisning. Då lagstiftningen kan se olika ut i andra länder avgränsar vi oss i denna uppsats genom att endast studera bolag som är verksamma i Sverige och omfattas av svensk lagstiftning.
2. Referensram
2.1. Hållbarhetsredovisning
Många företag redovisar idag inte enbart de finansiella prestationerna under räkenskapsåret, utan även andra dimensioner tas med. Dessa ämnen presenteras ofta i en hållbarhetsredovisning. Enligt Global Reporting Initiative (2006a) så handlar hållbarhetsredovisningen om att ”mäta, presentera och ta ansvar gentemot intressenter, både inom och utanför organisationen, för vad organisationen uppnått i sitt arbete mot en hållbar utveckling.”
Hållbarhetsredovisningen kan antingen vara en separat rapport eller en integrerad del i den sedvanliga årsredovisningen.
Hållbarhetsredovisningen behandlar ofta frågor rörande mänskliga rättigheter, miljö och socialt ansvarstagande (McCuaig 2006). Det är således inte enbart de ekonomiska aspekterna som redovisas.
Enligt McCuaig (2006) upprättas en hållbarhetsredovisning för att tillfredsställa informationsbehovet hos de intressenter som inte har ett direkt ekonomiskt intresse i företaget. Dessa behov uppfylls inte med enbart de finansiella och lagstadgade rapporterna. Hållbarhetsredovisningen kan alltså anses vara ett komplement till de finansiella rapporterna.
Det finns enligt Burritt och Schaltegger (2010) två perspektiv på hållbarhetsredovisningen. Det ena är utifrån ett kritiskt perspektiv där hållbarhetsredovisning anses vara en övergående trend. De som är kritiska anser att företag upprättar hållbarhetsredovisningar enbart för att de tror att intressenterna efterfrågar detta och att de på så vis ska kunna dra egen fördel av detta. Utifrån det andra perspektivet anses hållbarhetsredovisningen vara en process där relevant och tillförlitlig information organiseras och sedan används av företagsledningen som underlag för beslut. Enligt detta synsätt vill företagen bidra till en hållbar utveckling, så besluten handlar om hur företagen ska lösa sociala och miljömässiga problem, samtidigt som de ska fortsätta vara
10 ledande på marknaden. Hållbarhetsredovisningen ses också som en produkt som externa och interna intressenter ska erhållas (Burritt & Schaltegger 2010).
Intressenterna är angelägna om att få ta del av hållbarhetsinformationen.
Därför beslutar företagen hur hållbarhetsredovisningen ska utformas utifrån intressenternas perspektiv, då dessa vill se att företagen tar ansvar för den hållbara utvecklingen. Aras och Crowther (2009) kommer fram till att företag numera inser att deras bidrag till den hållbara utvecklingen har betydelse för affärsverksamheten. Vidare resonerar Aras och Crowther (2009) om att begreppet hållbarhet inte är tillräckligt självklart då alla utvärderingar av begreppet är bristfälliga, så därför bör företagen inte använda sig av det.
Maunders och Burritt (1991) tror dock att hållbarhetsredovisning kan hjälpa företag att integrera miljöaspekter i sin verksamhet.
2.1.1. Global Reporting Initiative
Trots att det inte finns några krav på hur en hållbarhetsredovisning skall se ut eller vad den skall innehålla finns det idag ramverk och riktlinjer som företag kan använda sig av. Ett av dessa är Global Reporting Initiative (GRI) som har utvecklat ett omfattande ramverk för redovisning av en organisations ekonomiska, miljömässiga och sociala resultat som sammanfattas i en hållbarhetsredovisning. Ramverket anses vara allmänt accepterat i stora delar av världen (GRI 2006a).
GRI är en ideell organisation som arbetar med att ta fram riktlinjer för hållbarhetsredovisning. GRI grundades redan 1997 på initiativ av representanter från näringslivet, frivilligorganisationer och statliga institutioner (Borglund et al. 2009). År 2000 presenterade GRI det första ramverket och sedan dess har det blivit uppdaterat ett antal gånger, det senaste nu gällande är från 2006, med en uppdatering från 2011 (GRI 2013a). GRI har uppnått legitimitet i stora delar av världen, särskilt bland företag, trots att organisationen inte har funnits så länge (Levy et al. 2010).
För de företag som tillämpar GRI:s riktlinjer finns det tre olika tillämpningsnivåer; A, B och C. Dessa nivåer visar i vilken utsträckning ramverket har använts. I tillägg till dessa tre nivåer kan det även läggas till ett
”+” vilket indikerar att rapporten har blivit granskad av en extern tredje part.
Syftet med de olika nivåerna är att nybörjare skall kunna redovisa på en lägre nivå för att efter hand utveckla redovisningen och tillämpa högre nivåer.
Företagen väljer själva tillämpningsnivå. Vilken nivå företaget valt ska sedan framgå i rapporten (GRI 2006b).
11 2.1.2. Global Compact
Global Compact inrättades år 1999 av Förenta Nationernas dåvarande generalsekreterare Kofi Annan. Han uppmanade företag att ta globalt ansvar för principer om mänskliga rättigheter, arbetsrättsliga frågor, miljö och bekämpning av korruption (Regeringskansliet 2008). Principerna uppmanar företag att:
Mänskliga rättigheter
- Princip 1: stödja och respektera skydd för mänskliga rättigheter inom den sfär de kan påverka.
- Princip 2: försäkra sig om att de inte är medskyldiga till brott mot mänskliga rättigheter.
Arbetsrätt
- Princip 3: upprätthålla föreningsfrihet och erkänna rätten till kollektiva förhandlingar.
- Princip 4: avskaffa alla former av tvångsarbete.
- Princip 5: faktiskt avskaffa barnarbete.
- Princip 6: avskaffa diskriminering vid anställning och yrkesutövning.
Miljö
- Princip 7: stödja försiktighetsprincipen vad gäller miljörisker.
- Princip 8: ta initiativ för att främja större miljömässigt ansvarstagande.
- Princip 9: uppmuntra utveckling och spridning av miljövänlig teknik.
Bekämpning av korruption
- Princip 10: motarbeta alla former av korruption, inklusive utpressning och bestickning.
(United Nations Global Compact 2013)
FN:s Global Compact och GRI undertecknade ett avtal år 2010 om arbetet för företagens samhällsansvar. Samarbetets syfte var att GRI skulle utveckla sina
12 ramar i linje med Global Compacts tio principer och integrera Global Compacts fyra områden i nästa utformning av sina riktlinjer för hållbarhetsredovisning (GRI 2013b).
2.2. Intressentteorin
Intressentteorin introducerades i Sverige redan 1965 genom Rhenman och Stymnes bok Företagsledning I en föränderlig värld men teorin fick sitt genomslag först 1984 av Edward Freeman då han publicerad boken Strategic management: A Stakeholder approach (Carroll & Näsi 1997). Freeman menade att ett företag inte enbart ska ta hänsyn till aktieägarna utan även andra grupper och individer som är med och påverkar och påverkas av hur företag arbetar för att uppnå sina mål (Clement 2005). Enligt Donaldson och Preston (1995) kan teorin användas för att beskriva och ibland även förklara företags beteende och egenskaper. Företagsledningen får kontinuerligt påtryckningar från olika intressentgrupper som anser att företaget bör lägga resurser på sitt arbete med CSR frågor (McWilliams & Siegel 2001). Genom att upprätta en hållbarhetsredovisning har företagen fått ett nytt sätt att informera sina intressenter om bolagets framgångar och ibland även misslyckanden (Weber &
Marley 2012).
Det finns idag många definitioner på vad en intressent är. Freeman och Reed (1983) definierar intressenter på två sätt. Enligt den bredare definitionen är en intressent:
”En identifierbar grupp eller individ som kan påverka eller påverkas av vad företagen gör för att uppnå sina mål.” (Vår översättning)
Den snävare definitionen är:
”Någon identifierbar grupp eller individ som organisationen är beroende av för sin fortsatta överlevnad.” (Vår översättning)
Dessa kan även benämnas som primära och sekundära intressenter. De primära intressenterna är de som anses viktigast för företaget och har en direkt påverkan på om organisationen ska överleva eller inte. Hit hör bland annat leverantörer, anställda, viktiga regeringsorgan och kunder (Grafström et al.
2008). Enligt Pfeffer och Salancik (2003) är organisationer beroende av sin omgivning då olika aktörer i omgivningen tillför de resurser som krävs för organisationernas fortsatta överlevnad. Organisationerna måste därför samarbeta med sin omgivning för att tillhandahållas dessa resurser. De
13 sekundära intressenterna påverkar inte i samma utsträckning företagets överlevnad men kan ställa sig negativa eller positiva till företaget. Media, konkurrenter, fackföreningar och branschorganisationer ses oftast som sekundära intressenter (Grafström et al. 2008). Grafström et al. (2008) menar dock att det kan finnas en viss problematik med denna indelning av intressenter. Sekundära intressenter anses inte ha direkt påverkan på företaget, men både negativ och positiv publicitet kan få stora konsekvenser för företaget.
Eftersom olika aktörer påverkar och påverkas av hur företag agerar är det viktigt att förstå företagets handlingar i relation till den omgivning de är verksamma i (Grafström et al. 2008). Vilka intressenter ett företag har är ej heller konstant utan kan variera över tiden (Garvare & Johansson 2010).
2.3. Legitimitetsteorin
Legitimitetsteorin är en variant av intressentteorin (Grey et al. 1996 refererat i O’Donovan 2002) och är troligtvis en av de mest använda teorierna när det gäller att förklara varför företag frivilligt väljer att hållbarhetsredovisa (Campbell et al. 2003). Enligt Hedberg och Von Malmborg (2003) är det just för att uppnå legitimitet inom det egna verksamhetsområdet och i övriga samhället som många företag väljer att arbeta med hållbarhetsfrågor.
Grafström et al. (2008 s. 71) definierar begreppet legitimitet som:
”En aktör får legitimitet genom att göra något som är önskvärt och lämpligt utifrån de värderingar och normer som finns för tillfället i den specifika situationen som aktören befinner sig i”
Ett centralt inslag i teorin är antagandet om att det finns ett socialt kontrakt mellan organisationen och samhället (Campbell et al. 2003) och i huvudsak handlar legitimering om att bygga, underhålla och reparera detta kontrakt (Suchman 1995). För att en organisation ska vara legitim krävs det att deras värderingar och handlingar samstämmer med de värderingar och förväntningar som de sociala aktörerna har (Galaskiewicz, 1985; Pfeffer & Salancik, 1978 refererad i Deephouse 1996). En organisations överlevnad kan äventyras om företaget förlorar sin legitimitet. Agerar företaget på ett sätt som inte accepteras av samhället kan kontraktet för att få fortsätta sin verksamhet återkallas, till exempel genom att kunderna slutar att efterfråga produkter eller tjänster från det berörda företaget (Deegan 2002).
14 Enligt det legitimitetsteoretiska perspektivet är sociala, politiska och ekonomiska frågor oskiljaktiga och bör studeras som en helhet. Att endast studera ekonomiska frågor utan att ta hänsyn till de sociala och politiska ramverk där den ekonomiska aktiviteten äger rum anses som meningslöst (Deegan 2002).
2.4. Nyinstitutionell teori
När den nyinstitutionella teorin lanserades på 1970-talet förändrades synen på förhållandet mellan organisationer och dess omgivning (Johansson 2006).
Inom den nyinstitutionella teorin ses inte företag som självständiga aktörer utan som en del i ett större system som är känsliga mot de normer och värderingar som samhället runtomkring har (Meyer 1994). För att ett företag skall överleva krävs det att de interagerar med sin omgivning på ett sätt som anses acceptabelt (Dillard et al. 2004).
1983 presenterade DiMaggio och Powell en artikel där de försöker förklara varför organisationer tenderar att bli allt mer lika varandra. De studerade inte organisationerna var för sig utan menade att företag som verkar inom samma område tillhör ett organisatoriskt fält.
DiMaggio och Powell (1983) förklarar varför företag blir allt mer homogena med begreppet isomorfism. Dillard et al. (2004) menar att isomorfism avser en organisations anpassning till de institutionella normerna som råder i samhället.
Det finns enligt DiMaggio och Powell (1983) tre olika sorters mekanismer som leder till isomorfism:
Tvingande isomorfism: Ett resultat av både formella och informella påtryckningar från organisationer som företaget är beroende av. Regleringar från staten, så som ny lagstiftning, kan tvinga organisationer till förändring.
Härmande isomorfism: Företaget agerar på samma sätt som andra företag med framgång har agerat i samma situation. Detta kan vara ett tecken på osäkerhet hos företaget. Organisationer tenderar att ta efter andra organisationer inom samma fält om de anses som mer legitima eller framgångsrika än vad de själva är.
Normativ isomorfism: Associeras med professionalism och uppkommer som en följd av att personalen blir allt mer utbildad. Då de anställda genomgår samma utbildning kommer deras uppfattning om omvärlden att bli allt mer lika. Detta får till följd att de anställdas respektive organisationer kommer att likriktas.
15 På det här sättet kan arbetet med att skapa legitimitet förklaras utifrån den nyinstitutionella teorin. Genom att bli isomorfisk med sin omgivning kan företag uppnå legitimitet (DiMaggio & Powell 1977 refererad i Milne & Patten 2002).
3. Metod
3.1. Ansats
3.1.1. Deduktiv ansats
Då syftet är att undersöka om regeringens krav på de statligt ägda bolagen har haft en inverkan på hur de privatägda bolagen hållbarhetsredovisar valde vi att använda oss av en deduktiv ansats. Enligt Jacobsen (2002) innebär det att utgå ifrån tidigare teorier och att ha vissa antaganden och föraningar om hur resultatet kommer att falla ut. Vi samlade sedan in empiri för att avgöra om resultatet blev som förväntat eller om antagandena måste förkastas. Alternativt kunde vi tillämpat induktiv ansats vilket skulle innebära att inte utgå ifrån tidigare teorier och att inte heller ha några förutfattade meningar.
Kritiken som kan riktas mot den deduktiva ansatsen är att forskaren bara söker efter sådan information som denne tycker är viktig och som ska ge stöd för de antaganden forskaren har från början (Jacobsen 2002). Dock menar Jacobsen (2002) att kritik även kan riktas mot den induktiva ansatsen då alla människor har fördomar innan de börjar samla in empiri och att dessa fördomar kommer att avgöra vilka data som kommer insamlas.
3.1.2. Kvalitativ metod
Det finns enligt Jacobsen (2002) två metoder som kan användas vid insamling av data. Den ena är kvantitativ metod som innebär att empirin är i form av siffror. Informationen standardiseras och de blir lättare att behandla den då svar på frågor framställs i siffror. Metoden passar bättre när vi vill förklara olika företeelser. Den andra är kvalitativ metod och enligt Jacobsen (2002) innebär det att empirin är i form av ord. Kvalitativ metod ger en helhetsbild av situationen och kan ge en ökad förståelse för sociala processer och sammanhang (Holme & Solvang 1997). Då vi inte på förhand kan veta alla detaljer som framkommer under studiens gång, är den kvalitativa metoden att föredra då den ger möjlighet till att kunna ändra både problemställningen och analysen efterhand (Jacobsen 2002). Holme och Solvang (1997) framhåller dock att de två metoderna ändå har det gemensamma syftet att ge en bättre
16 förståelse för vår omgivning och förklara hur människor och institutioner påverkar varandra.
Vi valde att använda oss av det kvalitativa angreppssättet vid utformningen av empirin då denna metod passar mest för vår studie. Kvalitativa metoder gör att vi kan undersöka data från ett mindre antal bolag mer djupgående och få möjlighet till mer ingående samtal med respondenterna. Det gör att respondenterna även kan komma med egna åsikter vilket leder till att vi får en större insikt i deras arbete. Vi får då mer förståelse för bolagens sätt att hållbarhetsredovisa och kan på så vis komma fram till en slutsats. Enligt Jacobsen (2002) är den kvalitativa ansatsen flexibel och det innebär att vi utgår från en problemställning men att den kan ändras efter hand då vi får reda på mer.
3.2. Data
För att finna svar på våra frågeställningar behövde vi samla information om hur företagens hållbarhetsrapporter har utvecklats sedan regeringens ägardirektiv infördes. För att hitta informationen använde vi oss av både semistrukturerade intervjuer och sekundärdata i form av företagens hållbarhetsredovisningar. För att se hur rapporterna har utvecklats och om utvecklingen har sett lika ut för de statligt ägda och de privatägda bolagen kategoriserade vi rapporternas sidor i fyra olika kategorier miljö, ekonomi, socialt och övrigt för att se inom vilket område fokus har legat för de åren vi undersökte. Vi undersökte även hur omfattningen av samtliga utvalda bolags hållbarhetsrapporter har sett ut.
3.2.1. Datainsamling
För datainsamlingen användes individuella intervjuer med utvalda respondenter. Jacobsen (2002) anser att individuella intervjuer är mest lämpliga när få enheter undersöks, när vi vill veta vad den enskilde individen säger och när vi vill veta hur den enskilde individen tolkar speciella fenomen. Den första kontakten med samtliga respondenter togs via mejl för att eventuellt få en bokad tid för telefonintervju. Telefonintervju är det bästa valet för vår datainsamling då det är för långt avstånd till intervjupersonerna. Det skulle blivit både tidskrävande och kostsamt om vi skulle träffat respondenterna ansikte mot ansikte och chansen är större att det finns tid för ett telefonsamtal än för ett möte. Fördelar med telefonintervjuer är också att det kan eliminera eller minska risken för intervjuareffekten. Intervjuareffekten innebär att
17 intervjuobjektet påverkas av intervjuarens närvaro. Dennes kroppsspråk och ansiktsuttryck kan göra att intervjuobjektet känner sig illa till mods och därmed bara ge svar som ska göra intervjuaren nöjd (Jacobsen 2002). Dock finns det tyvärr även nackdelar med telefonintervjuer och det är att den personliga kontakten går förlorad. Vid besöksintervjuer skapas det en förtrolig stämning som kan leda till att respondenten lämnar mer information som kan vara värdefull för undersökningen (Jacobsen 2002). Det går vi miste om vid telefonintervjuer.
Inför telefonintervjuerna valde vi att strukturera upp frågorna och skicka dem i förväg via mejl till respondenterna (se Bilaga 1). Detta för att intervjun skulle bli så effektiv som möjligt och för att vi skulle få svar på det vi ville veta och som känns relevant för vår undersökning. Vi försökte även ställa några öppna frågor så att respondenterna kunde komma med egna åsikter.
Då det är svårt att anteckna allt som sägs under en intervju, valde vi att spela in samtalet. Det gjorde att vi i efterhand kunde gå igenom intervjun och citera det respondenterna sagt ordagrant. Dock kunde vi inte förlita oss på att tekniken alltid skulle fungera. Därför var vi tvungna att anföra anteckningar i viss utsträckning och det gjorde det även lättare för oss när vi gick igenom intervjuerna i efterhand. Vi visste dock att inspelningar av intervjuer kan få respondenter att reagera negativt, så därför såg vi till att få respondenternas samtycke innan vi påbörjade intervjun. En respondent hade tyvärr inte tid med en telefonintervju utan svarade istället på frågorna via mejl. Sent återbud från ett bolag gjorde att vi endast kunde använda bolagets hållbarhetsredovisningar i undersökningen.
3.2.2. Sekundärdata
Vi har arbetat med sekundärdata i form av de undersökta bolagens hållbarhetsredovisningar. Enligt Jacobsen (2002) är det sekundärdata eftersom vi baserar oss på upplysningar som är insamlade av andra. Mer specifikt kan det sägas att vi utgått ifrån kvantitativa sekundärdata då vi studerat hållbarhetsredovisningar som liknar årsredovisningar.
3.2.3. Urval
Vid valet av vilka företag som skulle ingå i studien utgick vi från att det även skulle finnas företag inom samma bransch som ägs av svenska staten. Detta för att kunna jämföra deras rapporter. En andra förutsättning för att kunna ingå i urvalet var att de upprättat någon form av hållbarhetsredovisning,
18 antingen som en separat rapport eller som en integrerad del i årsredovisningen.
Det förutsattes även att denna skulle finnas tillgänglig på företagens hemsida.
Vi valde att studera två olika branscher för att se om det skiljer sig något beroende på branschtillhörighet. Vi valde att undersöka skogsbranschen och bankbranschen då dessa i stora delar har skilda verksamhetsområden.
De företag som utifrån ovanstående kriterier valdes var inom skogsbranschen det statligt ägda bolaget Sveaskog och de privatägda bolagen Holmen och Stora Enso. Inom bankbranschen valde vi de statligt ägda bolagen SBAB och Nordea samt Handelsbanken, Swedbank och SEB som privatägda bolag.
Vid valet av intervjupersoner utgick vi från den information som fanns tillgänglig på respektive bolags hemsida om vem som var ansvarig för företagets CSR-frågor. Dessa personer valde vi att intervjua då vi ansåg att de hade den kunskap som krävdes för att kunna ge oss så bra svar som möjligt på våra frågor under intervjuerna.
De personer som ställde upp för intervju var: Lars Strömberg från Holmen, Lars Kenneth Dahlqvist från Handelsbanken, Linda Arouni Johansson från Swedbank samt Cecilia Widebäck West från SEB.
Vi valde att inte intervjua någon från de statliga bolagen då dessa enligt ägardirektiv från staten måste hållbarhetsredovisa enligt GRI:s riktlinjer och har således inga valmöjligheter när det gäller på vilket sätt rapporten skall upprättas.
19
4. Empiri
4.1. Kort presentation av de utvalda bolagen
Sveaskog är Sveriges största skogsägare och ägs till 100 % av svenska staten.
Bolaget säljer timmer, massaved och biobränsle (Sveaskog 2013a). Deras övergripande mål är att sträva efter ekonomisk tillväxt, social utveckling och god miljö (Sveaskog 2013b).
Holmen bedriver verksamhet inom skogsindustrin och tillverkar tryckpapper, kartong och trävaror (Holmen 2013a). Bolagets affärsidé är att driva och utveckla lönsam och hållbar verksamhet inom deras affärsområden (Holmen 2013b).
Stora Enso arbetar med papper, biomaterial, träprodukter och förpackningar.
Skogsbolaget strävar för att ta ett ansvar för människa och jord genom att bland annat utveckla sin kompetens inom förnybara material (Stora Enso 2013).
SBAB är ett statligt ägt bolag som tillhandahåller tjänster inom bankverksamheten. Deras affärsidé är att de skall vara enklast att nå och förstå och skapa en unik bankupplevelse för kunderna (SBAB 2013a).
Nordea Bank AB ägs till 13,5 % av svenska staten. Banken vill att frågor som handlar om CSR ska vara en naturlig del av verksamheten och detta uppnås genom att införa rutiner och involvera medarbetare i arbetet (Nordea 2013a).
Handelsbanken har som mål att ha en högre räntabilitet än genomsnittet för bankbranschen och det skall uppnås genom att ha nöjdare kunder och lägre kostnader än vad andra banker har (Handelsbanken 2013).
Swedbank är sett till antalet kunder Sveriges största bank (Swedbank 2013a) och de vill bidra till en hållbar ekonomi för personer och företag genom att göra det möjligt för dem att växa (Swedbank 2013b).
SEB är en företags- och investmentbank och vill genom god rådgivning och finansiella medel hjälpa kunder att utvecklas (SEB 2013).
20 4.2. Presentation av respondenter
4.2.1. Lars Strömberg – Holmen
Lars Strömberg har jobbat i bolaget i mer än tio år och är sedan 2004 chef för miljö och hållbarhetsfrågor. Det är han som är ansvarig för hållbarhetsredovisningens upprättande och han som skriver all text. Det är även hans uppgift att samla in allt material från fabrikerna som ligger till grund för rapporten. Han är dessutom ansvarig för att svara på de enkäter som skickas ut från olika hållbarhetsanalytiker.
4.2.2. Lars Kenneth Dahlqvist – Handelsbanken
Lars Kenneth Dahlqvist jobbar på avdelningen för investerarrelationer på Handelsbanken och hans främsta arbetsuppgift är att sköta kontakten med aktiemarknadens aktörer, däribland förvaltare med hållbarhetskriterier. Det är på detta sätt Dahlqvist arbetar med bolagets hållbarhetsredovisning. Han sitter även i CSR-rådet i Handelsbanken. I rådet finns representanter från olika avdelningar inom bolaget för att få med flera avdelningars aspekter på bankens hållbarhetsarbete.
4.2.3. Linda Arouni Johansson – Swedbank
Lina Arouni Johansson arbetar inom Public Affairs på Swedbank med kommunikation kring hållbarhets- och samhällsfrågor. Hon jobbar även med intern och extern kommunikation inom området och ansvarar för hållbarhetsinformationen på Swedbanks hemsida. Hon är även med och skriver och samordnar arbetet med bankens hållbarhetsrapport och år 2012 var hon projektledare vid framställningen av hållbarhetsredovisningen.
4.2.4. Cecilia Widebäck West – SEB
Cecilia Widebäck West jobbar som hållbarhetschef på SEB. Hennes främsta arbetsuppgifter är att samordna och driva på hållbarhetsarbetet för hela SEB- koncernen och det är även hon som ansvarar för redovisningen. Widebäck West ingår i ett centralt hållbarhetsteam tillsammans med miljöchefen för banken.
21 Tabellen nedanför visar en översiktlig bild av de utvalda företagens verksamhet.
Tabell 1. Sammanfattning av de undersökta bolagens verksamhet
Ägarform Omsättning Antal Anställda
Marknad
Sveaskog Statligt 100 %
6,3 mdkr 702 Sverige
Holmen Publikt bolag 17,8 Mkr 3 945 Främst
Sverige och Europa
Stora Enso Publikt bolag 10,8 md EUR
28 000 Hela världen
SBAB Statligt 100
%
1,9 mdkr 413 Sverige
Nordea Publikt, ägs till 13,5 % av staten
5,7 md EUR 31 376 Norden och Baltikum
Swedbank Publikt bolag 21,2 mdkr 14 861 Främst
Norden och Baltikum Handelsbanken Publikt bolag 26,0 mdkr 11 192 Främst
Norden
SEB Publikt bolag 17,6 mdkr 16 500 Främst
Sverige,
Baltikum och Tyskland
22 4.3. Bolagens hållbarhetsredovisningar
Tabell 2. Sammanfattning av de undersökta bolagens hållbarhetsredovisningar år 2012
Rapportform Omfattning Fokus Följer GRI
GRI nivå
Stödjer Global Compact Sveaskog Integrerad i ÅR 29 sidor Miljö &
Socialt
Ja, sedan 2008
B+ Ja, sedan 2005 Holmen Integrerad i ÅR 14 sidor Miljö &
socialt
Ja, sedan 2006
A+ Ja, sedan 2007 Stora
Enso
Enskild 68 sidor Miljö &
Övrigt
Ja, sedan 2003
A+ Ja, sedan 2002 SBAB Enskild 17 sidor Social
&
Övrigt
Ja, sedan 2008
C+ Ja, sedan 2009
Nordea Enskild 49 sidor Socialt
&
Övrigt
Ja, sedan 2008
B+ Ja, sedan 2004
Swed- bank
Enskild 43 sidor Socialt
&
Övrigt
Ja, sedan 2000
C Ja, sedan 2002
Handels- banken
Enskild 32 sidor Socialt
&
Övrigt
Ja, sedan 2010
C+ Ja, sedan 2009
SEB Enskild 32 sidor Socialt
&
Övrigt
Ja, sedan 2009
B Ja, sedan 2004
4.3.1. Sveaskog
Sveaskog ägs till 100 % av svenska staten (Regeringskansliet 2013). Då svenska staten är ägare innebär det att Sveaskog omfattas av det krav om att alla bolag
23 som ägs av svenska staten skall upprätta en hållbarhetsredovisning som följer GRI:s riktlinjer.
Sveaskogs hållbarhetsredovisning presenteras sedan 2008 som en integrerad del i årsredovisningen och i den senaste rapporten från 2012 omfattar denna del 27 sidor. Sveaskog började i och med ägardirektivet att använda sig av GRI och redovisade 2012 enligt nivå B+ (Sveaskog 2013c). Då hållbarhetsredovisningen utgör en del av årsredoviningen blir den automatiskt granskad av bolagets revisor. I den senaste redovisningen finns 33 av GRI:s kärnindikatorer med plus 13 tilläggsindikatorer. Sedan år 2005 stödjer Sveaskog även FN-initiativet Global Compact, vilket innebär att de tar ställning till frågor som rör mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och bekämpning av korruption (Sveaskog 2013d).
Vilka frågor som ska prioriteras i företagets hållbarhetsarbete avgörs utifrån en väsentlighetsanalys som genomförs varje år. Med hjälp av intressentdialoger får även intressenterna vara med och påverka vad som anses som väsentliga frågor. De områden som ansågs vara mest väsentliga 2012 var bland annat lönsamhet, arbetsmiljö och hälsa, klimateffekter och biologiskt mångfald (Sveaskog 2013e).
4.3.2. Holmen
Holmen, som är ett privatägt bolag, presenterar sin hållbarhetsredovisning som en integrerad del i årsredovisningen, där den mesta informationen återfinns i förvaltningsberättelsen under rubriken hållbarhet. Tidigare var det en enskild rapport på omkring 50-60 sidor men är numera reducerad till cirka 15 sidor. Anledningen till att de har valt att ha den som en integrerad del i årsredovisningen är enligt Strömberg att de anser att de sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekterna är viktiga tillsammans och därför bör redovisas på samma ställe, vilket har lett till att de valt att ha den delen i årsredovisningen. Strömberg poängterar också att mycket av den information som tidigare fanns i den mer omfattande hållbarhetsredovisningen fortfarande finns att tillgå på företagets hemsida där information om arbetet kring hållbarhet kontinuerligt uppdateras.
Holmen följer sedan år 2006 GRI:s riktlinjer för hållbarhetsredovisning och redovisade år 2012 enligt nivå A+. Året efter anslöt sig Holmen till FN:s Global Compact och har därmed åtagit sig att bidra till förverkligandet av de tio principerna (Holmen 2013c).
24 Då hållbarhetsredovisningen utgör en del i förvaltningsberättelen blir den per automatik granskad i samband med att revisorn granskar årsredovisningen, vilket är ett krav för aktiebolag enligt Aktiebolagslagen (SFS 2005:551).
Strömberg tycker att den externa granskningen är till nytta för företaget då informationen i rapporten blir mer tillförlitlig av att den granskas.
Redovisningen lägger mycket fokus på frågor rörande företagets medarbetare och företagets miljöpåverkan. Detta beror på att det är främst denna information som myndigheterna kräver enligt lagar och andra avtal. Då det är myndigheter som utfärdar tillstånd som krävs för att verksamheten skall kunna bedrivas är det av stor vikt att deras villkor uppfylls. Rapporten tillsammans med den kompletterande informationen på hemsidan består till stor del av samma information som enligt lagkrav och andra avtal rapporteras in till olika myndigheter.
4.3.3. Stora Enso
Det privatägda bolaget Stora Ensos hållbarhetsredovisning kallas för Global Responsibility Report. Den presenteras som en enskild rapport och år 2012 omfattas den av 68 sidor. De mest centrala delarna i rapporten är miljö och socialt ansvarstagande. Detta verkar falla sig naturligt för samtliga skogsbolag som vi har studerat. Strömberg förklarar att grunden till detta är att inom dessa områden kräver myndigheter rapportering från bolagen eftersom det är de som bland annat utfärdar tillstånd för att bolagen ska få bedriva verksamheten.
Sedan år 2003 har Stora Enso redovisat enligt GRI:s riktlinjer och år 2012 låg de på tillämpningsnivå A+, som är den högsta nivån. "+" indikerar att redovisningen har blivit granskad av en extern tredje part. Bolaget stödjer även sedan år 2002 de tio principerna i FN:s Global Compact.
4.3.4. SBAB
SBAB ägs helt av svenska staten och koncernen består av ett moderbolag och två dotterbolag (SBAB 2013b). Deras hållbarhetsredovisning är en enskild rapport som omfattar cirka 20 sidor. Styrelsen ansvarar för att bolaget ska arbeta aktivt och långsiktigt med hållbar utveckling och de ansvarar också för samtliga resultatindikatorer som rapporteras enligt Global Reporting Initiative (SBAB 2013c).
För SBAB är det viktigt att hållbarhetsarbetet ingår i deras affärsverksamhet och det är också därför de mäter, rapporterar och följer upp hållbarhetsmålen
25 precis som de gör med de övriga målen och nyckeltalen (SBAB 2013c). De för också en aktiv dialog med intressenterna för att få kännedom om de förväntningar som intressenterna har på SBAB, vilket i sin tur ska leda till utveckling av hållbarhetsarbetet. De prioriterade intressenterna är kunder, investerare och medarbetare (SBAB 2013d).
Under år 2012 låg fokus på frågor som rör företagets anseende samt miljö och jämställdhet men under år 2013 kommer en ny väsentlighetsanalys att genomföras för att se vart fokus hamnar de kommande åren (SBAB 2013e).
SBAB redovisar enligt GRI och är på nivå C+, vilket också betyder att hållbarhetsredovisningen är kvalitetssäkrad genom den externa granskningen.
År 2009 undertecknade de även FN:s Global Compact och stöder därmed de tio principerna (SBAB 2013c).
4.3.5. Nordea Bank AB
Nordea är den största finanskoncernen i norden och moderbolaget Nordea Bank AB är ett svenskt aktiebolag och ägs till 13,5 procent av svenska staten (Regeringskansliet 2013). Nordea upprättar varje år sedan 2008 en enskild hållbarhetsrapport och 2012 års rapport omfattar ungefär 52 sidor.
Under år 2012 låg Nordeas fokus på att integrera hållbarhetsarbetet ännu mer i affärsverksamheten. Detta för att nå målet att upprätthålla ansvarsfulla relationer med intressenterna och bidra till den hållbara utvecklingen. Nordea för intressentdialoger och agerar utifrån intressenternas rekommendationer, då de anser att det gör dem till en trovärdigare och mer hållbar bank (Nordea 2013b).
Då Nordea till viss del ägs av staten måste de rapportera enligt GRI från och med år 2008 och de har valt att redovisa vid nivå B+ år 2012. Deras revisorer har även kontrollerat och bekräftat att detta stämmer (Nordea 2013b). År 2004 undertecknade Nordea FN:s Global Compact vilket gör att de ska stödja de tio principerna och årligen rapportera om framstegen i att leva upp till dem (Nordea 2013c).
4.3.6. Handelsbanken
Handelsbankens hållbarhetsredovisning presenteras som en fristående rapport på dryga 30 sidor. Att det är en fristående rapport motiverar Dahlqvist genom att de vill lyfta fram frågan om hållbarhet samt att det ska vara lätt för de som är specifikt intresserade att ta del av informationen. Han menar att rapporten
26 inte påverkar själva arbetet med hållbarhet utan att hållbarhetsredovisningen mer kan ses som en kommunikativ produkt. Det privatägda bolaget Handelsbanken har i sin rapport försökt att ta fram nyckeltal för att beskriva sitt arbete med hållbarhet. Enligt Dahlqvist underlättar detta sätt att redovisa både för dem själva men även för andra läsare. Istället för att redovisningen endast ska innehålla en massa vackra ord menar han att det är lättare att bedöma företagets arbete om det redovisas i termer av siffror. Det är lättare att sätta det i relation till andra bolag med samma förutsättningar. För att kunna utvärdera sitt hållbarhetsarbete har Handelsbanken utgått från fem övergripande nyckeltal som ska genomsyra hela deras verksamhet. Dessa är:
1. Överlevnad – Dahlqvist argumenterar för att en hållbar bank skall kunna stå på egna ben utan att få hjälp från staten, det vill säga från skattebetalarna.
2. Kreditförluster - Då kunden inte har möjlighet att betala ränta på de lån de tagit uppstår en kreditförlust. Det finns inte något skyddsnät för kunder på samma sätt som för banker vilket leder till att det är kunden som drabbas värst av en kreditförlust. Därför tycker Handelsbanken att det ur ett
hållbarhetsperspektiv är relevant att redovisa dessa kreditförluster.
3. Nöjda kunder - Kundernas nöjdhet mäts av en extern part. Dessa
undersökningar följs sedan upp noggrant av Handelsbanken då det är viktigt med kundrespekt.
4. Personal - Här redovisas de anställdas sjukfrånvaro samt företagets personalomsättning.
5. Indirekt miljöpåverkan - Här redovisas företagets koldioxidutsläpp.
Dessa fem punkter anser Dahlqvist väl beskriver vad som är Corporate Social Responsibility för en bank.
Handelsbanken upprättar sedan år 2010 sin hållbarhetsredovisning enlig GRI:s riktlinjer och år 2012 redovisade de enligt nivå C+ vilket betyder att rapporten blivit externt granskad. År 2009 anslöt de sig till FN:s Global Compact för att ta aktivt ansvar för de tio principerna (Handelsbanken 2012).
4.3.7. Swedbank
Sedan år 2012 upprättar det privatägda bolaget Swedbank en mer omfattande hållbarhetsredovisning och den är nu mer en fristående rapport.
Hållbarhetsrapporten består av 44 sidor där de lyfter fram de viktigaste delarna av hållbarhetsarbetet. Innan dess hade hållbarhetsredovisningen utgjort en del av årsredovisningen (Swedbank 2013c). Att det är enskild rapport förklarar Arouni Johansson med att de märkt en större efterfrågan från intressenterna på en separat hållbarhetsredovisning och att det dessutom underlättar
27 informationsspridningen både internt och externt. Framställningen av rapporten inleds ett halvår innan publicering. Swedbank tar själv fram allt underlag för hållbarhetsredovisningen men tar hjälp av en extern byrå vid utformningen. En intern styrgrupp säkrar att innehållet i rapporten stämmer och speglar organisationen.
Enligt Arouni Johansson redovisar Swedbank vid GRI:s nivå C och har gjort det i många år. Då rapporten tidigare var en del av förvaltningsberättelsen blev den automatiskt granskad av en extern part. I år är det första gången på tio år som Swedbank upprättar hållbarhetsredovisningen som en enskild rapport.
Enligt Arouni Johansson har Swedbank valt att inte få rapporten granskad, då de först ville få till rapporteringsprocessen internt men nästkommande rapport kommer att bli granskad av en extern part. Eftersom GRI snart kommer att uppdateras såg inte bolaget någon anledning att justera tillämpningsnivån för år 2012. År 2002 anslöt sig Swedbank till FN:s Global Compact och ska därmed arbeta aktivt med att införa principerna i det dagliga arbetet (Swedbank 2013d).
4.3.8. SEB
SEB är ett privatägt bolag som presenterar sin hållbarhetsredovisning som en separat rapport där den senaste bestod av 28 sidor. Att den presenteras som en separat rapport beror enligt Widebäck West på att årsredovisningen i dagsläget redan är väldigt stor och omfattande. En annan orsak är att rapporter om hållbarhet fortfarande är förhållandevis nytt för företaget och de jobbar ännu med att hitta de bästa sätten att redovisa. År 2009 framtogs en strategi för hållbarhetsarbetet inom SEB, analysen gjordes utifrån vad intressenterna ansåg var viktigt för företaget. Denna strategi ligger fortfarande som bas för arbetet.
SEB:s hållbarhetsarbete utgår från tre huvudområden: bolagsstyrning, socialt ansvar och miljöansvar. Utifrån dessa tre områden har de sedan arbetat fram åtta affärsprioriteringar som ligger till grund för arbetet och för rapporteringen. Prioriteringarna är bland annat att motverka finansiell brottslighet, reducera miljöpåverkan och vara en bra och attraktiv arbetsplats (SEB 2012). Genom dessa prioriteringar täcks även Global Compacts områden in. I den senaste rapporten redovisar SEB vid tillämpningsnivå B men den har inte blivit externt granskad då de fortfarande arbetar på att förbättra rapporteringsprocessen (SEB 2012).
28 4.4. Hållbarhetsrapporternas utveckling
När vi har studerat utvecklingen av de berörda bolagens hållbarhetsredovisningar har vi använt oss av de rapporter som fanns tillgängliga på företagens hemsidor, dock inte längre tillbaka i tiden än år 2007 (se Bilaga 2). Vi satte tidsgränsen till 2007 då regeringens krav trädde i kraft år 2008. Eftersom att vi vill se om detta krav på något sätt har påverkat de privata bolagen finner vi det icke relevant att studera tidigare redovisningar.
De äldsta redovisningarna som finns tillgängliga varierar från 1996-2010. Detta kan antingen bero på att bolagen inte tidigare har upprättat en hållbarhetsredovisning eller att de inte har gjorts tillgängliga via hemsidan.
Samtliga företag i studien redovisar 2012 års rapport enligt GRI:s riktlinjer.
Som ett komplement till års-och hållbarhetsredovisningarna används här i kapitel fyra även de intervjuer vi har genomfört för att studera utvecklingen.
4.4.1. Omfattning
Nedanför redovisar vi antalet sidor som hållbarhetsredovisningarna omfattar vid de undersökta åren. Detta för att se om det finns någon tendens till samband mellan de statliga och privata bolagens utveckling och om de går åt samma håll. Mycket information om företagens hållbarhetsarbete återfinns även på hemsidorna som ett komplement till redovisningen.
Tabell 3. Antal sidor i bolagens hållbarhetsredovisningar
År 2007 2010 2012
Sveaskog 40 31 29
Holmen 63 52 14
Stora Enso - 48 68
SBAB 1 8 17
Nordea - 39 49
Handelsbanken - 27 32
Swedbank 2 2 43
SEB - 43 32
29 4.4.2. Fokus
Nedan presenteras hållbarhetsredovisningarnas utveckling utifrån ämnesområde med hjälp av tabeller. För att ta reda på vad som har haft störst fokus i redovisningarna har vi delat in dem i fyra kategorier: ekonomiskt ansvar, socialt ansvar, miljöansvar samt övrigt. I kategorin övrigt ingår allt som inte kan knytas direkt till någon av de andra kategorierna. Denna kategori innehåller till stor del information om rapporten och dess upprättande, men även hur bolaget styrs och utmärkelser bolaget erhållit samt vilka principer de stödjer. I kategorin övrigt återfinns även de sidor i rapporterna som inte kan knytas till en viss kategori utan innehåller blandad information från de ekonomiska, sociala och miljömässiga områdena.
Varje bransch redovisas var för sig för att ge en klarare bild över hur utvecklingen har sett ut i varje bransch. Figur 1-4 avser skogsbranschen och figur 5-8 bankbranschen.
Vi har valt att jämföra tre hållbarhetsredovisningar från varje företag. Vi har studerat de tidigaste redovisningarna som fanns tillgängliga från och med 2007, redovisningarna från 2010 och de senaste redovisningarna från 2012.
Figur 1. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen det första undersökta året i skogsbranschen
Figur 1 visar de första hållbarhetsredovisningarna som finns tillgängliga från respektive bolag i skogsbranschen, dock inte längre tillbaka än år 2007. Då
SveaSkog 2007 Holmen 2007 Stora Enso 2008 0
4 8 12 16 20 24 28
Antal sidor
Miljö Ekonomi Socialt Övrigt
30 Stora Enso inte har någon rapport från så tidigt som 2007 används därför 2008 års hållbarhetsredovisning för bolaget.
Figur 2. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen år 2010 i skogsbranschen
Figur 2 visar var fokus legat utifrån antalet sidor varje ämnesområde hade tilldelats i 2010 års hållbarhetsrapport för skogsbolagen.
Figur 3. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen år 2012 i skogsbranschen
Figur 3 visar hur områdena var fördelade i rapporterna från år 2012 för skogsbolagen.
SveaSkog 2010 Holmen 2010 Stora Enso 2010 0
4 8 12 16 20 24 28
Antal sidor
Miljö Ekonomi Socialt Övrigt
SveaSkog 2012 Holmen 2012 Stora Enso 2012 0
4 8 12 16 20 24 28
Antal sidor
Miljö Ekonomi Socialt Övrigt
31
Figur 4. Genomsnittlig ämnesfördelning i skogsbranschen de tre åren
Sett till det antal sidor som varje område har i redovisningen kan det inte utläsas någon markant förändring under perioden. Fokus har legat förhållandevis jämt fördelat mellan de tre kategorierna miljö, socialt och övrigt.
Detta gäller både för de statliga samt för de privatägda bolagen. Lars Strömberg från privatägda bolaget Holmen bekräftar att det är de sociala och miljömässiga frågorna som det läggs fokus på i redovisningen. Detta beror till stor del på att det är just ifrån dessa områden som myndigheter via lagar eller andra avtal kräver rapportering från bolagen. Den ekonomiska delen är den som under alla år har redovisats minst i hållbarhetsredovisningarna, vilket troligtvis beror på att mycket av den ekonomiska informationen återfinns i andra rapporter från företagen. Strömberg menar att det generellt har skett en förskjutning inom miljöområdet de senaste tio åren. Mycket handlar idag om företagens klimatpåverkan och energiförsörjning. Även inom det sociala ansvarstagandet menar han att det har skett en förskjutning och idag redovisas det mer om de mänskliga rättigheterna än för tio år sedan.
Den genomsnittliga fördelningen för branschen har inte heller ändrats nämnvärt sedan 2007.
Första 2010 2012
0 4 8 12 16 20 24 28
Antal sidor
Miljö Ekonomi Socialt Övrigt
32
Figur 5. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen första undersökta året i bankbranschen
I figur 5 ser vi hur ämnesområdena var fördelade i hållbarhetsrapporterna för de utvalda bankerna det första undersökta året. Eftersom inte alla banker hade rapporter från år 2007, varierar årtalen även i denna bransch. Nordeas första tillgängliga rapport är från 2008, Handelsbankens från 2010 och SEB:s från 2009.
Figur 6. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen år 2010 i bankbranschen SBAB 2007 Nordea 2008 Swedbank
2007
Handelsbanken 2010
SEB 2009 0
4 8 12 16 20 24
Antal sidor Miljö
Ekonomi Socialt Övrigt
SBAB 2010 Nordea 2010 Swedbank 2010
Handelsbanken 2010
SEB 2010 0
4 8 12 16 20 24
Antal sidor Miljö
Ekonomi Socialt Övrigt
33 Eftersom Handelsbankens första hållbarhetsredovisning är från 2010 är det samma rapport som har studerats i figur 5 och 6 för Handelsbanken.
Figur 7. Ämnesfördelning i hållbarhetsredovisningen år 2012 i bankbranschen
Figur 7 visar vad fokus mest legat på i hållbarhetsredovisningarna från år 2012.
Figur 8. Genomsnittlig ämnesfördelning i bankbranschen de tre åren
I bankbranschen är fördelningen i rapporterna snarlik mellan bolagen. Sedan alla undersökta banker upprättade en mer omfattande redovisning har de sociala aspekterna tillsammans med kategorin övrigt tagit störst plats i samtliga redovisningar. Det skiljer sig heller inte mycket åt mellan de statliga och privata företagen utan uppdelningen är i stort sett lika för samtliga undersökta företag. Genomsnittligt för alla banker har antalet sidor med sociala aspekter ökat sedan de första rapporterna. En förklaring till att fokus riktats mot de
SBAB 2012 Nordea 2012 Swedbank 2012
Handelsbanken 2012
SEB 2012 0
4 8 12 16 20 24
Antal sidor Miljö
Ekonomi Socialt Övrigt
Första 2010 2012
0 4 8 12 16 20 24
Antal sidor
Miljö Ekonomi Socialt Övrigt
34 sociala frågorna kan enligt Lars Kenneth Dahlqvist från Handelsbanken bero på att det är framförallt inom det sociala ansvarstagandet som banker runt om i världen har brustit, vilket gör att detta har blivit en viktig del för banker att arbeta allt mer med.
Om man tittar på branscherna tillsammans kan man klart och tydligt se att deras fokus är skilda. För skogsbolagen har det i huvudsak varit miljö som tar upp den största delen av rapporten medan detta område har stått för den minsta delen i bankernas rapporter. Detta gäller både för de privata som för de statliga bolagen. För bankerna har istället det sociala varit det som fokuserats mest på. Swedbanks fokus har enligt Linda Arouni Johansson under de senaste åren skiftat från att vara inriktat på miljö till att fokusera på de sociala frågorna så som mänskliga rättigheter och bekämpning av korruption. Detta utgör dock en relativt stor del i rapporterna även för skogsbolagen.
4.4.3. Global Reporting Initiative
Innan ägardirektivet kom från regeringen år 2008 upprättade det statligt ägda Sveaskog hållbarhetsrapporter, dock inte enligt GRI:s riktlinjer. 2008 års hållbarhetsredovisning uppfyllde GRI:s tillämpningsnivå C+ men två år senare hade de utvecklat hållbarhetsrapporten och uppfyllde då tillämpningsnivån B+. I den senaste rapporten kan vi utläsa att detta är oförändrat.
Holmen började redovisa enligt GRI:s riktlinjer två år innan det statliga ägardirektivet trädde i kraft, men de hade dock upprättat hållbarhetsrapporter även innan dess. Att företaget redovisar enligt GRI förklarar Strömberg inte som ett aktivt val utan 2004 såg han att GRI började bli en trend. Han jämförde då bolagets rapport med riktlinjerna och fann att bolaget redovisade i likhet med nivå B. Viljan att redovisa ännu bättre för att uppnå en högre nivå stärktes i samband med detta, och det beslutades att bolaget skulle börja tillämpa ramverket. Idag har Holmen utvecklat rapporten och redovisar nu vid nivå A+.
Stora Enso har tillämpat GRI:s riktlinjer i koncernens årliga hållbarhetsredovisning sedan år 2003. Vi kan dock inte finna vilken nivå Stora Enso låg vid året innan ägardirektivet och vi kan heller inte utläsa vilken nivå Stora Enso tillämpar år 2008. År 2010 befann de sig på nivå B+ och i den senaste rapporten redovisar de fler av GRI:s indikatorer och befinner sig därför på nivå A+.
35 Från och med år 2011 är det statligt ägda SBAB:s hållbarhetsredovisning en enskild rapport och 2012 års hållbara utveckling redovisas enligt tillämpningsnivå C+. Den hållbara utvecklingen redovisades inte i någon större utsträckning innan ägardirektivet från regeringen kom. År 2008 redovisades SBAB:s hållbarhetsrapport vid nivå C, vilket innebär att den inte blev externt granskad. Två år senare ändrades detta och SBAB:s hållbarhetsredovisning blev kvalitetssäkrad genom en oberoende granskning.
Nordea, som till viss del ägs av staten och därmed omfattas av ägardirektivet, började redovisa enligt GRI när ägardirektivet kom år 2008. Innan dess strävade de efter att integrera CSR i affärsverksamheten. Första året med GRI i verksamheten redovisade Nordea enligt nivå C+. Två år senare redovisade de fler av GRI:s indikatorer och befann sig då på tillämpningsnivå B+ och det gör de även i 2012 års hållbarhetsrapport.
Handelsbanken började rapportera den hållbara utvecklingen enligt GRI år 2010 och tillämpade då nivå C. Rapporten blev då inte externt granskad. Den senaste rapporten har dock blivit granskad vilket innebär att Handelsbanken ligger på tillämpningsnivå C+. Att använda GRI:s ramverk anser Dahlqvist har känts naturligt och menar att alla tjänar på att det finns en standard. Han argumenterar dock för att GRI:s riktlinjer kanske inte är perfekt lämpade för banker utan att de kompletterar med sina egna nyckeltal. Den externa granskningen har inte påverkat hållbarhetsarbetet internt men externt kan det ses som en kvalitetsstämpel. Handelsbanken upprättade inte hållbarhetsrapporter före år 2010 men det har dock funnits ett hållbarhetstänk innan dess.
Första gången Swedbank började använda GRI:s riktlinjer var redan år 2000 men har inte redovisat enligt den internationella standarden varje år. Året innan ägardirektivet redovisade de inte enligt GRI och inte heller samma år.
De redovisade dock enligt GRI:s riktlinjer år 2010 och även i den senaste rapporten redovisar de enligt GRI. Enligt Arouni Johansson är detta på grund av efterfrågan från intressenterna. De tillämpar nivå C, vilket innebär att rapporten inte har blivit granskad. De tidigare rapporterna blev dock granskade då de ingick i förvaltningsberättelsen och blev då automatiskt granskade.
SEB har enligt Widebäck West upprättat hållbarhetsrapporter sedan år 2007 och från och med 2009 följer SEB:s hållbarhetsredovisning GRI:s riktlinjer och ligger i senaste rapporten på tillämpningsnivå B, vilket innebär att de
