När SVE blir SVAEn studie av ett läromedel i svenska förgymnasieskolan

Självständigt arbete 15 hp

När SVE blir SVA

En studie av ett läromedel i svenska för gymnasieskolan

Författare: Viktoria Byström Handledare: Sofia Ask

Examinator: Gisela Håkansson Termin: VT 2021

Ämne: Svenska som andraspråk Nivå: Grundnivå

Kurskod: 2SS10E

Titel på engelska: From Swedish into Swedish as a second language. A study of a teaching material for upper secondary school

Sammandrag

Syftet med denna studie är att undersöka vad som händer när ett läromedel i kursen Svenska 1 ändras och anpassas till kursen Svenska som andraspråk 1. I undersökningen har granskats huruvida innehållet i de båda läromedlens kapitel om språksociologi motsvarar intentionerna i det centrala innehållet. Dessutom har de innehållsliga och formmässiga förändringar SVE-boken genomgått för att bli SVA studerats. Genom närläsning av de bägge kapitlen har innehåll och språklig form granskats, och fynden har kategoriserats och analyserats. De viktigaste resultaten är att stoffet i läromedlen motsvarar det centrala innehållet relativt väl, men att det finns en avsevärd skillnad i innehållet mellan de båda bokversionerna. Språket har när SVE blivit SVA vid enstaka tillfällen förenklats, vilket gett innehållsliga skillnader, men har i övrigt inte ändrats i någon väsentlig grad.

Nyckelord

Läromedel, gymnasieskolan, Svenska 1, Svenska som andraspråk 1

Innehåll

1 Inledning 4

1.1 Syfte och frågeställning 5

2 Tidigare forskning 5

2.1 Läromedelsforskning 5

2.2 Forskning om skolämnet svenska som andraspråk 7

3 Metod och material 8

3.1 Material, urval och avgränsningar 8

3.2 Analysmetod 9

3.3 Forskningsetiska aspekter 11

3.4 Reliabilitet och validitet 11

4 Analys och resultat 12

4.1 Analys av innehåll 12

4.1.1 Innehåll i förhållande till det centrala innehållet för Svenska 1 12 4.1.2 Innehåll i förhållande till det centrala innehållet för Sva 1 13 4.1.3 Innehållsliga skillnader mellan läroboksversionerna 14

4.1.3.1 Tillägg 14

4.1.3.2 Exkludering 15

4.1.3.3 Expansion 16

4.1.3.4 Komprimering 17

4.2 Språkliga skillnader mellan läroböckerna 18

4.2.1.1 Förkortning/strykning 19

4.2.1.2 Tillägg 19

4.2.1.3 Visuell förstärkning 21

5 Resultatdiskussion 22

5.1 Inledning 22

5.1.1 Relationen till det centrala innehållet 23

5.1.2 Innehållets förändring när SVE blir SVA 23

5.1.3 Språklig förändring när SVE blir SVA 25

5.2 Metoddiskussion 26

5.3 Slutsatser 26

5.4 Vidare forskning 27

Referenser 28

1 Inledning

Den svenska skolan har på pappret två parallella svenskämnen med skilda ämnesplaner, centrala innehåll och kunskapskriterier men som ändå i mångt och mycket ligger nära varandra. I gymnasiets årskurs ett är 100-poängskurserna Svenska 1 och Svenska som andraspråk 1 obligatoriska, och så kallade gymnasiegemensamma kurser. Dessa har lika stort meritvärde vid vidare ansökan till universitet eller högskola (Tingbjörn 2004:757).

Hur skolornas undervisning i svenska och svenska som andraspråk är organiserad varierar väsentligt. Ibland är kurserna helt skilda åt medan SVA ibland hanteras som ett stödämne. Det är heller inte ovanligt att elever i de båda svenskämnena undervisas parallellt i formellt olika ämnen, men i samma undervisningsgrupper eller att ämnet svenska som andraspråk helt saknas (Skolverket 2018, Skolinspektionen 2020).

Bidragande orsaker verkar bland annat vara ämnets låga status samt den otydlighet som finns i vilka elever som bör läsa respektive svenskämne (Economou 2013, 2015).

Att undervisa i de båda gymnasiekurserna Svenska 1 och Svenska som andraspråk 1 betyder alltså att lärare kan ha elever som läser olika kurser i samma klassrum, vilket innebär en speciell utmaning när det gäller val av läromedel. För undervisande lärare gäller det ofta att förhålla sig till de läromedel som skolan redan har, eller vid nyinköp välja ur det tämligen omfångsrika och varierande utbudet på marknaden. Någon statlig kvalitetsgranskning av läromedel har inte funnits sedan 1991, så granskningsarbetet ankommer kollegiet eller den enskilda läraren. Det finns en mängd olika digitala, analoga och i olika varianter kombinerade läromedel anpassade för de olika kurserna.

Ett par av förlagen har gett ut läroböcker i två versioner, en för svenska och en för svenska som andraspråk. I den här studien undersöks två läromedel som finns i en alternativ version, alltså för både kurserna Svenska 1 och Svenska som andraspråk 1.

Eftersom kursinnehållet till stor del är detsamma och det inte är ovanligt att eleverna undervisas parallellt i klassrummet är det relevant att jämföra dessa två böcker. Vad är skillnaden dem emellan? Det är alltså av vikt att studera vad som skiljer läroböckerna åt, både innehållsligt och språkligt, eftersom de rimligen skulle kunna användas i parallella elevgrupper.

I texten kommer fortsättningsvis förkortningar användas för att underlätta läsningen.

Ämnena svenska och svenska som andraspråk kommer förkortas till SVE respektive SVA medan kurserna Svenska 1 och Svenska som andraspråk 1 ibland förkortas till Sv 1 respektive Sva 1. De två läroböckerna Svenska impulser 1 och Svenska impulser 1 – SVA förkortas till Sv. imp. och Sva. imp.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att undersöka hur två av de båda läroböckerna i Svenska 1 och Svenska som andraspråk 1 följer det centrala innehållet i delmomentet språksociologi.

Eftersom SVE-boken utkom året före SVA-boken kan man anta att den senare är en bearbetning av den förra. Detta leder till att de båda kapitlen undersöks i förhållande till varandra gällande såväl innehåll som språklig form. Studiens frågeställningar är följande:

● På vilka sätt motsvarar innehållet i de båda läromedlen intentionerna i de centrala innehållen?

● Vilka förändringar har SVE-boken genomgått för att bli SVA i fråga om innehåll och form?

2 Tidigare forskning

Nedan redogörs för aktuell svensk forskning som handlar både om läromedel generellt även sådan som är mer specifikt kopplad till SVA.

2.1 Läromedelsforskning

Det finns en mängd studier av läromedel, av olika slag och om olika ämnen. Även studier av skolämnena svenska eller svenska som andraspråk finns det gott om, speciellt från de senaste 15–20 åren. Däremot är jämförande läromedelsundersökningar i SVE och SVA mer sällsynta.

Läromedel i skolan har beforskats utifrån perspektiv som berör både nya medier och arbetssätt (Juhlin Svensson 2000) samt lärobokens roll i undervisningen (Skolverket 2006). Juhlin Svenssons studie visar att användningen av IT är något av en generationsfråga samt högre bland lärare som sällan eller aldrig använder läroböcker.

Den traditionella läroboken upplevs dock av många lärare som en garanti för att eleverna lär sig rätt saker i förhållande till kunskapsmålen i ämnet (Skolverket 2006a).

Detta diskuteras även av Johnson Harrie (2009) som genom att studera den politiska debatten undersökte vilka anledningarna var till att den statliga läromedelsgranskningen infördes och sedan lades ner 1991. Avhandlingen visar att framförallt kvalitetsargumentet har varit avgörande för granskningens legitimitet. Att kunna påverka läromedlen var också ett indirekt sätt för politikerna att i viss mån kunna styra innehållet i undervisningen.

Studier av SVA-läromedels innehåll visar att målgruppen ofta skildras som socioekonomiskt underordnad (Mattlar 2008). Inga direkta förebilder från väletablerade yrken eller näringsliv ges och förväntningarna på eleverna är lågt ställda. Läroböckerna innehåller ideologiska budskap och verkar ha ambition att undervisa om exempelvis sekularisering, barnuppfostran och jämställdhet. En idealbild av samhällsnormer presenteras, där demokratiska, ansvarstagande arbetare och ambitiösa elever framträder som goda medborgare (Carlson 2002, Mattlar 2008). Även i läroböcker i NO- och SO-ämnen visas ett flertal innehållsliga brister, bland annat “stereotypa och onyanserade framställningar av olika grupper, som kan upplevas som diskriminerande eller kränkande” (Skolverket 2006b, s. 51).

Andraspråkselevers läsförståelse, vilka språkliga utmaningar läroböckernas texter kan innebära samt hur dessa kan bearbetas för att förståelsen ska underlättas, har beforskats i flera studier (Liberg 2001, Olvegård 2014, Reichenberg 2000). Man kan se att det framför allt är fyra olika kriterier som inverkar på läsförståelsen: meningsbyggnadens komplexitet, det faktiska innehållet, att texten görs koherent samt att läsaren engageras med hjälp av olika röster och förklarade begrepp (Liberg 2001). När en text bearbetas med både förstärkt röst och ökad grad av kausalitet jämnas den tidigare signifikanta skillnaden i läsförståelse mellan grupperna nästan helt ut, enligt en omfattande kvantitativ studie (Reichenberg 2000). Olvegård (2014) har analyserat språkliga och strukturella drag i lärobokstexter i historia för att sedan granska andraspråkselevernas möte med vissa av dem. Dessa texter utgör ofta en verklig språklig utmaning; ett både djupt och brett ordförråd, grammatisk analysförmåga samt förmåga att kunna tolka

underförstådd information krävs. Bristen på dessa förmågor leder ofta till att oväntade och kanske felaktiga tolkningar sker.

2.2 Forskning om skolämnet svenska som andraspråk

Forskning om ämnet SVA har blivit mer omfattande de senaste tio-femton åren och består i många fall av intervjubaserade kvalitativa undersökningar. Torpsten (2008) har med hjälp av narrativ analys tolkat andraspråkselevers och blivande SVA-lärares berättelser om lärandet i grundskoleämnet SVA. Även läro- och kursplaner har granskats genom innehållslig idéanalys. Studiens resultat visar att SVA-ämnet vuxit fram ur ett behov att fostra de aktuella eleverna i svenska normer och svenskt kulturarv.

Andraspråkseleverna känner sig exkluderade och avvikande samtidigt som de känner stora inre och yttre krav att lära sig svenska. De anser andraspråksundervisningen vara förknippad med negativa attityder och låga förväntningar samt att undervisningen fokuserar på fel och brister snarare än att utgå från och ta tillvara deras individuella kunskaper och behov.

Economou (2013, 2015) har ur ett kritiskt didaktiskt perspektiv studerat och analyserat situationen för SVA-elever på gymnasienivå. Förutom analys av styrdokument består empirin av såväl enkäter som intervjuer och observationer. SVA-ämnet undersöks ur olika aspekter och de båda svenskämnenas läroplaner jämförs. Studien visar att ämnet SVA ofta ses som underordnat svenskämnet, med färre kognitiva utmaningar. Risken för exkludering lyfts och berättigandet att ha två skilda svenskämnen på gymnasienivå ifrågasätts (Economou 2013).

Även Sahlée (2017) undersöker SVA-ämnet som system och aktivitet i relation till de elever som läser det. Resultaten visar att det behövs en ökad medvetenhet om språk i såväl skolan som i samhället i stort. SVA-ämnets vaga definition i styrdokumenten i kombination med alla i ämnet inbyggda konkurrerande språkliga referenser gör det svårt att avgöra vilka elever som ska läsa det, något som även Siekkenen (2021) diskuterar. I hennes etnografiska studie undersöks hur SVA-eleverna kategoriseras i skolan samt hur de förhåller och positionerar sig till denna gruppering. SVA-ämnet präglas av en bristdiskurs, vilken eleverna har en kluven inställning till då de uppskattar

undervisningen samtidigt som den konstruerar dem som icke-svenskar, oavsett om de är födda i landet eller ej.

3 Metod och material

I detta kapitel presenteras det läromedel analysen baseras på, och därefter redogörs för analysmetod och tillvägagångssätt.

3.1 Material, urval och avgränsningar

Det material som använts i studien är delar av två parallella läroböcker, tänkta att användas i kurserna Svenska 1 och Svenska som andraspråk 1. De heter Svenska impulser 1 (Markstedt & Eriksson 2017) och Svenska impulser 1 – SVA (Markstedt &

Löwenhielm 2018). Dessa böcker, riktade till elever i årskurs ett på gymnasiet, valdes av flera skäl. Det första skälet är att kurserna Sv 1 och Sva 1 är gymnasiegemensamma, vilket innebär att de läses av alla elever. Kurserna Svenska 2 och Svenska 3 samt Svenska som andraspråk 2 och Svenska som andraspråk 3 behöver väljas till om inte eleven läser ett av de studieförberedande programmen. Detta innebär att många elever, på olika yrkes- och hantverksprogram endast läser den första grundläggande kursen, vilket gör att läromedel riktade till dessa kurser är mest relevant att fokusera på.

De lärobokskapitel som analyserats berör ämnesområdet språksociologi. Detta område har valts av flera anledningar. För det första finns det med i båda kursernas centrala innehåll och skiljer sig där inte alltför mycket åt. För det andra kan alla elever, åtminstone i någon mån, relatera till språklig variation, eftersom det är ett ämnesområde med hög igenkänningsfaktor som många brukar vara intresserade av. För det tredje finns det goda möjligheter att i området koppla de två svenskämnena till varandra, speciellt i diskussionen kring olika språkliga varieteter som exempelvis dialekt, etnolekt och sociolekt.

De kapitel som handlar om språksociologi heter i båda böckerna ”Språket i praktiken”

och är på 29 respektive 21 sidor. Kapitlens två avslutande och identiska sidor uteslöts ur studien då de inte var relevanta för forskningsfrågorna. Där beskrivs endast en fördjupningsuppgift i form av ett informerande tal, inget nytt ämnesinnehåll tillförs och språket är identiskt.

I studien har jag dels jämfört läroböckernas två kapitel mot varandra, men också granskat innehållet i relation till det centrala innehållet. Det är framförallt av tidsmässiga skäl urvalet begränsats till ett kapitel, då ett större material skulle bli för omfångsrikt. Av samma anledning granskades inte heller de digitala versionerna av läromedlet.

Läroboken Svenska impulser 1 gavs första gången ut 2008 men utkom i en väsentligt bearbetad andra upplaga 2017. Året efter utgavs Svenska impulser 1 – SVA. Enligt förlagets webbsida ska igenkänningen vara stor för lärare som tidigare arbetat med Svenska impulser, vilket bidrar till att jag tolkar läroboken Svenska Impulser 1 – SVA som en ”spinoff-version”. Av den anledningen kommer den senare att granskas i förhållande till föregångaren Svenska impulser 1, på ett sätt som jag vidare beskriver i avsnittet analysmetod.

3.2 Analysmetod

I analysen studeras både texternas innehåll och språkliga form. Libergs (2001) olika lärförståelsekriterier (meningsbyggnadens komplexitet, det faktiska innehållet, att texten görs koherent samt att läsaren engageras med hjälp av olika röster och förklarade begrepp) kunde ha varit en ingång i analysarbetet. Eftersom ingen djup språklig analys gjorts har kriterierna emellertid endast nyttjats i begränsad omfattning. Den kategori som framförallt använts är det faktiska innehållet. Dessutom har Libergs kategori förklarade begrepp tangerats.

Istället valdes analysmetoden kvalitativ innehållsanalys som enligt Denscombe (2018) beskriver innehållet och kan användas på vilken text, skrift eller bild som helst. De analyssteg som användes redogörs för nedan:

1. Lämpligt textavsnitt väljs ut med hjälp av tydligt formulerat urvalskriterium, alltså lärobokskapitlet ”Svenska på olika sätt” eftersom det handlar om språksociologi.

2. Texten (eller bilderna) bryts ner i mindre enheter, genom att kapitlets olika underrubriker jämförs en i taget.

3. Relevanta kategorier för analysen utarbetas efter att innehåll och språk studeras var för sig.

4. Enheterna kodas i överensstämmelse med ovan utarbetade kategorier.

Under studien närlästes hela analysenheten inledningsvis flera gånger för att få en helhetsbild av materialet och för att hitta övergripande mönster i innehållet. Genom att de olika delarna av lärobokskapitlet jämfördes, avsnitt för avsnitt, markerades de innehållsliga skillnaderna. Dessa kodades med hjälp av färgmarkeringar och grupperades i olika kategorier i en tabell. För att få tydligare struktur etiketterades kategorierna, beroende på vilka skillnader som förekom, med begreppen tillägg, exkludering, expansion och komprimering. Med tillägg menas att innehåll som inte har någon motsvarighet har lagts till, medan exkludering innebär att ett avsnitt/innehåll inte finns med alls. Med expansion menas att ett innehåll är mer utvecklat än i jämförande avsnitt medan komprimering innebär att innehållet finns med men är förkortat eller förenklat.

Vid granskningen av språket i kapitlen gjordes en liknande närläsning för att upptäcka språkliga skillnader och eventuella anpassningar. Dessa kodades på liknande sätt med hjälp av färgmarkeringar och grupperades i olika kategorier en tabell. Kategorierna etiketterades beroende på observerade skillnader, med begreppen förkortning/strykning, tillägg och visuell förstärkning. Förkortning/strykning innebär att ett ord eller mening förkortats eller helt tagits bort. Med tillägg menas att enstaka ord eller meningar lagts till, eller att ett begrepp tydliggörs genom omskrivning. Vid visuell förstärkning betonas ett ord genom kursivering och/eller fetning. Då de språkliga, respektive innehållsliga distinktionerna, ibland är svåra att definiera, kategoriseras och diskuteras vissa analysenheter under båda rubrikerna.

Förutom ovanstående analyser där böckerna granskades i relation till varandra granskades varje kapitel för sig i förhållande till de delar av det centrala innehållet som rör språksociologi. Detta kursinnehåll framställs i kursernas styrdokument som liknande, men inte identiskt, vilket redogörs för nedan.

I Svenska 1-kursens centrala innehåll återfinns följande stycke:

Språklig variation i talat och skrivet språk med tonvikt på hur språkvariationen hänger samman med till exempel geografisk och social bakgrund samt ålder och kön.

Digitaliseringens inverkan på språk och språkbruk. Skillnader mellan formellt och informellt språkbruk samt attityder till olika former av språklig variation. (Skolverket 2011a)

Svenska som andraspråk 1 har i stället följande formulering:

Språklig variation i Sverige och i det svenska språket, med tonvikt på hur språkvariationen hänger samman med till exempel ursprung och bostadsort, ålder, kön och social bakgrund. Attityder till språklig variation. Digitaliseringens inverkan på språk och språkbruk. Skillnader mellan formellt och informellt språkbruk samt talat och skrivet språk. (Skolverket 2011b)

I Sv 1 står det i första meningen: ”Språklig variation i talat och skrivet språk med tonvikt på...”. I Sva 1 lyder i stället formuleringen: ”Språklig variation i Sverige och i det svenska språket, med tonvikt på...”. Detta kan vid en första anblick ses som att formuleringen ”talat och skrivet språk” saknas i Sva 1. Så är emellertid inte fallet utan ordalydelsen är flyttad till Sva 1-styckets sista mening. Där beskrivs att kursen ska behandla: ”Skillnader mellan formellt och informellt språkbruk samt talat och skrivet språk”. En annan skillnad är att formuleringen i Sv 1, ”geografisk och social bakgrund samt ålder och kön” blir ”ursprung och bostadsort, ålder, kön och social bakgrund” i Sva 1. Geografisk bakgrund har alltså i Sva 1 ändrats till ursprung och bostadsort.

Övriga skillnader mellan de centrala innehållen har ingen påtaglig relevans, utan består endast av smärre olikheter i vilken ordning momenten presenteras.

3.3 Forskningsetiska aspekter

Vad gäller forskningsetiska aspekter finns inga att beakta eftersom studien inte involverar några deltagare vilkas personliga identitet behöver skyddas.

3.4 Reliabilitet och validitet

Studiens reliabilitet handlar om tillförlitligheten vad gäller insamlandet av data.

Forskningsprocessen behöver vara transparent och kunna granskas genom en tydlig beskrivning av metod, analys och beslutsfattande. Eftersom en kvalitativ innehållsanalys är nära knuten till skribenten handlar det också om ifall någon annan hade fått samma resultat och kommit fram till samma slutsatser (Denscombe 2018).

Eftersom tolkningarna i denna studie är resultatet av en sådan analys har den givetvis färgats av mig. Dock kommer analysförfarandet från vedertagen tidigare forskning (Denscombe 2018) användas och arbetsprocessen noga redogöras för, vilket bör borga för god reliabilitet.

Studiens validitet handlar om trovärdigheten, alltså om datan med rimlig sannolikhet är exakt och träffsäker (Denscombe 2018). Studerar man det som avses att studeras?

Eftersom insamlingen av undersökningens data bygger på närläsning samt språk- och innehållsanalys kan givetvis fel ha begåtts, trots att stor noggrannhet iakttagits för att minska den risken. Ett problem kan också vara den begränsning som ett enstaka studerat lärobokskapitel innebär, speciellt i jämförelsen till kursernas centrala innehåll. Det är förmodligen inte vattentäta skott mellan de olika kapitlen och kompletterande fakta och uppgifter som behandlar kursens centrala innehåll kanske finns i andra delar av läroboken. Dessa är av tidsmässiga skäl tyvärr omöjliga att granska i denna studie.

4 Analys och resultat

De exempel som anges nedan är alla tagna ur kapitlet ”Svenska på olika sätt” i antingen Svenska impulser 1 (Markstedt & Eriksson 2017) eller Svenska impulser 1 – SVA (Markstedt & Löwenhielm 2018). För enkelhetens skull förkortas läroböckerna vidare till Sv. imp. respektive Sva. imp., även i källhänvisningarna. När hänvisning till det centrala innehållet i respektive kurs sker är det Centralt innehåll för Svenska 1 (Skolverket 2011a) eller Centralt innehåll för Svenska som andraspråk 1 (Skolverket 2011 b) som åsyftas.

4.1 Analys av innehåll

Nedan redogörs för hur författarna presenterar det centrala innehållet gällande språksociologi i läromedlens text, samt hur själva kapitelinnehållet står i relation till detta. Därefter presenteras de innehållsliga skillnaderna mellan de två läroboksversionerna uppdelat i fyra kategoriseringar: tillägg, exkludering, expansion och komprimering.

4.1.1 Innehåll i förhållande till det centrala innehållet för Svenska 1

Kapitlet ”Svenska på olika sätt” har analyserats i förhållande till det centrala innehållet.

Se beskrivning av tillvägagångssättet på sidan tio till elva.

I lärobokens presentation av kapitlet presenteras följande bearbetade och förkortade formulering:

Dialekter och språklig variation i talat och skrivet språk som hänger samman med till exempel ålder, kön och social bakgrund. Skillnader mellan formellt och informellt språkbruk samt attityder till olika former av språklig variation. (Sv.

imp. 2017)

Ovanstående formulering kan tolkas som en komprimering av det centrala innehållet.

De skillnader som finns är att meningen Digitaliseringens inverkan på språk och språkbruk är bortlyft ur beskrivningen samt att originalformuleringen geografisk bakgrund ändrats till det snävare begreppet dialekter.

Innehållet i Svenska Impulser 1 verkar vara väl överensstämmande i förhållande till det centrala innehållet. Kapitlet innehåller, efter ett kortare avsnitt om språk och identitet, en presentation av de olika dialektala varianterna. Detta avsnitt är omfattande och nästan nio sidor långt. Emellertid finns inget i kapitlet som behandlar andra geografiska språkvarieteter än de dialektala. Här finns även ett avsnitt om attityder till dialekter. I det centrala innehållet beskrivs hur kursen ska behandla attityder till olika former av språklig variation, vilket endast i viss mån täcks av dialektavsnittet.

Språklig variation avseende den sociala bakgrunden samt ålder och kön redogörs sedan för; sociolekt, kronolekt samt sexolekt har egna underrubriker och beskrivs på ett par sidor vardera. Under rubriken ”Språk i sociala medier” presenteras digitaliseringens inverkan på språk och språkbruk. Kapitlet avslutas med ett avsnitt där skillnaden mellan formellt och informellt språkbruk diskuteras, vilket stämmer överens med det centrala innehållet kursen har att förhålla sig till.

4.1.2 Innehåll i förhållande till det centrala innehållet för Sva 1

I SVA-bokens redogörelse för ämnesområdet presenteras, till skillnad från i Sv. imp. 1.

det centrala innehållet ordagrant, se sidan elva. Efter ett kortare delkapitel om språk och

identitet diskuteras hur språklig variation hänger samman med ursprung och bostadsort.

Detta avhandlas genom separata korta avsnitt om dialekter och etnolekter, av vilka det senare är unikt för Sva. imp. Därefter presenteras sociolekter, sexolekter, språk i sociala medier samt formellt och informellt språkbruk, vilket stämmer väl med kursens centrala innehåll. En viktig del av detta centrala innehåll, attityder till språklig variation, återfinns i ett kortare avsnitt i Sv. imp., men saknas som ett eget avsnitt i SVA-boken.

Innehållet tas emellertid kortfattat och indirekt upp under rubrikerna ”Sociolekt” och

”Etnolekt”.

4.1.3 Innehållsliga skillnader mellan läroboksversionerna

Läroboken Svenska impulser 1 – SVA granskas nedan i förhållande till föregångaren Svenska impulser 1. SVA-boken utgavs 2018, ett år efter huvudbokens andra upplaga och tolkas här av den anledningen som en ”spinoff-version”. De skillnader som iakttagits i jämförelsen har kategoriserats som antingen tillägg, exkludering, expansion eller komprimering, beroende på vad som har ändrats i SVA-läromedlet i förhållande till SVE-versionen.

4.1.3.1 Tillägg

Med begreppet tillägg menas att ett innehåll, som inte har någon liknande motsvarighet i SVE-boken har lagts till. Ett sådant innehåll är i Sva. imp. 1 information och diskussion om etnolekter. I en informationsruta om språklig variation förklaras i båda böckerna geografisk hemvist, social bakgrund, ålder och kön kortfattat i punktform, medan ytterligare en punkt har lagts till i SVA-boken:

● Ursprung: Språkliga skillnader som kommer från andra modersmål kallas för etnolekter. Mer vardagligt kan man säga att någon talar med brytning. (Sva. imp. 2018:237)

Förutom denna punkt i informationsrutan har ett helt nytt delkapitel om etnolekter lagts till. Det är på en sida, placerat mellan avsnitten om sociolekter och kronolekter och förklarar kortfattat etnolektbegreppet. Faktatexten avslutas med en diskussionsfråga om vilka attityder som kan finnas till olika etnolekter. Dessutom lyfts begreppet multietniskt ungdomsspråk i en infopratbubbla på sidan om, dock utan vidare förklaring eller exemplifiering. Texten där lyder:

Kärt barn har många namn

Multietniskt ungdomsspråk är den vetenskapliga termen för den språkliga varietet som talas i många invandrartäta förorter. I ett mer informellt språkbruk används många olika begrepp för den här varieteten, till exempel förortsslang, miljonsvenska, rinkebysvenska och rosengårdssvenska. (Sva. imp. 2018:243)

Läroböckernas följande avsnitt handlar om sociolekter och har identiska faktadelar men olika textutdrag. I SVA-boken används två nya texter som inte finns med i SVE-varianten. Det ena är ett artikelutdrag ur Göteborgs-Posten (Engström 2007-05-08), där social hierarki diskuteras i förhållande till språkliga varieteter: “En annan helt avgörande markör är dialekt. Ju starkare brytning desto större är vår tendens att koppla personen med underklass” (Sva. imp. 2018:240). De två begreppen dialekt och brytning används i utdraget som synonymer, vilket hade behövt kommenteras. Detta eftersom begreppen i kapitlet i övrigt betydelsemässigt skiljs åt och eventuella gemensamma nämnare inte lyfts. Något annat som är värt att notera är att artikelnamnet

“Språket avgör klasstillhörigheten” inte nämns i lärobokens presentation av denna text.

Artikelutdraget avslutas med ett par diskussionsfrågor kopplade till språkbehärskning och social rangordning. Två språkuppgifter som bygger på ord ur artikeln finns också.

Ett ytterligare textutdrag som är unikt för SVA-boken kommer från Wengers novell Borta i tankar (Till vår ära 2001). Där beskrivs huvudpersonen Felipes tankar om hur hans sociala nätverk förändrats sedan han bytt förortens högstadium mot innerstadens gymnasieskola. Även här följer samtalsfrågor, vilka handlar om lojaliteter och språkets roll i det sociala sammanhanget. Därpå följer ett avsnitt om kronolekter i vilket det finns en extra mening insprängt i texten om slangspråk: “Eftersom det nästan uteslutande är ungdomar som pratar förortsslang så menar en del att den multietniska ungdomssvenskan inte bara är en sociolekt utan även en kronolekt” (Sva. imp.

2018:246). Detta förtydligar och kopplar ihop stycket med tidigare avsnitt om etnolekt där det multietniska ungdomsspråket kort nämndes.

4.1.3.2 Exkludering

Exkludering innebär här att ett avsnitt eller innehåll valts bort och inte finns med alls i SVA-boken jämfört med originalversionen. Den absolut största skillnaden är delkapitlet som handlar om svenska dialekter, vars omfång har minskat från cirka nio till två sidor i

SVA-boken. Större delen av innehållet har exkluderats, exempelvis beskrivning av anledningar till att dialekterna jämnats ut, olika exempel på dialektala ord och att storstadsdialekterna alltmer tar över. Det senare är i SVE-boken exemplifierat med artikelutdrag ur Göteborgs-Posten (Ekstrand 2016-03-27) med tillhörande samtalsuppgifter om kodväxling och kodglidning, något som helt saknas i SVA-versionen. Denna exkludering gör också att beskrivningen av vilka uttalsmässiga språkdrag som ligger till grund för indelningen av olika dialekter samt en faktaruta med samtalsuppgifter om dialekter i film tagits bort. Även ett ganska omfattande avsnitt om attityder till dialekter har också exkluderats i SVA. Det omfattande dialektavsnittet avslutas i SVE-boken med samtalsuppgifter som handlar om fördomar om dialekter och exemplifieras med utdrag ur Bakhtiaris Kalla det vad fan du vill (Ordfront 2005) där stereotypiska behagliga skåningar jämförs med skräniga stockholmare. Varken denna text eller reflektion finns med i SVA-boken, vilket kan tyckas förvånande.

I SVE-bokens avsnitt om sociolekter har två textutdrag, med tillhörande diskussionsfrågor, exkluderats i SVA-boken till förmån för andra texter, vilka är beskrivna ovan under tillägg. De exkluderade utdragen kommer från romanen Outsider (Flygt 2011) och ur en krönika som heter ”Idag är vi betydligt mer vana vid språklig variation” (Grünbaum 2010). De tillhörande samtalsuppgifterna handlar om synen på huvudpersonens egen och andras sociolekt samt hur språket kan anpassas.

4.1.3.3 Expansion

Med expansion menas att ett redan befintligt innehåll i Sva. imp. 1 har utvecklats jämfört med motsvarande avsnitt i SVE-boken. Det återfinns endast på ett ställe, i avsnittet “Språk och identitet”. Där har meningen “Att ha gemensamma ord och ett visst sätt att tala bidrar till att stärka gemenskapen inom gruppen” (Sv. imp. 2017:207) expanderas till ”Att ha gemensamma ord och ett visst sätt att tala – på orten där man bor, i kompisgänget eller inom ett yrke eller en hobby – bidrar till att stärka gemenskapen” (Sva. imp. 2018:237). Expansionen består av, den av mig fetade, inskjutna frasen där olika sammanhang där gruppspråk kan komma att användas exemplifieras. Att inte fler begrepp förtydligas på liknande sätt är beaktansvärt.

4.1.3.4 Komprimering

Innehåll från SVE-boken som i SVA-dito komprimeras, alltså förkortas eller förenklas förekommer på några ställen. Avsnittet om dialekter, vilket beskrivits ovan, kan anses komprimerat eftersom en viss del av ämnesinnehållet finns kvar. Emellertid exkluderas stora delar av innehållet, vilket gör att avsnittet också återfinns i denna kategori. De delar som bibehålls, när nio sidor blivit knappt två är, en enkel förklaring av begreppet dialekt, det faktum att de jämnats ut samt en likadan dialektkarta som återfinns i Sv.

imp. Exempelvis lyder beskrivningen av begreppet dialekt i SVE-boken:

Ordet dialekt är en term som används för tal som är utmärkande för ett visst geografiskt område. Olika dialekter kan skilja sig åt vad gäller uttal och ordförråd som hur orden böjs och meningarna byggs upp. (Sv. imp. 2017:208)

I SVA-boken har beskrivningen komprimerats till “En dialekt är en lokal variant av ett språk som talas inom avgränsat geografiskt område” (Sva. imp. 2018:238).

SVA-versionen innehåller alltså ingen fördjupande information om vad det är som skiljer dialekterna från varandra, utan bara att de varierar. Vidare beskriver SVA-boken att dialekterna har ”jämnats ut och skillnaderna mellan olika närliggande dialekter har minskat. Innebörden av ordet dialekt har också delvis förändrats” (Sva. imp. 2018:238).

Det nämns att dialekt ofta syftar på den svenska som talas i ett visst landskap eller en speciell stad. Någon vidare förklaring av dialektbegreppet eller diskussion om dialektutjämning förekommer inte. Detta redovisas betydligt mer utvecklat och nyanserat i SVE-boken, där exempelvis teknikens påverkan, urbaniseringen och skolans roll gällande dialektutjämningen lyfts fram och till viss del även problematiseras.

Under avsnittet ”Språk och identitet” kan en annan komprimering ses när en av informationspunkterna i faktarutan om språklig variation radikalt kortas. I SVA-boken står det kort och gott:

● Kön. Språkliga skillnader som knyts till kön kallas för sexolekter. (Sva. imp.

2018:237)

De språkliga skillnaderna knutna till kön framläggs i SVA-bokens komprimerade form som ett faktum och ingen problematisering sker. SVE-bokens mer utvecklade innehåll ifrågasätter kort könets betydelse för vårt sätt att tala, trots att punkten endast innehåller ytterligare en mening. Denna är i nedanstående textutdrag kursiverad av mig:

● Kön. En omdiskuterad fråga inom språkforskningen är om vårt kön har någon betydelse för vårt sätt att tala, och vad de eventuella skillnaderna i så fall beror på. Språkliga skillnader som knyts till kön kallas för sexolekter. (Sv. imp.

2017:207)

Det avsnitt som i SVA-boken kallas Språk och kön har i SVE-boken något oväntat fått rubriken Sexolekter. Eftersom även de andra lekt-begreppen, exempelvis sociolekt och kronolekt fungerar som underrubriker i båda böckerna kan valet att använda Sexolekt verka rimligt. Emellertid beskriver ”Språk och kön” innehållet tydligare och vore kanske en lika rimlig rubrik i SVA-bearbetningen. I detta avsnitt komprimeras innehållet i ett stycke om pojkar och flickors talutrymme i skolan. De textdelar som tas bort i SVA-boken fetas i SVE-bokens text nedan av mig:

Hur ser det då ut i skolan? I mitten av 1980-talet kom en uppmärksammad studie, Godmorgon pojkar och flickor, där språkforskarna Jan Einarsson och Tor G. Hultman visade att pojkar och flickor får och tar olika elevroller i skolan. Överlag dominerade pojkarna i talutrymmet i klassrummet, till exempel i de debattsituationer i gymnasiet som forskarna studerade. Studien visade även att flickor ofta fick rollen som lärarens hjälpare, till exempel i gruppsamtal där läraren inte var med. Hur ser det då ut i styrelserummen? Det har några amerikanska statsvetare undersökt. (Sv. imp.

2017:226)

I SVE-boken lyder texten i stället så här:

Hur ser det då ut i skolan? I mitten av 1980-talet kom en uppmärksammad studie, Godmorgon pojkar och flickor, där språkforskarna Jan Einarsson och Tor G. Hultman visade att pojkarna dominerade talutrymmet i klassrummet, till exempel i de debattsituationer i gymnasiet som forskarna studerade. Hur ser det då ut i styrelserummen? Det har några amerikanska statsvetare undersökt. (Sva. imp.

2018:248)

Det som komprimeras är alltså textavsnittet om att pojkarna dominerar klassrummets talutrymme, samtidigt som reflektionen att eleverna tar och ges olika roller helt plockats bort. Detta gäller även meningen om att flickor ofta får fungera som lärarnas hjälpredor.

Pojkarnas språkliga dominans i skolan presenteras i SVE-boken mer som ett faktum och ingen nyansering sker kring hur de olika rollerna uppstår.

4.2 Språkliga skillnader mellan läroböckerna

Nedan presenteras hur den språkliga formen skiljer sig mellan de två läroboksversionerna. Skillnaderna som iakttagits i jämförelsen är ganska få och har

delats upp i tre kategorier. Den första, förkortning/strykning, innebär att ett ord eller mening tagits bort eller förkortats. Den andra kategorin, tillägg handlar om att enstaka ord eller meningar lagts till, eller att ett begrepp tydliggörs genom omskrivning. Den tredje kategorin visuell förstärkning betonar ord genom kursivering och/eller fetning.

4.2.1.1 Förkortning/strykning

Förkortning/strykning innebär alltså att ett ord eller mening tagits bort eller förkortats, vilket görs på några ställen. Ett par exempel på längre strykningar är redan presenterade i innehållsanalysen ovan, under den sista rubriken ”Komprimering”. Om ett innehåll komprimeras följer ju oundvikligen även en språklig ändring, därför nämns dessa längre strykningar i SVA-boken kortfattat även här. Det gäller stora delar av kapitlet om dialekter samt visst innehåll om språk och kön, alltså sexolekter, som tagits bort.

Förutom ovanstående längre strykningar finns emellertid ett par kortare, innehållsmässigt mindre betydelsefulla sådana under avsnittet ”Språk och identitet”, vilka jag fetat i exemplen. I meningen ”Även för den som inte känner dig avslöjar din röst och ditt sätt att tala en hel del om vem du är” (Sv. imp. 2017:236) har ”din röst”

strukits i SVA-boken. Ett annat exempel är meningen ”Det kan till exempel handla om en viss jargong inom ett kompisgäng…” (Sv. imp. 2017:206) där frasen ”till exempel”

tagits bort i SVA-versionen. Meningarna blir därmed kortare och anses därför troligen vara mer lättlästa.

4.2.1.2 Tillägg

Att ord och begrepp helt enkelt läggs till, förklaras eller tydliggörs genom omskrivning sker på några ställen i SVA-boken. Under avsnittet ”Språk och identitet” utvidgas meningen med ett inskott som är fetat av mig: ”Att ha gemensamma ord och ett visst sätt att tala – på orten där man bor, i kompisgänget eller inom ett yrke eller en hobby – bidrar till att stärka gemenskapen” Genom de tillagda exemplen ökar troligen läsförståelsen. På liknande sätt tydliggörs begreppet standardsvenska i avsnittet om dialekter, även här med min fetning: ”Med standardsvenska, eller rikssvenska som det också kallas, menas en svenska med ett skriftspråksnära uttal som inte är kopplad till något geografiskt område” (Sva. imp. 2018:238). Meningarna är i de två

läroboksversionerna identiska, sånär som på de instuckna tiläggen som bara återfinns i SVA.

Ytterligare ett exempel på hur begrepp tydliggörs i SVA genom omskrivning är från en punktlista i avsnittet ”Språk i sociala medier”. Där har meningen förtydligats genom att

”de digitala medierna” lagts till som förklaring till att vi numera kommunicerar mer skriftligt:

● Vi kommunicerar mer skriftligt än vad vi gjorde för ett par decennier sedan (Sv.

imp. 2017:225).

● De digitala medierna gör att vi kommunicerar mer skriftligt än vad vi gjorde för ett par decennier sedan. (Sva. imp. 2018:251)

I avsnittet ”Språk och kön” respektive ”Sexolekter” återfinns följande lite mer omfattande, av mig fetade, språkliga förändring: “Enligt vissa undersökningar har kvinnor en mer lyssnande och stödjande samtalsstil, medan män är mer opersonliga i samtal och mer fokuserade på att lösa problem och markera sin egen status” (Sva.

imp. 2018:248). I SVE-boken lyder i stället versionen: ”Enligt vissa undersökningar har kvinnor en mer lyssnande och stödjande samtalsstil, medan män håller en större distans både till de ämnen som diskuteras och till de andra i samtalet” (Sv. imp.

2017:226). SVE-bokens formulering om mäns distans till ämnen och samtalspartner har i SVA-boken ändrats. I stället för att det centrala begreppet hålla distans till något/någon förklaras och förenklas innehållet och mäns samtalsstil framställs i SVA-boken på ett stereotypt sätt som i låg grad sammanfaller med originalversionen.

Ett annat, av mig fetat, tillägg finns i avsnittet om kronolekter. Där finns en extra mening insprängd i stycket som handlar om slang: ”På orter där människor har sitt ursprung i vitt skilda delar av världen blir slangen – som hämtar ord från många olika språk – ett sätt att visa att man ändå hör ihop. Eftersom det nästan uteslutande är ungdomar som pratar förortsslang så menar en del att den multietniska ungdomssvenskan inte bara är en sociolekt utan även en kronolekt” (Sva. imp.

2018:246). Denna mening förtydligar sammanhanget mellan kronolekt och etnolekt, vilket är relevant. Anmärkningsvärt är emellertid att detta innehåll inte finns med i SVE-boken.

Det finns även mindre tillägg där enstaka ord eller meningar adderats, ibland som ordförklaringar i marginalen. I SVE-boken förklaras ordet jargong i avsnittet ”Språk och identitet”: ”jargong – ett sätt att tala inom en grupp” (Sv. imp. 2017:206). I SVA-boken har man lagt till artikeln en: “en jargong – ett sätt att tala inom en grupp”

(Sva. imp. 2018:236). Detta förtydligar att det grammatiskt korrekta ordet är utrum, vilket är extra relevant för SVA-versionens målgrupp att få förklarat explicit. Även i avsnittet om sexolekter har SVA-boken extra ordförklaringar i marginalen, vilka inte alls finns med i SVE-versionen. Det är ett textutdrag från Språktidningen (2014:7) som tydliggörs med hjälp av följande tre begreppsförklaringar: ”innehade – hade, proportionerlig – lagom stor, rättmätig – berättigad, rättvis” (Sva. imp. 2018:249). I sociolektavsnittet förklaras också SVA-bokens unika artikelutdrag ur Göteborgs-Posten med hjälp av fem begrepp i marginalen. Dessa är: ”en markör – tecken, kännetecken, en prestige – högt anseende och inflytande, snappa upp – här börjar använda, en hierarki – system med bestämd rangordning, en hackordning – rangordning/vem som har hög/låg status” (Sva. imp. 2018:240).

I delkapitlet om dialekter har, som tidigare beskrivits, stora delar av texten i SVE-boken strukits och resterande text för tydlighets skull behövt kompletteras med enstaka ord eller meningar. SVA-bokens dialektavsnitt inleds exempelvis med tillägget: ”En dialekt är en lokal variant av ett språk som talas inom ett avgränsat geografiskt område” (Sva.

imp. 2018:238). Denna formulering är unik för SVA, för i originalversionen vävs begreppsförklaringen i stället in i en betydligt mer omfattande faktatext. Ett annat, av mig fetat, tillägg finns i meningen: ”Under 1900-talet har dialekterna jämnats ut och skillnaderna mellan närliggande dialekter har minskat” (Sva. imp. 2018:238). Där har tidsangivelsen under 1900-talet förtydligat SVE-bokens “Dialekterna har jämnats ut och skillnaderna mellan närliggande dialekter har minskat” (Sv. imp. 2017:208).

4.2.1.3 Visuell förstärkning

Ord och uttryck betonas ibland extra i SVA-boken genom kursivering och/eller fetning.

I avsnittet ”Språk och identitet” fetas orden mellan och utanför i meningen ”Men samtidigt som språket skapar band mellan gruppens medlemmar, kan det även användas för att markera distans till andra utanför gruppen” (Sva. imp. 2018:237). Även meningen ”Idiolekt kallas ditt unika sätt att tala” (Sva. imp. 2018:237) innehåller en

fetning som inte finns i originalversionen. Dessa markeringar fyller flera funktioner; de markerar relevanta begrepp och sätter ljus på viktiga betydelseskiljande prepositioner.

En annan ytlig skillnad mellan böckerna är en dialektkarta där punktlistan över de olika målen är fetad i stället för kursiverad i SVA-boken: Sydsvenska mål, Götamål, Sveamål, Gotländska mål, Norrländska mål, Östsvenska mål har alltså ändrats till Sydsvenska mål, Götamål, Sveamål, Gotländska mål, Norrländska mål, Östsvenska mål. Denna skillnad är betydelselös och troligen ett grafiskt val av förlaget.

5 Resultatdiskussion

I följande kapitel diskuteras studiens resultat.

5.1 Inledning

Tidigare läroboksforskning visar att många lärare ser den traditionella läroboken som en kvalitetsgaranti för att eleverna får till sig rätt innehåll (Johnson Harrie 2009). Detta i kombination med att SVA-läroböckerna har en tendens att skildra målgruppen som socioekonomiskt underordnad och samtidigt innehålla ideologiska budskap (Mattlar 2008, Carlson 2002) gör kritisk granskning av framför allt innehållet relevant och intressant, vilket resultatet av min studie också visar.

I studien har kapitlet Svenska på olika sätt i läroböckerna Svenska impulser 1 och Svenska impulser 1 – SVA granskats. Resultatet visar att kapitelinnehållet till stor del motsvarar de intentioner som finns i centrala innehållet. Vissa skillnader visar sig emellertid finnas i förhållande till det centrala innehållet, men framförallt framträder dessa mellan kapitlen i den jämförande innehållsanalysen. När SVE blivit SVA har dialektavsnittet till stor del exkluderats och komprimerats. Innehåll som behandlar etnolekt och multietniskt ungdomsspråk däremot har dock lagts till i SVA men nämns överhuvudtaget inte i SVE. Andra resultat gäller språklig utformning. Det har visat sig att vissa förkortningar/strykningar gjort innehållet mer onyanserat och förenklat. I övrigt är språket till stor del oförändrat, med få förklarade begrepp.

5.1.1 Relationen till det centrala innehållet

Många lärare anser alltså att läromedel i stort har en legitimerande funktion och säkerställer att undervisningen överensstämmer med det centrala innehållet (Johnson Harrie 2009, Skolverket 2006a). Detta kan vara problematiskt, speciellt i de fall väsentliga delar av det centrala innehållet faktiskt saknas. I denna studie motsvarar böckernas stoff i det valda kapitlet Språket i praktiken det centrala innehållet väl, sånär som på ett par områden. Dessa gäller hur språklig variation hänger samman med geografisk bakgrund. Där har SVE-kapitlet en snäv syn och låter bakgrunden endast exemplifieras av olika dialekter. Dialekterna får i SVE-boken också åskådliggöra olika attityder till skiftande former av språklig variation.

SVA-boken har en väsentligt vidare syn på hur språkvariationen hänger samman med ursprung och bostadsort då ett avsnitt om etnolekter får komplettera det annars anmärkningsvärt magra dialektavsnittet. Delmomentet Attityder till språklig variation behandlas liksom i SVE-boken i SVA styvmoderligt och representeras inte ens som eget delkapitel.

5.1.2 Innehållets förändring när SVE blir SVA

De stora skillnaderna i innehåll är alltså att dialektavsnittet reducerats rejält till förmån för ett helt nytt kortare delkapitel om etnolekter i SVA-boken. I detta förklaras begreppet och kopplas till andra språkliga varieteter. Det är anmärkningsvärt att inte vare sig etnolekter eller multietniskt ungdomsspråk nämns i SVE-boken, eftersom elever i allmänhet möter dessa varieteter till vardags. Det centrala innehållets formulering “geografisk bakgrund” borde även kunna innefatta etnolekter. Dessutom är det inte ovanligt att elever med svenska som modersmål väljer att i kamratkretsar tala etnolektliknande multietniskt ungdomsspråk (MUS) eller “orten-språk” som de själva ofta benämner det. Det borde således ligga nära till hands att diskutera de olika begreppen etnolekt, sociolekt, kronolekt, dialekt och MUS i förhållande till varandra för att underlätta förståelsen och se sammanhang.

Det faktiska innehållet är viktigt för läsförståelsen (Liberg 2001) och läsaren engageras när texten ges en ökad kausalitet och komplexa sammanhang (Reichenberg 2000). Att koppla samman dessa olika, för ungdomar aktuella, “-lekter” borde därför underlätta

inlärningen. De olika varieteterna har inga skarpa gränser och ett nyanserat resonemang om dem och dess likheter kunde även minska risken för att olika grupper framställs stereotypt och onyanserat, vilket man kan se görs i vissa läromedel (Skolverket 2006b).

Många elever har en ambivalent inställning till SVA-ämnet då de bara genom att läsa kursen mer eller mindre automatiskt blir betraktade som icke-svenskar (Siekkenen 2021). De två längre unika textutdrag SVA-boken använder för att exemplifiera och fördjupa innehållet har båda ett tydligt invandrarperspektiv, medan SVE-boken ofta visar det svenskaste svenska. Så gott som alla texter har bytts ut när SVE blir SVA, vilket nog inte minskar elevernas kluvenhet. Ett exempel finns i SVA-bokens sociolektavsnitt, där det i artikelutdraget ”Språket avgör klasstillhörigheten” (Engström 2007-05-08) bland annat diskuteras hur språkbehärskning och social rangordning hänger ihop. I artikeln framställs också förvånande nog begreppen dialekt och brytning som helt synonyma, en koppling som överhuvudtaget inte finns i föregående dialektavsnitt. Brytning nämns där inte alls utan beskrivs först längre fram, under den helt nya rubriken ”Etnolekt”.

Att etnolekt finns med som avsnitt i SVA-boken känns självklart och väl, dock är resonemanget kring begreppet ganska magert. Tydliga paralleller mellan etnolekt och de andra språkliga varieteterna saknas, likaså diskussion om skillnader och likheter dem emellan. Det skulle vara intressant att tydligare belysa vad som skiljer etnolekt från MUS, om MUS är slang, sociolekt eller kronolekt, vad som skiljer dialekt och etnolekt från varandra, och så vidare. De olika varieteterna går så uppenbart i varandra och är i mångt och mycket värdeladdade begrepp. Genom att tydligare redovisa och lyfta fram de sociala språkliga strukturerna borde sammanhangen lättare klargöras för eleverna.

Samhällsperspektivet i läroböckerna bör problematiseras och synliggöras vilket är extra relevant när det gäller SVA-ämnet (Mattlar 2008). Ett innehåll med bredare och mer nyanserat perspektiv på ”-lekterna” skulle kunna bidra med det.

Eftersom SVE-bokens dialektavsnitt rejält minskas i omfång i SVA-versionen, både exkluderas och komprimeras innehållet. Vissa delar exkluderas alltså totalt, vilket påverkar möjligheterna till samarbete/koppling mellan SVE och SVA. Det handlar i första hand om kodväxling/kodglidning, uttalsmässiga stildrag samt avsnittet om attityder till dialekt. Alla dessa språkliga ämnesområden skulle vara till nytta i

andraspråksundervisningen. Kodväxling mellan olika språk är vanligt förekommande och något som bör uppmärksammas och lyftas som en språklig strategi värd att ta tillvara på. Detta är något som över huvud taget inte behandlas i SVA-kapitlet, vilket kan ses som en brist.

De dialektala uttalsmässiga stildragen är väl beskrivna i SVE-boken, men finns däremot inte alls med i SVA. Åtminstone borde de vanligaste dialektala skillnaderna i svenskan, till exempel variationerna mellan främre och bakre R eller sje/tje-ljud, definitivt belysas. De skulle illustrera att svenskan, liksom andra språk, inte är homogen, vilket kan vara en väl så viktig insikt för andraspråksinläraren. En annan intressant del i SVE-bokens dialektkapitel är diskussionen om dialektutjämning som i SVA-boken har ändrats så mycket att både orsaker bakom och förklaringar till fenomenet saknas. Denna komprimering gör innehållet är betydligt mindre nyanserat och leder till att kopplingen mellan språk och samhällsutveckling inte i tillräcklig grad åskådliggörs för SVA-eleverna.

En liknande komprimering, där innehållet ändrats, handlar om elevers talutrymme i avsnitten om ”Språk och kön” och ”Sexolekter”. I SVE-versionen lyfts tydligt att pojkars och flickors aktiva och passiva positioner varierar beroende på vilka roller de både får och tar. I SVA-versionen presenteras skillnaderna däremot som ett faktum, och ingen nyansering gällande lärarens roll eller elevens eget val lyfts. Här problematiseras sålunda inte begreppen manligt och kvinnligt språk över huvud taget, vilket åtminstone i viss mån görs i SVE-boken. Mäns samtalsstil framställs dessutom i SVA-boken på ett stereotypt, mer ”macho-manligt” sätt som i låg grad sammanfaller med originalversionen i SVE-boken. Denna språkliga komprimering borde undvikits då endast ett par strukna meningar fått en betydelsefull påverkan på innehållet. Ämnet Svenska som andraspråk ses ju ofta som underordnat svenskämnet, med lägre förväntningar och färre kognitiva utmaningar (Economou 2013, Torpsten 2008).

Ovanstående exempel illustrerar just denna fallgrop, att en till synes obetydlig komprimering, i ambitionen att förenkla texten, har kommit att radera ett viktigt fördjupande innehåll.

5.1.3 Språklig förändring när SVE blir SVA

Att även små språkliga ändringar kan få stora betydelseskillnader visar exemplen ovan.

Ytterligare en komprimering av liknande typ finns, men dessbättre är dessa studiens enda på detta sätt förkortade och förenklade avsnitt. Det är positivt eftersom en för enkel och övertydlig text som inte ger innehållsmässiga utmaningar vare sig bidrar till läsbarheten eller läsförståelsen (Reichenberg 2000).

Språket har i övrigt inte förändrats i så stor omfattning när SVE blev SVA. Några enstaka ord har strukits och tillägg skett då begrepp har förtydligats med hjälp av ordförklaring i marginalen, men det är den enda skillnaden. Eftersom just förklarade begrepp är ett av de viktigaste fyra kriterierna som påverkar läsförståelsen (Liberg 2001) är det anmärkningsvärt att inte texten byggts ut med fler tillägg av denna typ. Det skulle kunna ske antingen som en inskjuten fras i befintlig mening, eller som ordförklaring i marginalen, eftersom även små tillägg kan hjälpa och förtydliga.

5.2 Metoddiskussion

Studiens metod valdes med tanke på såväl material som frågeställningar. Texten analyserades och fynden grupperades med hjälp av för studien valda kategorier. Denna metod fungerade i det stora hela väl. En utmaning var emellertid avgränsningen och definitionen av de innehållsliga och språkliga fynden då de stundom gick i varandra.

Detta ledde till att resultatanalysen i viss mån blev upprepande, vilket kan ha påverkat läsbarheten.

5.3 Slutsatser

Utifrån studiens resultat har det framkommit att böckernas språk inte skiljer sig åt särdeles mycket. De enstaka språkliga strykningar som gjorts har samtidigt förenklat innehållet medan språkliga tillägg, i form av exempelvis begreppsförklaringar, endast i låg grad har utvecklat innehållet. Den utan tvekan viktigaste resultatet i studien är de innehållsliga skillnaderna böckerna emellan. Trots att kursernas centrala innehåll är närapå identiskt skiljer sig delar av innehållet radikalt, då SVE-bokens långa dialektavsnitt till stor del exkluderats och endast i någon mån ersatts med ett ytligt avsnitt om etnolekter i SVA-boken.

Att se språkliga skillnader och ett språks utveckling i ett vidare perspektiv är en viktig del av undervisningen, och något som båda läroböckerna borde kunna belysa tydligare, kanske genom att bättre koppla samman de olika språkliga varieteterna och deras skillnader och likheter. Dialekt och etnolekt skulle exempelvis kunna presenteras på ett mer nyanserat sätt i relation till varandra. Nu är det snarast vattentäta skott SVE/SVA-böckerna emellan, vilket gör samarbete mellan kurserna svårt att genomföra om läroböckerna ska användas aktivt i undervisningen. Enligt Torpsten (2008) känner sig andraspråkselever ofta exkluderade och avvikande samtidigt som de anser undervisningen i SVA vara förknippad med negativa attityder och låga förväntningar.

Att på ett mer nyanserat sätt kunna diskutera de olika språkliga varieteterna borde kunna bidra till att detta undviks. Läroböckerna skulle vinna på ett mer genomtänkt gemensamt faktainnehåll och fördjupande texter. De centrala innehållen skiljer sig så pass minimalt att det är onödigt med skilda stoff i detta kapitel. I undervisningen skulle en gemensam bok underlätta samläsning eller åtminstone möjliggöra samarbete mellan kurserna i ämnesinnehållet språklig variation och språksociologi.

5.4 Vidare forskning

För vidare forskning vore det intressant att på liknande sätt analysera hela läromedlet, för att få en mer övergripande bild av de innehållsliga och språkliga skillnaderna. Det vore också givande att intervjua lärare som undervisar i båda svenskkurserna om hur läromedlet används undervisningen. Även intervjuer med läromedelsförfattarna om deras bevekelsegrunder gällande textval kunde också ge intressant material att analysera. Att vidga perspektivet och jämföra läromedlets digitala version med den analoga, eller att jämföra flera olika läromedel i samma kurs är också tänkbara ingångar.

Referenser

Bakhtiari, M. (2005). Kalla det vad fan du vill. Stockholm: Ordfront.

Carlson, M. (2002). Svenska för invandrare - brygga eller gräns? Syn på kunskap och lärande inom sfi-undervisningen. Göteborg studies in sociology. Nr 13. Göteborg:

Sociologiska institutionen.

https://www.andrasprak.su.se/polopoly_fs/1.322909.1488554615!/menu/standard/file/M arie%20C%20SFI%20-%20Brygga%20eller%20gra%CC%88ns.pdf(Hämtad

20210609)

Denscombe, M. (2018). Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. 4. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Economou, C. (2013). Svenska och svenska som andraspråk i Gy11 – två jämbördiga ämnen. Forskning om undervisning och lärande, Nr 11, december 2013.

https://www.forskul.se/ffiles/00583BA0/ful11_svenska_andrasprak.pdf(Hämtad 20210310)

Economou, C. (2015). ”I svenska två vågar jag prata mer och så”: en didaktisk studie om skolämnet svenska som andraspråk. Göteborgs universitet.

http://hdl.handle.net/2077/39343(Hämtad 20210310)

Ekstrand, L. (2016). ”Göteborgskan breder ut sig”. Göteborgs-Posten, 27 mars.

Engström, E. (2007). ”Språket avgör klasstillhörigheten”. Göteborgs-Posten, 8 maj.

Flygt, T. (2011). Outsider. Stockholm: Norstedts

Grünbaum, C. (2010) ”Idag är vi betydligt mer vana vid språklig variation”. Dagens Nyheter. 18 jan.

Johnson Harrie, A. (2009). Staten och läromedlen. En studie av den svenska statliga förhandsgranskningen av läromedel 1938–1991. Doktorsavhandling. Linköpings universitet.http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:217963/FULLTEXT02.pdf (Hämtad 20210309)

Juhlin Svensson, A-C. (2000). Nya redskap för lärande. Studier av lärares val och användning av läromedel i gymnasieskolan. Stockholm: HLS Förlag.

https://pubs.sub.su.se/5265.pdf(Hämtad 20210309)

Leiwa Wenger, A. (2001). Till vår ära. Stockholm: Albert Bonniers förlag

Liberg, C. (2001). Läromedelstexter ur ett andraspråksperspektiv – möjligheter och begränsningar. I K. Nauclér. (red): Symposium 2000. Ett andraspråksperspektiv på

lärande. Stockholm: Nationellt centrum för sfi och svenska som andraspråk.

https://www.andrasprak.su.se/polopoly_fs/1.83991.1333706066!/menu/standard/file/20 00_6_Liberg.pdf(Hämtad 20210309)

Markstedt, C.-J. & Eriksson, S. (2017). Svenska impulser 1. 2. uppl. Stockholm:

Sanoma utbildning.

Markstedt, C.-J. & Löwenhielm, S. (2018). Svenska impulser 1– SVA. 1. uppl.

Stockholm: Sanoma utbildning.

Mattlar, J. (2008). Skolbokspropaganda?: En ideologianalys av läroböcker i svenska som andraspråk (1995- 2005). Uppsala: Uppsala universitet.

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:172855/FULLTEXT01.pdf(Hämtad 20210609)

Olvegård, Lotta (2014) ”Herravälde. Är det bara killar eller?” Andraspråksläsare möter lärobokstexter i historia för gymnasieskolan. Göteborg: Göteborgs universitet.

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/34974/3/gupea_2077_34974_3.pdf(Hämtad 20210311)

Reichenberg, M. (2000). Röst och kausalitet i lärobokstexter: en studie av elevers förståelse av olika textversioner. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.

https://www.spsm.se/globalassets/funktionsnedsattning/avhandlingar/rost-och-kausalitet -i-larobokstexter-reichenberg-monica.pdf (Hämtad 20210329)

Sahlée, A. (2017). Språket och skolämnet svenska som andraspråk: Om elevers språk och skolans språksyn. Uppsala: Uppsala universitet.

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1082072/FULLTEXT01.pdf?fbclid=IwAR 3EUaQDudkSENpJjXq5O5aZZUl4_SippZaaqk7rtJrKF8KGqvfvVGNbsaE(Hämtad 20210312)

Siekkinen, F. (2021) Att vara och inte vara - Elevpositioner(ingar) i spänningsfältet mellan svenska och svenska som andraspråk. Göteborg: Göteborgs universitet.

http://hdl.handle.net/2077/66916(Hämtad 20210312)

Skolinspektionen (2020). Tematisk kvalitetsgranskning. Svenska som andraspråk i årskurs 7–9.

https://www.skolinspektionen.se/beslut-rapporter-statistik/publikationer/kvalitetsgransk ning/2020/svenska-som-andrasprak-i-arskurs-79/(Hämtad 20210316)

Skolverket. (2006 a). Rapport 284. Läromedlens roll i undervisningen. Stockholm:

Skolverket.

Skolverket. (2006 b). Rapport 285. I enlighet med skolans värdegrund? En granskning av hur etnisk tillhörighet, funktionshinder, kön, religion och sexuell läggning framställs

i ett urval av läroböcker. Stockholm: Skolverket

https://www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a6582a4/1553961645390/pd f1659.pdf(Hämtad 20210309)

Skolverket. (2008). Med ett annat modersmål – elever i grundskolan och skolans verksamhet. Rapport 321.https://www.skolverket.se/publikationer?id=2116(Hämtad 20210316)

Skolverket (2011a). Centralt innehåll för Svenska 1

https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i -gymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp

%2Fsubject.htm%3FsubjectCode%3DSVE%26courseCode%3DSVESVE01%26tos%3 Dgy&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa92a3#anchor_SVESVE01(Hämtad 20210302) Skolverket (2011b). Centralt innehåll för Svenska som andraspråk 1

https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i -gymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp

%2Fsubject.htm%3FsubjectCode%3DSVA%26courseCode%3DSVASVA01%26tos%3 Dgy&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa92a3#anchor_SVASVA01(Hämtad 20210302) Skolverket 2018. Greppa flerspråkigheten – en resurs i lärande och undervisning.

Stockholm: Skolverket. https://www.skolverket.se/getFile?file=3905 (Hämtad 20210310)

Språktidningen.se (2014). ”Det tysta könet” Språktidningen 2014:7

https://spraktidningen.se/artiklar/2014/09/det-tysta-konet(Hämtad 20210512)

Tingbjörn, G. (2004). Svenska som andraspråk i ett utbildningspolitiskt perspektiv – en tillbakablick. I: Hyltenstam, Kenneth & Lindberg, Inger (red.), Svenska som andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle, s. 743–761. Lund: Studentlitteratur

Torpsten, Ann-Christin, (2008). Erbjudet och upplevt lärande i mötet med svenska som andraspråk och svensk skola.Växjö:Växjö University Press.

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:vxu:diva-2435(Hämtad 20210608)