”Låta slumpen råda”
En komparativ studie av fokaliseringen i Den
allvarsamma leken och För Lydia
Av: Lova Berggren
Handledare: Christine FarhanSödertörns högskola | Institutionen för Kultur och lärande Kandidatuppsats 15 hp
INLEDNING ... 4
TIDIGARE FORSKNING ... 7
KONTEXTUALISERING ... 8
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 11
TEORI OCH METOD ... 12
Intertextualitet: ... 13
Genette: ... 14
Bal: ... 15
Lanser: ... 16
UNDERSÖKNING ... 18
Passage 1- När Lydia och Arvid ses i folksamlingen ... 18
Passage 2-När Lydia och Arvid ses med Markus Roslin ... 20
Passage 3-När Lydia och Arvid ses på bion/operan ... 22
Passage 4 - Avslutet ... 28
SAMMANFATTANDE DISKUSSION ... 32
SEKUNDÄRLITTERATUR: ... 34
Abstract
"Let chance prevail": A comparative study of focalization in The
Serious Game and For Lydia.
In 1912 Hjalmar Söderberg wrote what came to be a Swedish classic, The serious game, about the two young lovers Lydia and Arvid and their failed attempts to be with each other. 1973 Gun-Britt Sundström responded with her own novel, For Lydia, that tells the same story but from Lydia´s point of view.
This essay discusses if the macro perspective, Sundström´s tendency in giving Lydia an agency, can be seen in the structure of the language, the micro perspective. To enable this, the essay has been using parts of the narratology theory founded in the 1960’s that was partly produced by Gérard Genette and supplemented by Mieke Bal. Looking at focalization (from what angle the story is told), it is possible to investigate what kind of information the reader can assimilate of Lydia and her progress. Susan Lanser defined feminist narratology and in accordance to her theory the essay examines the context and author of the novel to fully understand the writings. Sundström in a higher degree than Söderberg includes intern focalization when it comes to Lydia, which gives the reader more information about Lydia and her agency. Söderberg focalizes Arvid rather than Lydia which gives the reader the impression that Lydia acts selfish and unaccountable. Both novels arose in circumstances characterized by female emancipation and by regarding that, a more prominent picture of Sundström´s intention to make For Lydia a feministic response to The serious game can be seen. In conclusion, the essay shows that, the tendency of Sundström, to make a feministic response to Söderberg´s novel, can be seen even in the micro perspective of the language.
Key words: focalization, agency, information, Hjalmar Söderberg, Gun-Britt Sundström, narratology.
Inledning
1912 publicerades Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken.1 Romanen som kommit att
bli en klassiker berättar om en tragisk kärlekssaga som utspelar sig i Stockholm under förra sekelskiftet, mellan den unga konstnärsdottern Lydia Stille och journalisten Arvid Stjärnblom.
Den allvarsamma leken har filmatiserats tre gånger, senast 2016 regisserad av Pernilla
August.
Samma huvudpersoner, i samma stad och med samma tragiska öde framför sig, möts igen, i
Gun-Britt Sundströms För Lydia från 1973.2 Handlingen är förflyttad ungefär sextio år fram i
tiden och berättas den här gången ur Lydias perspektiv.
Arvid som befinner sig i samma kretsar som Lydias far, Anders Stille, förälskar sig i Lydia när de under en sommar umgås i skärgården. Hennes kärlek är minst sagt besvarad. Detta till trots lyckas ingen av dem ta initiativ till en relation.
Lydias far dör i en olycka och i sorgen söker hon sig till en äldre och förmögen man, Markus Roslin, som hon sedan gifter sig och får en dotter tillsammans med. Arvid tvingas mer eller mindre in i en relation med Dagmar Randel och även han får barn.
Långt senare, efter ett slumpmässigt möte på operan/biografen (som kommer behandlas under undersökningsavsnittet) inleder de en hemlig relation. Lydia skiljer sig, men Arvid förblir under en längre tid otrogen mot sin fru. När Arvid till slut kommer sig för att lämna sin fru har Lydia inlett en relation med en av Arvids kollegor. Förkrossad av de nyheterna väljer Arvid att utan att bjuda med Lydia, lämna Stockholm på obestämd tid, medan Lydia vinkar av honom och en relation som präglats av hemligheter, sorg och oavbrutet begär, på stationen. Stockholm Stad väljer varje år ut en roman som blir årets ”Stockholm-läser” bok. 2019 års ”Stockholm-läser” tillföll För Lydia, med motiveringen att:
I 'För Lydia' (1973) vänder Gun-Britt Sundström på perspektivet i Hjalmar Söderbergs stora kärleksroman 'Den allvarsamma leken' (1912). Då såg vi Lydia och Arvid i förra sekelskiftets Stockholm. När Sundström flyttar historien 60 år framåt är det med Lydias ögon vi ser vad som pågår bortom det som synes ske. 'För Lydia' är ett starkt
kvinnoporträtt som åskådliggör synvinkelns betydelse och visar oss den gamla sanningen att kärleken inte alltid spelar med öppna kort.3
1 Hjalmar Söderberg, Den allvarsamma leken, (Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1912). 2 Gun-Britt Sundström, För Lydia, 2 uppl. (Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1987).
3 Ulla Montan, Stockholm läser, 2019, https://biblioteket.stockholm.se/boktips/stockholm-l%C3%A4ser
Utnämningen påvisar möjligen att Arvid och Lydias komplexa, intressanta och tidsslösa kärleksintrig uppmuntrar till att studeras närmare. Trots ett aldrig svikande begär hos de båda, blir deras kärlekssaga på något vis omöjlig. Stockholm Stad tror i sin nominering att det är kärleken som inte spelar med öppna kort som är problemet. Så är det säkert också, men jag vill hävda att det finns en mer betydande orsak till att Arvid och Lydia aldrig kommer till skott. Frihetens paradox. Visst är de båda hårt drabbade av dålig timing, men när Sundströms Lydia sorgset undrar varför Arvid aldrig skrev ett brev till henne hösten efter att de förälskat
sig, svarar han: ”Det blev bara inte av”.4
Erich Fromm diskuterar ambivalensen inför friheten i sin bok, Escape from freedom: ”modern man is still anxious and tempted to surrender his freedom to dictators of all kinds, or
to lose it by transforming himself into a small cog in the machine”.5 Friheten som vi
människor till varje pris vill ha, försöker vi samtidigt undvika. Friheten innehåller en begränsning då vi måste hantera frihetens konsekvenser. Det som inte blev av på bekostnad av något annat, som vi själva valt.
I Den allvarsamma leken är det ingen hemlighet vilka krav Arvid ställer på sin omgivning och frihet. Han vill inte behöva vara någon trogen, han vill inte bli lärare för han tror sig kunna bli något bättre, han har flyttat från sitt hem i Värmland till storstaden. Arvid vill vara fri och utan begränsningar.
Arvid har, redan när han lämnar skärgården efter en kärleksfull kväll med Lydia, bestämt
sig. Han är förälskad i henne men kärleken måste vara underordnad hans frihet. Han vill inte ha någon som väntar på honom och han tycker att han i en ålder av bara tjugotvå naturligtvis inte kan binda sig. Han har ju hela livet framför sig! Arvids idéer om frihet kommer för alltid att sätta käppar i hjulet för honom. Han är så rädd att begränsa sin frihet, att han istället blir inkapabel att ta de beslut han vill. Som Fromm skriver, vill han inte ta konsekvenserna av det han väljer bort. Han gifter sig med Dagmar Randel för att han i den värld han betraktade full av oändliga valmöjligheter, plötsligt inte upplever sig ha ett val.
Lydia lyckas stundvis att ta direkt radikala beslut om sin tillvaro i försök att tillgodogöra sig frihet. Hon inleder en otrohetsaffär, skiljer sig och flyttar ifrån sin dotter, men blir ständigt drabbad av Arvids obeslutsamhet. Lydia kan aldrig, inte ens i 60-talets värld med ökade förutsättningar att bli fri, lyckas bli det då hennes frihet kommer vara ständigt underordnad
4 Sundström 1987, s.120.
mannens. Det verkar vara så som Ulrika Knutson skriver i förordet till nyutgåvan av För
Lydia: ” […] den fria kvinnan är beroende av den fria mannen.”6
Idag finns det större möjligheter än någonsin att ta sig an världen och den fria kärleken. Millenials, min egen generation, kan träffa vem som helst över internet. Man behöver inte likt Arvid och Lydia stryka runt någons kvarter för att hoppas få se en glimt av den man hemligt åtrår, man kan bara genom några knapptryck ta reda på var den befinner sig. Man behöver inte oroa sig för att ett brev aldrig kommit fram, för man kan enkelt se om någon har läst ens meddelande eller inte. Tiden präglas av en trendande sexpositivism och man behöver inte ens uppsöka en läkare för att få preventivmedel utskrivet. Den utbredda medelklassen kan och förväntas hitta sig själva i en avlägsen djungel eller på oändliga stränder.
Möjligheterna att tillgodogöra sig världen och sin egen sexualitet har aldrig varit större.
Detta till trots har millenials mindre sex, 7 är mer självcentrerade,8 och mer olyckliga än på
många år.9 Frihetens paradox lamslår även oss. Om jag kan dejta vem som helst varför ska jag
nöja mig med någon som inte lever upp till alla mina krav? Om jag kan göra vad jag vill med mitt liv varför ska jag vara tacksam över det här jobbet eller den här utbildningen? Om jag har alla förutsättningar i hela världen att bli lycklig, vad är det då för fel på mig som misslyckas? Och, säg att en Lydia i 2000-talets Stockholm hade bestämt sig för att inte gå och vänta på att något bättre ska komma runt hörnet, och behålla Arvid. Då hade hon behövt lita på att Arvid, vars friheter i ett patriarkat är ännu större än hennes, inte heller bestämmer sig för att löpa frihetslinan ut. Hur blir man lycklig i en värld av totala förutsättningar för att bli det? Hur ska man någonsin bli nöjd om man förväntar sig hela världen? Arvid försöker ta reda på det under tidigt nittonhundratal. Lydia verkar fundera på det under andra halvan av samma sekel. Vi letar i början av 2000-talet fortfarande vidare. Det tidlösa sökandet efter frihet, jämlik kärlek och lycka var den tematik som tilldrog sig mitt intresse.
Uppsatsens tre huvudsakliga delar består av den inledande delen, som presenterar
uppsatsens syfte, frågeställningar och avgränsningar samt ett urval av tidigare forskning kring romanerna. Detta för att ge en uppfattning om hur undersökningen kommer att gå till och för
6 Ulrika Knutson i För Lydia, 4. Uppl. (Stockholm: Albert Bonnier, 2019), s.12.
7 SVT nyheter, Forskning. 90:talister har mindre sex, 2017,
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/forskning-90-talister-har-mindre-sex
[hämtad 28-11-19].
8 Dagens analys, Millenials är mer självcentrerade än andra generationer, 2016,
https://www.dagensanalys.se/2016/10/millennials-ar-mer-sjalvcentrerade-an-andra-generationer/ [hämtad 28-11-19].
9 Folkhälsomyndigheten, Därför ökar psykisk ohälsa bland unga, 2019,
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/barn-och-unga--psykisk-halsa/darfor-okar-psykisk-ohalsa-bland-unga/
att se vilka diskussioner som romanerna tidigare givit upphov till. På det följer
kontextualiseringen i ett försök att placera romanerna i ett intertextuellt sammanhang och förtydliga uppsatsens syfte. De teoretiska texter som uppsatsen kommer att använda
presenteras under Teori och metod avsnittet. Förhoppningen med det avsnittet är att förklara den begreppsapparat som undersökningen kommer använda sig utav. Sedan följer den andra delen, själva undersökningen där romanerna kommer att undersökas med hjälp av den valda teorin. I uppsatsens avslutande del kommer undersökningen att diskuteras och slutligen sammanfattas.
Tidigare forskning
Hur mottogs Den allvarsamma leken och För Lydia och vilken typ av forskning har tidigare bedrivits på dem?
Den allvarsamma leken möttes 1912 inte av ett enhälligt jubel. Samtidens publik var kluven. Den samtida betydande litteraturkritikern Fredrik Böök benämnde den som ett misslyckande, medan andra hyllade den, och hyllar den än idag, för att vara en av de stora kärlekshistorierna. Drygt tjugo år efter utgivning deklarerar Sven Stolpe i sin bok Hjalmar
Söderberg att Söderberg verkligen lyckas skildra kärleken. 10
Manlighet, dominans, och erotik verkar vara uppmärksammade ämnen som Den
allvarsamma leken har diskuterats utifrån. En del av den mest betydande forskningen kring Den allvarsamma leken betraktas Bure Holmbäcks Det lekfulla allvaret vara, där bland annat
just romanens erotiska motiv utvecklas. 11
Sekelskiftet och dess politiska förändringar som framträder i Den allvarsamma leken har också givit upphov till intresse, vilket syns i exempelvis Mike Frangos Classons artikel, ”Efter unionsupplösningen: Nation och genuspolitik i Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken”.12
Den narratologiska strukturen i dialogen har undersökts av Adam Ek och Mats Wiren i
artikeln ”Distinguishing Narration and Speech in Prose Fiction Dialogues”.13
Mottagandet av För Lydia undersöker Anna Hellgren i ”Det kritiska mottagandet av
Gun-Britt Sundströms roman För Lydia.” En jämförande studie av litteraturrecensioner i samband
10 Sven Stolpe, Hjalmar Söderberg, (Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1934). 11 Bure Holmbäck, Det Lekfulla allvaret, (Stockholm: Albert Bonniers förlag ,1969).
12 Mike Frangos Classon, ”Efter unionsupplösningen: Nation och genuspolitik i Hjalmar Söderbergs Den
allvarsamma leken”, Edda, 106:03 (2019), s. 196–208.
13 Adam Ek§ Mats Wiren, ”Distinguishing Narration and Speech in Prose Fiction Dialogues,” vetenskaplig
med titelns lika utgåvor. 14 Som rubriken avslöjar, mottogs inte heller För Lydia med öppna
armar, men har trots allt levt kvar med behållning tills idag, vilket om inte annat ”Stockholm-läser” priset indikerar.
Linnéa Hammarstrand diskuterar i sin C-uppsats ”Förra århundradets kärlekskrig”: En
komparativ genusanalys av Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken och Gun-Britt Sundströms För Lydia, Lydia och Arvid i relation till sin kontext och hur de präglats av sin
tid.15
Wasilewska-Cumuras artikel ”Gun-Britt Sundströms roman ’För Lydia’ som kvinnlig dialog i manlig klassiker,” undersöker genom en poststrukturalistisk-feministisk metod hur det
kvinnliga perspektivet är i fokus.16 Hon menar dock att det inte nödvändigtvis gör att Lydia
framställs som en god kvinna utan snarare som en anti-hjälte.
Linnéa Hammarstrands komparativa uppsats och Mike Frangos Classons artikel som
diskuterar Den allvarsamma lekens relation till sin kontext, tar uppsatsen främst hjälp av i sin vilja att kontextualisera romanerna samt Arvid och Lydia. Uppsatsen kommer delvis att uppehålla sig vid de ämnen som uppmärksammats i tidigare forskning, som till exempel genuspolitik, kärlek och manlighet.
Kontextualisering
Den allvarsamma leken utspelar sig kring unionsupplösningen, då Norge och Sverige
separerade från att vara en gemensam union. Frangos Classon undersöker i sin artikel hur denna unionsupplösningens feministiska politik påverkades av nationsgränsernas förändring. ”Jag vill hävda att Arvids omvärdering av såväl nationen som det borgerliga äktenskapet sker på bekostnad av kvinnors politiska och sexuella autonomi, i synnerhet Lydias.
Händelseförloppet av Den allvarsamma leken utmynnar i dubbel sorg: inte bara över Arvids
förlust av Lydia, utan också över Sveriges stormaktshistoria”.17
14 Anna Hellgren, ”Det kritiska mottagandet av Gun-Britt Sundströms roman För Lydia.” En jämförande studie av litteraturrecensioner i samband med titelns lika utgåvor, kandidatuppsats, (Dalarna: Högskolan Dalarna,
2014).
15 Linnéa Hammarstrand, ”Förra århundradets kärlekskrig”: En komparativ genusanalys av Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken och Gun-Britt Sundströms För Lydia, C-uppsats, (Uppsala: Uppsala
Universitet, 2016).
16 Magdalena Wasilewska-Chmura, ”Gun-Britt Sundströms roman ’För Lydia’ som kvinnlig dialog i manlig
klassiker,” i Literature as resistance and counter-culture. red. Andras Masát, (Budapest: Hungarian Association for Scandinavian Studies 1993), s. 520-523.
Den liberala nationalismen präglades av jämlikhetsvilja. Sedlighet var under sekelskiftet under konstant debatt med Ellen Key i spetsen. Hon omnämns till och med i romanen
(visserligen under namnet Ellen Hej). Frangos menar att romanen är mycket väl medveten om sin politiska kontext och ständigt resonerar sin tids nations- och genuspolitik genom att undersöka ämnen som sexualmoral, nationalism och framförallt kvinnlig emancipation. ”Melankolisk flykt från politiskt ansvar kännetecknar reaktionen mot kvinnors anspråk på
autonomi och jämlikhet också i Den allvarsamma leken”.18
Förutsättningarna för kvinnor har förändrats när Sundström skriver sin roman, Lydia har rösträtt, tillgång till p-piller och snart fri abort. Det är en stormande tid som Lydia är ung i, Vietnamkrig, 68-rörelsen och studentrevolt. Hammarstrand skriver att Lydia i samtalen med sin vän Ester Roslin framträder som ”intellektuell, intresserad, påläst och ifrågasättande […] vilket stämmer väl överens med sextio-och sjuttiotalens medvetna och intellektuella
människa.”19 Elisabeth Elgán skriver också om tidens omvälvande politiska rörelser i Att ge
sig själv makt-grupp 8 och 1970-talets feminism.20 Elgán skriver:
I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet uppstod nya feministiska grupper främst i Västeuropa och Amerika. De nya grupperna profilerade sig med spektakulära aktioner som snabbt fångade mediernas intresse. I Sverige skapades 1968 den Stockholmsbaserade Grupp 8, som blev den mest kända av dessa nya feministiska grupper i Sverige.21
Grupp 8 arbetade enligt Elgán organisatoriskt för högre löner, aborträtt, en friare kvinnlig sexualitet, och socialism och feminism i Sverige och andra länder. Således, präglades Lydias tid också av en längtan efter frihet, ekonomisk, sexuell och social, för kvinnor. Man kan säga att även denna tid är präglad av kvinnlig emancipation.
Trots att förutsättningarna för frihet och kanske även individuell lycka förändrats drastiskt under de drygt 60 år som skiljer mellan Den allvarsamma leken och För Lydia, är som tidigare diskuterat, en framträdande tematik i båda romanerna frihetslängtan. Båda
berättelserna är tydligt präglade av sin samtid. Romanerna innehåller helt skilda samhälleliga möjligheter, framförallt för Lydia som kvinna under 60-talet. Lydias möjligheter att ha en relation till sin dotter och förbli myndig trots skilsmässa, är tydliga tecken på att den kvinnliga friheten har vidgats. Trots dessa drastiskt förändrade samhälleliga, politiska och kulturella
18 Classon Frangos, 2019, s. 199. 19 Hammarstrand 2016, s.20.
20 Elisabeth Elgán, Att ge sig själv makt. Grupp 8 och 1970talets feminism, (Göteborg: Makadam Förlag, 2015). 21 Elgán 2015, s.9.
omständigheter, uppmärksammar Sundström att ett tillstånd fortfarande inte är rubbat: en kvinnas förutsättningar är fortfarande underordnade en mans förutsättningar.
Kanske är även Gun-Britt Sundströms romanprojekt präglat av samma vilja, en längtan efter att göra en kvinna, nämligen Lydia Stille, fri. Att frigöra henne från den roll hon
tilldelats. I förordet till För Lydia från 1987 skriver Britt Dahlström ”Hur skulle det se ut om
Lydia var huvudperson, frågade sig Sundström, och skrev sin roman.”22 Sundström svarar på
det i en intervju med Stockholms Stadsbibliotek från 2019.
Att ha många kärleksförbindelser kan ge en man status. För en kvinna är det tvärtom. Så var det, så är det nu […] Hjalmar Söderbergs story illustrerade den moralen utan att det var hans syfte. Jag berättade samma skeende med den kvinnliga partens ögon för att göra det tydligare.23
Hon berättar också om hur hon upplever att romanerna relaterar till varandra. Jag förutsåg aldrig att min roman skulle få ett liv oberoende av Söderbergs. Hur den
uppfattas av en läsare som inte har ”Den allvarsamma leken” aktuell har jag svårt att tänka mig in i. Jag hade hans bok framför mig hela tiden och följde den avsnitt för avsnitt när jag skrev.24
Sundström tecknar, menar Litteraturmagazinet, ”ett annorlunda porträtt av en kvinna som av
många uppfattats som en typisk ”femme fatale”, trolös, egoistisk och nyckfull”.25 Varför
Lydia agerar som hon gör i Den allvarsamma leken, kan läsaren bara gissa sig till. Söderberg gör Lydia oberäknelig också för att han många gånger i relation till Arvid gör henne passiv. Det är omöjligt att veta hur Lydia tänker och förändras och därför betraktas varje kliv hon tar, som en nyckfullhet.
Att Sundströms Lydia passivt inväntar Arvid råder det inga tvivel om. Hon räknar ut vilka klockslag brevbäraren kommer för att alltid vara beredd om Arvid skickar ett brev. Hon vandrar hans gator med förhoppning om att se honom.
Hursomhelst, kommer Lydias inställning till Arvid att förändras, att säga att henne trånande och ständiga väntan efter att Arvid ska höra av sig förblir statisk För Lydia igenom, är rent av
22 Britt Dahlström i För Lydia, 2.uppl. (Stockholm : Bonnier, 1987), s.3.
23 Alice Thorburn, Stockholm läser 2019 För Lydia, u.å.,
https://biblioteket.stockholm.se/boktips/stockholm-l%C3%A4ser/stockholm-l%C3%A4ser-2019-f%C3%B6r-lydia [hämtad 28-11-19].
24 Alice Thorburn, Stockholm läser 2019 För Lydia, u.å.,
https://biblioteket.stockholm.se/boktips/stockholm-l%C3%A4ser/stockholm-l%C3%A4ser-2019-f%C3%B6r-lydia [hämtad 28-11-19].
25 Information från Albert Bonniers förlag. För Lydia, u.å.,
http://www.litteraturmagazinet.se/gun-britt-sundstrom/for-lydia [hämtad 28-11-19].
orättvist. Lydia slutar vänta på brevbäraren. När Arvid, efter att ha antytt att hon levt aningen promiskuöst, ringer på hennes dörr upprepade gånger öppnar hon inte. Hon går nämligen inte med på hans dubbelmoral, han själv har ju en älskarinna! När Arvid trots otaliga löften inte kommer sig för att lämna sin fru, inleder Lydia en relation med hans kollega, den som senare kommer att en gång för alla avsluta deras relation. Hos Sundström genomgår Lydia en karaktärsutveckling som läsaren genom tillgång till hela Lydia, för följa. Kanske agerar hon fortfarande egoistiskt, och likt den anti-hjälte Wasilewska-Chmura diskuterar, men i egenskap av en person med en egen agens framträder hennes nycker som mindre gåtfulla och Lydia möjligen som mer kapabel att ta genomtänka beslut. Det Sundström skriver fram är en person med ett eget händelseförlopp som då förstås ger upphov till en mer komplex karaktär. Läsaren får nu ta del av Lydias karaktärsutveckling och agens. Lydia går från gåtfull och avvaktande, till agerande och aktiv. Med vilka språkliga medel skapas då denna karaktärsutveckling?
Syfte och frågeställningar
Uppsatsen vill ta reda på om det som betraktas vara Sundströms tendens, att ge Lydia tillgång till en agens och karaktärsutveckling, syns även i språkets minsta beståndsdelar. Det kommer bedrivas en narratologisk och komparativ undersökning. Det finns flera sätt att undersöka syftet narratologiskt men uppsatsen kommer att uppehålla sig vid fokalisering. Inom narratologin används begreppet fokalisering (se Teori och metodavsnittet) när det kommer till att undersöka ur vilken synvinkel något berättas och således vilken typ av information som läsaren får. Den komparativa studien krävs för att kunna undersöka likheter och skillnader mellan hur Lydia och Arvid fokaliseras. Uppsatsen kommer att utgå ifrån delen (de valda passagerna) för att förstå helheten (romanerna) men kommer också se efter om helheten (romanerna) behövs för att förstå delen (passagerna).
De huvudsakliga frågeställningarna som uppsatsen ämnar besvara är: • På vilket sätt fokaliseras Lydia och Arvid i de valda passagerna?
• På vilket sätt skiljer sig eller liknar den information man kan utvinna genom att titta på fokaliseringen i För Lydia och Den allvarsamma leken?
• Kan den information som med hjälp av fokaliseringen framträder i passagerna ge uttryck för Lydias agens eller karaktärsutveckling?
• På vilket sätt krävs det att betrakta även textexterna faktorer för att fullt ut förstå Sundströms tendens?
Avgränsningar
Uppsatsen kommer att jämföra fokaliseringen mellan Söderberg och Sundström i fyra passager. Som redan diskuterat skiljer sig romanerna i tid och i perspektiv, men karaktärer, handling, och mycket av miljön är lika igenom båda. Dialog och fysiska omständigheter har i
För Lydia anpassats till sin tid, men dessa omständigheter bör inte omöjliggöra uppsatsens
försök att i första hand jämföra romanerna narratologiskt.
De fyra passagerna som kommer användas är alla dramaturgiskt betydande och de, trots att vissa rumsliga omständigheter och dialog förändrats, skildrar samma scener vilket underlättar för uppsatsen att fokusera på textens interna faktorer. De är också alla passager där Arvid och Lydia möts, vilket ytterligare underlättar för att se på vilket sätt de båda fokaliseras i relation till varandra.
Den första passagen som kommer att jämföras är en av romanens inledande scener, när Arvid och Lydia för första gången ser varandra i Stockholm efter sommaren i skärgården. I Söderbergs berättelse är det en anarkistdemonstration som drar folk vari han ser Lydia utan möjlighet att hälsa. Hos Sundström är det en hop hysteriska tonårsflickor som väntar på en Tommy Steele konsert som skapar tumult i vilket folkhav Lydia skymtar Arvid.
Därefter kommer en scen när Lydia i sällskap med Roslin, som Lydia sedan kommer att gifta sig med, råkar på Arvid.
Tredje passagen som kommer att undersökas är den kanske mest välkända scenen i båda
romanerna. När Arvid och Lydia efter tio år utan kontakt av en slump hamnar bredvid
varandra på operan, i Söderbergs då tidiga 1900-tal, och på biografen i Sundströms tolkning. Den sista passagen som uppsatsen kommer att diskutera är den avslutande scenen i För
Lydia och det näst sista som händer i Den allvarsamma leken, när Lydia tar adjö av Arvid på
tågstationen.
Romanerna som helhet kommer också att diskuteras för att se om det krävs för att i största möjliga mån förstå en eventuell textintern tendens.
Teori och metod
Under 1960-talet fick narratologi som teori ett stort genomslag, influerad av 1920-talets ryska formalister. Teorin utarbetades främst i en franskspråkig filosofikontext bland annat av den franske forskaren Gérard Genette i Narrative discourse: an essay in method, och
Narrative.Narratologins syfte är att studera det språkliga regelsystem som skapar
meningsfulla berättelser. Narratologin vill ta reda på vad litterära texter har för funktion och hur språk kan bli konst, och skapa en sammanhängande förståelse kring detta. Detta görs genom att undersöka textens interna faktorer, det vill säga på vilket sätt språket är uppbyggt, val av placeringar av skiljetecken och ord. Textexterna faktorer, som narratologin inte uppehåller sig vid, har istället att göra med faktorer utanför själva språkuppbyggnaden. Exempelvis, vem författaren var, i vilken kontext något har skrivits, och under vilka omständigheter något publicerats. Narratologi kan betraktas som en teori för den litterära textens gestaltning men blir i denna uppsats också ett verktyg för att analysera en litterär text och fungerar således som både teori och metod.
Intertextualitet:
På 1960-talet konstruerar Julia Kristeva termen intertextualitet, förhållandet mellan texter och studier av detta. Leif Dahlberg diskuterar termen i boken Tre romantiska berättelser: studier i
Eyvind Johnsons Romantisk berättelse och Tidens gång, Lars Gustafssons Poeten Brumbergs sista dagar och död och Sven Delblancs Kastrater.26 Han menar att begreppet fortfarande är
omstritt när det kommer till vilka relationer som ska behandlas under intertextualitet, och huruvida man bör kunna betrakta intertextualitet i alla texter eller som en ”specifik egenskap
hos (eller mellan) bestämda texter eller texttyper”.27 Syftet med intertextualitet är hursomhelst
att undersöka hur texter blir en del av historien, och hur de relaterar till andra texter.
Gérard Genette går i sin studie Palimpsestes. La Littérature au second degrée från 1982 ett
steg längre i diskussionen om intertextualitet, och diskuterar fem typer av transtextualitet.28
”Allt det som sätter eller ställer en enskild text i relation till en eller flera andra texter.”29
Genette inordnar intertextualitet som en av de fem aspekter som utgör transtextualiteten tillsammans med:
• Paratextualitet, verket och de delar runtomkring verket som också utgör det, såsom
omslag och förord.30
• Metatextualitet, relationen mellan en text och den text som den kommenterar, ofta
någon form av litteraturkritik.31
26 Leif Dahlberg, Tre romantiska berättelser: studier i Eyvind Johnsons Romantisk berättelse och Tidens gång, Lars Gustafssons Poeten Brumbergs sista dagar och död och Sven Delblancs Kastrater, (Stockholm:
Symposium, 1999) s.44–54.
27 Dahlberg 1999, s.44.
28 Gérard Genette, Palimpsestes. La Littérature au second degrée, (Seuil: Paris, 1982). 29 Dahlberg 1999, s.45.
30 Dahlberg 1999, s.45. 31 Dahlberg 1999, s.45.
• Hypertextualitet.32
• Arketextualitet, relationen mellan verket och verkets genre.33
Hypertextualitet är det som Genette främst uppehåller sig vid. Hypertextualitet innebär relationen mellan text A (hypotexten) och text B (hypertext). Hypertextens existens beror på hypotexten, även om hypertexten aldrig kommenterar sin hypotext. Genom detta sker en, vad Genette kallar, transformation, som kan ske mer eller mindre direkt. Det är denna drastiska transformation av ett tema, en struktur eller språklig uppbyggnad, som enligt Genette gör att vi inte längre kan prata om intertextualitet utan måste benämna det som hypertextualitet. Hypertextualitet skiljer sig från metatextualitet genom dess komplexa relation mellan två verk, där hypertexten inte skulle kunna existera utan hypotexten.
I ett komparativt arbete med dessa två romaner kan frågan uppstå huruvida man bör betrakta historien som en och samma men med två olika perspektiv. Bör man anta att det som läsaren tillåts få information om i exempelvis Den allvarsamma leken är det som också sker i
För Lydia även om det inte skrivs ut? Uppsatsen ser som sitt syfte att i analysen inte betrakta
romanerna på ett sådant sätt, utan som varsin enskild och hel berättelse.
För Lydia är en uttalad respons på Den allvarsamma leken. För Lydia är också uppenbart
hypertexten (text B) av hypotexten (text A), Den allvarsamma leken. För Lydia behandlar samma teman, om än från Lydias perspektiv, följer samma struktur och dramaturgiska kurva, och berättar om samma personer, med samma öde, på samma platser. Det sker en
transformation. Således är För Lydia beroende av Den allvarsamma leken. Romanerna inte bara intertextuellt kommunicerar med varandra, utan befinner sig även i en hypertextuell diskussion med varandra. Sundströms respons påminner onekligen om en parafras, men i och med att Lydia får ta mer utrymme hos Sundström än vad hon någonsin gör hos Söderberg rör det sig dock ändå inte om en sådan. Transformationen styrker möjligen uppfattningen om att det finns ett behov, eller en möjlighet, att diskutera romanerna i relation till varandra, som uppsatsen ämnar göra.
Genette:
Genette delar upp narratologin i tre huvudsakliga fokusgrupper.
32 Dahlberg 1999, s.45. 33 Dahlberg 1999, s.45.
Tempus, i vilken ordning händelserna sker. 34 Där ingår brott mot den kronologiska
ordningen, anakronier.35 Även iterativt berättande, att något som händer flera gånger
omnämns en gång.36 Röst, inom vilken man analyserar relationerna mellan berättaren och det
berättande.37
Den fokusgrupp som uppsatsen kommer uppehålla sig mest vid är Modus, med vilken
distans någonting berättas.38 Inom denna fokusgrupp ingår fokaliseringen, vilket är uppsatsens
huvudsyfte att diskutera.
Genette definierar fokalisering på följande sätt:” So by focalization I certainly mean a restriction of” field” – actually, that is, a selection of narrative information with respect to
what is traditionally called omniscence.”39 Alltså, vilken typ av information läsaren får
tillgång till. Det beror på vilken position berättaren intar.
Intern fokalisering: fokus sammanfaller med en karaktär som då blir subjektet för att tolka
omgivningen. Läsaren kan således veta vad karaktären upplever, ser eller är med om. Den interna fokalisatorn vet lika mycket som karaktären den bebor.” The narrative in that case can
tell us everything this character perceives and everything he thinks.”40
Extern fokalisering:” The focus is situated at a point in the diegetic universe chosen by the
narrator, outside every character, which means that all possibility of information about
anyone´s thoughts is excluded.”41 Det som sker kan registreras men inte värderas utifrån
någon karaktärs inre liv. I detta fall får läsaren veta mindre än karaktärerna vet.
Förutom fokalisering ingår i denna kategori ett begrepp som berör vilken information
läsaren får, nämligen paralipsis, när läsaren får ett underskott av information.42
Bal:
Det är möjligt att dela upp även Bals narratologiska huvudgrupper i tre. Fabeln, som består
av händelser som aktörer upplever.43 Text, som redogör för hur berättandet ser ut.44 Bl.a.
34 Gérard Genette, Narrative discourse revisited, (New York: Cornell University Press, 1988), s.21-32. 35 Genette 1988, s.24. 36 Genette 1988, s.39. 37 Genette 1988, s.79–83. 38 Genette 1988, s.41. 39 Genette 1988, s.74. 40 Genette 1988, s.74. 41 Genette 1988, s.75. 42 Genette 1988, s.66.
43 Mieke Bal, Narratology. Introduction to the theory of narrative, 2. Uppl. (Kanada: University of Toronto
Press, 1997), s.173–219.
redogörs här för implicit författare, alltså när berättaren värderar innehållet. 45 Samt Story, där
Bals utveckling av begreppet fokalisering ingår. 46 Hon definierar intern och extern
fokalisering på följande sätt:”When focalization lies with one character which participates in the fabula as an actor, we could refer to intern focalization. We can then indicate by means by the term external focalization that an anonoumys agent, situated outside the fabula is
functioning as focalizor”.47 Alltså, den interna fokaliseringen är den som tillfaller en i fabeln
agerande karaktär, medan den externa tillfaller en agent som inte aktivt bidrar till fabeln. Den interna fokalisatorn kan smidigt byta karaktär och således ge flera tolkningar av samma
skeende. ”We are shown how differently the various characters view the same facts.”48 Den
externa fokalisatorn kan inte bebo någon karaktär på ett sådant sätt.
I sitt försök att se vilken typ av information läsaren får om Lydia och Arvid kommer uppsatsen att jämföra romanernas externa och interna fokalisering. Nollfokalisering, som både Genette och Bal också definierar, kan definieras som en allvetande berättare och är därför inte ändamålsenlig för denna undersökning och kommer således inte att tillämpas. Bal kritiserar och utvecklar i sin bok Genettes teori, men på det sätt som uppsatsen har valt att använda begreppen intern och extern fokalisering, skiljer sig inte definitionerna avsevärt. Uppsatsen har ändå valt att ha både Genette och Bal i åtanke. Dels för att ytterligare visa på att den exakta definitionen av intern och extern fokalisering skiljer sig och i viss mån är en tolkningsfråga, samt för att ytterligare förklara och förtydliga de inte helt självklara begreppen.
Lanser:
Susan Lanser skriver om feministisk narratologi i ”Toward a feminist narratology” från
1986.49 Lanser vill undersöka om feministisk kritik och studier av kvinnors texter kan
utvecklas av narrotologiska undersökningar och om narratologiska undersökningar kan utvecklas av feministisk kritik och studier av kvinnors texter. Genus har inte varit i åtanke menar Lanser, när narratologin konstruerats som teori och därav är den bristfällig. Det kommer vara omöjligt att upptäcka dess brister innan man betraktar kvinnors texter och texttolkningar, genusfrågor och feministiska poänger som delar av teorin. Feministisk kritik fokuserar huvudsakligen på textexterna faktorer. Lanser vill addera ett sätt att diskutera
45 Bal 1997, s.118. 46 Bal 1997, s.78. 47 Bal 1997, s.148. 48 Bal 1997, s.148.
berättelser kontextuellt då det är viktigt för att kunna analysera dem feministiskt. ” […] it would study narrative in relation to a referential context that is simultaneously linguistic,
literary, historical, biographical, social and political”.50 Utan den kontextuella aspekten blir
det svårt att fundera över makt och strukturerna i själva tillblivandet av texten.
Lanser ger exempel på typer av skrivande som kräver uppmärksamhet för att fullt ut förstå både innehåll och narratologi. ”Kvinnligt språk” eller en ”underordnads diskurs” (förf.
översättning).51 Som Lanser skriver ”It is the voice of one who clearly cannot say all in one
word.”52 Den kan innehålla en undertext som däremot bär på en helt annan intensitet och
mening och det författaren egentligen vill skriva fram. ”But this also means the powerless
form called women´s language is revealed as potentially subversive- hence powerful tool”.53 I
undertexten kan också en ”Surface voice”54 och en dubbelröst framträda som kommunicerar
flera saker på samma gång. Man kan möjligen betrakta den kvinnligt konstruerade
undertexten och rösten som en strategi för att få skriva om det omöjliga och därför kan detta ge nya tolkningsmöjligheter av text och situationer som har givits en etablerad tolkning. I sin undersökning av kvinnlig narratologi diskuterar Lanser också plot, eller ”plotless”, att kvinnliga berättelser kan betraktas som ointressanta för att ingenting händer, men egentligen
berättar de precis om vilka icke-möjligheter en kvinna har och hur deras situation ser ut. 55
Vår syn på plot är konstruerad efter den manliga ploten som innehåller äventyr, erövringar och driftighet och därför uppfattar vi det som att ingenting händer när det som egentligen sker är att kvinnliga erfarenheter får synas på bekostnad av de manliga.
Uppsatsens syfte är att undersöka om Sundströms tendens kan synas på minsta språkliga nivå. Tendensen är förstås i allra högsta grad präglad av Sundströms intentioner och möjligen även hennes samtid som fokuserade på frihet och jämlikhet. För att bedriva denna typ av undersökning måste man acceptera möjligheten som Lanser presenterar, att inkludera tankar om tillkomstsituation, kontext, och författaren för att fullt ut förstå narratologin. Att reflektera över vilka språkliga strategier som används för att få fram information är också relevant för undersökningen. 50 Lanser 1986, s.345. 51 Lanser 1986, s.387. 52 Lanser 1986, s.348. 53 Lanser 1986, s.348. 54 Lanser 1986, s.348. 55 Lanser 1986, s.355.
Undersökning
I detta stycke kommer de fyra passagerna ur varje roman att presenteras och vilken fokalisering som framträder i varje mening kommer att undersökas och diskuteras.
Passage 1- När Lydia och Arvid ses i folksamlingen
För Lydia
Lydia höll sig i utkanten av folksamlingen och hade just bestämt sig för att gå därifrån och åka hem,
Lydia håller sig i utkanten. Den externa fokaliseringen kan förstås uppfatta att Lydia står i utkanten av en folksamling men att hon ”håller sig” innehåller möjligen en värdering, att hon gör ett aktivt val som inte en extern fokalisator kan uppfatta. Annars en extern fokalisator med implicit författare. Hon bestämmer sig för att gå, det kan inte heller en extern fokalisator redogöra för, således intern.
då hon fick se Arvid stå helt nära. Extern.
Han hade sett henne, han nickade. Lydia nickade tillbaka.
Extern fokalisator, som ser vad som sker, men ingen information utöver det. En liten stund stod hon stilla
Lydia står stilla, externa fokalisatorn uppfattar det. men han gjorde ingen min av att komma fram till henne.56
Fokaliseringen här beror på om berättaren är pålitlig eller ej. Om den objektiva sanningen är att Arvid inte gör en ansats att gå fram till henne så kan förstås även den externa fokalisatorn uppfatta det. Men det kan möjligen vara så att Lydia i denna
passage blir en opålitlig berättare som tycker det verkar som att Arvid inte tänker närma sig. I så fall blir det intern fokalisering.
Den allvarsamma leken
Ögonblicket efter hade han sett Lydias ansikte bara några steg från den fläck där han själf stod.
Externa fokalisatorn ser vad Arvid ser men ingen tolkning utöver det. Han stod så inklämd att han inte kunde röra en arm
Extern.
för att hälsa.
Man kan möjligen tänka sig att en extern fokalisator som inte vet lika mycket som Arvid, inte vet att Arvid tänker hälsa. Således kan det vara en intern fokalisator som vet att Arvid vill hälsa men att han inte kan.
Han måste nöja sig med att böja hufvudet till hälsning-med hatten på!
Intern fokalisator. ”Nöja sig” antyder att Arvid hade velat göra på ett annat sätt, att han tycker att det inte räcker att bara böja huvudet, och utropstecknet signalerar ytterligare en värdering som kommer från Arvid.
Han rodnande ännu, då han mindes det.
Arvid vet förstås att han rodnar och att han gör det även denna gång då han tänker tillbaka på det (iterativt berättande) och det får läsaren reda på genom den interna fokalisatorn.
-Men hon hade sett honom och böjt sitt hufvud till svar.
Fokalisatorn registrerar vad som sker men ingenting om hur Arvid känner kring det. Alltså, extern fokalisator.
Sedan hade de i trängseln drifvits åt skilda håll.57
Här vet eventuellt fokalisatorn det Arvid tror sig veta. Det är möjligen hans uppfattning att de drivs åt olika håll, men det behöver inte nödvändigtvis vara så. I så fall intern fokalisator. Precis som hos Sundström en fråga om hur pålitlig berättaren är.
Tolkning av passage 1
Hos Sundström får läsaren genom den interna fokalisatorn veta att Lydia bestämt sig för att gå hem, men stannar nu en liten stund när hon får syn på Arvid. Hon tar dock inga egna initiativ till att gå fram till honom, utan inväntar ett eventuellt initiativ från Arvid. Lydia, vilket interna fokalisatorn ger information om, uppfattar det som att Arvid inte tänker hälsa på henne.
Söderbergs Arvid registrerar Lydia men eftersom det inte är en intern fokalisator får läsaren ingen tillgång till Arvids tankar när han ser henne. Senare får man reda på att han vill hälsa men är för trängd. Den interna fokalisatorn ger läsaren sedan information om att han inte är nöjd med sin tafatta hälsning. Det kan vara Arvids uppfattning att de drev ifrån varandra och att det inte fanns någon möjlighet att träffas. Han gör
hursomhelst inget aktivt val att möta henne. Att Arvid är inklämd och hamnar i trängsel är möjligt att tolka som något värdeladdat, som senare kommer att prägla Arvid och
Lydias relation. Arvid upplever sig inklämd, tappar bort henne i trängseln av andra människor och andra känslor, medan Lydia tröttnar på hans oförmåga att agera och lämnar honom. Läsaren får ju tack vare den interna fokalisatorn och det iterativa berättandet, reda på att Arvid tänkt på denna situation flera gånger efteråt och varje gång känts sig generad, och således skamsen. Det styrker eventuellt känslan av att detta är en viktig scen. Han lät kanske omständigheterna avgöra åt honom. Hos Söderberg fokaliseras inte Lydia och det enda vi vet om Lydias eventuella agens är således att Arvid tänker sig att hon inte gör något aktivt val utan att hon drivs iväg av trängseln. Passage 2-När Lydia och Arvid ses med Markus Roslin
För Lydia
På en bänk vid sidan av vägen framför dem satt någon som liknade Arvid, det högg till i henne som alltid när hon trodde sig se honom.
Intern fokalisator. Det är genom Lydias inre liv som detta berättas, läsaren får vet lika mycket som Lydia vet. Det är Lydia som tycker att mannen liknar Arvid, och det är Lydia som ger information om den ”huggande” känslan. Iterativt berättande, ”som alltid.”
Han hade en likadan rock. Nu tog han upp en bok och läste. Extern.
Men det var ju Arvid som satt där. Plötsligt önskade hon inte alls att han skulle se henne nu, se henne här arm i arm med Markus och få för sig att det var något-men det var för sent,
Intern fokalisering. Det är Lydia som upptäcker att det visst är Arvid som sitter där och sedan får läsaren tydlig information från Lydia om vad hon känner och att hon inte vill att situationen ska ge upphov till några missförstånd. ”Det var för sent” styrker
ytterligare att det är från Lydias inre som informationen kommer, det är hennes uppfattning av situationen.
de var redan framme, och han reste sig från bänken och hälsade.
Lydia såg ned i marken när de gick förbi. ”Det var en gammal elev till mig, sade Markus förklarande när de hade passerat. En begåvad pojke förresten.58
Extern fokalisering. Information om vad som händer men ingen information om någons tankar, känslor eller inre liv.
Den allvarsamma leken
I en svag solstrimma långt borta vid en krökning av vägen såg han två människogestalter komma gående.
Extern. Registrerar det som händer.
Trots avståndet kunde han strax se att det var en ung flicka och en äldre man.
Kan en extern fokalisator verkligen veta att han kunde se det trots avståndet? Det kan således vara intern i denna mening.
”Om det vore Lydia och hennes far, for det ilsnabbt igenom honom….” Hjärtat bultade och han kände att han blev blodröd.
Intern.
Han tog instinktmässigt boken och höll den för ansiktet, men ögonen kunde inte låta bli att spana över kanten.
Varken intern eller extern. Inte skulle väl Arvid själv fundera över att han tog upp en bok ”instinktmässigt” och nog är instinktmässigt för värderande för att komma från en extern fokalisator.
Och inom en sekund hade han sett: Det var Lydia. Intern fokalisering.
Men det var inte fadern hon gick med. Det var en annan äldre herre, ett par och femtio kunde han se ut till.
Arvid ser att det inte är fadern. Det är Arvid som tycker att han kan se ut att vara i femtioårsåldern. Intern fokalisering.
Kort, gråsprängt skägg och i det hela vad man kallar ett distingerat yttre, Han reste sig från bänken och hälsade, då de passerade förbi. Lydia böjde huvudet till svar, djupt, men utan att möta hans blick. Också den äldre herrn besvarade hans hälsning. Han såg dem försvinna vid nästa krök av vägen.
I hela detta stycke kan det egentligen röra sig om extern fokalisering. Fokaliseringen gör att läsaren vet mindre än Arvid, Lydia och Roslin, den bara registrerar vad som sker utan att ge någon information överhuvudtaget om någons känslor. Ett objektivt
beskrivande av Roslins utseende.
Vid en förströdd blick i boken, som han ännu höll i handen, märkte han att han höll den upp och ner.59
Varken en intern eller extern fokalisering skulle redogöra för en förströdd blick.
Tolkning av passage 2
Den interna fokaliseringen hos Lydia i samband med det iterativa berättandet ger läsaren information om att Lydia har tänkt på Arvid vid upprepade tillfällen och att det hugger till i henne då. Lydia avslöjar att hon brukar få för sig att hon ser Arvid. Hon verkar fortfarande ha känslor för honom. Den interna fokaliseringen fortsätter att ge information om hur Lydia vill, eller snarare inte vill, att Arvid ska uppfatta situationen. Hon vill inte att han ska ”få för sig något”. Man kan tänka sig att Lydia inte vill att Arvid ska tro att hon inte väntat på honom, både vad gäller att binda sig och sexuellt. ”Lydia såg ned i marken” berättas med en extern fokalisering, läsaren får inte längre någon information om Lydias inre liv, vi vet bara att hon böjer ned sitt huvud.
Symbolen för kvinnlig skam som synts sedan Den botgörande Maria Magdalena böjer ned sitt huvud. Under 60 och 70talet rådde som tidigare diskuterat en debatt om friare kvinnlig sexualitet. Lydia verkar fortfarande känna ängslighet inför den frihetsaspekten, eller känner hon kanske snarare ängslighet kring vad Arvid tycker om den aspekten av kvinnlig frihet? Det nedböjda huvudet bär möjligen på en kvinnlig undertext då den berättar om den kvinnliga skammen som Lydia verkar känna.
I Den allvarsamma leken berättar den interna fokaliseringen hos Arvid för läsaren att han hoppas att det är Lydia som kommer gåendes mot honom, och att blotta tanken på henne gör honom varm, nervös och generad. Sedan följer att längre stycke av extern fokalisering. Det bidrar till att läsaren inte får någon information om varför Lydia är med denne man. Sista meningen som berättar att boken han läst ur var upp och ner, styrker förstås känslan av att Arvid upplever sig stressad eller nervös över att se Lydia.
Passage 3-När Lydia och Arvid ses på bion/operan
För Lydia
Mannen som satt närmast henne vände på huvudet när hon satte sig och såg på henne. Extern fokalisering.
Arvid.
Att namnet är kursiverat utgör en laddning. Det kursiverade markerar att det händer något speciellt vid registreringen att det är Arvid som sitter bredvid henne och således är det möjligt att betrakta detta som intern fokalisering.
Lydia såg bort, såg på ridån som drogs undan. Extern.
Intern fokalisering. Det är genom Lydias inre liv som fokalisatorn registrerar, det är bara Lydia som vet att det värker i bröstet och att det känns som att bröstkorgen inte kan rymma det. Ingenting som syns utåt.
Det var Arvid som satt bredvid henne. Extern.
Och han hade visst känt igen henne.
Ordet ”visst” spelar roll i sammanhanget. Det är Lydias förvåning inför att han känner igen henne som skrivs fram och därför kan man betrakta det som intern fokalisering. Varför dunkade hjärtat så?
Intern fokalisering.
Namn och förtexter drog förbi,
Extern, ännu ingen vidare information än det som händer i rummet. hon såg på och hörde utan att uppfatta någonting.
Den externa kan veta att hennes blick är riktad mot filmduken, men bara den interna vet att hon inte lyckas uppfatta något.
Det var tio år sedan-tio år!
Utropstecknet avslöjar en värdering eller en känsla. Intern fokalisator därför. Och det var längesedan hon tänkte på honom. Tio år sedan. Hur gammal var han nu-trettiotre? Var han ensam där?
Intern fokalisering i detta stycke. Fokalisatorn har tillgång till samma information som Lydia.
Den ödesmättade musiken dämpades och vaktposten kom i bild. […] Extern.
Först efter en lång stund vågade hon snegla på honom.
Vad kan läsaren veta om tiden som har gått? Är det den objektiva sanningen att det gått en lång stund? Eller är det en opålitlig berättare, Lydia, som tolkar tiden som ”en lång stund?”. I så fall intern fokalisator. Bara den interna fokalisatorn kan redogöra för att det är först efter en viss tid som Lydia ”vågar” titta på honom.
Han såg inte så mycket äldre ut, men annorlunda ändå. Lite kraftigare. Han hade anlagt mustasch, och hade håret längre-inte så att han var långhårig direkt, men i alla fall. Det klädde honom.
Han såg annorlunda ut än när Lydia sist såg honom. I och med att tolkningen av hans utseende är relaterad till Lydias minne av honom blir det intern fokalisering.
Han satt med armarna korslagda över bröstet, hon såg på hans hand Extern fokalisering.
och såg att han inte bar någon ring.
Fokalisatorn vet här precis vad Lydia ser, därför inte extern.
Han var tvungen att gifta sig, hade Ester sagt, med en kvinna som hon kände och som hon ansåg var tråkig och inte passade honom…hur länge sedan var det, det var just innan hon träffade Jan, sextiotre-det var fyra år sedan. Vad kunde ha hänt under de fyra åren? Så obeskrivligt underligt. Det var han och ändå inte han. Den hon hade älskat-och en främmande man.
Intern fokalisering då läsaren hela tiden får veta precis det Lydia tänker och känner, varken mer eller mindre.
Av föreställningen uppfattade hon bara ryckvis något, och om hon inte redan känt till handlingen skulle hon inte ha fått något sammanhang alls i den. Alltifrån Hamlets återkomst väntade hon bara på att det skulle ta slut.
Den externa fokaliseringen kan inte informera om att hon bara ”ryckvis” uppfattar något och inte heller att hon väntar på att det ska ta slut.
Och vad skulle hända då? Intern.
Sorgemusiken ljöd dov genom slutscenerna, den döde prinsen bars bort, kanonerna sköt salut och ridån gled samman. Ester reste sig och gick mot utgången. Lydia följde henne ut ur bänken men stannade på gången och vände sig mot Arvid. De tog varandras händer. Extern.
Ett långt ögonblick stod de tysta och såg på varandra.
Återigen blir tidsaspekten avgörande. Det innehåller en paradox som ger upphov till en anakroni, ”långt ögonblick” vilket tyder på att det snarare handlar om Lydias
tidsuppfattning än om den reella tidens gång, alltså blir det intern fokalisering i denna mening.
-är du lycklig? Frågade hon. Han svarade inte genast- Extern.
kanske var det också en underlig fråga, det hade bara kommit för henne, att det var det hon ville veta om honom i detta ögonblick.
Här får läsaren information om vad Lydia tänker om frågan hon ställde. Intern fokalisering.
-ingen människa är väl lycklig, sade han till slut.
”Till slut” innehåller en värdering av att det gått lång tid, att han äntligen svarade. Således intern fokalisering.
Men man får väl leva ändå, så gott man kan. Hon böjde huvudet. Ja, man får väl det.”60
Extern. Ingen ytterligare information än det som registreras.
Den allvarsamma leken
Två damer gledo in i sista minuten och besatte dem i samma ögonblick som ljuset skruvades ner.
Extern fokalisering. L y d i a.
Likt kursiveringen hos Sundström har bokstävernas placering inverkan på hur detta kan tolkas. Placeringen blir värdeladdad och man kan då förstå att det är Arvids värdering och att det således är intern fokalisering.
Nej…? Jo. det var Lydia som satt bredvid honom.
Fokalisatorn ger information om det Arvid vet, alltså intern. Tätt intill honom.
Om man litar på berättaren i denna mening är det en registrering av hur de sitter och då blir det extern fokalisering. Om det däremot är Arvids tolkning, hans känsla, att de sitter tätt intill blir det förstås intern.
Han hade ögonblickligen känt igen henne. Intern.
Deras ögon möttes i halvdunklet. Extern.
Blick i blick en lång sekund.
Tidsaspekten spelar en likande roll här som hos Sundström. ”en lång sekund” är en paradox som ger upphov till en anakroni. Det är antagligen Arvid som upplever sekunden så lång snarare än att just den sekunden är längre än alla andra. Intern. Så vände hon åter bort det lilla huvudet
Lydias huvud är ju inte nödvändigtvis litet utan det är Arvids tolkning. Intern. och tycktes lyssna till musiken med halvslutna ögon.
Extern.
Fru Klarholm-Fibigers stora och sköna röst fyllde rummet.
Extern fokalisering med implicit författare som värderar att rösten är ”stor och skön”.
Lydia satt lätt framåtböjd med hakan stödd mot vänstra handen.
Extern.
Han betraktade förstulet denna lilla hand.
Kan den externa fokalisatorn uppfatta att han tittar på hennes hand? I så fall en extern fokalisator med implicit författare som värderar hans blick och storleken på hennes hand.
Det slog honom strax, Intern.
att hon inte bar några släta guldringar men bara en liten platinaring med en fyrkantig smaragd mellan två små diamanter.
Ingen värdering än i vad han ser. Extern.
Nå, det behövde ju inte betyda något, men i alla fall… Intern eftersom läsaren här får tillgång till Arvids tankar.
Han visste, att hennes man en tid efter bröllopet hade köpt en egendom i Södermanland, och i hans föreställning hade hon sedan dess hela tiden levat där i ett stilla familjeliv med sin lilla flicka, som han antog att hon ärade och aktade och kanske till och med höll av- ty mans er ju ibland exempel på att en äldre man kan vinna en ung kvinnas kärlek. Om det än i nio fall av tio är humbug och i verkligheten något helt annat ligger bakom…och en pärlcollier hade hon ju också, med smaragdspänne i nacken…precis som det skulle vara! Kärlekens belöning! Plötsligt kände han i mörkret, att han blev röd av skam. Här satt han tätt vid sidan av sin ungdomskärlek. För första gången på nära tio år. Och det behöfdes bara ett pärlhalsband med smaragdspänne för att föra honom in på låga och cyniska tankar och fantasier om henne…han frågade sig själf: hvem är jag, och hvad är jag på väg att bli? Har jag inte själf sålt mig till Dagmar för två tusen om året? Nå, i verkligheten var det visserligen inte så det gick till, men det är så det tar sig ut, utifrån sedt..Kan det inte vara något liknande med Lydia? Kan det inte ha gått till på något annat sätt än som det tar sig ut utifrån? (Han betraktade henne förstulet). Å herre gud, hvad hon var vacker! Hon var förändrad på ett sätt som han inte kunde förklara för sig…hon var sig lik och dock en annan. Hon tycktes honom vackrare än någonsin förr, men vacker på något farligt och ödesdigert sätt. Och det hade kommit något främmande öfver henne. Det var något inom honom som sade: ”Tag dig i akt för den främmande kvinnan! Gå härifrån, gå till tidningen, skrif din recension, tag en bil och hämta din Dagmar hos Rubins och kör hem!”
Hela detta stycke, utöver parentesen är intern fokalisering. Mycket information om Arvids tankar och känslor.
Men han blef sittande. Det blef mellanakt. Han hörde att hon växlade ett par ord med sin Extern.
sällskapsdam eller hvem det nu var hon hade med sig.
Intern eftersom det är Arvid som inte vet vem hon har med sig.
Damen reste sig och gick ut. Lydia satt kvar. Arvid satt också kvar på sin plats. Det hade blifvit tomt omkring dem. Deras händer sökte och funno hvarandra. De sutto tysta. Så sade hon, lågt: -är du lycklig?
Extern.
Han teg en sekund.
Intern eftersom det är hans uppfattning om tiden.
-ingen människa är väl lycklig, svarade han. Men man får lefva ändå, så godt man kan. -ja, sade hon. Ja, man får väl det.
Extern.
Sällskapsdamen kom in igen.
Sällskapsdam bär eventuellt på en negativ konnotation, en statussymbol som Arvid ser ner på. I så fall intern.
De sade intet mera.61
Extern.
Tolkning av passage 3
Som tidigare redogjort för förstår läsaren genom kursiveringen av Arvids namn, att Lydia inte förhåller sig oberörd inför att se honom. Genom att Lydia fokaliseras internt hos Sundström fortsätter stycket att präglas av Lydias inre tankar. Hennes hjärta dunkar hårt och hon frågar sig varför. Man kan tänka sig att Lydia inte vill kännas vid de starka känslorna som gör sig påminda när hon träffar honom, att hon blir upprörd över att hennes hjärta fortfarande dunkar för honom, och att det således var längesedan hjärtat dunkade för honom på det sättet. Denna passage med intern fokalisering ger information om Lydias karaktärsutveckling, att hon faktiskt inte tänker på Arvid längre och att hon inte vill kännas vid sitt hjärtas dunkande.
Britt Backlund skriver i sin bok Inte bara ord. En bok om talad kommunikation att
kroppsspråk kan markera vår hierarki.62 Att korslägga armarna framför kroppen likt Arvid,
talar om distans och osäkerhet, och kroppsspråket förtydligar Arvids obeslutsamhet.
Lydia undrar om han är ensam på biografen, men kanske snarare undrar hon om han är där med sin fru. Hon funderar efter att ha registrerat att han inte bär någon ring, vad som
egentligen kan ha hänt på fyra år. Det är möjligt att Lydia funderar på om han fortfarande är
61 Söderberg 1912, s.206–209.
gift. Lydia väntar på att föreställningen ska ta slut och frågar sig själv vad som ska hända. Lydia har alltså inte bestämt sig för vad hon tänker göra. Tänker hon agera i stundens hetta eller sin vana trogen följa Arvids initiativ? Stycket efteråt, när filmen slutat övergår
fokaliseringen till extern och vi får ingen mer information om hur Lydia tänker agera eller varför. Men Lydia är den som agerar i situationen, hon går, stannar sedan upp och ställer en fråga. Hon dikterar villkoren för deras möte vilket möjligen också tyder på
karaktärsutveckling hos Lydia. Den interna fokalisatorn avslöjar att hon vill veta om han är lycklig. Det är han inte. Och av hennes svar att döma, inte hon heller. Lydias nedböjda huvud och dess indikator på skam har redan diskuterats. Vad betyder då det nedböjda huvudet här? Att Lydia skäms inför att hon ställde frågan då hon förstår att hans otydliga svar kommer påverka hennes agerande nu?
Söderberg uppehåller sig också i stor utsträckning vid intern fokalisering i detta stycke, det är Arvids känslor som läsaren får tillgång till. Lydias namn kursiveras och antyder att Arvid likt Sundströms Lydia regerar på den andres närvaro. Arvid funderar mycket över Lydias smycken och hennes äktenskap och på vilka grunder hon har inlett det. Han kan för allt i världen inte förstå varför Lydia har gift sig med Roslin, är det bara för pengar? Han känner samtidigt oro inför hur betagen han blir av Lydia och försöker uppbåda disciplin för att ta sig hem till sin fru och ingenting annat. De båda blir kvar i salongen en stund och den externa fokaliseringen registrerar Lydias fråga om lycka, men tillåter ingen information om Arvids tankar kring frågan.
Det uppstår brott mot kronologin vid upprepade tillfällen och det förstärker möjligen uppfattningen om att detta är ett värdeladdat och intensivt möte.
Passage 4 - Avslutet
För Lydia
Hon var på väg fram till anslagstavlan för att se efter, då Arvid kom. Extern, ingen mer information än vad som faktiskt händer.
Han stelnade till när han fick se henne.
Om det syns utifrån att han stelnar till kan man anta att detta är extern fokalisering. -Jag ville säga adjö, sade hon och räckte honom det lilla paketet.
-Det är bara en småsak, förklarade hon. Men alltid duger den att sprätta böcker med. Han tackade.
Registrerar utan att värdera. Extern. Det var bara någon minut kvar nu.
”Bara” blir avgörande i sammanhanget. Det värderar tiden på ett sätt som inte nödvändigtvis krävs och därför kan man möjligen tänka sig att detta kan vara Lydias känsla som avspeglas, att det ”bara var någon minut kvar”. I så fall, intern fokalisering. -Ska jag bära något åt dig?
-Tack, det behövs inte, svarade han, men hon tog ändå hans portfölj och följde honom ut till perrongen. Nedför en trappa, uppför en trappa.
Hann fann sin vagn, lyfte in väskorna, kom ut igen och tog hennes hand. En uniformerad man gick längs tåget och slog igen dörrarna.
Hela stycket bara registrerar utan att värdera, extern fokalisering. Arvid måste stiga på.
Måste han eller är det hennes uppfattning att han måste det? Eventuellt hennes uppfattning och i så fall intern. Annars extern med implicit författare.
Han kom inte i fönstret. Hon gick mot utgången, stannade vid översta trappsteget och vände sig om. Den uniformerade lyfte armen och signalerade, så ryckte det till i kopplingen.
Och tåget rullade.63
Fokalisatorn är extern.
Den allvarsamma leken
Han stod och köpte biljett vid biljettluckan. Då han hade fått den och vände sig om, stod Lydia där.
Extern fokalisering.
Det föreföll honom i hastigheten som om hon var resklädd.
Och under någon milliondel af en sekund flög den vansinniga tanken genom hans hjärna, att hon ville följa honom- nu och alltid-
Intern då läsaren här får tillgång till vad han tänker.
-Jag vill säga adjö, sade hon. Och jag ville ge dig ett litet minne af mig. Hon räckte honom ett litet paket.
-Det är bara en liten småsak, sade hon. En liten sak, som du kanske har användning för ibland. Och då tänker du kanske på mig.
-Tack, sade han. Och adjö!
Och han stoppade det lilla, lilla paketet i fickan och gick ut på perrongen och upp på södra snälltåget.64
63 Sundström 1987, s.234. 64 Söderberg 1912, s.418.
Extern fokalisering.
Tolkning av passage 4
Sundströms Arvid stelnar till, han var inte beredd på att se Lydia där. Både ”Det är bara någon minut kvar nu” och ”Han måste stiga på” innehåller möjligen någon typ av laddning, som förmedlar känslan av att tiden är knapp. Kanske formulerar de sorg för avskedet, eller så innehåller de spår av Lydias eventuella lättnad. Om Arvid stiger på nu är det bara en liten stund tills hon är kvitt honom. Här kan man möjligen, för att ta hjälp av Lanser, tänka sig att det finns någon typ av undertext eller dubbelröst, att meningarna har ett annat budskap än det man först kan tänka sig.
Lydia följer med honom till perrongen. Om hon hoppas att han ska be henne följa med så inväntar hon i så fall Arvids initiativ. Han tar hennes hand. Inga nedböjda huvuden eller rodnande kinder av skam som tidigare förekommit i stor utsträckning.
Läsaren vet inte varför Arvid inte vinkar av henne i fönstret eller vad Lydia känner inför det på grund av den externa fokaliseringen. Kanske var Arvid inte redo att ta avsked medan Lydia var det? Lydia vänder sig om för att se tåget åka, är hon bedrövad eller lättad? Hos Söderberg är den externa fokaliseringen också ovanligt närvarande men en intern fokalisering tillåter ändå läsaren att få reda på att Arvid tycker att Lydia verkar resklädd. Han tänker en vansinnig tanke, att hon ska följa med honom nu och alltid. Det går förstås att utläsa en förhoppning i Arvids tankar, att han vill att hon ska följa med. Lydias gåtfullhet blir genom detta stark och blir ännu starkare när hon ger honom en present och menar att han ska tänka på henne. Den externa fokalisatorn tillåter ingen information om huruvida det finns tid för ånger hos honom när han hoppar på tåget eller inte.
Den externa fokaliseringen är utan tvekan mer framträdande i dessa passager än i de tidigare. Man kan kanske till och med tänka sig att det sker en typ av paralipsis, ett underskott av information eftersom detta är den kanske mest laddade och avgörande scenen i hela
berättelsen men ändå får läsaren nästan ingenting veta om inre liv och tankar. Den externa fokaliseringen möjliggör för läsaren att tolka innehållet ytterligare, samt möjliggör för en undertext att framträda. Det är förstås intressant att Söderberg har med ett avslutande kapitel i sin roman, men hos Sundström blir detta det avslutande kapitlet. Kanske beror det på att Sundström upplever sig ha sagt det som behöver sägas, genom en undertext som är möjlig att läsa fram. Det kräver att man inte ger efter för den etablerade tolkningen, vilket Lanser uppmuntrar till att inte göra.
