En kritisk kommentar till Helena Knutssons avhandling Slutvandrat? och till etnografiska analogier som ett slags episteme för arkeologiska kulturer Petersson, Håkan
Fornvännen 92(1996):4, 217-219
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1996_217 Ingår i: samla.raa.se
Debatt
En kritisk kommentar till Helena Knutssons avhandling Slutvandrat?
och till etnografiska analogier som ett slags episteme för arkeologiska kulturer
H e l e n a Knutssons avhandling Slutvandrat ? har en teoretisk plattform av närmast bioevolutio- nistisk form, samtidigt som den innehåller en alltför stor tillit till etnografiska källor vid ska- p a n d e t av en förhistorisk samhällssyn (Knuts- son 1995). Tanken m e d detta debattinlägg är därför att diskutera på vilket sätt hon använder sig av etnografiska analogier. Mitt inlägg skall å a n d r a sidan inte ses som ett helhetsintryck av själva avhandlingen, då den i stora delar är ny- tänkande och har flera s p ä n n a n d e aspekter på neolitiskt arkeologiskt material.
Inriktningen på Knutssons undersökningar är att i det arkeologiska materialet studera känslomässiga och tankemässiga förhållnings- sätt hos jägar-samlar g r u p p e r , och h u r dessa skiljer sig åt i förhållande till jordbrukssyste- m e n . Den första delen av avhandlingen är en grundlig g e n o m g å n g av olika etnografiskt »me- solitiska» och »neolitiska» samhällen. Den an- dra delen j ä m f ö r flintmaterialet från Skate- holmsgravarna med det från svensk stridsyxe- kulttir (SYK). Jämförelsen försöker påvisa att de skillnader i mentalitet mellan fångstfolk och j o r b r u k a r e som Knutsson anser existera bland de etnografiska samhällsgrupperna också kan upptäckas i dessas arkeologiska motsvarigheter.
H u r Knutsson eller någon a n n a n kan tro att d e n »s.k. känslomässiga aspekten» (Knutsson 1995 s. 14) hos en kulturs invånare kan avläsas i det arkeologiska materialet, är för mig obe- gripligt. Är inte svaret alltid resultatet av vilka glasögon vi har på oss, d.v.s. vår tolkningskon- struktion av en »verklig» rest från förgångna ti- der? Detta oavsett om vi, som Knutsson gör, an- vänder oss av etnografiska analogier eller inte.
Och var går gränsen för vad etnografiska ana- logier kan påvisa om förhistorien?
Etnografiska analogier är för mig inget an- nat än möjliga teorier om h u r man kan före- ställa sig att liknande (t.ex. våra förhistoriskt
konstruerade) samhällen kan ha fungerat, eller h u r a n n o r l u n d a och f r ä m m a n d e andra, icke västerländska, sociala system kan vara. Etno- grafiska studier kan därför bara beskriva en, vid tidpunkten för det etnografiska fältarbetet, de facto existerande modell omkring t.ex. jägar- samhällen. Ur d e n n a modell kan vi sedan dra subjektivistiska tolkningsparalleller till förhis- torisk tid.
G e n o m sina etnografiska studier försöker Knutsson framställa fångstsamhället som ett idealt samhällssystem, där f å n g s t g r u p p e r n a bl.a. helt saknar maktideal och olika begrav- nings- och sorgritualer. Samtidigt skulle för- hållandet hos de tidiga j o r d b r u k a r g r u p p e r n a vara det direkt motsatta. Dessa representeras istället av ett samhälle m e d tydliga drag av över- gångs- och initiationsriter, tydligare former för uppfostran samt ett hierarkiserat och starkt ri- tualstyrt begravningssätt.
Även o m Knutsson har lyckats avslöja vad som, för h e n n e , verkar vara det korrekta upp- t r ä d a n d e t mellan olika levande och etnogra- fiskt studerade folkgrupper, så är det inte det- samma som om förhållandena också gällde i förhistorien. Knutsson hävdar att det skulle fin- nas en kontinuitet i b e t e e n d e t från forntid till nutid hos fångstsamhällen. Detta g r u n d a r h o n på sina undersökningar av förhållandet mellan etnografiskt studerade g r u p p e r och s.k. e t n o arkeologiska undersökningar, som påvisar vad h o n ser som en historisk kontinuitet. Etnoar- keologi är alltså i detta fall undersökningar av olika etnografiska folkgruppers förhistoriska lämningar. Att global e k o n o m i och bofasta g r a n n a r s inflytande aldrig skulle ha, så som Knutsson hävdar, påverkat jägar-samlare i da- gens värld är enligt min m e n i n g omöjligt att bevisa (Knutsson 1995 s. 94 f., 166 ff.). Att fångstsamhällen skulle ha haft en statisk ut- veckling utan n å g o n påverkan utifrån, från
Fornvännen 91 (1996)
218 Debatt
forntid till nutid, är ingenting a n n a t än Knuts- sons rent personliga tolkning av förhållandet mellan de etnografiska och de etnoarkeolo- giska undersökningar hon har studerat. De et- noarkeologiska undersökningarna är dessutom få till antalet och relativt osäkra. Det är alltså ingenting som säger att h e n n e s etnografiskt skapade slutsatser kan återfinnas i det arkeolo- giska materialet.
När Knutsson n u applicerar sin hypotes, d.v.s. att de etnografiskt iakttagna förhållan- d e n a mellan fångstfolk och j o r d b r u k a r e också kan påträffas i arkeologiska lämningar, blir ut- g å n g s p u n k t e n följande: gravläggning u n d e r mesolitikum (d.v.s. fångstfolk) skulle ha gjorts utan ritualer eller symboliska och kultiska akti- viteter. Materialet som följer den d ö d e i graven är heller inte av rituell karaktär, utan skall ses som personlig e g e n d o m .
Motsatsen är det neolitiska samhället. Här präglas begravningarna av stora rituella aktivi- teter, och gravgåvorna skall därför ses som olika rituella eller kultiska manifestationer i den sociala g r u p p e n . Detta kan enligt Knuts- son påvisas g e n o m att redskap, spån och avslag som har varit använda före d e p o n e r i n g i gra- varna är detsamma som personlig utrustning.
De redskap, spån och avslag som är oanvända är i sin tur rituell utrustning som är produce- rad för den aktuella begravningen. Knutsson u n d e r s ö k e r därför flintmaterialet från SYK:s gravar n ä r m a r e för att se om materialet kan an- ses representera en rituell produktion.
U r dessa undersökningar framkommer bl.a.
ett antal experimentella försök att få fram hur, och från vilken kärntyp, flintan i gravarna är slagen. Försöken resulterar i en hel del intres- santa indikationer a n g å e n d e förhållandena inom SYK. Exempel är spån i gravar, slagna från enpoliga kärnor - finns fler än ett spån i en grav, k o m m e r de regelmässigt från samma kärna. Själva k ä r n a n och dess r e s t p r o d u k t e r återfinns dock sällan. Detta står i direkt kon- trast till de spån från SYK som återfinns på bo- platserna. Här är spånen istället slagna från två- poliga kärnor, och både kärnor och restmate- rial påträffas. Knutssons slutsats blir att spån från enpoliga kärnor därför skulle vara resul- tatet av en rituell produktion till gravmateria- let. En produktion »som fodrade en likvidering
av alla tillverkningsresterna efter eller samti- digt som spånen d e p o n e r a t s i en grav» (Knuts- son 1995 s.120 ff., citat s. 160).
Utifrån sina iaktagelser i etnografiskt käll- material omkring ritualitet och icke ritualitet hos olika samhällssystem, och utifrån analy- serna av SYKs flintmaterial vill Knutsson hävda att oanvända, s.k. rituellt nedlagda, redskap på- träffas i SYKs gravar, m e d a n använda, s.k. per- sonliga, redskap hittas i Skateholmsgravarna.
Detta är en slutsats som starkt kan kritiseras.
O m förhållandet rituella eller personliga red- skap kan urskiljas g e n o m att redskapen har va- rit använda eller inte, visar h e n n e s tabell C på sidan 105 (fig. 1, n e d a n ) att ett rituellt bete- e n d e (oanvända redskap i gravarna) också exi- sterade u n d e r mesolitikum (Skateholm II). De oanvända spånen i Skateholm II förekommer lika ofta som de använda. Vad gäller avslaghån Skateholm II är de oanvända, s.k. rituellt ned- lagda, i klar majoritet och några använda red- skap existerar över huvudtaget inte i Skateholm II. D ä r m e d måste vi, om vi nu följer Knutssons hypotes a n g å e n d e använda och oanvända spån och redskap, dra slutsatsen att rituella nedläg- gelser också förekommer u n d e r perioden Ska- teholm II. Det betyder i sin tur att rituellt och kultiskt b e t e e n d e vid gravläggningar också exi- sterade u n d e r mesolitikum, d.v.s. bland fångst- folk.
Det finns bara ett sätt på vilket vi kan bortse från detta faktum - g e n o m att se resultaten från de etnografiska u n d e r s ö k n i n g a r n a , där Knutsson h a d e svårt att hitta rituellt b e t e e n d e hos fångstgrupper, som ett statiskt, från forntid till nutid gällande, episteme. Det vill säga man vet att förhållandet inom fångstgrupper idag är precis detsamma som u n d e r mesolitikum, vil- ket ingen m e d säkerhet kan k ä n n a till. O m vi ändå accepterar tanken och tror på detta sta- tiska förhållande skulle vi k u n n a bortse från det faktum att icke använda (rituella) redskap också dyker u p p i mesolitiska kontexter. Vi skulle på så sätt helt och hållet k u n n a förlita oss på iaktagelserna i de etnografiska analogi- e r n a och acceptera d e m som en spegelbild av förhistoriska förhållanden. Men det resulterar samtidigt i att tanken om använt och icke an- vänt material i gravarna både är irrelevant för tolkningen och direkt felaktig. Situationen blir
Fornvännen 91 (1996)
Debatt 219 emellertid litet paradoxal, om hypotesen anses
giltlig även om den inte kan verifieras av det arkeologiska materialet.
Jag hävdar därför att vi inte kan se etnogra- fin som den allt avgörande faktorn i sökandet efter ritualiteten och samhällssynen i förhisto- rien. Och det minsta man kan begära är att det arkeologiska materialet i sin helhet verifierar Knutssons subjektivt uppställda hypotes, o m sammankopplingen av arkeologisk kontext och etnografiskt beteende, innan vi accepterar den.
Tolkningen av etnografiska analogiers bety- delse är mycket problematisk (se t.ex. Ravn
1993), och dess relevans för förhistoriska för- hållanden kan alltid diskuteras. Det är hela ti- den en fråga om tolkningar, både vad gäller det arkeologiska materialet och iakttagelserna från olika etnografiska analogier. Etnografiska pa- ralleller till förhistoriska kontexter kan därför bara indikera möjliga tolkningshypoteser. J a g vill därutöver hävda att etnografiska analogier inte har större tolkningsrelevans för förhisto- rien än någon a n n a n vetenskapligt konstrue- rad och för det arkeologiska materialet relevant samt sannolik teori.
Jag är därför mycket skeptisk till Knutssons förhoppningar o m att vi, via etnografiska ana- logier och arkeologisk materialbearbetning, i framtiden kan finna förhistoriska människors
»förhållningssätt till livet» samt d e n »känslo- mässiga aspekten av en kultur». Jag tror heller inte att den arkeologiska kontexten kan ge oss k ä n n e d o m om »den emotionella aspekten av tänkandet» hos förhistoriska människor (Knuts- son 1995 s. 13-28).
Kanske är det just p.g.a. att etnografiskt stu-
d e r a d e kulturer är levande och de facto existe- r a n d e med, vad vi tror, en »förhistorisk» tek- nologisk nivå som gör att många arkeologer ser d e m som en spegling av förhistoriska skeen- d e n , vilket resulterar i att de d ä r i g e n o m kan appliceras på våra, av arkeologiskt material, k o n s t r u e r a d e och definierade kulturgrupper.
Problemen i Knutssons avhandling, så som j a g ser det, uppstår när h o n kopplar arkeolo-
giskt material till etnografiska analogier för att k u n n a avslöja mentaliteten eller det mänskliga b e t e e n d e t hos folk i förhistorien. Det mesoli- tiska materialet (Skateholm II) medgav heller inte h e n n e s slutsatser r ö r a n d e använt och icke använt flintmaterial i gravarna. D ä r m e d inte sagt att tanken om avsaknad av rituellt och kul- tiskt b e t e n d e hos fångstfolk i sig är omöjlig. J a g hävdar bara att Knutsson varken bevisade eller indikerade detta i sin avhandling. Detsamma gäller också h e n n e s påstående om att existe- r a n d e livsmönster hos dagens fångstfolk är sta- tiskt och oförändrat, från förhistorisk tid fram till i dag, och därför skulle k u n n a berätta för oss h u r samhällslivet en gång i tiden var utfor- mat.
Referenser
Knutsson, H., 1995. Slutvandrat? Aspekter på över- gången från rörlig till bofast tillvaro. Aun 20, Upp- sala.
Ravn, M., 1993. Analogy in Danish Prehistoric Stu- dies. Norwegian Archaeology Review vol. 26, No. 2.
Håkan Petersson Moltkesvej 12,2 mf, DK-8260 VibyJ
farkhp@moes.hum.aau.dk
Fornvännen 91 (1996)
