Hur media konstruerar den farliga pojken och den utsatta flickan
- En jämförande kritisk diskursanalys av medias framställning av barn och ungdomar inom SiS-hem utifrån ett genusperspektiv
Mona Bennoude & Aksel Nordin
Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp
Socialt arbete
Socionomprogrammet
Vårterminen/Spring term 2022
Handledare/Supervisor: Helene Brodin
English title: How media constructs the dangerous boy and the vulnerable girl - A comparative critical discourse analysis of media’s portrayal of children and adolescents within special residential homes for young people from a gender perspective
Förord
Tack till handledare Helene Brodin för enormt tålamod och som med en bestämd men samtidigt vänlig hand styrt denna uppsats i rätt riktning.
Ännu ett tack till Aksels bibliotekarie till mamma som införskaffat många av de mer obskyra böcker som behövts till referenslistan.
Vidare tack till nära och kära vars stöd inte gått obemärkt under uppsatsskrivandets gång.
Ett sista tack till varandra för ett gott samarbete.
Stockholm, maj 2022
Mona Bennoude & Aksel Nordin
Titel: Hur media konstruerar den farliga pojken och den utsatta flickan - En jämförande kritisk diskursanalys av medias framställning av barn och ungdomar inom SiS-hem utifrån ett genusperspektiv
Title: How media constructs the dangerous boy and the vulnerable girl - A comparative critical discourse analysis of media’s portrayal of children and adolescents within special residential homes for young people from a gender perspective
Författare/Authors: Mona Bennoude & Aksel Nordin
Abstract
Mass media has the ability to influence people's ways of thinking through discourses. This includes ideas about traits that are attributed to people by gender. This paper takes aim at how children and adolescents within Swedish special residential homes are portrayed in 32 news articles from four nationwide newspapers with focus on the overall discourses that emerge for girls and boys, what degree of agency is attributed to them, and how the role of society is described for the sexes. Critical discourse analysis combined with gender theory is used to discern how the media produces and reproduces the power balance between men and women in relation to children and adolescents within special residential homes. The results show a gendered dichotomy in discourses where agency is attributed to boys and a passive role to girls. It’s clear from the texts that the ideal individual in need of compulsory care then is a boy. The role of society then becomes to protect the vulnerable girls from the environment and to protect the environment from the dangerous boys. The majority of the news articles also emphasize shortcomings in social work, particularly within special residential homes for young people.
Nyckelord: Statens institutionsstyrelse, SiS-hem, barn- och ungdomsvård, tvångsvård, institutionsvård, kritisk diskursanalys, Fairclough, genus, media.
Keywords: The National Board of Institutional Care, special residential homes for young people, child and adolescent care, compulsory care, institutional care, critical discourse analysis, Fairclough, gender, media.
Antal ord: 15000
Innehållsförteckning
1. Inledning och problemformulering 1
1.1 Syfte och forskningsfrågor 2
2. Bakgrund 2
2.1 SiS-hem 2
2.2 Media och socialt arbete 4
2.3 Media och medieeffekter 4
3. Tidigare forskning 5
3.1 Forskningsfältet 5
3.1.1 Socialt arbete och den sociala barnavården i media 5 3.1.2 Diskursiva förståelser av tvångsplacerade barn och ungdomar 7
3.2 Sammanfattning och positionering 8
4. Teoretiska utgångspunkter 8
4.1 Diskursanalys 8
4.2 Kritisk diskursanalys 9
4.3 Genus 10
4.3.1 Genussystemet 10
4.3.2 Genus, media och diskurser 11
4.4. Sammanfattning 11
5. Data och forskningsmetod 12
5.1 Datainsamling och urval 12
5.2 Tillvägagångssätt 13
5.2.1 Analytiska utgångspunkter och strategier 13
5.3 Problematisering av forskningsmetoden 17
5.4 Metodologiska begränsningar 17
5.5 Etiska överväganden 19
6. Resultat och analys 19
6.1 Yttre förhållanden 20
6.1.1 Offer 20
6.1.2 Förövare 21
6.2 Inre förhållanden 22
6.2.1 Självskada och självmord 22
6.2.2 Liknelser med fängelse 23
6.2.3 Bristfälligt personalbemötande 24
6.2.4 Sexuella övergrepp 25
6.3 Rymningar 26
6.4 Sammanfattning och analys 28
7. Diskussion 29
7.1 Diskussion av resultatet 29
7.2 Metoddiskussion och vidare forskning 31
Referenslista 33
Bilaga 37
1. Inledning och problemformulering
Media påverkar våra uppfattningar om olika företeelser, fenomen och grupper i samhället (McCombs, 2004). Statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem (SiS-hem) är den mest långtgående insatsen för barn och ungdomar och den enda institutionsform i Sverige med juridisk rätt att inskränka på ungas livsvillkor genom särskilda befogenheter som begränsad rörelsefrihet och kroppsvisiteringar (Mattsson, 2018). Få har direkt erfarenhet av SiS-hem utan bildar sina uppfattningar om ungdomshemmen och dess målgrupp genom mediekanaler (Ayre, 2001). Exempel på nyheter i media kring SiS-hem som har fått bred spridning är det uppmärksammade reportaget i SVT:s uppdrag granskning om hur flera intagna flickor på ett SiS-hem i Göteborg utstått hot, kränkningar, våld och sexuella övergrepp från personalen under sin vårdtid och att SiS-ledningen trots kännedom om missförhållandena inte kom med några åtgärder (Helander, 2021). Inom politiken är frågan aktuell då en riksdagsmajoritet menar på att SiS har misslyckats med sitt åtagande gentemot unga som begått grova brott och att ansvaret borde flyttas över till kriminalvården (Wierup, 2021). Det första exemplet rör enbart flickor, medan det andra inte nämner kön. Ändå väcker det den fråga som föreliggande uppsats ämnar utforska närmare: finns det skillnader i hur media framställer pojkar respektive flickor aktuella inom SiS-hem och tillskrivs SiS olika uppdrag i förhållande till dessa pojkar och flickor?
Studier visar på två kategoriseringar vilka barn och ungdomar måste kvalificera sig inom för att det ska bli tal om placering på SiS-hem: offer och förövare (Jansen, 2010). Hur unga placeras i dessa kategorier är starkt förknippat med kön (Andersson Vogel, 2016). Analys av svensk nyhetsmedia visar att dessa kategorier även framkommer där det skrivs om utsatta barn och ungdomar (Andersson & Lundström, 2002). Vad som inte framkommer i tidigare studier är hur dessa kategorier i media förhåller sig till kön, en kunskapslucka som denna uppsats ämnar åtgärda.
Diskursanalys är till hjälp för att förstå språkets roll i hur vi skapar vår verklighet (Bolander &
Fejes, 2019). Kritisk diskursanalys innebär ett kritiskt förhållningssätt till text för att urskilja bakomliggande intressen som både producerar och reproducerar ojämlika maktförhållanden i samhället (Fairclough, 2015). Genussystemet är till hjälp för att förstå vilka normer som gäller för män respektive kvinnor, och hur kvinnor underordnas män (Hirdman, 1988). En kritisk diskursanalys tillämpas här för att identifiera och analysera hur genus hos de SiS-placerade barnen och ungdomarna framställs och hierarkiseras i nyhetsmedia.
Media spelar en central roll i skandalisering av socialt arbete som utgör en symbol för den offentliga sektorn, där dess tillkortakommanden ofta står i fokus (Franklin & Parton, 1991) och socialarbetare i både Sverige och England menar att medias rapportering påverkar policy och praktik inom socialt arbete, och därtill socialarbetares professionsstatus (Brunnberg, 2001). Ayre (2001) framhåller att media inte är intresserade av att sanningsenligt återberätta aktuella nyheter utan istället att hitta, konstruera och sälja det som anses ha ett nyhetsvärde.
Inom den sociala barnavården resulterar det ofta i kritik av socialarbetares kompetens, där de bland annat lyfts som “barntjuvar”, och att barnavården antingen gör för lite eller är alltför ingripande. Då bilden som allmänheten får av den sociala barnavården, SiS och individerna
aktuella för denna åtgärd formuleras, konstrueras och förmedlas genom olika mediekanaler ansvarar media för hur sociala problem konstrueras i den allmänna diskursen (Ayre, 2001;
Blomberg et al., 2004).
1.1 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med föreliggande uppsats är att analysera vilka bilder av manligt respektive kvinnligt som konstrueras och återspeglas i nyhetsmedia i förhållande till barn och ungdomar aktuella inom SiS-hem under perioden 2016–2022. Mer specifikt är ambitionen att genom uppsatsen besvara följande forskningsfrågor:
1. Vilka övergripande diskurser kring pojkar och flickor aktuella inom SiS-hem kan urskiljas i det aktuella mediematerialet?
2. Vilken grad av agens tillskrivs pojkarna och flickorna i det aktuella mediematerialet?
3. Hur beskrivs SiS roll inom vård och behandling av pojkar respektive flickor i det aktuella mediematerialet?
2. Bakgrund
2.1 SiS-hem
Social barnavård syftar till den verksamhet inom socialtjänsten som ansvarar för att stödja barn och familjer när den generella välfärden bedöms som otillräcklig (Andersson & Sallnäs, 2019). Med samhällsvård avses den del av barnavården som vårdar och behandlar barn och ungdomar i “dygnet runt”-miljöer, exempelvis SiS-hem (Sallnäs, 2019).
SiS är den myndighet som ansvarar för vård och behandling på SiS-hem (SiS, 2022), den mest ingripande vårdformen inom barn- och ungdomsvården (Andersson Vogel, 2016). Av de 30 000 barn och ungdomar som placeras utanför sina hem årligen hamnar drygt 1000 av dem på SiS-hem (SiS, 2021a). SiS har sammanlagt 21 SiS-hem runtom i landet, med omkring 730 platser varav de flesta är låsta (SiS, 2022). Det saknas en lagreglerad nedre åldersgräns för SiS-placering av barn och unga (Enell et al., 2018), men en övre åldersgräns ligger på 20 år (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga [LVU], 1990).
SiS-hem är en form av institutionsvård som härstammar från de tidigare uppfostringsanstalter som ämnade kontrollera och disciplinera samhällets mest “besvärliga” ungdomar, vilket historiskt främst handlat om kriminella pojkar (Sallnäs, 2019) utifrån tanken om den intagne som en kriminell och farlig man (Andersson Vogel, 2016). SiS-intagna beskrivs som barn- och ungdomsvårdens mest problembelastade målgrupp (Andersson Vogel, 2012) med vilken SiS har ett dubbelt uppdrag i skärningspunkten mellan vård och kontroll (Enell et al., 2018).
Vård och behandling på SiS-hem är individuellt anpassad och riktar sig till barn och ungdomar med allvarlig psykosocial problematik samt vuxna med missbruksproblematik, varav första gruppen är av intresse för denna uppsats. Med psykosocial problematik avses bland annat kriminalitet och missbruk (SiS, 2022). Majoriteten av SiS-placeringar görs med tvång enligt LVU och betydligt mindre förekommande är frivilliga SiS-placeringar med stöd
av socialtjänstlag (2001:453) (SoL) (SiS, 2021a). SiS tar dessutom emot ungdomar i åldrarna 15–17 år dömda av domstol till sluten ungdomsvård på grund av allvarlig brottslighet, vilka då SiS-placeras med stöd av lag (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) (SiS, 2022). Dessa ungdomar avtjänar sina straff på SiS-hem istället för i fängelse, där vården och behandlingen fokuserar på kriminalitet och där själva brottet (istället för det enskilda vård- och behandlingsbehovet för SiS-placerade barn och unga enligt LVU och SoL) avgör vårdtidens längd (Sallnäs, 2019).
Det är socialtjänsten som utreder huruvida tvångsvård är aktuellt för barn och unga där det finns oro. Det ska då röra sig om missförhållanden som är så pass omfattande att den unges hälsa eller utveckling är i risk att skadas, och där frivillig vård bedöms otillräcklig. Om så är fallet lämnar socialtjänsten en begäran om tvångsvård till förvaltningsdomstolen som beslutar om tvångsomhändertagande (SiS, 2021a). Verkställighet av beslut om tvångsvård på SiS-hem ansvarar sedan socialnämnden för, bland annat genom att bestämma om vårdens utformning och var placeringen ska äga rum (Mattsson, 2018). Oavsett lagstöd för SiS-placering har socialnämnden ansvar att följa upp ungas SiS-vård samt var sjätte månad ompröva huruvida vården ska fortlöpa eller upphöra. Detta mot bakgrund av att SiS-vård har som målsättning att den unge antingen återvänder hem eller skaffar ett eget boende (SiS, 2021a).
Majoriteten av SiS-intagna är pojkar (ungefär dubbelt så många som flickor), är i genomsnitt 16 år gamla, har akutplacerats och då enligt 3 § LVU (SiS, 2021b) som behandlar ungas egna beteenden: missbruk, brottslighet eller annat socialt nedbrytande beteende (LVU, 1990). Det senare avser bland annat enstaka allvarligt begångna brott, tillfälliga vistelser i
missbruksmiljöer och prostitution (JO dnr. 7730-2016, 2017-03-30). Annat socialt
nedbrytande beteende utgör det vanligaste placeringsskälet för flickor, och kriminalitet, ofta kombinerat med missbruk och annat socialt nedbrytande beteende, för pojkar (SiS, 2021b). En stor andel SiS-intagna kommer från problemfamiljer och har skolsvårigheter. I genomsnitt varar en SiS-placering i ungefär fem månader, även om placeringstiden i närmare hälften av fallen är kortare än så (SiS, 2021a).
Att vistas på SiS-hem innebär förutom individanpassad vård och behandling inskränkning av fri- och rättigheter genom SiS-personalens särskilda befogenheter vilka regleras i LVU, och innefattar bland annat begränsningar av rörelsefrihet, vård i enskildhet (isolering), skyldighet att lämna bland annat blod- och urinprover, kroppsvisitering och rumsvisitation (Mattsson, 2018).
Vård av unga på låsta institutioner utsätts för regelbunden bevakning och kritik av massmedia men även statliga utredningar. Kritiken rör framförallt missförhållanden som intagna utsatts för under sin vårdtid. Kritiken har följts upp av ökade krav på bland annat socialtjänsten att mer systematiskt följa upp barn och unga inom barnavården (Sallnäs, 2019). Sedan 2013 har tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård och omsorg (IVO) inrättats som granskar och kontrollerar bland annat SiS-hem. Alla SiS-hem granskas två gånger årligen, varav minst en av dem ska vara oanmäld. Liksom andra myndigheter i landet står SiS även under tillsyn av Justitieombudsmannen (JO) samt Justitiekanslern (JK) (Mattsson, 2018). SiS-personal är även skyldiga enligt SoL att göra lex-Sarah anmälningar, alltså rapportera missförhållanden eller
påtagliga risker för missförhållanden som uppmärksammats till verksamhetskontoret alternativt huvudkontoret (SiS, 2020).
2.2 Media och socialt arbete
Att media intresserar sig för att skriva om socialt arbete har enligt Franklin & Parton (1991) tre anledningar. Den första anledningen är att socialt arbete kännetecknas av ett spänningsfält mellan klientorientering och myndighetsutövning, vilket lämnar det öppet för kritik från andra professioner och allmänheten. Den andra anledningen är att socialarbetare är en symbol för den offentliga sektorn och dess tillkortakommanden. Den tredje anledningen är att media har ett intresse av att rapportera om händelser som väcker starka känslor hos läsare, att skapa en
“moralpanik”. Media har en roll i att skapa och bibehålla en sådan moralpanik genom att skriva om grupper eller institutioner som fungerar som måltavlor för denna moralpanik, som att skriva om sociala institutioner som tappat trovärdighet.
2.3 Media och medieeffekter
Media omvandlar händelser i en allmän domän, samhället, till en privat domän, läsarna, (Fairclough, 1995b), och utgör en av dagens främsta informations- och kunskapskälla, en gemensam utgångspunkt för människor att förstå och förhålla sig till omvärlden (Bengtsson, 2001). Detta mot bakgrund av att människors världsbilder till stor del inte formas utifrån personliga upplevelser, utan genom förmedlade bilder i medier (Svensson, 2019).
Dagordningsfunktionen och gestaltningseffekter ingår i en serie teorier om medieeffekter, hur media inverkar på människors åsiktsbildning (Shehata, 2012). Dagordningsfunktionen syftar till medias påverkan på vilka frågor allmänheten bedömer som viktigare i relation till andra frågor, detta genom att media lyfter vissa frågor oftare än andra frågor (McCombs, 2004;
McCombs & Shaw, 1972). Detta behöver däremot inte innebära att media styr vilka åsikter mediekonsumenterna har i dessa frågor, utan snarare att media styr vad läsarna har åsikter om (Shehata & Strömbäck, 2013).
Termen gestaltningar och gestaltningseffekter definieras på olika sätt men utgångspunkten är att gestaltningar - sättet på vilket olika individer, grupper och händelser inramas, tolkas och kontextualiseras i media - påverkar hur mediekonsumenterna uppfattar en särskild fråga (Shehata & Strömbäck, 2013). Gestaltningar förespråkar således vissa verklighetsbilder och tolkningar framför andra. Här fungerar media som en kanal som olika aktörer använder för att påverka mediekonsumenternas åsikter och tankar om olika frågor, trots att det är svårt att säga till vilken grad media lyckas med detta (McCombs, 2004). McCombs (2004) visar däremot själv på att jämförelser mellan medias beskrivningar och allmänhetens bild av ett objekt eller fenomen visar på samstämmighet.
Media har alltså makt att påverka vad och hur vi pratar om saker, vilket påverkar hur vi konstruerar den sociala verkligheten (Blomberg et al., 2004; McCombs, 2004) och hur vi agerar i enlighet med dessa verklighetsuppfattningar (Svensson, 2019). Media är emellertid inte allsmäktiga, utan åsiktsbildning formas i samspel mellan medierapportering och bland annat mediekonsumenternas personliga intressen och värderingar (McCombs et al., 2011).
3. Tidigare forskning
För att finna tidigare forskning om hur media framställer SiS-placerade barn och ungdomar utifrån ett genusperspektiv har en bred sökning i databaserna Social Science Premium Collection och EBSCO Discovery Service genomförts. Efter en genomläsning av relevant litteratur fann uppsatsförfattarna att den tidigare forskningen på området kan sorteras i två angreppssätt: socialt arbete och den sociala barnavården i media och diskursiva förståelser av tvångsplacerade barn och ungdomar. Mediediskurser om tvångsplacerade barn och ungdomar har saknats under sökprocessen, inklusive en genusanalys i media av
tvångsplacerade unga vilket denna uppsats ämnar undersöka. De diskurser om institutionsvård som tidigare forskning visat bärs upp av barn, ungdomar och personal, men är relevanta för att kontextualisera och jämföra resultatet av denna uppsats.
3.1 Forskningsfältet
3.1.1 Socialt arbete och den sociala barnavården i media
Andersson & Lundström (2002) har undersökt hur svensk dagspress framställer barn och ungdomar i utsatthet aktuella inom den sociala barnavården, där medias dagordningssättande funktion betonas. Studien bygger på en samling av allt som fem dagstidningar rapporterat om barn och ungas utsatthet under fyra månader. Andersson & Lundström landar i två teman som urskiljs i majoriteten av de utvalda nyhetsartiklarna: offer (mottagare) och förövare (agenter), vilka ställs i motsats till varandra. Temat offer innefattar bland annat barn och ungas utsatthet för våld, hot och annat, misshandel och sexuella övergrepp (av sina föräldrar, främlingar eller andra jämnåriga), samt psykiska problem. Pressen rapporterar ungefär lika mycket om pojkars och flickors utsatthet i artiklarna (något mer om flickor), men med skillnader i varianten av utsatthet. Flickor är främst överrepresenterade inom sexuella övergrepp utanför hemmet av framförallt äldre män, medan pojkar istället är överrepresenterade inom våldsbrott utförda av andra jämnåriga pojkar. Temat förövare inbegriper bland annat delaktighet i våld och övrig kriminalitet. Dessa barn och ungdomar framställs som farliga genom att ha skadat eller stört övriga individer, grupper eller den allmänna ordningen. Pojkar är överrepresenterade inom förövartemat. I de enstaka fall där istället flickor framställs som förövare rör det sig bland annat om fysiskt våld gentemot andra jämnåriga flickor eller genomförda brott som ger låga straff, snatteri bland annat. Andersson & Lundström visar genom sitt resultat hur bilden av den farliga pojken konstrueras och förstärks i dagstidningarna, och diskuterar huruvida de identifierade könsskillnaderna överensstämmer med allmänna könsroller. Normerna som går att urskilja i artiklarna är att pojkarna tillåts vara mer besvärliga och ges ett betydligt större handlingsutrymme än flickorna. Skildringarna av flickorna präglas istället av mer utsatthet, och flickorna framställs även som underordnade i förhållande till pojkarna. Andersson &
Lundström gör ingen djupgående analys av hur kön görs i materialet då analysen begränsar sig till vad som skrivs och inte hur det skrivs, men ställer sig ändå frågan huruvida media cementerar genusordningen.
Choate (2017) har tematiserat nyhetsartiklar som berör det kanadensiska uppmärksammade barnavårdsfallet Jeffrey Baldwin, en 5-årig pojke som dog efter flera år av vanvård av sina
morföräldrar som han var placerad hos, och Leedham (2021) har undersökt hur socialt arbete som profession framställs i nationell brittisk nyhetsmedia online under fyra månader. Choate visar på hur medierapporteringen i det ovannämnda fallet var ensidig genom att endast fokusera på ineffektivitet och tillkortakommanden. Det kunde bland annat röra sig om att de ansvariga socialarbetarna inte fullföljt sina skyldigheter, inte varit lyhörda för pojkens behov eller låtit honom komma till tals, vilket enligt Leedham är vanligt förekommande inom medierapporteringen av socialt arbete med barn och unga. Leedham landar själv i att språket kring socialarbetare i nyhetsmedia i huvudsak fokuserar på misslyckanden där socialarbetare kritiseras för att vara inaktiva, något som i Leedhams mening vidmakthåller den dominerande diskursen om negativitet och skuldkultur (att när skandaler sker måste någon skyllas på) som kretsar kring socialarbetarprofessionen. Ovanstående studier fokuserar på nyhetsmedias bild av den sociala barnavården och dess målgrupp. Andersson & Lundström (2004) har genom intervjuer med 20 socialarbetare i Sverige istället undersökt hur de upplever att socialt arbete och deras arbete med barn och unga framställs i media. Resultatet visar på en dyster bild av hur media framställer deras arbete med barn och unga i TV och pressen. Bland annat
framställs de som flummiga, oprofessionella, fåniga och som “barntjuvar”. Antingen ingriper de för kraftigt eller är försumliga genom att inte se till barns behov. Socialarbetarna uttryckte även att media ofta rapporterar om tragiska barnavårdsfall som lyfter tillkortakommanden hos den sociala barnavården som kritiseras och blir uthängda för sin ärendehantering (jfr Choate, 2017). Socialarbetarna i Andersson & Lundströms (2004) studie menar vidare att framförallt nyhetsmedia lyfter förenklade bilder av socialt arbete (jfr Choate, 2017) där socialarbetare framställs som att de besitter all makt och alla resurser för att bistå utsatta barn och unga, när verkligheten avslöjar en annan, mer komplex bild. Socialarbetarna var eniga om att problemet inte låg i att pressen granskar deras arbete, utan att granskningen kan göras annorlunda. Att media enbart fokuserar på negativa aspekter i deras arbete menar socialarbetarna framkallar en moralpanik bland läsarna och en misstro till den sociala barnavården. Även Choate (2017) framhåller att negativ medierapportering tas som sanningar av allmänheten, och framkallar en moralpanik hos läsarna som förstärks genom att ständigt läsa om tragiska barnavårdsfall utan att läsa om styrkor eller begränsningar i arbetet (jfr Franklin & Parton, 1991).
Några positiva erfarenheter av medias framställning av socialt arbete samt socialt arbete med barn och unga förekommer inte i Andersson & Lundström (2004). Choate (2017) har utöver analys av artiklar från kanadensiska nyhetsdatabaser undersökt olika offentliga dokument som domar i vilka det framkom det att det fanns positiva aspekter hos barnavårdsarbetet i
barnavårdsfallet Jeffrey Baldwin, exempelvis som den handlingsplan som hade tagits fram men morföräldrarna inte följde. Leedham (2021) visar på positiva skildringar även hos alla aspekter av sociala arbete, där socialarbetare framförallt hyllats för sina insatser och skildras som experter på sitt område och eldsjälar. Trots detta visar Leedham hur dessa positiva framställningar ändå beskrivs som “undantagen som bekräftar regeln”, och att när socialt arbete i några enstaka artiklar lyfts som ett drömjobb har det samtidigt påpekats att arbetet är oerhört utmanande och krävande. I sin studie visar Leedham även på neutrala skildringar av socialarbetarprofessionen som antingen beskriver socialarbetare som att de utför sitt jobb eller benämner socialarbetare som en jobbtitel utan några bedömningar i det.
3.1.2 Diskursiva förståelser av tvångsplacerade barn och ungdomar
Jansen (2010) har genom upprepade intervjuer under lite över ett år med tolv ungdomar, nio flickor och tre pojkar i åldrarna 14–18 år placerade på ungdomshem drivna av den norska barnavårdsmyndigheten (CPS), strävat efter att belysa vilka diskurser och subjektspositioner som framträder i intervjuerna och vilka möjligheter och hinder dessa innebär för ungdomarna.
Jansen identifierar två dikotoma och ömsesidigt exkluderande diskurser, vilka även bildar grunden för hur ungdomarna positionerar sig: offer för tidigare omständigheter (det utsatta barnet) respektive förövare (den besvärliga ungdomen) (jfr Andersson & Lundström, 2002).
Dessa diskurser går att spåra till placeringsskäl. Placeringsskäl faller under två kategorier:
missförhållanden i hemmet samt misskötsel av ungdomarna själva som kriminalitet och droganvändning. För att placeras måste ungdomarna kvalificera sig inom någon av dessa kategorier som styr inom vilken diskurs de positioneras.
Jansen (2010) gör ingen genusanalys av sitt resultat, vilket istället Andersson Vogel (2016) gör som intresserat sig för vilka diskurser om flickor som framträder i intervjuer med sju socialsekreterare som fattar beslut om att tvångsplacera flickor på SiS-hem. Flickor som kommer i kontakt med socialtjänsten hamnar ofta under vad Andersson Vogel kallar för
”girlhood-as-crisis”-diskursen, en diskurs där tonårsflickor konstrueras som sköra, offer för yttre omständigheter, och i behov av räddning. Psykisk ohälsa nämner Andersson Vogel som en nodalpunkt, ett begrepp kring vilket diskursen om flickor centreras i socialtjänstens utredningar. Detta i motsats till ”girlpower”-diskursen som representerar den ideala flickan som stark och självständig, vilket den krisande flickan inte kan leva upp till. Den krisande flickan står även i motsats till SiS-placerade pojkar som konstrueras som utåtagerande och kriminella. Flickor och psykisk ohälsa får därmed betydelse i sin relation till pojkar och kriminalitet. Att flickor konstrueras kring psykisk ohälsa kan förstås utifrån föreställningar om att män är rationella och logiskt tänkande, medan kvinnor antas utmärkas av ett mer emotionellt tänkande (Hirdman, 2007). Den krisande flickan utesluts på så sätt ur maskulina utåtagerande diskurser. Flickornas psykiska ohälsa placeras även konsekvent utanför dem själva. De passiviseras därmed och alternativa förklaringar utesluts (Andersson Vogel, 2016).
Jansen (2010) beskriver i sin studie hur diskurser framstår som ofrånkomliga i ungdomarnas liv. Ungdomarna positioneras genom de diskursiva praktiker som producerar sociala och psykologiska verkligheter. Ungdomarnas placeringsskäl påverkar även vilket mandat som personalen har med målgruppen. För offerungdomarna blir institutionens roll att erbjuda vård och omsorg för att stödja deras vidareutveckling, medan rollen för förövarungdomarna innebär reglering och reducering av deras problembeteenden. Den dominerande diskursen av flickor som offer för förtryckande omständigheter legitimerar reaktionen att de behöver skyddas, även under en disciplinerande vårdform (Andersson Vogel, 2016) medan tvångsvård av kriminella legitimeras genom att samhället skyddas från kriminella ungdomar (Ponnert, 2007). Förståelsen av flickor som offer för psykisk ohälsa riskerar att rekonstruera bilden av dem som det svaga könet medan pojkar bibehåller sitt aktörskap, något som kan leda till förenklade och stereotypa diskurser (Andersson Vogel, 2016). Enligt Andersson Vogel är därför en viktig utmaning för det sociala arbetet att ta flickors problematik på allvar utan att passivisera deras beteende. Förenklade diskurser om pojkar problematiseras däremot inte i
någon av ovannämnda studier. En förklaring kan vara att pojkar redan faller in under normen för SiS-placering, med problem som våld och kriminalitet. Att betoning ligger på flickor som de könade som avviker och står i relation till de normgivande pojkarna förefaller som väntat resultat i tidigare studier (Andersson Vogel & Gruber, 2018).
3.2 Sammanfattning och positionering
Forskningsöversikten visar att medias intresse för socialt arbete har studerats flitigt, och ett särskilt intresse har media för den sociala barnavården. Andersson & Lundström (2004) visar hur socialarbetare upplever att deras profession framställs negativt med få positiva inslag i pressen, vilket även Leedham (2021) gör men istället genom analys av nyhetsartiklar. Vad gäller hur den sociala barnavården framställs i nyhetsmedia visar Choate (2017) att även den är negativ och ensidig, med fokus på tillkortakommanden hos barnavården. Andersson &
Lundström (2002) har visat på två tydliga diskurser - offer och förövare - i vilka ungdomar i kontakt med barnavården placeras i pressen. Andersson & Lundström frågar sig men besvarar inte fullt ut i vilken mån media genom dessa diskurser cementerar genusordningen. Då deras studie består av en ytlig analys av vad media väljer att skriva om och inte hur de representerar grupperna eller hur representationen påverkar läsarna är det en fråga som blir svår att besvara.
Jansen (2010) identifierar samma diskurser, offer och förövare, hos placerade ungdomar, och även Andersson Vogel (2016) visar på hur socialsekreterare placerar flickor i en diskurs som står i ett dikotomt förhållande till hur pojkars problematik uppfattas.
Denna uppsats ämnar utveckla vad tidigare forskning inte gjort, hur mediediskursen kring tvångsplacerade pojkar respektive flickor ter sig. Diskursanalys kombinerat med genusteori kan bidra med en förklaring till hur pojkars och flickors problematik framställs, och hur kön görs i nyhetsartiklar som allmänheten använder för att bilda sin uppfattning om de barn och ungdomar som står under barnavårdens mest ingripande insats. Detta kan i sin tur bidra till en ökad medvetenhet om betydelsen av genus inom barnavården, och med förhoppningen att motverka stereotypa föreställningar om tvångsplacerade barn och unga baserat på deras kön.
4. Teoretiska utgångspunkter
4.1 Diskursanalys
Diskurs har flera olika definitioner, vilka kan sammanfattas som “ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 7).
Diskurser visar på hur språket skapar representationer av verkligheten som är speglingar av verkligheten och bidrar till att skapa den. Diskurser sätter på så sätt ramarna för vad som är möjligt att se, uttrycka och tänka (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Media utgör den plattform som flest vänder sig till för att forma sina uppfattningar om världen (Bengtsson, 2001; Svensson, 2019). Diskursanalys är då den lämpliga teorin respektive metoden (Winter Jørgensen & Philips, 2000) för att identifiera vilka representationer som görs i nyhetsmedia.
Diskursanalys tar avstamp i socialkonstruktionismen (Svensson, 2019; Winter Jørgensen &
Phillips, 2000) som är ett samlingsbegrepp för en mängd teorier som används för att förklara människor, samhälle och kultur. Då socialkonstruktionismen präglas av olika grenar och
inriktningar saknas en allmän definition av begreppet. Istället finns fyra allmänt accepterande nyckelantaganden om socialkonstruktionismen, vilka sammanfattas som: en kritisk inställning till vad som kan ses som självklar kunskap, historisk och kulturell prägling av kunskap, ett samband mellan kunskap och sociala processer, och samband mellan kunskap och sociala handlingar. Med en kritisk inställning menas att omvärlden inte kan betraktas som en enda objektiv sanning, utan vi skapar en verklighet genom vårt sätt att kategorisera världen. Det sätt på vilket vi uppfattar världen är historiskt och kulturellt präglade, våra världsbilder hade alltså sett annorlunda ut utifrån en annan historisk och kulturell bakgrund, vilka dessutom är i ständig förändring. Vårt sätt att skapa och upprätthålla kunskap görs genom sociala processer, där det skapas gemensamma sanningar i social interaktion. Skilda sociala världsbilder leder till skilda sociala handlingar. Den sociala konstruktionen av sanning och kunskap får därmed sociala konsekvenser (Burr, 2015).
Diskursanalys kan ta en bort från uttryck som “det är bara så det är”, och ger istället svar på hur sanning konstrueras och inte vad som är objektivt sant. Vad vi talar om och hur vi talar om det får alltså betydelse för hur vi konstruerar den sociala verkligheten (Svensson, 2019). I en diskursanalys undersöker forskaren därför hur fenomen, företeelser och grupper uppfattas, och vilka följder dessa uppfattningar kan få i skilda sammanhang (Börjesson & Palmblad, 2007).
4.2 Kritisk diskursanalys
Föreliggande uppsats utgår från Faircloughs kritiska diskursanalys som betonar språkets centrala roll i att skapa och återskapa samhälleliga orättvisor, varför den är kritisk. Kritisk diskursanalys har just som främsta mål att granska förgivettagna sanningar, ideologier och förödande maktförhållanden vilka kommuniceras i text för att bidra till social förändring mot mer jämlika maktförhållanden (Fairclough, 1992; Fairclough, 2015).
Vad som skiljer kritisk diskursanalys ifrån andra diskursanalytiska inriktningar är att den kritiska i större utsträckning utgår från mer precisa lingvistiska verktyg under analys av text (Boréus, 2015; Boréus & Brylla, 2018). I följande avsnitt presenteras de begrepp inom Faircloughs kritiska diskursanalys som är relevanta för uppsatsens analys.
Fairclough använder begreppet diskurs på två sätt: som språkbruk utlagd som social praktik, en interaktion mellan människor i sociala situationer som förklarar hur människor förhåller sig till varandra genom språket, och som ett sätt att ge betydelse till erfarenheter utifrån ett särskilt perspektiv, hur diskurser fungerar som sociala konstruktioner av verkligheten, hur kunskap kategoriseras. Den andra definitionen inkluderar representationer av hur saker är och har varit, samt imaginära representationer, representationer av hur saker kan eller bör vara.
Det är här det går att urskilja politiska diskurser som representerar exempel på ojämlikhet, underläge, fattigdom eller social utestängning (Fairclough, 1995a, 1995b).
Fairclough utgår från en multidimensionell modell av diskurser där varje diskursiv förekomst består av tre skilda dimensioner (Fairclough, 1992, 1995b). Den första dimensionen som är i fokus för denna uppsats är texten, som i denna uppsats består av digitala nyhetsartiklar, men text kan även innefatta muntlig kommunikation och visuell kommunikation i form av bilder
och videoklipp. Den andra dimensionen är diskursiv praktik beståendes av produktion och tolkning av text, hur media producerar text och läsare tar in dessa texter, samt hur texter distribueras. Diskursiv praktik fungerar som en länk mellan text och den tredje dimensionen som är social praktik. Produktion och konsumtion av texter formas av social praktik,
samtidigt som texten speglar en social praktik. Kritisk diskursanalys kan alltså förstås som att den visar på hur text, diskursiva praktiker och sociala praktiker är sammankopplade
(Fairclough, 1995a, 1995b).
Enligt Fairclough konstituerar diskursen den sociala världen och konstitueras av andra sociala praktiker, diskurser både formar den sociala världen och speglar den. Det rör sig om sociala identiteter, sociala relationer och kunskapssystem. Dessa sociala praktiker står i ett dialektiskt förhållande till varandra. Faircloughs kritiska diskursanalys syftar till att belysa förhållandet mellan texter och andra sociala praktiker (Fairclough, 1992, 1995a).
Ideologi fungerar som konstruktioner av den sociala verkligheten, vara det av den fysiska världen, sociala relationer eller sociala identiteter. Det är representationer av vad som är eller imaginära representationer, och som går att koppla till en given ”social bas”. Dessa
representationer formas i diskursiva praktiker och bidrar till konstruktion, rekonstruktion och omvandling av dominansförhållanden. Texter är ideologiska då de etablerar eller bibehåller dominans- och maktrelationer (Fairclough, 1992, 1995a).
Media har som vana att uttrycka sig med hög grad av sanningsanspråk genom att skriva att saker är på ett visst sätt (objektiva modaliteter) när det egentligen upplevs vara på ett visst sätt (subjektiva modaliteter), vilket ger ett sken av att media rapporterar om fakta och sanning (Fairclough, 1992). Journalisten projiceras då som någon med auktoritet, som besitter all fakta och förmedlar detta till läsarna. I fallet med skrivna medieartiklar är läsarna närvarande som publik som enbart får upplevelsen återberättad för sig som en illustration, utan att kunna interagera med den (Fairclough, 1995b). Media har en förkärlek för objektiva modaliteter, vilka implicerar någon form av makt och bidrar till att vissa ideologier blir allmängiltiga i samhället (Fairclough, 1992).
Ideologier som en del av diskursiv praktik är som mest effektiv när den naturaliseras, en process genom vilken ideologin får en status som sunt förnuft, något som kan betraktas som ett naturligt tillstånd och inte en social konstruktion (Fairclough, 1992, 1995a). Påståenden som formuleras som naturaliserade i text bidrar till att producera och reproducera ojämlika maktförhållanden, oberoende av om påståendet kan bedömas som sant eller inte (Fairclough, 1995b). Detta innebär inte att producenter av text behöver vara medvetna om ideologi. När ideologier har naturaliserats kan det vara svårt att se text som ideologiska påståenden.
4.3 Genus
4.3.1 Genussystemet
Genus beskrivs som skiftande tankefigurer om män och kvinnor, baserade på biologiska skillnader mellan könen, som skapar uppfattningar och sociala praktiker om vad som är
“manligt” respektive “kvinnligt”, vilka är historiskt och geografiskt präglade. Genus kan
problematiseras med hjälp av genussystemet. Genussystemet avser en ordningsstruktur av könen och bygger på två bjälkar: män och kvinnor bör hållas isär (dikotomisering), och att mannen utgör normen och är överordnad kvinnan (hierarkisering). Könens isärhållning uttrycks bland annat genom dikotoma föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt.
Det är genom könens isärhållning som mansnormen och mäns överordning genereras och legitimeras. Dessa två bjälkar gör att man kan tala om en genusordning på ett generellt plan.
Denna genusordning utgör sedan utgångspunkten för övriga sociala ordningar i ett samhälle (Hirdman, 1988).
4.3.2 Genus, media och diskurser
Biologiskt kön och socialt kön, genus, är exempel på kategoriseringar eller sociala positioner.
Att positioneras som ett visst biologiskt kön innebär således att vissa förväntningar börjar ställs på individen (genus), vilka i sin tur påverkar individens självbild och individuella val, och andras inställning till densamma. Genus återskapar såväl som och naturaliserar idéer om skillnader mellan individer och grupper, vilket vidare upprätthåller samhälleliga ojämlikheter och orättvisor (Björk & Hedenus, 2015).
Begreppet genus används för att synliggöra att kvinnligt och manligt är sociala konstruktioner.
Det innebär inte att individer är helt fria att göra genus som de vill eller låta bli att göra genus.
Genus skapas genom befintliga föreställningar om manligt respektive kvinnligt då det behöver framstå som förståeligt hos människor och vi hålls då ansvariga för våra handlingar utifrån befintliga könsnormer. På så sätt ses genus som en social praktik där manligt och kvinnligt konstrueras och rekonstrueras i sociala interaktioner (Esseveld & Mulinari, 2015). Män och kvinnor föds inte till genus, utan båda könen skapas till genus genom processer där könade egenskaper tillskrivs individen (Hirdman, 2007).
Media har en central roll i framställningen och återskapandet av manligt respektive kvinnligt och i förhållande till varandra (Esseveld & Mulinari, 2015). Inom nyhetsmedia är och har kön varit en kategori som påverkat hur media styrt innehållet i, utformningen av, och språket i publicerade nyhetsartiklar (Jarlbro, 2006). Diskurser bidrar via språkanvändning till att kategorisera och konstruera könsidentiteter, där normer tilldelas, namnges och återskapas.
Utan språket hade det alltså inte funnits några könsidentiteter (Burr, 2015; Esseveld &
Mulinari, 2015). När kön nämns i en text återskapas normer som gör kön till en viktig egenskap. Benämningen man eller kvinna konceptualiserar individens handlingar utifrån föreställningar om vad som är “manligt” respektive “kvinnligt” (Esseveld & Mulinari, 2015).
Genom de ordval som görs i text placeras män och kvinnor i förutbestämda kategorier som är ideologiskt motiverade (Fairclough, 1995b).
4.4. Sammanfattning
I denna uppsats kombineras Faircloughs kritiska diskursanalys med Hirdmans förståelser av hur genussystemet återskapar ojämlikheter mellan män och kvinnor. Uppsatsen utgår därför från Faircloughs metoder för att analysera medietexter, men kombinerar dessa med Hirdmans begrepp isärhållning och hierarkisering för att kunna visa på hur medietexter konstruerar och
rekonstruerar bilder av män och kvinnor som åtskilda, mansnormen och manlig överordning utifrån ståndpunkten att media påverkar människors världsbilder. Detta i förhållande till den grupp barn och ungdomar som står under den mest ingripande insatsen inom den sociala barnavården.
5. Data och forskningsmetod
Diskursanalys är en kvalitativ metod som motiveras genom att det i föreliggande uppsats tillämpas en lingvistisk analys av texter som uppträder inom en viss kontext. I stora drag utmärks den kvalitativa analysmetoden av bland annat en tolkande och konstruktionistisk karaktär (Bryman, 2018).
5.1 Datainsamling och urval
Uppsatsens urval utgår från Orvesto (Svanfeldt, 2022) som sammanställer de mest använda digitala mediakällorna i Sverige för att identifiera de dags- och kvällstidningar med störst räckvidd. Detta för att komma åt de texter om barn och ungdomar i kontakt med SiS som når ut till flest antal mediekonsumenter, och formar allmänhetens uppfattning om målgruppen genom diskurser. Uppsatsens urval består av följande tidningstjänster, rangordnade från högst till lägst räckvidd:
1. Aftonbladet (AB). Kvällstidning.
2. Expressen (Exp). Kvällstidning.
3. Dagens Nyheter (DN). Dagstidning.
4. Svenska Dagbladet (SvD). Dagstidning.
Samtliga ovanstående webbsidor uppdateras dagligen och ges ut i pappersformat, men denna uppsats intresserar sig för digitala nyhetsartiklar. Sökprocessen efter artiklar har genomförts genom sökfältet på varje tidnings egen webbsida, med sökorden: Statens institutionsstyrelse, SiS, särskilda ungdomshem och SiS-hem. Därefter har en manuell gallringsprocess utförts för att välja ut de artiklar som rapporterar kring öppna och slutna SiS-hem för målgruppen barn och ungdomar, och där den unge eller de unga tillskrivs kön då denna uppsats intresserar sig för könade beskrivningar. Fokus på nyhetsartiklar innebär att krönikor och debattartiklar inte ingår då det är en annan typ av medietexter. Urvalet kan då beskrivas som ändamålsstyrt, en form av icke-sannolikhetsbaserat urval, där artiklarna valts ut strategiskt utifrån kravet att de ska vara relevanta för uppsatsens forskningsfrågor (Bryman, 2018).
Uppsatsens urval består av 32 nyhetsartiklar publicerade mellan januari 2016 och januari 2022 och alla artiklar redogörs i en bilaga i slutet av uppsatsen. Varje artikel har fått en kod bestående av en förkortning av tidningskällan och en siffra för att kunna särskilja artiklarna och kommer i resultatavsnittet att användas för att visa på var citat kommer ifrån. Den valda tidsperioden motiveras av att den ger ett urval aktuellt i tid och rum och för att det ska finnas artiklar om både pojkar och flickor aktuella för SiS-placering att analysera. 2015 var den stora flyktingvågens år under vilket det skrevs frekvent i media om bland annat ensamkommande barn och ungdomar som placerats på SiS-hem, en målgrupp som inte är lika aktuell idag och inte utgör fokus för denna uppsats och därför har nyhetsartiklar publicerade under 2015 valts
att inte analyseras. Istället valdes januari 2016 som nedre gränsen och januari 2022 som övre gräns, en relevant tidsperiod för uppsatsen. Tabellen nedan redogör för artiklarna i urvalet:
Tidning Pojkar Flickor Totalt
Aftonbladet (AB) 4 6 10
Dagens Nyheter (DN)
4 4 8
Expressen (Exp) 3 4 7
Svenska Dagbladet (SvD)
4 3 7
Totalt 15 17* 32*
* 2 artiklar (AB1/SvD1 & AB8/SvD2) i urvalet kommer från TT nyhetsbyrån och återkommer i flera tidningar. Antalet helt unika artiklar som rör flickor är därför 15, och antalet unika artiklar är 30.
Artiklarna analyseras i sitt sammanhang då det är av intresse vad varje tidning väljer att publicera.
Urvalet är inte representativt för hur mycket det skrivs om målgruppen. Fler artiklar som rör pojkar har funnits än som rör flickor. Denna uppsats strävar efter en jämn könsfördelning i materialet, varför denna könsskillnad jämnats ut. Denna uppsats ämnar inte undersöka hur mycket det skrivs om pojkar respektive flickor men det är ändå av intresse att lyfta. En möjlig förklaring till att media rapporterar mer om SiS-placerade pojkar än flickor kan vara att pojkar är överrepresenterade inom SiS-hem (SiS, 2021b) och att SiS-hem är utformat för just pojkars behov (Andersson Vogel & Gruber, 2018).
5.2 Tillvägagångssätt
5.2.1 Analytiska utgångspunkter och strategier
Utgångspunkten i uppsatsens analys är Faircloughs multidimensionella analys som tidigare nämnts innefattar tre dimensioner av diskursen: text, diskursiv praktik och sociokulturell praktik. För denna analys är text i fokus.
Fairclough själv analyserar enskilda texter, vilket gör att hans metod saknar en systematisk arbetsgång för en uppsats som denna med större omfattning texter som jämförs, tematiseras och kontextualiseras. Svensson (2019) föreslår en arbetsordning i en diskursanalys som kommer tillämpas övergripande i denna analys, och där Faircloughs metod appliceras vid analys av varje enskild tex:
1. Bekanta sig med det empiriska materialet 2. Organisera det empiriska materialet 3. Närläsning
4. Tematisering 5. Kontextualisering
Det första steget innefattar datainsamling och överblick över datamaterialet. Syftet är att förbereda sig inför den kommande diskursanalysen, och framkalla en analytisk blick och sensitivitet hos forskaren. Detta steg är väsentligt då forskaren i en diskursanalys utgör själva analysinstrumentet, alltså självständigt tolkar och skapar förståelse för materialet utan stöd av givna modeller eller tekniker (Svensson, 2019). I denna uppsats har en ytlig genomläsning av de utvalda medieartiklarna bidragit till bekantskap med det empiriska materialet.
Det andra steget består av en organisering av datamaterialet. Forskningsfrågorna, men även teorin och uppsatsförfattarnas analytiska blick, har styrt datamaterialets organisering. Strävan har varit att förhålla sig till materialet med en öppenhet som möjliggjort upptäckt av nya frågor utifrån datamaterialet (Svensson, 2019).
I detta skede har artiklarna organiserats utifrån deras huvudsakliga innehåll, och landat i yttre förhållanden (vilka främst är kopplade till placeringsskäl), inre förhållanden (förhållanden på SiS-hem) och rymningar. Yttre förhållanden delas in i två underkategorier, offer och förövare.
Inre förhållanden delas in i fyra underkategorier: självskada och självmord, liknelser med fängelse, bristfälligt personalbemötande och sexuella övergrepp. Rymningar är den
huvudkategori som är något svårplacerad, då den står emellan de yttre och det inre. I vissa artiklar ligger fokus på hur intagna på SiS-hem rymmer för att begå fler brott (yttre) och i andra fall är rymningar en följd av missförhållanden på SiS-hem (inre). Därför är rymningar en egen huvudkategori, men med tydliga kopplingar till både inre och yttre förhållanden.
Enstaka artiklar kan placeras i fler än en huvud- och underkategori. Ovannämnda kategorier underlättar analys av texterna i ett sammanhang och presenteras i resultat- och analysavsnittet.
Det tredje steget handlar om att läsa textmaterialet på nära håll för att uppfatta detaljerna i språkanvändningen. Utifrån de små detaljerna kan de strukturer som omgärdar det sociala livet i texter, som annars vanligen betraktas som neutrala och betydelse- och innehållslösa, analyseras närmare. Att upptäcka de små detaljerna såväl som dolda eller oväntade aspekter i texten förutsätter en öppenhet till textmaterialet (Svensson, 2019).
Det finns flera aspekter som lyfts inom Faircloughs analysmetod. I boken Media Discourse har Fairclough (1995b) utformat den metod som bäst lämpar sig för analys av mediediskurser.
Utifrån boken har de verktyg mest relevanta för att besvara uppsatsens forskningsfrågor valts ut och omarbetats till analysfrågor som ställs till det empiriska materialet under närläsningen.
Analysfrågorna går i vissa hänseenden in i varandra, och en mening i en artikel från materialet kan besvara fler än en analysfråga. Även de metodologiska verktygen kan besvara fler än en analysfråga, men följande exempel finns för att ge en fingervisning kring vad som eftersöks i texterna och de verktyg som används. Analysfrågorna listas här nedan följt av en beskrivning över vilka metodologiska verktyg som använts för att besvara dem:
- Vad påstås uttryckligen (explicit) och vad underförstås (implicit) i texten?
Alla texter enligt Fairclough (1995b) är en summa av det som skrivs (explicit) och det som utelämnas, det som hade kunnat vara där men som inte är det (implicit). Frågan om vad som framkommer explicit och implicit är genomgående för alla följande analysfrågor. Av särskilt intresse är vad som skrivs om pojkar men inte om flickor och vice versa. Implicit visar det på normer och egenskaper som tillskrivs individen utifrån kön.
- Hur representeras intagna på SiS-hem i texten och hur skiljer det sig åt mellan pojkar och flickor?
I texter representeras händelser, individer, handlingar, förhållanden och objekt som involverar dessa. Alla dessa existerar i ett sammanhang, en tid och en plats. I representationer finns det alltid val för den som representerar genom språk, vilka oftast är kopplade till ord och grammatik. Ordval avgör i vilken förutbestämd kategori den eller det som representeras ska placeras inom. Väljer exempelvis texten att representera en intagen på SiS-hem som
kriminell, morddömd eller våldsutsatt? Grammatiska val avgör även om en process involverar en handlande aktör eller ett event utan en handlande aktör (Fairclough, 1995b). En central del av analysen är att identifiera vilka val som gjorts i texten, vilka alternativa val som kunnat göras och vilka skillnader som finns mellan de olika texterna (Fairclough, 1995b).
Modalitet hänvisar till skribentens förbindelse till eller avståndstagande från ett påstående, graden av affinitet med påståendet. Låg affinitet urskiljs i meningar där ordval som “kan” och
“tror” uppträder och visar på osäkerhet i påståendet. Hög affinitet återfinns istället i meningar med hög grad av sanningsanspråk, där ordval som “är” istället uppträder (Fairclough, 1992).
För att undersöka hur en text arbetar ideologiskt pekar Fairclough (1995a) på det han kallar för bakgrundskunskap (BGI). Det handlar om påståenden som framställs som självklarheter eller sunt förnuft, och ger därför ett sken av att vara icke-ideologiska. Bakgrundskunskap visar på en naturalisering av ideologi, alltså att ideologin framställs som fakta och inte just ideologi (Fairclough, 1992, 1995a). Antaganden av denna sort hjälper texten att framstå som trovärdig och är en central del i att positionera läsaren i dess representation av verkligheten.
Att finna och presentera exempel på BGI i texten involverar att identifiera vilka val som har gjorts i representationen av intagna på SiS-hem, vilka alternativa val som kan göras, eller identifiera exempel på representationer som görs i vissa texter men inte i andra (Fairclough, 1995b). Ideologin kommer från hur pojkar respektive flickors representationer bidrar till att upprätthålla genussystemet.
- Vilken agens tillskrivs individen eller individerna i texten och hur skiljer det sig åt mellan pojkar och flickor?
Transitivitet visar på hur subjekt och processer hänger ihop i en sats. De två främsta typerna är dels relationella processer som visar på relationer mellan subjekt, dels aktiva processer som visar på hur subjektet agerar målinriktat (Fairclough, 1992). Event kan involvera agenter och mottagare. Agenten gör något som påverkar mottagaren. Ett event som involverar endast en aktör kan påverkas av någonting och därför vara en mottagare, eller ha ett aktivt kausalt
förhållande till vad som händer och därför vara en agent (Fairclough, 1995b). Nominalisering syftar till när en process omvandlas till ett substantiv, vilket tar fokus bort från aktörens involvering. Substantivet (nominalen) kan i sig fungera som deltagare i andra processer.
Nominalisering i text skapar distans till konkreta händelser och situationer och är något som kan vara ideologiskt motiverat (Fairclough, 1992, 1995b, 2015). Rymningar är ett exempel från empirin som kan framställas som en nominal, där ”rymningen” agerar subjekt och försätter den involverade aktören i bakgrunden för eventet, istället för att hen ”rymmer” från SiS-hemmet. Uppsatsförfattarna har därför i analysen frågat sig huruvida intagna på SiS-hem beskrivs som agenter eller mottagare, och särskilt hur beskrivningarna förhåller sig till kön.
- Vems eller vilkas röster representeras i texten?
En stor del av medietexter förmedlar tal eller skrivna ord från människor inom olika domäner.
Röster är identiteten hos de individer eller kollektiva aktörer vars budskap representeras i texten. Detta kan ske både direkt och indirekt. Direkt språk innebär att det ursprungliga språket bevaras, vilket normalt markeras med citationstecken eller bindestreck. Rösten kan representeras indirekt genom att diskursen förmedlas av journalisten, alltså att journalisten omformulerar det som individen eller organisationen har uttryckt. Medieartiklar är sällan rättvisa i fördelningen av röster som representeras. Vissa röster ges en framträdande plats, medan andra röster marginaliseras. Vissa röster legitimeras genom att representeras via journalistens röst, andra röster inte (Fairclough, 1995b). Röster som identifierats under analysen av uppsatsens datamaterial är bland annat journalister, pojkar och flickor med erfarenhet av SiS-hem och deras anhöriga, SiS (personal, chefer med mera), polis, åklagare, advokater och experter. Föreliggande uppsats intresserar sig för vilka röster som står för representationen av SiS-placerade pojkar och flickor, och vilka röster som får legitimitet i texterna genom journalistens röst.
Det fjärde steget (Svensson, 2019) går ut på att formulera avgränsade teman som sammanfattar de fynd som upptäckts under närläsningen och hjälper till att besvara forskningsfrågorna. Det andra steget ovan i detta avsnitt, alltså organiseringen av det empiriska materialet, har bidragit till ett sammanhang att analysera texter i och att lättare jämföra texter inom samma kategori. Tre teman - förövare, offer och tillkortakommanden - har då identifierats som återkommer över alla huvud- och underkategorier och redogörs för i resultat- och analysavsnittet.
Det femte steget involverar att det analyserade datamaterialet placeras i sitt sammanhang, kontextualisering, vilket innebär att ta ett steg tillbaka från närläsningen och se resultatet i ett större sammanhang. Uppsatsens resultat är inte fristående från andra omständigheter och diskussioner på området, utan är en del av en större helhet. Kontextualisering bidrar till förståelser varför tidningarna ens väljer att skriva om SiS-placerade barn och ungdomar, men även de ideologiska effekter som följer av hur de skriver om dem (Svensson, 2019). Det senare görs främst i förhållande till genussystemet, hur sociala problem lyfts som könade, hur pojkar och flickors förhållande till SiS-placering åtskiljs och vad det har för betydelse för genusordningen. Detta för att besvara vilka ideologier som ligger bakom de val som görs i framställningen av unga SiS-intagna (Fairclough, 2015). Resultaten jämförs med vad tidigare
studier visat i diskussionsavsnittet.
5.3 Problematisering av forskningsmetoden
Kritik som riktats mot Fairclough och den kritiska diskursanalysen är en oklarhet mellan det diskursiva och icke-diskursiva. Det finns ingen tydlig gräns mellan diskursanalys och analys av social praktik. Det finns inte heller något direktiv om hur omfattande en social analys bör göras eller någon uppfattning om vilka former av sociologisk teori eller kulturteori som kan tillämpas. Detta för med sig vissa problem med att hantera dialektiken mellan det diskursiva och det icke-diskursiva: hur går det att visa på att någonting står i ett dialektiskt förhållande till annat? Det finns svårigheter i att precisera just var och hur diskursen påverkar de sociala praktikerna, och vice versa (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Denna uppsats intresserar sig för hur kön konstrueras i artiklarna, varför valet att använda genusteori för att komplettera Fairclough har gjorts. Detta för att titta närmare på huruvida pojkar och flickor aktuella inom SiS-hem framställs och konstrueras olika i texterna.
Annan kritik av Fairclough är att han själv enbart analyserar enskilda texter. Det lämnar inte utrymme för att visa på hur diskursiva praktiker förhåller sig till en större samhällsordning.
Fairclough har kritiserats just för att hans egna textanalyser inte genererat någon ny kunskap eller några idéer om den större samhällsordningen. Detta trots att Fairclough själv betonar att diskurser formar den sociala världen (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Denna uppsats består av analys av ett flertal texter, och kombinerar därför analytiska tillvägagångssätt från flera olika metoder och författare för att komplettera denna aspekt av analysen.
Den större delen av kritisk diskursanalys består nästan uteslutande av textanalys, trots Faircloughs insisterande att textanalys ska kompletteras med analys av textproduktion och textkonsumtion (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Även föreliggande uppsats lägger tyngdpunkten på textanalys, även om viss redogörelse för mediepraktiker förekommer, och i synnerhet medias intresse och bevakning av socialt arbete, och har redogjorts för i tidigare avsnitt.
5.4 Metodologiska begränsningar
Diskursanalysen utgår ifrån en idealistisk ståndpunkt som innebär att världen konstrueras i vårt medvetande, och att även om det finns en yttre värld som existerar oberoende av vårt medvetande har vi bara tillgång till den genom vår perception. Denna uppsats kommer inte att säga något om faktiska förhållanden på SiS-hem. Vad en diskursanalys istället kan bidra med är förståelse för vad det skrivs om pojkar och flickor aktuella inom SiS-hem, hur det beskrivs och på så sätt hur vi medvetandegör fenomenet (Svensson, 2019), och den kritiska analysen för hur texten bidrar till ojämlika maktförhållanden i samhället (Fairclough, 2015). Fokus ligger alltså på den verklighetsbild som media genom medieartiklar producerar (Bolander &
Fejes, 2019). Socialkonstruktionismen innebär däremot att resultatet inom denna uppsats enbart kommer att lyfta en version av verkligheten utifrån ett begränsat antal medieartiklar, där analys av annat material således kan peka på en eller flera andra sanningar (Svensson, 2019). Därför går det inte heller argumentera för att denna uppsats sanningsanspråk eller
representation av världen är bättre än redan etablerade sådana. Uppsatsen kan däremot bidra med alternativa sanningsanspråk och världsbilder, som även här inte behöver vara antingen bättre eller sämre än redan etablerade utsagor (Bolander & Fejes, 2019; Winther Jørgensen &
Phillips, 2000).
Validitet är ett forskningskriterium som går ut på att bedöma hur de slutsatser som kommit av en studie hänger samman (Bryman, 2018). En metod för att validera diskursanalys är genom att se på sammanhang. Analytiska påståenden ska ge diskursen ett sammanhang som visar hur diskursen hänger ihop. Om det förekommer element som inte passar in i den analytiska
framställningen innebär den svårigheter att acceptera den som färdig och trovärdig (Potter &
Wetherell, 1987). Howarth (2000) menar på att trovärdigheten inom en diskursanalys bedöms efter dels sitt förklaringsvärde, dels sin förmåga att övertyga. Det bygger på konsistensen och sammanhanget i analysen, samt om den bidrar med nya insikter inom det fält som uppsatsen bygger på.
Inom kvalitativ analys utgör forskaren själva analysinstrumentet. Olika förutsättningar styr hur forskaren tolkar sin data. Av den anledningen är det tämligen svårt att replikera kvalitativa studier, och inte minst studier som utgår från diskursanalys i syfte att undersöka den språkliga framställningen (Svensson, 2019). Genomskinlighet är relevant för att ge läsaren möjlighet att kunna bedöma processen i alla dess steg. Detta nås genom exempel från empirin som visar på analytiska påståenden och en detaljerad redogörelse för analysprocessen (Winther Jørgensen
& Phillips, 2000). Denna uppsats eftersträvar genomskinlighet i analysens alla steg för att underlätta för läsaren att ta ställning till resultatets trovärdighet. Exempel från de artiklar som analysen bygger på kommer användas för att styrka de resultat som återfinns under analysen.
En bilaga återfinns i slutet av uppsatsen med hänvisning till uppsatsens empiriska material.
Andra metoder för att mäta kvalitet i en diskursanalys är för uppsatsförfattarna att visa reflexivitet till forskningsprocessen. Det innebär att ställa frågor som: vilka sanningar skapas genom uppsatsen, vilka kategoriseringar, inkluderingar och exkluderingar skapar uppsatsen, och vilken tidigare relation till den analyserade diskursen har uppsatsförfattarna. Denna uppsats ställer sig inte utanför diskursen som undersöks utan kommer i sig att vara med och forma diskursen (Bolander & Fejes, 2019; Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Analys inom en diskursanalys präglas av en subjektivitet från forskarens sida. Resultatet som framställs i en diskursanalys är således avhängig sättet text läses in och tolkas av forskaren. Föreliggande uppsats strävar efter att undgå subjektiviteten genom att inta ett kritiskt, reflexivt och öppet förhållningssätt under analysarbetet. Även detta kommer inte problemfritt då det är nästintill omöjligt att göra en sådan objektiv analys, och särskilt i studier som bygger på analys och tolkning av textmaterial (Svensson, 2019).
Överförbarhet visar på hur forskningsresultaten kan tillämpas i andra liknande kontexter. Det är svårt att tala om överförbarhet i denna uppsats med ett ändamålsstyrt urval bestående av ett begränsat antal artiklar med vissa gemensamma utgångspunkter. Analysen arbetar således djupt snarare än brett, och ambitionen är inte att den ska tillämpas i andra kontexter än den som undersöks (Bryman, 2018).
5.5 Etiska överväganden
Vetenskapsrådet (2002) behandlar fyra allmänna krav på samtlig forskning. Det första är att studiedeltagare ska informeras om studiens syfte, delmoment och att deltagandet är frivilligt (informationskravet). Det andra är att studiedeltagare själva ska bestämma om de vill delta i studien eller inte (samtyckeskravet). Det tredje är att studiedeltagare garanteras största möjliga konfidentialitet och får sina personliga uppgifter förvarade på ställen som obehöriga inte har tillgång till (konfidentialitetskravet). Det fjärde är att insamlade uppgifter om alla
studiedeltagare endast används i forskningsbruk (nyttjandekravet).
Denna uppsats analyserar ett urval av nyhetsartiklar, där det kan antas att tidningarnas redaktioner redan gjort etiska överväganden innan artiklarna publicerats. De analyserade artiklarna utgör redan publicerat material. Denna uppsats saknar studiedeltagare, varför informations- och samtyckeskravet inte är tillämpbara. Vetenskapsrådet (2002, 2017) menar själva på att samtycke inte behöver inhämtas i studier och examensuppsatser som analyserar offentligt material från exempelvis massmedia. Detta då individerna i det offentliga materialet redan anses ha lämnat samtycke i samband med uppträdandet i materialet. Artiklarna som analyserats i denna uppsats är offentligt material som alla kan få tillgång till genom att se uppsatsens bilaga.
I denna uppsats är det omöjligt att uppfylla konfidentialitetskravet då nyhetsartiklarna återigen är tillgängliga för allmänheten. I vissa artiklar förekommer namn på SiS-placerade unga där det kan antas att respektive tidning fullföljt etiska krav. Namnen kan även vara figurerade för att garantera individens konfidentialitet. Namn på barn och ungdomar är inte av relevans för uppsatsen varpå namn som förekommer i citat under resultat- och analysavsnittet, samt titlar i uppsatsens bilaga, tillskrivs ett [X], om inte namnet redan figurerats i artikeln varpå det kvarstår. Detta utifrån motiveringen att även om det är allmänna uppgifter är det samtidigt känsliga uppgifter om unga SiS-intagna vars identiteter denna uppsats i största mån vill hålla konfidentiella.
Nyttjandekravet uppfylls i uppsatsen eftersom uppsatsförfattarna endast använder artiklarna för forskningsändamål.
6. Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras analysen av de 32 medieartiklar som utgjort urvalet för denna uppsats. Analysen följer de tre huvudkategorier som identifierats under dataorganiseringen:
yttre förhållanden, inre förhållanden och rymningar (se det andra steget i den analytiska strategin under metodavsnittet). Varje analyserad huvudkategori har för läsbarhetens skull indelats i underkategorier för att öka transparensen gällande närläsning, kontextualisering samt genusanalys. Först presenteras hur pojkar och flickor framträder inom de olika huvud- och underkategorierna och sedan kommer en sammanfattning och analys av hela materialet.
6.1 Yttre förhållanden
Denna huvudkategori, starkt förknippad med placeringsskäl, delas in i två underkategorier:
offer och förövare, där förövare är de som placerats på grund av kriminalitet och offer är de som placerats på grund av utsatthet för våld och sexuella övergrepp. Bland förövarna är det endast pojkar och bland offren endast flickor, alltså redan här visar datamaterialet en tydlig könsfördelning vad rör placeringsskäl. Vad rör förövare finns dessa främst i dagstidningarna, men en artikel från Aftonbladet och Expressen finns även. Offer har det skrivits något mer om i kvällstidningarna, men en artikel från Svenska Dagbladet finns även med.
6.1.1 Offer
Alla artiklar inom denna underkategori rör flickor. Flickorna i artiklarna representeras som utsatta och drabbade både explicit och implicit, vilket positionerar läsaren i ett sympatiskt tillstånd. I dessa artiklar ges stort utrymme åt flickornas röster, i andra fall journalistens röst och utomstående röster som en socialarbetare och en kvinna som driver ett skyddat boende.
Flera artiklar inom denna underkategori rör hedersvåld och bygger på en granskning gjord av SVT. I artiklarna beskrivs hemmalivet för flickorna i hårda ordalag med metaforer till tortyr:
“En av flickorna […] är 19 år och har vuxit upp i en våldsam familj, med hedersförtryck och tortyrliknande misshandel.” (Exp2)1. Ett annat exempel som ges som visar på att flickorna är utsatta är att det beskrivs som att de “flyr” hedersvåldet.
De hedersvåldsutsatta flickorna placeras alla på SiS-hem, vilket motiveras med att “åtgärden sätts in av socialtjänsten för att skydda unga som bedöms vara akut hotade av sina familjer, som agerar för att upprätta släktens heder.” (AB1/SvD1). I citatet tydliggör journalisten att flickorna är i behov av skydd, och att den sociala barnavården har som uppgift att bistå dem det skyddet. Att det skyddet bistås i form av SiS-placering ifrågasätts däremot kraftigt av artiklarna. Artiklarna beskriver flickornas hoppfullhet när de meddelades om placering av ansvariga socialarbetare, ett hopp som däremot blev kortvarigt eftersom flickorna inte hade förväntat sig att placeringen skulle göras på just ett SiS-hem. En flicka sammanfattar hela situationen som ett svek: “Sveket från soc kommer jag ha med mig livet ut. De tog mig från ett hem med våld, från en kontrollerad miljö och placerade mig i ett Sis-hem [sic] fyllt med våld.” (Exp2). Återkommande i artiklarna om hedersvåld är som citatet pekar på att flickorna förflyttats från en kontrollerande hemmiljö till att sedan kontrolleras av samhället, vilket Exp2 genom en utomståendes röst explicit beskriver som en paradox.
En av de hedersvåldsutsatta flickorna beskriver vistelsen på SiS-hemmet som “[...]
knäckande. Som att sitta av ett fängelsestraff på en obestämd tid utan att ha begått brott, säger en av de drabbade [...]” (AB1/SvD1). I citatet görs en parallell mellan SiS-hem och fängelse samtidigt som flickan representeras som utsatt, alltså inte den kriminella som relateras till ordet fängelse. Fängelse i det här sammanhanget syftar inte till bestraffning för kriminalitet eller det samhällsskydd som kommer av fängelse, utan fängelsets förtryckande struktur
1Alla artiklar har kodats med en förkortning. Fullständig källförteckning över urvalet återfinns i en bilaga i slutet av uppsatsen.
