3•2013
Camilla Norkko:
Man måste tala om Gud helt enkelt sid 4
Gnistan:
Lyssna på Johans
prisvinnare!
sid 6
Så var skriban! sid 3
Levande Bibeln:
Jesus lunchar
hos en farisé
sid 3
Vad händer i Petrus församling?
Tio sekunder
Ledaren
Jag ber inte en timme var- je morgon. Inte ens en halv. Inte ens tio minu- ter. Jag ber kanske, en god morgon, tio sekunder på väg från sovrummet till mikron i köket där jag la- gar välling åt min bebis.
Jag är verkligen ingen bö- nekämpe. Ännu, för jag hoppas ju bli det en dag.
Men. Jag ber ofta.
Många, många gånger om dagen blir det de här tio sekunders hälsningarna till Gud. Hälsningar som jag tror att han hör, häls- ningar som jag till och med tror mig veta att han hör.Det blir en bön om att sonens envisa förkyl- ning ska ge med sig. Ett tack för att jag får gå till det jobb som jag tycker så mycket om, ett tack för att det jobbet är just mitt. En bön om att dottern ska få
ha en fin dag på dagis. En bön om att busschauffö- ren ska ha en bra arbets- dag. En bön om att ton- årsflickan jag möter på vägen ska få veta att hon är buren och älskad av en god, tålmodig och kär- leksfull Gud.
Det är så fint att Gud aldrig är längre bort än en bön. Och att ingenting är för litet för Honom. Tro mig, jag har testat. Otaliga gånger har jag bett om att få hitta nycklarna, plån- boken, räkningen, passet ... Otaliga gånger har jag fått märka och förundras över det faktum att Han bryr sig. Universums ska- pare bryr sig om var jag har mina grejer. Om något är nåd så är det väl det.
Men det blir också bö- ner om att den goda vän- nen ska få börja vänta det barn hon så hett längtar efter. Om att en av de när- maste ska hitta ett jobb.
Om att ett äktenskap i kris ska räddas. Om att rela- tioner ska helas. Om att hopp ska råda där mör- ker finns. Om att hälsa ska råda där sjukdom är. Om att kärlek ska få utrymme där likgiltighet har hittat in och byggt bo.
Ingenting är för stort.
Med lika stor självklarhet och tro som jag ber om att hitta telefonen ber jag också om det största som finns, det som ingen män- niska med bara viljestyr- ka kan åstadkomma. Med frimodighet ber jag om
mirakel. Och ibland får jag vara med när de sker.
Också det är nåd. Bara nåd.Gud kräver inte långa, svåra och fina böner.
Ibland kostar det fak- tiskt inget mer än att ett av hans små barn knäp- per sina händer och hop- pas på honom. Tio sek- under mellan sovrummet och mikron.
AMANDA AUDAS-KASS
Låt mig berätta för dig om Murti. Jag träffade honom vid ett församlingsbesök i Schweiz i maj.
Han blev en kristen för tre år sedan då en pastor blev frustrerad på att bara sitta på kontoret, och började gå till affärerna och företagen i området en gång i veckan. Han gick in i butiker, och frågade om det fanns något han kunde be för. Murti jobbade i en kebab-restaurang som tillhörde hans familj.
Han var muslim. Murti och hans vänner började gå hem till pastorn, och de satt och pratade om Gud, Jesus och Bibeln. Efter en tid blev Murti en kristen.
Familjen och släkten gillade inte det här, så han blev utestängd ur familjen och familjeföretaget.
Företagets skulder var skrivna på honom, och han blev arbetslös med en skuld på ca 160 000 euro.
Murti berättade för mig att han började be till Jesus. Han bad att Jesus skulle ge honom ett jobb, och att han skulle komma ur sina stora skulder.
Nu tre år senare ville Murti visa mig runt i sin nya restaurang. Han pekade på golvplankorna, och sade: ”Jag bad till Jesus. Jag fick det inte genast.
Men jag fick det.” Och så fortsatte han peka på den ena detaljen efter den andra: stolarna, borden, espressomaskinen. Till sist satt han där, strålande i ansiktet, och skakade på huvudet;
– Jag gjorde inte det här. Jesus gjorde det. Det är Hans restaurang.
Murti har lett flera av sina vänner och sin familj till Jesus, som förvandlade hans liv, hjälpte ho- nom att bli fri från skulder och gav honom en ny restaurang.
CHRISTOFFER PERRET, PROJEKTSEKRETERARE I PETRUS FÖRSAMLING Vittnesbörden kommer från församlingsmedlemmar i Petrus eller från vänner och bekanta till dem.
Goda nyheter
Zürich, Schweiz, maj 2013
Kolumnen
En bibelvers för hösten:
Du bör framför allt vaka över dina tankar, för de påverkar allt annat i livet.
Ordspråksboken 4:23
I
bland frågar folk: ”Hur går det egentligen för försam- lingen när det är så många som skriver ut sig?” Ja, hur är det – har vår församling och vår kyr- ka en framtid?Det händer positiva saker i Petrus församling, inte minst på ungdomsfronten. Det är sex år sedan jag senast var på konfir- mandläger så i år såg jag verk- ligen fram emot lägret på Lek- holmen. Jag var överraskad och glad över att så många hjälple- dare var med. Flera av dem blev konfirmerade för några år se- dan. Hur kommer det sig att de ännu vill vara med? Jag kunde konstatera att de har en mogen
personlig tro och de samtalade mycket med konfirmanderna.
På lägret fanns flere lovsångs- band som skötte musiken och ledde sångerna.
Jag tror att församlingen är inne på rätt spår när vi hjäl- per barn och ungdomar att ta sin tro på allvar och stöda dem att växa i tron. Jag tror att den unga generationen kommer att förnya vår församling. Därför uppmanar jag er att be myck- et för våra barn och ungdo- mar och deras familjer och le-
dare. Församlingen har alltid en framtid om den håller fast vid tron och är öppen för Guds ledning i den förnyelse som be- hövs.
Församlingens förvandling märks också i det ökade anta- let frivilliga. Flera personer har kommit fram till mig och sagt:
”Jag skulle vilja ha en uppgift i församlingen”. De anställda behövs men medlemmarna är minst lika viktiga. De visar vad församlingen är och vad den står för. Församlingens rike- dom är inte i fastigheter och by- råkrati utan människorna.
Förbönskvällarna i Munks- höjdens kyrka varannan tisdag
kväll är också en källa till glädje och inspiration. Det var i janu- ari 1973 som kvällarna starta- de. Många har under årens lopp har fått se att Gud har gripit in och förvandlat deras liv. Gud har helat sjuka och gett många en levande tro på Jesus Kristus.
Gud ger ibland ”mer än vi kan be eller tänka!” som det står i Efesierbrevet. Jag ser att för- samlingen har en framtid! Gud överraskar oss genom att han griper in i vår vardag. Jag öns- kar att du skall få erfara Guds godhet och omsorg denna höst.
Välkommen med i försam- lingsgemenskapen och verk- samheten!
Jag önskar er alla en välsig- nad höst!
BENGT LASSUS KYRKOHERDE
V a r m t V ä l k o m m e n !
Majvor Sjövall, värdinna & Gunilla Riska, diakonissa
BIBEL-EFTERMIDDAGAR
Följande torsdagar kl.13.30–15.00 på Vespervägen 12 A
5.9 3.10 31.10 28.11
Stig-Olof Fernström undervisar. Dessutom dricker vi kaffe, ber, sjunger och handarbetar med egna handarbeten.
SOF
Likt många andra nya idé- er uppstod tanken på Le- vande Bibeln som svar på ett aktuellt behov. Platsen var hemma hos författa- ren och förläggaren Ken- neth N. Taylor och tid- punkten en vardagskväll då familjen samlades till gemensam aftonandakt.
– Barnen hade tråkigt och fick inte fatt på vad Bibeln egentligen handla- de om så jag började ef- ter ett tag återge bibeltex- terna med vanliga ord. Då lyssnade allihop och nu var intresset helt annor- lunda.
Att ”översätta” den nå- got föråldrade bibelutgå- vans texter till en parafras med dagens vokabulär blev snart en andra natur hos Taylor.
Tillsammans med kol- legerna på Tyndale House Publishers beslöt Taylor sedan att ge ut en parafras-
bibel. Det här var i början på 1970-talet. Levande Bi- beln blev en storsäljare i den engelskspråkiga värl- den och konceptet upp- togs snart i andra länder.
Levande Bibeln har idag utgetts på ett hundratal språk. Också katolska kyr- kan gick in för en egen Le- vande Bibel. På svenska utkom Levande Bibeln i sin helhet för första gång- en 1977 och har uppdate- rats under årens lopp.
Avsikten med Levan-
de Bibeln är en friare bi- belöversättning där man gripit sig an textinnehål- let tanke för tanke i stället för ord för ord. Den allt- mer sekulariserade väst- världen har invaggats i tron att Bibeln företräder en gången tids tankeinne- håll eftersom texterna lå- ter stela och högtidliga.
Men från början var Bi- belns böcker naturligtvis inte skrivna på gammal- dags vis, utan rakt på sak med förståeliga ord och
idiom som återspeglar vardagsspråket. Levande Bibeln vill öppna Gudsor- det för nutidens vardags- mänskor.
Rakt på sak
Slår vi upp Levande Bi- beln och kastar oss in i skapelseberättelsen och syndafallet är tonfallet fräscht. Ormen börjar sin lobbningskampanj med Eva med en ironisk fnys- ning: ”Jaså, verkligen? Får ni inte äta av någon frukt i trädgården?”
Tornet i Babel skulle bli alla tiders skyhöga skryt- bygge till byggarnas egen ära, ”ett monument över dem själva”, konstaterar Levande Bibeln. Låter det bekant?
I Sodom möter vi en hotfull mobb som inte vill lyssna på stackars Lot.
”Flytta på dig!” skrek de.
”Vem tror du att du är? Vi lät den här karln bosätta sig bland oss, och nu för- söker han tala om för oss vad vi ska göra!”
I evangelierna tar inte den botade mannen sin säng eller bädd och går, utan ”rullar ihop sin sov- matta”. Jesus ”äter lunch”
hos en farisé. Han ankla- gar de skriftlärda för att
”de älskar att sitta på för- sta raden och vid hon- nörsborden”. Han påpe- kar att vi mänskor nog ser
”dammkornet” i vår näs- tas öga men inte får syn på ”plankan” i vårt eget öga. I Uppenbarelsebo- ken varnar Jesus försam- lingen i Laodikeia: ”Ni sä- ger: ’Vi är rika! Vi har det materiellt bra, och har inte behov av något an- nat!’ Ni inser inte att ni, andligt sett, är eländiga och bedrövliga och fatti- ga och blinda och nakna.”
Det språkliga greppet i Levande Bibeln kommer bäst till sin rätt i berät- tande texter, återgivna tal och dialoger. De poetis- ka texterna såsom Psalta- ren, är förstås svårare att presentera med vardags- idiom.
De två nyaste bibelöver- sättningarna till svenska är Bibel 2000 och Svens- ka Folkbibeln. Trots en ansenlig bearbetning av språket kan texterna ändå förefalla tunglästa och av- lägsna. Här kan Levan- de Bibeln bli till hjälp och vara en ögonöppnare för det kristna budskapet både för den ovana och vana bibelläsaren.
Levande Bibeln ut- ges av Gospel Media och finns också tillgänglig i en upplaga försedd med noter och kommentarer, Handbok för livet.
KRISTINA FERNSTRÖM
Levande Bibeln
Hjälpisar och skribor om sommarens läger
Kan du beskriva skri- balägret med några ord?Filip: Roligt, bra stäm- ning.
Lina: Jätte roligt och mycket bättre än jag trodde det skulle vara!
Wilma: Bäst och det var jätteroligt!
Hurdana var ledarna?
Filip: Positiva och glada Lina: Ledarna var de bästa ledarna man kan ha.Wilma: De var jät- tesnälla och de bästa ledarna man kan ha!
Vad var lägrets bästa program?
Filip: Lekarna.
Lina: Kvällsandakterna.
Wilma: Jag tyckte om kvällsandakterna och
förbönen.
Vad var svårt förstå i undervisningen?
Filip: Inget särskilt.
Lina: Inget tycker jag.
Om man lyssnade på timmarna så förstod man vad allt handlade om.Wilma: Inget för att man visste redan ganska mycket själv och om man lyssnade på timmarna så förstod man.
Känner du Gud bättre nu?Filip: Jo nog tror jag det :D
Lina: Nej jag känner inte Gud bättre.
Wilma: Jag tror det.
Hurdan är han?
Filip: Bäst.
Lina: Jag vet inte.
Wilma: Han är snäll och förstår människor och hjälper dem när de behöver hjälp.
Finns det något du vill att Gud gör i ditt liv?
Filip: Nää inget särskilt.
Lina: Om något hemskt händer så vill jag ju såklart att han ska hjälpa mig.
Wilma: Att han alltid skall vara där när jag behöver honom.
Vad var det mest spännande som hände på sommaren?
Filip: Vet ej.
Lina: Skribalägret.
Wilma: När jag och min familj åkte till Cy- pern och skribalägret!
RUFUS HEDENGREN
Filip Dahlberg, Lina Nyberg och Wilma Dahlström var med som konfirmander på ett av sommarens skribaläger.
Hanna Lemberg Tomas Munck Veikko Luukkonen
Vad var bäst med att vara hjälpledare?
Hanna: Att se hur mycket konfirmanderna utvecklades under lägret, det var otroligt hur mycket som hände på bara en vecka.
Tomas: Att få vara med fina människor på ett roligt läger.
Veikko: Att få lära känna nya konfirmander och få ha dubbelt så kul som när man själv var på skriban.
Vad var svårast?
Hanna: De dagar man vak- nade trött och sur och det kändes som om man inte alls skulle orka. Då var det bara alla underbara människor på lägret som fick mig att stiga upp och göra mitt bästa.
Tomas: Det var mitt första läger som hjälpledare, så det var en utmaning att försöka göra lägret så bra som möjligt
för konfirmanderna.
Veikko: Slutprovet.
Vad var det finaste att vara med om på lägret?
Hanna: Stämningen som upp- stod var något av det finaste jag någonsin upplevt. Det var helt fantastiskt!
Tomas: En bra gemenskap.
Veikko: Vattenkriget och slutfesten.
Vad var lägerområdets bästa ställe?
Hanna: Jag tycker allra bäst om kapellet. Speciellt under kvälls- andakterna, när solen håller på att gå ner och kastar sitt ljus över bänkraderna i kapellet.
Tomas: Övre våningens soffor.
Veikko: Volleybollplanen.
Bästa maträtten på lägret?
Hanna: De olika pastejerna vi fick till mellanmål.
Tomas: Svårt att säga, allt var gott!
Veikko: Hot dog & franskisar.
Gjorde Gud något speciellt på ert läger?
Hanna: Jag tror definitivt att Gud var med oss hela tiden.
Man märkte det speciellt när man var trött och undrade hur man skulle orka, då kunde man plötsligt hitta massor styrka inom sig, utan att ha någon aning om var den kom ifrån.
Veikko: Han botade en stor del av lägrets konfirmander efter att vi bett.
Vad är bäst med hösten?
Hanna: Att träffa nya männ- iskor och allt nytt man får uppleva. Och min födelsedag, såklart ;)
Tomas: Att vintern kommer.
Veikko: Konfirmationen.
Hanna Lemberg, Tomas Munck och Veikko Luukkonen var alla hjälpisar på sommarens skribaläger.
Filip Dahlberg Lina Nyberg Wilma Dahlström
Levande Bibeln ger nyttiga aha-upplevelser.
– Jag är rätt lågmäld i mitt trosliv och har låtit saker mogna och frågat efter Guds vilja och då går det vägen eller så kommer det hinder i vägen. I det här fallet gick det vägen.
För Camilla Norkko är det ingen svårighet att hålla läraryrket och präst- kallet i sär, men något hon inte säger sig förstå är åsikten att livsåskådnings- ämnena i skolan skall un- dervisas på ett helt och hållet objektivt sätt.
– Tanken att någon mänska skulle ha en ob- jektiv världsåskådning är omöjlig eftersom vi alla lever med våra egna syn- punkter och värdering- ar. Jag tycker att ett skol- ämne förvisso skall vara vetenskapligt men jag
tycker samtidigt att en troende och en ateistisk lärare båda är subjektiva, de behandlar bara saker på olika sätt. Båda skall kunna undervisa trots sina övertygelser.
I gymnasiet upplever Norkko att de elever som är kritiska till religion och andlighet oftare kom- mer till tals. Visst finns det många gymnasieungdo- mar som är engagerade i församlingen, men i sko- lan håller många av dem låg profil, menar Norkko.
Hon påpekar att samhälls- klimatet just nu uppmunt- rar till en kritisk hållning, och att det i viss mån ver- kar anses lite anti-intel- lektuellt att vara religiös.
– Själv ser jag inte nå- gon motsägelse mellan in-
tellektet och tron. Där ve- tenskapen förklarar för oss hur världen är upp- byggd tar religionen ställ- ning till och ger svar på våra livsfrågor. Kort sagt kan man säga att veten- skapen förklarar hurdan världen är och religionen svarar på livets mening.
För mig har de två sidorna alltid kompletterat var- andra.
Något gemensamt
Att vara utövande kris- ten och samtidigt under- visa om alla världsreligi- onerna anser Norkko inte vara något dilemma efter- som hon har en stark kris- ten identitet och tvärt- om känner att hon lär sig genom att granska andra religioner. Som exempel nämner hon islams fem dagliga böner.
– Jag tycker själv att det skulle vara bra att vara mer systematisk i mitt böneliv utan att för den skull vara lagisk. Det finns liknande exempel från andra religioner som får en att reflektera över
hur man själv lever som kristen. Norkko minns en av sina bekanta från skol- tiden som är katolik och berättade att han kunde uppleva en större sam- hörighet med en jude el- ler en muslim än med en ateistisk finländare.
– Jag förstår vad han menar eftersom jag upp- lever att det ibland finns en oförståelse bland många finländare om vad religion egentligen hand- lar om. Man tror att det handlar om att följa bud,
men all religion handlar i grund och botten om en relation, om att du har en relation till andlighet, till det gudomliga; till Gud.
Där har faktiskt alla som utövar en religion en ge- mensam utgångspunkt.
Människomötena bäst
I sin prästtjänst jobbar Norkko främst med för- rättningar och skriftskols- arbete. Hon känner att hon i och med det får kon-
centrera sig på de bästa delarna med att vara präst.
– Jag får träffa männ- iskor i livets brytnings- skeden vilket känns be- lönande och utmanande.
Jag funderar ofta över hur man på bästa sätt förmed- lar nåd och tro i olika si- tuationer. I båda mina yr- ken uppskattar jag att få jobba med människor, i skolan är jag en kunskaps- förmedlare och som präst förmedlar jag tro och en personlig relation till Gud.
För att mänskor skall kunna säga ja till Gud i dag menar Norkko att det måste finnas möjligheter att få berätta om Gud.
– I skriftskolan finns en öppning men det gäl- ler också att knyta kon- takter och att ta vara på de frön som sås ut. Man måste tala om Gud helt enkelt; vittna, som man lite ålderdomligt kall- lar det. Det är något som angår alla kristna i för- samlingen, inte bara präs- ten. Budskapet om Gud är ett budskap som går från människa till människa.
RUFUS HEDENGREN
Läraren Camilla Norkko har undervi- sat religion i gymnasiet Lärkan se- dan 1989, men med tiden har också en vilja att få bli präst vuxit fram.
År 2009, efter ett slutgiltigt beslut, trädde hon in i kyrkans tjänst som frilansande präst.
Tala om Gud
Camilla Norkko är gymnasielärare och frilansande präst som trivs bäst när hon får jobba med mänskor.
D
et finns en man här i Maralal som vi kall- lar för HIV-mannen. Inte så smickrande kanske, men det blev så när vi inte visste hans namn, och vi har kommit i kontakt med honom just för att han har HIV.Han knackade på dör- ren hos oss en gång och bad om pengar till medi- ciner. Det var Magnus som öppnade. Då visste vi inget om honom, så Mag- nus började ställa frågor.
Mannen berättade att hans fru dött och att han hade en liten dotter som han tog hand om. Flickan hade också HIV, och un- der samtalets gång kom det fram att mannen hade stor ångest över det. Han levde under en dödsdom, och han var rädd för dö- den. Det här var alltså en man med stora problem.
Samtalet övergick till att handla om döden, och hur man bäst förbereder
sig för den. Magnus ta- lade om Jesus med ho- nom, men mannen hade lite svårt att se hur Jesus skulle kunna hjälpa ho- nom. Han verkade inte förstå att hans problem till stor del handlade om brist på frid och trygghet.
Magnus bjöd honom med till kyrkan. ”Ja, jag kan komma på söndag och ge mitt liv åt Jesus” svarade han ganska oengagerat.
Evangeliet hade han hört förr. Eller åtmins- tone det han trodde att evangeliet handlade om.
Men det hade inte träffat
honom, inte öppnat hans hjärta.
”Skall du ge ditt liv åt Je- sus? Vad skall Jesus med ditt liv?” frågade Mag- nus. ”Han behöver inte det!” Inbillade vi oss, el- ler spetsade mannen öro- nen? Magnus fortsatte och förklarade evangeliet än en gång. Du behöver inte ge något åt Jesus. Han har redan gett allt åt dig! Det du saknar är inte ett beslut i en kyrka. Det du saknar är tro, tro på vad Jesus har gjort för dig, och tro på att det räcker.
Mannen kom aldrig till
kyrkan. Vi har sett ho- nom en gång efteråt, då ville han ha pengar för en medicinsk undersökning.
Den gången blev det inga andliga diskussioner.
J
ag önskar att jag kun- de berätta framgångs- historier. Jag önskar att jag kunde skriva om hur människor tar emot bud- skapet om Jesus i tro och om hur deras liv förvand- las som en följd av det.Men i stället delar jag med mig av den (åtmins- tone hittills) föga fram- gångsrika berättelsen om HIV-mannen.
Men så emellanåt hän- der något uppmuntran- de. Ett sådant exempel är Lkotokote. Han var vår vakt när vi för flera år se- dan bodde i bushen för att studera samburusprå- ket. Han hade en barns- lig tro på Jesus, men han var inte döpt. Efter många långa diskussioner kom
han fram till att han bor- de bli döpt. Det som fick honom att förstå vikten av att vara döpt var vad en samburukollega till oss förklarade för honom: en samburu märker till ex- empel sina getter för att hålla reda på vilka getter som tillhör honom. Ge- nom dopet märker Gud oss som kristna, så att han vet att vi tillhör honom. I juni ringde Lkotokote och berättade lyckligt att han nu var döpt!
I
bland ser vi framgång, oftast inte. Men det vi ofta, ofta ser är Guds när- varo och hans omsorg om oss och det bekräftar för oss att vi är på rätt plats.Om jag började berätta om Guds beskydd i tra- fiken och på leriga, usla vägar kunde jag nästan skriva en bok. Jag kun- de berätta om hur språ- ket öppnat sig för oss, så att vi hittat bra översätt-
ningar för många viktiga ord i vårt arbete med att översätta Bibeln till sam- buruspråket. Jag kunde berätta om hur olika par- ter närmat sig varandra som gjort det möjligt att ens börja översätta Bi- beln. Jag kunde berätta om människor som Gud skickat i vår väg för att uppmuntra oss och för att underlätta vardagen för oss. Och så vidare.
Vi lever ett menings- fullt liv här. Ett liv till- sammans med Gud är me- ningsfullt, även om man inte kan skryta över till exempel växande kyrkor.
Men så är ju den saken egentligen inte på vårt an- svar, utan på Guds. Vill ni vara med och be om att samburufolket i allt större utsträckning skulle få lära känna Jesus?
ANNA DAHLBACKA Petrus församlings missionär bland samburufolket.
Maralal, Kenya
Missionärsliv
Magnus med Lkotekote.
ANNA DAHLBACKA
Ett liv av frukt och möda
Psalmen ”Solen gick upp i Nousis” skrev Abraham Achrenius då han äntligen fick se väckelse i sin egen församling.
Abraham Achrenius föd- des i Somero i Jakku- la by år 1706 som son till sockenadjunkten, sena- re kyrkoherden i Some- ro, Simon Achrenius. När Abrahams mor Elisabeth väntade honom hade hon i en dröm hört en röst säga: ”Du skall få en son vars namn skall vara Ab- raham.” Så blev det också.
År 1725 blev Achrenius inskriven vid universitet i Åbo och började stude- ra teologi. Han levde ett tämligen sorglöst liv men ställde ibland till det för sig: blev inblandad i slags- mål på Rungeens krog och söndrade fönsterru- tor hos domkyrkoklock- aren Hodenius. Speciellt utmärkte han sig ändå ge- nom att skriva och läsa upp sina egna dikter.
Under den här tiden hade olika pietistiska strömningar i radikalare former nått Finland från Tyskland. I Sions fånge ges en definition på ordet pie- tist: Att leva med Herren.
Men vid teologiska fakul- teten i Åbo där Achrenius studerade varnades elev- erna för de nya idéerna.
Pietismen kallar
Enligt tidens sed verkade Achrenius även som hem- lärare och kom i den egen- skapen till överste Gustav Creutz i Fredrikshamn år 1728. Dennes broder, karolinen Carl Creutz, hade efter slaget vid Pol- tava blivit tillfångatagen och förd till Sibirien. Där hade han fått upp ögonen för den pietistiska väck- else som spred sig hos de tyska krigsfångarna. Som återvändande fånge förde han sedan pietismen med sig till Finland. Värdfolket påverkade Achrenius reli- giösa utveckling och han fick frälsningsvisshet ny- årsaftonen 1728.
Efter en viss vånda lät Achrenius prästviga sig i september 1730. Däref- ter kom han till Jakobstad som hjälppräst åt den åld-
rande kyrkoherden De- german. Degermans vack- ra dotter Anna fick snabbt upp ögonen för den bred- axlade Achrenius. De gif- te sig så småningom och fick två barn. År 1736 kom Achrenius till Esse som präst och gick där med stor nit in för prästupp- giften, han började bland annat undervisa ungdo- marna före deras konfir- mation. Vid en biskopsvi- sitation 1740 fann man att det här var en så bra sak att denna ”skriftskola” på- bjöds som obligatorisk i hela Finland.
Under den här tiden bör- jade radikalpietisterna hål- la hemandakter, så kallade konvertiklar, även i Esse.
Dessa samlingar var dess värre olagliga eftersom re- geringen hade låtit skriva det s.k. Konventikelplaka- tet som förbjöd privata re- ligiösa möten. Kyrkans led- ning var – inte utan orsak – rädd för att irrläror skul- le spridas. Först försökte Achrenius tala pietisterna till rätta men det slutade med att han själv gick över till deras sida.
Anmärkningar och landsflykt
År 1740 dog sorligt nog både frun Anna och dot- tern Margareta. Som änkling gick Achrenius
nu in för att försöka för- bättra det andliga tillstån- det i sin församling bl.a.
med hjälp av samtal före nattvardsgången. Det här skaffade honom också ovänner. Några nämnde- män klagade till domka- pitlet och det slutade med en anmärkning.
Sedan under pingsten 1740 blev det mera dra- matik. Den passionera- de Achrenius kände nu att han fått nog av kyrkan, hoppade upprört i pre- dikstolen och avsade sig prästtjänsten genom att slänga sin prästkappa. Ef- ter detta började han hål- la gudstjänster med pie- tisterna och tog sig också en ny hustru: kyrkväktar- dottern Kristina Swahn- bäck från Jakobstad. Då han hade avsagt sig präst- tjänsten vigde han sig själv med sin nya fru. Det här ledde till att domkapitlet och Åbo hovrätt kallade honom till Åbo. Man kon- staterade ändå att han inte ringaktat Guds ord och att han uppenbart ville be- kämpa skenheligheten i församlingen.
Under tiden hade radi- kalpietismen i Essetrak- ten börjat spåra ur. De iv- rigaste slutade arbeta, höll i stället möten från mor- gon till kväll och hemföll till otukt. Då började Ach- renius ta avstånd från dem
och reste med sin familj till Sverige. Där fanns från förut många separatister.
Men Achrenius trivdes inte i deras sällskap efter- som han ansåg dem vara själviska och egenrätt- färdiga. I sinom tid kalla- des Achrenius till förhör till kungliga justitierevi- sionen. Förhöret slutade med att Achrenius fick sin prästtjänst tillbaka. Han vigde sig även på riktigt med sin hustru enligt det långa formuläret och kom tillbaka till Åbo 1743.
Äntligen väckelse
Då han redan under stu- dietiden utmärkt sig som en god diktförfattare blev han nu erbjuden profes- suren i poesi men tog inte emot den. ”Ingen har med hjälp av dikter kommit in i evigheten” skrev han. Un- der den här tiden livnär- de han sig ändå med att skriva och sälja dikt- och sånghäften. Det blev över 200 stycken. I den finska psalmboken står fortfa- rande ”Arkkivirsi A. Ach- renius” som ingress till många av psalmerna. År 1753 fick Achrenius kyrko- herdetjänsten i Nousis.
När han våren 1758 be- fann sig på Åbo torg för att sälja smörtiondet hör- de han hur försäljargran- nen hånfullt talade om pi-
gan Liisa Eriksdotter som efter att ha läst boken ”En sann omvändelse” kommit i syndanöd varefter hon hört en röst säga: ”Tvivla icke på min nåd”. Därefter började hon för alla för- kunna syndens dom och nådens liv. Det här ledde till en väckelse som fort- farande är levande i syd- västra Finland, den s.k.
bedjarrörelsen. Ett halvt år efter att Achrenius be- sökt Åbo torg kom väckel- sen också till Nousis. I sin glädje skrev han dikten Aurinko nousi Nousiaisissa (Solen gick upp i Nousis).
Den nybyggda prästgår- den i Nousis blev nu stöd- jepunkt för de väckta präs- terna. Men ett problem fanns dess värre kvar: för- budet mot privata religiö- sa förekomster. Achrenius fann på råd, han ordnade så att det sjöngs flitigt på de väcktas möten – sång- er och psalmer hade han ju försett dem med. Då det inte stod någonting om förbud mot sång kunde myndigheterna inte sätta dit väckelseledarna.
År 1760 dog Abraham Achrenius i prediksto- len i Nousis kyrka. Vi har fortfarande kvar en psalm av honom i den svenska psalmboken: psalm 268, Jesus korsets man, segern åt oss vann.
GÖRAN LINDÉN
Abraham Achrenius var en man som fick utstå många vedermödor i livet; hans hustru och barn dog, vänner svek och han hamnade i landsflykt.
Men han var också den som lade grogrunden för de väckelser som senare uppstod i Österbotten och sydvästra Finland. Petrus församlings littera- turkrets behandlade i våras Jaakko Haavios bok Sions fånge som handlar om lyrikern, konstnären och prästen Achrenius.
”Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: ’Vill du bli frisk?’
Den sjuke svarade honom:
’Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig.’”
Joh 5: 6-9a
Jag och några andra ungdo- mar från Petrus församling reste till Tjeckien första veck- an i juli i sommar för att få be- rätta om Jesus för mänskor i staden Ostrava. Under vår tid där gick vi flera dagar förbi en man som sålde tidningar i ett gathörn. Den nästsista da- gen bestämde jag och en god vän oss för att berätta evange- liet för honom. Mannen kun- de väldigt lite engelska, så jag fick istället användning för min rostiga skoltyska.
Han berättade att han ar- betade för staten och att han varje dag stod i samma gat- hörn och sålde tidningar. Vi förstod bara lite av det han berättade, men när vår tolk så småningom kom förbi fick vi chansen att berätta för ho- nom om Jesus och Gud. Han svarade att han nog trodde på Gud men inte ville ha nå- got med honom att göra ef- tersom han ansåg att Gud är någon man tar sig till bara om man nått absoluta botten. Det mannen ansåg vara viktigt i livet var att arbeta hårt, att inte dricka och att hjälpa till så mycket som möjligt – så blir man lycklig, menade han.
Vi frågade om han kände att nånting viktigt fattades i hans eget liv. Ja, det tyckte han men kunde inte sätta fing- ret på det. Han sade att han ofta kände en ofrid; en ångest över att han inte hjälpte sin familj tillräckligt. Han berät- tade också att han led av en svår astma under nätterna.
”Får vi be för dig?” fråga-
de vi för tredje gången un- der ett samtal som nu varat i nästan en och en halv tim- me. Utan att svara berätta- de han i långa meningar om att när allt kom omkring så var det nog naturen som var hans egentliga Gud, om hur svårt han hade det med sin astma, om hur lång tid han hade jobbat, om hur mycket han gjorde för att hålla an- dra mänskor nöjda. Och om
hur mycket han gjorde för att hålla Gud nöjd – om nu Gud skulle råka finnas alltså.
Medan han talade började jag tänka på vad Jesus gjorde för den sjuke mannen i Jo- hannesevangeliet 5. Där frå- gar han mannen som varit sjuk i 38 år “Vill du bli frisk?”.
Istället för att svara kommer mannen då med många för- klaringar och undrar klagan- de varför han inte har någon
som följer med honom till dammen. Både den mannen och mannen på gatan i Ostra- va hade samma hinder: sig själva – och de problem de brottats med i åratal.
Mannen med tidningarna tog inte emot Jesus den da- gen. Vi bad för honom och hans astma, men jag har ing- en aning om han blev botad.
Trots det fick vi ett starkt hopp och en tröst i att Je- sus kan bota och komma in i hans liv, precis som med den sjuke mannen vid dammen:
”Jesus sade till honom:
“Stig upp, ta din bädd och gå!” Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.” Joh 5: 6-9b”
Den berättelsen påminner oss om en livsviktig sanning:
Gud ger av sig själv och av sin kärlek till oss bara av nåd.
Vi kan aldrig någonsin förtjä- na Hans kärlek, Hans närhet eller Hans helande. Allt han ger kan bara tas emot som en gåva, helt och hållet gratis!
AXEL SJÖGREN
Mannen i gathörnet
Gnistan
I somras åkte ett gäng ungdomar från Petrus församling till staden Ostrava i Tjeckien för att berätta om Jesus.
Vi startar onsdagen 4.9 kl. 17.00 i Hagasalen, Vespervägen 12 A.
Familjegospel är en kör för barn 0-100 år!
Häng med oavsett körvana eller tonträffningsförmåga.
Vi sjunger, dansar och har roligt.
Kom med eller utan barn.
Kaffe & smörgås kl. 16.30!
i Hagasalen onsdagar
kl. 17–18
Vi startar onsdagen 4.9 kl. 17.00 i Hagasalen, Vespervägen 12 A.
Familjegospel är en kör för barn 0-100 år!
Häng med oavsett körvana eller tonträffningsförmåga.
Vi sjunger, dansar och har roligt.
Kom med eller utan barn.
Kaffe & smörgås kl. 16.30!
i Hagasalen onsdagar
kl. 17–18
Andrum
Det kan va’ svårt att hitta tid Det kan va’ svårt att känna frid Det kan va’ svårt att komma nära Ett fadershjärta fyllt av längtan Men mitt i stridens hetta öppnar sig En möjlighet att vila ut
Andas in Herrens nåd Andas ut andens frukt
Då vi ger vår tid till Gud så skapas rum Andrum
Ibland så blir vi bakom ljuset förda Kvävda under en ökad arbetsbörda
Men Gud har sagt ”Kom till mig, lär av mig.”
”Kom och hitta vila för din själ.”
Andas in Herrens nåd Andas ut andens frukt
Då vi ger vår tid till Gud så skapas rum Andrum
Journalistikstuderanden och lovsångsledaren Johan Myrskog vann årets temasångtävling på Ungdomens Kyrkodagar med sin låt Andrum. På den här adressen kan du lyssna på den vinnande låten: soundcloud.com/johan-myrskog/andrum eller skanna QR-koden med en smarttelefon.
Lyriken bjuder vi på direkt här i tidningen:
Varför tror jag? En myck- et relevant fråga! Det är trots allt min tro som mer än något annat har infly- tande över hur jag lever mitt liv, så man kan med all rätt förvänta sig att jag har ett bra svar. Jag tror att det är hälsosamt för var och en att ställa sig denna fråga, eller om man inte tror, fråga sig varför man inte gör det. Jag upp- lever att det i den väster- ländska kontext som vi lever i finns en inbyggd skepsis mot tanken på en personlig Gud. Tron på
Jesus som personlig fräl- sare, och framförallt tan- ken på att det skulle fin- nas en auktoritet som har inflytande över ens liv är provocerande för många.
När jag reflekterar över min tro finns det utan tve- kan en intellektuell di- mension som är väldigt viktig för mig. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle tro på en Gud vars existens framstår som en logisk omöjlighet. Men jag upplever det mycket stimulerande att emellan- åt lyssna till filosofer som
argumenterar för och emot Guds existens: det är i linje med min analy- tiska läggning och det gör det också lättare för mig att förstå varför folk tror
Tron är logisk, Gud är god
Namn: Ronny Thylin Ålder: 38
Familj: fru Marika och barnen Elsa och David.
Arbetsuppgift i Petrus: kaplan.
Mitt jobb känns viktigt för att: den här världen behöver få höra Guds ord om frälsning och jag får vara med i det arbetet.
Mitt favorit fordon är: något med en stark dieselmotor och mycket ut- rymme.
Det konstigaste jag någonsin smakat är: en marockansk paj jag åt på en se- mesterresa. Jag ville pröva på någon- ting lokalt, men den är fortfarande det otäckaste jag smakat.
Det bästa stället jag rest till var: Det finns många, men studieresan till det första finska missionsfältet Namibia och Angola våren 2006 var något utöver det vanliga. Jag tänker på alla historiska platser vi besökte, bl.a.
Martti Rautanens hem och missions- stationen i Shangalala, alla möten med lokalbefolkningen, den fantastiska naturen och bilfärden med terrängbil i Angola före gryningen.
En av hemligheterna till ett lyckligt liv är: att kunna vara nöjd med det man har. Det finns så otroligt mycket man skulle vilja ha. Det tar aldrig slut, men man klarar sig faktiskt med förvånans- värt lite. Lycklig blir man först när man lärt sig, och kommer ihåg, att värde- sätta allt man redan har.
Det bästa med att vara pappa är: att gång efter
annan se hur barnen är trygga när jag är med dem. De behöver min närvaro. Och att se dem växa och lära sig nya saker är fan- tastiskt. Jag kommer ihåg när Elsa upptäckte att man kan flyta i vattnet och hur Davids ordförråd ständigt ökat den här sommaren.
Fina stunder!
Ett inspirerande citat: ”Gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.”
(Luk. 10:20)
Ett annat yrke än präst jag kunde tänka mig: det finns många intres- santa yrken: bilmekaniker, båtbyggare, skogsarbetare, men jag har svårt att tänka mig att jag skulle göra något an- nat än det här.
Man kommer närmare Gud då: man avskiljer en stund av dagen för bön och bibelläsning och då man försöker förverkliga Guds vilja i sitt liv. Jag får den känslan t.ex. i situationer då jag måste göra ett aktivt och medvetet val för att något skall bli rätt och i enlighet med Guds vilja.
Min favoritbok i Bibeln är: Johannes- evangeliet, framför allt första kapitlet.
Avsluta meningen ”Det finns alltid...”:
någonting att vara glad för och tacka för.
Ett personlighetsdrag hos Jesus som jag speciellt uppskattar: Hans längtan efter att Faderns vilja skall ske.
Namn: Daniel Björk Ålder: 33
Familj: en härlig fru och (snart) två underbara söner.
Arbetsuppgift i Petrus: försam- lingspastor.
Mitt jobb känns viktigt för att: jag får vara med och se männis- kors liv bli förvandlade.
Mitt favorit fordon är: nåt eldrivet.
Kanske min eldrivna cykel eller en Tesla Roadster supercar.
Det konstigaste jag någonsin smakat är: Escargot, det är konstigt att äta sniglar, så får folk säga vad de vill... :-)
Det bästa stället jag rest till var:
Italien, har blivit en återkommande favorit med sina mustiga viner, oliver och salami.
Jag har alltid tyckt om att: ha my- siga hemmakvällar eller gå på dejt med min vackra fru.
Få vet att jag är riktigt bra på: att bygga avancerade konstruktioner i Duplo med min 2-årige son.
En av hemligheterna till ett lyckligt liv är: att skratta ofta. Mest åt sig själv.
Det bästa med att vara pappa är:
att livet får en helt ny mening.
En process i livet som Gud hjälpt mig med: att bli ödmjuk. Ödmju- kare... Åtminstone lite. :-)
Något av det svåraste jag gjort: att köra
buss i Åre.
Något oväntat med livet: hur lätt och härligt och välsignat livet kan få vara ibland!
En förebild förutom Jesus som jag har:
vår kyrkoherde Bengt, som alltid utstrålar frid, glädje och framtidstro.
Ett inspirerande citat: ”I’m not where I need to be, but thank God I’m not where I used to be!” – Joyce Meyer.
Ett annat yrke än präst jag kunde tänka mig: att lära engelsmännen hur man isolerar sina hus.
Man kommer närmare Gud då:
man glömmer sig själv för en stund och lever för andra.
Min favoritbok i Bibeln är: Daniels bok :-)
Avsluta meningen ”Det finns all- tid...”: nya möjligheter.
Ett personlighetsdrag hos Jesus som jag speciellt uppskattar: Han lyckas alltid överraska människor, han är aldrig riktigt som de väntat sig.
Det här vill jag kämpa för: En levande församling som modigt och frimodigt följer Jesus.
Därför tror jag
och varför de inte gör det.
Tron är ändå mer för mig än ett teoretiskt anta- gande. Bibeln talar om ett liv i gemenskap med Gud.
På samma sätt som en mänsklig relation är rätt fattig utan växelverkan mellan de berörda parter- na skulle min tro vara fat- tig om den byggde enbart på ett intellektuellt anta- gande.
Jag tror framförallt för att jag har sett att ett liv tillsammans med Gud är bättre än ett liv utan Gud.
Jag har märkt att när jag lägger en dag i Guds hand redan från morgonen blir det en bättre dag än när jag försöker leva en dag i tron att jag klarar mig själv. Jag märker att jag är en fridfullare och mera harmonisk medmänniska om jag lever livet tillsam- mans med Gud än om jag försöker kämpa framåt på egen hand.
Man kan alltså säga att jag tror dels för att det framstår som det mest lo- giska alternativet och dels för att jag har märkt att Gud är god, trofast, till- fredsställande och hjäl- pande. En fråga som jag ofta ställer mig är om jag tror på Gud för den Han är eller om jag tror på Gud för allt det Han ger mig. Det är på samma sätt som med alla andra rela- tioner. Om jag är vän med någon mest för att det ger
mig fördelar kommer den relationen aldrig att vara så innerlig som om jag var vän med någon mest för att han är den han är. Jag hoppas och ber att min relation till Gud är grun- dad på den Han är mera än på det Han ger mig.
Jag hoppas också att min tro gör mig beredd att föl- ja Jesus oberoende av vad det kostar mig.
MATIAS SNICKARS studerar automations- och systemteknik samt arbetar som ungdomsledare i Petrus församling
Kvinnobrunch
Lördagen 26.10 kl. 10.30 i Hagasalen.
Välkommen på
Talare är Amanda Audas-Kass.
Nyheter från Petrus, årgång 5, nr 3/2013 Utgivare: Petrus församling, Vespervägen 12 A, 00320 Helsingfors. Ansvarig utgivare: Bengt Lassus. Redaktion: Amanda Audas-Kass, Kristina Fernström, Stig-Olof Fernström, Rufus Hedengren, Göran Lindén, Mikael Nyström. Layout: Jaagon Ab/Jenni Signell. Församlingen förbehåller sig rätten till ändringar. Följ med annonseringen i Kyrkpressen.
Baggis, Baggbölevägen 17 Björkebo sommarhem, Nummela Grindis, Skaldestigen 2
Kottby kyrka, Metsolavägen 14 Kånala kapell, Plöjarvägen 4
Kårböle kyrka och kapell, Gamlasvägen 6 Lukascentret, Hagasalen, Vesperv. 12 A, vån 2 Lukasgården, Munkstigen 2
Malms kyrka, Kommunalvägen 1
Munkshöjdens kyrka, Raumovägen 3 Munksnäs kyrka, Tegelstigen 6 Månsas kyrka, Skogsbäcksvägen 15 Norra Haga kyrka, Tolarivägen 1 Seuris, Månsasvägen 21
Sockenbacka kyrka, Sockengränden 4 Södra Haga kyrka, Vespervägen 12, vån 3 Viks kyrka, Agronomgatan 5
Åggelby gamla kyrka, Brofogdevägen 12
Tfn (09) 2340 7100, Fax (09) 2340 7101 E-post petrus.fors@evl.fi
Hemsida www.petrusforsamling.net
E-post till anställda: fornamn.efternamn@evl.fi(inte åäö)
Kansliet öppet må–ti 9–13, on 13–17 och to–fr 9–13.
Dessutom kvällstid enligt överenskommelse.
Adress Vespervägen 12 A, 00320 Helsingfors.
Förböns-e-post pray.petrus@evl.fi Förbönsämnen ti 10–12 förbönskvällar 18–18.45 tfn 2340 7171
Pro Markus församling rf 134730-412282 Björkebo sommarhem rf 209220-110115 Pro Lukas rf 405515-227669
Pro Lukas referenser enligt sektorer: Förbönstjänst: 25043, Barn och familjearbetet 25302, Där stödet bäst behövs 25315, Ungdomsarbetet 25373, Diakonin 25399
Pro Lukas tillhandahåller på kansliet kondoleans- och hyllningsadresser.
Petrus församling
Verksamhetspunkter
församling
Präster
Björk Daniel, kaplan 2340 7128 050 432 3305
Bonde Niklas, församlingspastor 2340 7124 050 591 8795 Kass Fredrik, församlingspastor, (faderskapsledig)
Lassus Bengt, kyrkoherde 2340 7110 050 551 4807
Sandell Halvar, kaplan 2340 7221 050 380 3920
Thylin Ronny, kaplan 2340 7121 050 380 3548
Musiker
Björk Rebecka, musikledare 050 522 9098
Hilli Peter, kantor 2340 7224 040 831 4876
Diakoniarbetare
Nybergh Nina, diakonissa 2340 7126 040 821 5983
Riska Gunilla, diakonissa 2340 7125 050 576 8643
Sandell Bodil, diakonissa 2340 7227 050 380 3925
Barnledare
Elo Benita, hjälpledare i Lukasgården 2340 7141 050 323 2909 Fagerholm Nina, fritidshemsledare i Sockenbacka 2340 7142 050 381 5952 Leskinen Susanna, ledare för barnarbetet 2340 7230 050 560 9157 Lundström Marianne, fritidshemsledare
i Lukasgården 2340 7141 050 323 2909
Martikainen Anne-Marie, fritidshemsledare i Tallkotten 2340 7140 050 409 0601
Sinko Alice, dagklubbsledare 2340 7232 050 5296 464
Ulfvens Gunilla, hjälpledare i Sockenbacka 2340 7142 050 381 5952
Sekreterare
Lindqvist Monica, församlingssekreterare 2340 7112
Hedengren Rufus, informationssekreterare 2340 7135 050 436 7406 Perret Christoffer, projektsekreterare 2340 7213 050 379 5703
Ungdomsledare
Skogvik Ida-Marie, ungdomsledare 2340 7245 050 522 8684 Snickars Matias, ungdomsledare 2340 7231 050 414 7338
Övriga
Fernelius Taru, vaktmästare 2340 5350
Elzohary Salme, vaktmästare 050 584 6468
Sjövall Majvor, värdinna 2340 7131 050 343 5990
På Petrus hemsida hittar du förutom händelsekalendern också tidigare utgivna Petrusblad, en kortfilm om gemenskap och mer om Jesus! Besök oss här: www.petrusforsamling.net.
Höstens program
3.9–13.12.2013
Gudstjänster
Terminstart – Högmässa i Månsaskyr- ka, Skogsbäcksvägen 15, sö 8.9 kl.10.
Högmässa i Munksnäs kyrka, Tegelsti- gen 6, varje söndag kl. 10, med start 15.9.
Högmässa i Åggelby gamla kyrka, Brofogdevägen 12, varje söndag kl 10, med start 15.9. Dock ingen högmässa 13.10. Gudstjänst lö 2.11 kl. 10.
Konfirmationsmässa för Lekholmen- lägret i Munkshöjdens kyrka, Raumo- vägen 3, 13.10 kl. 13.30. Övning och fotografering för Lekholmen-konfir- manderna 10.10 kl. 16 i Munkshöjdens kyrka.
Konfirmationsmässa för Björkebo- lägret i Malms kyrka, Kommunalvägen 1, 6.10 kl. 12. Övning och fotografering för Björkebo-konfirmanderna 3.10 kl. 17 i Malms kyrka.
Vesper i Åggelby gamla kyrka, Brofog- devägen 12, följande torsdagar: 19.9, 17.10 och 21.11 kl. 19.
Bibeleftermiddag i Lukascentret, Hagasalen, Vespervägen 12, ordnas följande torsdagar kl. 13.30: 5.9, 3.10, 31.10 och 28.11.
Bibelträff i Månsas kyrka, Skogsbäcks- vägen 15, ordnas följande måndagar kl.
18: 23.9, 7.10, 21.10, 4.11 och 18.11.
Bibelstudium i Malms kyrka, Kommu- nalvägen 1, ordnas följande söndagar kl. 18: 15.9, 29.9, 27.10 och 10.11.
Puls är en ny slags gudstjänst för alla åldrar. Vi träffas i andra våningen på LukasCentret, Vespervägen 12 A, varje söndag klockan 15.30 med start den 1.9. TIPS: Den nya kaffeautomaten är igång, så kom tidigare och umgås lite före gudstjänsten! En chans att träffa nya och gamla vänner. Vi ses. :-).
Dagscafé ordnas i Månsas kyrka, Skogsbäcksvägen 15, följande tisdagar kl. 13: 17.9, 1.10, 15.10, 29.10, 12.11 och 26.11.
Förbön och tack i Munkshöjdens kyrka, Raumovägen 3, kl. 19 under föl- jande tisdagar: 17.9, 1.10, 15.10, 29.10, 12.11, 26.11 och 10.12.
Kvinnobrunch ordnas lördagen 26.10 kl. 10.30, i Hagasalen, Vespervägen 12 A. Talare är Amanda Audas-Kass.
Musiklek i Malms kyrka, Kommunal- vägen 1, ordnas varje tisdag kl. 10, med start 10.9. Ledare är Sussi Leskinen.
Kaffeservering. Årets sista musiklek i Malm ordnas 10.12.
Musiklek i Hagasalen, Vespervägen, ordnas varje fredag kl. 10, med start 13.9. Ingen musiklek 18.10 eller 6.12.
Ledare är Sussi Leskinen. Kaffeser- vering. Årets sista musiklek i Haga ordnas 13.12.
Musiklek i Munksnäs, i Lukasgården, Munkstigen 5, ordnas varje torsdag kl.
10, börjandes från 12.9. Ingen musiklek 17.10. Ledare är Rebecka Björk. Kaf- feservering. Årets sista musiklek i Munksnäs ordnas 12.12.
Babyrytmik i Månsas, Skogsbäcks- vägen 15, ordnas varje fredag kl. 10, börjandes från 13.9. Ingen babyrytmik 18.10 eller 6.12. Ledare är Rebecka Björk. Kaffeservering. Årets sista ba- byrytmik i Månsas ordnas 13.12.
Litteraturkretsen träffas kl. 19 i Månsas kyrka, Skogsbäcksvägen 15, följande tisdagar: 24.9, 22.10 och 19.11. Efter inledning följer fri diskussion över en bok och dess författare. Man behöver inte ha läst boken eller vara insatt i litte- ratur för att delta. Kaffe och te serveras.
Aicka och Micke Nyström leder.
Lukasklubben för män träffas i Haga- salen, Vespervägen 12 A, kl 19, följande måndagar: 30.9, 4.11 och 2.12.
Familjegospel träffas varje onsdag med start 4.9. Familjegospel är en kör för barn 0-100 år! Häng med oavsett körvana eller tonträffningsförmåga.
Vi sjunger, dansar och har roligt. Kom med eller utan barn. Kaffe o smörgås för den hungrige kl 16.30. Ingen anmä- lan behövs. Ledare är Rebecka Björk.
Petruskören övar 11.9 kl. 19 och 25.9 kl. 18.30 i Hagasalen, Vespervägen 12 A.
Vokalensemblens sångövning startar i Malms kyrka, Kommunalvägen 1, 12.9 kl 18:30.
Tempeltjänarna träffas i Hagasalen, Vespervägen 12 A, 24.9 och 24.10 kl. 18.
Samtal under dagar av sorg. Niklas Bonde och Ruth Franzén bjuder in till ny sorgegrupp med start 6.11 kl. 18.00 i Hagasalen, Vespervägen 12 A. För- frågningar och anmälningar till Niklas Bonde eller till Petrus församlings kansli.
Årets Keswick-möten 3–5 oktober kl. 18 i Johannes församlings sal i Högbergsgården. Huvudtalare predi- kanten Ingmar Rönn. Årets tema: Var inte rädd ...
Dagscafé
tisdagar jämna veckor i Månsas kyrka ...med start den 17 september
Vi förbehåller oss rätten till ändringar.
