tillstånd till

v?

Allmänna Grunder till Handelns Rättmätiga Inskränkningar emellan Nationerna.

En Akademisk Afhandling

som med KONUNGENS

A 11e r η å _{d i g s} te tillstånd

och

den Vidtlagfarna Juridiska Facultetens Samtycke utgifves af

MAG.

EL. CHRISTOPH. GRENANDER

Docens i PhiloSofiska Facultetee och

GREFVE

JAKOB MELKER SPENS

Medlem af Westgotha Nation

for att tillika med nSgra af Phil. Fa^c. gillade Aphorismer offentligen granskas i Gustavianska LSrosalea

den 30 Maji 1807.

p. v. t. f. m.

U ρ s a 1 a

Tryckt hos Johan Fredr. Edman Kongl. Akad. Boktryckare.

Till

Min Vördnadsvärda _Fader,

ällan anses sådana slags offer som detta hafva

något

verk- ligt varde; ^men må ån ^en tankande Allmänhet uturbättre_grun¬

der ogilla, anfordra, att det erkänsamtna tänkesättet offentligen uttryckes: jag kan likväl ej emotstå min böjelse, att, då

jag

första gången framträder infor

Allmänheten,

betyga, att min första tanke innebär välsignelser ofver en om och ålderstegenFa¬

ders dagar, ofver Honom, som, genom Forsynens

Nåd, vårdat

min barndom, ^/om dagligen gifver mig det redliga och dygdiga hjertats

välgårande efterdomen, och aldrig låtit

mig

sakna något

tillfälle att lära.

Älskade

Fader! måtte fordelame af Din out¬

tröttliga godhet och omtanka

så

af mig

användas,

att jaggenom dem vinner det ofor

gängliga foreträdet

af en god menniska, af

en duglig och nyttigt verksam medborgare!

J AKOB MELKER SP

ENS*

Inledni

_ng»

I» Stats - forhållandet i allmånhet.

Under

_else,

alla himmelsstreck

_{att genom} Samfundsförening

följer menniskan

söka

sin kall¬

ömsesi¬

digt biträde till sina behofs uppfyllande. Föreningens

yttre former hafva under olika tidehvarf varit olika;

åfven under samma tidehvarf icke varit de samma hos det ena folkslaget, som hos det andra: alla hafva de innom sig burit ett frö till sin förvandling, ^{förr eller}

sednare blifvit sönderbrutna och lemnat rum åt _nya för¬

hållanden. Understundom _synes klimatet och det _egna i ländernas läge hafva alldeles införlifvat sig med den böjliga menniskonaturen. Någon gång har det odlade lefnadssåttet hos ett lands infödingar och den båttre

samhällsbildningen vunnit nog stadga, fasthet och styr¬

ka, för _{att segra} åfven öfver inkräktande beherrskare.

På vissa trakter afjoidklotet kunna omvexlingarne an¬

ses icke hafva varit «=~ och ännu icke vara — annat, ån en enformig, och ofta hastig, öfvergång ifrån för¬

gängelse till förgängelse: hår har under alla tidehvarf varit en tryckande öfvervigt i det physiska «). Andra

A stållen

Wi) SS charakterisera sig fordom roägtiga Asiatiska folkslag och mängden af de politiska hvålfningar, som ofvergStt denna verldsdel.

Utan tvifvel ar förhållandet ånnu det samma hos Nationer under samma zoner och i lika odlingsgrader»

stållen hafva funnits, hvaresfe tidens

skick och mångfal¬

diga omständigheter

på landets innevånare intryckt

en

helt annan stämpel, hos dem

väckt och underhållit

en

sådan anda for medborgerliga

bemödanden,

att

efterverl-

den i deras lysande handlingar

ännu tydligen igenkänner

och omfattar bilden af en förädlad

menskiighet. Men

—

herrsklystnad,

envälde och fanatism sönderb öto de

lätta och smidiga sarnmanfogningarna:

hår har den våld-

Samma förstörelsen icke qvarlemnat annat,

ån dessa på

hvarandra hopade ruiner, som

så ofta gifva

oss

ymniga

anledningar till en

sorglig jämförelse emellan ett Nu

och ett Fordom b\ Den oformligt

uppstapplade och

redan af sin egen tyngd

svigtande Romerska Kolossen

blef lått nedstörtad, och dess

sönderfallne delar omgjö-

tos i nya, till utseendet

tillfälliga, former, medelst

hvilka de småningom skulle förarbetas

tili

ett mera sammanhängande helt.

Omsider, då

genom

det starka

mörker, som

omgaf Medeltiden, och hade samlat sig till

en förskräcklig och

långsam

natt,

Nationerne under häf¬

tiga skakningar

hade framstörtat på den verlden före¬

skrina allmänna revolutionsbanan,

återfinna vi ménni-

skan, eller rättare,

återfinner menniskan sig sjelf, så¬

som menuiska i en ädlare och högre

bemärkelse. I den

nya dagens

gryning riktades hon med flyktingars och

eröfrares forskningar och

kunskapsförråd c); och utaf

sjelf-

b) Greklandets och Asiatiska Kustens Fristater

och florerande

Handels-ståder, Gamla Etrurien m. fl.

Flere upplyst tankande Författare hafva i dessa lemningar

tyckt

sig se förebilden af vår kultiverade verlds framtid.

Måtte desse ädle

män, sä visst som de på jorden andats renare natur och menskiighet,

hos oss och våra efterkommande ej hafva sina namn förevigade i an¬

nat, ån den tidiga varningens välgörande verkningar!

c) Araber, Greker,

1

sjelfVa jordens yta vanns större utrymme

for hennes

omtanka och verksamhet.

Härmed var den _nya v-erldsstållningen till en be¬

tydlig del fullbordad: men den kultur och

de forhållan¬

den, som nu uppkommit

så

val innom hvar och en na¬

tion för sig, som emellan nationerna, betraktade i

hån¬

seende till hvarandra, voro af helt annan beskaffenhet,

ån hos den aflågsna Fornverld ^, om hvilkens Religion,

Kultur, Handel och Samhålls · ordning några underrät¬

telser blifvit i forntidens annaler förvarade till vår tid.

"Den _nyare historien," såger Heeren d)y

''som, då

den

skall lemna underrättelse om bildade folkslag, nästan

endast måste inskränka sig till Europa och dess Utflytt¬

ningar utom denna verldsdel, blifver alltid underkastad

en viss enformighet, hvilken år en naturlig följd af lik¬

heten i dessa folkslags kultur. Genom denna likhet I Seder, i Konstflit och Religion, har menskligheten hår

bildat sig till en stor nation, som, oaktadt olikheten

emellan sårskilta folkslag, nästan kan anses for ett

helt.

Åsynen

af Gamla Verlden år alldeles icke den

samma. De folkslag, som i den

upphöjde

sig till en

högre grad af kultur, voro icke delar af ett

sådant

statssystem, som det Europeiska; icke

inskränkta till

en verldsdel, utan kringspridde uti alla

då för tiden kän¬

da; icke heller med hvarandra förenade genom banden

af någon gemensam Religion. Tvertom

bildades,

genom sig sjelft och för sig sjelft, hvart

och

ett

folkslag till

allt hvad det kunde blifva,"

A 2 Un»

d) Ideen ueber die Politik, den Verkehr und den Handel der

vornehmsten Völker der alten Welt. Gött, 1804. Algem, Vorerin¬

nerungen. i:r Th·

4

Under de första och vanliga lefnadsomsorgerna qvarhålles menniskan innom naturtvångets trängre grån-

sor; och sjelfva hörjan af hennes uppmärksamhet på

sina krafter och på de föremål, på hviika de kunna an-

våndas, _{synes vara} icke något sjelfvilligt, utan en tvun¬

gen fortsättning af dessa samma omsorger. Hon upp¬

fyller naturens fordringar; men kännerdertill inga andra behof, ån dem, som tillhöra dagen och tillfället: hennes kunskapsbegår år en dunkel och orolig aning afnågot,

som skall utredas; hennes vettenskap innefattar ^en till¬

fällig Samling af flyktiga granskningar, år en mångfaldigt

omfattande, oredig känsla af de föremål, hon bemödat sig att sått» under form af kunskap. Emedlertid måste

det för den skarpsyntare åskådaren alltid blifva lärorikt,

att anmärka, huru menniskan uttrycker sitt väsende i

de mångfaldigaste riktningar, och dock beständigt till-

hörer sig sjelf. Det år vid början af hvarje stråfvande,

som hon tyckes blindt och lydigt boja sig under tvånget

af en hård nödvändighet; men med tiden brytas bojor¬

na, och lifvets fördelar tillfalla ett med frihet undergif-

vet slågte.

Ehuru således en physisk grund, naturen ^—■

man må under detta namn förstå den inre förmågans

tvungna yttrande, ett nödvändigtuttryck af menniskans sått att vara, kalla det behofvens tvång, eller nyttja

den bristfälliga benämningen af tillfällighet ^— och icke friheten, på det sått som detta begrepp vanligen be¬

stämmes, måste anses vara första orsaken till Staters inrättning; ehuru det måste i alla afSeenden medgifvas,

att Stater uppkommit och haft bestånd, förr ån man

gjort sig begrepp om Stat, förr ån man under någon vettenskaplig uppställning sökt, att förklara och bemåg- tiga sig den konst, naturen följer i sitt jämna och af-

måtta

måtta framskridande: hafva dock dessa af en inre nöd¬

vändighet omvexlande söndringar, genom hvilka Sam¬

hållen upplösas och omsmältas till nya sammansättnin¬

gar, åt menniskarj öförmårkt beredt de omständigheter,

som uppmana henne till grundliga undersökningar öfver

sina lefnadsförhåilanden och försåtta henne i det lugna tillstånd, att hon, med tryggad säkerhet och hopp ^om framgång, kan öfverlemna sig till en på allmänt väl syf¬

tande omtänksam het.

II. National ^- OEkonomi och Stats- OE k on o m i,

Vår förbindelse att uppsöka det speciella påmin¬

ner oss nu, att, då vi fatta den kultiverada verlden un¬

der synpunkten af ett helt, hvar och en af de delar,

som utgöra detta hela, både kunna och böra betraktas såsom för sig sjelfva utgörande ett helt. Det år arten af den individuella förening, genom hvilken de upp¬

kommit, som först gjort

möjligheten

af det stora hela.

Menniskornas förening i Samhälle gifver tillkänna

icke allenast deras önskan, att med mera lätthet finna

det till lifvets uppehälle nödvändiga, utan åfven deras behof af skydd och säkerhet, under det de med ymse-

sidigt afseende

på

hvarandra

tillbörligen använda

sina

krafter. Alla fördelar, ^som hår sökas, återgå till den hufvudsakliga, att kunna med tillfredsställelse och under behaglig känsla af sin varelse uppfylla bestämmelsen,

att vara verksam till förening emellan frihet och tvång,

till inbördes förädling. Och åndtligen, då efter många

olika tidskiften menniskorna kommit i flera invecklade förhållanden med hvarandra och blifvit nödsakade, att med mera uppmärksamhet stanna vid

föremålen för

mensk-

6

mensk! i ga krafternas

användande, hifva undersöknin¬

garna i dessa

kunskapsämnen biifvit förda i ett slags

vettenskapligt sammanhang, som man

kallat Stats¬

hushållning. Denna

måste till sitt väsende grundas

på Nationalh us

hållning

en.

Således hafva, når,

såsom det merendels håndt, man under

den' förra be¬

nämningen innefattat åfven

denna sednare,

tvenne

saker

biifvit bortblandade, hvilka böra

åtskiljas;

och denna

förvillelse kan hafva betydliga

följder både vid Stats¬

hushållnings^- grundsatsernas

antagande och tillåmp-

ning e).

Ämnena för

National-hnshålningen röra hvar och

en individu; endast, att

den allmänna natur-organisatio¬

nen

e) Fastån ordet Stat till sin natur

ej

har

af noden

att

for¬

svara någon dubbel betydelse, har det dock hos många

Författare

biifvit underkastadt en sådan tvetydighet. Staat, anmärker Prof.

Jakob, hatt allerdings eine doppelte Bedeutung:

ι) die bürgerliche

Gesellschaft als Nation und 2) als öffentliche Regierung, oder

souvraine Gewalt betrachtet. Daher kan S taats- Wirt h^{s c}haft

so wohl National-Wirthschaft, als Regierungs^.Wirtschaft bedeuten.

Alle Schriftsteller vor Ad. Smith hatten es im lezten Sinne genom¬

men, und vielleicht hatjene Zweydeutigkeit bewirkt, dass man

den

Begriff der National-OEkonomi auch in denen

Schriften, welche sie

vorzüglich im Auge gehabt zu haben scheinen,

öfters verlassen findet.

Grundsåze d. National-OEkonomie oder National- Wirthschafts lehre von L. H. Jakob. Halle 1805.

Anmärk¬

ningen gäller åfvenvål får Fransosernas

Economie Politique.

Den gränsskillnad, som här påyrkas

emellan begreppen och den hår-

ifrån flytande nödvändigheten , att riktigt

utstaka hufvudorden

synes

vara bestämdast fattad och uppgifven af juuius Gr. v.

S'qden

i

dess National-OEkonomie. Erster Band. Leipzig T805. se

Inleda. §. 1—15. Hos Luedkr, som i sin Bok

ueber National-

Industrie und Sta ats - Wirths cha ft följer A. Smith och

efter sitt eget påstående^, ofta rattar hans misstag,

finnes skillnaden

emellan National-OEkonomi och Statshushållning i det hufyudsakliga

iakttagen, fastän icke så beståmdt

angifven.

7

nen hunnit föra honomså långt iunom grånsorna af någon samhällsförening, att han kan göra sina

anspråk

till tit-

telti civiliserad gällande. Såsom det för menskliga

krafternas framstråfvande ifrån det inre till de yttre före¬

målen synbarligen ligger till grund ett behof och ett begår, att finna sig val och komma till en behaglig

kän¬

sla af sitt lif; för att de*under, efter den mechanism,

som charakteriserar menskligheten ^, genom ett fortsatt ymsesidigt biträde öfvergå ifrån blind vildhet till mild

och böjlig sedlighet,

ifrån

sorglös torftighet till idoghet

och välmåga: så år ock National ^- oekonomi-Vettenska-

pens

föremål,

att visa, huru innom

Samhållen hvar och

en enskild skall kunna ernå denna högsta möjliga grad

af välmåga, och det, i den afsigt, att han skall finna ^ett

vidsträcktare fält för nyttig verksamhet, finna flera me¬

del och flera tillfallen, att uppfylla sin lefnads yppersta ändamål: _{i ge} ningarna intrycka det förådlada tänkesät¬

tets kraft till välgörande efterdömen.

Denna syftning visar tydligen, att Nationaf-oe-

konomien, i och for sig sjelf, icke låter inskränka sig tili någon viss Stat, utan, till sin inre natur, inne- begriper alla Samfunds e η ski11a medlemmar.

Deremot utgör Statshushållningen den delen af

h varje enskilt samhälles Stats-fö rva11ηiηg eller Regering, genom h vilken

det blifvit åt henne

uppdragit, att sörja for

Statens välstånd såsom

Stat, och följaktligen, att åfven i inrikes anstalter

och författningar handla med a fs eende

på

andra Stater.

Då Stats hushållningen har till föremål hvar och

en sårskilt stats välstånd , och detta åter måste bestäm¬

mas utaf den grad af välstånd, som de innehafva, hvil-

ka

o

ka Staten omfattar såsom sina undersåtare, blifver det för Stats-oekonomen så mycket nödvändigare, att mata alla sina steg efter National^- oekonomiens föreskrifter,

som det egentligen år National-oekonomien, som upp¬

söker källorna till välmågan och framgifver medlen, ge¬

nom hvilka den skall erhållas. Ingen sats kan hvila på

säkrare grunder, ån den, attNationell välmåga ården enda pålitliga grunden till Stats-välmågan, Nationella ^rikedo¬

men till Statens rikedom. Också bekräftar historien , att då Stats-hushållningen ej velat erkänna sin undergi¬

venhet under National^-oekonomien, har hon alldeles ar¬

betat ^emot sitt ändamål, beredt Statens vanmagt ock

förfall, f)

Samma olyckliga följder for Stats-samfundet finna

åfven _rum, då Regeringen uraktlåter, ,att fortsåtta de anstalter, genom hvilka ett båttre fattadt Stats ^>intresse

börjat lägga säker grund till allmänt och enskilt bestånd.

Härmed påstås dock icke, ^att brister af kånbart infly¬

tande _* att en försvagad, icke en gång att en uttömd Stats-skattkammare_, alltid kunna gifva billiga anlednin¬

gar till förebråelse emot den allmänna förvaltningen, eller

blifva ett säkert bevis på nationell fattigdom. Under oroliga tidehvarf och omskiftande brytningar kunna om¬

ständigheter, hvilka man icke haft i sin magt att afböja,

hafva förorsakat tillgångarnes afmattande. Det sednare kan vederläggas genom annaler, som intyga, att till och med en i skulder fördjupad Stats skattkammare al¬

drig saknat det understöd ifrån sarnhålls medlemmarnes allmänna välmåga, som den behöft och påfordrat till upp- rått-

/) Spanien: ^se Theorie et Pratiqu'e du Commerce

et de la Marine, de Don. Ger. Ustariz, som gifver flera anledningar att se följderna afdenna disharmoni.

råtthållande af Statens säkerhet och anseendeg). En så¬

dan ställning gifver ej skål att klaga öfver nationell fattigdom; utan bevisarmed tillförlitlighet, att den lyck¬

liga tidpunkt redan inträffat, då Staten upphört att miss¬

känna sina sanna fördelar, och att derfore Stats-hushåll¬

ningen i sina författningar gjort, och fortfar att göra, nöjaktigt afseende på National-oekonomiens fordringar.

Med råtta kan National-oekonomien anses vara en

grundligen öfvertånkt anvisning på den

gång,

som natur¬

ordningens Stiftare utstakat till den stora allmänna Na¬

tur-organisationens fulländande, och som menniskan

ifrån en högst obestämd aning bemödar sig, att bringa

innom sitt kunskapsområde. Denna vettenskap innesluter således lika många ämnen,, som det gifves föremål, till

hvilka den civiliserade menniskan, förd, som hon år och måste vara, af sitt outsläckliga begår till physiskt väl¬

stånd, sträcker sin omtanka och verksamhet. Statshus¬

hållningen, som icke åsyftar annat, ån att förskaffa den Stat, till hviiken hon hörer och för hvars physiska val

hon existerar, all möjlig grad af statsfullkomlighet, bör

derfore med allt nit leda sin uppmärksamhet in

på

de

ämnen, som sysselsätta National-hushållningen. Afhvad vigt och huru gällande denna fordran år, visar sig i syn¬

nerhet vid den laggranna omsorgen, icke allenast att så leda hvar och ^ens omtanka för enskilt vål, att detta låter förena sig med det allmännas ; utan åfven att ut¬

staka de grånsor, inη om hvilka den enskilte

Samhälls¬

medlemmen, för att ej motarbeta denna förening och

med det samma Statens bästa, måste åläggas, att

inskrän¬

ka sin verksamhet.

B Na-

g) England,

ιο ■

Natalen Q och den

rnenmskan förlånta

verksam-

; hets förmågan, dessa gvuncfkåilor till Nationers

välmåga

och rikedom, öpua i alla tidehvarf mangfald'ga utvägar

att erhålla det, hvarmed menniskor kunna tillfredsställa

sina behof. Men if ån de åtskilliga riktningar, i hvilka

hvar och en vänder sina önskningar och sin omtånk- sainhet för befrämjandet af eget vål: framträder oundvik¬

ligen, enligt naturens organisationslagar, ett bebof af gemensamhet och ett

derpå

grundadt inbördes deltagande

i ymsesidiga omsorger.

På

detta

iått

störta sig bekym¬

ren for det enskilta möfVer sina första trånga grånslini-

er, finna en vidsträcktare omkrets, och innoin denna sättas

pålitligare

fasten åfven för det Allmänna och Gemen¬

sammabästa. Dessafåstenssnarastsynbaragrundval ligger

i den så oförmärkt framfödda känslan af något gemen¬

samt, hvilket omsider omfartas af tanken och uttryckes

under namn af Allmänt. Under det alla enskilta yttran¬

den hår med liflighet gripa in i hvarandra och ifrån hva- randra hämta styrka till kraftfullare bemödanden, sam¬

las elementerna till den 'Enhet, som uttryckes genom

begreppet Folk eller Nation. Når Folkets känsla för

det allmänna Bästa åndtligen blifvit frambildad i enbestämd vilja, intager det sin plats ibland Stater: såsom Stat måste det hafva ^en organ, genom hvilken detbeståmdt förkunnar sin vilja att existera och att för All¬

mänt och Enskilt väl uppbjuda sina krafter. En sådan nödvändighet af Regering innebår åfven nöd¬

vändigheten af faderlig omtanka för Rikets vålmagt

och anseende. Når derföre Stats-oekonomien ökar Re¬

geringens bekymmer med omsorgen att till någon del inskrån-

ti) Bemärker bär den stora förrådskammaren, hvilken hyser alla ämnen, som närmast kunna tjena att tillfredsställa menniskans phvsi- ska behof.

π Inskränka verksamhetsnitet för Enskilt väl,..»så tillegnar sig Regeringen denna bindande rättighets utöfvande,

endast , for att

upprätthålla

Stats-Samfundet, och deri·

genom i sjelfva verket iemna åt Undersåtarna ett rym¬

ligare arbetsfält, samt säkrare befordra den Nationella välmågans tillväxt. Också kan icke for dylika anstalter

och förordnanden sökas någon ypperligare rättskraft,

ån den ^, att de uppehålla och styrka den nationella idog- hetsandan, och _genom denna, det förenada Allmänna

«och Enskilta intresset.

Xbland mängden af de ämnen, favilka i

afseende på Na¬

tional^-oekonomien ligga innom

Statshushållningens områ¬

de, och påkalla Regeringens

vaksamma försorg, intager

Handeln ett utmärkt rum. Den allmänna välmågans

hemvist är fåstadt i hvartoch ettSamhälle, der Handeln

florerar: der hafva de productiva

grundämnena

redan lemnat Innevånarna icke blott det till lifvets uppehälle

oumbärliga;

utan

de hafva äfven

^genom

den productiva

kraften blifvit förvandlade till

medel för deras njutningar.

Framgången af de

första omsorgerna att troget

följa

naturens

anvisning

har gifvit lif

åt

I dog het^en,

och gjort henne omtänk¬

sampå utvägar att

förädla det utur grundämnena^

framdragna nodtorftiga.

Det är

en

af yttre

om¬

ständigheter gynnad

fortsättning i dessa bemödanden

>

som omsider upphöjer Nationen

till sådan välmagt, att

den _genom sin Nationella

Rikedom blifver

en

Stat af

rang, och innom den civiliserada

Samfundsordningen af

betydligt inflytande

på andra Statéf.

B 2 Ebtirii

Ehuru få Stater kunna anses vara egentliga Han¬

dels· Stater, kan det likväl ej nekas, att med en viss grad af kultur inträder alltid behofvet af den gemenskap,

Handeln innebår. Icke heller tror jag, att vi fela ^, om vi räkna vårt Fädernesland till de samhållen, som böra söka Handelns förmåner, för att genom dessa bibehålla, utvidga och fullkomnasin odling; ty den odling ett bor¬

gerligt Samfund innehar, år i vissa fall att anse såsom

en anförtrodd egendom, och kan i andra sågas ^vara en

långsamt mognande frukt af förflutna åldrars mödor.

* Då grånsorna för en akademisk afhandling inga¬

lunda kunna innesluta alla hänseenden, i hviika Handeln tilldrager sig Regeringens ömma vård och uppmärksam¬

het, vill jag utur den synpunkt, ifrån hvilken jag fattat

Nationens Intresse i förening med Statens, under ^ett hastigt ögonkast på Handelns öden, bana mig vågen

endast till några anmärkningar, som i allmänhet kunna tillkånnagifva beskaffenheten afdenåtgärd, Stathushållnin-

gen fordrar, for att, till Statens och Nationens fördel,

leda och inskränka Handeln med Främmande Nationer.

I.

En uppväxande samhällsordning känner mindre nödvändigheten af något slags förbud emot vissa varor i).

I bör-

i) Att hemligen infora eller utföra Handelsvaror, hvii¬

ka äro antingen alldeles eller ock i vissa fall och under vissa omständigheter forbudna, betecknas med namn af Lure ηdrå g e ri. De forbudna varer åter, med hviika enskilte med¬

lemmar tillåta sig att handla, känna vi under benämningen, Kontra -

t

_ij

I början har det derföre visserligen icke varit brott emot

några Förordningar ^om iorbudna handelsvaror, som för¬

mått ett landsRegering, att fåsta särdelesvaksamma ögon på dem, som idkat Handel, och att åfven ^genom tvång och

böter tvinga dem till någon viss ordnings iakttagande;

utan det har blott varit det olagliga förhållande, då en och annan enskilt sökt att undandraga sig de allmänna afgifter, hvilka, under namn af Tu11 afgi fter, genom Landets Författningar blifvit honom ålagda.

Redan den inrättnings första upphof, hvilken hos

oss år känd under namn af Tullverk, talar för rätt¬

visan af den börda, den pålägger. Romerska Lagstift¬

ningen ^, ifrån hvilken flera Europeiska Staters hårleder

en icke obetydlig del af sina anor, nämner uttryckligen,

att det som i Tull gifves skall vara ersättning för

den säkerhet och beqvåmlighet, som fredade floder, väl

inrättade hamnar och med kostnad anlagde allmänna vå¬

gar gifva de hanlande Q. Lagstiftaren gifver tydli¬

gen

band, ett ord, som, enligt etymologien, contra bando, fbannurn lex), har betydelsen af emot lag, Den handel, ^som sned dylika varor drifves, skulle efter språkbruket låmpeligen kunna

kallas Smy^ghandel. De hit horande bestämningar, som J.

Blanc de Volx gori 3:dje Tomen af sin Bok, Etat Commer·

cial de la France, utgifven i Paris 1803^. åro, i afseende på de omständigheter, som särskilt tillkomma vårt Fädernesland, vida min¬

dre passande, ån de anmärkningar, med hvilka han hår börjar sitt i5:de Cap. de la Contrebande et de la fraude: La con- treband est 1'effet inévitable d'u η mativais systéme

de douanes. Trop hausser les droits, c'est inviter å les frauder. La cupidité trouve souvent son compte

ä se mettre au dessus des lois. &c.

k) JusTiNiAsrr Inst it utiones Juris Lib. 2. II. 4. Ri¬

parum quoque usus publicus est Jure gentium sicut ipsius fluminis.

Itaque näves ad eas adpellere, funes arboribus, ibi natis, religare,

14

gen tillkanna, att Statsintresset, forenadt med det Na¬

tionella, g.jo»-t dessa afgifter nödvändiga. CK,h om den enskilta vinningslystnadens

fmtiighet

vill afskudda sig

dessa band , bör den da icke derigenom utestångas ifrån fördelarna, som Handelns, gemenskap kunde skänka

henne till lifvets njutningar? eller bor hon icke till ocii med vidkännas de ölägenheter, soin en stadgad, sam¬

hällsordning i detta fall underkastar den brotsliga? Dock

lårer det icke kunna bestridas, att om det goda och

enkla ändamål, ^som i böljan fordrade dessa pålagors erlåggande, (på vissa orter troligen ^, till enskilta ^; men med tiden , sedan samhället uppnått en ordentligare bild¬

ning, till allmänna kassan) alltigenom, åfven då inveck¬

lade Statsförhållanden gjorde deras stegring oundviklig,

hade blifvit ^de Styrandes orubbliga ögonmårke; skulle,

genom den handhafvande magtens rättvisa, förenad med tillbörlig försigtighet, begäret efter hastiga och ovanliga fördelar haft tillräcklig motvigt i fruktan, att ge¬

nom lagens öfvertrådelse förlora ännu betydligare. Men både i forntiden och i sednare åldrar har det varit 1 Nationernas öden, att

på

sin vandrjngsbana beträda irr¬

vägar, som — kunna leda till förfall, och leda till ^un¬

dergång!

Rom hade sittupphof ifrån en talrik flock tilltagsna plundrare, och var bygdt på en brant och fast klippa:

Karthago var en utflyttning ifrån en österländsk han¬

dels-

onus aliquod in his reponere cuilibet liberum est, sicut per ipsom

flumen navigare. Ita tamen, ut neque imoediatur popu- Jus ea con servans, defendens _atque maniens, pecu-

niamexigereab utentibus, et hisceet portibvsipso-

rum, atque fluminibvs et littoribus, aut viis public is,

certum quoddam pretiumimponere, quod Vectigal vel

T^e1^oηiu m v o c atu r. cet

*5 dels:edd, och hade sin grundval

på

en bank af guldsand:

båda hafva försvunnit, och funnit sin graf i sina omått¬

liga begå och i sitt öfverflöd. En uråldrig stam-moder hade gifvic Karthago ^en trogen foresyn. "Inga förstörda städer, it ga ödelagda länder, såsom vid Medernas och

Assy?ernås framtågande, utan en lång kedja af blom¬

strande Kolonie), åkerbruk och fridens konster utmärka den våg, som den segrande Tyriske Herkules van¬

drade ibland fordom barbariska folkslag." Men Karthago vågade mer ån Tyrus: det gjorde vidsträckta eröfringar,

inrättade en mera sammanhängande koloni-handel och antog grundsatser, som skulle gifva det fördelen af ett

fullkomligt handels^- envälde /). För att utföra dessa vid¬

sträckta planer, fordrades en rik skattkammare, och Tullafgifterne voro en af hufvudkållorna till Statens in¬

komster. I Rom deremot andades Handeln icke något eget lif. Romrarne hade underkufvat verldens kultive¬

rade folkslag: och det påstås icke oriktigt»), att de be¬

segrades skatter riktade Italiens beherrskare, men att de eröfrade ländernas ymniga tillgångar utarmade Italien.

Handeln, så väl i allmänhet, ^som ifrån den plats *), som Alexander Magnus redan före Karthagos undergång ve¬

lat göra till den handlande verldens hufvudstad, tillvann sig de Styrandes "uppmärksamhet, endast i afseende på

de inkomster, Tullarne borde lemna till fyllnad afstats- behofven. Hos de Stater, som tillbildades genom folk¬

vandringarna, kunde i början af deras uppkomst, efter

det

l) Heeren Ideen neber die Politik m. n». i:r Th.

6go. Se åfven Första Delens andra afdelning, och Andra Del. i:r,

arr_, 3:r, 4_:r Abschnitt.

m) Büsch. Theoretische Praktische Darstellung

d. Η^{a η}d1uηg 2:r Th.

-*) Alexandria,

Ιό

det system, hvarigenom de sammanholios, icke

någon

särdeles uppmärksamhet fästas på Handeln och de fore¬

mål, som åro med Handeln förenade.

Arabernas välde, det kan ej nekas, hade myc¬

ket inflytande på Europeiska Kulturen; men det var

egenteligen Korstogen, [som

gåfvo vår

verldsdels inne¬

byggare alldeles nya utsigter

för vällefnaden.

De

gjor¬

de 0fra Italien till nederlagsplats för Indiens pro¬

dukter och till Levantiska Handelns hufvudsåte; och otroliga rikedomar sammanhopades i detta landets för¬

nämsta Handelsstäder. Vid denna tiden hade åfven [Ne¬

derländerna börjat, att genom Näringsdrift och Handel lägga grunden till sin

välmåga

och framtida politiska vig-

tighet.

Sedan verldshåndelserna ^nu hade tagit en annan

vändning, märkes också hos Regenterna ett närmare deltagande i Handelns öden ^; dock synes denna omsorg ännu vara grundad mera i deras begår att vinna medel

till ökande af sina inkomster, ån i den berömvärda af- sigten, att bereda sina Länders uppkomst, i dem öpna

nya källor till Nationell styrka ^, befordra åkerbruket och fruktgifvande arbetsgrenars tillväxt 11).

Ofra Italien hade ^nu flera fria och rika Handels- Stater, men af obetydligt

område.

De hade uppvuxit småningom, och derunder gifvit sig en val sammansatt

murii-

») Anmärkningen stöder sig på de resultater Professor Büsch

framställer i den Bok, vi förut nåmnt, 2tdra Delen, och som synas

tåmmeligen noga träffa dessa tiders lynne. Se for ofrigt Prof. Fants

Utkast till Förel. i A. H. Inl. Remers Handbuch der mittlem Geschichte, Robertson Inl. till C, V. Hist, m. fl»

17 miinicips! · författning. Den

allmänna fara,

som

ofta

hotade deras frihet, förmådde, ^om ej att besegra, dock

att något dampa den mågtiga handelsafunden. I försto¬

ne voro de deiade i smärre confederationer, omsider ingingo de det stora Lombardiska Stats-förbundet (n68)5

samt tjente, så väl häri som i sin inre författning, de Tyska och Flanderska Handelsstäderna till före¬

syn o).

Ibland de förra af dessa sistnämnda lemna Handelns annaler ^ett särdeles utmärkt ^rum åt dem, som tillhöra Hanseförbundet. Detta Förbundets _ursprung fallerin

i trettonde seklet. Det hade till utseendet en ringa bör¬

jan; men fortgången var hastig och lyckan förvånande.

Omständigheterna gynnade deras omsorger, och med

klokhet begagnade de sig af alla tillfällen att utsträcka

sin Handel. Den politik, ^som upplifvade dessa fria Sta¬

ters Handelsrörelse, förvärfvade dem öfverflödiga rike¬

domar och ett intill denna tiden oerhordt anseende.

För Europeiska Folkslagen återstod ännu mycket

af de långa omvägar, på hvilka de skulle arbeta sig

fram till varaktig besittning af kultur och lagbunden

frihet. Det oroliga lynne, som alltid år oskiljaktigtifrån

tätt

på

hvarandra

följande tillfälliga bekymmer for

en

C osedd

g) Se Einleitung in die Geschichte des Hansea¬

tischen Bundes von G. Sartorics. Till att bestyrka hvad jag

förut vågat anföra, tillåter jag mig, att åfvenhånvisa Läsaren till sjelf-

va Afhandlingen, i:staDel. ρ 288» hvaräst Författaren nåmner, att Engelske Konungarne gynnade främmande Handlande, derfore att de

ekade deras inkomster, och att Rtgententerne i detta mål hade in¬

tressen, som voro alideles stridande emot Engelska communernasoch

städernas.

i8

osedd framtid, tillåt ej Regenterna, att

eftersinna Lan¬

dernas naturliga fördelar och uppsöka

säkra

utvägar

till

deras begagnande, tillåt icke

heller Innevånarna, att

samla sina tankar och krafter innom en lugn och i tyst¬

het verksam medborgerlig

familj -lefnads grånsor. Det

blef således icke svårt för desse mäktige och

omtänk¬

samme Handels ^· stater, att emot obetydliga

uppoffringar

köpa åtminstone okunniga grannars

overksamhet, och

ifrån dem rikta sin inhemska idoghet

med

nya

tillgångar.

Således hafva de af andra Staters

Regeringar tillskansat

sig ovanliga

förmåner och åfven aftvingat dem privile¬

gier^, som

ej blifvit Landets infödningar beviljade p).

Först i sextonde sekletbörjadeEuropas

Regenter alf-

varsamt motverka det enväldiga

Hanseatiska Förbundets

till-

jp) I Sverige och

England

voro

Hanses'äderne befriade

ifrån Tullafgifter, som InlåndskeKöpmän måste betala.

Es ist

va

b

r,

dass die Hanseaten in den folgenden

Jahrhunderten,

indem sie ihre alten Freyheyten sich

erhielten,

we¬

niger als andere Fremde,

ja in einiger Hinsicht we¬

niger als die Englander selbst

zahlten. Sartorius Ge¬

sch. d. Hans B. p. 288. n. 28. ifr. Anderson's

hi

story

of

com¬

merce T. I. pag. 323. \,Tid medlet af i4:de

årh. forbod Eduard

III. sitt Lands Innevånare, men tillät Hanse-st.

utförseln af Englands

hufvudsakligaste produkter, som då for

tiden

voro tenn,

ull, pelsverk:

först vid slutet af hans regering tillstaddes Engländarna

deltagandet i

stappel-sällskapets friheten.

Sart

pag.

298. Hvad förmåner de haft

hos osskanslutas icke allenastaf BirgerJarls Privil.

för Hamb, af

1261 och sonensK. Valdemarsstadfåstelse derpå år 1275. se

Lam-

beciiorig. Hamb.Lib.II. pag,49och

46.

utan

i synnerhet af K, Magni

Privil. för Staden Lybeck af 1336 och Kon. Magni af

Sverige

och hans Son K. Hakans af Norrige pro

Civitatibus Hansae

et liga 1361. Villebrand. Hans.

Chron.

p. 24.

Privil. Magni

D. g- regn. Svecie, Norvegieet terr.

Scanise

et

Hallandiae regis 1343.

Sv. Bring Sami. af Handl. som kunna tjena till

ljus i Svenska Hist.

P. a. N:r ia. (SeSartorius I. D. pag.

463).

19 tiltagsenhet.

Under LybeckS( anförande forsökte det

val, att med våld afvånda

Kejs. Carle V:s bemödande

att för Nederländerna öpna fri fart

på Östersjön, åfven

som de anstalter Sverige vidtog till sin

sjelfståndfghets

befästande; men mörkret, som hade

bortskymt dag^n

för alimån ordning, började skingras:

åfven Hanse stå-

derne nödgades hylla denna %

och afstå ifrån sina uteslu¬

tande handelsrättigheter

på Östersjön.

Ibland nationer, som dragit sig ntur det tunga

främmande Handelsoket, blef England den

första,

som visade riktiga vågen till en

för industri och

allmän välmåga förmånlig Handel. Den

kända Navigations-

acten, i sig sjelf ett foster

af afunden,

som

alltid år

fintlig på medel att

störta medtåflare, har till stor

del grundlagt Englangs

florerande Handel; och åfven

gifvit ett

pålitligt efrerdöme af konsten att

genom en

val öfverlagd Tullafgifternas

inrättning tvinga Handelns

fördelar att tillhöra Nationen, så framt desse annars tillråckligen understödjas af

tjenliga oekonomiska För¬

fattningar q).

Under loppet af adertonde

århundradet har den

redan grundada

allmänna ställningen tagit bestämdare

riktningar.

Åfven

Handeln

framställer sig hår under ett

helt annat utseende. Regeringarne uti

Europa hafva

kommit till en öfvertygande kånsla

af den belönande

^san-

C ² ningen

q) Ce fat Cromvel, qui fit dresser cette acte pour

detruire le

commerce de la Hollande en angleterrej cette republique en sentit ton-

te l'importance, eile aima mieux s'expoier aux depenses et aux

mal-

heurs d'une guerre, quede perdre tranquillement une si belle brauche

de son commerce d'economie. Ustariz pag. 115.

20

ningen, r.tfc Nationernas

välgång i alla omständigheter år

på det närmaste

förenad med deras

egen.

De hafva

gjort sig till plikt att

formera sina Länders näringsgre¬

nar, och att åfven genom Handeln

skaffa

nya

vägar till

förkofran, och till stadga for ett blomstrande

välstånd.

Hafva de än, då de velat uppfylla det som deras

välgö¬

rande _omsorger dem ålagt, icke alltid kunnat

träffa de

rätta medlen: ofta straxt i början alldeles öfvergifvit en väl anlagd plan, ofta

ej fullföljt densamma, och i båda

fallen betagit sina Länder de fördelar,

den kunnat gifva;

ligga icke sällan

orsakerna dertil

^mer

uti tidehvarfvets

ostadiga lynne och händelsernas

gång, ån i

en

styfmo-

derlig sorglöshet hos Regenterna: ty

så långe folkslagen,

åhnu liksom sanslösa, framvaggas i det blinda ödets ar¬

mar, år det mindre i menniskans

förmåga,

att i

jåmnt

äfmåtta förhållanden öfverse och utstaka banan till sitt yttre

välstånd.

Emedlertid hafva beskattningar på Handelsvaror

och Tull-inrättningar, som förr, under olika

tidskiften,

endast i afseende på Statsbehofven

ådragit

sig

Allmänna

Styrelsens uppmärksamhet, nu,

fastån under olika form

i olika länder, åfven blifvit förvandlade till de

tjenliga-

ste medel attså leda Handelns enskilta intressen, att de,

i stället fö* att söndra, skola med Statshushållningen

förena National·oekonomiens gällande fordringar.

II.

Att Tullar eller afgifter under detta ^namn

åfvert

varit innom vårt Fädernesland gängse

långt

in i

forntiden,

åfvensom att Handeln ifrån längre tider tillbaka haft

åt¬

skilliga band, derooa vittna våra

gamla lagar rj. Men

att

r) I de historiska anteckningarna, ^som finnas bifogade efter Goth¬

ands Lagen, Cap. 11, om Gothlandz Förening med Sve-