Elevers och skolpersonals attityder till skolans arbete mot kränkande
behandling
En jämförande och beskrivande studie
Students’ and school staff’s attitudes to the school’s work against offensive behaviour
A comparing and descriptive study Sophie Ryrberg
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Psykologi, lärarprogrammet
C-nivå, 15 hp Lisa Hellström Lars M. Eriksson 2014-09-02
Sammanfattning
Syftet var att undersöka attityder till skolans arbete mot kränkande behandling utifrån skolans likabehandlingsplan och om dessa skiljer sig åt, beroende på om man är elev eller personal, på en högstadieskola i en kommun i Värmland. Genom en enkätundersökning med oberoende mätning genomfördes studien med 101 deltagare, varav 54,5 % (n=55) var elever och 45,5 % (n=46) skolpersonal.
Den aktuella studien kunde påvisa en signifikant skillnad mellan elever och skolpersonal i majoriteten av frågorna angående skolans arbete mot kränkande behandling. Resultatet tyder på att det finns skillnader i hur elever och skolpersonal uppfattar situationer där någon blir kränkt och därför även agerar olika. Studien påvisar att personalen i högre grad påstår att de tar itu med de frågor som rör mobbaren än offret, medan eleverna ligger relativt jämnt på de frågorna. Dock var både elever och skolpersonal överens i frågan om att det är viktigt att ha en kompis i skolan.
Vidare visade studien att eleverna i högre grad skulle försöka höja den utsattas
självförtroende i mobbningssituationer jämfört med vad lärarna skulle. Personalen skulle istället arbeta för att jämna ut maktobalansen mellan de två genom att sänka mobbarens makt snarare än att höja den utsattas. Det framkom även att personalen uppgav att de i högre grad hade läst, förstått och varit delaktiga i utformandet av skolans likabehandlingsplan än eleverna.
Med andra ord framkom att det finns skillnader i attityden till skolans förebyggande arbete mot kränkande behandling mellan personal och elever. Dessutom framkom att skolpersonalen i högre grad fokuserade på mobbaren än offret i situationer där någon blir utsatt för kränkande behandling, samt att personalen i högre grad angav att de läst, förstått och varit involverad i skolans likabehandlingsplan än eleverna.
Nyckelord: Kränkande behandling, högstadium, förebyggande arbete, mobbning och likabehandlingsplan
Abstract
The aim was to investigate attitudes to the school’s work against offensive behaviour based on the school’s treatment plan and if they differ depending on whether you are a student or school staff at a secondary school in a municipality in Värmland. Through a questionnaire with independent measurement, a study with 101 participants, of which 54.5 % (n = 55) were students and 45.5 % (n = 46) were school staff, was executed.
The current study shows a significant difference between students and school staff in a majority of the questions regarding the school’s work against offensive behaviour.
The results suggest that there are differences in how students and school staff perceive situations where someone gets offended and therefore also act differently. The study shows that the school staff claim that they address the issues related to the bully to a greater extent than the victim, while the students answered relatively even on the questions. However, both students and school staff agree on that it is important to have a friend at school.
Furthermore, the study shows that students would try to raise the self-confidence of the victim in bullying situations to a greater extent compared to the teachers. Instead, the school staff would work to even out the imbalance of power between the two by lowering the bully’s power rather than increasing the victim’s power. It also shows that the school staff said that they have read, understood, and been involved in designing the school's treatment plan to a greater extent than the students.
In other words, it appeared as if there are differences in the attitude to the school’s work against offensive treatment between staff and students. Furthermore, it appeared as if the school staff to a higher extent focused on the bully than the victim in situations where
someone is exposed to offensive treatment, and that the staff to a higher extent said that they had read, understood and been involved in the school’s treatment plan than the students.
Key words: Offensive behaviour, secondary school, preventive work, bullying and treatment plan
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Mobbningsbegreppet ... 1
Socialpsykologiskt perspektiv ... 2
Mobbning och kön ... 3
Mobbning och psykisk hälsa ... 3
Motverka mobbning i skolan ... 3
Problematisering ... 5
Syfte ... 6
Frågeställning ... 6
Metod ... 7
Deltagare ... 7
Design ... 7
Enkätutformning ... 7
Genomförande ... 9
Databearbetning ... 8
Bortfall ... 10
Reliabilitet och validitet ... 12
Etiska överväganden ... 12
Resultat ... 14
Diskussion ... 17
Resultatdiskussion ... 17
Metoddiskussion ... 20
Konklusion ... 21
Vidare forskning ... 22
Referenser ... 23
BILAGA 1 Etiskt protokoll ... 25
BILAGA 2 Elevenkät ... 27
BILAGA 3 Personalenkät ... 31
BILAGA 4 Information till deltagare ... 35
BILAGA 5 Tabell ... 35
Förord
"Värst var det när ingen lärare eller vuxen var till hands. Det var just då det mest otänkbara och djävligaste kunde inträffa!" Detta är bara ett av många citat man kan hitta på internet om man söker på mobbning eller kränkande behandling. Forum är fulla av anonyma personer som upplever att de blir kränkta i olika sammanhang i skolan. "De flesta lärarna på skolan
blundade för hur jag blev behandlad. De ansåg att de bara skojade […]” Som blivande lärare är det tungt att läsa hur vissa ungdomar kan lida av att lärarna inte finns tillhands, eller ännu värre väljer att blunda för vad som pågår. Att dessutom läsa hur många av dessa ungdomar skriver att den enda utväg de ser är att ta sitt liv sätter igång en process i mig. Vad kan jag göra som blivande lärare för att framtida ungdomar inte ska behöva känna på det här sättet?
Dessa tankar blev såsmåningom konkretiserade i form av en uppsatsidé där jag valde att fokusera på det förebyggande arbetet mot kränkande behandling, då jag anser att om man enbart fokuserar på den kränkande behandlingen när den pågår kan det redan vara för sent.
Alla elever ska ha förutsättningar att trivas och få stöd i skolan.
Förutom att via detta förord motivera mitt val av uppsatsämne vill jag också passa på att tacka mina medstudenter Lina Lundell och Anders Bäckström för ett bra samarbete kring enkätutformning. Tack också till min handledare Lisa Hellström för bra stöd och vägledning.
Avslutningsvis vill jag citera Astrid Lindgren: ”ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer nog folkvettet av sig själv.”
1 Inledning
Mobbning bland ungdomar är och har varit ett stort problem på många platser i världen, även i Sverige (Molcho et al., 2009). Detta har lett till att årtionden har spenderats på att forska kring det (Molcho et al., 2009). Tidigare studier har visat på att ungdomar som utsätts för mobbning kan få allvarliga problem med hälsan, såsom psykologisk missanpassning, psykosomatiska hälsoproblem, medicinanvändning, frånvaro från skolan, försämrad akademisk prestation, fysiska skador och till och med, i riktigt allvarliga fall, för tidig död (Molcho et al., 2009). De problem som kan uppkomma är inte tillfälliga, utan är något som följer personen i fråga genom hela livet (Molcho et al., 2009).
För att granska och jämföra förekomsten av mobbning i olika länder och över tid gjorde Molcho et al. (2009) en studie som bestod av en enkät med två obligatoriska frågor om
mobbning. Begreppet mobbning förklarades i denna studie genom Dan Olweus, vilket innebär att mobbning avser när en eller flera personer vid upprepade tillfällen utsätter en som har svårt att försvara sig för kränkande och obehaglig behandling (Olweus, 1999). Utifrån förklaringen har Olweus utformat en enkät från vilken Molcho et al. även hämtade enkätfrågorna (Molcho et al., 2009). Bland annat efterfrågades hur ofta de tillfrågade deltagit i att mobba någon på skolan den senaste terminen, samt de senaste två månaderna. Studien användes under åren 1994-2006 i 27 olika länder för att granska och jämföra förekomsten av kronisk mobbning, ofta och av samma person, och tillfällig mobbning, vid ett enstaka tillfälle (Molcho et al., 2009). I studien framkom då att Sverige ligger mycket lågt i båda kategorierna, om man jämför med andra länder. 1994 svarade 25,4 % av pojkarna som deltog i studien att de någon gång deltagit i tillfällig mobbning, vilket sjunkit till 20,8 % året 2006 (Molcho et al., 2009).
Av flickorna var det istället 10,8 % som 1994 svarade att de deltagit i någon form av tillfällig mobbning, medan det sjönk till 10,0 % året 2006 (Molcho et al., 2009). Trots att Sverige ligger lågt, existerar förekomsten av mobbning, vilket är ett problem. Därför är det viktigt att arbeta aktivt för att sänka den ytterligare.
Mobbningsbegreppet
Begreppet mobbning används inte längre i lagstiftningen och det finns därför ingen förklaring till ordet i skollagen. Sedan 2006 används enbart de bredare begreppen kränkande behandling och trakasserier i skollagen och därför även inom skolvärlden (Skolverket, 2012). Trots detta kommer ordet mobbning att användas i inledningen, men bytas ut mot kränkande behandling i övriga delar av uppsatsen på grund av att de studier inledningen bygger på har undersökt
2 mobbning. Studier om kränkande behandling finns inte i samma utsträckning då bytet av begrepp fortfarande är relativt nytt och begreppet mobbning fortfarande används i stor utsträckning inom svensk och internationell forskning. Skolverkets definition av mobbning var dock: ”upprepade kränkningar eller trakasserier där någon eller några medvetet och med avsikt tillfogar eller försöker tillfoga någon annan skada eller obehag” (Skolverket, 2012) då den existerade. Enligt Skollagen (6 kap § 3, 2013), definieras kränkande behandling som ”ett uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567) kränker ett barns eller en elevs värdighet” (SFS2010:800, 2013).
Socialpsykologiskt perspektiv
Eftersom mobbning är en handling som sker mellan individer i sociala sammanhang faller mobbning under det socialpsykologiska perspektivet (Christensen, 2012). Det
socialpsykologiska perspektivet har delar i andra psykologiska perspektiv såsom det
biologiska och kognitiva, men fokuserar främst på det som händer med individer när de sätts i samspel med andra (Kruglanski & Higgins, 2007). Även socialpsykologin i sig är uppdelad i olika kategorier där en del främst behandlar grupprocesser och relationer inom grupperna (Krugalanski & Higgins, 2007). Det finns fem grundläggande orsaker till att människor vill vara delaktiga i grupper och dessa är samhörighet, förståelse, kontrollerande, självförbättrande och tillit (Krugalanski & Higgins, 2007). Gruppstorleken är inte avgörande, det räcker med en person, dock är det viktigt för människor att vara delaktiga i grupper. (Krugalanski & Higgins, 2007). Det viktiga är att gruppen uppfyller de fem orsakerna som nämndes, enligt Krugalanski och Higgins (2007), sedan spelar gruppstorleken ingen signifikant roll. För att någon ska bli utstött från en grupp krävs att personen har ett icke-önskvärt beteende, vilket leder till att övriga medlemmar i gruppen väljer att behandla personen i fråga illa (Krugalanski & Higgins, 2007). Det finns en teori som kan förknippas med vad som händer i grupprocessen när en individ blir utsatt för mobbning och den är stämplingsteorin (Becker, 1963; Phelan & Link, 1999). För att en individ ska bli stämplad som avvikande krävs att denne bryter mot självklara sociala normer eller normativa standarder som finns inom gruppen (Phelan & Link, 1999).
Gruppen kan i det här fallet bestå av en kompisgrupp, klassen eller hela skolan. Enligt stämplingsteorin ligger vad som klassas som avvikande beteenden i betraktarens ögon. Det finns alltså inte något beteende som i sig är typiskt avvikande, utan det är en inflytelserik grupp eller gruppmedlem som identifierar beteendet som avvikande. Becker (1963) påstår att sociala grupper skapar avvikelser genom att konstruera regler. Överträder någon sedan dessa regler medför detta en avvikelse och genom att använda dessa regler mot specifika personer
3 kan dessa stämplas som outsiders.
Mobbning och kön
Forskning om sambandet mellan mobbning och kön är tvetydig. Frisén, Jonsson och Persson (2007) gjorde en undersökning där det framkom att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan tjejer och killar på vilka som är inblandade i mobbningssituationer, men det finns andra studier som tyder på annat (Frisén et al., 2007). Boulton, Bucci och Hawker (1999) gjorde en studie där de undersökte attityder mot och uppfattning om mobbning där det framkom att det var fler killar än tjejer som mobbade. Även i en undersökning som Seals, Madsen och Moody (1994) gjorde framkom att fler pojkar än flickor är involverade i mobbning som både offer och mobbare. Slonje och Smith (2008) gjorde vidare en
undersökning som fokuserade på nätmobbningen. Resultatet visade dock ingen signifikant skillnad mellan könen på de som var inblandade i den typen av kränkande behandling (Slonje
& Smith, 2008). Dock visade undersökningen att nätmobbning oftast sker över e-mail och utanför skolan, vilket gör att det är svårt för vuxna, exempelvis lärare, att upptäcka och bryta beteendet (Slonje & Smith, 2008).
Mobbning och psykisk hälsa
Även forskningen om sambandet mellan självkänsla och mobbning är tvetydig. Seals et al.
(1994) kunde inte hitta någon skillnad i självkänsla mellan de inblandade i
mobbningssituationer och de som inte är det, till skillnad från de upptäckter som O’Moore och Kirkham (2001) senare gjorde. Deras resultat visade att de som mobbar ofta har sämre självkänsla än de som inte är involverade i mobbning (O’Moore & Kirkham, 2001). I och med att O’Moore och Kirkham gjorde sin studie senare än Seals et al. (1994), och dessutom
fokuserade mer på självförtroende kopplat till mobbning, är den mer relevant i frågan. Enligt Frisén et al (2007) framkommer att de flesta ungdomar tror att mobbning beror på dåligt självförtroende hos både mobbaren och den utsatta, vilket O’Moore och Kirkham (2001) styrkte i en kvantitativ enkät bland ungdomar.
De som fallit offer för mobbning visade ett resultat som tyder på att självkänslonivån är lägre än hos de som inte är inblandade i mobbning (O’Moore & Kirkham, 2001). En skillnad på mobbare och mobbade rörande självkänsla är tidsaspekten. De som blir mobbade visar att deras självkänsla sjunker ju längre de blir mobbade, medan det inte finns någon skillnad i mobbares självkänsla beroende på hur länge de utsatt andra för mobbning (O’Moore
& Kirkham, 2001).
4 Motverka mobbning i skolan
Angående vad som kan göras för att motverka mobbningen i skolan gjorde O’Moore (2000) en litteraturstudie som granskade lärarnas roll i mobbningsituationen. Litteraturstudien visar att det finns lärare som inte ser mobbning som ett problem, utan ser det som en fas som eleverna går igenom (O’Moore, 2000). En del lärare skyller till och med på offret (O’Moore, 2000). Därför är det viktigt, enligt O’Moore (2000), att lärarna får utbildning inom ämnet så de vet hur mycket det påverkar eleverna. Lärarna kan även lära sig hur de kan höja elevers självkänsla och motverka att den sänks (O’Moore, 2000).
Vidare har forskning gjorts för att granska vad vuxna kan göra för att minimera förekomsten av mobbning (Craig & Pepler, 2003). Craig och Pepler (2003) visade genom en litteraturstudie att vuxna måste lära sig att utjämna den maktobalans som finns mellan mobbare och offer i mobbningssituationer. Det är viktigt att som vuxen inte enbart fokusera på offret eller mobbaren, utan att både höja offret och sänka mobbaren gällande
maktobalansen (Craig & Pepler, 2003). Förutom vuxnas viktiga roll framkom även att
kompisar är lika viktiga och det kan vara smart att som vuxen samarbeta med vänner till både offret och mobbaren (Craig & Pepler, 2003).
För att granska fenomenet mobbning och hur det uppfattas djupare gjordes en undersökning där skolpersonals och elevers uppfattning och erfarenheter av mobbning jämfördes (Bradshaw, Sawyer & O’Brennan, 2007). Det är viktigt att göra lärare
uppmärksamma på att deras uppfattning skiljer sig från den som eleverna har för att öka deras kunskaper kring mobbning och därför kan det vara intressant att se hur deras uppfattningar skiljer sig från elevernas. Det handlar alltså inte om att varken lärares eller elevers
uppfattningar skulle vara felaktiga, då det enbart handlar om uppfattningar. Det handlar enbart om att göra lärarna uppmärksamma på att det finns en skillnad som det kan vara bra att ta hänsyn till (Bradshaw et al., 2007). Bradshaw, et al (2007) visade att personalens och elevernas uppfattningar skiljer sig åt. Samtlig personal underskattar hur många elever det är som blir mobbade, jämfört med de svar som eleverna angav (Bradshaw et al., 2007). Det kan även vara så att eleverna överskattar förekomsten av mobbning, men oavsett visar resultatet på en skillnad mellan hur personal och elever uppfattar förekomsten. Enligt Bradshaw et al fanns det dock personal som kände att de var medvetna om hur de skulle hantera
mobbningssituationer och det var oftast de som inte gjorde situationen värre, utan kunde avbryta beteendet (Bradshaw et al., 2007).
5 Det är mer troligt att lärare möter mobbning än andra som är anställda på skolan (Gulemetova, 2013). Det gör också att lärare ser mobbning som ett större problem jämfört med övrig personal på skolan enligt en enkätundersökning som gjordes av Gulemetova (2013) bland 1601 lärare och 2142 övriga anställda på skolor. Precis som O’Moores (2000)
undersökning visade behöver lärarna mer utbildning i hur de ska hantera mobbning kände respondenterna i Gulemetovas (2013) studie att de saknade kunskaper i hantering av
mobbning och framförallt nätmobbning. Gulemetovas (2013) studie visade även att det oftast är till lärarna eleverna vänder sig när de vill rapportera mobbning.
För att förebygga och förhindra förekomsten av kränkande behandling i svenska skolor framkommer av diskrimineringslagen 3 kap. 16 § att rektorn varje år ska upprätta en plan som beskriver de åtgärder som krävs för att dels främja lika rättigheter och möjligheter för eleverna på skolan och dels förebygga och förhindra förekomsten av kränkande
behandling. Denna plan kallas för en likabehandlingsplan. Enligt 6 kap. 8 § skollagen ska rektorn i planen redogöra för vilka åtgärder som avses påbörjas under det kommande året, men även vilka åtgärder som genomfördes året innan. Förordningen (2006:1038) om barns och elevers deltagande i arbetet med planer mot diskriminering och kränkande behandling beskriver att eleverna ska vara delaktiga i hela skapandeprocessen av en likabehandlingsplan och ska alltså hjälpa till att upprätta, följa upp och se över planen för den aktuella
verksamheten.
Problematisering
I och med att mobbning, eller kränkande behandling, fortfarande är ett stort problem i våra svenska skolor är uppfattningen att det är någon form av kunskap som fattas hos både elever och personal. Att undersöka hur elevers och skolpersonals attityder till skolans arbete mot kränkande behandling skiljer sig åt, samt granska hur väl arbetet med likabehandlingsplaner fungerar på skolorna är en viktig del mot målet att göra skolan till en trygg miljö för samtliga elever. Främst upplevs att en koppling till skolans likabehandlingsplan saknas i tidigare studier och i och med att det är den plan skolorna arbetar efter är det viktigt att
uppmärksamma kopplingen mellan attityder till förebyggande arbete mot kränkande behandling och skolans likabehandlingsplan.
6 Syfte
Syftet var att undersöka attityder till skolans arbete mot kränkande behandling utifrån skolans likabehandlingsplan och om dessa skiljer sig åt, beroende på om man är elev eller personal, på en högstadieskola i en kommun i Värmland.
Frågeställning
Finns det några skillnader i attityder till arbetet mot kränkande behandling i skolmiljö mellan skolpersonal och elever?
Finns det några skillnader mellan skolpersonal och elever i avseende om kännedom om likabehandlingsplanen?
Finns det några skillnader mellan skolpersonal och elever i avseende om fokus ligger på förövaren eller offret?
7 Metod
Deltagare
Urvalet, som är ett tillgänglighetsurval gjordes genom att en högstadieskola i en kommun i Värmland erbjöds att besvara en enkät via en inbjudan i ett mejl till rektorn på skolan. I mejlet informerades rektorn om att samtliga deltagare behövde vara över 15 år för att få delta, därför inbjöds enbart niondeklassare.
Studien genomfördes med 101 deltagare, varav 54,5 % (n=55) var elever och 45,5 % (n=46) skolpersonal. Samtliga deltagare var enligt inklusionskriterierna elever i nionde klass och därmed 15 år eller äldre, eller personal på samma högstadieskola som eleverna går på. Av dessa var 53,5 % (n=54) män och resterande 46,5 % (n=47) kvinnor. Deltagarnas kön var fördelat så att 36,4 % (n=20) av eleverna var kvinnor och 63,6 % (n=35) var män, medan personalen bestod av 58,7 % (n=27) kvinnor och 41,3 % (n=19) män. Personalen fördelades på det sätt att 89,1 % (n=41) var lärare och resterande 10,9 % (n=5) var övrig personal på skolan, som exempelvis kurator, skolsköterska, specialpedagog och rektor. Dock efterfrågades inte anställningstyp i enkäten, då det kan sänka konfidentialiteten hos deltagarna som är ensamma om sin anställningstyp. Antal år personalen som besvarade enkäten hade arbetat inom skolan hade ett medelvärde på 13,99 (SD=10,46), minimumår var 1 år och maximum 40 år.
Design
Undersökningen har en deduktiv ansats eftersom den utgår från befintliga studier och har även tagit avstamp i dessa vid skapande av enkät. Designen är en så kallad mellangruppsdesign där man jämför två olika grupper. Den beroende variabeln är attityden mot mobbning och den oberoende variabeln är ställning på skolan, där de två grupperna är elev och personal.
Enkätutformning
Datainsamling genomfördes via en enkätinsamling. Två olika enkäter utformades och reviderades sedan genom pilotstudier vid tre olika tillfällen. Den ena var anpassad efter personalen och den andra efter eleverna på grund av att vissa frågor inte var relevanta för båda grupperna, samt att de skulle anpassas efter målgruppen. Elevenkäten låg till grund för tre skilda uppsatser på c-nivå inom ämnet psykologi om skolans arbete mot kränkande behandling. Dock skiljer sig enkäterna åt något för de andra uppsatserna, då övriga två användes till gymnasieelever och har bakgrundsfrågor som inte är relevanta för den aktuella studien. De två andra c-uppsatserna behandlade skillnaderna mellan hur de som blivit utsatta
8 för kränkande behandling och de som inte blivit utsatta för kränkande behandling upplever skolans förebyggande arbete, samt skillnaderna mellan hur pojkar och flickor upplever skolans arbete mot kränkande behandling. Därför reviderades enkäten från att innehålla 10 bakgrundsvariabler till att innehålla tre bakgrundsvariabler. Därefter följer 14 påståenden angående skolans förebyggande arbete mot kränkande behandling som deltagarna får ta ställning till på en skala mellan ett och fem. Dessa frågor har inspirerats av skolans
likabehandlingsplan. Slutligen följer en kort fallbeskrivning följt av 10 påståenden liknande de tidigare i enkäten. Enkäten strukturerades så att allmänna frågor om arbetet mot kränkande behandling föregick mer ingående frågor.
Elevenkäten består av tre bakgrundsvariabler där en efterfrågar kön och övriga två efterfrågar om de blivit kränkta någon gång under högstadietiden. I personalenkäten efterfrågades istället kön, befattning samt hur många år de arbetat inom skolan. Dessutom efterfrågades hur många elever som inom det senaste året pratat med dem om de blivit kränkta.
Utöver bakgrundvariablerna utformades enkäterna lika för att kunna göra en
jämförelse mellan de två grupperna. Skillnader i hur frågor ställdes, liknande ”Om en elev blir utsatt för kränkande behandling från andra elever förbättras oftast dennes situation om denne berättar om händelsen för personal på skolan” jämfört med ” Om jag blir utsatt för kränkande behandling från andra elever förbättras oftast min situation om jag berättar om händelsen för personal på skolan”.
De första 14 enkätfrågorna har utformats efter vad skollagen säger ska ingå i en likabehandlingsplan, samt det som står i den aktuella skolans likabehandlingsplan. Frågorna efterfrågar svar på om skolan följer de punkter som krävs för att ha en skola fri från
kränkande behandling enligt Skollagen. Fallbeskrivningen och de 10 påståenden som hör till har inspirerats av The Handling Bullying Questionnaire (HBQ) (Bauman, Rigby & Hoppa, 2008). Frågorna har därefter översatts och omformulerats för att passa studiens syfte. Vissa frågor har även tagits bort då de inte var relevanta. Enkäterna i sin helhet finns som bilagor (se bilagorna 2-3).
Samtliga frågor, utom de öppna, besvarades med hjälp av en femgradig skala där alternativen var ”Instämmer helt”, ”Instämmer i hög grad”, ”Ingen uppfattning”, ”Instämmer i låg grad” och ”Instämmer inte alls”. Field (2013) anser att svarsalternativ som ”ingen
uppfattning” bör kodas om till 0 eller tas bort vid dataanalys. Det ansågs dock inte lämpligt att varken koda om värdet till 0 eller ta bort det, då det var av värde att ha ett mittenalternativ.
Tanken med detta alternativ var att det skulle ses som ett mittenalternativ och inte ett
9 avsägande från ställningstagande. Därför placerades det just i mitten och gavs värdet tre, då det är en femgradig skala.
Genomförande
Efter att rektorn på en högstadieskola gett sitt godkännande skriftligt via mejl fick samtliga elever i nionde klass två dagar innan genomförandet av enkäten ett brev som de visade för vårdnadshavare där informationen om studien framkom (bilaga 4). Vårdnadshavarna fick då en möjlighet att kontakta ansvarig student eller handledare om dessa hade frågor kring studien eller inte tyckte att deras barn skulle delta i studien. Eleverna fick sedan muntlig information innan studien genomfördes samt skriftlig i samband med enkäten. I informationen framkom att det är frivilligt att delta i studien samt att de fick avbryta när de ville. De blev även informerade om vad data kommer att användas till samt att konfidentialitet garanteras.
Elevenkäten delades ut i pappersform och samlades sedan in i en för ändamålet avsedd låda (bilaga 2). De elever som inte var närvarande när enkäten delas ut fick möjlighet att fylla i den vid ett senare tillfälle, dock inte senare än den efterföljande måndagen. Studien genomfördes på en onsdags eftermiddag.
Personalen fick även de två dagar innan enkäten skulle genomföras information om studien för att kunna ta ställning till huruvida de ville delta i personalstudien eller inte. De fick även veta att samma information gäller för eleverna. För att underlätta för deltagarna fick dock personalen svara på en webbaserad enkät istället. Denna enkät skickades ut i ett mejl till samtlig personal på skolan via rektor (bilaga 3). Detta för att spara tid för deltagarna, men även för att stärka konfidentialiteten då det blir svårare att koppla ihop enkätsvar med individer som deltagit.
Elevenkäten ifylldes i elevernas ordinarie klassrum och tog ungefär tio minuter. De fick sedan lämna in enkäterna i en för ändamålet avsedd låda genom en springa för att säkerställa att inga av deltagarnas svar syntes och därmed konfidentialiteten. Därefter fördes samtliga enkätsvar in i statistikprogrammet SPSS för att analyseras på lämpligt sätt.
Databearbetning
Data har analyserats i SPSS och redovisas i form av deskriptiv och inferentiell statistik i form av ett Mann-Whitney U-test och median. I och med att detta test är jämförande och visar om det finns någon signifikant skillnad i den beroende variabeln mellan två olika lägen i den oberoende variabeln lämpar sig detta i en jämförande studie. Detta test har valts då det är en jämförande studie som granskar elevers och skolpersonals attityder till skolans arbete mot
10 kränkande behandling och detta test lämpar sig bäst för de data som samlats in i den aktuella studien.
Val av test stod mellan ett parametriskt test i form av ett oberoende t-test, eller ett icke-parametriskt test i form av ett Mann-Whitney U-test (Borg & Westerlund, 2012). Av Borg och Westerlund (2012) framgår att Mann-Whitney U bör väljas när man vill undersöka skillnader mellan två oberoende grupper. Dessutom framgår att stickproven som undersöks måste vara slumpmässiga och oberoende av varandra samt att data bör var på minst
ordinalnivå (Borg & Westerlund, 2012). Data anses vara på ordinalnivå då de kan rangordnas, men skalstegen är inte ekvidistanta. Det innebär alltså att det inte finns någon matematisk information om hur mycket större eller mindre ett alternativ är jämfört med ett annat (Borg &
Westerlund, 2012). Det finns alltså ingen information om huruvida de som svarat ”Instämmer i hög grad” befinner sig lika långt från ”Instämmer helt”, som ”Instämmer i låg grad” befinner sig från ”Instämmer inte alls”. På grund av detta samt att det är skillnader mellan två
oberoende grupper som undersöks valdes Mann-Whitney U-testet.
För att kunna analysera data gjordes svarsalternativen om till numeriska värden, där
”Instämmer helt” fick värdet 5 och ”Instämmer inte alls” fick värdet 1. Mann-Whitney U- tester genomfördes därefter på påståendena ”Jag skulle låta någon annan lösa”, ”Det är viktigt (för eleverna) att tillhöra en kompisgrupp i skolan”, ”Det är viktigt (för eleverna) att ha kompisar i skolan”, ”Jag skulle be skolans kurator att ingripa”, ”Jag skulle anmäla händelsen till rektorn”, ”Jag skulle ignorera det”, ”Jag har läst min skolas likabehandlingsplan”, ”Jag har förstått min skolas likabehandlingsplan”, ”Jag har haft inflytande över min skolas
likabehandlingsplan”, ”På skolan diskuterar vi regelbundet frågor som rör kränkande
behandling”, ”Vi behöver prata mer om kränkande behandling i skolan” samt ”Personalen på skolan agerar om de får kännedom om händelser där en person blir utsatt för kränkande behandling”.
För att få en tydlig överblick över om personalen eller eleverna låg högst på frågorna som undersöktes användes även medianen. Medianen är lämplig att använda när data ligger på ordinalnivå (Borg & Westerlund, 2012).
Ett problem som kan uppstå när en undersökning innehåller ett högt antal hypotesprövningar är massignifikansproblemet. Detta på grund av att ju fler
hypotesprövningar som görs, desto högre blir risken för att minst ett resultat blir signifikant av en slump (Borg & Westerlund, 2012). I och med detta ökar risken för typ I-fel, alltså att man förkastar noll-hypotesen när den är sann (Borg & Westerlund, 2012). För att räkna ut hur stor risken för ett typ I-fel används formeln p = , där n = antalet
11 signifikansprövningar (Borg & Westerlund, 2012). Totalt gjordes 13 prövningar i den aktuella studien. Detta ger alltså en risk på 48,7 % (p = = 0,487). Detta är viktigt att ha i åtanke när man tolkar resultatet, då det finns en risk att slumpen påverkat resultatet, trots att det visar signifikans (Borg & Westerlund, 2012).
Bortfall
I studien finns varken internt eller externt bortfall. Samtliga inbjudna besvarade enkäten och alla frågor besvarades.
För att minimera risken för externa bortfall delades elevernas enkät ut i pappersform.
Uppfattningen, och erfarenheten av pilotstudierna, var att det externa bortfallet ökade om de enbart fick en länk, samt att det är svårt att avgöra hur många som fått möjlighet att besvara den.
För att minska risken för interna bortfall genomfördes tre pilotstudier. Dessa minskar risken för att frågorna ska vara oförståeliga eller för känsliga. Av Hayes (2011) framgår att pilotstudier ökar möjligheten att upptäcka enkätinnehåll som bör omarbetas. Efter den första pilotstudien av enbart elevenkäten framgick att svarsalternativen till påståendena var svåra att förstå. Därför reviderades de två svarsalternativen ”Instämmer delvis” och ”Instämmer delvis inte” till ”Instämmer i hög grad” och ”Instämmer i låg grad”. Dessutom var uppfattningen att några frågor var lika, då det enbart var ett ord som skilde dem åt. Därför markerades de ord som skiljde påståendena åt med kursiv text. Exempelvis: ”Jag har läst min skolas
likabehandlingsplan” mot ” Jag har förstått min skolas likabehandlingsplan” samt ” Om jag blir utsatt för kränkande behandling från andra elever förbättras min situation om jag berättar om händelsen för personal på skolan” mot ” Om jag blir utsatt för kränkande behandling från personal förbättras min situation om jag berättar om händelsen för annan personal på skolan”.
Dessa ändringar gjordes även i lärarenkäten, i och med att de är snarlika och menar att undersöka samma sak.
Slutligen genomfördes en pilotstudie i en gymnasieskola på både personal och elever.
Efter den sista pilotstudien reviderades enkäten ytterligare. Exempelvis togs påståendes som efterfrågade vilka typer av kränkande behandling eleverna blivit utsatt för, då det inte är relevant i det här fallet. Däremot behölls frågan ”Under min högstadietid har jag blivit utsatt för någon form av kränkande behandling” med svarsalternativen ”Aldrig”, ”Mindre än en gång i månaden”, ”En gång i månaden”, ”Två till tre gånger i månaden”, ”En gång i veckan”
samt ”Flera gånger i veckan”. Dessutom lämnades följdfrågan ”Besvara endast denna fråga om du svarat att du blivit utsatt för kränkande behandling under din högstadietid: Om
12 du blivit utsatt för kränkande behandling, inträffade något av det under skoltid?” med
svarsalternativen ”Ja” och ”Nej”.
Reliabilitet och validitet
I ett brett perspektiv kan validitet definieras genom frågan om huruvida metoden undersöker vad den avser (Hayes, 2011).
Metodens reliabilitet, det vill säga dess tillförlitlighet (Hayes, 2011) stärks genom enkäternas form. För att stärka reliabiliteten har tre pilotstudier genomförts för att på förhand pröva instrumentens tydlighet och därmed dess tillförlitlighet. Reliabiliteten kan även ökas om man ser till att deltagarna inte kan se varandras svar, för att utesluta möjligheten att påverkas av andra. I ett försök att utforma en så tydlig enkät som möjligt, och därmed stärka reliabiliteten, utformades frågorna så att varje fråga enbart efterfrågade en sak. Detta är viktigt när man utformar en enkät, då det minskar risken för missuppfattningar och att deltagarna tolkar samma fråga på olika sätt (Hayes, 2000). Trots att detta hafts i åtanke och att flera pilotstudier genomförts kan ändå frågorna uppfattas som otydliga eller svåra att förstå och därför missuppfattas (Hayes, 2000).
För att stärka reliabiliteten gjordes tre pilotstudier vid olika tillfällen (Hayes, 2000).
Anledningen till att tre pilotstudier gjordes var för att enkäten testades efter revideringarna för att garantera att de ändringar som gjorts stärkte både reliabiliteten och validiteten. Den första pilotstudien genomfördes med tolv studenter på Karlstads universitet. Det var lämpligt att använda dessa då de var över 18 år, samt att de var lätta att få tag på. Efter första pilotstudien gjordes främst revideringar av svarsalternativen. Från början var svarsalternativen
”Instämmer”, ”Instämmer delvis”, ”Ingen uppfattning”, ”Instämmer delvis inte” och
”Instämmer inte”, men det framkom att ordet ”delvis” var svårtolkat och skillnaden mellan
”instämmer delvis” och ”instämmer delvis inte” var för diffus och svår att förstå. Därför byttes dessa ut mot ”Instämmer i hög grad” och ”Instämmer i låg grad”, vilka är alternativ som är vanliga i den här typen av undersökningar enligt Christensen (2004) och Hayes (2000).
Detta ökar validiteten, då det visar att liknande utformning av enkät har använts i tidigare forskning.
Efter denna revidering gjordes ytterligare en pilotstudie, denna gång med hjälp av 15 bekanta, som uppmärksammade att enkäten inleddes med relativt känsliga frågor, vilket gjorde att det kändes som om de kom lite plötsligt. På grund av detta ändrades
ordningsföljden av vissa frågor så att de som kunde uppfattas som känsliga kom senare i enkäten.
13 En sista pilotstudie genomfördes och den här gången testades både personalenkäten och elevenkäten. Personal på en skola som inte skulle delta i undersökningen fick fylla i båda enkäterna och lämna feedback på om de passar för skolpersonal och elever. Efter denna pilotstudie gjordes enbart några ändringar i meningsbyggnad i frågorna för att förtydliga ytterligare och beslutet togs att enkäten nu var redo för utdelning.
På grund av att en egenkonstruerad enkät används kan ändå validiteten ifrågasättas, då det inte finns någon tidigare forskning som visar att enkäten mäter det den är menad att mäta.
För att säkerställa validiteten gjordes, utöver de tre pilotstudierna, efterforskning om hur tidigare enkäter som mäter liknande fenomen utformats. Därför inspirerades enkäten av andra mätinstrument samt skolans likabehandlingsplan. Dock fanns inget färdigt instrument som tidigare mätt exakt det studien avsåg mäta, vilket gjorde att en egen enkät ändå behövde utformas.
Validiteten styrktes ytterligare genom att den aktuella skolans likabehandlingsplan användes, då den bygger på de attityder gällande skolans förebyggande arbete mot kränkande behandling som finns på skolan.
Reliabiliteten kan ha påverkats av att frågorna i enkäten var individuella och därmed är det svårt att påvisa att inte slumpen har påverkat resultatet (Borg & Westerlund, 2012).
Då frågorna tog utgångspunkt i hur det förebyggande arbetet, enligt
likabehandlingsplanen på den aktuella skolan, ska se ut finns en risk för respons bias, kanske främst i personalenkäten (Hayes, 2000). Som personal vill man troligtvis arbeta för en tryggare skola för alla, vilket kan leda till att de svarar det som de tror förväntas av dem, vilket påverkar resultatet (Hayes, 2000). Det kan även ha varit så att deltagarna inte fann ett svarsalternativ som de ansåg passade, vilket ledde till att de svarade något annat (Hayes, 2000).
Etiska överväganden
Av Vetenskapsrådet (2011) framgår vikten av att vid all forskning försöka maximera möjligheten till goda, samhällsnyttiga effekter och minimera negativa risker. Förbättrad livskvalitet och ökad kunskap framhålls särskilt som positiva effekter (Vetenskapsrådet, 2011). I dagens samhälle spenderas en stor del av livet i skolan. Den samhälleliga och forskningsmässiga nyttan med den planerade studien innebär en möjlighet att tillföra ny information om ett område som tar stort utrymme i människors liv och som därmed kan påverka dess känsla av välbefinnande och livsnöjdhet.
14 Vetenskapsrådet (2002) beskriver vidare fyra huvudkrav för skyddande av individer som deltar i forskning. Det första är konfidentialitetskravet, vilket kortfattat innebär att obehöriga personer inte ska kunna ta del av information som kan kopplas samman med specifika deltagare (Vetenskapsrådet, 2002). Konfidentialitetskravet uppfylls även genom att resultaten rapporteras på ett sådant sätt att inga enskilda individer kan identifieras. Inför genomgörandet av undersökningen kommer risker identifierades och dokumenteras i ett etiskt protokoll (se bilaga 1). Att deltagare kan råka se andra deltagares svar och sedan sprida den informationen vidare identifieras som en risk. För att minska den risken får deltagarna sitta långt ifrån varandra vid ifyllandet av enkäten, samt att enkäten är webbaserad och därmed finns inga spår av vem som skickat in vilka svar. Deltagarna kommer även informeras om risken att få nya, oönskade insikter om sitt förhållningssätt till mobbning.
Det andra huvudkravet är det så kallade informationskravet, vilket i ett brett perspektiv innebär att deltagare ska informeras om att deras deltagande är frivilligt och kan avbrytas, samt vad undersökningens syfte är, hur undersökningen ska genomföras och under vilka villkor de deltar (Vetenskapsrådet, 2002). Samtliga deltagare erhöll ingående
information om studien, dess genomförande och frivillighet vid deltagande inför genomförande av enkäten.
Samtyckeskravet är det tredje huvudkravet och innebär att deltagare ska lämna
samtycke inför medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). Samtycke mellan deltagare och ansvarig student uppfylls genom den utförliga information som delges före ifyllandet av enkäten. I och med att de elever som deltar går i nionde klass på högstadiet är de också 15 år, vilket styrktes av rektor. I samtal med rektor förklarades att inga elever under 15 år fick delta, men att undersökningen inte anses vara av etisk känslig karaktär och att eleverna då själva får avgöra om de vill delta i undersökningen (Vetenskapsrådet, 2002). Dock fick vårdnadshavarna information hem ändå, då deltagarna inte är myndiga och de därför gavs en möjlighet att invända mot studien. Deltagarna gav sitt samtycke genom att delta i studien.
Det fjärde och sista huvudkravet är det så kallade nyttjandekravet, vilket innebär att uppgifter om enskilda individer enbart får användas inom forskning (Vetenskapsrådet, 2002).
Den insamlade data kommer på grund av konfidentialitets- och nyttjandekravet förvaras på ett sådant sätt att endast ansvarig student kan komma åt den. Data kommer endast att användas i forskningssyfte.
15 Resultat
Mann-Whitney U-test genomfördes för att undersöka om det fanns signifikant skillnad mellan hur elevgruppen och personalgruppen hade svarat angående deras attityder till skolans arbete mot kränkande behandling. Resultaten visas även genom median för att på ett överskådligt sätt visa vilken av grupperna som ligger högst respektive lägst i den aktuella frågan.
Resultatet redovisas även översiktligt i en tabell (se Bilaga 5).
Ett Mann-Whitney U-test visade att det fanns en signifikant skillnad mellan elever och personal i frågan om huruvida de skulle ignorera att någon blir kränkt eller inte (U=510, p<0,001). Medianen för eleverna i den frågan var 2 och median för personalen var 1. Eleverna skulle alltså i högre grad ignorera att någon blir kränkt än vad personalen skulle. Mann-
Whitney U visade även att det fanns signifikant skillnad mellan grupperna i frågan ”Jag har läst min skolas likabehandlingsplan” (U=266, p<0,001), där medianen för eleverna var 2 och medianen för personalen var 5. Med andra ord hade personalen i högre utstäckning läst likabehandlingsplanen än vad eleverna hade. Frågan ”Jag har förstått min skolas
likabehandlingsplan” påvisade även den en signifikant skillnad genom ett Mann-Whitney U- test (U=294, p<0,001), där medianen för eleverna var 3 och medianen för personalen var 4,5.
Även här visade resultatet på att personalen i högre grad förstått skolans likabehandlingsplan än vad eleverna hade. Det fanns även en signifikant skillnad mellan grupperna i frågan ”Jag har haft inflytande över min skolas likabehandlingsplan” enligt Mann-Whitney U-testet (U=950, p=0,026) där medianen för eleverna var 3 och medianen för personalen var 3,5. I detta påstående uppgav personalen att de i högre utsträckning har haft inflytande på skolans likabehandlingsplan än vad eleverna uppgav att de hade. ”På skolan diskuterar vi regelbundet frågor som rör kränkande behandling” visade på en signifikant skillnad vid ett Mann-Whitney U-test (U=473, p<0,001), med medianen 2 för elevgruppen och medianen 4 för
personalgruppen. Personalen tycker alltså att de i högre grad diskuterar frågor som rör kränkande behandling på skolan än vad eleverna gör. På frågan ”Vi behöver prata mer om kränkande behandling” framkom en signifikant skillnad vid Mann-Whitneys U-test (U=955, p=0,030) med medianen 3 för elevgruppen och 4 för personalgruppen. Personalen tycker även i högre utsträckning att de behöver prata mer om kränkande behandling i skolan än vad eleverna tycker. ”Personalen agerar om de får kännedom om händelser där en person blir utsatt för kränkande behandling” visade även på signifikant skillnad vid ett Mann-Whitney U- test (U=552, p<0,001), där medianen för eleverna var 3 och medianen för personalen var 5.
Det framkommer alltså att personalen i högre grad tycker att de agerar om de får kännedom
16 om kränkande behandling, jämfört med eleverna. Vidare genomfördes ett Mann-Whitney U- test för att undersöka om det fanns några signifikanta skillnader i frågan om huruvida man skulle låta någon annan lösa det, vilket däremot inte visade någon signifikant skillnad mellan grupperna i (U=1062, p=0,157). I den frågan hade eleverna medianen 3 och personalen medianen 3.
Vidare visade Mann-Whitney U på en signifikant skillnad mellan elever och personal i frågan om det är viktigt för eleverna att tillhöra en kompisgrupp i skolan (U=941, p=0,017), där elevgruppen hade medianen på 4 och personalgruppen hade medianen på 4. På grund av att medianen är samma för båda grupper testades även medelvärde på denna fråga för att ytterligare granska var den signifikanta skillnaden ligger. Det framkom då att eleverna hade ett medelvärde på 3,82 (s=1,002) och personalen hade ett medelvärde på 4,26 (s=0,743).
Personalen tror alltså, enligt medelvärdet av enkätresultatet, att det är viktigare för eleverna att tillhöra en kompisgrupp än vad eleverna tycker. Däremot fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna i frågan ”Det är viktigt (för eleverna) att ha kompisar i skolan” enligt Mann- Whitney U (U=1217, p=0,706), där medianen för eleverna var 5 och medianen för personalen var 5. Mann-Whitney U-testet visade även att det fanns en signifikant skillnad mellan
grupperna i frågan om de skulle be skolans kurator ingripa (U=568, p<0,001), där elevernas median var 3 och personalens median var 4,5. Det visar att personalen skulle be kuratorn ingripa i högre grad än vad eleverna skulle. Det fanns även en signifikant skillnad om de skulle anmäla händelsen till rektorn enligt Mann-Whitney U (U=722, p<0,001), där medianen för eleverna var 3 och medianen för personalen var 4. Även här skulle personalen i högre grad anmäla händelsen till rektorn än vad eleverna skulle.
Slutligen genomfördes Mann-Whitney U på de frågor som rör huruvida problemet ligger hos den utsatta eller hos mobbaren. ”Jag skulle säga till mobbaren att sluta” visade på en signifikant skillnad mellan elevers och personals svar enligt ett Mann-Whitney U-test (U=541, p<0,001), där medianen för eleverna var 3 och medianen för personalen var 5.
Eleverna skulle inte säga till mobbaren att sluta i samma utstäckning som personalen skulle.
Frågan ”Jag skulle säga till den utsatta eleven att stå upp mot mobbaren” påvisade däremot ingen signifikant skillnad med Mann-Whitney U (U=1095, p=0,233) där medianen var 3 för eleverna och medianen var 3 för personalen. ”Jag skulle förklara för mobbaren att den här typen av beteende inte tolereras” gav en signifikant skillnad genom ett Mann-Whitney U-test (U=443, p<0,001) där elevgruppens median var 3 och personalgruppens median var 5.
Personalen skulle i högre grad förklara för mobbaren att mobbning inte tolereras än vad eleverna skulle. Påståendet ”Jag skulle föreslå att offret agerar mer självsäkert” påvisade även
17 det en signifikant skillnad enligt Mann-Whitney U (U=817, p=0,002) där elevernas median var 3 och personalens median var 2. Här skulle alltså eleverna i högre grad uppmuntra den utsatta eleven att agera mer självsäkert än vad personalen skulle. Avslutningsvis påvisade påståendet ”Jag skulle uppmuntra den utsatta eleven att visa att den inte blir skrämd av mobbaren” ingen signifikant skillnad enligt Mann-Whitney U (U=1257, p=0,958), där medianen för eleverna var 3 och medianen för personalen var 3.
Ett Wilcoxon-test genomfördes slutligen på frågorna ”Jag skulle förklara för mobbaren att den här typen av beteende inte accepteras” och ”Jag skulle föreslå att offret agerar mer självsäkert” för att ytterligare granska om det finns någon signifikant skillnad mellan om eleverna respektive personalen fokuserar mer på offret eller mobbaren. För eleverna framkom ingen signifikant skillnad mellan frågorna (Z=-1,350, p=0,177), men det gjorde det däremot för personalen (Z=-5,082, p<0,001). Det visar alltså att det finns en skillnad hos personalen i huruvida de fokuserar på offret eller mobbaren i
kränkningssituationer.
Bland eleverna uppmättes ett medelvärde på 1,96 i frågan om de blivit utsatta för kränkande behandling där 1 motsvarar ”Aldrig” och 5 motsvarar ”Flera gånger i veckan”.
Maximum var 5 och minimum 1. 29,7 % av eleverna svarade att de inte blivit utsatta för kränkande behandling i skolmiljön, medan resterande 70,3 % svarade att de någon gång blivit det.
Diskussion Resultatdiskussion
Syftet med studien var att undersöka om det finns någon skillnad mellan elevers och skolpersonals attityder till skolans arbete mot kränkande behandling. Föreliggande studie påvisar en signifikant skillnad mellan elever och skolpersonal i majoriteten av frågorna som enkätstudien undersökte. Resultatet kan bero på att det finns en skillnad mellan hur elever och skolpersonal uppfattar situationer där kränkande behandling inträffar. En tidigare gjord studie av Bradshaw, Sawyer och O’Brennans (2007) visade även den att personalens och elevernas uppfattningar skiljer sig åt när det gäller kränkande behandling. Craig och Pepler (2003) gjorde en litteraturstudie som visade att vuxna måste lära sig att utjämna den maktobalans som finns och inte enbart fokusera på mobbaren eller offret. I föreliggande studie påvisas att personalen i högre grad påstår att de tar itu med de frågor som rör mobbaren än de som rör offret, medan eleverna ligger relativt jämnt på de frågorna. Detta kan ses i och med att
18 medianen för hur personalen har svarat ligger högre på påståendena ”Jag skulle säga till mobbaren att sluta” och ”Jag skulle förklara för mobbaren att den här typen av beteende inte tolereras” än på påståendena ”Jag skulle säga till den utsatta eleven att stå upp mot
mobbaren”, ”Jag skulle föreslå att offret agerar mer självsäkert” och ”Jag skulle uppmuntra den utsatta eleven att visa att den inte blir skrämd av mobbaren”. Dessutom framkom en relevant skillnad hos personalen i frågorna ”Jag skulle föreslå att offret agerar mer självsäkert” och ”Jag skulle förklara för mobbaren att den här typen av beteende inte
tolereras”, medan det inte framkom någon skillnad för eleverna. Troligtvis kan det vara så att personalen fått lära sig att situationer där någon blir kränkt aldrig beror på offret, utan den som kränker, vilket också framkom i Craigs och Peplers (2003) litteraturstudie, och därför tänker troligtvis de flesta att fokus bör ligga på att jämna ut maktobalansen som finns genom att sänka mobbaren istället för att även höja offret.
Craig och Pepler (2003) visar vidare att kompisarnas roll i kränkningssituationer är viktig. Därför kan det vara viktigt för samtliga elever att ha en kompis i skolan och att personalen kanske utnyttjar den kontakten som finns vid misstanke om att eleven far illa.
Vikten av att ha en kompis i skolan framkom även i den aktuella studien då både personal och elever svarade högt på frågan om huruvida det är viktigt för eleverna att ha en kompis i skolan. På frågan om hur viktigt det är för eleverna att tillhöra en kompisgrupp i skolan var däremot elever och personal oense då personalen ansåg detta viktigare än eleverna. Det kan dock bero på att begreppet ”kompisgrupp” kan anses som något oklart och det kan ha skett missförstånd om vad som menades. Något annat det aktuella resultatet kan bero på är att eleverna prioriterar kvalitet framför kvantitet och därför tycker att det är viktigare att ha en nära kompis än att tillhöra en kompisgrupp där bekantskapen är ytligare. Personalen, å andra sidan, kanske anser att eleverna verkar efterstäva en större bekantskapskrets och verkar föredra att umgås i större grupper.
Enligt de fem grundläggande orsakerna till att människor vill vara delaktiga i grupper, enligt Krugalanski och Higgins (2007) är det viktigaste att känna samhörighet, förståelse, kontrollerande, självförbättrande och tillit, men hur man uppfyller detta skiljer sig åt. I och med att denna teori är baserad på ett socialpsykologiskt perspektiv krävs ett samspel med andra individer, men det spelar ingen roll om det är i en grupp om 10 personer eller enbart två. Det kan vara orsaken till skillnaden i resultatet i frågorna rörande kompisar och
kompisgrupp. Eleverna har kanske själva upplevt att de får de fem huvudkraven uppfyllda i interaktion med en enskild individ och därför anses det inte lika viktigt att vara en del av en större kompisgrupp som att ha en enskild kompis. Det är det å andra sidan svårt för
19 personalen att svara på helt, då de inte kan veta hur eleverna känner eller tänker kring de socialpsykologiska grupprocesserna.
Resultatet i undersökningen visade att elever i högre utsträckning än personal skulle uppmuntra den utsatta eleven att agera mer självsäkert, vilket tyder på att elever i högre utsträckning än personal även anser att ett problem med situationer där någon blir kränkt är för att den utsatta har visat att denne har låg självkänsla. O’Moore och Kirkham (2001) gjorde en studie som visade på att de som fallit offer för mobbning, eller kränkande behandling, har lägre självkänslonivå är de som inte varit utsatta. Den visade även att ju längre de blir utsatta för kränkande behandling, desto mer sjunker självkänslan. Huruvida de tillfrågade eleverna i O’Moores och Kirkhams (2001) studie som uppgav att de blivit utsatta fått sämre självkänsla efter att de blivit utsatta för kränkande behandling, eller om de blivit utsatta på grund av att de har sämre självkänsla är dock inte möjligt att svara på vid tillfället. Dock kan man anta, baserat på O’Moores och Kirkhams (2001) studie, att eleverna i den aktuella studien tänker rätt kring hur man arbetar mot kränkande behandling. Detta på grund av att eleverna visar att de är medvetna om att självkänsloaspekten är viktig när man diskuterar frågor som rör arbetet mot kränkande behandling.
Som tidigare nämnts fokuserade personalen i den aktuella studien mycket på
mobbaren och på att förklara för mobbaren att denne inte får kränka andra, snarare än på att skylla på offret. Detta är alltså tvärt om vad O’Moore (200) fann i en litteraturstudie om mobbning i skolan som granskade lärarnas roll. Enligt den studien finns det lärare som inte ser mobbning som ett problem, utan som en fas som eleverna går igenom (O’Moore, 2000).
Dessutom finns det lärare som skyller på offret enligt O’Moores (2000) studie. Dock trycker även O’Moore (2000) på att lärarna måste agera mot offret också för att höja dennes
självkänsla och motverka att den sänks. I det fallet fokuserar lärarna i den aktuella studien på mobbaren, vilket gör att de kan glömma bort att även höja den utsatta eleven.
Trots att resultaten kan visa på att eleverna vet att de behöver agera både mot den utsatta eleven och mot mobbaren finns andra resultat som visar på elevernas okunnighet i frågan. Ett exempel är att eleverna i högre grad än personalen anger att de, om de skulle bli varse om en situation när en skolkamrat blir kränkt, skulle ignorera det. Tyvärr är det många gånger svårt för personalen att se kränkande behandling som försiggår på skolan, då det ofta döljs för vuxna. Däremot är det lättare för elever att uppleva dessa situationer och därför vore det bättre om eleverna inte ignorerade det, utan istället agerade. En anledning till att eleverna väljer att ignorera situationer där någon blir utsatt för kränkande behandling kan vara att de är rädda för att själva bli utsatta för kränkande behandling. En annan anledning kan vara att de
20 inte känner sig säkra på hur skolans förebyggande arbete och likabehandlingsplan är
utformade. Den aktuella studien visade tydligt att det fanns en signifikant skillnad mellan hur elever och personal svarat på samtliga frågor som rörde likabehandlingsplanen. Detta kan göra att eleverna uppfattar skolans arbete mot kränkande behandling på ett annat sätt, jämfört med personalen, då eleverna inte är insatta i hur skolans arbete egentligen ser ut och strävar efter att uppnå.
Enligt förordningen (2006:1038) om barns och elevers deltagande i arbetet med planer mot diskriminering och kränkande behandling ska eleverna vara delaktiga i skapandet av en likabehandlingsplan och hjälpa till att upprätta, följa upp och se över planen för verksamheten där den gäller. Resultatet i den aktuella studien visar istället på att eleverna inte varit delaktiga i likabehandlingsplanen och känner varken att de har läst, förstått eller haft inflytande över den. Det kan säkerligen vara svårt att göra samtliga elever helt involverade i skapandet av planen, men det är viktigt att ge eleverna en möjlighet att känna sig delaktiga i det
förebyggande arbetet.
Om medianen för de två grupperna granskas närmare framkommer att eleverna ofta har medianen 3, vilket alltså betyder ”Ingen uppfattning”. Om eleverna har liknat ”Ingen uppfattning” med ”Vet ej” är det en fråga i sig att diskutera, då det i sånt fall tyder på att eleverna inte vet hur de ska agera i olika situationer där någon blir kränkt. Om de likställt
”Ingen uppfattning” med ett mittenalternativ, vilket var meningen, innebär det att kanske att de gör lite av det som föreslagits, vilket även det tyder på att skolan måste arbeta mer för att få eleverna engagerade i frågor som rör kränkande behandling.
Metoddiskussion
I och med att eleverna och personalen upplever kränkande behandling olika, enligt Bradshaw, Sawyer och O’Brennans (2007), kan det vara svårt att undersöka dessa två gruppers attityder till det förebyggande arbetet mot kränkande behandling. Att utforma ett instrument som passar så väl till personal som till elever och samtidigt undersöker de djupare attityderna kring kränkande behandling visade sig svårt. Att använda en redan etablerad enkät hade kunnat vara mer lämpligt, då reliabiliteten och validiteten stärks och det är lättare att veta att det man efterfrågar undersöks. Dock saknas en välanvänd enkät som behandlar just attityder kring skolans förebyggande arbete mot kränkande behandling, därför skapades en egen enkät till den aktuella studien.
Något annat som kan ha påverkat resultatet var att eleverna fick besvara en
pappersenkät, medan personalen fick besvara en webenkät. I och med att allt som görs kring
21 enkäterna, inte minst utformningen, kan påverka hur deltagarna svarar kan skillnaden i
enkättyp ha gjort att utformingen uppfattades på olika sätt, och därför även besvarades olika.
Dessutom kan det även påverka resultatet på så sätt att personalen fick välja själva när de ville besvara enkäten, så länge det skedde inom en viss tidsgräns, vilket kanske gjorde att de kände sig friare att besvara enkäten när de själva hade tid. Eleverna å andra sidan fick lektionstid på sig till att fylla i pappersenkäten, vilken kanske gav en viss press på dem att fylla i enkäten, medan osäkerheten för att svaren skulle ses av en annan elev ökade. Detta gjordes för att på ett så smidigt sätt som möjligt få med så många ur personalen som möjligt. Det var den ansvarige studentens uppfattning att personalen mer sällan är samlad samtidigt, medan eleverna är det nästintill hela skoldagen. Dessutom var uppfattningen att eleverna kanske skulle glömma bort att svara på enkäten om de hade fått en webbaserad, då de hade varit tvungna att fylla i den på sin fritid.
Genom att studien höll sig till en gräns av deltagare som i förväg satts upp kunde en jämn fördelning av grupperna uppnås och därmed kan missvisande resultat på grund av snedfördelade grupper uteslutas. Dessutom informerades båda grupper i god tid innan
genomförandet av studiet om vad den skulle handla om, vilket gjorde att deltagarna fick tid på sig att bestämma sig för om de ville delta eller inte, vilket stärker samtyckeskravet och
informationskravet. Dessutom fick eleverna ta med sig ett informationsbrev till sina vårdnadshavare så att även de kunde avgöra om eleverna skulle delta i undersökningen.
Enkätfrågornas utformning är också en punkt som kan ligga till grund för ifrågasättande av studiens kvalitet. En del som kan ifrågasättas är användandet av svarsalternativet ”Ingen uppfattning”. Användandet av alternativet är i sig inget
problematiskt, utan snarare att alternativet getts siffervärdet 3. Detta kan leda till att deltagare som egentligen saknar uppfattning i frågan och skulle ha svarat ”vet ej” om det funnits som alternativ alltså får värdet 3. Det hade därför varit en idé att ge alternativet värdet 0 i
omkodningen istället. Anledningen till att alternativet trots detta ändå gavs värdet 3 var för att alternativet befann sig i mitten av skalan och inte i en fristående kolumn bredvid, eller sist.
Därför anses att värdet bör vara siffran i mitten. Kanske hade studien blivit mer rättvisande om man istället hade placerat alternativet enskilt och sedan gett den värdet noll. Dock är uppfattningen och förhoppningen att deltagarna förstod innebörden av mittenalternativet och att resultatet därmed kan ses som mindre missvisande.
22 Konklusion
Resultatet visade att det fanns signifikant skillnad mellan skolpersonal och elever i många avseenden vilket gör att det är viktigt att belysa orsakerna till detta. Att lägga tid på att ta diskussioner med eleverna för att vara säker på att de vet hur de ska agera i situationer där någon blir kränkt, men även på likabehandlingsplanens uppbyggnad, är något som framkom som en faktor som kan påverka skolans förebyggande arbete mot kränkande behandling. En signifikant skillnad framkom hos personalen i frågorna om de skulle arbeta främst mot mobbaren eller offret, vilket kan vara intressant att belysa. Enligt de resultat som framkom fokuserar personalen mer på mobbaren och glömmer offret. Det kan vara viktigt att ena skolpersonal och elever kring ett gemensamt mål och därmed en gemensam väg att nå dit. Om eleverna exempelvis fortsätter att ignorera förekomsten av kränkande behandling, eller om personalen fortsätter att fokusera mest på mobbaren och glömmer offret, kommer den
kränkande behandlingen troligtvis fortsätta att vara ett utbrett problem på den aktuella skolan.
Slutsatsen är alltså att det finns signifikanta skillnader mellan personal och elever i deras attityder till skolans förebyggande arbete mot kränkande behandling. Det finns även skillnader i deras kännedom om likabehandlingsplanen, där lärarna anger att de har högre kännedom om och är mer involverad i likabehandlingsplanen än vad eleverna anger att de är och har. Slutligen finns en skillnad hos personalen i om de fokuserar på offret eller mobbaren, enligt undersökningen, men inte hos eleverna.
Vidare forskning
Kränkande behandling är fortfarande utbredd inom skolorna och därför är forskning på ämnet alltid lika aktuellt. Kanske skulle vidare studier på hur mobbarna uppfattar situationerna och vad som driver dem till att utsätta en annan person för kränkningar vara en intressant
forskningsfråga, men något etiskt problematiskt. En beroende mätning kan också vara intressant, i kombination med någon form av utbildning av personal på skolan för att
undersöka om det blivit någon skillnad på skolan efter att personalen fått mer redskap om hur de ska bemöta kränkande behandling och på så sätt få djupare svar på huruvida personalens roll är viktig i arbetet mot kränkande behandling eller inte. Att djupare undersöka skillnaderna i fokus på offer eller mobbare hos personalen skulle också vara intressant, då det kan vara ett problem som gör att offren inte känner sig sedda, trots att det faktiskt arbetas för dennes skull.
23 Referenser
Bauman, Rigby & Hoppa. (2008) The Handling Bullying Questionnaire (HBQ).
Borg, E. & Westerlund, J. (2012). Statistik för beteendevetare. Malmö: Liber.
Boulton, M. J., Bucci, E., & Hawker, D. D. S. (1999). Swedish and English secondary school pupils’ attitudes towards, and conceptions of, bullying: Concurrent links with
bully/victim involvement. Scandinavian Journal of Psychology, 40:4, 277-287.
Bradshaw, C. P., Sawyer, A. L. & O’Brennan L. M. (2007). Bullying and Peer Victimization at School: Perceptual Differences Between Students and School Staff. School
Psychology Review, 36:3. 361-382
Craig, W. M. & Pepler, D. J. (2003). Identifying and Targeting Risk for Involvement in Bullying and Victimization. Canadian Journal of Psychiatry, 48:9, 577-582
Frisén, A., Jonsson, A., & Persson, C. (2007). Adolescents' perception of bullying: Who is the victim? Who is the bully? What can be done to stop bullying? Adolescence, 42:168, 749-761.
Gulemetova, M. (2013). Teachers’ and Education Support Professionals’ Perspectives on Bullying and Prevention: Findings From a National Education Association Study.
School Psychology Review, 42:3, 280-297
Hayes, N. (2000). Doing psychological research. New York: McGraw-Hill Education.
Kruglanski, A. W. & Higgins, E. T. (2007) Social Psychology: Handbook of Basic Principles (2nd Edition). New York: Guilford Press.
Molcho, M., Craig, W.,Due, P., Pickett, W., Harel-Fisch, Y. & Overpeck, M. (2009). Cross- national time trends in bullying behaviour 1994-2006: findings from Europe and North America. Public Health, 54, 225-234.
Olweus, Bo (1999). Mobbning bland barn och ungdomar. Tryck: Berlings Skogs.
O’Moore, M. (2000). Critical issues for teachers training to counter bullying and victimization in Ireland. Aggressive Behavior, 26, 99-111.
24 O’Moore, M., & Kirkham, C. (2001). Self-esteem and its relationship to bullying behavior.
Aggressive Behavior, 27, 269-283.
Seals, D., & Young, J. (2003). Bullying and victimization: Prevalence and relationship to gender, grade level, ethnicity, self-esteem, and depression. Adolescence, 38(152), 735- 747.
Skolverket. (2012). Allmänna råd för arbetet mot diskrimineringar och kränkande behandling [Elektronisk version]. Stockholm: Skolverket.
Slonje, R. & Smith, P.K. (2008). Cyberbullying: Another main type of bullying?
Scandinavian Journal of Psychology, 49, 147-154.
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Elektronisk version]. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Vetenskapsrådet. (2011). God forskningssed. [Elektronisk version]. Stockholm:
Vetenskapsrådet.
25 BILAGA 1 Etiskt protokoll
1. Studiens nytta för vetenskapen och enskilda deltagare
I vår samtid spenderas en stor del av uppväxten i skolan, vilket innebär att det är viktigt att ungdomarna möts av en trygg miljö. Det gör mobbning och kränkande behandling till ett stort problem med hänsyn till ungdomarnas uppväxt. Det finns många studier gjorda kring mobbning och kränkande behandling och många skolor har väl utvecklade
likabehandlingsplaner, ändå förkommer det fortfarande i stor utsträckning. Därför är det viktigt med ytterligare kunskap kring uppfattningar om mobbning för att sedan kunna utforma mer ingående likabehandlingsplaner och i förlängnigen kunna minimera förekomsten av det i skolsammanhang.
Deltagarna i studien får även en möjlighet att reflektera över sina egna attityder till mobbning vilket kan gynna dem och personer i deras närhet genom ändrat beteende i mobbningssituationer.
2. Risker med studien: Identifikation och minimering av risker
Som med många studier finns risker med den här. Möjligheten att deltagare råkar se andras svar och sedan sprider information om andra deltagare finns. För att minska risken för detta kommer deltagarna inte sitta nära varandra vid ifyllandet. Enkäterna kommer dessutom vara webbaserad vilket minimerar risken för att både andra deltagare och forskaren ska kunna koppla svar med deltagare.
Under eller efter enkätundersökningen kan enskilda deltagare få insikt om sitt eget beteende vid mobbningssituationer. Dessa beteenden kan upplevas negativa för deltagaren och kan därmed skapa en känsla av obehag efter deltagande. Denna risk minskas genom att samtliga deltagare varnas innan enkätstudien genomförs för att den behandlar ett känsligt ämne.
3. Informationskravet
Informationskravet uppfylls genom att respondenter får kortfattad information om studien skriftligt innan, men även i samband med enkäten. Den information som delges är framförallt följande:
att data kommer att användas till en uppsats vid Karlstads universitet på C-nivå i psykologi
information om studiens övergripande syfte
vilka urvalskriterier som gällt för studien
