Ett historieämne i förändring: En forskningssammanfattning om utvecklingen inom historieämnet under 1800- och 2000-talet.

Examensarbete 1

Uppsats på grundnivå II

Ett historieämne i förändring

En forskningssammanfattning om utvecklingen inom historieämnet under 1800- och 2000-talet.

Författare: Marcus Haneskär Handledare: Peter Reinholdsson Examinator: Lars Båtefalk

Ämne/huvudområde: Historia III med didaktisk inriktning Kurskod: Hi 2014

Poäng:15 HP

Examinationsdatum: 2018-01-11

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA.

Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.

Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet.

Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.

Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):

Ja ☐ Nej ☒

Högskolan Dalarna – SE-791 88 Falun – Tel 023-77 80 00

2

Abstract: Syftet med denna undersökning är att granska tidigare forskning som be- handlar historieämnets utveckling i den svenska skolan. Undersökningen kommer även att sammanfatta tidigare forskning som har behandlat relevanta påverkansfak- torer så som samhällelig sekularisering, politisk utveckling och didaktiska förändringar.

Nyckelord: Historieämnet, Läroböcker, Läromedel, Sekularisering, Didaktik, Pedago- gik, Undervisning.

Innehåll

1. Inledning………1

2. Syfte och frågeställning………...3

2.1 Frågeställning………..3

3. Historisk utveckling för historieämnet………..3

3.1 Historieämnet 1919–2011………...3

3.2 Staten och läroböckerna………..6

4. Den svenska sekulariseringen………...10

4.1 Sekulariseringens tre teorier………...10

4.1.1 Samhällelig sekularisering………..10

4.1.2 Organisationssekularisering………....11

4.1.3 Individens sekularisering………12

4.2 Sekularisering i Sverige………..12

4.2.1 Dissenterlagar och religiösa förändringar………...12

4.2.2 Politiska och kyrkliga reformer………...14

4.3 Den svenska skolans sekularisering………16

4.4 Sekulariseringens slut?...18

5. Det didaktiska fältets utveckling………...19

5.1 Didaktikens utveckling under 1900- och 2000-tal………..19

5.2 Ett brott mellan historiker och didaktiker?...21

6. Sammanfattning och analys………...23

6.1 Skola och läromedel……….23

6.2 En sekulariserad skola?...24

6.3 Historiedidaktik, historiepedagogik och historievetenskap……….26

7. Examensarbete II………28

7.1 Potentiella syften med examensarbete II……….……….28

7.2 Potentiella källor………...30

8. Litteraturlista………...31

1

1. Inledning

Under 1900-talet skedde en kontinuerlig utveckling inom den svenska skolan då man frångick en utbildning som fokuserade på att skapa ett homogent folk med den kristna tron i luthersk tappning och en nationalistisk historieundervisning som grund. Denna omvandling skedde genom omvärldspåverkan, som via händelser såsom världskrigen och det kalla kriget, som förändringar inom den svenska politiska sfären med socialdemokraternas frammarsch och en förändrad attityd till nationen kontra dess omvärld.

Under det tidiga 1900-talet fanns fortfarande ett mycket starkt fokus på nationen och histo- rieämnets funktion som fostrande ämne. Meningen var att ge eleven förutsättningar att lära känna historien och att bli goda medborgare som skulle fostras till sann fosterlandskärlek.

Göran Andolf citerar i sin bok Historien på gymnasiet – undervisning och läroböcker 1820–

1965 filosofen och pedagogen Frans von Scheele som år 1907 pekade på historieundervis- ningens funktion att:

[…] den rätta folkbildningen måste ock innehålla en fast och ren vilja till folkets bestånd och utveckling så som stat. Glömmes detta, så kan anarkismens draksådd växa upp i de fåror, som dragas av kunskapens plog.¹

Det skulle alltså inte råda någon tvekan om historieämnets funktion som en viktig komponent för samhällets fortlevnad. Detta är något som riskerar att raseras om inte undervisningen fostrar de unga medborgarna till att bli, så som von Scheele menar, goda medborgare.

Förutom historieundervisningens fostrande funktion för att skapa patriotiska medborgare fyllde även den lutherska tron genom kristendomsundervisningen, och sedan med viss förminskning inom det nya religionsämnet, fostrandes. Religionsundervisningen skulle agera tillsammans med historieämnet för denna fostransprocess. Vidare kan det nämnas att historie- och religionsämnena, då de agerade gemensamt för medborgarens fostran, även sammanflätades i undervisningen. Exempel på detta är hur historieämnet även presenterade kyrko- och religionshistoria och religionsämnet presenterade historiska karaktärer så som Gustav Vasa och Gustav II Adolf som av betydelse för den lutherska tron.

1 Andolf (1972). S 18.

2

Ett talande exempel för dess fostrandefunktion lyfter Herbert Tingsten i sin bok Gud och fos- terlandet – studier i hundra års skolpropaganda. Vad Tingsten specifikt pekar på som utmär- kande för den tidiga 1900-tals versionen av den kristna historien är att den är mycket starkt fientlig mot just den katolska kyrkan. Sett till behandlingen av den katolska kyrkan skall man inte tro att andra religioner hyllas eller presenteras på ett positivt sätt, men just den katolska kyrkan är den trosinriktning som behandlas med mest förakt. Ett talande exempel lyfter Tingsten då han citerar läroböcker från 1918–1932:

Pallin-Boëthius (1918): För vinnandet av detta mål (Kyrkans seger över sina fiender) skydde jesuiterna ingen ansträngning, intet offer, men ock intet medel, hur brottsligt det än kunde vara.

Grimberg (1920): Blev han (jesuiten) ålagd att ljuga, att begå mened, att bruka dolk eller gift – ingen tvekan ty det gällde ju den heliga kyrkans bästa. En jesuits grundsats var: ändamålet helgar medlen.

J. Häggman (1932): Mot slutet av medeltiden hade den katolska kyrkan råkat i djupt förfall. Präster och munkar, ja till och med själva påven levde ett lastbart och syndigt liv, och deras främsta strävan var att skaffa sig rikedom och makt.²

Det är med ovanstående exempel som denna uppsats inspirerades. Genom 1900-talet utvecklas skolan, så som jag tidigare nämnt, mot en mer internationalistisk och sekulär fostran. Med detta i åtanke kan man ställa sig frågan: Hur mycket av det kulturellt homogena och nationalistiska arvet har stannat kvar inom skolans historieämne samt hur detta förhåller sig till de rådande läroplanerna? Denna uppsats ämnar studera tidigare forskning som rör historieämnets och skolans utveckling, samt de faktorer som har påverkat dessa.

2 Tingsten (1969). S 149–150.

3

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är skapa en forskningssammanfattning om hur det svenska historieämnet har förändrats genom statliga ingripanden, didaktisk utveckling och sekularisering. Genom att visa på dessa faktorers påverkan av historieämnet och skolan så skapas även en grund för examensarbete II. Tanken är att de resultat som denna forsknings- sammanfattning producerar skall vara en utgångspunkt för det kommande examensarbetet.

2.1 Frågeställningar

Vad säger tidigare forskning om utvecklingen av den historieämnet, vad har påverkat dess utformning från 1800-tal fram tills 2000-talet?

Vad säger tidigare forskning om hur sekulariseringen påverkat utvecklingen av skolan och historieämnet?

Hur har det didaktiska fältet sett ut under 1900- och 2000-talet och hur har det påverkat skolan och lärarna?

3. Historisk utveckling av historieämnet

Denna första del av detta arbete kommer presentera forskning angående den utveckling som har skett av historieämnet och dess funktion inom den svenska skolan. Det som kommer att belysas är utvecklingen av skolans officiella styrdokument och historieämnets utveckling.

3.1 Historieämnets utveckling 1919–2011

Inom det svenska bildningsväsendet har historieämnet, under större delen av sin existens, haft en framskjuten plats i förhållande till övriga ämnen på grund av dess förmåga att agera fost- randes för framtida vuxna medborgare. Det har varit utifrån denna förståelse av ämnet som dess

4

ideologiska grunder har förändrats. Inom skolan under det tidiga 1900-talet fanns en fost- ranstanke som ämnade skapa medborgare som hade en sund fosterlandskänsla och som kunde vara beredda att försvara sitt land om så krävdes.³ Tingsten belyser detta mycket tydligt då han väljer att citera 1919-års utbildningsplan för historieämnet och dess formulering för histo- rieämnets funktion som nationalistiskt fostrandes. Tingsten pekar på just detta specifika utta- lande som en del av den nationalistiska indoktrinering som skall ha varit normerande för ut- bildningsväsendet i Sverige under denna tidiga period för 1900-talet.⁴

Vidare menar Tingsten att denna nationalistiska tendens är något som skall leva kvar inom det svenska skolväsendet då det går att spåra till skolöverstyrelsen officiella riktlinjer för histo- rieämnet. Dessa riktlinjer framlades år 1935 där en mer nyanserad bild av historien skulle presenteras, dock med ett mycket precist förklarande att ämnet skall ”väcka fosterlandskänsla”

i samband med att det även skall ”inskärpa vikten av humanitet och objektivitet”.⁵ Detta innebär att det har tagits ett steg längre mot en mer internationalistisk syn på omvärlden men dock fortfarande med en nationalistisk grund.⁶ Detta fokus som existerade inom historieämnet och de punkter som Tingsten nämner som väsentliga för det tidiga 1900-talets historieämne, samt dess utveckling mot ett mer internationalistiskt sådant, går att spåra till omvärldshändelser. De händelser som påverkade utvecklingen var världskrigen vilka agerar som faktorer för framtvingade ideologiska förändringar. Den förändringsprocess som Tingsten presenterar får stöd av Göran Andolf i boken Historien på gymnasiet – undervisning och läroböcker 1820–

1965. Andolf pekar i sin bok på en expansion av historieämnet för den allmänna linjen som skapades på gymnasiet genom 1953 års reformer. Andolf menar här att det som utmärker det nya historieämnet skall vara en minskning av det traditionella nationalistiska stoffet till förmån för allmänhistoria samt ett mycket större fokus på samtida historia.⁷

Janne Holmén, fil.dr. i historia vid Uppsala universitet, kommenterar i sin text Historia att den förändringsprocess som skolan genomgick från slutet av andra världskriget fram till dess att 1953 års reformer genomdrevs grundade sig på den av staten tillsatta skolkommissionen år 1946. Holmén menar att de resultat som kommissionen presenterade, vilka pekade på histo- rieämnet som något förlegat och som mindre betydande för elevernas demokratiska fostran,

3 Tingsten (1969). S 123.

4 Tingsten (1969). S 123.

5 Tingsten (1969). S 124.

6 Tingsten (1969). S 124.

7 Andolf (1972). S 86, 90–91, 94.

5

påbörjade processen mot ett samtida fokus för historieämnet. Likaså pekar Holmén på kom- missionens uttalanden som grundandes för samhällskunskapens nya plats som det primära fostrande ämnet för medborgarna och den efterfrågade demokratiska andan.⁸ Som ett avslut för historieämnets position som fostrande ämne menar Holmén även att den framväxande betydelsen av källkritiken under 1930-talet, och den bakomstående idéen om att kunna fostra eleverna till att bli motståndskraftiga mot ideologiskt extrem propaganda. Detta förändrade den traditionella synen på historieämnet som ett inlärande av kunskapsstoff till förmån för källkri- tiska färdigheter.⁹

Vidare utveckling inom historieämnet, med allmänhistorians intåg i åtanke, visades genom Lgr 69 då historian skulle agera ämnesintegrerade och verka med andra ämnen så som religionskunskap och geografi. Denna ämnesintegrerade funktion skulle baseras på vilket hi- storiskt arbetsområde som behandlades. Exempel kan vara då korstågen behandlas kan religionskunskapen brukas för att förklara religiös påverkan. Ämnesintegrationsfunktionen är, om vi ser till Tingstens böcker, ej något ett nytt pedagogiskt verktyg men det gör nu ett tydligt återinträde i skolan i ny skepnad genom att belysa världshistorien utifrån multireligiösa och multikulturella aspekter.¹⁰

Belysandet av allmänhistoria i ett internationellt perspektiv markeras tydligt av läroboksförfattaren Sture Långström i hans doktorsavhandling Författarröst och lärobokstradition – en historiedidaktiskt studie. I avhandlingen behandlar Långström tiden efter 1945, med fokus på 1965-års läroplan för historia, och den förändring som sker av den didaktiska vad-frågan. Den förändring som sker tillåter ett större fokus på de nya stater som växte fram i det postkoloniala Asien och de pågående frihetskrigen i Afrika. Långström påpekar dock att objektivitetskriteriet som nu lyfts fram allt mer aktivt inom skola och styrdokument ej har fått en fast definition, detta skapar viss problematik bakom objektivitets-begreppet.¹¹ Denna problematik blev allt tydligare på grund av den politisering som skedde inom lärarkåren under 1960-talet då allt fler lärare blev politiskt aktiva. Dock menar Långström att detta inte utgjorde ett hinder för objektivitetskravet så länge som lärarna var öppna med sina personliga politiska ståndpunkter då eleverna skulle ha möjlighet att värja sig från lärarnas subjektiva presentationer. Problematiken med politiskt aktiva lärare skall dock, enligt Långström, ha lösts

8 Larsson & Westberg (2011). S 204–205.

9 Larsson & Westberg (2011). S 206–207.

10 Larsson & Westberg (2011). S 207.

11 Långström (1997). S 68–69.

6

genom Lpf 94 då styrdokumentet betonade att alla värderingar som redovisas måste knytas till den specifika person som står för dem.¹²

Den avslutande reformen som måste belysas i denna sektion av uppsatsen är Lgy11. I denna senaste läroplan har historieämnet fått ett större fokus för kunskaper så som historiemedvetande och historieperspektiv vilka ska leda eleven till en förståelse för såväl dåtid, nutid och framtid.¹³ Vidare skrivs det även i Lgy11 om behovet av att eleven skall ges möjlighet att skapa insikt och förståelse för samhällsförändringar och identitetsskapande. Ett återkommande inslag är begreppet förändringsprocesser. Enligt SOU 2008:27 Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola skulle det finnas ett ökat fokus på utformningen av historieämnet för att belysa 1900-talshistoria samt den ideologiska framväxten under industrialiseringen och de kon- sekvenser som sprang ur denna utveckling.¹⁴

3.2 Staten och läroböckerna

Långström pekar, i sin avhandling, på de olika styrinstrument som staten brukat sig av under den svenska skolans existens. Dessa styrinstrument användes för att påverka och styra skolan i en önskvärd riktning. De punkter som Långström nämner är:

1. Lagar och regler

2. Målstyrning genom läroplaner

3. Kontroller av skolan genom statistik, inspektörer, centrala prov m.m.¹⁵

Förutom dessa instrument som har brukats för att påverka den svenska skolan så har statens kontroller av de brukade läromedlen varit ett ytterligare ingripande för att styra vad den svenska skolan har kunnat lära ut.

Långström menar att det, även innan 1842-års folkskolereform genomdrevs, alltid har varit i statens intresse att kontrollera vad som lärs ut i den nationella skolan då skolan alltid haft en fostrande funktion. Den statliga instans som först skapades för att utöva kontroll över bokut-

12 Långström (1997). S 69.

13 Lgy11. S 66. (hämtad 2017-12-12)

14 SOU 2008:27. S 356–357.

15 Långström (1997). S 191.

7

givning inom Sveriges gränser var censorsämbetet, det skapades under 1600-talet, det ge- nomförde kontroller på allt material som skulle utges för att säkerställa att det inte rörde sig om statsfientlig propaganda eller annat som kunde anses vara moraliskt förkastligt.¹⁶ Även genom de förändringar som frihetstiden innebar så behölls censorsämbetet då funktionen av detta säkerställde att den litteratur som utgavs inte skulle bidra till att skapa revolutionära tankar bland den läsande delen av befolkningen. Även då 1766-års tryckfrihetsförordning genomdrevs behölls en strikt statlig kontroll över de läroböcker som brukades inom skolan som förändrade godkännandeproceduren. Tryckfrihetsförordningen resulterade i att ansvaret för godkännandeproceduren flyttades från censor till stiftsbiskopen som skulle kontrollera de böcker som brukades inom skolsystemet.¹⁷

Henrik Åström Elmersjö, fil.dr. i historia, skriver i sin avhandling, En av staten godkänd historia, om statens allt mer växande intresse för kontroll av den svenska skolan under 1800- talet som en konsekvens av den ökade mängden elever. Genom att i ett tidigt stadium börja utöva inflytande på såväl lärarutbildningen, som den litteratur som skall användas inom undervisningen ges eleverna, enligt Elmersjö, den kunskap, och fostran, som är önskvärd för de framtida samhällsmedborgarna.¹⁸

Ett första reellt statligt ingripande i bruket av läroböckerna skedde under den senare delen av 1800-talet då statliga kommissioner för läroboksgranskning tillsattes för att genomföra en grundläggande kontroll för de läroböcker som brukades. Kommissionen skulle kontrollera om skolböckerna uppfyllde de krav som efterfrågades från statligt håll. Kraven som ställdes var allt från faktastoffets relevans och riktighet till bokens disposition och kvalité på material och tryck.

Enligt Långström skall det ej ha rört sig om några vidare avancerade krav som ställdes på läroböckerna under den granskning som genomfördes, men efter avslutad granskning år 1887 hade kommissionen inte godkänt en enda av läroböckerna för svensk historieundervisning. ¹⁹ Elmersjö visar även på att underkännandet av samtliga böcker för historieundervisning resulterade i att två av de kommitterade, som var delaktiga i granskningen av litteraturen, skrev egna böcker vilka fick godkännande att publiceras och brukas inom den svenska skolan. Detta innebar att medlemmar av den statliga kommissionen producerade böcker som anpassades till de krav som ställdes.²⁰

16 Långström (1997). S 191–192.

17 Långström (1997). S 192.

18 Elmersjö (2017). S 47–48.

19 Långström (1997). S 192.

20 Elmersjö (2017). S 48.

8

Problematiken med de svenska läroböckerna var kvarstående och debatterades kontinuerligt.

Debatten behandlade bruket av statlig kontroll angående läroboksinnehåll och menades vara ett mycket gott verktyg för att skapa demokratiskt sinnade elever samtidigt som man kunde bryta det, för tiden rådande, konservativa stoff som läroböckerna bestod av. Det ansågs från statligt håll vara till fördel att kunna öva en utökad kontroll över läroboksinnehållet men att tillåta den fria marknaden stå för produktionen av dessa.²¹

Efter 1887-års granskning blev granskningsuppdraget vilandes och lyftes först ånyo år 1938 under mellankrigstiden då regeringen såg sig nödgad att genomföra en ny granskning av de läroböcker som brukades, då såväl kvalité som pris ansågs vara viktiga aspekter för läroböck- erna. Den kommission som nu tillsattes skulle, till skillnad från den föregående, vara fristående från staten och istället rapportera direkt till skolöverstyrelsen. Möjligheten för skolöverstyrelsen var även att tillsätta två sakkunniga per bok för att genomföra en närmre granskning. Böcker som inte kommissionen skulle granska var religionsläroböckerna vars sakkunniga skulle tillsättas i samråd med ärkebiskopen.²² Klagomål hade rests mot de böcker som var i bruk under denna tid då kostnadsfrågan var relevant för eleverna. Eleverna ansvarade för att införskaffa böckerna själv vilket i många fall innebar en större belastning för den personliga ekonomin.

Likaså fanns där en önskan om att de böcker som skulle brukas var intressanta för eleverna, då det sågs som hjälpandes för eleverna att tillskansa sig önskat stoff.²³ Under en första granskning av totalt 1310 skolböcker underkändes 328 av dem och bedömdes som direkt undermåliga.

Inom historieämnets granskade böcker var nära en tredjedel av alla böcker underkända och ytterligare en sjättedel fick klassas som b-böcker, alltså inte att rekommendera för bruk.²⁴ Genom nämndens utlåtande angående läroböckernas duglighet för undervisningen publicerades även listor för de böcker som var godkända för användning inom den svenska skolan. Detta tillät då staten att styra vilka böcker som skulle brukas.²⁵ Den stora mängden böcker som un- derkändes, eller blev klassade som till del undermåliga, motiverade ytterligare centrala granskningar av de böcker som i framtiden skulle brukas inom den svenska skolan.²⁶

Den granskning som påbörjades på 30-talet pågick fram till 1948 då denna omvandlades till en stående nämnd där en expertpanel bestående av 2 personer utsedda av skolöverstyrelsen, 5

21 Elmersjö (2017). S 49.

22 Långström (1997). S 193–194.

23 Långström (1997). S 194–195.

24 Elmersjö (2017). S 52.

25 Långström (1997). S 193, 196.

26 Elmersjö (2017). S 52.

9

personer utnämnda av konungen, 2 lärare och 3 representanter för allmänna intressen.²⁷ Förutom de ovanstående personerna i nämnden togs nu kravet på ärkebiskopens deltagande bort och även ansvaret för granskningen av religionsläroböcker tillskrevs samma nämnd.

Från och med 1969 tillsattes även ytterligare en grupp som skalle granska historieläroböckerna specifikt. Det som tillkom för denna granskning och skiljer sig från tidigare ingripanden i läroboksbeståndet var att denna grupp även skulle granska böckerna på en pedagogisk grund.

Detta då man efterfrågade böcker som skulle hjälpa eleverna att tillskansa sig en analytisk- och tolkningsmässig förmåga. Skolböckerna skulle även bidra till en, för eleven, självkontrollerande karaktär för att underlätta elevernas förståelse av stoffet.²⁸ Fortgående kontroller på läromedel ledde till att det, år 1974, tillkom ytterligare riktlinjer för att objektivitetsgranska alla läroböcker i So-ämnen. Detta ansågs nödvändigt på grund av att staten påverkade innehållet i läromedlen vilket resulterade i subjektiva framställningar.²⁹ Denna nya granskning bestod av ett 70-tal personer som kontinuerligt skulle granska alla böcker som brukades i skolan, samt nya böcker som var ämnade att brukas som läromedel.³⁰

Det slutgiltiga skedet för den statliga kontrollen av läromedel utgjordes av Statens institut för läromedelsinformation (SIL) som ansvarade för produktionen av läromedelskatalogerna som fått godkännande för bruk inom den svenska skolan. Detta innebar att det, genom SIL, var ett statligt utlåtande som gällde för vad som var acceptabelt att bruka inom det svenska skolsy- stemet. Den kontroll som staten utövade genom SIL grundade sig i att Skolöverstyrelsens granskningar var tvungna att gå via SIL, för slutligt godkännande. SIL kunde anmärka på specifika böcker och hota med att dessa inte skulle få brukas inom den svenska skolan. På demokratiska grunder tilläts förlag att uttala sig i syfte att försvara de punkter som fått an- märkningar, vilka sedan skulle vägas av SIL. Slutligen gav SIL sitt utlåtande om läromedlet fick brukas eller ej. När väl SIL hade presenterat sitt utlåtande fick detta ej överklagas.³¹ Den statliga granskningen av läroböcker upphörde helt år 1991 med motiveringen att den svenska lärarkårens kompetens var tillräcklig för att bedöma läromedlens kvalité och funkt- ionalitet. Vidare sågs det även som att den fria marknaden skulle tillgodose behovet av läro- böcker tillsammans med den sortering som skulle ske genom lärarkårens aktiva val och detta

27 Långström (1997). S 195.

28 Långström (1997). S 197.

29 Långström (1997). S 198.

30 Långström (1997). S 198.

31 Långström (1997). S 200–201.

10

skulle då säkerställa att alla krav uppfylldes.³² Efter att den svenska läromedelsgranskningen upphörde fanns även argument angående beslutet som sade att den ökade datoriseringen av den svenska skolan skulle bereda vägen för andra resurser än endast de traditionella läroböckerna.³³

4. Den svenska sekulariseringen

En avgörande faktor för det svenska samhällets utveckling, samt för den svenska skolans utveckling var den framskridande sekulariseringen som förpassade religion från det offentliga till det privata. Det är utifrån denna sekulariseringsprocess som detta nästa stycke skall behandla den forskning som kan förklara sekulariseringens utveckling och dess påverkan på den svenska skolan.

4.1 Sekulariseringens tre teorier

Karel Dobbelaere är professor i religionssociologi och har i sin bok Secularization: An analysis at three levels valt att genomföra en djupgående analys av sekulariseringsprocesser och dess påverkan i tre separata nivåer. De tre aspekter som Dobbelaere presenterar i sin bok är samhällelig sekularisering, organisationssekularisering och individens sekularisering.

4.1.1 Samhällelig sekularisering

Dobbelaere presenterar flera faktorer som spelar roll i sekulariseringsprocessen av ett samhälle.

De främsta faktorer som finns för sekulariseringsprocessens inledning och fortskridande är först och främst institutionell differentiering, då samhället utvecklar en starkt byråkratisk karaktär.

Detta sker då de olika styrande organ bildas när staten moderniseras. Genom denna komplexa struktur skapas ett kollektivt medvetande. Detta nya medvetande anpassas efter de värden och normer som förmedlas från statligt håll. Dessa står i direkt motsats till ett religiöst grundat världsligt styre.³⁴ Den växande byråkratin agerar tillsammans med industrialiseringen av samhället då industriella och vetenskapliga framsteg kräver en stadigt växande kader av vetenskapsmän och bildade arbetare. Dessa vetenskapsmän och arbetare för med sig en världsbild som bygger på en empiriskt och logiskt grundad tro, snarare än en religiös världsbild

32 Långström (1997). S 201–202.

33 Långström (1997). S 202.

34 Dobbelaere (2004). S 30.

11

som lägger framsteg och välgång på Gud(-arnas) gåvor och välsignelser. Med industrialiseringens framsteg och den följande urbaniseringen splittras även det tidigare agrara samhället och skapar istället större urbana samhällen där stora mängder människor med olika åsikter samexisterar.

För att tillgodose det nya samhällets behov av bildad arbetskraft och byråkrater följer en ut- veckling av den nationella skolan. Den utveckling innebär att religiösa företrädare som tidigare hade agerat lärare nu inte ansågs besitta tillräcklig kunskap för att kunna förmedla relevant stoff och ersätts då med en lärarkår som inte förmedlar renodlade religiösa idéer och tankar.³⁵ Tillsammans med denna förändrade syn på världen och framväxten av byråkrati följer även en ökad tilltro till politiska filosofier. Dessa ersätter de religiösa övertygelserna, genom det indust- riella samhällets framväxt, för att ge svar på hur man bäst uppnår bättre livsvillkor och fram- gång i livet.³⁶ Denna process leder till att det religiösa förlorar sin ställning i det offentliga då staten inte längre kan hävda kyrkans makt- och sanningsanspråk. Slutligen leder detta till en förflyttning av den religiösa utövningen till den privata sfären då den offentliga är omvandlad till en ideologisk och ekonomisk arena.³⁷

4.1.2 Organisationssekularisering

Den teori som Dobbelaere presenterar angående organisationssekularisering tar sitt avstamp i den proto-sekulära världsbild som den tidiga judendomen bar med sig. Denna uppfattning om världen som proto-sekulär baseras på den judiska uppfattningen om Gud som avskild från världen, Han är dess skapare men står ändock utanför det materiella.

Den förkristna världsbilden i Skandinavien var ej drabbad av en sekulariserande process då såväl gudarna som mytiska skogslevande varelser var en del av det dagliga livet. Då kristen- domen anländer till Norden och ett kristnande påbörjas så ersätts den forna religionen av katolsk kristendom. Denna utveckling inom samhället bevarar vardagslivets sakralitet genom att presentera en världsbild där helgon, sakrament och kyrka infogas som väsentliga delar i sam- hället. Detta innebär att den nya religionen integreras i vardagen.³⁸ I likhet med Max Weber pekar Dobbelaere på den protestantiska reformationen som början på den våg av sekularisering som svepte över Europa genom dess förnekande av den katolska och ortodoxa världsbilden med

35 Dobbelaere (2004). S 32–33.

36 Dobbelaere (2004). S 33.

37 Dobbelaere (2004). S 34.

38 Dobbelaere (2004). S 36.

12

helgon och välsignelser. Då religiositeten förflyttas från det allmänna till det privata tillåts det världsliga att, i likhet med inom judendomen, avsakraliseras och detta utgör grunden för sekulariseringsprocessen. Genom rationaliseringsprocesser inom den lutherska kyrkan och den legitimitet som det världsliga styret gavs på teologiska grunder påskyndades sekulari- seringsprocessen och tvingade fram ett, från kyrkans håll, sekulärt förhållande till samhället.³⁹

4.1.3 Individens sekularisering

Enligt Dobbelaere skapas den individuella sekulariseringen utifrån de tidigare faktorer som har nämnts för såväl samhällelig sekularisering som för organisationssekularisering. Detta innebär att det industriella samhällets framväxt samt betydelsen av de nya ideologier som växer fram med dessa påverkar den individuella sekulariseringen.⁴⁰ Grunden för den individuella sekulariseringen skall vara att det industriella samhället, och den urbanisering som följer, splittrar den gamla sammanhållningen mellan människor och tvingar dem till att omvandlas till individer. Dessa individer har ett fokus på den personliga utvecklingen och det personliga välståndet, inte kollektivets. Dobbelaere menar även att förutom denna påtvingade individualisering så skapar även de nya ideologierna, med socialismen som främsta exempel, en syn på kyrkan som ett verktyg för medel- och överklassen som inte vill arbetarklassens bästa och därigenom även blir till en fiende för denna. Förutom denna utveckling så omvandlas synen på religion som något förlegat då vetenskapliga framsteg är grundade i empiriska undersökningar och inte metafysik.⁴¹

4.2 Sekularisering i Sverige

Den svenska sekulariseringsprocessen kommer här behandlas genom texten Political reform in Sweden av professor Anders Jarlert. Jarlert beskriver i sin text den utveckling som sker inom det svenska samhället från 1866 då de reformer som ledde till tvåkammarriksdagen höll på att genomdrivas vilket ledde till det gamla ståndssamhällets upplösning. För att skapa en mer ingående förståelse för sekulariseringens grunder så kommer även en artikel av professor Yvonne Maria Werner som behandlar de religiösa reformer som genomdrevs i Sverige samt

39 Dobbelaere (2004). S 37.

40 Dobbelaere (2004). S 38.

41 Dobbelaere (2004). S 39–40.

13

dess effekt och professor Magnus Hagevi som beskriver effekten av religiös pluralism i det svenska samhället.

4.2.1 Dissenterlagar och religiösa förändringar

Hagevi presenterar i sin artikel den effekt som religiösa monopol, en kyrka som har statligt stöd och är den enda tillåtna, tenderar att driva sekulariseringstendenser starkt framåt genom att statens medborgare inte erbjuds möjligheten att själva söka svar på existentiella frågor. Detta skall ha lagt en grund för det svenska samhällets utveckling.⁴² I motsats till det religiösa monopolet introduceras en religiös arena med flertalet aktörer. När detta sker ges möjlighet för de individer som önskar att finna svar för de existentiella frågorna. Detta kan göras inom flertalet religiösa organisationer vilket skapar religiös konkurrens. Här skall även påpekas att de existentiella frågorna kan besvaras av andra icke-religiösa aktörer så som filosofier och politiska ideologier som är medtävlande i att erbjuda dessa svar. Just det religiösa uppsvinget som skedde under 1800-talet med frikyrkor och även för den katolska kyrkan grundar sig i existensen av alternativ inom den religiösa arenan som öppnas genom dissenterlagarna.⁴³ Avslutet för den svenska kyrkans hegemoni grundar sig i den dissenterlag som 1860 antogs i syfte att kunna skapa en legal ram för de nya frikyrkorörelserna att agera inom. Detta tvingade staten till att agera då det var förenat med landsförvisning att lämna den lutherska renlärighet som den statliga kyrkan ansågs stå för innan dess att dissenterlagarna togs i bruk.⁴⁴

Genom att öppna den religiösa arenan för fler aktörer än den svenskkyrkliga skapades en kristen pluralism vilket, enligt Werner, kunde ses av staten med delvis blida ögon. Detta var möjligt eftersom de frikyrkliga samfunden vilade på en protestantisk grund. Dock öppnades även den religiösa arenan för den katolska kyrkan vilket bidrog till att det tog nära 20 år för dissenterlagarna att godtas då det krävdes att de frikyrkliga samfunden skulle behövts bli tillräckligt stora för att inte kunna åsidosättas.⁴⁵

Då den svenska kyrkan utsätts för konkurrens skapas ett behov av kyrklig förnyelse för att behålla medborgarna, vilka nu hade möjligheten att välja andra religiösa samfund, som sker i samband med en politisering av kyrkan. Denna politisering visade sig genom liberala och konservativa kretsar inom statskyrkan. Genom de liberala kretsarna skapades en inomkyrklig rörelse som hade för avsikt att reformera kyrkans teologi till vad som benämndes liberalteologi.

42 Hagevi (2009). S 501.

43 Hagevi (2009). S 501–502.

44 Werner (2015). S 44–45.

45 Werner (2015). S 46.

14

Liberalteologin ansåg att kyrkan var tvungen att förnyas och anpassas till moderna strömningar, vetenskapliga framsteg och ett tidsenligt förhållande till det nya framväxande samhället.⁴⁶ Det främsta hotet som den svenska kyrkan skulle bemöta ansågs vara en framväxande katolic- ism i Sverige vilket blev en prioritet då liberalteologin anpassade kyrkan efter samhället. An- ledningen till att den katolska tron sågs som ett hot var då liberala, och socialistiska, ström- ningarna vilka välkomnade statskyrkans anpassning till det nya samhället och synen på relig- ionen som en privatsak.⁴⁷ Den katolska kyrkan sågs stå som en motpol till modernisering och synen på religionen som en offentlig angelägenhet. Denna förståelse av religiositeten som en privat angelägenhet, samt den statliga kyrkans anpassning till det moderna samhället och dess prioriteringar att stävja den framväxande katolicismen, förändrade dess natur. Genom förändringen framtvingades ett förhållningssätt som fokuserade på individens personliga friheter vilka enligt statskyrkliga företrädare stod tvärt emot den katolska kyrkans önskan att kontrollera sina medlemmars liv och ageranden.⁴⁸

Slutligen uppnåddes religionsfrihet genom 1951 års religionsfrihetslag vilket skapade en öppen religiös arena där övriga samfund nu på lika villkor kunde attrahera medlemmar.⁴⁹

4.2.2 Politiska och kyrkliga reformer

Den reform (1866) som införde tvåkammarriksdagen innebar avskaffandet av ståndsriksdagen där det prästerliga ståndet hade haft relativt stort inflytande på staten då det tidigare inflytandet sträckte sig till att vara konungens rådgivare, vilket nu avskaffades. Dock innebar detta att många präster och biskopar istället valdes in i riksdagen och gavs genom detta en möjlighet att fortsatt påverka stat och samhälle.⁵⁰ I samband med riksdagsreformen skedde även en förnyelse inom den högre utbildningen, en professor kunde tidigare utnämnas till biskop oberoende av dennes akademiska inriktning, vilket nu inte längre sågs med blida ögon. En erfaren teolog var att efterfråga istället för en professor i kemi. Dock ansåg man att det var acceptabelt att folkskolan behölls under prästerskapet och biskopens ledning.⁵¹

På grund av 1866 års reformer påverkades även svenska kyrkan negativt genom att kontakten mellan biskoparna och prästerna försvårades då de tidigare hade kunnat agera och kommunicera

46 Werner (2015). S 47.

47 Werner (2015). S 48.

48 Werner (2015). S 48.

49 Werner (2015). S 45.

50 Jarlert (2010). S 225.

51 Jarlert (2010). S 226.

15

vid de tillfällen som stånden sammankallades i riksdagen. Detta innebar för kyrkan och dennes effektivitet att påverka då den mötesarena som de tidigare hade brukat nu inte längre fanns.⁵² På grund av dessa svårigheter vände sig staten allt mer sällan till kyrkan för att få dess utlåtanden om olika spörsmål. Det var först 1898, 32 år efter reformen, som biskopssynoder upprättades för att underlätta för landets biskopar att träffas. Vidare påverkades även kyrkan av att regeringen och konungen, då ständerna upplösts, allt mer sällan efterfrågade kyrkans utlåtande inför beslut som skulle tas. I och med att biskopssynoderna upprättades kunde åter staten efterfråga kyrkans mening, men detta var något som skedde då ärkebiskopen tillfrågades och att denna sedan sammankallade biskopssynoden och lyfte frågan till dem. Först efter en sådan synod kunde ett officiellt uttalande ges.⁵³ Denna process resulterade i ett tidsmässigt långt förlopp innan dess att svar kunde ges.

Vidare reformer som genomfördes var 1908 års vigselreform som tillät alla statens medborgare att välja mellan att giftas kyrkligt eller borgerligt vilket ytterligare flyttade kyrkan från människors liv då det ej längre var tvunget att bruka kyrkans lokaler eller präster för att kunna ingå äktenskap.⁵⁴

Ytterligare förändringar som skedde under denna tid var en förändrad attityd till edssvärandet som brukades då specifika poster tillträdes. Grunden för problematiken med ederna som skulle sväras vid såväl tillsättandet av till exempel en präst, biskop, rektorer eller domare var att det innebar att svära trohet till såväl den lutherska tron i svensk tappning som till konungen. Denna förening av såväl kyrka och stat, samt den relation som denna ed visar på mellan de två, blev allt mer ifrågasatt under slutet av 1800-talet. Om vi ser till de liberalteologiska strömningarna innebar detta att ederna tvingades omformuleras gradvis fram till det tidiga 1900-talet då ederna var fokuserade på individens samvete snarare än tro och majestät.⁵⁵

Ännu en arena som påverkades av moderniseringen var landets universitet där svenska kyrkan tidigare hade ansvarat för att tillsätta professorer. Den problematik som existerade för kyrkan var att denna bar ansvar för tillsättandet av de professorer som uppfyllde kyrkans krav men som nödvändigtvis inte överensstämde med tidens normer. Det uppstod även problem med de professorer som skulle undervisa i teologi då kraven för att teologi skulle ges akademisk status krävde att, precis som i andra akademiska ämnen, att det skulle förekomma kritik mot samma doktriner som professorerna hade svurit med ed att försvara. Slutligen resulterade kraven på

52 Jarlert (2010). S 228.

53 Jarlert (2010). S 228.

54 Jarlert (2010). S 230.

55 Jarlert (2010). S 238.

16

modernisering, och behovet av legitimering för teologi som ett akademiskt ämne, till att svenska kyrkan bröt med universiteten vilka nu kunde anses vara sekulariserade.⁵⁶

4.3 Den svenska skolans sekularisering

Presentationen av sekulariseringen inom den svenska skolan tar i denna uppsats sitt sin början i artikeln The partnering of church and school in nineteenth-century Sweden av religionspro- fessorn Todd Green.

Green menar att den tidiga grundläggande utbildningen inom Sverige var grundad i den svenska kyrkan och dess präster och medarbetare. Denna grund utgjordes genom de krav som ställdes på invånarna att förmedla läskunnighet till deras barn i syfte att dessa skulle kunna läsa Luthers lilla katekes och även ha förståelse för de grundläggande bönerna så som Fader vår och även Credo vilka kontrollerades genom husförhör.⁵⁷ Framväxten av nya skolor, innan reformen 1842, grundade sig på upplysningens idéer vilket ledde till att organisationer så som Pro Fide et Christianismo lyckades etablera flera sockenskolor i delar av Sverige. Genom den skolning som fanns att tillgå samt ansträngningarna från kyrkan och det ansvar som låg på familjefäderna hade Sverige en långt mer läskunnig befolkning än stora delar av Europa vid slutet av 1700- talet.⁵⁸

Green menar att det finns två möjliga förklaringar till 1842 års skolreform. Först och främst går det att peka på den ökade demokratiseringen inom samhället som då skall ha drivit liberaler att kunna se genomförandet av reformen som något positivt och vara demokratiseringen till fördel samt även bidra till samhällets utveckling. Detta sågs som nödvändigt då den agrara ekonomin genomgick stora förändringar i och med skiftesreformer och en begynnande industrialisering som ställde nya krav på medborgarna. Green menar även att mer konservativa strömningar kunde ställa sig bakom reformen då en gemensam och statligt kontrollerad skolning skulle underlätta för staten att skapa medborgare som kunde acceptera staten och även fostras till att bli patriotiska medborgare med en luthersk övertygelse.⁵⁹ Det skall alltså röra sig om att reformen var attraktiv för såväl liberala som konservativa då den erbjöd de verktyg som behövdes för att korrekt kunna forma de framtida medborgarna.

56 Jarlert (2010). S 238.

57 Green (2008). S 333–334.

58 Green (2008). S 334.

59 Green (2008). S 335.

17

Genom reformens krav på etablerandet av skolor i landets socknar tillkom även krav på en större lärarkår för att kunde leda utbildningen inom skolorna. Detta krav skapade en ny och specialiserad grupp inom samhället och specifika institutioner för att utbilda denna grupp, lärarna. Dock lägger Green stor vikt vid att kyrkan var oumbärlig för den tidiga skolan genom dess administrativa och arbetsmässiga insatser.⁶⁰

Ett första steg mot en ökad statlig inblandning i den svenska skolan inträffade 1861 då man ansåg det vara nödvändigt att skapa ett nytt ämbete för att säkerställa skolans förmåga att korrekt kunna bedriva utbildning, folkskoleinspektören.⁶¹ Genom denna nya väg för informat- ion att överföras från inspektören till kommunala och statliga instanser skapades ett embryo för den kommande statliga inblandningen som allt mer kom att genomsyra den svenska skolan. Vid denna tidpunkt var dock skolinspektören bunden till den svenska kyrkan men utsedd av staten vilket markerade ett mycket starkt samarbete mellan dessa aktörer.⁶²

Ett första tecken på en tilltagande sekularisering syntes 1880 då Sveriges Allmänna Folk- skollärareförening (SAF) bildades. De propagerade för ett separerande av skola och kyrka på grunderna att skolans primära funktion är, och bör vara, att skola eleverna i praktiska ämnen och att den religiösa och moraliska fostran skall ske inom kyrkans egna organisation. Inom SAF fanns aktörer som starkt propagerade för att skolan skulle vara en egen aktör som stod utanför kyrkans inflytande. De aktörer som starkast propagerade för denna splittring var frikyrkliga medlemmar, socialister och majoriteten av alla lärare.⁶³

Green placerar 1909 som det år som den samhälleliga sekulariseringen syns tydligast för första gången inom skolan. Detta gör han då staten genomför övergripande förändringar inom skolans organisation som innebär att alla skolor, med undantag för de som ligger ute i lands- bygdsområden med längre distanser till närmsta stad, nu skall rapportera direkt till den kom- munala skolstyrelsen istället för till den svenska kyrkan. Detta innebär att staten till stor del bröt kyrkans direkta inflytande, det fullständiga brottet med kyrkan i Sverige sker 1930 då även de skolor som ligger ute på landsbygden slutar rapportera till svenska kyrkan.⁶⁴ Det biskopliga ämbetet tjänade fortfarande som slutlig instans för skolan på regional nivå, men även detta

60 Green (2008). S 337.

61 Green (2008). S 339.

62 Green (2008). S 340.

63 Green (2008). S 346.

64 Green (2008). S 346.

18

avslutades år 1958 då staten skapade regionala skolstyrelser som övertog ansvaret för de skolor som fanns inom distriktet och även för de lärarutbildningar som var placerade inom detta.⁶⁵ Slutligen pekar Green på omvandlandet av morgonbönen till morgonsamling (1960) som det avslutande steget av sekulariseringsprocessen samt kristendomsämnets omformning till relig- ionsämne.⁶⁶

4.4 Sekulariseringens slut?

Uppfattningen om Sverige som en sekulariseringens bastion har enligt Magnus Hagevi allt mer börjat ifrågasättas. Grunden för denna förändring vilar på flera faktorer vilka Hagevi menar har förbisetts av forskare.

Problematiken bakom synen på sekulariseringen som något fortgående och även utan avslut är något som skall ha varit en självklarhet för samhällsvetare som placerar vetenskap och religi- ositet som två oförenliga enheter som inte kan samexistera.⁶⁷ Hagevi presenterar i sin artikel Sekulariseringens slut? exempel med forskare som Einstein och LeMaitre, vilka inte ser ve- tenskapen som ett hot mot en religiös övertygelse. Det är denna samexistens som inte ses som naturlig eller möjlig, vilket har drivit den kontinuerliga uppfattningen om sekulariseringen som konstant pågående i västvärlden. Sekulariseringen skall även kunna uppfattas agera snarlikt i i- länder överlag.⁶⁸

Problematiken med att avläsa graden av sekularisering kontra sakralisering och den utveckling som sker mellan de två, vilar sig enligt Hagevi på förståelsen av religiositet som grundat i organiserad religion och inte den personliga religiösa övertygelsen som grundad i en icke- organisationsbunden sådan.⁶⁹

En begynnande sakralisering av Sverige skall, till del, gå att finna inom det postmoderna samhällets avsaknad av objektiva sanningar. Genom det faktum att det dagliga livet, och de sanningar som finns däri, uppfattas som subjektiva kan detta förklaras som en form av kaos för den enskilda individen då inga objektiva sanningar går att finna. Genom religiösa och spirituella övertygelser erbjuds individen att ersätta detta subjektiva kaos med ett objektivt, och stabilt

65 Green (2008). S 347.

66 Green (2008). S 347.

67 Hagevi (2005). S 38.

68 Hagevi (2005). S 36.

69 Hagevi (2005). S 39–40.

19

kosmos som svarar på de existentiella frågorna och erbjuder individen en mening och identitet.⁷⁰

Förutom de personer som definierar sin egen religiösa tro, utan att vara en del av ett samfund, utgör en del av den sakrala utvecklingen. Förutom de människor som definierar en egen religiös övertygelse så är även de som ansluter sig till religiösa organisationer en del av denna sakraliseringsprocess. De som ansluter sig till religiösa organisationer utgörs delvis av in- hemska konvertiter och invandrare som bär med sig sin religiösa övertygelse till Sverige och då påverkar graden av sakralisering.⁷¹

5. Det didaktiska fältets utveckling

Detta avslutande stycke skall behandla den didaktiska och pedagogiska utvecklingen i Sverige.

5.1 Didaktikens utveckling under 1900- och 2000-talet

Ulf P. Lundgren, professor i pedagogik, beskriver i sin artikel Läroplansteori och didaktik – framväxten av två centrala områden den utveckling som har styrt och påverkat den svenska skolan under 1900-talet. Lundgren menar inledande att 1919 års undervisningsplan var det första stora steget mot en progressiv pedagogik tack vare en aktiv debatt angående bruket av pedagogik.⁷² Det som Lundgren menar var den främsta förändringen inom den svenska peda- gogiken var att den grundade sig i empirisk psykologi för att styra pedagogikens utformande.

Förståelsen för eleven, i denna nya pedagogik, grundade sig på uppfattningen av det mänskliga sinnet som styrt av allmänna lagar vilket innebar att det var det pedagogiska tillvägagångssättet som var viktigast och inte vad som skulle läras ut.⁷³

Tanken på det mänskliga psyket som uppbyggt enligt specifika mönster och den nya didakti- kens förankring i denna vetenskapliga empiri, innebar en utveckling där samhälleliga framsteg även skulle komma skolan till del. Lundgren menar att de teknologiska framsteg, så som radion, togs i bruk för den svenska skolan som ett pedagogiskt verktyg.⁷⁴

70 Hagevi (2005). S 42.

71 Hagevi (2005). S 42.

72 Lundgren m.fl. (2014). S 200.

73 Lundgren m.fl. (2014). S 200.

74 Lundgren m.fl. (2014). S 202–203.

20

Den progressiva pedagogiken menade även att det krävdes en utökad utbildning för eleverna som resulterade i krav på mer omfattande läroplaner. Liksom den nya pedagogiken så skulle dessa läroplaner utformas enligt empiriska studier som visade hur kunskap användes. De strömningar som skulle påverka utformningen av de nya läroplanerna, förutom dess vetenskapliga grunder, var även förståelsen av ett ökande behov av demokratisk fostran och rätten till en god utbildning.⁷⁵

Lundgren påpekar dock att denna nya pedagogik skall ses som en föregångare till den ut- veckling som sker under 1960-talet då det ses som en allt större angelägenhet att bedriva aktiv forskning kring behovet av kunskap i samband med 1960-talets skolreformer.⁷⁶ Kartläggningen som skedde under 1960-talet skulle utreda vilka kunskaper som var efterfrågade under arbetslivet. Detta innebar att den pedagogiska och didaktiska forskningen effektivt avbröts genom att forskningens fokus förflyttades till kunskapsinnehållet för skolan och inte hur detta skulle läras ut. Lundgren påpekar också att lärarnas didaktiska valfrihet effektivt hade eliminerats genom 1946 års skolkommission.⁷⁷

Uppsvinget för utbildningsforskningen infann sig på nytt i slutet av 1960-talet då det skedde en förflyttning av fokus från marknadens behov av specifika kunskaper till en komparativ forsk- ning. Vad som drev denna nya komparativa tradition var ett intresse för olika länders skolsy- stem som bidrog till att utveckla implementeringsforskningen vilket ledde till en ökad mängd resultatstudier.⁷⁸ Genom att kunna bruka studier på implementeringen av skolreformer och förändringar inom skolsystemet gavs viktiga instrument för att påverka den didaktiska utvecklingen.

Den tidigare forskningen som genomförts under 1900-talet, och den etablerade pedagogiken, började ifrågasättas under 1970-talet då etnografisk och antropologisk forskning trädde in som normerande för sin tid. Lundgren menar här att ett nytt begrepp började forma förståelsen av didaktik och pedagogik, vilket var den dolda läroplanen. Detta begrepp växte fram genom marxistiskt orienterade akademiker och skapade ett ifrågasättande av den dåvarande skolan och den didaktiska och pedagogiska struktur som existerade. Akademikerna menade den dolda läroplanens funktion var att fostra eleverna till underkastelse. Med detta ifrågasättande lyftes också stark kritik mot läroplanerna som styrinstrument.⁷⁹

75 Lundgren m.fl. (2014). S 203.

76 Lundgren m.fl. (2014). S 211.

77 Lundgren m.fl. (2014). S 211.

78 Lundgren m.fl. (2014). S 213.

79 Lundgren m.fl. (2014). S 215.

21

Avslutningsvis i sin text presenterar Lundgren den kritik som riktades mot det tidigare läroplanstänkandet av en grupp forskare som gick under namnet reconceptionalists vilka, enligt Lundgren, ska ha haft ett allmänt missnöje mot sakernas tillstånd i allmänhet.⁸⁰ Som ett alternativ till det tidigare läroplanstänkandet och det dåvarande tillståndet, inom såväl forskning som skola, fanns egna teoretiska konstruktioner med sin grund bland annat i fenomenologi, feminism och marxism.⁸¹

Den forskning som idag bedrivs inom didaktik och läroplansteori är splittrad då det finns in- riktningar som sträcker sig från kritiska studier till historiska analyser. Lundgren påpekar att den forskning som har bedrivits och nu bedrivs alltid följer utbildningens samhälleliga roll och funktion vilket innebär att det styrs utifrån det system och den tid som forskningen har bedrivits inom.⁸²

Genom tillkomsten av ny teknik och en ny global värld som knyts samman skapas en pro- blematik om vilken kunskap som är värd att lära ut. Detta problem är något som skall ha växt fram över åren på grund av ökad frihet för lärarna att utforma vad som lärs ut, samt hur det skall läras ut. Detta innebar att lärarnas aktiva val har styrt elevernas lärande. Genom 2000-talets centralisering och politisering av skolan så har åter nya detaljerade läro- och kursplaner presenterats. Under 2000-talet så har skolan även upplevt en minskad professionell styrning då lärare upplever att det finns ett minskat förtroende för lärarnas professionella förmågor.⁸³

5.2 Ett brott mellan historiker och didaktiker?

Per-Arne Karlsson, docent i ämnesdidaktik, behandlar den splittring som skett mellan historiker och didaktiker, i sin bok Undervisning och lärandehistoria – ett kreativt rum för narrativ kompetens, under tidsspannet 1980–2014. Karlsson menar att det under 1980-talet fanns en god grogrund för ett utökat intresse för historiepedagogiken, senare historiedidaktiken, vilket resulterade i att forskare från Lunds universitet sammankallade till en historiekonferens. Vid denna konferens bidrog professor Birgitta Odén med ett inlägg som behandlade vad hon kallade historiepedagogik vilket skall ha knutit samman forskningsfälten historia och pedagogik.⁸⁴ Begreppet historiepedagogik kom dock att ändras till historiedidaktik som kom att sätta sin

80 Lundgren m.fl. (2014). S 218.

81 Lundgren m.fl. (2014). S 218.

82 Lundgren m.fl. (2014). S 218.

83 Lundgren m.fl. (2014). S 219–221.

84 Karlsson (2014). S 13.

22

prägel på ett ökat samarbete mellan historiker, pedagoger och didaktiker som visades genom gemensamma konferenser och forskningsprojekt.⁸⁵ Dock skall där, redan från de inledande stadierna i denna utveckling, funnits två separata grupper med specifika intresseområden som var inriktade på samhällsorienterade områden. Den första gruppen hade en tydlig inriktning mot läroplans-, -historiebruks- och läromedelsteoretiska undersökningar. Den andra gruppen förespråkade undersökningar med experiment, observationer och intervjuer i skolmiljö. ⁸⁶ Där fanns dock problem med detta samarbete då fanns klyftor mellan forskarna som grundade sig i det faktum att det saknades en gemensam plattform. Detta visade sig tydligast genom att de forskare som hade deltagit vid den tredje nordiska historiekonferensen 1987 inte närvarade vid senare konferenser, samt genom mängden forskningsprojekt, tidskrifter och seminarier lades ner.⁸⁷ Det som resulterade i brottet fanns, enligt Karlsson, i historikernas och didakti- kernas olika intresseområden. Historikerna skall endast ha varit intresserad av förmedling av historisk kunskap genom traditionell förmedling och didaktikerna skall ha motsatt sig att vara låsta i en specifik typ av förmedling av historiekunskap.⁸⁸ En splittring skedde, på snarlika grunder, mellan pedagoger och historiker, dock vid ett senare skede under 1990-talet. ⁸⁹

Karlsson menar att i denna strid som rådde mellan historiker – pedagoger – didaktiker resul- terade i en seger för didaktikerna som fick ett större inflytande på historievetenskapen. Karlsson påpekar dock att det, nu i retrospektiv, alltid är segrarna som skriver historien och förmedlar denna. Slutligen innebar detta att historiedidaktikerna kom att vara tongivande för den forskning som sedan har gjorts under 2000-talet vilket har påverkat forskningens fokus. Det som historiedidaktikerna har menat var i behov av ytterligare forskning var inom begreppet

”historiebruk, historiekultur och betingelser för historieundervisningen”.⁹⁰

6. Sammanfattning och analys

Denna del av uppsatsen ämnar sammanfatta det material som har behandlats och se vilka möj- ligheter som finns för vidare forskning.

85 Karlsson (2014). S 14.

86 Karlsson (2014). S 14.

87 Karlsson (2014). S 15.

88 Karlsson (2014). S 15.

89 Karlsson (2014). S 15.

90 Karlsson (2014). S 15–17. Karlsson citerar historiker Bengt Schüllerqvist.

23

6.1 Skola och läromedel

Inledande presenterades historieämnets utveckling vilket har visat på en tilltagande internat- ionalisering då ämnet frångår sin nationalistiska grund och istället introducerar ett fokus på världens historia. Detta är något som gradvis utvecklas genom såväl intern påverkan i form av politiska beslut, men även extern påverkan av omvärldshändelser så som världskrigen vilka visar på faran med nationalism.

Ytterligare påverkan från statligt håll var den ökade uppfattningen om den demokratiska fost- rans värde inom den svenska skolan för att motverka politisk extremism. Detta var framför allt något som uppmärksammades under mellankrigstiden men som sedan har fått stå som ett fundament för den svenska skolans uppfostringstanke. Genom att skolans demokratiska upp- drag hamnade i fokus fick det konsekvenser för historieämnet som fick träda tillbaka som ett av de primära skolämnena då samhällskunskapen ansågs vara mer lämpat för att fostra eleverna.

Då fostranstanken förflyttades till samhällskunskapen blev historieämnets primära funktion, förutom att förmedla efterfrågad kunskap, att ge eleverna förmågan att bruka källkritik. Man såg även i Lgr 69 möjligheten för historieämnet som ämnesintegrerade, då andra ämnen så som religion eller geografi behandlades. Denna ämnesintegration kunde effektivisera inlärningen.

Ämnesintegrationen skulle, tillsammans med de nya styrdokumentens instruktioner, belysa världshistorien multireligiöst och multikulturellt vilket visar på en tydlig tillbakagång för de nationalistiska tendenser som tidigare fanns inom historieämnet. Långström skriver i sin doktorsavhandling angående dessa nya perspektiv när han presenterar det nya postkoloniala Asien eller de pågående frihetskrigen i Afrika som exempel inom historieämnet. Det är även under denna period som objektivitetskriteriet lyfts inom såväl skola som styrdokument.

Samtidigt som objektivitet efterfrågas så sker en politisering av lärarkåren och samhället vilket innebar att lärarna var tvungna att vara öppna med sina politiska uppfattningar för att eleverna skulle vara medvetna om subjektiviteten. Detta styrktes ytterligare genom Lpf 94 som sade att alla värderingar som redovisade måste knytas till den person som stod för dem. Avslutningsvis så presenterades även Lgy 11 som lade större vikt vid historieperspektiv samt att eleven skall få insikt i samhällsförändringar.

Den statliga styrningen av skolan har visat sig genom bruket av lager och regler, läroplaner och kontroller av skolan genom bruket av inspektioner och statistik. Förutom dessa styrinstrument så har även bruket av kontroller för läromedel effektivt tillåtit staten att kontrollera vad som

24

lärs ut i den svenska skolan. Genom dess ursprung i censorsämbetet fram till dess att biskoparna tog över omvandlades lärobokskontrollen efterhand till statligt tillsatta kommissioner. Genom utveckling till kontinuerlig granskning av böckerna under 1900-talet utvecklades ett ökande inflytande från statligt håll vilket avslutades med nedläggningen av SIL 1991. Genom att SIL övergavs fanns ej ett beslutande organ för vilka böcker som kunde brukas inom den svenska skolan då man argumenterade för att kompetenta lärare skulle, tillsammans med den fria marknaden, garantera att endast de böcker som uppfyllde ställda krav skulle kunna brukas. Ett ytterligare argument för avskaffandet av de statliga kontrollerna var den ökade datoriseringen vilket försvårade statlig kontroll över vilket material som kunde tillgås.

Utvecklingen av den svenska skolan visar tydligt på en kontinuerligt tilltagande öppenhet för omvärlden som ännu är en del av skolan genom Lgy 11. Dock skapar detta vissa frågor då den statliga kontrollen ej längre existerar för att styra vilka läromedel som brukas inom skolan och vad som eleverna lär sig genom bruket av dessa läromedel. Styrdokument existerar fortfarande för att leda lärarna inom sitt yrke för utbildningen av elever men med den tillgång som eleverna har till diverse material på internet så faller det på läraren att godkänna dess bruk vilket potentiellt kan försvåra vilken information som tillåts påverka elevernas lärande.

6.2 En sekulär skola?

Karel Dobbelaere presenterade sin analys av sekularisering på tre olika nivåer vilka påverkar samhällets avsakralisering och hur det påverkar samhället såväl som individ. Genom att sam- hället sekulariseras genom den Lutherska tron och en ökad industrialisering, samt den allt mer komplexa statliga apparatur som verkar i staten, så fasas religion ut till förmån för empirisk vetenskap och en tilltro till politiska filosofier.

Genom riksdagsreformen 1866 fråntogs kyrkan sin roll som ett separat stånd och som rådgivare för kungen vilket resulterade i en försvagad ställning inom staten. De problem som uppstod genom förlusten av den politiska makten, försvagades kyrkans möjlighet att påverka samhället vilket sedan tidigare även hade visats genom dissenterlagarnas öppnande av den religiösa arenan i Sverige. Kyrkan tvingades till förändring genom politiska strömningar och uppfattade hot från andra kyrkor med den katolska kyrkan som främsta exempel. Genom att anpassa sig efter sin samtids normer och vetenskapliga framsteg önskar kyrkan visa på sin relevans att existera i ett modernt samhälle. Dock påverkade det uppfattade hotet från främst den katolska kyrkan utvecklingen genom att den statliga kyrkan nu såg sig försvara medborgarna fri- och