De äger värsta, grymma språket: en studie i ungdomars språkbruk

2004:007 LÄR

LÄRARUTBILDNINGEN

ALLMÄNT UTBILDNINGSOMRÅDE • C-NIVÅ • VT 2004 Institutionen för Utbildningsvetenskap

Vetenskaplig handledare: Kristina Persson

De äger värsta, grymma språket

En studie i ungdomars språkbruk

PETER DAWIDSON SOFIA KERO

EXAMENSARBETE

Sammanfattning

Syftet med vårt examensarbete har varit att undersöka hur barns och ungdomars språk förändras i mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet när det gäller användandet av orden värsta, grymt och äger. Vi ville ta reda på om användningen av dessa ord är mer förekommande på något av de tre stadierna. Vår hypotes före undersökningen var att orden skulle vara mest frekventa på högstadiet. En grupp vuxna har också ingått i undersökningen.

Vi har även undersökt eventuella skillnader mellan könen. Det vi undersökt har vi förankrat i

tidigare forskning om ungdomsspråk och språklig förändring. I enkätundersökningen vi gjort

har vi frågat eleverna om hur de använder orden men också vad de har för attityd till dem. I

resultatet visar vi på skillnader mellan de olika stadierna, könen och attityderna. Vi visar

också på skillnader mellan vuxna och barn/ungdomar. I diskussionen knyter vi ihop vår

undersökning med bl.a. tidigare forskning.

Innehållsförteckning

1. Inledning………1

1.1 Inledning………..1

1.2 Syfte……….1

1.3 Disposition………...2

2. Bakgrund………...2

2.1 Attityder……….. 4

2.2 Tidigare forskning om ungdomsspråk……….. 5

2.2.1 Undersökningen ”Värsta!”………..8

2.3 Språklig förändring………..9

2.4 Förankring i styrdokument……… 12

3. Metod och material……… 13

3.1 Orden i undersökningen……… 13

3.1.1 Värsta……… 13

3.1.2 Grym/grymt……….. 14

3.1.3 Äger……… 14

3.2 Urvalsgrupp………...15

3.3 Bortfall……….. 15

3.4 Material………. 15

4. Resultat………16

4.1 Bruket av orden i mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet………. 16

4.1.1 Värsta……… 17

4.1.2 Grymt……… 18

4.1.3 Äger……… 19

4.2 Jämförelse mellan könen……….. 21

4.2.1 Jämförelse mellan killar och tjejer på mellanstadiet………... 21

4.2.1.1 VÄRSTA………. .21

4.2.1.2 GRYMT………... .22

4.2.1.3 ÄGER………... .23

4.2.2 Jämförelse mellan killar och tjejer på högstadiet……… 24

4.2.2.1 VÄRSTA………. .24

4.2.2.2 GRYMT………... .25

4.2.2.3 ÄGER……….. .26

4.2.3 Jämförelse mellan killar och tjejer på gymnasiet………. 28

4.2.3.1 VÄRSTA………. .28

4.2.3.2 GRYMT………... .29

4.2.3.3 ÄGER……….. .30

4.3 Bruket av ordet hos vuxna……….31

4.3.1 Värsta……….31

4.3.2 Grymt……….32

4.3.3 Äger………... 33

4.4 Attityder……… 34

4.4.1 Det var den värsta coola bilen………... 34

4.4.2 Jag hade värsta tandvärken……….. 35

4.4.3 Grym! (Om kompisens nya mobil)………... 36

4.4.4 Det var grymt dyrt……….. 37

4.4.5 Plannja äger………... 38

4.4.6 Mina nya skor äger………. 39

4.4.7 Du är ägd………... 40

Referenser………...46

Bilaga

1. Inledning

1.1 Inledning

Vi människor använder oss av språket på olika sätt beroende på vilken miljö eller situation vi befinner oss i men också beroende på vem eller vilka vi talar med. Vi anpassar alltså språket efter den rådande situationen. Forskare har ett språk sinsemellan, medan läkare sinsemellan använder ett annat. Ungdomar har ett språk som de inte använder i lika stor utsträckning bland vuxna som i den egna kamratkretsen. I undersökningen som vi gjort har vi mött lärare som inte har vetskap om nya uttryck och deras betydelse, trots den dagliga kontakten med ungdomar.

Eftersom vi kommer att möta barn och ungdomar i vår kommande yrkesroll är det främst ungdomsspråket vi har valt att undersöka. Det är en fördel att vi som blivande svensklärare är väl förtrogna med barn och ungdomars språkbruk. Dels för att få en bättre kommunikation och förstå dem men också för att kunna hjälpa och handleda dem i deras språkutveckling.

Vi har valt att djupare studera orden värsta, grymt och äger, eftersom vi i artiklar och bland ungdomar har uppmärksammat att dessa ord används mycket frekvent. Det som är anmärkningsvärt är att dessa ord har fått utvidgad betydelse och används i fler funktioner än de traditionella. Vi såg t.ex. en annons i en dagstidning där ett företag lanserade en ny livsmedelsprodukt med rubriken ”Ännu en helt grym smak” (2004). Även i tidningen Vi i Villa såg vi en annons där de gjorde reklam för en skruv. I annonstexten kunde man läsa ”En

helt ny skruv. Lika grymt bra som sitt namn” (2004).

Under vår praktik hörde vi ordet äger användas i en ny funktion. Ordet, som det används bland ungdomar, har troligtvis sitt ursprung från bl.a. spelet Quake på Internet (T.

Landström, personlig kommunikation, 20 april, 2004) och har börjat användas i talspråk.

Ungdomar använder de här orden i fraser som vuxna, föräldrar och lärare inte känner till.

Bland de forskare (U-B Kotsinas och L. Eriksson, personlig kommunikation, 24 april, 2004) som vi pratat med finns ingen kännedom om äger i dess nya betydelse.

1.2 Syfte

Huvudsyftet med vårt examensarbete är att undersöka om och hur barn, ungdomar och vuxna

använder orden värsta, grymt och äger. Finns det skillnader i bruket av dessa ord mellan

könen på de olika stadierna? Kan man se skillnader mellan barn/ungdomar och vuxna i

användningen av orden? Vår hypotes är att användningen av dessa ord är mest frekvent på

högstadiet. Delsyftet är att se vad eleverna har för attityd till värsta, grymt och äger.

1.3 Disposition

I bakgrunden (kap. 2) redogör vi för språkets historia, människors attityder till språk, tidigare forskning om ungdomsspråk och språklig förändring. Vi har också undersökt vad läroplanerna har tagit upp om svenska språket i skolan. Därefter följer metod och material (kap. 3), resultat (kap. 4) och slutligen en diskussion (kap. 5 ).

2. Bakgrund

Det är allmänt känt att det i alla tider förekommit klagomål över ungdomars språkbruk, att de talar otydligt och har ett torftigt ordförråd som är fullt av svordomar och slangord. Den äldre generationen kan inte förstå hur ungdomar kan prata så ”ovårdat”. Det de inte tänker på är att de faktiskt själva varit unga en gång i tiden och att det även då på den tiden fanns ord och uttryckssätt som ansågs ovårdade. Redan för 2400 år sedan lär Sokrates ha skrivit:

”Våra dagars ungdom uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre när äldre kommer in i ett rum, de säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.” (Wellros 1998, s. 147).

I Sverige på 30-talet var många bekymrade över ungdomars språk. År 1934 klagade en rektor i Stockholm i Dagens Nyheter ”framförallt på användningen av slangord som hade till följd att ungdomars språkkänsla blev förtydligad med åtföljande brister i ordförrådet. Ty bruket av slang ’trasar sönder distinktioner och suddar ut nyanser’. Ungdomar kan inte uttrycka sig rätt och inte heller tala så att det hörs, dundrade rektorn” (Kotsinas 1998, s. 10).

Ungdomsspråket har ofta betraktats som ett hot och rubrikerna på följande tidningsartiklar (Kotsinas 1998, s. 12) talar sitt tydliga språk att något borde göras mot förfallet:

- Slangen hotar vår ordskatt (DN 1918)

- Språkväktarna måste gå i härnad mot Stockholmsdialektens oarter (NDA 1928) - Skolorna måste ta upp kampen mot faran (NDA 1933)

- Slangspråket smittar den språktrötte (AT 1943) - Rinkebysvenskan ska bekämpas! (Fackläraren 1989)

Klagomålen gäller inte enbart ungdomars språk utan också deras allmänna livsstil, hur de

klär sig, val av musikstil etc. Detta kan bottna i att människor, särskilt vuxna i det här fallet,

ibland kanske har en benägenhet att inte vara positiva till förändringar. Det finns många som

ifrågasätter skolans roll och förespråkar bättre undervisning som ett botemedel på ungdomens språkliga förfall. (Kotsinas 1998, s. 11)

Frågan är om det behövs något botemedel eller om det till och med är så att ungdomsspråket är en utveckling av vårt språk. Kanske måste den äldre generationen inse att en utveckling vare sig det gäller teknik, språk eller något annat sker vare sig vi vill eller inte.

Det finns ingen enskild individ eller språknämnd, som Lindström skriver i sin bok världens dåligaste språk (2000) som har rätt att bestämma över språket. Även om många skulle vilja

sätta stopp för användningen av vissa ord så finns det ingen ”språkpolis” som kan hindra språkförändringen. Det är människorna, d.v.s. majoriteten, som bestämmer över språket vad som är rätt eller fel. (Lindström 2000, s. 16)

Alla vet att klyftorna mellan generationerna har ökat och fortsätter att öka p.g.a.

förändringar i t.ex. arbetslivet. I det gamla bondesamhället samarbetade man över generationsgränserna unga som gamla. Det fanns en närmare naturlig kontakt mellan unga och gamla som inte finns på samma sätt idag. Möjligheterna att förstå varandra har försämrats. Det brister i kommunikationen eftersom man inte alltid talar samma språk, man uttrycker sig olika.

Eva Sundgren (1996) tar i sin artikel upp typiska drag för ungdomsspråket och hänvisar till Nordberg (1992) och Kotsinas (1998). Alla är överens om att ungdomars samtalsstil är expressiv, livfull och emotionell med många omdömen. Det finns en lekfullhet hos yngre barn där det inte är ovanligt att man hittar på nya ord om man inte hittar de rätta orden.

Ungdomar däremot verkar, enligt Sundgren, inte lika benägna att leka med ord. Tydligt är att ungdomsspråket utmärker sig från de vuxnas sätt att föra samtal.

2.1 Attityder

”Ärans och hjeltarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig, ren är som malmens din klang, säker som solens din gång.

Vistas på höjderna du, der åskan stormarna tala, dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.

Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen Tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent.”

Texten är hämtad från Esaias Tegnérs dikt ”Språken” från 1817 (Williams 1996) och bedömer för- och nackdelar hos nio europeiska tungomål. Denna sista vers beskiver svenskan. ”Men Tegnérs patos uttrycks på en i hög grad osvensk svenska. ’Det främmande smink’ han vill tvätta bort hade redan under hans tid länge varit en outplånlig del av det svenska språket; ironiskt nog finns det i Tegnérs eget stridsrop ’Ärans och hjeltarnas språk’

bara ett äkta svenskt ord, nämligen och, vars märkliga stavning dock har påverkats av tyska mönster.” (Williams 1996, s. 1). Svenskan har förändrats och tagit intryck från många håll, vilket här är mycket tydligt.

Förändringar i språket handlar mycket om människors attityder och åsikter. I skolan, där vi som blivande lärare kommer att befinna oss, finns det åsikter om språket dels från lärare men också från eleverna. Det är inte ovanligt att elever och lärare har helt skilda åsikter om hur språket ska se ut.

”För eleven kan det vara den mest naturliga sak i världen att skriva tjej och kille i en uppsats. Läraren kanske anser att de här båda orden är slang och rättar till flicka och pojke – två ord som eleven eventuellt bedömer som tama, töntiga och allt för söndagsskoleaktiga.”(Andersson 1989, s. 16).

Skillnader i attityder till språket är inte lätta att lösa. Samtidigt som vi lär oss att använda språket så har vi också åsikter om språket. Vuxna har ofta en grammatisk åsikt till skillnad från ungdomar där det ofta handlar om vad som låter tufft eller tamt, häftigt eller slappt.

Mellan elever finns det t.ex. en inställning till slang och svordomar som ofta avviker mot det som läraren försöker förmedla. Lärarens åsikt i det här fallet är nog inte den som väger tyngst hos ungdomarna utan de anammar det som låter tufft och häftigt.

Varför ska vi lära oss en massa regler om hur språket ska vara? Den största anledningen, enligt Andersson, är alla åsikter som folk har. Hur man uttrycker sig i tal och skrift kan avgöra om man ska få jobbet man sökt eller om du ska kunna övertyga någon i en diskussion.

Skolan ska förbereda eleverna på ”det språkliga våld som möter oss i livet” (Andersson 1989, s. 18). Det är viktigt att vi kan stava rätt och undvika ”de farligaste grammatiska fällorna”

(Andersson 1989, s. 18). Vi blir alltså bedömda utifrån vårt sätt att uttrycka oss. Förmodligen

är det de vuxna som lägger störst vikt vid språket och irriterar sig på språkliga felaktigheter.

Det är ofta ord som får en ny betydelse, en ny funktion som människor irriterar sig på.

Andersson tar upp orden precis och exakt som exempel och menar att de har fått en ny betydelse, en ny funktion:

”- Du är väl en sån där fyrtitalist - Precis

Denna användning är naturligtvis klart skild från den vi har i traditionella uttryck som ’precis passning mellan plåtarna’ är absolut nödvändig”(Andersson 1989, s. 21).

Ord förändras och får nya betydelser som vi inte ens lägger märke till eller retar oss på.

Irritationen över nya betydelser menar Andersson är att vi ”helt enkelt lärt oss att reta oss på det här uttrycket” (1989, s. 22). Vi uppmärksammar orden i konversationer och lär oss irritera oss på dem och kanske associerar vi uttrycket till människor som vi inte gillar. ”Det är en regel snarare än undantag att vi bakom våra språkliga värderingar hittar människor som associeras med uttrycken i fråga.” (Andersson 1989, s. 22).

2.2 Tidigare forskning om ungdomsspråk

Vår språkutveckling är en livslång process. De grundläggande grammatiska strukturerna i språket, dess ljudsystem, syntax och ordförråd har vi i stort sett lärt oss vid sex års ålder.

Mats Eriksson (1997) menar att vår kommunikativa förmåga inte avstannar efter barndomen, utan vårt sätt att tala och samtala förändras genom livet beroende på sociala sammanhang, vilket ställer krav på nya färdigheter. Eriksson (1997) hävdar att det muntliga berättandet har en särställning i vårt vardagsliv, då det på det sociala planet utgör en grund för att formulera upplevelser. I berättandet används även olika evaluerande medel, som t.ex. direkt anföring, repetitioner, onomatopoetiska uttryck, diskursmarkörer och para- och extralingvistiska företeelser. En annan viktig aspekt i berättandet är att det normalt är interaktivt, d.v.s. att det är ett samspel mellan berättare och lyssnare.

Det finns en stor skillnad mellan tonåringars berättande och vuxnas, främst genom drag

som utmärker en dramatiserad berättarstil. Stilen kan nästan ses som en enmansteater där

man använder en form för evaluering av berättelserna. Lyssnaren får på det här sättet uppleva

skeendet som om det ägde rum här och nu. Direkt anföring är nog den viktigaste formen för

dramatisering d.v.s. att man framför någon annans yttrande såsom han eller hon

ursprungligen skulle ha kunnat yttra det. Här skiljer det sig markant mellan könen, flickor

dramatiserar mer än pojkar och när flickorna kommer upp i tonåren blir deras berättande mer

känslomässigt och subjektivt, medan pojkarnas inte förändras nämnvärt (Eriksson 1997).

Flickorna har ett annat språk, ett mer känslomässigt språk i och med att de blir äldre, vilket möjligen kan få konsekvenser för deras språkbruk. Eva Sundgren skriver i sin avhandling att:

”De som går i spetsen för den språkliga förändringen är kvinnor som i tonåren inte följer den allmänna normen för vare sig socialt eller språkligt beteende. De anammar de nya språkliga varianterna, symbolerna för icke konformt beteende, och behåller dem eller utvecklar dem vidare när de avancerar socialt.” (Sundgren 2002, s. 63).

En förklaring till varför ungdomars berättande ser ut på detta vis är enligt Bengt Nordberg (1985) ungdomars socialpsykologiska och kulturella faktorer.

”Gemenskapen i kamratgruppen är viktig, och behovet att få kamraternas gillande stort. Att inte få respons på vad man säger eller att bli nonchalerad därför att man aldrig håller sig framme och säger något kan vara ödesdigert, och strävan efter att undvika sådana olyckor kan kanske delvis förklara vissa drag i samtalsstilen

.”

Det finns enligt Nordberg (1985) två tydliga skillnader mellan det språk som ungdomar använder gentemot det som vuxna använder. Variationen i röststyrka och tonhöjd är kraftigare bland ungdomar och de onomatopoetiska inslagen är klart vanligare hos ungdomar än hos vuxna. ”Jag skulle till och med vilja säga att de är ett av de mest karaktäristiska stildragen i ungdomars tal” (Nordberg 1985). Ungdomsspråket ger ett intryck av emotionalitet, spontanitet och subjektivitet.

Efter inlärandet i barndomen utvecklas språket under ungdomstiden som utmärks mest genom dramatiserande inslag. Utvecklingen som sker är inte likformig, vilket innebär att alla individer i en viss ålder utvecklar olika språkliga färdigheter eftersom de kommer ingå i olika sociala sammanhang, t.ex. pojkgrupper och flickgrupper.

Intresset för barns och ungdomars språkbruk har på 90-talet ökat och därmed också forskningen. Oftast är det ungdomar i Stockholm som stått i fokus för forskningen. Det har skrivits mycket om ungdomsspråket i Rinkeby men även om ungdomars språk i allmänhet.

Det är oftast enstaka ord som forskningen inriktat sig på. Ord som ungdomar har ändrat betydelse på, förvanskat eller helt enkelt förkortat. Ordet grym som traditionellt betyder ’ond’

eller ’elak’ har i ungdomsspråket fått en positiv betydelse. Grym kan användas i betydelsen som ’bra’ eller ’snygg’, t.ex. ”en grym mobil”.

I en undersökning gjord av Eva Sundgren används ordet värsta i helt andra sammanhang

än ordets traditionella betydelse. Ungdomar kan mycket väl säga ”Jag hade värsta

huvudvärken”. (Sundgren 1998, s. 155).

Bengt Nordberg har bl.a. forskat om ungdomars samtalsstil. I sin artikel Onomatopoetiska uttryck och ungdomars samtalsstil (1992) konstaterar han att det råder en olikhet mellan det

oplanerade dialogiska samtalet och det normerade skriftspråket som lärs i skolan. Han framhåller också att det finns skillnader mellan olika samhälls- och åldersgruppers sätt att föra spontana samtal. Olikheterna skapar missförstånd mellan de inblandade grupperna.

Vidare konstaterar Nordberg att om man studerar tal och skrift upptäcker man fort betydelsefulla olikheter dem emellan. Talet är dialogiskt medan skriften är monologisk. Talet har flera deltagare som tillsammans skapar innehållet medan den skrivna texten är planerad och skapad av en person som ensam behärskar innehållet.

Bengt Nordberg påstår att det inte finns någon absolut artskillnad mellan ungdomssamtal och vuxensamtal (Nordberg 1992, s.152). Egenskaperna för ungdomars sätt att samtala finns också i vuxnas tal men i mindre utsträckning.

Ungdomarna har kortare samtalsturer än vuxna. De talar snabbare och pratar i mun på varandra (överlappande tal). De har svårare att vänta på sin tur, de har lätt för att förställa rösten vid citering av någon och markerar därmed ironi. Ungdomar som grupp har också likartad inställning till omvärlden och gemensamma erfarenheter. Då kan mycket sägas mellan raderna, d.v.s. icke-verbalt, hävdar Nordberg (1992, s. 157). Det är inte ovanligt i ungdomars samtal att många ämnen cirkulerar samtidigt i luften. Ett nytt ämne kan föras på tal innan det föregående är avslutat. Samtalen innehåller många omdömen, åsikter, värderingar och känslor. De yttras onomatopoetiskt, d.v.s. med hjälp av ljudord. Ljudorden är rent ljudillustrerande sekvenser som påminner om pratbubblorna i tecknade serier t.ex. splsh, brr, tchong. Om man använder ljudord eller ej beror på valet av samtalsämne. I ämnen som engagerar känslor som t.ex. diskussioner om könsroller, filmer och TV-serier är förekomsten av ljudord frekvent. Däremot är användandet av ljudorden inte lika vanligt i diskussioner som rör skolbetyg eller framtidsplaner (Nordberg 1992).

Ungdomens samtalsstil blir genom ljudorden agerande och dramatisk. Budskapet blir snarare som ett skådespel än sakligt relaterat. Slutligen konstaterar Nordberg att ljudorden har högt kommunikativt värde i tonårsspråk.

Dryselius och Lundin har i sin artikel Med ungdomligt språk i bagaget (1999) analyserat

tre kvinnors tal i 25-årsåldern för att se om det finns någon skarp gräns mellan vuxenspråk

och ungdomsspråk. De hävdar att även om människor utvecklar sitt språk genom ålder,

utbildning och yrkesval och lägger till fler stilar i sin repertoar, kan man samtidigt behålla

I sin analys tar Dryselius och Lundin fasta på tre typiska stildrag för ungdomsspråket vilka hör ihop och är beroende av varandra. Förutom de onomatopoetiska uttrycken, som även Nordberg (1992) nämner, karaktäriseras ungdomsspråket av diskursmarkörer, d.v.s.

talspråksord som bara, typ, liksom, vilka gör att lyssnaren sätter sig in i den situation som talaren målar upp. Det tredje och sista stildraget Dryselius och Lundin nämner är användandet av direkt anföring, dvs. när man framställer någon annans yttrande såsom han eller hon själv ursprungligen kunde ha yttrat det.

Deras undersökning visar också likt Nordbergs att det inte finns någon artskillnad mellan ungdomssamtal och vuxensamtal. De tre kvinnorna har behållit drag från ungdomsspråket i vuxenspråket samtidigt som de utökat sin repertoar av olika samtalsstilar. Språkförändringen är således snarare bunden till individens ålder och utveckling än till sociala mönster i samhället.

2.2.1 Undersökningen ”Värsta!”

1996 gjorde Eva Sundgren från Eskilstuna en inspelning av sin tioåriga dotter och hennes kompis när de samtalade om kompisar, fotboll och skola. Därefter analyserade hon samtalet och fann att flickorna mycket ofta använde sig av ordet värsta. Sundgrens undersökning

”Värsta!” (1998) ledde fram till att hon ville ta reda på hur ordet värsta används i nutida ungdomsspråk. Hon konstaterade att användningen av ordet värsta i icke-traditionell mening var ett typiskt drag i ungdomars samtal samt att det då var en relativt ny företeelse. Sundgren nämner i sin artikel Helena Englund som också gjort en undersökning och skrivit en artikel om ordet värsta. Englund kunde efter sin undersökning dela in värstas funktion i fyra kategorier:

1. Den traditionella där värsta är superlativ till illa, exv. Det var det värsta jag har hört!

2. Som tryckstarkt adjektiv före tryckstarkt substantiv, exv. I värsta julbrådskan.

3. I adverbiell funktion som förstärkning till adjektiv, exv. – Jag sprang värsta snabbast.

4. Som interjektion, exv. – Värsta!

Englund kunde se att värsta i adverbiell funktion som förstärkning till adjektiv var en ny

företeelse. Värsta framför ord med neutral eller positiv laddning var också relativt nytt. Hon

har konstaterat att det främst är barn och ungdomar som använder värsta i dessa funktioner.

Englund tror dock inte att användningen av värsta som adverb och interjektion blir bestående i språket.

Eva Sundgren gjorde sin analys av ordet värsta ett par år efter Englund och konstaterade att ordet värstas utveckling inte verkar avta. Förutom att ordet används flitigt i ungdomars samtal förekommer det också mer än tidigare i dagspress och i TV. Sundgren kunde lägga till ytterligare två funktioner i listan:

5. I adverbiell funktion som förstärkning till verb, exv. Jag värsta ramla 6. Förstärkning till att annat adverb, exv. Värsta mycket hallon!

Sundgrens forskning visar att användningen av ordet värsta har ökat. Enligt Mats Eriksson (1997), skriver Sundgren, saknas ordet helt i inspelningar av ungdomars samtal gjorda på 70-talet. Sundgrens analys visar att värsta används lika gärna i positiv eller neutral betydelse som framför ett ord med negativ laddning. Egentligen har värsta förlorat sin negativa betydelse och fungerar bara som förstärkningsord. Oftast förekommer värsta inte ensamt i ungdomsspråket utan tillsammans med andra drag ur ungdomsspråk som andra slangord, exv. värsta frillan. Sundgren konstaterar att ordet värsta verkar befinna sig mitt i en pågående förändring i en s.k. grammatikaliseringsprocess.

2.3 Språklig förändring

I detta avsnitt tar vi kortfattat upp några viktiga teorier inom den språkhistoriska forskningen.

De teorier som vi lyfter fram här är hur man under olika tider sett på språkförändring.

Gertrud Pettersson tar i sin bok ”Svenska språket under sjuhundra år” (1996) upp bl.a. två grupper som har försökt att förklara språkförändring. Till den första gruppen hör junggrammatikerna, som verkade från 1875 och flera decennier framåt, strukturalisterna som lanserade sin tanke i början av 1900-talet genom Ferdinand de Saussure och transformationsgrammatikerna som i slutet av 1950-talet presenterades av Noam Chomsky.

Till den andra gruppen hör sociolingvisterna, som Basil Bernstein och William Labov gav

upphov till i slutet av 1960-talet, och sociohistorikerna och språkkontaktforskarna som de

sista två decennierna av 1900-talet har och utvecklat de sociolingvistiska idéerna bl.a. genom

Suzanne Romaine som har myntat begreppet sociohistorisk språkforskning.

Junggrammatikerna och strukturalisterna forskade båda om framförallt språkets form och ljudlära. De ”talar företrädesvis om språket som en autonom företeelse: det tycks förändra sig självt.” (Pettersson 1996, s. 41). Junggrammatikerna menade att all verklig språkvetenskap var av historisk natur. Saussure hade en annan åsikt om värdet av historiska studier. Han betonade att språk kan studeras utifrån två helt olika perspektiv, dels det synkrona, som innebär att man studerar ett språk sådant det ser ut vid en specifik tidpunkt och dels det diakrona som innebär att man jämför olika synkrona stadier med varandra.

Transformationsgrammatiken intresserar sig i första hand för syntaktiska förändringar och betonar mer den biologiska bakgrunden till språk och språkförändringar. ”Men bakom språket finner vi människan. Det är hennes fysiska och psykiska utrustning sådan den är sig lik tiderna igenom och alla situationer som styr språkförändringarna. Det är den utgångspunkten transformationsgrammatikerna har.” (Pettersson 1996, s. 41-42)

Sociolingvisterna var i första hand intresserade av språklig förändring. De har efter iakttagelser utformat teorier om hur förändringar sker i en språkgemenskap. Förändringar i språket sker mellan olika grupper i samhället som baseras på t.ex. social tillhörighet, kön eller ålder. Förändringarna kan ske genom samspel eller spänningar mellan olika grupper i samhället. Även den sociohistoriska forskningen ser förhållandena i samhället som den kraft som kan förändra språket. Språkkontaktforskningen inriktar sig på specifika sociala situationer. Det kan vara möten mellan olika modersmål eller dialekter som måste kommunicera med varandra. Dessa situationer är kanske vanligare än vi tror och framförallt tydliga i dagens samhälle där människor från olika kulturer möts.

”All förändring föregås av språklig variation, vilket inte betyder att all variation leder till förändring” (Sundgren 2002, s 57). Man har försökt att finna hur språkliga förändringar sker, dels inomspråkligt och dels utomspråkligt. I ett språks fonologi, morfologi, och syntax kan språkförändringar ha både inom- och utomspråkliga orsaker. Hur förändringarna går till har förklarats genom antingen de språkinterna, strukturella eller de språkexterna, sociala krafterna. Språkinterna krafter kan ha betydelse för hur en förändring sker men de starkaste krafterna, enligt Sundgren, är de sociala.

Jan Einarsson (2004) menar att man ser förändringar som språkliga händelser i en viss

grupps gemenskap, inte i språket som helhet. Han gör en distinktion mellan innovation och

språkförändring. ”En innovation är något som en eller flera individer står för.” (Einarsson

2004 s 226). Den blir oftast en tillfällighet i ett gruppspråk men om den tränger in i

standardspråket blir det en språkförändring. Det är svårt att studera språkförändringar i talat

språk p.g.a. ekonomiska, mänskliga och tekniska skäl. Vissa språkförändringar kan ta hundratals år. Det här problemet kan man komma förbi genom att genomföra studier i skenbar tid, vilket innebär att man delar upp talarna i olika åldersgrupper och studerar dem vid samma tillfälle. Den här undersökningsmetoden har låg tillförlitlighet eftersom det inte är säkert att en viss åldersgrupps språk är oförändrat när den blir äldre (Einarsson 2004).

Slang är något som förknippas med ungdomsspråk vilket vanligtvis inte brukar följa med i vuxenspråket, men det finns ord som har gjort karriär från slang till normalord. Ordet tjej som i början av 1900-talet var starkt slangpräglat finns nu med i Svenska akademins ordlista (SAOL), visserligen med ett (vard.) efter sig, men det står där.

Andra anledningar till språkliga förändringar är när människor flyttar från en plats till en annan. Undersökningar (Sundgren 2002) har visat att barnens språk får en dialektutjämning och liknar varken dialekten i närområdet eller föräldrarnas språk.

När man diskuterar språkliga förändringar får man inte glömma människans roll i den språkliga förändringsprocessen, för det är människor som talar och det är människor som förändrar språket. För att en språklig nyhet ska få genomslagskraft måste talare använda den.

När vi kommunicerar anpassar vi oss till dem vi kommunicerar med, ackomodation.

Anpassningen kan antingen vara konvergent, d.v.s. att man närmar sitt eget beteende till den vi talar med och visar på det sättet sitt gillande. Är anpassningen divergent så fjärmar man sitt beteende till den man talar med och visar på det sätten sitt ogillande, vilket innebär att det inte kan bli någon språkförändring. (Einarsson 2004)

2.4 Förankring i styrdokument

I Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet Lpo94 poängterar man vikten av att kunna uttrycka sig. Under mål att uppnå i grundskolan står det att ”Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola

• Behärskar det svenska språket och kan lyssna och läsa aktivt och uttrycka idéer och tankar i tal och skrift”. (Lpo 94).

I kursplanen för svenska i grundskolan skriver man att skolan ska se till att eleven ”tillägnar

sig kunskaper om det svenska språket, dess ständiga utveckling, dess uppbyggnad, ursprung

och historia samt utvecklar förståelse för varför människor skriver och talar olika”.

I dagens samhälle är mediautbudet mycket stort. Den konkurrerar med det som egentligen ger oss ett språk, nämligen läsning. Läsning stimulerar den egna fantasin vilket inte sker på samma sätt när man t.ex. ser på TV där allt serveras. Många föräldrar har fått mindre tid till läsning med sina barn eller prioriterar inte den stunden. Samtidigt som vi fått mindre tid till läsning har kraven i skolan och på utbildning höjts. Eleven ska ”kunna tillämpa grundläggande regler för språkets bruk och byggnad samt vara medveten om skillnader mellan tal och skrivet språk.”(www.skolverket.se). Det är därför viktigt att behärska sitt modersmål. Har man grunderna i modersmålet kan man lättare tillgodogöra sig andra språk.

Goda kunskaper i svenska underlättar dessutom inlärningen av alla andra ämnen i skolan. I kursplanen i svenska för grundskolan står bl.a. att:

”Språkförmågan har stor betydelse för allt arbete i skolan och för elevernas fortsatta liv och verksamhet. Det är därför ett av skolans viktigaste uppdrag att skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling.” (www.skolverket.se)

Det är viktigt att vi som lärare inte nedvärderar ungdomars språk utan lyfter det till en bra dialog med eleverna. I svenska B på gymnasiet ska eleven bl.a.

”kunna göra iakttagelser av och diskutera språkliga skillnader som exempelvis kan bero på ålder, kön, yrke, uppväxtort och bostadsort, känna till några väsentliga drag i hur det svenska språket har utvecklats från äldsta tider till våra dagar.”(www.skolverket.se)

I undervisningen spelar vår åsikt som lärare om språket en viktig roll och om vi inte är lyhörda för ungdomars språkbruk är risken att vi skapar en konflikt istället för en bra relation. Andersson menar att det är bättre att ta upp våra olika språkuppfattningar till diskussion. ”Och då bör man förklara snarare än förbjuda” (Andersson 1989, s. 35).

3. Metod och material

Metoden vi använt oss av är kvantitativ. Vi utformade en enkät (se bilaga 1) för undersökningen, en modell hämtad från Eva Sundgrens artikel ”Värsta!” (Sundgren 1996, s.

155). Enkäten delades ut i nio klasser i grund- och gymnasieskolan och i en klass med vuxna elever på Luleå tekniska universitet. Vi har inte valt ut någon speciell klass utan besökte en mellanstadie-, en högstadie- och en gymnasieskola och universitetet. Vi delade ut enkäten och utförde undersökningen i de klasser som hade möjlighet att ta emot oss.

Enkäten är standardiserad med helt strukturerade frågor. Besöket inleddes med en

presentation av vilka vi var och vad enkäten hade för syfte. Innan eleverna fick besvara

enkätfrågorna gick vi tydligt igenom dem för att undvika misstolkningar. Det var viktigt att

var och en besvarade frågorna självständigt och att eleverna inte resonerade med klasskamraterna. Eleverna fick veta att enkäterna skulle behandlas anonymt. Att gå igenom och informera de som ska fylla i enkäterna är av stor vikt enligt Patel och Davidson (1994, s.

63). Innan eleverna började fylla i enkäten fanns det även möjlighet för dem att ställa frågor till oss om något var oklart.

3.1 Orden i undersökningen

De ord vi valt ut i vår undersökning är dels ord som förekommit i tidigare forskning, dels ord vi hört när vi varit på praktik under lärarutbildningen. De tre orden vi valt är värsta, grym/grymt och äger.

3.1.1 Värsta

Ordet värsta finns bl.a. med i en undersökning som Eva Sundgren gjorde 1996 i Eskilstuna.

Vi valde det här ordet för att det fortfarande används frekvent av ungdomar. Vi ville samtidigt få reda på om det efter åtta år används i samma betydelse. Värsta har en traditionell betydelse där värsta är superlativ till illa och föregås av bestämd artikel eller possessivt pronomen som t.ex. någon befarar det värsta. I dagens ungdomsspråk används värsta också (se även avsnitt 2.2.1.)

• i adverbiell funktion som förstärkning till adjektiv, exv. Värsta trög!

• som adjektiv före substantiv utan framförställd artikel eller pronomen, exv. Värsta mackan.

• som interjektion. exv. Värsta aj! (När någon gör illa sig.)

3.1.2 Grym/grymt

Grym/grymt är ett ord vi har hört användas mycket ofta både ute på skolorna och bland vuxna. Även i dagstidningar och även i andra tidningar som t.ex. i Vi i villa, som vi nämnde i inledningen, har vi märkt att uttrycket förekommer oftare än vad vi tidigare noterat. Eftersom grym/grymt verkar användas minst lika ofta som ordet värsta, allra minst i icke-traditionell funktion, var vi nyfikna på att ta reda på om det är så och om ordet fått utvidgad betydelse.

Traditionellt är grym ett adjektiv och har betydelsen elak, hård eller obarmhärtig, t.ex. någon är grym eller grym besvikelse. Numera kan grymt även ha betydelsen av att vara bra på något, t.ex. någon är grym på fotboll. Bland ungdomar används grym som

• interjektion, exv. Grym! (Om kompisens nya tröja)

• konkret substantiv som inte är person eller levande varelse, exv. En grymt snygg bil.

3.1.3 Äger

Det tredje ordet i vår undersökning är äger/ägd. Varför vi valt detta ord var för att vi på praktiken av en ren slump hörde ordet användas i en ny funktion. Efter att ha pratat med våra bekanta visade det sig att äger i icke-traditionell funktion är ganska utbrett bland barn och ungdomar. Ordet, som det används bland ungdomar har troligtvis sitt ursprung bl.a. från datorspelet Quake på Internet (T. Landström, personlig kommunikation, 20 april, 2004).

Infinitivformen äga har betydelsen ’inneha’ som t.ex. förlaget äger rätten till boken. Äger är ett transitivt verb och bör i meningskonstruktionen åtföljas av ett objekt. När barn/ungdomar använder ordet äger har det andra funktioner än den traditionella. Vi ville ta reda på om äger förekommer som:

• traditionellt verb, exv. Jag äger en båt.

• en sats med subjekt, predikat men utan objekt, exv. Jag äger.

• en sats med subjekt, predikat men utan objekt där subjektet är ett substantiv, exv. Din nya mobil äger.

• interjektion, exv. Äger! (När man ser något häftigt)

• subjektiv predikatsfyllnad, exv. Huvudvärken äger.

3.2 Urvalsgrupp

Enkätundersökningen gjorde vi i följande klasser:

• En klass i varje årskurs 4, 5 och 6 på mellanstadiet. Totalt 55 elever.

• En klass i varje årskurs 7, 8 och 9 på högstadiet. Totalt 72 elever.

• En klass i varje årskurs 1, 2 och 3 på gymnasiet. Totalt 74 elever.

• En klass på universitetet där åldern var 23-48 år. Totalt 16 studenter.

3.3 Bortfall

Tre av de ifyllda enkäterna var felaktigt ifyllda och gick inte att ha med i resultatet. Två av dessa enkäter var från mellanstadiet och en från högstadiet.

3.4 Material

Enkäten (bilaga 1) har tre frågeställningar om tre olika ord värsta, grymt och äger:

• Hur kan man använda ordet värsta när man pratar?

• Hur kan man använda ordet grymt när man pratar?

• Hur kan man använda ordet äger när man pratar?

Till varje fråga har vi konstruerat fem, sex meningsexempel där eleverna har fått uppge hur de använder orden. De fasta svarsalternativen har varit:

• Jag skulle själv kunna säga så

• Jag har hört andra säga så

• Jag tycker det låter bra att säga så

Till respektive svarsalternativ har eleverna kunnat svara: Ja, Nej eller Vet inte.

Eleverna har också förutom att besvara enkätens tre frågeställningar fått uppge kön. De vuxna eleverna har dessutom fått ange födelseår eftersom vi antog att det eventuellt skulle bli skillnad i svaren om de vuxna var i tjugoårsåldern eller i fyrtioårsåldern.

Meningarnas konstruktion, svarsalternativ samt tabellmodell har vi delvis hämtat från Eva Sundgrens artikel ”Värsta!” (1996). Vi har utgått från Sundgrens meningar men gjort om dem och hittat på egna. Vi har försökt att täcka in ordets olika funktioner när vi skapat meningarna, vilket inkluderar de eventuella nya företeelserna som vi ville undersöka.

Svårigheten med att konstruera meningarna är att de specifika orden värsta, grymt och äger vanligen inte står isolerade utan har en kontext med andra slangord. Det kan påverka svaren.

Detta problem har även Sundgren (1996) uppmärksammat och påpekar att ungdomar kanske

inte skulle säga ”värsta håret” utan snarare ”värsta frillan”. Även om vi informerade

eleverna om att det är viktigt att ta ställning till själva meningskonstruktionen mer än det

övriga ordvalet så finns ändå risken att ungdomarna påverkas av vårt ordval.

4. Resultatdiskussion

4.1 Bruket av orden på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet.

I det här avsnittet redovisar vi hur eleverna använder orden värsta, grymt och äger. Avsnittet är disponerat så att vi inledningsvis redovisar resultaten för respektive ord (avsnitt 3.1). Vi redovisar visserligen varje exempelmening i texten men har valt att kommentera det som är av intresse för vår undersökning. Eftersom jämförelsen mellan de tre stadierna (avsnitt 4.1) är av primärt intresse har vi lagt stadierna intill varandra så man lättare kan jämföra dem.

Därefter följer ett avsnitt (4.2) där vi fokuserar på eventuella skillnader mellan tjejer och killar på de tre stadierna. Sedan följer resultaten från enkätundersökningen bland vuxna (4.3).

Slutligen presenterar vi ett avsnitt som tar upp attityder till orden (4.4). Tabellerna redovisar resultaten i procent.

4.1.1 Värsta

Tabell 4.1 Resultat på frågan: ”Hur kan man använda ordet värsta när man pratar?” Resultatet anges i procent.

Mellanstadiet Högstadiet Gymnasiet

Jag skulle själv Jag har hört Jag skulle själv Jag har hört Jag skulle själv Jag har hört kunna säga så andra säga så kunna säga så andra säga så kunna säga så andra säga så

Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet

inte inte inte inte inte inte

1. Det var det värsta 70 9 21 86 5 9 76 10 15 86 4 7 97 1 1 100 0 0

jag har varit med om.

2. Det var den värsta 25 52 23 34 41 25 49 38 14 67 15 11 18 72 12 58 26 15

coola bilen.

3. Jag hade värsta 41 43 16 41 36 23 54 38 8 50 25 17 73 22 5 8 9 11

tandvärken.

4. Han är värsta stor. 13 66 21 27 52 21 22 72 8 35 42 15 14 77 9 22 55 18

5. - Värsta! (När man får 18 61 21 32 46 22 19 67 14 22 42 14 27 66 11 32 57 9

syn på glassen som var

större än man trodde.

6. Jag sprang värsta 13 68 20 32 50 18 14 74 22 22 44 14 9 86 4 11 73 14

snabbast.

De flesta på alla stadier uppger att de skulle kunna säga ”Det var det värsta jag har varit med om”. Men jämför man mellan- och högstadiet med gymnasiet ser man dock att det är förvånansvärt få på mellan- och högstadiet som skulle kunna säga så. Här hade vi väntat oss ett högre procenttal eftersom meningen ju faktiskt har en traditionell konstruktion.

Förmodligen har mellan- och högstadieeleverna för liten erfarenhet av bruket av en sådan

mening och blir för personliga i sitt svar. Kanske upplever de meningen som främmande och att de inte själva kan tänka sig att uttrycka sig på det sättet.

. Av svaren på exempelmening två ”Det var den värsta coola bilen” kan man se att det verkar vara vanligast att uttrycka sig så på högstadiet. På mellanstadiet och gymnasiet är det däremot inte lika vanligt. På gymnasiet tycker de flesta att de har hört andra säga så.

Tittar man på nästa exempelmening ”Jag hade värsta tandvärken” kan man utläsa av resultatet att de flesta på gymnasiet uppgett att de säger så. Det är också ganska vanligt förekommande på mellan- och högstadiet men inte i lika hög grad.

De flesta tycker att man inte kan säga ”Han är värsta stor”. På högstadiet påstår dock 35

% att de har hört andra uttrycka sig så. Anledningen till att det inte är så vanligt som vi föreställt oss beror kanske på att om man skulle använda värsta i den här meningskonstruktionen skulle man välja ett annat ord för stor som t.ex. biffig (Se avsnitt 2.2.1).

I exempel fem där värsta har funktionen som interjektion, visar resultatet att det inte är så vanligt uttryckssätt på något av de tre stadierna. Jämför man stadierna ser man att användningen är vanligast bland gymnasieelever.

I mening sex, avslutningsvis, ”Jag sprang värsta snabbast” visar undersökningen att det inte är så vanligt att uttrycka sig på det sättet, mest ovanligt är det på gymnasiet. På mellanstadiet uppger dock 32 % av eleverna att de hört andra säga så.

Vi har märkt att det finns en stor osäkerhet i svaren på mellanstadiet. I nästan alla

meningar är det en stor grupp som har kryssat i ”vet inte”. En möjlig förklaring kan vara att

eleverna i den här åldern i allmänhet är osäkra vilket vi uppmärksammat under vår praktik.

4.1.2 Grym/Grymt

Tabell 4.2 Resultat på frågan: ”Hur kan man använda ordet grymt när man pratar?” Resultatet anges i procent.

De flesta på alla stadier har svarat att de skulle kunna säga ”Killen där borta är grymt bra på fotboll”. Vanligast är dock användningen på gymnasiet. Vår föreställning var att det ändå skulle vara högre än 73 % som svarat ja på mellanstadiet eftersom det numera är ett traditionellt sätt att uttrycka sig. Anmärkningsvärt är att osäkerheten här är ganska stor.

Av svaren på exempelmening två ”Det var grymt gjort mot de stackars barnen” kan man se att bara 36 % på mellanstadiet svarat att de skulle kunna säga så. Förmodligen har det att göra med, precis som i meningen ”Det var det värsta jag har varit med om”, att uttrycket upplevs obekant. Mellanstadieeleverna är för små och kan inte tänka sig att säga så trots att det är ett vedertaget uttryck. På högstadiet och gymnasiet är procentantalet högre beträffande ja-svaren men konstigt nog inte så högt som vi förväntade oss. Kanske barn och ungdomar helt enkelt inte säger ”Det var grymt gjort mot de stackars barnen” utan det är en fras som vuxna uttrycker.

I mening tre där grym har funktionen som interjektion är det mycket vanligt att man på alla tre stadierna uttrycker sig på det sättet. De flesta har även hört andra säga så.

Majoriteten på alla stadierna har uppgett att de inte säger ”Det var en grym glass!”.

Däremot påstår fler, liksom när det gäller värsta, att de hört andra uttrycka sig så, vilket visar att uttrycket förekommer relativt ofta.

Vår undersökning visar att de flesta eleverna på gymnasiet säger ”Det var grymt dyrt”.

Det är inte lika vanligt på högstadiet och ännu mindre vanligt på mellanstadiet. Eventuellt

Mellanstadiet Högstadiet Gymnasiet

Jag skulle själv Jag har hört Jag skulle själv Jag har hört Jag skulle själv Jag har hört kunna säga så andra säga så kunna säga så andra säga så kunna säga så andra säga så

Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet

inte inte inte inte inte inte

1. Killen där borta är 73 13 14 82 4 14 90 6 3 93 1 4 96 1 1 100 0 0

grymt bra på fotboll.

2. Det var grymt gjort 36 38 26 36 38 26 51 28 18 64 19 15 76 15 8 77 14 8

mot de stackars barnen.

3. - Grym! (Om 71 14 15 82 4 14 67 22 10 76 14 7 76 18 9 91 5 2

kompisens nya mobil)

4. Det var en grym 18 70 14 23 45 32 22 69 7 32 56 11 15 68 15 32 47 19

glass!

5. Det var grymt dyrt. 21 50 16 34 29 37 43 51 15 50 32 17 76 16 7 85 9 4

beror det på att de mindre eleverna inte har erfarenhet av att hantera pengar och köpa saker i lika stor utsträckning som de större och att de därmed inte heller uttrycker en sådan fras.

4.1.3 Äger

Tabell 4.3 Resultat på frågan: ”Hur kan man använda ordet äger när man pratar?” Resultatet anges i procent.

Av svaren på exempelmening ett ”Jag äger den där cykeln som står där borta” har de flesta uppgett att de kan säga så. Det som kan synas märkligt är att inte alla har svarat ja, eftersom den här meningen är den med traditionell konstruktion. Frågan är varför 13-14 % inte skulle kunna uttrycka sig på det här sättet. En tänkbar förklaring kan vara att meningens betydelse blivit viktigare än konstruktionen, att man har tagit ställning till meningens innehåll snarare än till formen.

På det andra exemplet ”Plannja äger” har de flesta uppgett att de kan säga så. Här är det något fler på högstadiet än på gymnasiet och mellanstadiet. Däremot har de flesta hört andra uttrycka sig på det sättet. Den här konstruktionen verkar vara vanlig bland ungdomar trots att satsen är ofullständig.

Av svaren på exempelmening tre ”Mina nya skor äger” har de flesta på mellanstadiet och gymnasiet uppgett att man inte kan säga så, men på högstadiet däremot är det nästan hälften som uppgett att de skulle kunna uttrycka sig så. Över hälften av alla elever har hört andra säga så vilket tyder på att uttrycket används.

I exempelmening fyra, där äger har funktionen som interjektion, uppger de flesta att man inte kan säga så och att man inte heller har hört uttrycket användas av andra. Det är ändå en

Mellanstadiet Högstadiet Gymnasiet

Jag skulle själv Jag har hört Jag skulle själv Jag har hört Jag skulle själv Jag har hört kunna säga så andra säga så kunna säga så andra säga så kunna säga så andra säga så

Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet

inte inte inte inte inte inte

1. Jag äger den där 79 14 7 80 13 5 82 13 3 85 7 7 88 12 1 91 4 0

cykeln som står där borta.

2. Plannja äger. 70 13 17 91 2 5 78 18 14 89 7 6 64 30 5 89 8 4

3. Mina nya skor äger. 30 39 30 43 29 25 46 39 10 60 19 17 30 57 12 55 41 5

4. - Äger! (När man får 14 61 18 23 48 21 19 68 7 25 64 13 14 84 1 27 61 4

syn på en helt ny sportbil.

5. Du är ägd. 38 48 14 57 29 9 69 28 0 88 8 6 41 51 4 68 24 0

6. Tandvärken äger. 0 93 5 3 86 7 13 79 6 13 79 6 4 93 1 3 95 1

fjärdedel på alla stadier som har hört andra säga ”Äger!”, vilket skulle tyda på att det ändå förekommer hos en del ungdomar.

Tittar man på exempel fem ”Du är ägd” visar svaren att uttrycket förekommer både på mellanstadiet och på gymnasiet, men mest frekvent används frasen på högstadiet där nästan 70 % skulle kunna uttrycka sig så. I högstadiet är det också betydligt fler som hört andra säga så än på mellanstadiet och gymnasiet. Anledningen till det höga procenttalet på högstadiet kan ha att göra med ett eventuellt större intresse för att spela datorspel.

I mening sex, avslutningsvis, ”Tandvärken äger” är det endast ett fåtal som skulle kunna

säga så. De flesta har heller inte hört andra säga så. På högstadiet är det några elever som kan

tänka sig att säga så, men vi spekulerar i om de verkligen gör det eller om de bara vill vara

häftiga.

4.2 Jämförelse mellan könen

I undersökningen har vi också jämfört könen, för att se om värsta, grymt och äger är ord som killar använder mer än tjejer eller tvärtom.

4.2.1 Jämförelse mellan killar och tjejer på mellanstadiet

4.2.1.1 VÄRSTA

Tabell 4.4 Resultat på frågan: ”Hur kan man använda ordet värsta när man pratar?” Resultatet anges i procent.

Av svaren på exempelmening ett ”Det var det värsta jag har varit med om” kan man utläsa att det inte är någon nämnvärd skillnad mellan killar och tjejer. Nästan en tredjedel av tjejerna är osäkra på om de skulle kunna säga så, vilket är märkligt eftersom det är en traditionell konstruktion. De flesta har dock hört andra säga så.

I den andra exempelmeningen ”Det var den värsta coola bilen” är det i stort sett ingen skillnad i svaren mellan könen, men även här har drygt en fjärdedel av killarna och knappt en fjärdedel av tjejerna svarat ”vet inte”.

Nästan hälften av tjejerna kunna säga ”Jag hade värsta tandvärken” men bara en tredjedel av killarna. Däremot har drygt hälften av killarna hört andra säga så.

De flesta har uppgett att man inte kan säga ”Han är värsta stor” men bland killarna är det ändå 21 % som kan tänka sig att säga så, till skillnad från 4 % av tjejerna. Även här är det cirka en fjärdedel av grupperna som har kryssat i ”vet inte”.

Mellanstadiet Killar Tjejer Jag skulle själv Jag har hört Jag skulle själv Jag har hört kunna säga så andra säga så kunna säga så andra säga så

Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet

inte inte inte inte

1. Det var det värsta jag har varit med om. 72 14 14 90 3 7 67 4 29 81 7 11

2. Det var den värsta coola bilen. 21 52 27 31 45 21 30 52 18 37 33 30

3. Jag hade värsta tandvärken. 34 52 14 55 24 21 48 33 19 26 48 26

4. Han är värsta stor. 21 59 20 31 45 24 4 74 22 22 60 18

5. - Värsta! (När man får syn på glassen 14 59 24 28 62 10 22 41 37 37 22 33

som var större än man trodde.)

6. Jag sprang värsta snabbast. 14 66 20 31 52 17 11 70 19 33 48 19

I följande mening där värsta har interjektion som funktion ”Värsta! (När man får syn på glassen som var större än man trodde.)” är det få som tycker att man kan säga så. Drygt en tredjedel av tjejerna vet inte och lika stor del av tjejerna har hört andra säga det.

Båda grupperna tycker inte att man kan säga ”Jag sprang värsta snabbast” men det finns dock ett fåtal ca 10 % som skulle kunna tänka sig att säga så. En tredjedel av båda könen påstår att de hört andra använda uttrycket.

4.2.1.2 GRYMT

Tabell 4.5 Resultat på frågan: ”Hur kan man använda ordet grymt när man pratar?” Resultatet anges i procent.

De flesta av killarna skulle säga ”Killen där borta är grymt bra på fotboll”, men bara drygt hälften av tjejerna. Nästan alla killar har hört andra säga så, men bland tjejerna är det knapp tre fjärdedelar som har hört det. Här kan innehållet i meningen spela en avgörande roll för resultatet eftersom eventuellt fler killar spelar fotboll än tjejer.

I nästkommande exempelmening ”Det var grymt gjort mot de stackars barnen” är det ungefär en tredjedel av både killar och tjejer som skulle kunna säga så och ungefär lika stor del som har hört andra säga så. Det är runt en fjärdedel i båda grupperna som kryssat i ”vet inte”.

Här är det nog så, som vi tidigare nämnt, att elever i den här åldern inte skulle uttrycka sig på det här sättet därför att de så att säga upplever att både formuleringen och innehållet är något en vuxen uttrycker.

I följande mening där grymt står som interjektion, ”- Grym! (Om kompisens nya mobil)”, är det ungefär tre fjärdedelar i båda grupperna som skulle kunna säga så. Lika stor del har hört andra säga så.

Mellanstadiet Killar Tjejer Jag skulle själv Jag har hört Jag skulle själv Jag har hört kunna säga så andra säga så kunna säga så andra säga så

Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet Ja Nej Vet

inte inte inte inte

1. Killen där borta är grymt bra på fotboll. 86 0 14 93 0 7 59 26 15 70 7 22

2. Det var grymt gjort mot de stackars barnen. 38 38 24 41 28 31 33 37 30 30 48 22

3. - Grym! (Om kompisens nya mobil) 72 17 10 79 3 17 70 11 19 78 11 11

4. Det var en grym glass! 21 69 10 24 41 34 15 70 15 22 48 30

5. Det var grymt dyrt. 28 48 24 45 28 27 15 52 33 18 30 48