Medlemstidning för Västernorrlands IdrottsHistoriska Sällskap
Märta Norberg tävlade för Vårby IK när hon var med i Oslo 1952 i det allra första OS-loppet på skidor 10 km. för damer.
VÄSTERNORRLANDS IDROTTSARV
Mars 2021 Nr 37
Innehåll i detta nummer: Sida Jan Nordin - VIHS förste ordförande 3
Protokoll från bildandet av VIHS 4 Mr. Selånger eller Mr. Bergsåker -
alltså Börje Andersson 5
Ny bok från VIHS! 8 Anmäl adressändringar! 8
Märta Norberg -
Sveriges skiddrottning 1947-1953 9 Bandy med Kjell Jonsson 10
Peter ”Pecka” Edström -
Nordingråtalangen 12 Årsmötet 2021 14
Nya böcker 16 Krönikan - Li L`Estrade 17
Personporträtt i VIA 2011-2020 18
Bara några ord från redaktionen…
Föga anade vi när corona-epidemin bröt ut i febru- ari 2020 att vi fortfarande ett år senare skulle vara hårt drabbade och leva under stränga restriktioner, även om de senare endast är ”rekommendationer”, vilket vissa tydligen tycker innebär att dom inte behöver följa dem. VIHS har naturligtvis blivit tvingad att ställa in såväl kaféträffar som andra ak- tiviteter som inneburit att människor träffats fy- siskt. Vi försöker dock hålla uppe utgivningen av vår tidning även om det kan innebära att vi får till- gripa okonventionella lösningar, se till exempel Christer Jonassons reportage med Börje Andersson i sin ”utomhusstudio”.
VIHS firar i år 10 år som förening, och nästan lika lång tid har vår tidning, Västernorrlands Idrottsarv utkommit, 9,5 år. Det har sammanlagt blivit 37 nummer med det du håller i handen. Ett stort antal personer har vi porträtterat. Vi har i detta nummer gjort en sammanställning över samtliga porträtt vi publicerat, se sid 18.
Vi uppmärksammar föreningens förste ordförande Jan Nordin dels med ett porträtt författat av Jans kompis och arbetskamrat Anders ”Myggan” Nord- in, dels med Jan Nordins artikel om Märta Norberg som fanns med i tidningens första nummer 2011.
Märta, en skiddrottning från mitten av förra seklet avled den 19 december 2020, 98 år gammal. Märta Norberg var favorit för en hel generation älskare av skidåkning och skidtävlingar. Hon var dessutom vår första omslagsflicka. Vårt första nummer av vår tidning hade nämligen Märta Norberg på sin första sida, och nu upprepar vi detta som en hyll- ning till Märta.
Leif Bolin
Västernorrlands IdrottsHistoriska Sällskap
inbjuder till årsmöte 14 april 2021. Mötet hålls digitalt via Teams.
Anmälan till Lars Sjölund, lars.sjolund@gmail.com eller 076-161 22 35 senast den 10 april.
Länk till digitala mötet utskickas den 12 april.
18.00 Ordföranden i Svenska Skidskytteförbundet, Sofia Domeij, berättar om hur det är att leda ett så framgångsrikt förbund.
18.30 Årsmöte
Nu när Västernorrlands Idrottshistoriska Sällskap, VIHS, firar 10 år är givetvis dess förste ordförande, Janne Nordin, värd ett extra kapitel. Janne lämnade oss lördag den 9 juni 2017 efter en lång tids sjukdom.
Jag kände Janne sedan många år tillbaka.
Vi jobbade tillsammans på CEWE-Förlaget i Bjästa i drygt 30 år.
Jag och Janne hade många likheter – inte minst lidelsen till sporten. Janne blev tidigt ett aktat namn att räkna med inom sporten, och då inte minst inom skidor och friidrott. Janne var under många år redaktör för förbundsorganen Skidsport, Friidrott samt Cykel.
Janne började direkt som heltidsanställd på CE- WE-Förlaget i Bjästa efter att han utbildat sig till journalist på Journalisthögskolan i Stockholm.
Sidensjöfödde Janne Nordin, tillika stor Hammar- byfantast, visade genast prov på eminenta kun- skaper som journalist.
Med tiden utvecklades Janne till landets ledande expert då det handlade om kunskap i framför allt skidåkning och friidrott.
I skidor, speciellt längdskidåkning, fanns det ingen som kunde mäta sig med Janne i fråga om kunskap. Dessutom var han en kalenderbitare av yppersta mått.
I friidrott kunde han jämföras med dagens friid- rottsexpert, välkände Anders Lennart Julin. Janne och Julin jobbade tillsammans i många år med Svenska Friidrottsförbundets officiella tidning – Friidrott.
Janne var aktiv under storhetstiden i längdskidåk- ning – då Thomas Magnuson, Sven-Åke
Lundbäck, Gunde Svan och Thomas Wassberg dominerade världen i sin sport.
Janne blev dessutom god vän med de flesta av dessa legendarer. Alla visste ju att han var en sportjournalist att lita på.
Inte nog med det.
Medialegender som Sven ”Plex” Pettersson och Lennart Hyland tog kontakt med Janne i olika sammanhang för bakgrund och faktakoll.
Janne anlitades ofta som speaker vid stora skid- tävlingar, som Svenska Skidspelen i Falun, SM, och andra stora tävlingar. Han har också i egen- skap som redaktör för Skidsport och Friidrott bevakat alla EM, VM och Olympiska Spel under sina år på CEWE-Förlaget.
Och inte nog med detta – på hemmaplan var han en uppskattad speaker under Holmen Blues i
Janne var även en stor glädjespridare på sitt jobb.
Till sist skall nämnas, att Janne Nordin var en stor pådrivare som lagledare för CEWE-Förlagets korplag i fotboll – under många år ”rankat” som Örnsköldsviks kommuns bästa.
Efter att Janne avslutat sin karriär hos CEWE- Förlaget blev han en av de pådrivande i bildandet av Västernorrlands Idrottshistoriska Sällskap.
För Janne var värnandet om idrottshistorien en självklar uppgift.
Det är nog heller ingen slump att den första arti- kel som infördes i det första numret av i tidningen Västernorrlands Idrottsarv i oktober 2011 hand- lade om Märta Norberg*, Sveriges skiddrottning 1947–1953, författad av Janne Nordin. Märta var, precis som Janne, född och uppvuxen i Sidensjö.
*Jans artikeln publicerar vi även i detta nummer, se sid 9, både som en hyllning till Märta som gick bort i december 2020 och till Jan.
Anders ”Myggan” Nordin Vän och arbetskompis på
CEWE-Förlaget i Bjästa
Jan Nordin - föreningens förste ordförande
Janne Nordin på plats vid en hoppbacke
Den 19 januari 2011 beslutade 14 idrottshistoriskt intresserade personer, som samlats i Nordichallen, Sundsvall, att bilda Västernorrlands Idrottshistoriska Sällskap.
Här är ett kollage/urval av protokollet den 19 januari 2011.
Protokoll från bildandet av VIHS, 2011-01-19
…och så ska vi lägga en stor grusbädd som grund, sedan en utbyggnad av huset, förlänga planen och i morgon har jag ett möte med en entreprenör och efter det...
Jag träffar Börje som fyller 71 år i april ute på Bergsåkers IP. Han är pensionär men är inte som en vanlig pensionär. Nu är han fullt syssel- satt med jobbet inför firandet att Selånger SK fyller hundra år i år.
Under mer än hälften av den tiden, i drygt 50 år, har idrotten varit en stor del av Börjes liv.
Mannen som gjort allt och lite till inom sporten.
Lätt att förstå när man hör Börjes ord:
Jag växte upp i Sallyhill och där blev ju tre brödra- par mina bästa kompisar. Stefan och Håkan Petters- son, Björn och Lennart Broman och Arne och Åke Lundström…du ser vilket gäng och de blev ju stora lirare i hockey och fotboll.
Mr. Selånger eller Mr. Bergsåker - alltså Börje Andersson
Vi kanske har glömt bort det, men du själv har också spelat hockey på en hög nivå som tonå- ring?
Vi var ju ett kanongäng i TV-Pucken 1966. Stef- an, Björn och Lennart som jag pratade om tidi- gare och även Bo ”Bulla” Berggren och Åke
”Tåget” Söderberg var med och där förlorade vi semifinalen mot Stockholm med 2-1. Vi blev trea och jag gjorde märkligt nog ett mål där.
Börje Andersson och Christer Jonasson vid den Corona-säkra studion vid Bergsåkers IP.
Bo ”Bulla” Berggren Åke ”Tåget” Söderberg
Stefan Pettersson Håkan Pettersson Arne och Åke Lundström
Stefan Pettersson som blev så bra i hockey var även suverän i fotboll liksom Lennart ”Lillen”
Andersson, de var stora lirarna i laget.
Men så 1970 ville jag gå från Giffarna till Mat- fors. Några andra spelare i laget gick dit och då ville jag följa med, men jag höll på att bli ettårs- fall. GIF ville ha 45.000 kronor (!) för över- gången och det var väldigt mycket pengar på den tiden. Då var det en person i ledningen i Matfors IF som sa: ”Ähh, vi kör en extra danskväll på Torkarlsberget i september så får vi in de pengar- na”, det var ju fullt med folk på danserna då och det gick ju tydligen bra.
Efter fyra år i Matfors blev det IFK Sundsvall i tre säsonger följd av fyra år i Alnö. Den ak- tiva tiden avlutades sedan med fyra säsonger i Selånger. De följande 35 åren har det varit Sel- ånger för hela slanten och den enda position Börje inte har innehaft i klubben är sportchef.
Att ta fram det största minnet under alla år är lätt.
Första året i IFK, 1975, gick vi upp i Allsvenskan och blev det första norrlandslaget som höll sig kvar. De tre åren jag var med gick vi upp, stan- nade kvar och åkte ur. Och där fanns den störste spelaren jag spelat med utan tvekan, Bosse Bör- jesson, han var komplett.
Och visst fanns bandyn med på din repertoar?
Jag spelade som junior med Selånger och vi vann med 20-0 mot Söråker. Och så blev jag kallad till ett läger i Örebro där Orvar Bergmark plockade ut talanger för juniorlandslaget. I både hockey och fotboll spelade jag back och så fick jag konstigt nog för mig att jag skulle spela forward i bandy.
Och det gick ju som det gick. Att konkurrera med Rolf Käck och andra stora lirare var ju omöjligt.
Men det vilar inga sorgsna miner över att inte ha fått spela mer hockey eller bandy. Jag gjorde för- resten två matcher i bandyallsvenskan, sedan tog fotbollen över helt. Det blev juniorlaget i Giffarna och där började min era inom fotbollen som hållit i sig sedan dess.
Det juniorlag ni då hade i Giffarna måste ha varit ett av de bästa i Sverige. Vilket år var det?
Det var 1968 och vi som var födda -50 och visst rankades vi som ett av landets bästa juniorlag.
Vi förlorade på straffar mot Malmö FF i semifina- len i JSM, där ett mål för oss blev underkänt, an- nars hade vi gått till final. Sedan vann MFF fina- len mot Elfsborg med 9-1 och efter det skickade Malmös ledare Kjell Rosén ett brev till GIF, där han skrev att den riktiga finalen var den mot er i Giffarna.
Bosse Börjesson
”TA HAND OM PAPPA”
Den svartaste dagen jag har upplevt var när min hustru Eva gick bort. Det var den 16 mars 2015. Vi hade varit tillsammans i över 40 år och barnen Fredrik och Sara har varit otroligt stöttande…
Bland det sista Eva viskade till Sara var: Ta hand om pappa…
Orden stannar upp. Rösten blir tunn och för- svinner…ögonen tåras och blicken landar nå- gonstans långt borta i evigheten och han ser säkert en bild som finns kvar, en bild som gör att sorgen ligger nära. Efter en stund letar minnet upp de ljusa stunderna.
Jag hade kommit till ett skede av livet jag inte hade varit med om tidigare. Jag hade träffat kärle- ken, Eva. Jag hade sett en blondin som jag inte släppte med blicken och som jag alltid följde med hem. Och när jag då gjorde lumpen uppe i Umeå blev det många kvällar ute vid telefonautomaten i korridoren. En av killarna kom på att sätta en liten tråd på en 25-öring, så det blev mycket ringande men ganska billigt ändå. Det var början på mer än 40 mycket fina år.
Två blev en. 40 år sätter sina spår och går inte att sudda ut. Tomheten och ensamheten efter Eva blev svår. Att Börje är en av Sveriges största profiler inom travet med betoning på ikonstatus på Bergsåker gav i sin tur en stor upplevelse som passade in vid den tiden för att få tankar på annat.
Börje Holmlund kom och frågade om jag hade ett giltigt pass, men det hade jag ju inte och då sa han att jag skulle skaffa ett. Det var ett jäkla fint gäng som skulle bjuda på en resa, och det var inte vilka som helst heller.
Jan-Olov Persson, Robert Berg, Ulf Ohlsson, Svante Bååth, Per Linderoth och Kurt Eriksson, alla stora profiler inom travet.
Det var Börje Holmlund och Håkan ”Lillis” Ols- son som arrangerade resan. Jag har under åren hjälp de alla på olika sätt och nu ville de tacka mig genom att bjuda mig på en resa till USA. Vi var där i tio dagar och jag träffade bland andra Åke Svanstedt och fick uppleva New York…en helt sagolik resa och det passade bra att komma bort och tänka på annat.
Från Ramond Carlsson i Giffarna, via Mat- fors, IFK och Alnö till Gunnar Wiklander i Selånger har Börjes resa gått och det har inne- burit att ett omklädningsrum varit hans andra hem genom livet. En resa där han träffat spe- lare, kompisar, tränare och ledare under i stort sett varje dag i sitt liv. Nu är Börje eta- blerad som en av de mest kunniga inom den svenska travsporten.
Efter att ha suttit ner och lyssnat på Börjes anekdoter, personligheter, historier och mas- sor av skratt så förstår jag honom. Och det fina är att han är så tacksam över de upplevel- ser han fått vara med om – och inte ett enda negativt ord.
Vi hade bestämt att ses under en halvtimme och efter två timmar var vi klara. Fast var vi det? Och var Börje klar? Troligen inte…den källan sinar inte…
Christer Jonasson Med halvpension efter 45 år på Radiosporten
Åke Lundström Arne Lundström
Björn Broman Lennart Broman
VIHS håller på att sammanställa en bok om Västernorrlandsidrotten som utkommer under våren. Boken innehåller ett trettiotal artiklar om både stora och små händelser, ett antal nedslag i vår idrottshistoria helt enkelt.
Ett antal kända journalister och skribenter står för texterna men även ett antal idrot- tare som själva berättar om sitt idrottsliv, sina framgångar, motgångar och drivkrafter.
Boken innehåller en hel del bilder och omfattar drygt 100 sidor.
Vi har givit boken titeln:
Människor, Möten, Mästare Med Mera i Västernorrlandsidrotten och det speglar innehållet rätt väl och speglar också mångfalden.
Vill Du försäkra dig om ett exemplar av boken så maila till bolin_leif@hotmail.com så kommer vi att skicka boken efter utgivningen. Pris inkl. moms och frakt 145:-.
Vill ni hämta ut boken själv kommer vi att ha flera utlämningsställen och då utgår portokostnaden och priset blir 100:-.
Leif Bolin
Ny bok!
Det är en utomordentligt trevlig syssla att sammanställa varje nummer av vår tidning Västernorrlands Idrottsarv, VIA.
Det är en glädje att få lämna den färdiga produkten till distributionen.
Man hoppas och tror att du som läsare skall bli glad och nöjd när du får vårt magasin.
Men ibland grumlas glädjen. Tidningar kommer i retur.
Vi har haft fel adressuppgifter.
Därför vill vi påminna och uppmana er att se till att vi får uppgifter om ev. adressänd- ringar, så vi kan föra in dessa i vårt register.
Använd gärna e-postadress arne.brorstad@live.se för adressändringar.
Redaktionen
Anmäl adressändringar!
Hon fyllde 89 i september 2011. Men är späns- tig som få. Det märks om inte annat när hon formligen studsar ur sin lilla blåa bil för att bli fotograferad vid statyn Skidåkaren på en par- keringsplats i Näs, just innan Drömme efter väg 335 mellan Ö-vik och Sollefteå.
Statyn tillkom med medel ur Nätterlunds minnes- fond och skapades av konstnären Jörgen Nilsson – modellen var ett fotografi på Märta Norberg.
Det är från Drömme, eller rättare sagt Kläppen, som Märta Norberg kommer. Det är henne det här handlar om. Hon kallades allmänt för ”Lilla Märta” och var något av svensk skiddrottning åren 1947-53.
I Oslos klassiska Holmenkollenterräng 1952, då damerna för första gången fick tävla om OS- medaljer, var Märta endast tre sekunder från en bronsplats och 14 från silver på 10 km! Tre fin- ländskor – Wideman, Hietamies och Rantanen – toppade loppet och lade beslag på medaljplatser- na. Men det hade säkert blivit brons för Märta om inte en tjeckiska varit alltför närgången i en upp- försbacke. Märta skulle gå förbi denna, som dock halkade till och saxade över hennes skidor så att bindningen gick upp. Märta fick stanna för att ordna bindningen. Och tappade förstås både fart och rytm.
-Det här inträffade mot slutet av loppet, men hur mycket tid jag tappade är svårt att säga, förklarar Märta blygsamt. Men visst flög bronsplatsen all världens kos i och med den här incidenten! Se- nare samma säsong besegrade Märta den finska medaljtrion när hon vann Svenska Skidpelens millopp i Falun.
Två VM-brons i stafett
Två VM-brons med det svenska stafettlaget på 3x5 km (1954 i Falun och 1958 i Lahtis) finns också på Märtas digra meritlista, som även omfat- tar sex individuella SM-guld och fyra SM-titlar i stafett med Vårby IK. Redan 1939 SM-debut- erade hon och blev som 17-åring svensk mästa- rinna för första gången. Sedan åkte hon SM ända till 1964. På 31 individuella SM-lopp tog hon sex guld, ett silver och fem brons. På kuppen blev hon en given favorit hos Lennart Hyland i radio- hytten. Långt efter det att hon var med och slogs om SM-medaljerna blev hon intervjuad av ho- nom. Idag följer Märta längdåkarnas framfart via TV. ”Vinterstudion” är en given favorit under vinterhalvåret. -Fast sprinten gillar jag inte. Och framför allt inte masstartsloppen. Där finns ju inte ett uns av sportslig rättvisa. Någon skidåkning blir det inte för Märta numera, det har en axel- skada satt stopp för. Däremot promenerar hon flitigt – dock utan stavar. Men det kanske blir stavgång så småningom för detta spänstfenomen.
1947 utsågs hon för övrigt till Ångermanlands främste idrottsutövare. Civilt sett jobbade Märta som affärsbiträde, sedan blev hon ritbiträde vid dåvarande Hägglunds & Söner – därifrån pens- ionerades hon 1986.
Orientering och fotboll
Förutom skidåkningen hann Märta även med att fotorientera med framgång, detta i Sidensjö IK:s dress. Bl a blev hon SM-fyra i orientering i Fa- gersta 1952, endast 10 sekunder från en brons- plats. Fyra individuella DM-titlar i orientering finns även på hennes meritlista. Märta gjorde även några inhopp i Sidensjös damlag i fotboll, innan det tog klivet upp i Allsvenskan. Om da- gens svenska skidåkare säger Märta: -Det finns många duktiga tjejer och killar med för den delen.
Jag gillar Charlotte Kalla och hennes attityd, hon skyller inte på något om hon förlorar ett lopp.
Hon gör alltid det hon kan.
Precis som Märta Norberg själv gjorde på sin tid!
Jan Nordin
Märta Norberg - Sveriges skiddrottning 1947-1953
Märta Norberg i dubbel upplaga.
Här vid statyn Skidåkaren, som man hittar vid en parkeringsplats i Näs, just innan Märtas födelseby
Drömme, intill väg 335mellan Ö-
vik och Sollefteå.
Foto: Johanna Nordin.
Märta Norberg, snart 89 – och fortfarande
spänstig som få.
– Det fanns många lag i både Kramfors kommun och hela Västernorrland då. Det var många tuffa matcher, derbyn, stort intresse kring NSK:s A–
lag och vi hade mycket folk på hemmamatcherna.
Laget var bra.
Ändå skulle ”Pecka” komma att flytta till Järveds IF i Örnsköldsvik 1976.
– Ärlig talat hade jag ingen lust, men de ringde och tjatade och till sist var det nog att Järved kunde fixa ett jobb åt mig som avgjorde. Jag fick anställning på Pripps som hade en depå i Örn- sköldsvik på den tiden.
– Det gav väl ingen höjdarlön men det var bra träning att lyfta drickabackar på dagarna, skrattar
”Pecka”.
Hockeymässigt gick det också bra. Visst, Järved ramlade ur division I samma säsong som ”Pecka”
debuterade men målen och assisten blev allt fler.
Till de bättre i laget hörde, förutom nyförvärvet från Nordingrå, Håkan Holmström, Kjell–Arne
”Myran” Jonsson och Åke Jonsson. Den sist- nämnde pappa till Modo-legendaren och NHL–
proffset Hans Jonsson.
Tacksam mot Jax
Att ta steget från division II till Elitserien var stort. Och det blev ett sådant, berodde – avslöjar
”Pecka” – till viss del på en tillfällighet.
– Pripps flyttade sin depå till Umeå och jag följde med dit. Jag kände någon i Björklövens ledarstab och fick via den kontakten komma och visa upp mig. Och så ville de ha mig.
Det Björklöven som ”Pecka” fick kontrakt med på hösten 1978, hade flera spelare i tuppen som han sedermera skulle vinna SM–guld med 1987, Torbjörn Andersson, Rolf Berglund, Roger
”Bullen” Hägglund, Peter Sundström och poäng- kungen Tore Ökvist.
Men det var en annan spelare, betydligt äldre än de andra, som kom att betyda mest för ”Pecka”
inledningsvis, dalmasen Hans Jax, född 1948.
Stor profil i Leksand innan han flyttade till Väs- terbotten.
– Jag fick ha Jax som center och det var ju en enorm trygghet. Han var smart, lugn och rutine- rad, säger ”Pecka”. Det var tacksamt för mig som nykomling.
En virvelvind. Så beskrevs han av somliga. En virvelvind på isen. Snabb, energisk, bra klubbteknik. Men han var också en duktig framspelare och avslutare. Peter ”Pecka”
Edström från Nordingrå kom till Umeå för jobbets skull i slutet av 1970–talet, fick kon- trakt med Björklöven och kom
att stanna där i elva säsonger, bli svensk mästare och få göra flera matcher med dåti- dens B–landslag Vikingarna.
”Jag spelade många matcher mot ”Pecka” och till- sammans med honom i Vikingarna. En grym spe- lare” säger Djurgårdens och Tre Kronors gamle stormålvakt Rolf Ridderwall när jag berättar att jag ska skriva om ”Pecka”. Genom åren har också flera av ”Peckas” gamla lagkamrater från åren i Björklöven uttryckt sin uppskattning för honom, både som spelare och kompis. Han som gjorde så många poäng men sällan fick de största rubriker- na. Trots att han var ordinarie i ”Löven” under samtliga sina säsonger i laget.
Förklaringen är dels att ”Pecka” aldrig tog plats i onödan – han gjorde sitt jobb på isen, det var det viktigaste – och dels att många av hans lagkamra- ter var landslagsmän och blivande eller hemvän- dande NHL–proffs.
– Vi hade bra lag ända fram till att många av de mest tongivande slutade eller försvann och då vi inte kunde hålla oss kvar i Elitserien längre, kon- staterar ”Pecka”.
1989 lämnade också han ”Löven” och avslutade sin elitkarriär.
– Jag spelade för Teg några säsonger i tvåan och ettan, men det var mest på skoj. Roffe Älvero var tränare, vi hade spelat ihop i ”Löven”, och jag fick träna lite som jag ville och spela när jag hade tid.
Sista säsongen, 1991/92, gjorde ”Pecka” 15 poäng på 19 matcher i division 1.
– Jag var sällan skadad och hade det varit idag, med de pengar och de förutsättningar som finns i ishockey nu, hade jag fortsatt längre på hög nivå.
Men då, när jag höll på, gick det till sist inte att kombinera elitspel med ett civilt jobb och familje- liv. Det var en omöjlig ekvation.
Jobbet avgjorde
Men det var i Nordingrå SK allting började. På Månskensrinken på Vallen. Där var ”Pecka” en begåvning som spelade med bland andra Anders
Peter ”Pecka” Edström - Nordingråtalngen som var given
i Björklöven under klubbens storhetstid
Nordingråtalngen som var given
Ett guld och två silver
I Björklöven skulle han få vara med om den över- lägset bästa perioden i klubbens historia.
Två SM–silver och ett svenskt mästerskap blev det under 1980–talet och det hade kunnat bli ännu fler medaljer.
– Vi hade bra spelare och bra tränare men vissa år, särskilt med Tommy Sandlin, hade vi tränat så hårt och tömt oss på så mycket energi att när det gällde som mest hade vi varken tillräckligt med ork eller spelglädje, säger ”Pecka”.
Men han minns att det var en underbar miljö för den som ville utvecklas som spelare.
– Det var alltid enormt högt tempo på träningarna och ingen ville förlora internmatcherna. Det var mycket kamp, tuffa tag, och ibland small det re- jält. Men det är ju så det ska vara och efteråt, efter träningens slut, var vi kompisar igen. Oavsett vad som skett.
”En ständig utmaning”
Talanger från andra klubbar sökte sig till Björklö- ven för att bli en nivå bättre. Så var det till exem- pel med Ulf Dahlén och Calle Johansson som kom till ”Löven”, växte som spelare, vann SM–
guld och sedan blev stjärnor i NHL.
– Att hålla en plats i ”Löven” på den tiden var en ständig utmaning, då man bara körde med tre femmor och en avbytare.
Men Peter ”Pecka” Edström klarade. Säsong efter säsong.
– Tittar jag tillbaka är det väl något jag kan känna stolthet över.
– Sedan saknar jag allt roligt vi upplevde tillsam- mans, utanför isen. I omklädningsrummet, på re- sor. Allt de sociala som finns i ett gäng som trivs och har framgång.
Idag har han ingen regelbunden kontakt med sina gamla lagkamrater.
– Du umgås och lever så tätt ihop under en tid, sedan slutar du och det kommer in annat i livet.
Men det är alltid kul att träffa lagkompisar från förr på stan och ibland har det ju blivit återsam- lingar och jippomatcher.
”Då blev jag less..”
Fram till för några år sedan spelade ”Pecka” Ed- ström rekreationshockey med andra veteraner.
Numera åker han skridskor och spelar hockey mer sporadiskt.
– Men jag håller i mig skaplig form och har inga krämpor.
Redan när han spelade hockey jobbade han på Volvo Lastvagnar i Umeå. Det blev 28 år där och nu är han inne på sitt elfte år på Komatsu skogs- maskiner. ”Pecka” är inköpare. Hockeyn följer han rätt noga.
– Jag har sett de flesta av matcherna för ”Löven”
under många år men jag blev less i början av den här vintern, när de – trots att de hade ett på pap- peret bättre lag än förra säsongen – började för- lora för mycket. Det kändes onödigt.
Hockeyintresset i Umeå är dock stort. Drömmen lever om en återkomst till högsta serien. Och en ny storhetstid, som den på 1980–talet då Björklö- ven låg i toppen år efter år och en av spelarna i laget hette Peter ”Pecka” Edström.
Virvelvinden från Nordingrå.
Olof Wigren FOTNOT: Peter ”Pecka Edström vann förutom SM–guld 1987 även SM–silver 1982 och 1988.
1996–99 var han assisterande tränare i Björklö- ven, den sista av dessa säsonger i Elitserien.
Björklövens trupp 1986/87 när laget blev svenska mästare
Målvakter: Göte Wälitalo, Jakob Gustavsson, Anders Bergström.
Backar: Peter Andersson, Torbjörn Andersson, Rolf Berglund, Niclas Holmgren, Roger Hägg- lund, Calle Johansson, Lars Karlsson, Patric Åberg.
Forwards: Mikael Andersson, Ulf Dahlén, Hans Edlund, Pär Edlund, Peter ”Pecka” Edström, Mi- chael Hjälm, Jon Lundström, Matti Pauna, Lars–
Gunnar Pettersson, Peter Sundström, Johan Tör- nqvist, Tore Ökvist.
Årsmötet 2021
Västernorrlands Idrotts- Historiska Sällskap
inbjuder till årsmöte 14 april 2021.
Mötet hålls digitalt via Teams.
Anmälan till Lars Sjölund, lars.sjolund@gmail.com eller 076-161 22 35 senast den 10 april.
Länk till digitala mötet utskickas den 12 april.
18.00 Ordföranden i Svenska Skidskytte- förbundet, Sofia Domeij, berättar om hur det är att leda ett så fram- gångsrikt förbund.
18.30 Årsmöte
Föredragningslista 1. Årsmötets öppnande.
2. Val av ordförande och sekreterare för årsmötet.
3. Val av två protokollsjusterare/rösträknare att jämte ordförande justera protokollet.
4. Fråga om mötets behöriga utlysning.
5. Fastställande av föredragningslista.
6. Behandling av verksamhetsberättelse.
7. Revisorernas berättelse.
8. Fastställande av resultat– och balansräkningar.
9. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen.
10. Fastställande av årsavgift för 2022.
11. Styrelsens förslag till verksamhetsplan och budget för 2021.
12. Beslut om antalet ledamöter i styrelsen.
13. Val av styrelseordförande för en tid av ett år.
14. Val av halva antalet styrelseledamöter för en tid av två år.
15. Val av en revisor och en suppleant för en tid av ett år.
16. Val av valberedning för ett år. En av dessa utses till sammankallande.
17. Behandling av styrelsens förslag och eventuella motioner.
18. Övriga frågor.
19. Avslutning av årsmötet.
Valberedningens förslag
Funktionärer vid årsmötet Ordförande: Kjell Carnbro Sekreterare: Lars Sjölund Styrelseledamöter
Ordförande: Leif Thunman, omval ett år Ledamöter: Ewa Lindstrand, nyval två år
Sven Eklund, omval två år Lars Sjölund, omval två år Leif Bolin, ett år kvar
Per-Anders Westin, ett år kvar Arne Brorstad, ett år kvar Revisor: Bo Anders Öberg, omval ett år Revisorsuppl.: Hans Nordén, omval ett år
Styrelsens förslag till verksamhetsplan och budget 2021
Mål:
Minst en kaféträff per kommun.
Ökat antal medlemmar.
Utgivning av fyra nummer av medlemstidningen.
Ge ut ”Människor, Möten, Mästare Med Mera”
i Västernorrland.
Budget, Kr:
Medlemsavgifter 39000 Erhållna bidrag 25000 Summa intäkter 64000 Medlemstidningen -50000
Bok -15000
Resor och möten -3000 Övriga kostnader -7000 Summa kostnader -75000
Sofia Domeij
Föreningens bildande och ändamål Västernorrlands Idrottshistoriska Sällskap bildades i januari 2011. Nu gällande ändamålsbeskrivning säger att
”Sällskapet har som ändamål att inom Västernorrland väcka och underhålla intresset för idrottshistoria och för- ena dem som delar detta intresse”. För att leva upp till detta ger Sällskapet ut medlemstidningen Västernorrlands Idrottsarv, har en hemsida, håller kaféträffar med före- dragshållare och håller egna föredrag. Sällskapet samarbe- tar med Föreningsarkivet Västernorrland och RF-SISU Västernorrland.
Årsmötet 2020 och funktionärer Årsmötet 2020 hölls på telefon den 24 juni Mötesordförande var Christer Pallin.
Styrelsen
Efter val på årsmötet och konstituering har styrelsen varit denna:
Leif Thunman, ordförande Leif Bolin, vice ordförande Arne Brorstad, kassör
Ledamöter: Per-Anders Westin, Lars Sjölund, Sven Eklund och Bertil Astby
Adjungerad: Elme Ämting, Föreningsarkivet Sju styrelsesammanträden har hållits under året.
Revisorer
Bo Anders Öberg, ordinarie och Hans Nordén, ersättare.
Valberedning
Göran Ledell, sammankallande, Kjell Carnbro och Anita Österholm.
Föreningens medlemmar
Föreningen hade vid årets slut 181 medlemmar, en liten ökning jämfört med året innan.
Aktiviteter under verksamhetsperioden Fyra nummer av medlemstidningen, Västernorrlands Id- rottsarv, har getts ut. 96 mycket läsvärda sidor.
Bokprojektet ”Människor, Möten, Mästare Med Mera i Västernorrlandsidrotten” har genomförts med insamling av artiklar.
Till följd av pågående pandemi har inga kaféträffar kunnat genomföras.
Ekonomisk rapport i kronor
Resultaträkning 2020 2019 Intäkter
Medlemsavgifter 34 510 35 550 Bidrag 35 000 35 000 Annonser medlemstidning 0 1 400 Summa intäkter 69 510 71 950 Kostnader
Resor och möten -750 -8 185 Medlemstidning, trycksaker -43 493 -45 772 Övriga kostnader -5 149 -7 085 Summa kostnader -49 392 -61 042 Årets resultat 20 118 10 908
Balansräkning 2020-12-31 2019-12-31 Tillgångar
Plusgiro 109 310 82 392 Summa tillgångar 109 310 82 392 Eget kapital och skulder
Eget kapital
Balanserat resultat 61 092 50 184 Årets resultat 20 118 10 908 Förutbet. medl.avg./skulder 28 100 21 300 S:a eget kapital och skulder 109 310 82 392
Härnösand 2021-01-19
Nya böcker
Jimmy Lidberg och Martin Lidberg – Brottarbröder: En fight för livet
”På ett plan är det här en framgångssaga om hur vi, två bröder från Farsta i Stockholm, kom att ta oss hela vägen till världstop- pen i brottning och radade upp medalj efter medalj i tävlingar som VM, OS och EM. En historia om att lyckas och bli älskad för det man gör.
Men den viktigaste berätt- elsen är en annan, den om vår ständiga kamp för att
hitta fotfäste i en tillvaro präglad av kaos och osäkerhet. Om hur brottningen blev en tillflykt som gav trygghet och stabilitet, men också om hur framgångarna på mattan blev som en drog som dövade all annan smärta.”
Så inleds boken om brottarbröderna Lidberg, en egentligen tragisk historia om en familj som för- störs av en familjefar som närmast kan beskrivas som kriminell och som är spelberoende och stän- digt ber sina söner hjälpa honom ur diverse kni- por som han hamnat i helt av egen förskyllan i stället för att vara ett stöd för sina talangfulla söner. Mamman för en hopplös kamp för att hålla ihop familjen. En egentligen skrämmande läs- ning.
Till yttermera visso så får bröderna uppleva brott- ningens problem med mygel och mutor kring domartillsättningar m.m. Det är ju tyvärr på det sättet att just brottningen är väl den idrott som värst har drabbats av korruption. Något som ju vår egen Pelle Svensson vittnat om.
Det är en nästan skakande berättelse och man måste imponeras av bröderna som trots sin minst sagt trasiga bakgrund lyckades ta sig fram till den absoluta världseliten.
Boken är uppbyggd på ett antal enskilda episoder för de olika bröderna och det kan ibland vara svårt få tidsperspektiven klara för sig. En löpande berättelse i kronologisk tidsordning hade varit att föredra och skulle ha ökat läsvärdet åtskilligt.
Leif Bolin
Jan Söderqvist – Ren vilja-Historien om Björn Borg
Man skulle ju kunna tro att ämnet Björn Borg var uttömt, men icke så. Tanken från författaren var att Björn själv skulle få medverka i boken, men Björn meddelade via sin agent IMG: - Hej! Tack för förfrågan, men jag är inte intresserad. Björn.
Jag tycker det var bra, då blev det ingen partsin- laga. Det är dock en delvis mycket tragisk histo- ria som författaren berättar även om den har ett hyggligt bra slut. Det har ju skrivits flera böcker om Borg, men denna är nog den mest heltäck- ande. Den ger en skrämmande bild av en idrottare som inte har något annat intresse än av att vinna matcher och titlar. När glöden och därmed vins- terna upphör vidtar ett liv fyllt av fest, knark, kvinnor, äktenskap och så småningom misslyck- ade affärer och också en fullständigt misslyckad comeback. I femtioårsåldern repar han upp sig och flyttar tillbaka till Sverige. Detta då han en- ligt skattemyndigheterna inte har några tillgångar att beskatta, vilket naturligtvis är fel, men Björn har ju visat sig vara allergisk mot av de svenska skatterna.
Boken är läsvärd förutom ett alltför enformigt återgivande av i stort sett varje bollduell i de stora finalerna, vilka har funnits uppräknade i tidigare böcker, t.ex. i Sune Sylvéns Björn Borg och Wimbledon.
Leif Bolin
Krönikan
Drog det ut på tiden hann motståndarna åka däri- från, så det gällde att hinna ringa runt till alla lag innan de duschat och dragit. Hur gick det i mat- chen? Vem gjorde mål? Vem vill du berömma?
När man klev av helgpasset på söndagskvällen ef- ter en sjudagars arbetsvecka och hade skrivit hur många artiklar som helst om halvlekar, perioder, race, lopp och gud vet vad var huvudet som en torktumlare. I två dagar låg jag i sängen och åter- hämtade mig innan det var dags att börja jaga ny- heter igen. Jag älskade det och levde för det.
Började skriva om andra saker
Tolv år efter att jag började den där praktikplatsen som sportjournalist tog jag klivet till att börja skriva om andra saker. Det var 2007 och jag hade verkligen en stark identitet som sportis vid det la- get. Så stark så att det tog år att tvätta bort. Ytterli- gare tolv år senare och massor av erfarenheter ri- kare började jag drömma om att ta mig tillbaka till den värld där jag blivit vuxen. Men då var bro- adsheetformatet sedan länge utbytt mot tabloid och framförallt mot webb. I stället för att skriva längre skulle man skriva kortare och också i realtid. Inter- vjuerna hade flyttats ut från omklädningsrummen och reportrarna drog på sig snyggkavajerna för att ställa sig i livesändningar och kommentera mat- cher samtidigt som den högteknologiska roboten spottade ur sig matchnotiser direkt på slutsignaler- na.
Jag har aldrig tänkt tanken att börja på en sportred- aktion igen. Det jobb de gör i dag är av samma in- tensitet som vi hade vid kvart i nio. Fast hela tiden.
Och de är lika nördiga som mina dåvarande kolle- gor var på fikarasterna.
För ett år sedan fick jag möjlighet att börja som kommunikatör på RF-SISU Västernorrland. Varje dag jag kommer till arbetsplatsen i anslutning till Nordichallen så drar jag in doften av lite unken, gammal svettlukt och omklädningsrum. Det doftar så mycket, det är passion, drömmar, visioner och sammanhållning. Jag njuter och känner vördnad.
Jag har kommit hem igen.
Li L`Estrade - Lycka är att känna en unken och gammal svettlukt
Året var 1994. Jag hade precis tagit studenten och inlett min halvårslånga praktikplats på en sportredaktion. Jag blev tilldelad mitt första uppdrag som skulle publiceras i tidningen dagen efter, nämligen att göra ett reportage om en tolvårig tjej som spelade fotboll i ett pojklag.
Jag satt vid datorn och stirrade på tangenterna sam- tidigt som den vänlige redigeraren väntade tålmo- digt. Jag blev bara mer och mer stressad. Till slut reste jag mig och sa att jag skulle åka hem och skriva artikeln och komma tillbaka. Det funkade.
Skrivkrampen släppte.
Jag var en av få kvinnor i en mansdominerad värld.
Jag var nitton år, gillade sport och var själv aktiv inom både fotboll och innebandy, men ”de riktiga”
sportjournalisterna var av en helt annan sort. Satt på fikarasterna och analyserade matcher, kunde rabbla årtal och resultat på ett sätt som jag inte ens kunde med mina egna matcher. Jag kände mig ofta som en betraktare. Som om jag inte vore ”riktig”.
Jobb på Sundsvalls Tidnings sportredak- tion
Några år senare gick flytten från Hälsingland till Medelpad för jobb på Sundsvalls Tidnings sport- redaktion. Jag bytte den lilla hälsingetidningen med formatet tabloid mot den gigantiska storleken på pappret som kallas broadsheet och som man var tvungen att vika flera gånger för att kunna läsa. Det var ju inte nog med att det var en omställning att komma till en stad full av elitidrott, jag var dessu- tom tvungen att skriva mycket längre artiklar för att
”fylla ut” pappret.
Den här gången var inte redigeraren lika timid som när jag var praktikant utan ropade från sin plats med en myndig stämma; SKRIV LÄNGRE!
Det var bara att lyda. Så jag skrev så fingrarna glödde innan tidningen skulle skickas till tryck vid midnatt. Och sakta men säkert växte jag in i rollen.
Den högsta intensiteten på arbetspassen var kvart i nio på vardagskvällarna. Det var då vi kastade oss över telefonerna för att ringa runt till klubblokaler- nas fasta telefoner.
Personporträtt i VIA 2011-2020, nr. 1-36
Ett av världens kortaste sportreferat.
Jan Olof Olsson, Jolo, var utsänd av DN att referera boxningsmatchen mellan Ingemar Johansson och Eddie Machen.
Ingo vann på knock out i första ronden.
Efter några sekunder hittade Ingo en blotta och slog med högern in ett pistongslag.
Machen föll. Matchen slut.
Nordén
Medverkande i detta nummer:
Li L’Estrade – Journalist, tidigare verksam på Hudiksvalls Posten och Sundsvalls Tidning.
Numera kommunikatör på RF-SISU Väster- norrland.
Christer Jonasson – Reporter på Radiosporten och Radio Västernorrland med 3000 match- referat från fotboll, ishockey och bandy. Nu- mera krönikör i ett antal tidningar.
Örjan Leek – Fotograf med företaget Profil- bild i Härnösand. Innehavare av ett stort bildar- kiv med bland annat idrottsbilder.
Anders Nordin – Journalist, tidigare verksam på CEWE-förlaget i Bjästa. Ledamot i denna tidnings redaktionskommitté vid starten.
Jan Nordin – VIHS förste ordförande. Arbe- tade på CEWE-förlaget i Bjästa, bland annat som redaktör för tidningarna Skidsport, Friid- rott och Cykel. Gick bort 2017.
Leif Thunman – Ordförande i VIHS:s styrelse.
Ordförande i Ångermanlands Friidrottsförbund, tidigare ordförande i Västernorrlands Idrotts- förbund.
Olof Wigren – Free-lance journalist med upp- drag i hela landet huvudsakligen inom områ- dena näringsliv och idrott. Tidigare sportchef i dagspress samt redaktör för att antal tidskrifter.
Leif Bolin – Vice ordförande i VIHS:s styrelse, tidigare ledamot av SISU:s förbundsstyrelse och ordförande i SISU Västernorrland samt ordförande i IBK Sundsvall.
Om sällskapet
Västernorrlands Idrottshistoriska Sällskap, VIHS, har som ändamål att väcka och underhålla intresset för idrottshistoria huvudsakligen i Västernorrland men också idrottshistoria i allmänhet. Sällskapet anordnar kaféträffar och föreläsningar med olika gäster på olika platser i länet. VIHS åtar sig också att hålla fö- reläsningar för andra föreningar. Sällskapet ger ut en tidning - Västernorrlands Idrottsarv 4 gånger per år.
Medlem blir man genom att inbetala årsavgiften 225 kr för privatpersoner och föreningar, samt 300 kr för två personer i en familj, till plusgiro 59 77 71-5 eller bankgiro 750–5266.
Föreningen är öppen för alla och har för närvarande drygt 180 medlemmar huvudsakligen boende i länet men även ett femtontal från andra delar av landet.
Sällskapets styrelse 2020
Leif Thunman, ordförande, lthunman@hotmail.com Leif Bolin, vice ordförande, bolin_leif@hotmail.com Lars Sjölund, sekreterare, lars.sjolund@gmail.se Arne Brorstad, kassör, arne.brorstad@live.se Bertil Astby, ledamot, bertil2@astby.se
Sven Eklund, ledamot, eklund_sven@hotmail.com
Per-Anders Westin, ledamot, angermanland@orientering.se
Redaktionen
Redaktör och ansvarig utgivare Leif Bolin
Layout Sven Eklund
Material till redaktionen kan sändas på adresser:
bolin_leif@hotmail.com eklund_sven@hotmail.com
Hemsida: www.rf.se/vihs
Tryck och distribution Accidenstryckeriet, Sundsvall Köpmanholmens målvakt efter matchen
Köpmanholmen – Älgarna 2 – 11 i fotboll:
- Hade de int vare för n’den hörna hade vi vunne.
Hörnan är ett djävulskap.
******************************
Limerick av Hasse Alfredsson En hustru i nedre Ådalen av lycka blev nära nog galen när bildröret gick och maken ej fick
se slutet på VM-finalen
SAMARBETSPARTNERS
Avs: Västernorrlands IdrottsHistoriska Sällskap c/o Leif Bolin
Norrmalmsgatan 10 C 852 34 Sundsvall
