AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för socialt arbete och psykologi
Elever med diagnosen ADHD
Skolkuratorers erfarenheter av skolans arbete med en utsatt grupp
Caroline Sandberg & Lovisa Wikvist
2018
Examensarbete, Grundnivå, 15 HP Socialt arbete
Socionomprogrammet Handledare: Annemi Skerfving
Examinator: Inger Linblad
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att undersöka vilka förutsättningar som ges till barn med diagnosen ADHD i skolan, med fokus på skolkuratorernas skolsociala arbete.
Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie som baserats på sex intervjuer. Resultatet visade att skolpersonalen har många hjälpmedel och anpassningar vilka används till barnen med en ADHD diagnos. Vad det gäller samverkan var det den med föräldrarna som ansågs viktigast. Brister och svårigheter som fanns berodde på stora klasser, bristen av ekonomiska resurser och bristen på kunskap. Resultatet har sedan kopplats till
stämplingsteorin som visade att dessa barn stämplas. Det innebär att de bemöts på fel sätt vilket bidrar till att deras avvikande beteende förstärks. Utifrån det salutogena perspektivet visade det sig att skolan arbetar med att se det som fungerar för barnen men att detta synsätt dock inte efterföljs hela tiden eller på alla skolor.
NYCKELORD: ADHD, skolsocialt arbete, elevhälsoteam, skolkurator, samverka
Pupils diagnosed with ADHD
- School counselors' experiences conserning how schools are working with subjected groups
Abstract
The purpose of this study is to examine conditions given to children ADHD diagnosed children, focusing on school counselor’s socioeducational work. This essay is a
qualitative study based on six interviews. The results showed that there are many tools and adaptations available for the staff at the schools to use and assist the children diagnosed with ADHD. The collaboration between the school and the parents was proven to be the most important. Large classes, lack of financial resources and ignorance indicate possible reasons for difficulties and shortcomings in schools.
Furthermore, a contributing factor to deviant behavior by diagnosed children can be linked to the labeling theory. Through a salutogenic perspective we found that the schools are working to see what actually works for the children, although it was clear that this perspective is not always followed or at all schools implemented.
Keywords: ADHD, socioeducational work, student care teams, school counselor and collaboration.
Förord
Vi vill tacka de informanter som ställde upp och svarade på våra frågor. Utan dem hade det inte gått att färdigställa denna studie. Vi vill även tacka vår handledare Annemi Skerfving för det stöd vi fått under arbetets gång. Vi, Caroline Sandberg och Lovisa Wikvist, har tillsammans haft ett delat ansvar för samtliga delar i uppsatsen. Vi har tillsammans intervjuat, transkriberat, analyserat och skrivit texter. Ansvaret har delats lika genom hela processen.
Norrköping, Maj 2018
Innehåll
1. Inledning ... 2
1.1 Bakgrund ... 3
1.1.1 Om ADHD ... 3
1.1.2 Behandling ... 4
1.1.3 Elevhälsans skolsociala arbete... 6
1.2 Problemformulering ... 7
1.3 Syfte och frågeställningar ... 8
1.4 Relevans för socialt arbete ... 8
1.5 Begreppsdefinitioner ... 9
1.6 Uppsatsens disposition ... 9
2. Tidigare forskning ... 10
2.1 Diagnosens förekomst ... 10
2.2 ADHD i skolan ... 11
2.3 Klassrummet, en plats för alla ... 11
2.4 Elevhälsans förebyggande arbete ... 12
2.5 Sammanfattning av tidigare forskning ... 14
3. Teoretiska perspektiv ... 15
3.1 Stämplingsteorin ... 15
3.2 Det salutogena perspektivet ... 16
4. Metod och tillvägagångssätt ... 17
4.1 Forskningsdesign ... 17
4.2 Urval av litteratur... 18
4.3 Urval av intervjupersoner ... 18
4.4 Genomförande av intervjuer ... 19
4.5 Dataanalys ... 19
4.6 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 20
4.7 Etiska överväganden ... 21
5. Empirisk data ... 22
5.1 Information om informanterna ... 22
5.2 Kuratorernas kunskap om ADHD ... 23
5.3 ADHD och dess problematik i skolan ... 24
5.4 Skolans metoder och resurser ... 25
5.5 Det skolsociala arbetet ... 28
6. Analys ... 32
6.1 Resultatets centrala delar ... 32
6.2 Skolans arbete, under ständig förändring ... 33
6.3 Stämpling av barn med ADHD i skolan ... 34
6.4 En meningsfull skolgång för alla ... 36
7. Diskussion ... 39
7.1 Sammanfattning av resultatet ... 39
7.2 Resultatdiskussion ... 39
7.3 Metoddiskussion ... 41
7.4 Avslutande diskussion ... 42
Referenslista ... 44
Bilaga 1 Inbjudan till intervju ... 48
Bilaga 2 Intervjuguide ... 49
1
2
1. Inledning
Skolpersonal har en viktig del i barn och ungdomars liv, inte bara för att de tillbringar mycket tid med dem, utan också för att skolan har en viktig betydelse för framtiden.
Förutom den pedagogiska rollen, har skolpersonalen också en social roll. Med detta menas att de inte bara har en viktig uppgift när det gäller undervisningen, utan de fungerar också fostrande och stödjande för eleverna. Skolpersonalen arbetar bland annat med mänskliga rättigheter och förmedlar demokratiska värden. En grundläggande utbildning har en avgörande betydelse för att motverka framtida sociala problem i barnens liv och att inte ha fullgjort grundskolan utgör en riskfaktor för barns utveckling.
Risken kan exempelvis öka för att hamna i kriminalitet eller missbruk (Backlund, Högdin & Spånberger Wietz, 2017).
För att alla elever ska kunna nå målet om en fullgod grundutbildning arbetar skolan med sociala frågor och med förebyggande insatser för de barn som riskerar att inte klara skolan. Det är det som kallas det skolsociala arbetet. På varje skola ska det finnas ett elevhälsoteam som arbetar med elevhälsofrågor. Det är oftast skolkuratorn som har till uppgift att leda arbetet med de psykosociala frågorna, men hela teamet ska tillsammans arbeta och använda sina olika kompetenser för att hjälpa eleverna. Frågorna kan handla om skolfrånvaro, mobbning eller om elever som är i behov av särskilt stöd. Men det kan också handla om barn som mår psykiskt dåligt eller om det finns annan oro kring barnet (ibid.).
Denna uppsats handlar om barn som har diagnosen Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD) och baseras på intervjuer med skolkuratorer på mellanstadieskolor.
Fokus ligger på kuratorernas upplevelser av det skolsociala arbetet med barn som har diagnosen ADHD. När begreppet ADHD används syftar det på de barn som fått
diagnosen ADHD. Diagnosen innebär att personen har svårigheter med uppmärksamhet och/eller problem med överaktivitet och impulsivitet. Detta medför att skolsituationen påverkas, då barn med en ADHD-diagnos kan ha svårt att följa med på lektionerna och att samspela med klasskamraterna. Det är därför viktigt att förstå och hitta strategier för att dessa barn ska ha en fungerande skolvardag och för att dessa beteendeproblem inte ska förstärkas senare i livet (Socialstyrelsen, 2010).
3 1.1 Bakgrund
I skolan sker en flerårig uppbyggnad av läsfärdigheter, förmåga att samla in
information, att kunna se sammanhang samt att kunna diskutera med andra (Hjörne &
Säljö, 2013). Skolan har till uppgift att anpassa undervisningen efter varje barns
individuella behov (Backlund, m.fl. 2017). Utbildning är en av de viktigaste faktorerna för hur en ung människas liv kommer att utvecklas. Att inte fullfölja grundskolan leder ofta till en situation med begränsade möjligheter till vidareutbildning eller arbete. Det är viktigt för ungdomarnas utvecklingsprocess att samhället kan sätta in insatser som har sin utgångspunkt i ungdomarnas behov, förutsättningar och mål (www.skolverket.se).
Tanken om att skolan ska vara tillgänglig för alla har funnits sedan tidigt 1800-tal.
Sedan dess har också diskussionen om vad det innebär och om det är genomförbart pågått (Hjörne & Säljö, 2013). Skolans ansvar finns beskrivet i skollagen 1 kap 4§. Där står att i utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Stöd och stimuli ska ges så att varje barn kan utvecklas så långt som möjligt. Utbildningen ska också samarbeta med hemmen och “främja elevernas allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare”
(Skollagen 1:4).
Benämningen elevhälsa började användas år 2000 och ett av deras uppdrag är att skapa bra lärandemiljöer utifrån att hälsa och lärande påverkar varandra. Från år 2011 står det inskrivet i skollagen att elevhälsan ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande, de ska stödja barnen i sitt lärande och ta hänsyn till elevers olika behov. I samarbete med hemmen ska elevens allsidiga personliga utveckling främjas (Backlund, 2017).
Elevhälsoteamen bör vara multiprofessionella, det vill säga inkludera personer med olika kompetens. Hur de ser ut är olika men de kan till exempel innefatta lärare, rektor, skolkurator, skolsköterska och specialpedagog (Hjörne & Säljö, 2013).
1.1.1 Om ADHD
ADHD är en kognitiv funktionsnedsättning och kallas för ett neuropsykiatriskt funktionshinder (NPF). Tidigare kallades diagnosen för MBD som står för “minimal brain damage”, ett uttryck som funnits sedan början av 1900 talet (Gillberg, 2013). Idag är ADHD den vanligaste benämningen. I Sverige förekommer diagnosen hos ungefär ett till två barn i varje skolklass (Brar, 2012).
4 Diagnosen innebär att det finns brister i hjärnans kognitiva funktion vilket visar sig genom avvikelser när det kommer till uppmärksamhet och aktivitet. Förmågan till självkontroll påverkas vilket kan innebära att barnet har problem med impulskontroll och aktivitetsnivå. Det är ett osynligt handikapp och barnen riskerar att kategoriseras som problembarn. Syftet med att fastställa en diagnos är för att det ska gå att särskilja problemet från andra problem, så att rätt typ av stöd eller behandling kan sättas in (Carlsson Kendall, 2012). Det kan dock vara svårt att fastställa diagnosen och om ett barns ADHD inte upptäcks och behandlas finns det risk för att uppväxten påverkas negativt. Barnet kan uppleva misslyckanden utan att veta orsaken. Barnet riskerar också att inte få rätt hjälp i skolan och få svårt för sociala relationer (Barkley, 2015).
Symptomen märks redan under barndomen och förändras över tid. Hur det visar sig beror på vilken miljö personen befinner sig i och hur förstående omgivningen är. Ett exempel på förändring skulle kunna vara att överaktivitet avtar med tiden medan uppmärksamhetsproblem kan kvarstå och bli tydligare. Elever med ADHD behöver bemötas på ett individuellt sätt för att kunna tillgodogöra sig undervisningen och således skaffa sig samma akademiska kunskap som sina jämnåriga. För att detta ska kunna uppnås behöver skolan kunna bistå med en anpassad miljö och pedagogik, samt med resurser vid behov för extra stöd (Brar, 2012). Pojkar uppvisar oftare ett mer aggressivt beteende medan flickors ADHD-diagnos inte alltid märks på samma sätt för omgivningen (Barkley, 2015).
1.1.2 Behandling
ADHD kan behandlas med psykologiska och pedagogiska insatser samt medicinering.
Det finns ingenting som botar ADHD men symptomen kan begränsas.
Behandlingsmetoderna bör anpassas efter individens behov (Brar, 2012).
Den psykologiska hjälpen kan bestå av till exempel föräldrautbildning. Föräldrar till barn med ADHD behöver kunskap för att kunna ge rätt stöd, bemöta sitt barn och hitta strategier för att få en fungerande vardag.
5 Den pedagogiska delen kan innebära insatser i skolmiljön. Dessa barn behöver en avgränsad och strukturerad miljö, tydliga arbetsuppgifter och mycket lärarstöd.
Skolmiljön kan också anpassas för att förenkla vardagen för dessa elever.
Till exempel genom att sätta upp tydliga scheman över dagen, hörselskydd, skärm för att kunna avgränsa sig från de andra i rummet och digitala hjälpmedel (ibid.). Den pedagogiska delen består av insatser och anpassningar i skolan. Ett första steg är att eleven får stöd i form av extra anpassning av den dagliga undervisningen, vilket kan handla om att strukturera upp studierna eller att få tillgång till digitala hjälpmedel. Om anpassningarna i undervisningen inte visar sig vara tillräckliga måste ytterligare åtgärder vidtas. Behoven ska utredas vidare så att barnet kan få särskilt stöd (Triay Strömvall, 2017).
En metod som skolpersonalen använder sig av är lågaffektivt bemötande. Det handlar om att våra beteenden och känslor ”smittar”. Lärarens känslor kan alltså påverka barnet men vid ett lågaffektivt bemötande ges utrymme för lärarna att tänka på hur de bemöter eleverna. Skolans uppdrag är att se det som inte fungerar och undvika att det händer igen. Beteendeproblem är inte en avvikelse från det vanliga utan en del av vardagen. För att lärarna ska förstå det måste de se till sitt egna beteende och sina egna förväntningar och jämföra det med elevens förmåga. Alla beteende hos eleverna sker i samspel med omgivningen Det lågaffektiva bemötandet handlar också om att möta eleven genom att ställa rimliga krav, att tänka på sitt eget kroppsspråk och tonläge samt att inte kräva ögonkontakt. Att hålla ögonkontakt i längre än tre sekunder vid en krav- eller
konfliktsituation kan skapa en affektsmitta. Det är då mer lämpligt att ta tre steg tillbaka vid en kravsituation för att på så sätt minska stressen hos eleven (Hejlskov, 2014). Att avdramatisera en stressad situation är också ett bra tillvägagångssätt för att situationen inte ska förvärras. En bra ingång till detta är att bara stanna upp och bevara lugnet (Kutscher, 2008). Att inte ta tag i eleven med spända muskler utan istället lugnt följa elevens rörelser har också visats vara en bra metod för att avstyra en våldsam konflikt (Hejlskov, 2014).
Medicinering för ADHD har funnits sedan 1930-talet. Idag innehåller medicinen ofta substansen metylfendiat som är ett centralstimuleranade läkemedel som har visat sig ha en god effekt på diagnosens symptom. Via medicinering kan uppmärksamhet,
planeringsförmåga, impulskontroll, inlärningsförmåga och social kontroll förbättras.
6 Dock drabbas många av biverkningar såsom magont, minskad aptit, huvudvärk och insomningssvårigheter. Vissa drabbas också av ångest och nedstämdhet. Det är inte alla som medicineras och en del gör det bara i vissa perioder. Det kan till exempel vara nödvändigt för att klara skolgången, men när personen blivit äldre kanske hen har hittat andra strategier för att klara vardagen (Brar, 2012).
1.1.3 Elevhälsans skolsociala arbete
Enligt skollagen (3 kap 8 §) ska de elever som på något sätt riskerar att inte nå
kunskapsmålen eller uppvisar svårigheter i skolsituationen anmälas till rektorn. Vidare är det rektorns ansvar att varje elevs behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Detta ska ske i samråd med elevhälsan om det inte är uppenbart att det inte behövs.
Elevhälsoteamens skolsociala arbete kräver en bred kunskap som kan bidra till att stärka eleverna och arbeta förebyggande. Deras uppdrag innefattar medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser (Triay Strömvall, 2017). Teamen ska uppmärksamma elever som är i behov av särskilt stöd, utreda deras behov, dokumentera vad de kommer fram till, åtgärda problem samt följa upp och utvärdera. Vilka som är i behov av särskilt stöd är svårt att definiera men det finns grupper som är mer utsatta än andra och en av de grupperna är eleverna med neuropsykiatriska tillstånd (Hjörne &
Säljö, 2013). Skolan är också skyldig att informera föräldrar om vad anpassningar och särskilt stöd innebär (Triay Strömvall, 2017).
Det förebyggande arbetet handlar om att rikta insatser mot det som kan identifieras som riskfaktorer hos elever i miljön. Tidigare åtgärder är viktiga och ofta är elevhälsans insatser riktade mot enskilda elever (Linblad & Backlund, 2017).
Det är viktigt med möten inom elevhälsoteamen, som en del av en
problemlösningsprocess. Att regelbundet diskutera händelser som kan uppfattas som problematiska i verksamheten bidrar till att problemen får möjlighet att åtgärdas. Vid dessa möten ges också tillfälle att fatta beslut om hur man ska använda skolans resurser.
Elevhälsoteamens möten tjänar också som en socialisationsmiljö för alla de som jobbar inom elevhälsoteamen, vilket leder till att det byggs upp kollektiva erfarenheter. Detta är viktigt för att kunna etablera och befästa mönster om hur problem ska lösas (Hjörne
& Säljö, 2013).
7 Det är även viktigt att samverkan mellan skolpersonalen och föräldrar fungerar, för att barn med ADHD ska kunna omges av ett bra skyddsnät och stöd. Dessa personer är de som finns närmast barnet och de bär tillsammans ansvar för att skolgången fungerar (Kutcher, 2008).
1.2 Problemformulering
Kunskapen om ADHD är stor när det gäller diagnostik och behandling, men inte sällan brister det ändå i den hjälp och stöd som dessa barn behöver. Upp till 30-50 procent av de barn som har diagnosen ADHD går miste om en årskurs i skolan och 35 procent går inte ut gymnasiet (Barkley, 2015). Barnen har svårt att klara av skolans krav och skolpersonalen verkar sakna kunskap i hur de ska bemöta denna typ av problematik (Carlsson Kendall, 2012).
Enligt Karolinska Institutet anser 90 procent att lärarutbildningen inte förberett dem på att arbeta med barn som har dessa svårigheter. Även specialpedagoger och speciallärare kände sig till stor del oförberedda (Lagerlöf, 2015, 20 oktober). Barnombudsmannen (2016) skriver att eleverna med neuropsykiatriska funktionshinder själva upplever att de inte fått information om vad de har rätt till i skolan och att de önskade att
skolpersonalen hade mer kunskap om deras funktionshinder. Kunskapsbristen är särskilt stor kring flickors ADHD-diagnos, då deras svårigheter ofta inte uppmärksammas på samma sätt som pojkars (Gillberg, 2013).
För vissa barn med ADHD har kanske förskoletiden fungerat bra, men när de sedan börjar skolan sker en förändring. Skolstarten blir en negativ vändpunkt. Där börjar kraven på koncentration och nu ska eleverna lära sig saker som de kanske inte har något intresse av. De ska också kunna vara tysta på kommandon och kunna fungera i en ny grupp vilket kan skapa svårigheter för barn med ADHD (ibid.). I skolan finns många situationer där koncentration är en nödvändighet, vilket gör arbetet med barn med ADHD i skolan extra viktigt. Vi vill därför undersöka vilka förutsättningar som ges till dessa barn i skolan.
8 1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka vilka förutsättningar som ges till barn med diagnosen ADHD i skolan. Utgångspunkten är skolkuratorernas upplevelse av skolans möjligheter och eventuella begränsningar i att anpassa dessa barns skolmiljö och att förebygga sociala problem i barnens liv. Undersökningen fokuserar även på hur skolkuratorerna anser att samverkan med andra instanser kring dessa barn fungerar.
Följande frågeställningar kommer att besvaras;
• Hur upplever skolkuratorerna att det skolsociala arbetet ser ut för att barn med diagnosen ADHD ska kunna få en fullgod grundskoleutbildning?
• Vilka resurser upplever skolkuratorerna att de har för att hjälpa barn med en ADHD-diagnos och vilka resurser upplever de att de eventuellt skulle behöva?
• Hur upplever skolkuratorerna att samverkan mellan föräldrarna, BUP och socialtjänsten kring dessa barn fungerar?
1.4 Relevans för socialt arbete
Det finns alltid barn som har sämre förutsättningar i skolan än andra och trots skolans tydliga ansvar får inte alla det stöd de behöver. En av de utsatta grupperna är barn som har diagnosen ADHD, då det är en grupp med ökad risk att få psykosociala problem. Att dessa barn får den hjälp och stöd de behöver för att klara skolan är relevant för det sociala arbetet - både för att minska lidande på individnivå men också för att undvika de samhällskostnader och resurskrav som de sociala problem diagnosen ADHD kan leda till (Brar, 2011).
Denna studie avser ge en ökad förståelse för skolans roll, vad som kan förväntas av skolan samt hur skolpersonal upplever att samverkan med föräldrar, BUP och socialtjänsten fungerar. Inom det sociala arbetet är det viktigt med möjligheter och kompetens för att bättre kunna bemöta dessa barn och ungdomar. Om inte problemen uppmärksammas i skolan ökar risken för framtida sociala problem.
9 1.5 Begreppsdefinitioner
Barn: Begreppet barn syftar i denna studie på skolelever i åldrarna tio till tolv år.
Skolsocialt arbete: Det arbete i skolan som behandlar frågor av social karaktär benämns skolsocialt arbete. Det handlar om att stärka alla barns rätt till en likvärdig utbildning, att arbeta med det sociala samspelet i skolan för att minska mobbning och diskriminering samt att upptäcka och ge extra stöd till de elever som behöver det.
Arbetet leds ofta av en skolkurator, som tillsammans med skolsköterskan,
specialpedagog och rektor ingår i det team som skolan kallar för elevhälsoteam. Teamen ser olika ut på olika skolor och ibland kan andra yrkeskategorier också ingå (Backlund, m.fl. 2017).
Samverkan: Myndigheter har en lagstadgad skyldighet att samverka kring barn som behöver det (5 kap. 1§a SoL, 29 kap. 13 § skollagen). Att samverka innebär att olika insatser ska samarbeta mot samma mål (Backlund & Elvhage, 2017).
Integration: Syftar till människors rätt till full delaktighet till samhället, till exempel i skolan (Backlund & Högdin, 2017).
Inkludering: Begreppet inkludering syftar till att den sociala miljön ska anpassas till individen, inte tvärtom (ibid.). Skolan ska vara anpassad efter elevens olikheter (Skolinspektionen 2012).
1.6 Uppsatsens disposition
Fortsättningsvis presenteras tidigare forskning inom ämnet. De teoretiska utgångspunkterna, stämplingsteorin och det salutogena perspektivet, beskrivs. I
metodavsnitt presenteras sedan hur författarna gått tillväga för att samla in det empiriska materialet. Här diskuteras även de etiska aspekterna. Resultatet inleds med en
presentation av intervjupersonerna och är sedan tematiserat utifrån frågeställningarna. I analysen kopplas resultatet till tidigare forskning och valda teorier. Uppsatsen avslutas med en kritisk diskussion om uppsatsen som helhet.
10
2. Tidigare forskning
Här presenteras en del av den forskning som finns publicerad gällande barn med en ADHD-diagnos. Resultaten presenteras enligt följande teman; diagnosens förekomst som handlar hur vanligt det är med diagnosen ADHD och vilka konsekvenser diagnosen kan ge. Att leva med ADHD i skolan som handlar om skolpersonalens kunskap.
Klassrummet, en plats för alla beskriver skolans mål om en miljö som ska passa alla och slutligen skriver vi om elevhälsans förebyggande arbete. Dessa teman har skapats utifrån de frågeställningar vi utgått från och den forskning vi fick fram när vi började söka inom ämnet.
2.1 Diagnosens förekomst
ADHD är den vanligaste diagnosen för beteendemässiga problem (Malmquist &
Nilholm, 2016). Det är svårt att säga exakt hur många av skolbarnen som har diagnosen.
En anledning till det är att diagnoskriterierna förändrats över tid. Gillberg (2013) och Brar (2012) anger en siffra på cirka fem procent av alla skolbarn, vilket innebär en till två elever i varje klass. Antalet barn som diagnostiserats med ADHD har ökat och en orsak till det kan vara att förväntningarna i klassrummet idag är större än de var förr.
Skolpersonalen har svårigheter med att hantera den typ av problematik som ADHD innebär (Malmquist & Nilholm, 2016).
Att ha ADHD ökar risken för att i framtida sociala problem (Brar, 2012). I syfte att kartlägga utbredningen av ADHD bland de intagna på anstalt gjordes under tidsperioden december 2006 - april 2009 en studie som kallades Norrtäljeprojektet. Resultatet visade att 45 procent av de intagna visade på en ökad sannolikhet för ADHD. Dessa personer erbjöds sedan en mer omfattande neuropsykiatrisk utredning av läkare och psykologer.
Fullständig utredning erbjöds till 47 personer, men av dessa var det bara 34 stycken som tackade ja till erbjudandet. Av dessa 34 personer var det 30 stycken som uppfyllde kriterierna för en ADHD-diagnos. Samtliga av dessa hade eller hade tidigare haft ett drogmissbruk. ADHD i kombination med andra diagnoser var också vanligt. Cirka 75 procent hade någon gång haft en depression och/eller ångesttillstånd, 25 procent hade någon form av autismspektrumtillstånd och tio procent kunde diagnostiseras med psykopati. De flesta av de intagna som undersöktes hade också en eller flera
personlighetsstörningar, där antisocial personlighetsstörning visade sig vara vanligast.
11 Enligt flera forskare kan 40 procent av de intagna på en anstalt inom kriminalvården diagnostiseras med ADHD (Brar, 2012). Detta stöds också av Ginsberg, Hurvikoski &
Lindefors (2010) forskning.
2.2 ADHD i skolan
Det är vanligt att barn med ADHD har problem i skolan (Malmquist & Nilholm, 2016, se Corkum, McGonnel & Schachar 2010, Miranda, Jarque & Tarraga 2006, Montague
& Castro 2005) och att de inte klarar kunskapsmålen. Det krävs att de som arbetar med barnen besitter kompetens nog att kunna ge rätt hjälp. Skolpersonalen har här ett stort ansvar att se till att skolan inte bidrar till ett större utanförskap för denna grupp (Gillberg, 2013). Enligt skolinspektionen saknas det kunskap om hur skolan klarar undervisningen för barn med en ADHD diagnos. Det saknas specialutbildningar för skolsköterskor och socionomer med inriktning mot skolans och elevers behov och kompetens (Regeringskansliet, 2000). Skolinspektionens kvalitetsgranskningar visar att det ofta finns höga ambitioner i skolan för att ge barn med funktionsnedsättningar likvärdiga utbildningar som de andra eleverna, men att detta är svårt att efterfölja.
Personalen har varierad kompetens vad det gäller ADHD och det påverkar lärandet.
Lokaler och läromedel är inte alltid anpassade till eleverna och det brister i att följa upp deras insatser och resultat. I skolan saknas ofta fasta rutiner och system för att
säkerhetsställa att elever med funktionsnedsättning får en likvärdig utbildning (Skolinspektionen, 2012).
Många barn med ADHD har också ytterligare diagnoser (Daley & Birchwood, 2010), 87 procent av alla skolbarn med ADHD har även andra funktionsnedsättningar. Hälften av barnen har läs och skrivsvårigheter. Vanligt bland dessa barn är också oro, ängslan, ångest och depression. Diagnosen medför också andra risker. Det är vanligt att
konflikter uppstår i samspel med omgivningen, andra kända risker är olika former av missbruk, kriminalitet och problem i sociala relationer (Brar, 2012).
2.3 Klassrummet, en plats för alla
Funktionshinderforskningen och specialpedagogisk forskning lyfter fram funktionshinder och elevers skolsvårigheter som ett individuellt problem.
Skolsvårigheter förknippas med brister hos individen, men med ett motsatt perspektiv
12 skulle vi istället säga att problemen uppstår i mötet mellan individ och omgivningen (Isaksson, 2017). Det är oftast elevens beteende som ses som ett problem vilket ofta innebär att eleven flyttas till en annan miljö, till exempel till en mindre grupp eller får enskild undervisning. Detta går emot skolans grundtanke om att skolan ska inkludera alla individer och innebär att eleverna marginaliseras, vilket syftar till att de åsidosätts.
Orsaken handlar om att barnen inte klarar kraven i det så kallade normala klassrummet (Hjörne & Säljö, 2013, Malmquist & Nilholm, 2016). Elever som tidigt placeras i en speciell miljö med andra förväntningar, får ofta svårigheter med att återanpassa sig till samhället och kraven som finns, exempelvis på en framtida arbetsplats (Hjörne & Säljö, 2013).
Barn med ADHD presterar ofta sämre i skolan än sina klasskamrater. Det är viktigt att lärarna kring dessa barn har tålamod och kunskap om diagnosen (Daley & Birchwood, 2010). En viktig sak i klassrummet är lärarnas attityder mot barn med ADHD och det behövs mer kunskap om detta ämne. ADHD diagnosen ska ge en förklaring på dessa elevers beteende och det påverkar också hur lärarna ser på dem. Ur ett motsatt
perspektiv skulle vi istället kunna söka förklaringar i klassen genom att titta på diskurser och strukturella ojämlikheter (Malmquist & Nilholm, 2016).
Vissa barn med ADHD får flera negativa tillsägelser per dag, vilket skapar en känsla av misslyckande. Just misslyckande i skolan är en välkänd risk för att utveckla
psykosociala problem (Carlsson Kendall, 2012). En elev ska ha rätt till
specialundervisning oavsett diagnos eller inte, det räcker med att det finns risk för att barnet inte klarar undervisningskraven. Enligt Malmquist & Nilholm (2016) anser 13 av 234 kommuner att en ADHD diagnos är av stor eller mycket stor betydelse för
fördelningen av resurser och fyra av dessa 13 kommuner arbetade med speciella ADHD klasser. Av de som har speciella klasser för barnen med ADHD diagnos ansågs
anledningarna vara att de eleverna behöver specifika undervisningsmetoder, att barnen behövde en lugnare miljö och ett annat arbetstempo (Malmquist & Nilholm, 2016).
2.4 Elevhälsans förebyggande arbete
Elever mår idag relativt bra fysiskt, men de sociala, psykiska och känslomässiga problemen har blivit större än tidigare. Därför behövs skolans kompetens förstärkas på de områdena.
13 Nuvarande lag anger att det ska finnas skolsköterska och skolläkare inom elevhälsan.
Regeringskansliet föreslår att det borde finnas lagstöd för att personal med kompetens i psykologi, socialt arbete, studie- och yrkesvägledning och specialpedagogik också ska finnas tillgängliga för eleverna. Det krävs också att dessa olika kompetenser kan ha en god samverkan. Det finns idag ett glapp mellan den nuvarande elevhälsan och lärarna.
Elevhälsans erfarenheter når inte alltid fram till lärarna och elevhälsans arbete kan då inte påverka skolan på organisationsnivå. Bättre samverkan mellan elevhälsans personal och övrig personal vore önskvärt, så att de tillsammans kan arbeta med elevernas
skolsituation (Regeringskansliet, 2000).
Att elevhälsoteamen arbetar förebyggandeför att minska behovet av specialinsatser för eleverna. Dessa team kan då tidigt fånga upp elever som tenderar till att få en
misslyckad skolgång (Meyers, Valentino, Meyers, Boretti & Brent, 1996). Teamen är en viktig del i arbetet för integrationen i klassrummet då de bidrar till att elever med särskilda svårigheter uppmärksammas och får den hjälp de behöver (Nelson, Smith, Taylor, Dodd, & Reavis, 1991).
Enligt Guvå och Hylander (2012) framkommer att elevhälsan bör arbeta enligt det salutogena perspektivet, vilket innebär att de ska fokusera på det som fungerar och arbeta hälsofrämjande istället för att fokusera på sjukdomen eller diagnosen. Arbetet bör ske på grupp- och organisationsnivå. Elevhälsan ska arbeta förebyggande med de elever som uppvisar någon form av riskbeteende. Arbetet ska innefatta både lärande, hälsa och välbefinnande i skolan. Målen är att eleven inte ska ses enskilt utan i gruppen, för att kunna utvecklas i den. Målen och resultaten med elevhälsans arbete är dock oklara och det behövs mer forskning om detta. Skolpersonalen tycker att elevhälsan bidragit till ett nytt sätt att tänka men att arbetssätten behöver förändras därefter (Guvå & Hylander, 2012). Inom skolan antas att allt förebyggande arbete inom elevhälsan, såsom
exempelvis rådgivning, har en positiv inverkan på eleverna. Även ett nära samarbete med föräldrarna är att se som en förebyggande insats för att hjälpa barnen med skolgången. Detta står i motsats till att använda en direktkontakt med eleverna som metod, vid en eventuell individuell studieplan eller annan typ av hjälp (Anthun &
Manger, 2006).
14 I Norge gjordes år 2006 en studie angående skolans skolpsykologiska resurser. Det undersöktes hur arbetsbelastningen såg ut för de som jobbade inom elevhälsan och det visade sig att arbetsbelastningen för dessa personer är hög och kvaliteten på stödet till eleverna kunde varit bättre om det fanns fler resurser (ibid.).
2.5 Sammanfattning av tidigare forskning
Forskningen visar att diagnosen ADHD idag är vanlig. I varje klass finns det cirka ett till två barn med diagnosen. Det är därför relevant att se över kunskapsläget om ämnet.
Att inte få rätt stöd och hjälp innebär för dessa elever en ökad risk att hamna i sociala problem, såsom missbruk eller kriminalitet. Även svårigheter med sociala relationer förekommer. För att ge barnen med ADHD bättre förutsättningar i skolan krävs ett fungerande team kring barnen samt personal som besitter kunskap att möta deras problematik. Enligt forskningen finns det idag stor kunskap om hur diagnosen visar sig men också en stor kunskapsbrist vad gäller att kunna ge rätt hjälp till dessa barn. Det saknas även möjlighet till fördjupad utbildning inom ämnet för exempelvis
sjuksköterskor eller skolkuratorer. Många barn har dessutom ytterligare diagnoser vilket gör vikten av kunskap inom området ännu viktigare.
Beteendet hos barn med ADHD kan ses som ett problem i klassrumsmiljön vilket gör att många barn istället blir flyttade till en annan miljö, själva eller tillsammans med en mindre grupp. Dessa elever kan dock ha svårigheter att återanpassa sig till den
“normala” klassrumsmiljön och de krav som ställs där, vilket kan skapa problem på exempelvis framtida arbetsplatser. Forskningen visar dock att det kan vara nödvändigt för eleverna att ha möjlighet till att kunna arbeta i en lugnare miljö och arbetstempo.
I det förebyggande arbetet kring dessa barn spelar elevhälsoteamen en viktig roll. Med hjälp av förebyggande arbete kan behovet av specialinsatser minska. Elevhälsoteamens förebyggande arbete ska innefatta både lärande, hälsa och välbefinnande i skolan.
Arbetsbelastningen för elevhälsoteamen är dock hög vilket kan påverka kvaliteten på arbetet. Forskningen visar också att en nära kontakt och samverkan med föräldrarna är viktig för att eleverna med ADHD ska klara skolan på ett bra sätt.
15
3. Teoretiska perspektiv
De teoretiska utgångspunkterna är stämplingsteorin (Goldberg, 2010) och det salutogena perspektivet (Antonovsky, 1987). Stämplingsteorin förklarar hur
omgivningens negativa bemötande påverkar barnen med ADHD och hur det kan bidra till att dessa barns beteende förstärks (jfr Goldberg, 2010). Det salutogena perspektivet fokuserar på vilka faktorer som gör att en människa kan anses vara frisk, i motsats till att ställa eventuella sjukdomar i fokus. I skolan visar sig detta genom skolpersonalens sätt att lägga tid och resurser på det eleven klarar av, istället för att fokusera på det eleven inte klarar av (jfr Antonovsky, 1987). Vi har valt de två teorierna för att de kompletterar varandra och ger en helhetsbild av hur barnen med ADHD påverkas av bemötande samt hur miljön runt omkring dem ser ut. Båda teorierna är viktiga för att förstå på vilket sätt det är lämpligt att arbeta med dessa barn.
3.1 Stämplingsteorin
Stämplingsteorin utgår från processer, som börjar i dåtid och går vidare till nutid och framtid. Olika händelser får olika betydelser i en persons liv. Detta börjar redan vid födelsen, då bebisen saknar självbild. Det innebär att det inte finns någon förutbestämd bild av hur vi borde vara i relation till samhället. Självbilden utvecklas sedan i takt med att barnet möter andra människor, vilka blir barnets signifikanta andra (Goldberg, 2010).
Barnets föräldrar, eller de som lever närmast barnet, blir dess viktigaste signifikanta andra. Det är genom dem som barnet etablerar grunden för sin självbild. I takt med att barnet växer och träffar andra människor påverkas självbilden även av dem.
Omgivningens bemötande kan påverka barnet och det är genom de signifikanta andra som barnet först stämplas. Att barnet stämplas innebär att det förändras på grund av andra människors bemötande. Stämplingar beror inte på enskilda händelser utan är en pågående process. En person med dålig självbild har en bild av hur samhället ska vara och hur personen själv är stämmer inte överens med den bilden. Självbilden skapas och förändras genom många händelser under en lång tid (ibid.).
16 Det samhället förväntas av oss bygger på normer, vilket handlar om vad som anses som rätt eller fel. Redan under barndomen börjar vi lära oss vilka normer som gäller i vår omgivning genom att vi märker hur andra omkring oss reagerar på vissa händelser. Alla barn uppvisar avvikelser i sin första kontakt med samhället. Det viktiga är inte vad barnet gör, utan hur omgivningen reagerar. Det är inte de negativa reaktionerna som gör stämplingen, utan tvärtom behöver människorna dem för att veta vad som är rätt eller fel. Det viktiga är att tillsägelserna skiljer mellan sak och person. Ett barn som blivit stämplad av sina föräldrar har större risk att stämplas av samhället. Ibland får vi också olika respons i olika sammanhang vilket leder till att vi kan känna motstridiga känslor om vad som är okej eller inte. En person med en negativ självbild brukar ofta bete sig så att hen får denna bild bekräftad. De negativa reaktionerna bekräftar det människan redan tänker, att hen är dålig. Personers beteende ligger då inte i linje med samhällets normer (ibid.).
Barn som blivit stämplade av sina föräldrar eller andra personer de levt nära kan medvetet bryta mot regler för att provocera fram negativa reaktioner. Den negativa självbilden kan då bekräftas och ju oftare den bekräftas desto starkare blir den. Det är viktigt att människor som har kontakt med dessa barn förstår vad deras beteende kan tyda på, så att de inte bara fortsätter att bekräfta den dåliga självbilden. Dessa personer måste reagera på beteendet men inte direkt på personen. Personen riskerar annars att fortsätta på sin så kallade avvikelsekarriär som skapats av alla dessa negativa tillsägelser och tidigare stämplingar (ibid.).
3.2 Det salutogena perspektivet
Det salutogena perspektivet användes för första gången av professorn Aaron
Antonovsky. Teorin handlar om att uppmärksamma hälsa mer än sjukdom, där fokus bör ligga på friskfaktorer snarare än riskfaktorer. Vad för någonting som definierar en god hälsa är något som diskuteras inom det salutogena perspektivet. Antonovsky menar att människans hälsa i grunden alltid bygger på en föreställning om vad som skiljer friska mot sjuka människor. Det är också olika bland människor vad vi väljer att fokusera på, hälsan eller sjukdomen. De som fokuserar på vad som gör människor friska, alltså hälsan, kommer att ägna uppmärksamhet och resurser åt att fortsätta hålla människor friska och istället arbeta förebyggande mot att de ska bli sjuka.
17 De som istället fokuserar på sjukdomen snarare än vilka friskfaktorer som finns hos personen arbetar istället endast med behandling, för att personen inte ska bli ännu mera sjuk eller i värsta fall avlida. Den största skillnaden mellan att jobba på dessa sätt är vad man helst ser att de läggs resurser på - de som vill fokusera på friskfaktorer tycker att det är effektivt att investera i friskvård, medan den andra gruppen av människor anser att lidande och sjukdomar är normalt i ett samhälle och ingenting man kan bortse ifrån.
Att fokusera på vad som gör att människan är vid god hälsa istället för att se det som definierar personen som sjuk ger dock inga garantier för att detta faktiskt bidrar till en bättre hälsa hos personen. Men det skapar ändå en förståelse och en djupare kunskap, vilket bidrar till att arbetet för en bättre hälsa drivs i rätt riktning (Antonovsky, 1987).
För att sammanfatta ovanstående och göra det mätbart har Antonovsky skapat begreppet KASAM, vilket betyder “känsla av sammanhang”. Känslan av sammanhang utgör enligt Antonovsky grunden för en hälsosam utveckling. KASAM består av tre centrala komponenter - begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Om en individ förstår det som händer inom och omkring sig, har möjlighet att påverka och hantera sin situation och sina känslor och upplever det som meningsfullt att försöka, bidrar det till en känsla av sammanhang, som i sig är avgörande för en salutogen utveckling (ibid.).
4. Metod och tillvägagångssätt
I följande stycke beskrivs vilket tillvägagångssätt som använts i studien för att samla in empirisk data och besvara frågeställningarna. Här beskrivs också ur vilken
utgångspunkt resultatet tolkats, vilken metod som valts och varför samt en diskussion kring urvalet av intervjupersoner. Slutligen lyfter vi de etiska aspekterna samt beskriver vårt förhållningssätt till validitet, reliabilitet och generaliserbarhet.
4.1 Forskningsdesign
Denna studie har en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer genomförts. Intervjuer är ett bra sätt att samla kunskap om sociala förhållanden och för att få reda på enskilda individers känslor och upplevelser. Den semistrukturerade intervjuformen utgår från förbestämda huvudfrågor utifrån en intervjuguide (bilaga två) för att sedan ge möjlighet att ställa relevanta följdfrågor.
18 Frågornas ordning kan anpassas och designen kan ge en djupare bild med fler
synvinklar än vad till exempel ett frågeformulär skulle gett oss. En svaghet med att använda sig av intervjuer är dock att det kan förekomma olika tolkningar av det som sägs (Eriksson- Zetterkvist & Ahrne, 2015).
4.2 Urval av litteratur
Använda artiklar är hämtade från databaserna socINDEX, swepub och sciELO.
Sökorden som använts är ADHD, school, social work, knowledge, education och collaboration. Orden har använts i olika kombinationer för att kunna begränsa
sökningen. På socINDEX kommer 73 träffar fram på sökningen ADHD AND school.
När de andra sökorden läggs till i olika kombinationer så kommer sex träffar eller färre fram. På swepub ger sökningen ADHD AND school, 173 träffar. 20 av dem är skrivna av Christopher Gillberg. När övriga sökord läggs till i olika kombinationer kommer tolv träffar eller färre fram. På sciELO visas 157 träffar när sökorden ADHD AND school används. De andra sökorden visar tre eller färre träffar. Eftersom studien handlar om hur de svenska skolorna arbetar valdes en del utländska artiklar bort då de inte var relevanta för det svenska skolsystemet. Utöver artiklar har annan relevant litteratur används, som sökts fram genom att använda kända författare inom ämnet, till exempel Christopher Gillberg och Bo Hejlskov.
4.3 Urval av intervjupersoner
Det är forskningsfrågan som avgör vilka som blir intervjupersonerna (informanterna) (Eriksson- Zetterkvist & Ahrne, 2015). Antalet varierar från undersökning till
undersökning. Detta beror till stor del på hur mycket tid och resurser som finns tillgängliga (Kvale & Brinkmann, 2014). Informanterna i denna studie är verksamma eller före detta verksamma skolkuratorer på mellanstadieskolor i Sverige. De skulle även ha erfarenhet av hur skolan arbetar med barn som har diagnosen ADHD.
Urvalet är slumpmässigt då vi tog kontakt med skolkuratorer på flera olika skolor genom skolornas hemsidor och genom grupper i sociala medier. Det gör att urvalet inte på något sätt är manipulerat (Eriksson- Zetterkvist & Ahrne, 2015). På grund av det slumpmässiga urvalet arbetar samtliga kuratorer inom olika kommuner.
19 4.4 Genomförande av intervjuer
Intervjufrågorna utformades efter att syfte och frågeställningar stod klart tematiserades utifrån “bakgrund”, “kunskap” och “hur arbetar din skola med barn med diagnosen ADHD”. Under de olika kategorierna utformades huvudfrågor med flera tänkbara följdfrågor. Detta var till hjälp för att avgränsa vilka frågor som var relevanta att ställa samt bidrog till idéer till ytterligare följdfrågor. Att fråga skolkuratorerna om deras egna förkunskaper och erfarenheter från tidigare arbetsplatser ger en djupare bild av deras nuvarande upplevelse.
Intervjuer har genomförts med sex skolkuratorer. Att få kontakt med informanterna var inte helt enkelt då många har en hög arbetsbelastning. Kuratorerna fick ta del av ett informationsbrev (bilaga ett) och vid intresse bokades tid för intervju. Författarna har båda deltagit vid samtliga intervjutillfällena som tog 30 till 60 minuter vardera. Tre av intervjuerna skedde via personliga möten och de tre andra utfördes via telefon. Vid de tillfällen intervjuerna hölls via telefon var det kuratorerna själva som önskade detta då det var enklare för dem. Samtalen per telefon skilde sig lite då personernas kroppsspråk och ansiktsuttryck inte syntes. Detta har övervägts men bör inte haft någon påverkan på resultatet. Efter att första intervjun slutförts upptäcktes att vår intervjuguide inte var fullständig. För att få reda på huruvida det fanns skillnader mellan flickor och pojkar vad gäller deras ADHD behövde vi komplettera med ytterligare en fråga angående det.
Vi kontaktade då informanten via telefon för att komplettera. Samtliga intervjuer spelades in för att informationen skulle kunna tillgodogöras på bästa sätt.
4.5 Dataanalys
Materialet har analyserats utifrån ett fenomenologiskt perspektiv. Fenomenologin handlar om förståelse av fenomen. Med fenomen menas här sådant som finns
tillgängligt, alltså sådant vi kan uppleva (Allwood & Erikson, 2012). Fenomenologin handlar om att ta reda på individers perspektiv och upplevelser av det som undersöks (Kvale & Brinkman, 2014). Utgångspunkten är att inte påverkas av våra egna tankar och föreställningar, utan att se bort från våra egna förkunskaper och istället se till intervjupersonernas upplevelse, medvetenhet, egna erfarenheter och beskrivningar.
Inom fenomenologin beskrivs att alla utgår från sin egen livsvärld.
20 Även om vi lever i samma miljö och samhälle så har varje människa sin unika livsvärld och därmed måste vi försöka förstå de olika livsvärldarna när vi samtalar med
människor (Allwood & Erikson, 2012).
Empirin har tolkats utifrån ett hermenuetiskt synsätt. Det är en vetenskapsteoretisk utgångspunkt för att tolka texter och kan användas som ett verktyg för att söka sanning och förstå meningars sammanhang. Det handlar om att tolka texter förutsättningslöst och att det inte bara går att fråga människor om deras upplevelser utan det är viktigt att också förstå och tolka det som sägs (Kvale & Brinkman, 2014). Tolkningen kan beskrivas som en cirkel eller spiral, olika delar måste förstås för att helheten ska bli tydlig och helheten måste ses för att de olika delarna ska förstås. Att förstå de uttalande intervjupersonerna är att förstå deras tankar och avsikter bakom det de säger (Allwood
& Erikson, 2012).
Intervjumaterialet transkriberades, samtalen översattes då till skrift. Svårigheten med det kan vara att kroppsspråk, olika röstlägen och gester försvinner vilket kan påverka tolkningen av orden (Kvale & Brinkmann, 2014). Fördelen är att varje ord
uppmärksammas (Eriksson-Zetterkvist & Ahrne, 2015). Författarna läste sedan igenom den transkriberade texten för att få en övergripande bild av innehållet. Genom utskriften strukturerade vi upp vår information och fick då en överblick och kunde se ett mönster över de svaren vi fått (Kvale & Brinkmann, 2014). För att minska feltolkningar och öka trovärdigheten har vi också valt ut vissa citat som vi sedan använt i det färdiga
materialet.
4.6 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Ordet validitet betyder giltighet och handlar om huruvida studien undersökt det som var avsett att undersöka (Ahrne & Svensson, 2015). En kritisk syn har använts för att analysera tillvägagångssättet i de olika momentens genomförande samt när resultatet tolkats. Det innebär att varje moment har diskuterats av författarna för att upptäcka för- och nackdelar. Samtliga moment har redovisats i texten för att läsaren ska få en tydlig bild av studiens genomförande. Efter varje intervju gick vi igenom vilka frågor som ställts och vad svaren blev. Detta var för att försöka bli medvetna om hur intervjun ställde sig i relation till våra frågeställningar.
21 Reliabilitet syftar på att forskningsresultatet är tillförlitligt. Det innebär till exempel att intervjupersonernas svar inte ändras beroende på vem som intervjuar eller vid vilket tillfälle intervjuerna äger rum. Skulle undersökningen göras om bör resultatet bli detsamma (ibid.). Frågorna har bearbetats före intervjuerna genom att författarna diskuterat och enats om vad varje fråga syftat på. Exempelvis vid frågan om hur ofta skolkuratorerna kommer i kontakt med barn som har en ADHD diagnos förklarades att vi menar både personlig kontakt eller om de arbetar med dem genom att diskutera om dessa barn i elevhälsoteamet eller har annan kontakt med exempelvis föräldrar.
Huruvida studien är generaliserbar eller inte handlar om ifall en större population skulle svara samma som våra egna informanter och om resultatet går att föra över på andra personer eller situationer (ibid.). Generaliserbarheten i denna studie är begränsad på grund av det låga antalet informanter men har trots det gett oss en bra bild av det vi efterfrågade. Att intervjua föräldrar, elever eller annan personal hade givit en bredare bild och en bekräftelse på att skolkuratorernas upplevelse stämmer överens med de andras verklighet. Viktigt är därför att komma ihåg att detta enbart är kuratorernas upplevelser.
4.7 Etiska överväganden
Studien baseras på skolkuratorernas upplevelser om vilka förutsättningar barn med ADHD har i skolan. Det handlar således inte om kuratorernas egna förutsättningar, utan hur de upplever skolans arbete i sin helhet. Vidare ingår studien i ett examensarbete på grundnivå och ryms därför inte inom Lag (SFS 2003:46) om etikprövning av forskning som avser människor. Ändå finns det etiska aspekter som måste lyftas. Före
intervjuerna informerades informanterna via mail därför om informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (bilaga ett)
(Vetenskapsrådet, 2011).
Informationskravet innebär att deltagarna informeras om varför studien görs och syftet med undersökningen presenteras. Samtyckeskravet innebär att deltagarna ska vara väl medvetna om att de kan välja att inte besvara vissa frågor eller när som helst kan dra sig ur eller avbryta påbörjad intervju. Konfidentialitet handlar om att deltagarna informerats om att privat data inte kommer att spridas eller offentliggöras. Detta gäller främst information som anses som etiskt känslig. Alla uppgifter ska också avidentifieras.
22 Nyttjandekravet innebär att den insamlade datan endast får användas till avsedd studie och inte ges vidare till någon annan (ibid.).
För att kvaliteten på studien ska bli så bra som möjligt behövs ett moraliskt och
ansvarsfullt forskningsbeteende. Med detta menas bland annat att författarna behöver ha empati och känsla för vad som är moraliskt lämpligt eller inte. Dessa egenskaper är avgörande för det vetenskapliga materialets kvalitet (Kvale & Brinkman, 2014).
Författarna har bidragit till detta genom att vara pålästa om ämnet inför intervjuerna och att noga tänkt igenom samtalens genomförande. Informationsbrev och intervjuguide har godkänts av handledaren innan kontakten togs med informanterna. Det fanns ingen personlig koppling mellan informanterna och författarna. Detta var viktigt för att informanterna skulle känna sig mer bekväma och lättare kunna tala öppet. Före
intervjuerna påbörjades pratade vi igen igenom de fyra etiska aspekterna vi nämnt ovan samt frågade om det gick bra att vi spelade in.
5. Empirisk data
Här görs en kortare presentation av de skolkuratorer som deltagit i intervjuerna. Efter det redovisas vilken kunskap kuratorerna upplever sig ha om diagnosen ADHD. För att förstå hur arbetet ser ut på de olika arbetsplatserna förklaras sedan vilken problematik kuratorerna ser hos dessa barn. Efter det redovisas svaren utifrån frågeställningarna. När vi i fortsättningen skriver om barn eller elever menar vi den gruppen som har ADHD om vi inget annat anges. Informanterna kommer att benämnas med namn som är fingerade.
5.1 Information om informanterna
Linnea tog sin examen år 2016 och arbetar sedan dess som skolkurator. Hon arbetar på två skolor och tillhör två olika elevhälsoteam med totalt 950 elever, på ena arbetsplatsen finns det en skolkurator till. Under sin studietid arbetade hon på socialtjänsten med barn- och ungdomsutredningar.
Malin tog sin socionomexamen 2013 och har arbetat som skolkurator i två månader.
Hon arbetar på två skolor med cirka 1300 elever. Tidigare har hon arbetat som socialsekreterare inom vuxenenheten och med ungdomsutredningar.
23 Sandra tog sin examen år 2010 och har arbetat som skolkurator i cirka sex månader.
Hon arbetar på en skola med 300 elever. Tidigare har hon arbetat som handläggare inom försörjningsstöd.
Pernilla tog sin examen år 2003 och har varit skolkurator i fyra år. Hon arbetar 80 procent fördelat på fyra skolor. Hon tillhör tre elevhälsoteam och arbetar under två rektorer. På skolorna går cirka 800 elever totalt. Tidigare arbetade hon i fyra år inom familjebehandling.
Johan slutade som skolkurator för två år sedan och hade då arbetat som det i tio år. Han tog sin examen 2002. Johan har arbetat på tre olika låg och mellanstadieskolor samt en högstadieskola. På hans senaste arbetsplats tillhörde han två skolor med totalt 1200 elever. Tidigare arbetade han ett år som socialsekreterare med ungdomsutredningar och för tillfället arbetar han som skolkurator på en folkhögskola.
Kerstin arbetar till skillnad från de andra kuratorerna på en friskola. Hon tog sin examen 1987 och har arbetat som skolkurator i 30 år. Hon har varit på flera olika skolor inom låg, mellan och högstadiet. Sedan två år tillbaka arbetar hon tio timmar i veckan på en skola där det finns cirka 100 elever. Resterande tid är hon pensionär.
Samtliga informanter säger att de kommer i kontakt med barn som har ADHD varje vecka, de flesta svarar dagligen. Det kan antingen vara genom personlig kontakt, att de pratar om dem inom teamen eller genom föräldrakontakt.
5.2 Kuratorernas kunskap om ADHD
På frågan om vilken kunskap informanterna hade innan de började arbeta som skolkuratorer varierar svaren. Samtliga kuratorer upplever att det pratades väldigt begränsat om ADHD på socionomutbildningen. De som tidigare arbetat inom
socialtjänsten och familjebehandling hade stött på personer med ADHD där och har haft nytta av den kunskapen i sitt nuvarande yrke. Linnea, som började arbeta som
skolkurator när hon var nyutexaminerad, förstod fort att hon måste sätta sig in i vad ADHD och andra diagnoser innebär så hon förstod vad de andra pratar om. Samtliga håller med om att deras kunskap blivit bättre genom arbetet som skolkuratorer och att de kunnat lära sig mycket av de andra inom elevhälsoteamen. Malin, som är den som arbetat kortast som skolkurator, säger:
24
“Det finns mycket kunskap inom skolan, jag är positivt överraskad över att de kan så himla mycket och det görs jättejättemycket”
Samtliga informanter säger också att det är genom erfarenheter de lärt sig att ADHD kan te sig väldigt olika från person till person - det finns ingen typisk ADHD-elev utan
man måste möta dessa barn för att förstå.
5.3 ADHD och dess problematik i skolan
Samtliga kuratorer uppger att barn med ADHD har svårigheter i skolan, men Kerstin upplever att problemen bara finns om barnet inte medicineras för sin diagnos.
Svårigheterna som visar sig i klassrummet är att barnen har svårt för att sitta still, fokusera och att koncentrera sig. De upplevs som stökiga och lärarna kan ha svårt att skapa bra inlärningssituationer. Sandra säger att ju större klasserna är, desto större risk är det att elever som redan har problem uppvisar ännu större problematik.
Barnen kan också ha svårt för förflyttningar, exempelvis att ta sig från klassrummet till matsalen utan att fastna i något annat på vägen. Johan förklarar att barnen i
förskoleklass har låga krav på sig, där handlar skoldagen mest om lek och att vara ute och inte så mycket klassisk klassrumsundervisning. Men med åldern ökar sedan koncentrationskraven vilket gör att ADHD-problematiken blir tydligare.
“När kraven sedan ökar så ökar problematiken” -Johan
Flera av informanterna uppger att bristen på aptit är ett stort problem för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig undervisningen. Att sakna matlust kan dels vara en biverkning av de ADHD-mediciner en del elever tar, men Pernilla tycker att problemet existerar även hos barn som inte medicineras. Att inte få i sig tillräckligt med mat och näring gör att det är svårt för barnen att upprätthålla ork och koncentration vilket leder till en svårare klassrumssituation.
Det finns också en social problematik hos dessa barn. Samtliga intervjupersoner berättar att barn med ADHD ofta utmärker sig från gruppen, har svårt med kompisar och ofta hamnar i konflikter. Pernilla säger att skolan handlar mycket om sociala relationer och att barnen hela tiden måste förhålla sig till andra. Hon upplever att vissa barn med ADHD gärna dominerar det sociala samspelet och en del kan vara väldigt impulsiva.
25 Johan säger att det kan vara jättekul att vara med ett barn som har ADHD då det ofta är full fart men att deras beteende även bidrar till utanförskap.
”Jag upplevde att de inte hade så mycket problem, men så händer det något med dessa barnen och de hamnar i ett utanförskap förr eller senare. De hamnar efter i skolan. När
de blev bråk och stök så utmärkte det sig. Till slut vill ingen leka med dem” -Johan
Skolfrånvaro är något som de flesta av våra informanter upplever att det inte märker av då barnen är så unga. Kerstin och Sandra uppger att eleverna ibland inte vill vara i skolan om det går dåligt för dem och att de skolkar som följd. Sandra säger också att de också kan se bristen av koncentration på lektionerna som en typ av frånvaro. Då
tidspassning också kan vara ett problem för de här barnen är det heller inte ovanligt att de kommer för sent in från rast.
“Tänk er själva om ni tappar bort er kalender, då vet ni kanske inte vad ni ska göra två dagar senare… Dessa elever kan känna så varannan dag. Att de tappat sin kalender” –
Johan
Enligt kuratorerna är det skillnad mellan flickor och pojkar med ADHD.
“Tjejerna är inte lika tydliga, och det kan vara ett bekymmer för dem i skolan. Vi behöver bli duktigare på att se dem”-Pernilla
Pojkar får ofta sin diagnos tidigare och enligt våra informanter beror detta på att deras ADHD utmärker sig tydligare. Pojkar är ofta mer utåtriktade medans flickor är lite mer introverta. Linnea menar att pojkarna ofta är mer bråkiga. Pernilla tänker att en
konsekvens av detta blir att flickorna ofta hinner få större problem och att detta påverkar hela familjen.
5.4 Skolans metoder och resurser
Kuratorernas arbetssätt och förutsättningar skiljer sig åt. Samtliga kuratorer utom Kerstin berättar att det finns saker i miljön som kan anpassas till dessa elever och att det är viktigt att se vad som funkar för det enskilda barnet. Kerstin har inte så mycket kunskap om detta då det ofta sköts av pedagogerna på hennes skola. Hon är också den enda som anser att eleverna behöver en diagnos för att kunna få rätt hjälp.
26 Våra andra informanter menar att barnen får hjälp oavsett, men att en diagnos kan hjälpa dem till andra rättigheter i samhället och förståelse från omgivningen.
“Alla har ju rätt till skolgång. Det är grunden för psykiska hälsa. Att man har skolnärvaro och ett betyg så man klarar sig. Men jag tycker inte det är ett bekymmer
där. De flesta med ADHD klarar sig” -Pernilla
Exempel på anpassningar för eleverna är att ge dem enskilda instruktioner, tydliga scheman och kortare genomgångar. Lärarna kan också tänka på vart i klassrummet eleven är placerad, att använda färgkoder, hörselkåpor, time-timers som kan visa hur lång tid som är kvar samt någon typ av avskärmning för att eleven inte ska störas av rörelser runt omkring.
Att ta bort störande ljud, till exempel tickande klockor, är också en bra metod för att förbättra skolmiljön. Att införa dessa anpassningar kallas enligt Malin och Sandra för att NPF-säkra skolmiljön. Detta görs då i alla klassrum och gynnar även andra elever.
Linnea säger att alla beteenden uppstår i samspel med omgivningen och det därför handlar om att anpassa miljön efter eleverna för att minska hinder som kan uppstå.
Även Sandra tar upp detta;
“Klasserna är väldigt stora och det är inte konstigt att folk inte kan koncentrera sig i en klass med 30 barn. Det är liv och rörelser, skolan är inte så bra på det viset. Den
passar nog inte för så många och speciellt inte för de som har svårt med koncentrationen annars” -Sandra
Eftersom att många har problem med aptiten tas även lösningar vad gäller maten upp.
Johan är den som pratar mest om detta och berättar att på hans skola fick vissa elever med ADHD lov att äta önskekost. Med detta menas att eleverna fick ett visst antal rätter att välja mellan från vecka till vecka för att på så sätt motivera dem till att äta. Detta var dock en svår process att få till då det skulle skrivas papper och skolans ekonomi kunde även påverka beslutet. Johan jobbade även för att dessa barn skulle få att äta frukost på skolan. Han menade att om de erbjöd lite mat på morgonen kunde de förhindra vissa blodsockerrelaterade utbrott.
27 Detta förslag fick han dock inte igenom då det ansågs orättvist mot de andra barnen.
Johan tror att skolan i allmänhet är negativt inställd till sådana speciallösningar.
Samtliga skolkuratorer säger att deras skolor använder sig av lågaffektivt bemötande men att kunskapen om metoden varierar bland lärarna. Sandra berättar att hon hört lärare som säger ifrån aggressivt till sina elever och hon tror att det praktiska utförandet av metoden nog inte riktigt sitter hos alla. Johan menar att när det kommer nya teorier och metoder så plockar folk ofta ur kärnan men känner inte till metoden så mycket mer.
“De tänker, nu ska man prata lugnt, då är det lågaffektivt” -Johan
Johan säger vidare att det är viktigt att anpassa sig utifrån svårigheterna, inte att försöka bota dem. Detta är något han tycker skolan är långt ifrån. Om något går fel flera gånger är det läraren som måste testa något nytt nästa gång. Är det till exempel stökigt på lektionerna måste pedagogen sätta sig ner och fundera över vad hen kan göra för att det inte ska bli så igen. Även Pernilla säger att det är viktigt med bemötandet mot dessa barn. Vissa kan exempelvis inte ta ett nej och då måste man hitta nya ingångar. Hon berättar även vidare att det är bra med lite krav och att de också jobbar med positivt beteendestöd vilken hon kan uppmuntra lärarna till. Barnen är kompetenta och de behöver träna sig mycket på vad de kan.
”De handlar om att kravanpassa. Inte att inte ställa krav.” -Pernilla
Samtliga kuratorer är enade om att det är en lång process att få en resursperson på grund av begränsade ekonomiska tillgångar och den långa rekryteringsprocessen. Barnen med ADHD behöver oftast inte en egen resursperson. Johan tycker det är viktigt att
resurserna finns för att hjälpa flera elever. De kan exempelvis hjälpa till att strukturera upp vardagen och vara ett stöd i de situationer som inte fungerar. Johan anser att det är ett problem att elevassistenter ofta saknar utbildning. Linnea nämner också att bristen på utbildad personal finns även bland lärarna och att det därför snarare brister i kunskap än i ekonomi.
28 Johan nämner även andra resurser, så som föräldrarna - vilka han tror skulle kunna användas bättre. Skolan skulle kunna dra mer nytta av föräldrarnas strategier. Johan tycker också att de kan använda sig av andra yrkeskategorier på skolan som resurser, exempelvis vaktmästaren. Vissa barn skulle må bra av att gå med hen för att få lite avbrott från klassrumsundervisningen.
En del barn medicineras som en del av behandlingen. Samtliga informanter anser att det kan vara nödvändigt med medicin i vissa fall då barnen kan få ner sin impulsivitet och ha lättare att koncentrera sig. Alla är dock eniga om att medicinen ger biverkningar som också påverkar skolan. Johan säger också att man inte får ha för stor tilltro till
medicineringen. Bara för att de tar medicin är det inte säkert att de “fungerar normalt”, utan personalen måste fortsätta se på helheten och anpassa sig efter barnen.
“Jag hade en tjej som jag tyckte jättemycket om. Men hon, ja hon vände upp och ner på hela skolan! Ja herregud… Men hon fick ju ingen medicin heller, så det var inte lätt för
henne” -Kerstin
Samtliga av kuratorerna tycker att skolans ekonomiska tillgångar påverkar
möjligheterna till resurser mycket, främst när det gäller tillgång till resurspersonal.
Även inköp av andra typer av hjälpmedel, såsom hörselkåpor eller time-timers, blir ibland begränsad av ekonomin.
5.5 Det skolsociala arbetet
Informanterna menar att det finns många sociala sammanhang eleverna måste klara av och de behöver utmanas i det. De måste exempelvis lära sig att vänta på sin tur, passa tider och att lösa konflikter. Pernilla säger att hon som socionom har en bra grund till att kunna belysa den sociala situationen. Hon anser till exempel att det är viktigt med sociala färdigheter och att jobba med det bland eleverna, såväl i klassrummet som på rasterna. Pernilla tror att de arbetar mer med sådana frågor i skolan idag än tidigare och att det är jätteviktigt för att barnen ska klara skolan, men även för att kunna vara en bra kamrat. Malin tycker att det på hennes skola skulle behövas mer fokus på
rastverksamhet.
29 Alla kuratorer ingår i olika elevhälsoteam men hur de ser ut varierar. Fem av
kuratorerna berättar om team som består av olika kompetenser, ofta är det skolpsykolog, specialpedagog, skolsköterska, rektor och ibland speciallärare. På en av skolorna finns också en socialpedagog samt en person som speciellt jobbar med förebyggandet av kränkande behandling på skolan. Teamen jobbar tillsammans och kan använda sig av varandras kunskap.
“Vi jobbar i tvärgrupp så att säga. Vi har olika professioner. Skolsköterska, skolpsykolog, specialpedagog och speciallärare. Vi har olika kompetenser som möts med lika erfarenheter och kunskap. Det är de som gör att man kan bli ett professionellt
nätverk” - Pernilla
Alla ser detta som ett bra sätt för att arbeta hälsofrämjande och skolsocialt för eleverna.
Ibland kan olika yrkeskategorier tycka olika om saker men det behöver inte alltid vara en nackdel. Johan upplever dock att han som kurator ofta tänker annorlunda gentemot de andra på skolan.
“Skolan har ett arbetssätt som kanske inte alltid är så motiverande, utan de vill att alla ska göra som de vill” - Johan
På Kerstins skola består elevhälsan av henne och skolsköterskan. Dock arbetar de olika dagar och har därför begränsad möjlighet till att samverka.
I deras elevhälsoteam ingår även rektorn och biträdande rektorn, de träffas allihop tillsammans två gånger per termin. Pernillas och Linneas arbetssätt skiljer sig också lite eftersom att de tillhör flera team. De båda anser att det skiljer sig mellan teamen hur långt de kommit i sitt sätt att arbeta tillsammans och att de måste anpassa deras eget arbete lite utefter det.
“Det är två helt olika skolor, hur man arbetar. På den ena skolan är det ofta samma namn som dyker upp, det tragglas lite. Det är inte så uppstyrt” -Linnea
Kuratorerna är överens om att anpassning av miljön också tillhör det skolsociala arbetet på så sätt att eleverna ska inkluderas och risken för utanförskap och stämpling minskar.
