Skapad av: Chefläkaravdelningen
Innehållsansvarig: Monica Ericson Sjöström
Riktlinjen är vad avser samarbete med polisen uppdaterad i samråd med Polismyndigheten:
(kommissarie Geir Högstad).
Nyckelord: LPT, vårdintyg, psykiatrisk tvångsvård, tvångsvård, handräckning, polis Riktlinjen gäller för: Närhälsan
Godkänd av: Primärvårdsdirektör Giltighet: från 2020-08-20 till 2022-08-20 Version: 4.0
Riktlinje
Intyg enligt lagen om
psykiatrisk tvångsvård
(LPT) – ”vårdintyg” och
polishandräckning
Innehåll
Villkoren för tvångsvård ... 3
Vad är en allvarlig psykisk störning? ... 3
Bedömning av vårdbehovet ... 4
Vem får utfärda vårdintyg? ... 4
När får vårdintyg utfärdas ... 4
Vilken vårdenhet har ansvar att utföra vårdintygsbedömningen? ... 5
Vårdintygsbedömning av känd patient och det inte är helt akut ... 5
Vårdintygsbedömning i akuta situationer ... 5
Begäran om polishandräckning ... 6
Vem får begära polishandräckning? ... 6
När kan polishandräckning begäras? ... 6
Polisens befogenheter och skyldigheter samt läkares begäran om handräckning ... 7
Praktisk i samband med begäran ... 7
OBS viktiga formalia att tänka på vid begäran om polishandräckning ... 8
Transport ... 8
Polismyndighetens behov av information vid en handräckningsbegäran. ... 9
Sekretess ... 10
Dokument som reglerar förutsättningar för tvångsvård och utfärdande av vårdintyg. ... 10
Bilagor ... 11
Villkoren för tvångsvård
Villkoren för tvångsvård är utformade med sikte på att begränsa tvångsvården till vad som är oundgängligen nödvändigt. Det är ett frihetsberövande.
Psykiatrisk tvångsvård får endast ges om förutsättningarna i 3§ LPT är uppfyllda:
• Patienten lider av en allvarlig psykisk störning och har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård på en sjukvårdsinrättning med dygnet-runt- vård (sluten psykiatrisk tvångsvård)
eller
Patienten behöver ges nödvändig psykiatrisk vård (öppen psykiatrisk tvångsvård). Dessa intyg skrivs i Psykiatrin och omfattas inte av denna riktlinje.
och
• Patienten motsätter sig sådan vård eller det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke.
• Tvångsvård får ej ges om patientens psykiska störning utgörs av enbart en utvecklingsstörning.
• Vid bedömning av vårdbehovet ska det även beaktas om patienten är farlig för annan person. (Lag 2008:415)
Vad är en allvarlig psykisk störning?
• Tillstånd av psykotisk karaktär d.v.s. störd verklighetsuppfattning med symtom av typ vanföreställningar, hallucinationer och förvirring.
• Demenstillstånd med psykotiska manifestationer.
• Allvarliga depressioner med självmordstankar.
• Svåra personlighetsstörningar med impulsgenombrott av psykoskaraktär.
• Krisreaktion där påverkan på den psykiska funktionsnivån blir så uttalad att den är av psykotisk art.
• Alkoholpsykoserna såsom delirium tremens, alkoholhallucinos och klara alkoholdemenstillstånd.
• Narkotikamissbrukare med psykotiska symtom.
• Missbrukare med allvarligt förvirringstillstånd.
• Svårartade abstinenstillstånd kan ibland under en kortare tid betecknas som allvarlig psykisk störning.
• Kleptomani, pyromani och sexuella perversioner såsom pedofili och sexuell sadism kan i vissa fall vara en allvarlig psykisk störning. I så fall blir det knappast aktuellt med akut bedömning av en läkare som inte känner patienten.
En allvarlig psykisk störning får bedömas efter grad av yttringar och symtom. Vid prövningen måste man också ta hänsyn till växlingar i tillståndet och risk för återfall om behandling avbryts för tidigt. Man får göra en sammanvägd bedömning i varje enskilt fall.
Bedömning av vårdbehovet
Vårdbehovet ska vara oundgängligt i det aktuella skedet och det är inte tillräckligt att det bedöms som oundgängligt längre fram i tiden.
Risken för patientens liv eller hälsa ska vara avgörande när frågan om tvångsvård prövas. Hänsyn tas även till patientens personliga förhållanden till exempel levnadsförhållanden och relationer till omgivningen. En samlad bedömning av patientens psykiska tillstånd och situation i övrigt måste göras.
Om det går att lösa problemet på annat sätt med de resurser som finns inom den öppna psykiatriska vården och socialtjänsten ska inte tvångsvård tillämpas.
Det ska även beaktas om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. Det gäller närstående eller andra i
omgivningen.
Det finns inget hinder mot att psykiatrisk tvångsvård ges på en annan
sjukvårdsenhet än på en psykiatrisk. En patient med akut hjärtinfarkt och psykos eller en svår kroppsskada i kombination med en allvarlig psykisk störning kan vårdas på en somatisk avdelning och samtidigt behöva psykiatrisk tvångsvård.
Vem får utfärda vårdintyg?
Enligt SOSFS 2005:29, 5 kap. 4§ och LPT 4§ ska vårdintyg utfärdas av legitimerad läkare.
När får vårdintyg utfärdas
Enligt § 4 och § 5 i LPT får vårdintyg bara utfärdas efter särskild undersökning och i direkt anslutning till undersökningen. Ett beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning tvångsvård får inte fattas utan att ett vårdintyg utfärdats.
Intyget skall beskriva varför tvångsvård bedöms nödvändig och en redogörelse för den psykiska störningen och omständigheter i övrigt som ger upphov till vårdbehovet.
Det ska framgå att det finns sannolika skäl för att förutsättningarna för sluten psykiatrisk tvångsvård enligt LPT 3§ är uppfyllda.
Blankett från SKR ska användas (se bilaga) - den finns i AsynjaVisph (avritad, ej länkad)
Hänvisa till de paragrafer som är aktuella.
Vilken vårdenhet har ansvar att utföra vårdintygsbedömningen?
Den vårdcentral eller jourcentral som enligt närhetsprincipen finns där patienten befinner sig har ansvar att göra vårdintygsbedömningen. Om det finns en lokal överenskommelse hur patienter fördelas i närområdet har den närmaste
vårdcentralen enligt närhetsprincipen ansvar att lotsa patienten rätt. Om patienten inte är listad eller om situationen är akut/farlig gäller alltid närhetsprincipen. Man måste då i första hand se till patientens omedelbara vårdbehov.
Under dagtid kontaktas närliggande vårdcentral eller 1177.
Under jourtid d.v.s. vardagar 17.00–08.00 samt under lördagar, söndagar och helgdagar har den jourcentral/beredskapsjour där patienten befinner sig enligt närhetsprincipen ansvar att göra vårdintygsbedömningen.
Vårdintygsbedömning av känd patient och det inte är helt akut
Patienten kan vara känd på vårdcentralen och man kan gå tillsammans med närstående eller någon personal som känner patienten. Det kan vara från den psykiatriska verksamheten om patienten är känd där. Detta ska om möjligt alltid prövas innan man kopplar in polis. Om man prövat detta och det inte går till exempel man kommer inte in i bostaden eller patienten är uppenbart aggressiv, så begär man polishandräckning för undersökning
Primärvården har dock skyldighet att göra akuta vårdintygsbedömning dygnet runt.
(Tjänsten kan vara upphandlad del av tid)
Initiativet kan komma från exempelvis anhörig, socialtjänsten eller personal på vårdcentralen/psykiatriska mottagningen.
Man bör diskutera med psykiatrin innan man skriver vårdintyget. Dels för att få reda på om patienten är känd där dels för att förbereda mottagandet av patienten när vårdintyget är skrivet.
Vårdintygsbedömning i akuta situationer
Primärvården kontaktas vanligen i samband med att en person förefaller psykiskt sjuk blir akut förvirrad och aggressiv eller försöker ta livet av sig på något
”dramatiskt” sätt. Inte sällan är det polisen som hör av sig i dess fall. I annat fall
behöver man oftast begära handräckning. I dessa fall behöver man nästan alltid även handräckning för transport.
Begäran om polishandräckning
Begäran om polishandräckning för undersökning eller transport skall ske skriftligt med hänvisning till den paragraf man åberopar, LPT 47§. Detta kan ske genom fax eller överlämnas på plats enligt överenskommelse. Begäran görs via vakthavande stationsbefäl/vakthavande inre befäl på Polismyndigheten, se telefonlista.
Polismyndigheten ska pröva om de formella förutsättningarna för
handräckning är uppfyllda, till exempel om den person som har gjort framställan är behörig samt om det är fråga om en sådan situation att handräckning är möjlig.
Däremot ska polismyndigheten inte göra någon prövning i sak. (SKL Cirkulär 11:13)
Telefonnummer
Telefonnummer till polisen i Västra Götaland se bilaga.
Man kan alltid ringa via Polisens nationella växel, 11414, även om det kan ta längre tid att komma fram.
Vem får begära polishandräckning?
Endast läkare i allmän tjänst eller läkare som enligt avtal med landstinget har till uppgift att göra undersökningen.
När kan polishandräckning begäras?
Om det inte föreligger svårigheter att undersöka patienten utan polis så ska man göra det.
Om undersökning för vårdintyg inte kan göras utan patientens samtycke kan man begära handräckning från polismyndigheten enligt LPT 47§ för att kunna
genomföra undersökningen och för att få tillträde till den bostad eller det utrymme där den enskilde befinner sig. Detta ska bara göras när polisens särskilda
befogenheter (som anges i 10 och 10a §§ polislagen (SFS 1984:387)) krävs eller det annars finns synnerliga skäl (ej specificerade- SFS 2017:134). Det är viktigt att den enskilde om det inte är omöjligt eller uppenbart olämpligt undersöks där han vistas.
Ett beslut om omhändertagande för vårdintygsbedömning är en frihetsberövande åtgärd. Det är ytterst angeläget att ett omhändertagande genomförs så hänsynsfullt och skonsamt mot patienten som omständigheterna medger i det enskilda fallet.
Patienten kan också tas om hand för undersökning. I regel ska den läkare som beslutar om omhändertagande för läkarundersökning också utföra undersökningen.
Det senare sker som regel via psykiatrisk mottagning.
En läkare på en ort har möjlighet att kontakta en läkare på en annan ort där den enskilde vistas och begära om undersökning för vårdintyg.
Polisens befogenheter och skyldigheter samt läkares begäran om handräckning
I SKL Cirkulär 11:13 sägs att polisen enligt ett stort antal författningar är skyldiga att bistå myndigheter med handräckning. Det beror på den befogenhet en polisman enligt 10§ polislagen (1984:387) har att använda våld för att genomföra en
tjänsteåtgärd. Detta får sjukvårdspersonal inte göra. Handräckning ska endast komma i fråga när det finns behov av polisens särskilda kompetens och befogenheter.
I LPT 47§ regleras att om någon lider av allvarlig psykisk störning och är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv eller i övrigt behöver omedelbar hjälp så får polisen tillfälligt omhänderta personen i väntan på att läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal kan ge sådan hjälp eller föra personen till
sjukvårdsenhet.
I LPT 47§ framgår också att polisen ska lämna biträde på begäran (om polishandräckning) från läkare som avses i LPT 4§ för att
1. kunna genomföra en undersökning för vårdintyg
2. föra en patient till en sjukvårdsinrättning sedan vårdintyg har utfärdats
I SOSFS 2005:29 Kap 6 sammanfattas de lagar och föreskrifter som reglerar intygsskrivande läkare rätt att få biträde av polis i de situationer det behövs. D.v.s.
om den enskilde inte frivilligt går med på undersökningen, inte går att få tag på eller enligt 47 § upplevs vara i behov av omedelbar hjälp för att inte skada sig själv eller andra.
Praktisk i samband med begäran
Om möjligt faxas begäran om handräckning innan man åker ut, detta gäller dagtid.
De handläggs då av särskild avdelning (enbart PO (polisområde) Storgöteborg) och svar kommer per fax. Detta är sällan aktuellt för de akuta vårdintygsbedömningar som är vanligast att primärvården gör.
I övriga VGR och för akuta vårdintygsbedömningar kontaktas polisen enigt telefonlista som är bifogad, man kommer överens med om hur man ska göra. Denne kan även muntligen bevilja begäran om handräckning om fax inte är möjligt. Skriftlig begäran lämnas i dessa fall när man träffar polisen. Skälen för begäran om handräckning för att kunna undersöka patienten ska uppges i enlighet med lagar och förordningar på därför avsedd SKR- blankett som bifogas.
SKR blankett är bäst eftersom man då får med alla viktiga uppgifter:
o Mobiltelefonnummer till den läkare som begärt handräckning,
o Hotbilden ska beskrivas.
o Ange också vilka försök som gjorts innan handräckning begärs (eller varför inga försök gjorts)
o Allvarlig överhängande risk som föreligger.
o Då suicidrisk anges, försök förklara styrkan av risken – detta får stor betydelse för hur ärendet prioriteras.
Viktigt att begärande läkare undertecknar begäran, det handlar om en urkund.
OBS viktiga formalia att tänka på vid begäran om polishandräckning
Polisen har ingen skyldighet att bistå med personskydd för den som ska undersöka patienten och det är heller inte meningen att de ska vara med vid själva undersökningen. Om de är med för att möjliggöra undersökning så rycker de dock in med skydd om det behövs. Vi behöver kunna lagstiftningen eftersom polisen agerarar formellt och inte är skyldiga att upplysa om vad vi borde begärt.
Observera att polisen kollar att ovanstående är korrekt gjort och att det, enligt begäran, finns fog för tillämpning enligt LPT § 3–5. Om detta inte stämmer så kan begäran avslås av formella skäl. Läkaren förstår ofta inte varför och får heller ingen förklaring.
o Det är olyckligt om vi inte kan samarbeta bättre än att vi skulle behöver hänvisa till detta. Men det är viktigt att veta,
Transport
Läkaren väljer lämpligt transportsätt beroende på patientens tillstånd och hotbilden (mot egen person och andra). Om man behöver polishandräckning för transport till sjukhus ska skälen för detta anges. Läkaren gör sin bedömning baserat på tidigare erfarenheter av patienten, kunskaper om patientens sjukdom och bedömningen av hur patientens psykiska tillstånd kan påverka transporten. Man vill undvika att
Om villkoren för LPT är uppfyllda och formalia är korrekta, såsom att den som begär handräckning har rätt att göra det, att begära rätt insats, hänvisa till lag etc kan polisen inte överpröva sakfrågan (dvs vägra komma)
patienten och personalen blir skadad. Detta kan diskuteras med handräckningsgruppen (se telefonlista)
Polisen vill i begäran om handräckning för undersökning respektive begäran om transport till sjukvårdsinrättning ha en så tydlig bild som möjligt av vilka risker vi ser. Detta för att kunna förbereda sig adekvat.
Polisen är de enda som får frihetsberöva eller bruka någon form av våld om det behövs för att få med patienten eller förhindra att denne skadar sig själv eller andra.
Transportmedel som kan vara aktuella för de patienter som primärvården brukar få bedöma är:
Egen bil/ taxi om till exempel anhörig eller någon från Socialtjänsten kan följa med och om patienten bedöms klara denna transportform utan att avvika på vägen eller förorsaka person- eller andra skador.
Ambulans – om patientens medicinska tillstånd kräver det. Det är ovanligt för våra LPT patienter. Men även en LPT patient kan få en hjärtinfarkt eller det psykiska tillståndet kan misstänkas vara kopplat till någon drog som även ger allvarliga somatiska symtom. I ambulansen finns mycket utrustning som går att slå sönder och som man kan skada sig på. Ambulanspersonalen kan inte tillgripa våld annat än i rent nödvärn. Ambulans är således inte lämpligt om patienten är somatiskt frisk och våldsam.
Polisbil - om villkor för begäran av handräckning är uppfyllda och det beviljats.
Vid akuta situationer behövs det ofta. I LPT 47§ framgår att polisen ska lämna biträde på begäran (om polishandräckning) från läkare som avses i LPT 4§ för att föra en patient till en sjukvårdsinrättning sedan vårdintyg har utfärdats. Detta kan man göra om personen inte frivilligt vill åka med eller om risk bedöms finnas att under resan kan uppstå en situation som innebär att man kan behöva bruka våld för att föra personen till sjukvårdsinrättningen.
Polismyndighetens behov av information vid en handräckningsbegäran.
För att polismyndigheten ska kunna göra en riskbedömning samt planera och förbereda handräckningsåtgärden på ett ändamålsenligt sätt är det viktigt att polismyndigheten har tillräckligt med information om den person som handräckningsåtgärden avser.
Den information som behövs rör dels uppgifter av betydelse för
säkerhetsbedömning och bemötande dels uppgifter av praktisk karaktär:
Det kan röra sig om upplysning om:
• Suicidrisk
• Aggressivitet, våldsbenägenhet
• Vanföreställningar
• Flyktbenägenhet
• Missbruk
• Vapeninnehav
• Hemmavarande barn
• Övrigt: språk, husdjur, allergi, sällskap
• Annan person som kan lämna information
I regel bör det med tanke på sekretess inte finnas anledning att lämna ut psykiatriska diagnoser.
Sekretess
Sekretess inom hälso- och sjukvården gäller den enskildes hälsotillstånd och andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men. I vilka fall uppgifter kan lämnas ut måste avgöras efter en menprövning i varje enskilt fall.
För att en myndighet skall kunna fullgöra sina uppgifter kan det ibland vara nödvändigt att lämna ut vissa uppgifter till en annan myndighet. Det betyder att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet.
Dokument som reglerar förutsättningar för tvångsvård och utfärdande av
vårdintyg.
• Lag (199:1128) om psykiatrisk tvångsvård i vissa fall (LPT)
• SOSF 2005:29. Föreskrifter om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården med mera och om polishandräckning i samband med vårdintyg,
• SOSF 2008:18. Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Handbok med information och vägledning för tillämpningen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (SOSFS 2008:18)
• Cirkulär 11:13. begäran om biträde enlig lagen om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård. (Sveriges kommuner och landsting)
• Krav och kvalitetsbok VG Primärvård
• Information till vårdgivare från VG Primärvårdskontoret 2012-06-28
• SFS 2017;134
• Polislagen SFS 1984:387)
Bilagor
Utdrag Lag LPT (1991:1128) se länk
Blankett för begäran om polishandräckning, se länk
Telefonlista till vakthavande inre befäl, Polismyndigheten Västra Götaland se länk
