Spridningsseminarium om arbetet mot cannabis i Trestad2

(1)

Dokumentation från konferens 6 maj 2015, arrangerad av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Göteborgs Stad

Spridningsseminarium om

arbetet mot cannabis i Trestad2

Trestad2

Storstädernas satsning mot cannabis

(2)

L

ennart Rådenmark, Läns- styrelsen i Västra Göta- lands län och Ulla Kungur, Kunskapskällar´n i Göteborgs Stad hälsade välkommen till ett seminarium vars syfte var att sprida erfarenheterna från projekt som genomförts inom ramen för Trestad2 – storstädernas satsning mot cannabis.

– Anledningen till att satsningen gjordes i Stockholm, Göteborg och Malmö var att här är canna- bisanvändningen högre, här finns flest missbrukare, tillgången till narkotika är stor och nya drog- trender startar ofta här, sa Ulla som är övergripande projektleda- re i Göteborg för Trestad2.

Trestad2 ska också ses mot bakgrund av att drogvaneundersökningar visar att bland de yngsta ungdomar som någon gång använt narkotika är det i princip alltid cannabis det rör sig om. Till bakgrunden hör också de allt starkare THC-halterna i cannabis och att det har kommit alltmer internationell forskning om cannabis skadeverkningar.

– Både Trestad2 och vår regionala satsning mot cannabis syftar till att stärka kunskapen hos professio- nen och bland föräldrar om cannabis och dess effekter. Vi vill att det ska vara lätt att söka kunskap och jag hoppas att så många som möjligt går in på våra hemsidor och tar del av rapporter, dokumentationer och filmade föreläsningar. Kunskaperna måste spridas om vad som är bra och fungerar men också om vad som inte fungerar, sa Lennart. g

Trestad2

Under åren 2012–2015 satsar de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö gemensamt mot cannabis i projektet Trestad2. Trestad2 finansieras av Socialdepartementet och tillkom i samråd med ANDT-sekretariatet, regeringens samordningsfunktion för alkohol-, narkotika, dopnings- och tobakspolitiken. Trestad2 ligger i linje med den nationella ANDT-strategi och syftar till att motverka den höga cannabisanvändningen i storstäderna och den liberala attityden när det gäller cannabis.

Trestad2 innebär en kvalitetsutveckling där olika metoder och insatser prövas.

I Trestad2 ingår ett antal delprojekt inom förebyggande arbete, kompetenshöjande insatser bland de som arbetar med unga och inom vård- och behandlingsområdet. I Göteborg har ett tiotal olika delprojekt genomförts, exempelvis en kartläggning av cannabisanvändning i Göteborg, arbete för att motverka tobaksrökning (med tanke på kopplingen till cannabis), utbildning för olika yrkesgrupper som möter unga och utvecklingsarbete på Mini-Maria-mottagningarna och på Behandlingsgruppen för drogproblem.

Lennart Rådenmark och Ulla Kungur, Inledning

Storstädernas satsning mot cannabis

Ulla Kungur och Lennart Rådenmark.

Vill du veta mer om Trestad2 och cannabis?

Gå in på www.socialutveckling.goteborg.se/kk och www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/cannabis

(3)

U

lf Sammels är vårdenhet- schef på Mini-Maria i Göteborg:

– Vi är glada över att ha skapat Göteborgs vårdfläta för unga. Syftet är att säkerställa att de ungdomar som behöver hjälp får så mycket hjälp med olika insatser som de behöver.

Vi knyter ett skyddsnät kring de här ungdomarna.

Denna vårdfläta består av fyra hörnstenar:

• De fyra Mini-Mariorna för ungdomar 13–21 år med riskbruk, missbruk eller beroendeproblematik och deras nätverk (se nedan).

• Avdelning 306 Unga vuxna, en avgiftningsavdelning på Sahlgrenska för ungdomar 16–21 år från hela Västra Götaland. Det är en sluten- vårdsavdelning med nära samverkan med exempelvis socialtjänsten.

• Götateamet som vänder sig till ungdomar 16–21 år i Göteborg som genomgått abstinensbehandling och deras nätverk. Det är en hemmabaserad öppenvårds- kontakt som erbjuder mo- tivationsarbete, utredning och behandling. Götateamet drivs av Gryning Vård AB.

• SMC-Pilen (före detta tjej- och killmottagningen) som är en specialiserad mottagning för sexuell hälsa som riktar sig till ungdomar upp till 21 år, som har eller har haft kontakt med Mini-Ma- ria eller Avdelning 306.

SMC-Pilen drivs av Närhäl- san och har även ett bredare uppdrag som ett komplement till ungdomsmottag- ningarna i Göteborg.

En av hörnstenarna utgörs alltså

av Mini-Maria, en öppenvård- smottagning som drivs genom delat huvudmannaskap mellan Göteborgs Stad och Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Uppdra- get är att erbjuda rådgivning, stöd och behandling i öppna former. På Mini-Maria finns flerprofessionella team med socionomer, samordnare, psyko- loger, sjuksköterskor, läkare och administratör.

Huvuddelen av verksamheten går ut på att möta den unge och dennes familj och sociala nätverk. Cirka 500 ungdomar besöker någon av Mini-Ma- ria-mottagningarna i Göteborg varje år, av dessa utgörs mer än hälften av nybesök.

– De som kommer till oss har alltid en liten hand i ryggen, brukar jag säga. Det finns ett stort motstånd mot att ta tag i detta med missbruk och många ungdomar känner inte att de har problem utan det är om- givningen som tycker det, sa Kerstin Nordin som är enhetschef på Mini-Maria i Göteborg.

Genomsnittsbesökaren på

Mini-Maria är en kille på 17 år som kommer på initiativ av mamma som är väldigt orolig eller så har skolan eller någon annan reagerat.

Det vanligaste är att ungdomarna söker till Mini-Maria på egen hand (genom att man själv eller någon i familjen eller det privata nätverket tar initiati- vet). Näst vanligast är att man kommer genom socialtjänsten.

Cannabis och alkohol är de helt dominerande drogerna bland ungdomarna på mottagningen.

De flesta ungdomarna bor fortfarande hemma och går (eller borde gå) i gymnasiet.

– Något av det viktigaste hos våra behandlare är bemötandet.

Vi är ingen tvingande verksamhet, det är en frivillighet i botten och med fel bemötande kommer ungdomarna inte tillbaka. Vi måste möta ungdomarna, vara följsamma och lyssna in dem för att behandlingen ska bli fram- gångsrik, sa Kerstin.

En central del av verksamheten är samverkan med so- cialtjänsten, BUP och andra

Ulf Sammels och Kerstin Nordin, Att bedriva missbruksvård för unga i samverkan mellan socialtjänst och sjukvård

Missbruksvård i samverkan

Vårdenhetschef Ulf Sammels, Mini-Maria i Göteborg.

(4)

huvudmän. Mini-Maria arbetar också med tidiga insatser främst genom föräldrainformation och genom att vara ute på skolor och andra platser där unga vistas. Andra uppdrag är ung- domskontrakt, missbrukskart- läggningar i vissa fall, initiala bedömningar och screening vid exempelvis ADHD, föräldraut- bildning och föräldragrupper.

Kerstin och Ulf avslutade med att tillsammans reflektera över hur samverkan fungerar till var- dags på Mini-Maria, där två hu- vudmän alltså möts varje dag:

– Vi har byggt upp en verk- tygslåda med en massa verktyg som ska passa just den här individen och hennes föräldrar.

Vi har ett bra paket att packa in ungdomarna i och få dem att stanna kvar i behandlingen. För den enskilda patienten kan jag inte se några nackdelar

med samverkan men hur är det för verksamheten i stort och personalen? funderade Ulf och riktade frågan till Kerstin.

– Det positiva är att det sker mycket utveckling både inom Beroendekliniken och social resursförvaltning. Dessa två spår leder till ett positivt spän- ningsfält som landar i Mini-Ma- ria. Det föds många idéer, man vill göra lite mer än det vanliga uppdraget och driva på utveck- lingen. Genom att man sitter i teamen tillsammans med andra så har man tillgång till mer kunskap från flera håll. Teamar- betet skapar också än mer kun- nig personal. Men det kan bli motigt om intressen kolliderar, om vi använder olika begrepp och när missförstånd uppstår.

Samverkan kräver att man kom- municerar. Sen kan det kännas segt ibland för samarbete kan

vara omständigt, sa Kerstin.

Hon fick medhåll av Ulf:

– Det är en otrolig komplex- itet med två huvudmän som ibland har olika intressen och regelverk som ska komma ihop.

När vi får bolla med varandra och se med olika ögon så kan det ta lite längre tid till beslut men jag tror att våra beslut blir mycket bättre för våra ungdomar och för vår personal. Det är viktigt att vara prestigelös, lösningsfokuserad och inriktad på att det blir verkstad.

– Våra två huvudmän har en verklig uppriktig vilja att driva denna samverkan. Vi tror att det är bäst för de vi är till för.

Den kvalitet som behandlings- arbetet får gör att detta är ett väldigt positivt samverkansex- empel men det krävs att man sköter om samverkan, avslutade Kerstin. g

Mer om Mini-Maria minimaria.se

facebook.com/minimaria.se youtube.com/minimariagbg

Enhetschef Kerstin Nordin, Mini-Maria i Göteborg.

Ulf Sammels och Kerstin Nordin, Att bedriva missbruksvård för unga i samverkan mellan socialtjänst och sjukvård

(5)

N

ationella riktlinjer, evi- densbaserade metoder och så vidare är natur- ligtvis viktiga för en kunskapsbaserad vård men vi tror att det finns andra viktiga perspektiv också. Vi tror att det är fram- gångsrikt i den här typen av forsknings- och utvecklingspro- jekt att forskare och praktiker jobbar tillsammans och kom- binerar erfarenhets- och forsk- ningsbaserad kunskap. Forskare kan utmana förgivettagande och praktiker kan kommentera att det vi säger inte är verklighets- anpassat. Det kan ge ett frukt- bart resultat, menade Mats.

Mats och Mikaels Trestad2- projekt har varit inriktat på Maria-mottagningarna i Stock- holm, Göteborg och Malmö.

Tanken var att med forskarstöd och genom erfarenhetsutby-

te utveckla mottagningarnas dokumentationssystem för mer fördjupad uppföljning av behandlingsresultat och att skapa en modell för kontinuer- lig uppföljning av behandlingsresultat. Man ville också skapa en modell för att identifiera och följa trender vad gäller ungdo- mars drogvanor och psykosoci- ala situation.

Ett stort material har samlats in genom inskrivnings-, avstäm- nings- och utskrivningsintervju- er.

– Vi har ett ganska stort un- derlag, ibland cirka 750 ungdomar, så det är med relativt stor säkerhet vi kan uttala oss om hur olika förhållanden ser ut.

En av de aspekter som Mikael särskilt ville lyfta fram kring ungdomar som söker sig till Mariamottagningarna i storstä-

derna handlar om könsskillna- der och heterogenitet.

– Det finns olika grad av missbruksproblem bland ungdomar och skillnader mellan pojkar och flickor. Ett exempel är att flickor upplever att de har haft mer problem i sin uppväxtmil- jö, mer upplevelser av våld och utsatthet samt att de har sämre psykisk hälsa. Detta finns det också stöd för i internationell forskning.

Intervjuerna visar att relativt många av ungdomarna vid mottagningarna, 70–80 procent, har en ganska stabil social situation med boende, skolgång och regelbunden fritidssysselsätt- ning. Men cirka 20–30 procent är utsatta för flera riskfaktorer, vilket gör att de behöver sär- skild uppmärksamhet.

Den drog som är primärdrog

Mats Anderberg och Mikael Dahlberg, Kunskapsbaserad vård för ungdomar med missbruksproblem

Forskare och praktiker jobbar tillsammans

Mikael Dahlberg och Mats Anderberg, forskare och lärare från Linnéuniversitetet.

(6)

och huvudproblem för de som kommer till mottagningarna är till övervägande del cannabis (så är det för 8 av 10 pojkar och 6 av 10 flickor). Var fjärde flicka har alkohol som huvudproblem, för pojkar är den siffran lägre.

Det är lika vanligt bland pojkar som bland flickor i den här gruppen att någon gång ha varit familjehemsplacerad. Också när det gäller ekonomiska problem under uppväxten råder det ingen skillnad mellan könen.

När gäller missbruksproblem i uppväxtmiljön rapporterar nästan varannan flicka att de har erfarenheter med sig av detta. Psykiska problem uppger 4 av 10 flickor medan siffran för pojkar är lägre. Erfarenheter av våld och misshandel är också vanligare bland flickor.

– Det här är bakgrundsfak- torer som kommer att påverka behandlingen, hur ungdomarna kan påverka sin tillvaro och hur det går med deras missbruk, sa Mikael.

Vid inskrivningsintervjun till- frågades ungdomarna också om de upplevt några psykiska be- svär under de senaste 30 dagarna innan inskrivning. En större andel flickor upplevde att de var deprimerade, kände ångest oro, hade självmordstankar, uppgav att de medicinerade och att de hade varit med om en allvarlig händelse som de fortfarande påverkades negativt av (våld- täktsförsök, sexuella övergrepp, mammas självmordsförsök med mera).

En annan aspekt som Mikael och Mats ville lyfta fram var att hög alkoholkonsumtion ofta är ett underskattat problem och att ungdomar och föräldrar bör informeras om detta.

– Om alkoholintaget är högt under behandlingen kan det

leda till sämre utfall. Många riskerar att ha en fortsatt hög alkoholanvändning även efter avslutad behandling vilket kan utgöra grund för återfall, varna- de Mikael.

Drygt hälften av flickorna som ingick i Mikaels och Mats studie uppvisade en riskfylld alkoholkonsumtion, för pojkarna var siffran något lägre.

En hög andel av ungdomarna uppgav vid inskrivning att de hade problem i skolan och detta bör beaktas i behandlingsarbe- tet, enligt Mats och Mikael. Det rörde sig både om individuella problem (koncentrationssvå- righeter, psykiska och fysiska besvär, inlärningssvårigheter, missbruksproblem) men också om skolfrånvaro, motivations- problematik, otrivsel i skolan, mobbing, brist på stöd från skolan eller faktorer som hade med familjen att göra.

– Skolmisslyckanden är vik- tiga att kartlägga. Det kan vara nödvändigt med samverkan mellan skola och behandlings- verksamhet och det kan krävas både pedagogiskt och socialt stöd i skolan, sa Mikael.

Inom ramen för projektet har man skapat en modell för att följa upp hur det har gått för ungdomarna tre månader efter avslutad behandling.

– Man kan lära sig mycket av detta! Kunskapen kan ligga till grund för kritisk reflektion och kvalitets-och metodutveckling.

Lokal uppföljning kan på så sätt utgöra en betydelsefull del i uppbyggnaden av en kunskapsbaserad praktik, sa Mats.

Han hänvisade till bestämmel- ser i både hälso- och sjukvårds- lagen och socialtjänstlagen samt att flera studier har visat att ut- fallet blir bättre när man följer upp sina klienter. Han menade också att det är en etiskt vik-

tig fråga när man jobbar med människor i utsatta situationer.

I projektet genomfördes 167 uppföljningsintervjuer tre måna- der efter avslutad behandling.

Man frågade bland annat hur ofta ungdomarna då använde den drog som varit deras pri- märdrog när de skrevs in på mottagningen. Det såg väldigt bra ut i det här avseendet för gruppen som helhet, både när det gällde alkohol men även cannabis. Också vad gäller psykiska besvär konstaterade man en mycket positiv utveckling.

Mikael framhöll att kart- läggning och bedömning av risk- och skyddsfaktorer är av betydelse för att planera och genomföra behandlingsinter- ventioner och att följande tre principer då bör beaktas.

Riskprincipen innebär att be- handlingen bör anpassas till den risknivå som föreligger, det vill säga ungdomar som uppvisar hög risk för att fortsätta utveckla missbruk behöver mer omfat- tande och intensiv behandling i jämförelse med ungdomar där risken är lägre. Med behovs- principen menas att behand- lingsarbetet bör fokusera på påverkbara riskfaktorer inom specifika livsområden. Respon- sivitetsprincipen tar fasta på att behandlingen behöver matcha individuella karaktärsdrag och inlärningsförmåga.

Avslutningsvis lyfte Mikael återigen frågan om uppföljning:

– Vi tror att uppföljning efter avslutad behandling är jätte- viktigt för att diskutera resultat men också för att patienten och familjen uppskattar att någon frågar hur det har gått – den etiska frågan. Och visar det sig att det inte har gått så bra som det var tänkt så kan någon då reagera på det. ^g

Mats Anderberg och Mikael Dahlberg, Kunskapsbaserad vård för ungdomar med missbruksproblem

(7)

M

attias har intervjuat elva tjejer som var mellan 16 och 28 år när intervjuerna gjordes. Samtli- ga tjejer hade stor erfarenhet av cannabis men vid intervjutillfäl- let var de drogfria (några hade varit det i flera år, andra i ett par veckor). Med något undan- tag var detta en grupp som hade haft en bekymmersam uppväxt och många hade haft problem i skolan.

Mattias frågade tjejerna vad de tänkte om cannabis innan de hade tagit det första blosset.

De beskrev det som en kul grej man gör tillsammans med sina kompisar, att det krävs viss försiktighet vid användning, att cannabis är ett sätt att profilera sig (som innebär att man tar ställning mot det etablerade samhället) och att cannabis är ett säkrare berusningsmedel än alkohol.

– När man börjar med cannabis så jämför man med alkohol.

Ungdomarna jämställer de här drogerna, det kan vi vuxna tycka vad vi vill om.

Deras upplevelse av att röka första gången var skiftande.

När man testar första gången är man ofta redan berusad av alkohol. Det är en tonårslek och de beskrev upplevelser av både kontroll och kontrollförlust.

Tjejer med ångest beskrev att de upplevde en omedelbar ångest- lindring. Ingen hade blivit lurad att röka, de hade själva aktivt valt att göra det.

Mattias menade att en av de stora lockelserna med cannabis är gemenskapen. Man har en liten hemlighet ihop – något som förenar. Han poängtera- de att de här tjejerna inte var självdestruktiva ungdomar utan de ville göra något kul med polarna – något lite festligt, lite

lagom spännande.

– Det är viktigt att vi vet det när vi möter de här ungdomarna. Precis som vi vill ha ett glas vin på fredag kväll så vill de ha det gott. När de bestämmer sig för att fortsätta med cannabis gör de det för att de vill ha ro- ligt. Vi får inte glömma det och vi måste prata med ungdomarna om det!

Några av tjejerna upplevde att cannabis hjälpte mot andra problem som de gick och bar på, som ångest exempelvis.

– Cannabis fungerar även som behandling mot samtiden.

Ångest kommer inte bara ini- från. Tjejerna mår också dåligt för att vi lever i en komplicerad värld som får dem att må dåligt.

Men cannabis förändrar också livet. Alla tidigare relationer distanseras samtidigt som nya relationsband knyts eftersom gemenskapen är så stark.

Mattias Gullberg, auktoriserad socionom, Mini-Maria.

Mattias Gullberg, Tjejer och cannabis

”När man börjar med cannabis

så jämför man med alkohol”

(8)

”

Tjejerna beskrev det som att cannabis inte tog över på en gång utan att det skedde lång- samt. De ställde in sitt liv lite efter drogen, hur de gick eller inte gick i skola, vem de köpte av och så vidare.

– Cannabis blir en del av deras individuella berättelse. När de berättar om glädje och sorg är cannabis en del av det. Vad som är ungdomen och vad som är cannabis går inte att urskil- ja. Att gå in och säga att något bara har med cannabis eller med ångest eller din relation till föräldrarna att göra och så vidare går inte. Allt hänger ihop.

Tjejernas erfarenheter var att cannabis till en början fick dem att må bra, gav ångestdämp- ning, ledde till ökad aktivitet under rus och fungerade som tonårsbehandling (har man det jobbigt som tonåring har man inte det när man röker) och ensamhetsbehandling (man får vänner och en känsla av gemenskap).

Självkontroll och självbe- stämmande var viktigt; de ville ha kontroll och inte tappa kontrollen. Tjejerna kunde ha haft en alldeles för hög alkoholkonsumtion, men med cannabis återfick de kontrollen. De bestämde själva över sin drog, de kunde köpa och finansiera bruket själva och ingen av dem var i beroendeställning till en man.

Men allteftersom tiden gick blev de negativa aspekterna tydligare: obehag och empa- tibrist, försämrade kognitiva

funktioner, passivitet, försämrad hälsa, tidsuppfattningen och minnet förändrades, möjlighe- terna att klara skolan minskade och familjelivet komplicerades.

Så småningom inträffade en kris som gjorde att det krävdes en förändring, det kunde vara en hälso- eller utvecklingskris eller att någon kommit på dem.

Det tog väldigt olika lång tid för tjejerna att sluta och de kunde behöva insatser från socialtjänst, mottagning, boende och skola. Insatserna behövde samordnas, vara långsiktiga och tjejerna ville själva vara med i planeringen.

– För det är tjejer som vet vad de vill. De har drömmar och mål i livet som de vill uppnå och vi måste räkna med dem, annars förlorar vi dem.

Mattias återkom flera gånger till den funktion cannabis har i sociala sammanahang. Formen för umgänget skapar gemenskap, nya vänner erbjuds i nätverken och man kan bli både utnyttjad och utnyttjande.

– Vi borde inte prata om

grupptryck för det är något negativt som tonåringar värjer sig mot. De tycker inte att de är utsatta för grupptryck. Istället kan vi säga att de är gemen- skapssökande.

De tjejer som hade en partner som också använde cannabis upplevde att banden till en början blev starkare. Men så småningom uppstod relations- svårigheter som de kopplade till cannabis: sämre empatiförmåga, passivitet både hemma och i skolan, varierande sexlust med mera.

– Det som är väldigt uppen- bart är att de här tjejerna är tydliga med sina gränser. De gör inget fysiskt mot sin vilja, de har inte varit utsatta för övergrepp och det är de väldigt säkra på.

Baserat på vad som framkom i intervjuerna avslutade Mattias med några råd om vad profes- sionella bör undvika i kontakt med unga tjejer med missbruksproblem:

• Behandla inte tjejer och killar olika!

• Inse att tjejer missbrukar alkohol och narkotika och agera utifrån denna kunskap!

• Tjejer är inblandade i försäljning av narkotika – agera utifrån denna kunskap!

• Utgå inte från att tjejer som missbrukar narkotika är offer eller lever i bero- endeställning till en man!

g

Då låg man bara i soffan och man orkade inte göra någonting och så blev det den sista tiden, man orkade inte. Man kan säga att personligen möglade jag bort.”

Mattias Gullberg, Tjejer och cannabis

De hade pratat om det i

skolan som om … GÖR

DET INTE DU KOMMER

ATT DÖ! Snälla, rara

lärare, överdriver ni så

mycket kommer hälften av

oss att testa bara för att vi

förstår att ni överdriver…”

(9)

M

aribel och hennes kollega Henrik An- dersson ansvarar för en föräldrautbildning i cannabiskunskap som Mini-Maria erbjuder. Utbildningen riktar sig främst till föräldrar som är oro- liga för att deras barn ska börja röka cannabis, eller att de redan har provat. Man behöver inte ha någon behandlingskontakt vid Mini-Maria och alla föräld- rar är välkomna. Man kan ha

barn i olika åldrar med olika bekymmer.

Inspiration till utbildningen har hämtats från Maria Ung- dom Stockholm. Den ska ses som ett alternativ/komplement till behandling och den tillkom mot bakgrund av att personalen på Mini-Maria upplevde att många föräldrar saknade kunskap om cannabis.

Utbildningen startade 2013 och 14 utbildningsomgångar

med totalt cirka 200 föräldrar har genomförts hittills, ibland på andra språk med hjälp av tolkar. Utbild- ningen omfattar tre tillfällen och den är kostnadsfri.

Varje grupp består av cirka 8–10 föräldrar.

I utbildningen

går man igenom hur cannabis påverkar fysiskt, psykiskt och socialt, hur man som förälder kan prata med sitt barn om cannabis påverkan och så får föräldrarna kunskap för att sakligt kunna bemöta vanliga argument och verktyg att an- vända i vardagen.

– Gång ett och två är rätt mycket korvstoppning men vi försöker att undvika facktermer och ”socionomiska”. Gång tre är föräldrarnas gång. Då disku- terar vi vad man ska göra av det man har hört. Detta är ju inte kunskap som är till för att slå ungen i huvudet med. Så enkelt är det inte, sa Maribel.

Träffarna har följts upp och uppföljningen visar att deltagarna uppskattar att få mer kunskap om cannabis, att träffa andra föräldrar som befinner sig i samma situation som de själva och att diskutera vad man kan göra som förälder.g

Föräldrautbildning i cannabiskunskap

Maribel Basualdo-Raneskog, socionom, Mini-Maria.

Maribel Basualdo-Raneskog, Två års erfarenheter av kurser riktade till föräldrar till tonåringar

(10)

F

öräldragrupperna vid Mi- ni-Maria tillkom mot bakgrund av att behandlarna upplevde att många föräldrar gav uttryck för samma oro och då föddes tanken att föräld- ragrupper kunde vara ett alternativ till enskilda samtal med föräldrapar. Den första gruppen med sex föräldrar följdes av en andra grupp med åtta föräldrar.

Första gången hade det varit svårt att få med papporna.

– Så inför det andra tillfället sa vi att man kunde komma på prov. Några kom faktiskt och provade sig igenom hela utbildningen! Man kunde också få vara med och inta en lite mer lyssnade roll, det underlättade nog för en del, berättade Inge- gerd.

En tredje grupp pågår och en fjärde startar till sommaren.

För att få delta ska man känna sig som förälder men det inne- bär inte att man behöver vara biologisk förälder. Det är också viktigt att man har, eller har haft, kontakt med Mini-Ma- ria. På så sätt kan personalen bedöma om föräldragrupp är ett bra alternativ för den enskilde.

Gruppen ses en gång i månaden under ett halvår och därefter sker en uppföljande träff:

Träff 1: Information, introduk- tion och gemensam diskussion om teman och upplägg. Det är också ett tillfälle för deltagarna att träffa varandra och att möta andra i samma situation som en själv kan vara laddat.

Träff 2: Upptäckten. Den här träffen präglas av starka berät- telser om när föräldrarna upp- täckte att deras barn missbru- kade narkotika och den därpå

följande krisreaktionen.

Träff 3: Släppa taget. Den är en varsam balansgång att låta sitt barn ta ansvar för sitt liv trots att de inte alltid visar upp en mogenhet. Under flera år kanske man som förälder hållit krampaktigt i barnet så hur genomför man den svåra sepa- rationen?

Träff 4: Hopp. Hur håller man hoppets låga lysande trots att det ser mörkt ut och trots att det man som förälder gör till synes inte hjälper?

Träff 5: Hjälpprocessen. Det här tillfället handlar om hur föräld- rarna har sökt hjälp och vad de fick hjälp med.

Träff 6: Föräldrarollen. Hur blev det så här? Vilka krav ställs på mig som har ett barn som missbrukar? Hur förhåller jag mig till bilden av en lyckad/

misslyckad förälder?

Träff 7: Samforskning. Utvär- dering tillsammans med extern samtalsledare och så får varje förälder ett personligt brev som terapeuterna har skrivit.

Träff 8: Uppföljning tre måna- der senare. Fokus på frågan;

Vad har du gjort som förälder under den sista tiden som säger något om vilken relation du vill ha med ditt barn?

Föräldragruppen präglas av ett narrativt förhållningssätt.

Samtalen är strukturerade så att en av terapeuterna intervjuar en förälder i cirka 40 minuter. Hur har detta påverkat dig? Vad

Ingegerd Nilsson och Mattias Gullberg, Riktade föräldragrupper

Mattias Gullberg, auktoriserad socionom och Ingegerd Nilsson, socionom, Mini-Maria.

”Något annat än det

ständiga ältandet”

(11)

tycker du om det? Vad tänker du om det? De andra lyssnar.

Sedan intervjuar den andra terapeuten de föräldrar som lyssnat om vad de uppfattat och vad de tror är viktigt för den de lyssnat på, varför de fastnade just för det av det de hört och vad tar de med sig från dagen. Sedan intervjuar den första terapeuten den första föräldern om vad den har hört de andra tala om.

Föräldrarna upplever bland annat att de under gruppträffarna har delat berättelser med varandra och att träffarna har skapat gemenskap och minskat känslan av ensamhet.

– Tonåringarna har fått föräldrar som mår bättre och det är rätt bra för kampen är inte över. En för- älder som mår lite bättre gynnar ungdomen, sa Ingegerd.

Föräldrarna har tyckt att den narrativa formen har känts ovan.

– Men den har bidragit till att skapa eftertanke! Genom att vi har ställt frågorna på ett visst sätt har de tvingats tänka efter, man skapar utrymme för eftertanke, sa Mattias.

Ingegerd konstaterade att det är andra berättelser än problemberättelserna som har berättats under träffarna.

– Man sitter inte och pratar om sin unge utan om detta om att vara förälder. Det blir mer fokus på det. Vi har också pratat om att göra, inte bara vara passiv. Det ger föräldrarna en känsla av kontroll.

Mattias sammanfattade processen som att ny kunskap har skapats om vad som händer när man upp- täcker att ens barn missbrukar, hur man håller hoppet levande och hur det är att söka hjälp:

– Föräldrarna har gjort något annat än det de gör hela dagarna hemma, något annat än det ständiga ältandet. g

Ingegerd Nilsson och Mattias Gullberg, Riktade föräldragrupper

Lästips!

Delad berättelse – dubbel glädje! Gruppterapi utifrån ett narrativt förhållningssätt.

Av Mattias Gullberg.

(12)

S

yftet med en stödgrupp för anhöriga var att skapa en form som gynnade erfa- renhetsutbyte bland deltagarna. Berättande var viktigt och att känna igen sig i en annan persons berättelse skulle vara en bärande del. Den anhöriges situation och inte den som använde droger skulle vara i fokus.

Två pilotgrupper genomfördes med anhöriga till personer över 20 år med drogmissbruk. Den vanligaste deltagaren var en mamma med en son strax över 20 år.

Vid det första tillfället när grupperna träffades togs för- slag till teman fram och sedan ägnades övriga träffar åt att diskutera dessa teman. Agneta och Christina fungerade som

– Syftet var att erbjuda en mötesplats för anhöriga där det är möjligt att utbyta erfarenheter och hitta sätt att förbättra sin egen situation. Syftet var också att höja medvetenheten om beroende och hur beroendet påverkar individ och familj, att stärka och utveckla anhö- riga, skapa förutsättningar för förändring och fokus på det förändringsbara samt att skapa ett gott gruppklimat, berättade Agneta.

Utgångspunkten för stöd- grupperna var att anhöriga har kunskaper inte minst om famil- jesituationen som behöver tas tillvara, att anhöriga inte pratar om sin situation utan hemlig- håller, att anhöriga blir slitna, erfarenheter från annan grupp-

av att känna igen sig i andras berättelser samt att som anhörig till en person med missbruksproblem får du inte alltid ett gott bemötande.

Grupperna träffades vid åtta tillfällen à två timmar, varannan vecka och på kvällstid. Varje grupp bestod av 6–8 personer och två gruppledare. Efter en inledande fika och mindful- ness-övning gick man laget runt och var och en fick svara på ett par frågor:

Vad tog du med dig från förra gången?

Har det hänt något sedan vi träffades senast som du vill berätta?

Efter återkoppling har dagens tema introducerats då en deltagare har fått följande fråga/upp-

Agneta Bergsten och Christina Wall, Att leda stödgrupp för anhöriga till vuxna som lever i missbruk

Christina Wall, socionom och Agneta Bergsten, socionom och familjeterapeut, Social resursförvaltning.

Att leda stödgrupp för anhöriga

(13)

händelen som berörde dig?

De andra deltagarna har reflekterat utifrån egna erfarenheter och händelsen har knutits till dagens tema med hjälp av gruppledarens frågor. Och så avslutade man med en runda som summerade det som gjorts.

Samtalsledarna använde sig av frågor som fokuserar på den anhöriges handlingskraft: Vem/vilka/

vad var till stöd för dig? Hur valde du att göra i den situationen? Hur kan/kunde du välja att göra på ett annat sätt? Vad fungerar? Vad fungerar mindre bra?

Vid den sista träffen blickade man framåt: vad kommer att vara det viktigaste för dig/dig och din partner att göra och tänka på under det närmsta halvåret?

– Deltagarna uppskattade att få lyssna på andras berättelser och att känna att man inte är ensam, att få prata med andra som har liknande erfarenheter och att alla fick möjlighet att prata, sa Christina.

Forskarna Anette Skårner och Björn Andersson har intervjuat deltagare i stödgrupperna. Deras ut- värdering beskriver de anhörigas situation, arbetsmodellen och deltagarnas upplevelser. De pekar bland annat på värdet av att samlas runt en gemensam och svår situation, att känna igen sig i varandra, möta förståelse och acceptans och få känna att man har något att ge. Utvärderingen lyfter också fram att det är värdefullt att ha fokus på reflektion, det vill säga att få hjälp att begripa och hantera den egna verkligheten. Det framkommer också att gruppen har bidragit till att några av deltagarna förändrat sin livssituation och relationen till personen som har problem med droger. ^g

Agneta Bergsten och Christina Wall, Att leda stödgrupp för anhöriga till vuxna som lever i missbruk

(14)

Alla föreläsare fick ett exemplar av boken April i anhörigsverige av Susanna Alakoski.

(15)

(16)

Trestad2

1

Trestad2

Behandling för personer med riskbruk, missbruk eller beroende av cannabis:

Behandlares och klienters perspektiv och förändringsprocesser

Russell Turner Delrapport 1 – Behandlares perspektiv:

Metod och förhållningssätt

Trestad2

Lokal uppföljning av ungdomar med missbruksproblem vid Maria-mottagningarna i

Stockholm, Göteborg och Malmö Mats Anderberg, Mattias Borg, Mikael Dahlberg, Catharina Davidsson, Alexander Holmstedt, Kari Kainulainen, Katarina Magnusson, Maria Wallander och

Oskar Williamsson.

Vill du veta mer?

Rapporter och annat material från Trestad2:

www.socialutveckling.goteborg.se/kk

Publikationer, dokumentationer och filmade föreläsningar om cannabis:

www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/cannabis

En konferens med fokus på det förebyggande/främjande/brottsförebyggande arbetet i Sverige när det gäller alkohol, narkotika, tobak och doping. Under den andra dagen finns ett särskilt fördjupningsspår om cannabis. Läs mer på www.forebygg.nu.

g Nord, GR. Foto: Niklas Maupoix. Layout: Maja Milch Sabelsjö, GR. Tryck: Ale Tryckteam AB.

Förebygg.nu den 11–12 november 2015

Trestad2

Standing up!

Björn Andersson, Anette Skårner Stödgruppsverksamhet för anhöriga till

personer med drogproblem

Ett pilotprojekt i Göteborgs Stad inom Trestad2

Trestad2

Tjejer och cannabis

Mattias Gullberg – eller en oväntat lång semester!

Ulla Kungur, Kunskapskällar´n i Göteborgs Stad

E-post ulla.kungur@socialresurs.goteborg.se, tel 031-367 93 26, 0707-80 64 09 Lennart Rådenmark, Länsstyrelsen i Västra Götalands län

E-post Lennart.Radenmark@lansstyrelsen.se, tel 010-22 44 529, 0736-60 52 89 Ulrika Ankargren, Länsstyrelsen i Västra Götalands län

E-post Ulrika.Ankargren@lansstyrelsen.se, tel 010-22 44 535, 0736-60 17 97 Kontaktpersoner