Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se
Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper
Kristoffer Eklund
Bakom låsta dörrar
– fängelsestraffets följder för narkotikabrukarens avvikarkärriär
Behind Prison Doors
- The prison sentence's consequences for a drug addict´s career as a deviant
Examensarbete 15 poäng
Sociologi D
~ 2 ~ Förord
Jag vill börja med att tacka mina respondenter som sett till att jag överhuvudtaget kunnat genomföra denna studie. Trots känsliga frågor har jag fått öppna och ärliga svar som är ovärderliga för resultatet. Ett stort tack också till mina handledare. Sist men inte minst vill jag tacka Andreas Wikblom som tålamodsfullt stöttat mig och satt otaliga timmar på att hjälpa mig vända in och ut på mitt material och mina tankar. Jag hoppas att min studie uppfattas som lika intressant att läsa som det varit att utföra den samt att den bidrar med eftertanke.
8.4.2013
Kristoffer Eklund
~ 3 ~ Abstract
Man is a social being and our identity is based on how we and other people perceive us. This is of great importance for this study, which is aimed to analyse how a prison sentence socially impacts on a drug addict. Through a qualitative study containing an article- and report study plus five interviews, three of them being interviews with people working within the drug addiction service and two of them being interviews with actual drug addicts sentenced to prison, I can state that a prison sentence, in most cases, leads to a strong identity as a drug addict and a further emphasis on being an outsider as a criminal. However there are cases when a prison sentence can make a person realise his identity and give him the will to change it.
This study brings up many well known and interesting theories about sociological factors and shows, once again, what a big impact our social worlds have on our own identity.
~ 4 ~ Sammanfattning
Människan är en social varelse och vår identitet bygger på hur vi själva och hur andra uppfattar oss. Detta är av största vikt i denna studie som ämnar studera hur ett fängelsestraff påverkar en narkotikabrukares avvikarkarriär ur ett sociologiskt perspektiv. Genom en kvalitativ studie dels innehållande en artikel- och rapportstudie samt fem intervjuer, tre med personer som arbetar inom missbrukarvård och två dömda narkotikabrukare som suttit inne i fängelse kan jag konstatera att fängelset som straff tenderar till att stärka identiteten som narkotikabrukare och en ytterligare betoning av avvikare som brottsling. Detta till motsats från det den bakomliggande tanken med fängelsestraffet, det vill säga avskräckande.
Studien tar upp många välbekanta och intressanta teorier kring sociala faktorer och visar än en gång vilken otrolig påverkan våra emotioner har.
~ 5 ~ Innehållsförteckning
1. Inledning ... 6
1.1 Bakgrund och problemformulering ...6
1.2 Syfte ...7
1.3 Avgränsningar ...8
1.4 Disposition ...8
2. Människan och narkotikabruket sett ur ett sociologiskt perspektiv ... 10
2.1 Den sociala människan ...10
2.2 Vår sociala identitet...13
2.3 Avvikarkarriären ...15
3. Metod ... 20
3.1 Den kvalitativa metoden ...20
3.2 Utformande av intervjufrågor ...21
3.3 Urval av respondenter, artiklar och rapporter ...21
3.4 Genomförande av intervjuer samt artikel- och rapportstudien ...22
3.5 Studiens tillförlitlighet...23
3.6 Metod för analys ...23
3.7 Etiska överväganden ...24
4. Empiri och analys ... 25
4.1 Artikel- och rapportstudie ...25
4.2 Intervjustudie ...29
4.2.1 Presentation av respondenterna...30
4.2.2 Fängelsetiden ...30
4.2.3 Tiden efter fängelset ...34
5. Slutdiskussion ... 38
5.1 Förslag till fortsatt forskning ...43
Källförteckning ... 45
Bilaga 1 ... 47
Bilaga 2 ... 48
~ 6 ~ 1. Inledning
1.1 Bakgrund och problemformulering
Alkoholen är idag den mest använda psykoaktiva drogen i Sverige. Trots detta kan vi konstatera att det illegala narkotikabruket under senare år fått en allt större roll i den samhälleliga debatten. Vi kan nästan dagligen höra och läsa om stora narkotikabeslag, kända personer som åkt fast för narkotikainnehav, olika brott som är narkotikarelaterade och så vidare.
Gemensamt för alla narkotikaklassade preparat är att de är förbjudna enligt lag. Enligt narkotikastrafflagen är olovlig framställning, olovligt innehav, olovlig överlåtelse samt olovligt bruk av narkotikaklassade preparat straffbelagt. De olika graderna bestämmer straffets omfattning vilket kan vara allt från böter upp till tio års fängelse (Lilja & Larsson, 2003). Eftersom vår frihet anses vara ett av våra främsta medborgerliga värden är berövad rörelsefrihet det strängaste straffet i svensk lagstiftning (Svensson, 2008). Det finns tre typer av frihetsstraff; fängelse, sluten ungdomsvård samt rättspsykiatrisk vård. Samtliga straff innebär att ens rörelsefrihet begränsas då den dömde placeras bakom låsta dörrar. Beroende på straffets omfattning och längd bestäms sedan graden av slutenhet. I regel innebär detta att ju längre straff desto större slutenhet (Svensson, 2008). Enligt kriminolog Ulla Bondeson (1974) finns det fyra huvudsakliga ändamål för ett frihetsberövande:
”1. Vedergällning: brottslingen ska sona sitt brott.
2. Avskräckning: straffet ska verka avskräckande, dels på brottslingen dels på andra potentiella brottslingar.
3. Samhällsskydd: genom att avlägsna brottslingen från samhället kan det skyddas en tid.
4. Behandling: brottslingen ska rehabiliteras så att han/hon inte återfaller i brott.” (Bondeson, 1974 refererad i Svensson, 2008 s.52).
En tanke som genomsyrar svensk narkotikapolitik är att straffrättsliga åtgärder utgör ett effektivt avskräckande medel. Man utgår då från att straffen skall ha en absolut avskräckande effekt, vilket ju också omnämns i punkt två ovan. Med begreppet absolut avskräckande avses tanken på att bland annat narkotikakonsumtion kan så gott som elimineras helt bara
~ 7 ~
människor vet säkert att de riskerar ett strängt straff (Goldberg, 2005). Det pågår dock en debatt om huruvida fängelsestraffet faktiskt är en effektiv lösning på problemet. Vissa kritiker hävdar till och med att fängelsestraffet rent ut av kan få motsatt effekt och poängterar då att drogkonsumtionen i samhället tenderar öka trots att fängelserna fyllts med missbrukare. Men på vilket sätt menar man att fängelsestraffet egentligen skulle resultera i en motsatt effekt? Då någon sitter inlåst bör man väl kunna utgå från att tillgången på narkotika åtminstone är mer begränsad än på utsidan, så på vilket sätt kan någon då förväntas förvärra sitt narkotikabruk?
Detta arbete ämnar inte att i första hand studera effektiviteten i sig utan snarare belysa eventuella sociala följder straffet kan medföra för en narkotikabrukare.
Till min hjälp använder jag mig främst av tre teoretiska källor av olika innebörd för detta arbete. Den första är Thomas Scheffs emotionella/relationella teori vilken belyser emotionernas kausalsamband mellan individ och samhälle. Enligt detta tankesätt är det våra känslor som till stor del styr valen av mänskliga kontakter och därmed även eventuellt avståndstagande av dito.
Den andra teorin behandlar social identitet och blir enligt mitt tycke relevant då jag anser den stå i direkt förhållande till det ovanstående. Hur människan definierar sig själv, sin identitet, är direkt knutet till hur omgivningen ser på honom och till vilka sociala världar han tillhör.
Den tredje och sista är Howard S. Beckers studier om avvikandets sociologi vilket också kan/bör ses som lite av kärnan i detta arbete. I sin studie utgår Becker från de två grupperna jazzmusiker och marijuanarökare för att belysa hur och varför någon blir en avvikare. På detta sätt skall en förståelse över sambandet mellan hur samhällets regler skapas och hur de tillämpas ges. Ett avvikande beteende som drogkonsumtion är enligt min uppfattning, åtminstone utifrån ett sociologiskt perspektiv, alldeles för komplext för att enbart låtas förklaras
1.2 Syfte
Under arbetets gång har extra fokus lagts vid att följa med den samhälleliga debatt som förs kring narkotikakonsumtion och en tendens jag tycker mig kunna utläsa är att vi ropar efter strängare straff med villfarelsen att detta skall få avvikaren att förändra sitt beteende. Våra intuitioner kring brott och straff tycks dock inte riktigt fungera eftersom kompl exiteten kring identitetsformandet alltjämt lämnas utanför diskussionen. Med nämnda bakgrund är syftet i
~ 8 ~
denna undersökning att studera fängelsestraffets förhållande till narkotikabrukarens avvikarkarriär. Detta med utgångspunkt särskilt från människans identitetsskapande. För att uppnå syftet används tre typer av empiriska källor; intervjuer med brukar- och vårdarperspektiv samt en textanalys.
1.3 Avgränsningar
Jag har valt att i detta arbete studera fängelsestraffets inverkan på narkotikabrukares avvikarkarriär utifrån olika teorier om människlig identitet och emotioner. Detta gör jag helt medveten om att jag utelämnar alla biologiska och kemiska komponenter. En problematisk avgränsning kan någon tycka eftersom man då de facto utelämnar två, för narkotikadebatten, ganska centrala och intressanta variabler. Nödvändigt, anser dock jag, dels för att kunna hålla mig inom ett greppbart område på magisternivå men även med tanke på mitt syfte. De flesta vetenskapsmän är idag troligtvis överens om definitionen av människan som en såväl biologisk som social varelse. Men hur mycket av människans beteende kan eller bör förklaras med hänvisning till social respektive biologisk natur? Charles H Cooley som jag använder mig av i detta arbete förnekar på intet sätt det biologiskas närvaro, men lägger ändå tonvikten vid de sociala relationerna. Han betonar att människan utvecklats till den hon är genom sin interaktion med andra människor.
För att hålla mig inom ett greppbart område har jag också valt att enbart studera individer med narkotikabruk som blivit dömda för narkotikabrott. Jag tar här således inte alls hänsyn till andra typer av brottslingar. För att ytterligare avgränsa arbetet har jag valt att enbart studera ett av de frihetsberövande straffen - fängelset.
1.4 Disposition
Uppsatsen är indelad i fem kapitel enligt följande:
Kapitel 1: Inledning. Där bakgrund, problemformulering, syfte, avgränsningar och disposition för uppsatsen presenteras.
Kapitel 2: Teori. Där centrala begrepp för uppsatsen, som till exempel social identitet, avvikare och emotioner presenteras.
~ 9 ~
Kapitel 3: Metod. Där en översikt av uppsatsens metod och tillvägagångssätt presenteras.
Kapitel 4: Material och analys: Där de utförda intervjuerna, artikel- och rapportstudien, samt en analys av dessa utgående från den givna teorin presenteras.
Kapitel 5: Slutdiskussion. Där uppsatsens resultat presenteras utgående från problemformuleringen och syftet.
~ 10 ~
2. Människan och narkotikabruket sett ur ett sociologiskt perspektiv
2.1 Den sociala människan
Människan är en social varelse och emotioner har under vår tid spelat en central roll för flera av sociologins klassiker då de är viktiga vid förklarandet och förståendet av sociala skeenden.
Ur ett sociologiskt perspektiv sägs emotioner vara sociala fenomen som utgör själva grunden för mänsklig socialitet. Emotioner visar hur saker är betingade mellan människors relationer och gentemot samhället och spelar därav en viktig roll i den sociala interaktionen där vissa emotioner anses vara typiska relationsemotioner, som till exempel skam och stolthet medan andra emotioner till exempel kan signalera om fara eller hot föreligger (Dahlgren & Starrin, 2004). Den amerikanske sociologen Arlie Russel Hochschild utgår från att emotioner inte enbart är biologiskt givna. Hochschild, som har ett interaktionistiskt synsätt på känslor, menar på att de även utgör ett medel genom vilka vi lär känna vår omvärld och vår relation till den.
Emotioner skulle alltså ge oss signaler om var vi står i våra relationer till andra människor (Dahlgren & Starrin, 2004).
Människan sägs drivas av viljan att känna intellektuell och emotionell samhörighet med andra människor. Enligt den amerikanske sociologen Thomas Scheff är vår förmåga att uppleva känslor avgörande för skapandet av sociala band mellan människor. Emotioner som exempelvis skam och stolthet är speciellt anslutna till kvaliteten i de sociala banden där skam står för de svaga banden och stolthet för de starka (Dahlgren & Starrin, 2004). Två system avgör sedan hur de sociala banden utvecklas; kommunikations- och emotionssystemet. Det är med andra ord verbala symboler och relationens emotionella mening som är avgörande för hur de sociala banden utvecklas individer emellan (Lindberg, 1998).
Den svenske forskaren Odd Lindberg, som jag använder mig flitigt av i denna studie, tillskriver emotionella krafter en avgörande betydelse vid narkotikakarriärer (Dahlgren &
Starrin, 2004). Forskning har lagt stort fokus vid de sociala banden för att försöka förklara ett avvikande beteende som till exempel missbruk och kriminalitet. En utgångspunkt som forskarna då har använt sig av är att de sociala banden är kopplade från individen till samhället. Ett avvikande beteende förklaras då med att de sociala banden till det traditionella
~ 11 ~
samhället är bristande och att banden istället är starkare till exempelvis kriminella gäng eller liknande. (Johnsson et al, 2000).
Då begreppet emotion är av central betydelse för denna avhandling kan det här vara skäl till att stanna upp för att ytterligare behandla det. Begreppet är dessvärre aningen svårt att precist definiera. För att försöka sig på detta kan man dock skildra begreppet genom att redogöra för de upplevelser och aktioner som är relaterade till det. Exempel på detta är bland annat de yttre reaktionsmönstren och de känslomässiga upplevelserna de medför. De känslomässiga upplevelserna anses vara den viktigaste delen av emotioner, då de innefattar känslor en individ upplever då den exempelvis blir arg, glad eller ledsen (Lindberg, 1998).
Såväl individen som emotionen betraktas alltså här i sitt sociala sammanhang. Emotioner skulle därför kunna definieras som de känslor som en individ tagit till sig under sin uppväxt.
Detta innebär att man tillskriver emotionerna en viss kulturell laddning vilket i sin tur då betyder att på vilket sätt människor uttrycker och upplever känslor som t.ex. skam, sorg, glädje eller stolthet kan variera beroende av tidigare erfarenheter (Johnsson et al, 2000). Då man upplever känslor som t.ex. vrede eller rädsla genomgår kroppen vissa fysiologiska förändringar. Dessa förändringar är inte möjliga att kontrollera då de styrs av vårt nervsystem.
Det är just till följd av detta som sådana händelser anses vara typiska emotionella. Exempel på yttre reaktionsmönstren är bland annat då människor gråter, slåss eller använder sig att olika slags mimik (Lindberg, 1998).
Många olika situationer kan väcka våra emotioner till liv, det kan exempelvis röra sig om olika händelser, objekt eller personer. Men även blotta tanken kring någon av dessa kan framkalla emotioner. Vissa emotioner kan till och med väckas utan at man riktigt förstår eller vet varför (Lindberg, 1998).
Scheff understryker, vilket jag lite redan varit inne på, emotionernas betydelse för och emellan individer, där skam och stolthet är varandras motpoler. Dessa två emotioner är hörnstenar och avgörande för hur vi upplever oss själva och hur vi blir bemötta av andra.
Människan värderar sig själv i relation till hur andra värderar en. Om man blir bemött med kärlek och respekt medför det känslor av stolthet. Om man däremot, till motsats, till exempel blir bemött med nonchalans och kärlekslöshet leder det till känslor av skam. Båda dessa emotioner fungerar som intensiva och automatiska kroppsliga signaler för hur vårt liv
~ 12 ~
återspeglas i de sociala band vi har till andra. Skam är en signal för vacklande och osäkra band medan stolthet signalerar om intakta och säkra band. (Lindberg, 1998).
Begreppet skam kan ha både snäva och vida betydelser. I den snäva definitionen, som till exempel engelskans, ses skam som en krisemotion som kan innebära förnedring och vanheder. Fler sociologer menar dock att det är viktigt att också se begreppet i ett bredare perspektiv då skam spelar en stor roll för ett fungerande socialt system. Skammen kan hindra oss att begå brott, göra grova misstag etc. Därför vill Scheff att vi skiljer på två slags skam, den vardagliga som till exempel förlägenhet som är kortvarig och en mer långvarig skam som är starkare och förnedrande (Lindberg, 1998). Scheff talar även om två slags stoltheter; sann och falsk. Sann stolthet är känslan då vi är stolta över något vi till exempel uppnått som vi länge kämpat för och strävat efter. Falsk stolthet däremot är ett sorts försvar mot skam då en individ ljuger och överdriver sin egen förmåga (Dahlgren & Starrin, 2004).
För Scheff är skam den mest framträdande och centrala känslan eftersom den uppfyller fler funktioner gentemot andra emotioner. Skammen spelar en nyckelroll för vårt medvetande då den uppvisar en moralisk överträdelse även utan hjälp av ord eller kroppsspråk. Skammen avspeglas som en slags moralisk vägvisare för oss och framstår i situationer då våra sociala band hotas. Den fungerar då som en sorts varningssignal över osäkra och hotade relationer.
Till följd av detta bör den anses vara en relationskänsla. Skam fyller också en viktig funktion för hur vi reglerar och är medvetna om andra emotioner som till exempel kärlek, sorg, avund etc. Om och hur mycket vi ger uttryck för känslor beror på hur mycket vi skäms över dem.
Skammen för en känsla kan till och med vara så stark att man helt håller tillbaka den (Dahlgren & Starrin, 2004).
Begreppet sociala band har i detta avsnitt redan berörts vid ett flertal tillfällen vilken medför ett behov av att ytterligare fördjupa sig i det. Sociala band är inte alldeles okomplicerat att definiera men pekar på något som sker mellan olika individer (Johnsson et al, 2000). Dessa sociala band är inget man kan se, utan något man känner. De påverkar vårt dagliga handlande och vårt emotionella liv (Lindberg, 2004). Sociala band bör kanske närmast ses som ett övergripande begrepp för samtliga de relationer som en individ har i sitt liv. Dessa relationer kan bland annat utgöras av familj, vänner och/eller arbetskamrater. Men hit hör även de mera distanserade relationer som en individ kan ha, exempelvis olika typer av professionella kontakter. Begreppet kan således betraktas som en social konstruktion nödvändig för att förstå
~ 13 ~
och beskriva relationer mellan olika individer, men även mellan individ och samhälle (Johnsson et al, 2000).
Centralt för de sociala banden är att de måste ses och förstås i det sociala sammanhang de förekommer. Det är alltså viktigt att förstå vilken bakgrund och vilka erfarenheter varje enskild individ bär med sig. Individers erfarenheter av sociala band står som grund för den självbild och självkänsla man utvecklar. Det är genom interaktion med a ndra människor vi skapar vår förståelse av oss själva. Sociala band utvecklas från den stund vi föds och börjar interagera med omgivningen. Viktigt att komma ihåg då man behandlar fenomenet sociala band är att de på intet sätt är statiska. De kan förändras med tiden, vilket exempelvis innebär att nya kan bildas, gamla kan lösas upp och somliga rentav kan följa med genom hela livet (Lindberg, 2004). Thomas Scheff menar att hur starka banden blir är beroende av förståelse och identifikation, för stabila band krävs förståelse för varandra vilket leder till pålitlighet och förtrolighet. Finns dock inte detta blir banden instabila vilket leder till missförstånd och avståndstagande (Johnsson et al, 2000).
I det ovanstående kapitlet har jag haft för avsikt att belysa emotionernas betydelse vid all mänsklig socialitet. En av de mer centrala aspekterna i bearbetade teorier är emotionernas relationella betydelse för skapandet och bibehållandet av goda kontakter mellan individer och samhälle. På samma sätt ger de en förklaring till varför människor kanske väljer att istället ta avstånd från såväl andra människor som från övrigt samhälle. Denna insikt är av betydelse för kommande avsnitt då vår förmåga att uppfatta och värdera oss själva utifrån andras syn kommer behandlas. Detta blir av intresse eftersom jag hittills snarare belyst människors grundläggande motiv till att välja visst umgänge medan jag i det kommande avsnitten belyser hur vi rättfärdigar dem.
2.2 Vår sociala identitet
Människans socialitet gör att vi bildar sociala identiteter. Henri Tajfel och Ralph Turner presenterade i början av 1970-talet teorin om sociala identiteter som handlar om att vår upplevelse om vilka vi är har två källor, en social och en personlig. Förutom detta ingår även en jagbild och en självkänsla i vår identitet. Med självkänsla menas värderingen av jagbilden eller vår attityd till oss själva medan vår sociala identitet härstammar från de grupper vi ingår i (Nilsson, 1996).
~ 14 ~
Kärnan i själva ordet identitet är latinets idem som på svenska översätts till detsamma. Att vara densamma trots att man agerar på olika sätt i olika situationer är precis vad identitet handlar om. Här måste vi dock komma ihåg att skilja på roll och identitet, vi antar olika roller i olika situationer men vi har fortfarande unika personliga egenskaper som gör att vår identitet alltid är mer än summan av våra roller och mindre föränderlig. Efter sociologisk och psykologisk forskning kring begreppet social identitet har följande definition växt fram av Lange & Westin (1981):
”Social identitet är de sätt på vilka andra identifierar eller definierar en individ i termer av breda, allmänt accepterade, sociala kategorier eller attribut såsom kön, ålder, yrke, etniskt ursprung, nationalitet eller religiös bekännelse.” (Wellros, 1998)
Det är nu viktigt att komma in på begreppet kultur eftersom människans tolkning av omvärlden och faktiska handlingar till stor del präglas av sin kultur. En kultur handlar om gemensamma kunskaper, föreställningar, normer, värderingar och idéer inom ett samhälle eller en grupp. Tack vare kulturen känner sig människor tryggare då denna vägleder dem i olika val och handlingar. Avvikande beteenden som till exempel lagöverträdelse brukar istället nämnas subkulturer som omfattas av annorlunda kulturella föreställningar. Albert Cohen var den första att frekvent använda begreppen kultur och subkultur för att förklara avvikande beteenden. Subkulturer, menar han, uppstår då flera individer har ett avvikande beteende och/eller avvikande åsikter och söker sig till varandra och tillsammans bildar de en så kallad subkultur vilken hjälper dem att höja sin status och förstärka sin identitet (Svensson, 2007).
En social identitet formas även av allt från det sociala nätverket till bilden massmedia målar upp. Utvecklandet av identiteten byggs sedan upp allt eftersom personen får fler erfarenheter vilket sker i olika takt för olika individer. Ofta tar personen upp omgivningens bild av sig själv och betraktar sig som detta. Till exempel betraktar sig en narkotikamissbrukare som detta utgående från de kretsar han/hon umgås i samt omgivningens syn på det avvikande beteendet. En social identitet kan även avspegla sig i hur personen, rör sig, klär sig, pratar och så vidare vilket stärker individens sociala identitet ytterligare (Svensson, 2007).
Vår sociala identitet formas alltså till stora delar av vårt deltagande och hemhörighet med omgivningen, något som brukar benämnas en social värld. De sociala världarna bygger på
~ 15 ~
människor som förenas av gemensamma aktiviteter och kännetecknas av en kultur där varje värld har något slags kommunikationssystem samt symboler, normer och värderingar gemensamt. De sociala världarna sätter begränsningar på människors sociala handlingar men tack vare att människan är kreativ är begränsningen inte absolut. Nya grupper bildas, gamla splittras, synsätten på olika saker förändras och så vidare. De sociala världarna är därför inte heller statiska utan är under ständig förändring (Svensson, 2007).
Människans olika relationer och kontakter varierar vad gäller påverkan av självbilden. De som spelar en mer central och viktig roll för skapandet, upprätthållandet eller omformningen av en individs självbild brukar benämnas signifikanta andra. För barn är det oftast föräldrarna som till en början fyller denna roll. Genom dem börjar barnet formulera och grunda sin självbild.
Med tiden skapas dock nya kontakter och föräldrarnas roll kan bli allt mer skymd (Goldberg, 2005).
Hur människan definierar sig själv, sin identitet, är alltså direkt knutet till hur omgivningen ser på honom och till vilka sociala världar han tillhör. Under en fängelsevistelse är givetvis den sociala världen väldigt begränsad men gemensamt för de intagna är att de gjort sig skyldiga till ett brott. Till övriga interner kan samhörighet och gemenskap kännas. Fängelset som en egen social värld ger de intagna skydd från övriga samhällets åsikter och värderingar, men samtidigt bör man kunna utgå från att man känner till dem.
2.3 Avvikarkarriären
Efter att ha studerat människans sociala identitet ska vi nu gräva ännu djupare i omgivningens roll för vår identitet och avvikande beteenden. Vårt samhälle kan uppfattas som en summa av fler pågående interaktionshändelser, vilket brukar benämnas symbolisk interaktionism.
Samhället uppfattas därigenom som en process i ständig förändring och inte som en beständig struktur. Bakom teorin återfinns två Chicagoforskare som var verksamma under senare delen av 1800- och början på 1900-talet - George Herbert Mead och Charles H. Cooley. Dessa två herrar använde sig dock aldrig av begreppet symbolisk interaktionism under sin livstid utan det begreppet myntades först efter deras död av Herbert Blumer (Sarnecki, 2003).
~ 16 ~
Interaktionismen utgår från tre fundamentala premisser:
"1. …människor handlar i förhållande till objekt på basis av de innebörder som dessa objekt har för dem.
2. …sådana objekts innebörd härleds från, eller uppstår ur, den sociala interaktion som man har med sina medmänniskor.
3….dessa innebörder hanteras i och modifieras genom en tolkande process som personen använder när han sysslar med de objekt som han möter”
(Svensson, 2007 s.87).
Ett objekt, såväl konkret som abstrakt har med andra ord olika betydelse för olika människor.
Objektets innebörd bestäms utifrån de människor som använder dem. För att förstå en grupp måste man därför ta reda på vilka objekt som ingår i deras värld samt hur de uppfattas och värderas. Enligt detta synsätt är ett objekt som narkotika i första hand relaterat till den mening som användarna av dessa tillsammans med andra ger medan drogens faktiska farmakologiska egenskaper kommer först i andra hand (Svensson, 2007).
Teorin bakom symbolisk interaktionism menar att språket är det centrala hos människan, eftersom det ger oss möjlighet att utveckla den medvetna och reflekterande intelligens vi besitter. Vår personliga identitet och självmedvetenhet har ett socialt ursprung och är ett resultat av vårt samspel med andra människor. Vår självbild är en bearbetad bild av den respons vi erhåller från människor runt omkring oss. Cooley, (1902/1922), benämner denna bild spegeljag, från engelskans looking-glass self. Begreppet rollövertagande använder sig Mead av för att beskriva människans förmåga att kunna se sig själv ur andra människors perspektiv. Människan har nämligen, enligt Mead, både ett subjekts- och objektsperspektiv, vilket då innebär att man kan se sig själv som andra ser på en (Sarnecki, 2003).
För att utveckla detta ytterligare inför Mead de två begreppen ”jag” (”I”) och ”mig” (”me”).
”Jag” är individen som utför handlingar och har relationer till människor omkring sig medan
”mig” gör en typ av rollövertagande genom att reflektera över relationerna och utgående från spegelbilden i andras reaktioner producera en bild. Ur interaktionen av det handlande ”jag”
och det reflekterande ”mig” bildas sedan ett ”själv”. Denna socialisationsprocess fortgår under hela vårt liv, vi blir med andra ord aldrig ”färdigsocialiserade” (Sarnecki, 2003).
~ 17 ~
Beroende på relationens karaktär är vissa rollövertaganden viktigare än andra då interaktionen med andra människor berör individen på olika sätt. Tillfälliga bekantskaper påverkar inte individen lika starkt som närståendes eller andra viktiga personers inflytande (Sarnecki, 2003). Symbolisk interaktionism har kommit att bli intressant för kriminologer vid studerandet av en individs utvecklande till sin kriminella identitet. Utifrån denna utgångspunkt kan utvecklingen av en kriminell identitet delvis förklaras som ett resultat av omgivningens negativa reaktioner på individen (Sarnecki, 2003).
Omgivningens negativa reaktioner på individen är också något som Beckers stämplingsteori behandlar. Becker, som utvecklade sin teori på 50- och 60-talet, ogillar dock själv begreppet stämplingsteori. Han föredrar benämningen ”en interaktionistisk teori kring avvikande beteende”. Teorin, skall påpekas, har fått mycket stöd men även en hel del kritik. Enligt denna teori bör individers avvikande beteende ses som en individuell och kollektiv process.
Människor är inte avvikare utan blir det, menar Becker. För att förklara detta närmare menar han att en handling i sig (exempelvis ett brott) inte är avvikande utan det är snarare hur omgivningen uppfattar och reagerar på denna handling som är avgörande. Omgivningens syn på individen är direkt avgörande för individens självuppfattning. Man ser på sig själv som omgivningen ser på en vilket innebär att man successivt utvecklar en avvikande identitet.
Detta resulterar då alltså till att man till slut ser sig själv som en avvikare. Med stämpling avses alltså en process där upprepade negativa reaktioner från signifikanta andra sammantaget medför att individen omdefinierar sin självbild till att bli mer negativ än vad den dittills varit (Goldberg, 2005).
I Sverige är det sedan år 1999 möjligt att i särskilt svåra fall döma ungdomar under 18år till fängelsestraff. I normala fall skall 15–18-åringar som begått grova brott dömas till sluten ungdomsvård i högst fyra år. Genom sådana sanktioner marginaliseras dock dessa tonåringar från så gott som alla möjligheter till att skaffa sig erfarenheter som liknar dem som de flesta i samma åldersgrupp har. De som sätts i sådant förvar har inte en ens en teoretisk chans att skaffa sig viktiga sociala kontakter med icke brottsbelastade jämnåriga och vuxna. I stället placeras dessa ungdomar i en miljö som bekräftar deras utanförskap och som samtidigt ger dem viktiga kunskaper och kontakter för ett fortsatt framtida avvikande liv. Därför bidrar sådana åtgärder snarare till fortsatt avvikelse än till beteende mera i linje med samhällets normer (Goldberg, 2005).
~ 18 ~
Odd Lindberg konstaterar i boken Emotioner, sociala band och ritualer att fängelsevistelser och vårdinstitutioner inte visat sig vara så lyckade insatser för ändamålet rehabilitering till följd av detta. Lindberg är dock noga med att poängtera det faktum att alla kontakter med myndigheter inte nödvändigtvis behöver medföra en stämpling (Lindberg, 1999).
Sociologen Ted Goldberg använder sig av en stämplingsteoretisk modell för att förklara varför en individ blir missbrukare. Han menar att en stämplingsprocess sker under lång tid och börjar redan i barndomen. Detta kan ses som en negativ socialiseringsprocess där en individ redan som barn får en negativ bekräftelse vilket leder till att samhället börjar se individen som en avvikare tills denne till sist ser sig själv som en avvikare. Detta bildar sedan en spiral där individen får en allt mer sämre självbild vartefter ”stämplingarna” från omgivningen i form av till exempel avskedande från jobb eller avstängning från skola. Ju längre spiralen går desto starkare blir känslan av avvikare för individen vilket leder till ett djupare missbruk (Johansson et al, 2000).
För att förstå en avvikande handling som missbruk behöver vi se på olika teorier kring sociala förklaringar bakom beteendet. I Ungdomsliv, identitet, alkohol och droger (2003) kan utläsas att det gjorts undersökningar som påvisar ett relativt starkt samband mellan rökning och narkotikaklassade preparat. Ett liknande samband kan även urskiljas mellan narkotika och alkoholbruk. Med andra ord startar ofta ett narkotikamissbruk med lättare legala droger som leder till tyngre droger. Här är det dock viktigt att poängtera att detta inte alltid är fallet.
Undersökningar har visat ett samband men detta kan inte ses som en regel utan undantag.
Utöver detta menar även Lilja och Larsson (2003) att bland annat bristande jagkontroll och emotionell instabilitet kan öka risken för narkotika i ungdomsåren.
Howard S. Beckers (2006) menar i sin tur att personer gör en typ av karriär som marijuanarökare. Dessa personer är intressanta vid studiet av avvikelseteorier eftersom de belyser att erfarenheten av den avvikande aktiviteten utvecklar motiven för handlingen. Det är med andra ord inte avvikelsemotivet som leder till avvikande handling utan den avvikande handlingen skapar med tiden motivet för beteendet (Becker, 2006). Becker har valt att avgränsa sin studie till enbart marijuana vilket kritiker menar att gör hans studie svår att tillämpa på andra illegala droger då marijuana har en annan kulturell status och anses av många vara ”mindre farlig”. För mig känns ändå studien relevant då den fokuserar på det avvikande beteendet i sig oavsett drog.
~ 19 ~
Ett första steg i en avvikarkarriär består oftast i att begå en handling som bryter mot ett visst regelkomplex. En avvikelsehandling antas vara motiverad, det vill säga att man utgår från att individen begår, framför allt den första, avvikande handlingen medvetet och avsiktligt. Ofta drivs handlingen av vaga impulser av nyfikenhet om upplevelsen av drogen som sedan omvandlas till faktiska handlingar genom den sociala tolkningen av en fysisk erfarenhet. Det finns alltså någon sorts bakomliggande drivkraft till det. Becker (2006) poängterar dock att det självfallet kan finnas fall då den avvikande handlingen kan vara omedveten. Det kan här till exempel röra sig om fall då individen kanske inte känner till rådande normer och värderingar (Becker, 2006).
Becker (2006) talar om tre steg i karriären som brukare av illegala droger (i studien specifikt drogen marijuana); att lära sig tekniken, att lära sig känna effekterna samt att lära sig uppskatta effekterna. För att kunna uppleva drogernas riktiga effekter måste den intas på rätt sätt, till exempel måste marijuana rökas på ett visst sätt. Lär sig inte personen tekniken och får uppleva drogernas effekter upphör nyttan med drogen. Vidare måste personen även lära sig att känna effekterna av drogen, först då ses drogen som ett njutningsmedel och uppfyller sin mening för att fortsätta användandet. Till en början uppskattar sällan personen varken smaken och/eller effekterna av drogen. Personen måste därför bestämma sig för att tycka om smaken och uppleva effekterna som njutningsfulla, detta bildar sedan den motivation som krävs för det fortsatta användandet av drogen (Becker, 2006).
Det räcker dock inte bara med att lära sig tekniken samt att lära sig känna och uppskatta effekterna av drogen för att utveckla ett droganvändningsmönster (Becker, 2006). I och med kriminaliseringen av narkotikapreparaten definieras användarna som kriminella vilket ger en stark social innebörd genom en förändrad syn på dessa (Svensson, 2007). Brukare av droger måste stå emot starka sociala kontrollkrafter som anser handlingen vara omoralisk och olämplig (Becker, 2006).
Nyfikenhet skriver jag tidigare antas vara en bidragande orsak till att påbörja en avvikarkarriär, en annan sak som också förutsätts är att det finns någon redan verksam person som besitter erfarenheter han/hon kan dela med sig av. Man kommer med tiden genomgå en process i vilken man går från en tillhörighet till en annan, det vill säga man kliver in i ett nytt socialt sammanhang. Detta medför i sin tur att både den informella och formella sociala kontrollen blir allt ineffektivare för individens fortsatta marijuanakarriär. I det nya umgänget
~ 20 ~
med andra marijuanarökare införskaffar sig individen successivt argument som leder till en förändrad och friare syn på de traditionella moralreglerna. Till en början oroar sig individen för de utanför gruppens åsikter som han/hon fortfarande har kontakt med. De mer erfarna i gruppen ser dock till att genom ord och handling övertala individen att det de gör är okej (Lindberg, 1999).
Även här är det viktigt att stanna upp och understryka vissa saker. För det första finns det även andra känslor än nyfikenhet som kan leda till en avvikarkarriär som till exempel tristess, traumatiska upplevelser och så vidare. Dessutom behöver inte avvikarkarriären innebära att man går in ett nytt socialt sammanhang, det kan även vara den nuvarande sociala kretsen som startar ett nytt beteende. Lindberg, (1999) understryker gängets betydelse för en avvikarkarriär som narkotikabrukare vilket i de flesta fall även är fallet men även här bör vi komma ihåg att det finns narkotikamissbrukare som startat sitt missbruk på egen hand som en följd av till exempel sjukdom eller olycka.
3. Metod
3.1 Den kvalitativa metoden
Efter att ha bestämt mig för att studera fängelsestraffets sociala följder för dömda narkotikamissbrukare kunde jag ganska omgående konstatera att den kvalitativa metoden lämpade sig bäst för detta ändamål. Detta då den kvalitativa metoden dels kännetecknas av en vilja att finna en djupare förståelse för ett problem och därmed kunna se det i ett vidare sammanhang. Närhet till källan, ofta i form av personliga intervjuer, är ett annat kännetecken för denna metod. Undersökaren vill överskrida subjekt – objektförhållandet mellan forskare och undersökningsenhet och arbetet bygger på förståelse och tillit mellan forskare och respondent (Holme & Solvang, 1997).
En av den kvalitativa metodens svagheter anses vara att det inte går att dra några generella slutsatser utifrån den men detta är inte något som är nödvändigt för min uppsats eller som för den skull försämrar den eftersom det inte heller är mitt syfte.
Vid en undersökning brukar man skilja mellan två olika typer av källor, primära och sekundära. Primär data är den information undersökaren själv samlat in vilket i denna uppsats består av intervjuerna. Sekundär data är information som tidigare samlats in och
~ 21 ~
sammanställts av andra (Lundahl & Skärvad, 1994). I detta arbete består sekundär data dels av litteratur inom ämnet men även de rapporter och artiklar som ingår i min studie.
3.2 Utformande av intervjufrågor
Eftersom jag i denna uppsats berör ett relativt känsligt ämne har jag försökt formulera mina intervjufrågor på ett så utförligt sätt för att så långt som möjligt undvika missförstående av frågorna. Jag är dock väl medveten om att frågor alltid kan tolkas på olika sätt och valde därför att följa upp vissa svar med följdfrågor. Frågorna kan ses i bilagorna.
3.3 Urval av respondenter, artiklar och rapporter
Enligt Jacobsen (2002) krävs många fler respondenter än de jag har för att få ett representativt urval. Dock menar han också att ett representativt urval inte heller är syftet vid en kvalitativ metod. Därför måste inte urvalsprocessen vara slumpmässig utan den får vara systematisk. Att systematiskt välja sina respondenter innebär att urvalet väljs utifrån vissa kriterier (Holme &
Solvang, 1997).
Mina kriterier vid urvalet av intervjurespondenter var att personerna skulle besitta de erfarenheter och kunskaper som krävs för att uppnå mitt syfte. Jag valde därför att intervjua två missbrukare som själva blivit dömda för narkotikabrott och suttit i fängelse. För att ytterligare få djup och tyngd i arbetet valde jag att även intervjua tre personer som arbetar med narkotikamissbrukare. Dessa är väl insatta i ämnet och besitter dessutom en mängd värdefulla erfarenheter för min undersökning.
Variabler som ålder och kön har jag inte tagit hänsyn till i denna studie även om det skulle kunna tänkas vara väldigt intressant att se om resultaten skulle skilja sig på något sätt.
Däremot har jag, som jag ovan nämnt, velat göra intervjuer med personer som både arbetar med missbrukare och som missbrukar själva. Detta för att få så ingående information som möjligt och jag får således också både ett inifrån och utifrån perspektiv på mina intervjuer.
Behandlarna representerar såväl samhället, med dess normer om att narkotikabruk är avvikande, men har även ett intressant förhållande till narkotikabrukaren som bygger på tillit och de medförande känslorna. Av dessa specifika respondenter så vet jag också att det förekommit ett arbetsmässigt förhållande mellan behandlare och narkotikabrukare även före avtjänat straff vilket ger en klar före- och efterdimension. Genom tidigare arbetserfarenhet har
~ 22 ~
jag erhållit direktkontakt med ett nätverk där möjligheten till dessa kontakter har uppstått.
Urvalet kan därför härledas till begreppet tillgänglighet snarare än slumpmässigt urval.
Vid urvalet av artiklar och rapporter fick jag hålla en strikt linje där jag avgränsade materialet till det som verkligen rörde min frågeställnig eftersom utbudet är massivt. Jag gjorde sökningar såväl på Internet som på olika bibliotek. Valet föll på tre artiklar som samtliga är tagna ur tidskriften Alkohol & narkotika samt två rapporter utgivna av Kriminalvården. Valet av material gjordes utifrån ämneskategorisering. Samtliga artiklar och rapporter berör narkotikabrukares emotioner och sociala kontakter och de innehåller på samma sätt som mitt urval av respondenter både ett vårdar- och brukarperspektiv. Eftersom resultatet av mina egna intervjuer endast baserade sig på totalt fem respondenters svar ville jag genom denna artikel - och rapportstudie se om likande tendenser gick att utläsas ur tidigare framarbetat material.
3.4 Genomförande av intervjuer samt artikel- och rapportstudien
Intervjuer kan ske på olika sätt, ansikte mot ansikte, via telefon, e-post, och så vidare.
Fördelarna med en personlig intervju ansikte mot ansikte är att intervjun blir mer förbehållslös då respondenten och intervjuaren får en närmare kontakt. Dessutom får intervjuaren möjlighet att studera respondentens kroppsspråk vilket kan vara av intresse för den framtida analysen (Frey & Oishi, 1995 refererad i Jacobsen, 2002 s.161). På grund av mitt känsliga ämne och för att få så ärliga svar som möjligt valde jag att göra samtliga intervjuer ansikte mot ansikte och samtliga intervjuer bandades.
Vid en intervju påverkas respondenten av sin omgivning, detta brukar kallas kontexteffekt.
Det finns två kategorier av kontexteffekter, artificiella och naturliga. Artificiella kontexteffekter uppstår när intervjun utförs på en för respondenten obekant miljö och naturliga kontexteffekter är störningar som kan ske under en intervju som till exempel att telefonen ringer eller någon kommer in i rummet (Jacobsen, 2002). För att undvika kontexteffekter så långt som möjligt stämde jag träff med respondenterna på förhand och utförde intervjuerna på deras kontor respektive hem. Under själva intervjun stängde jag av min telefon och bad respondenten göra det samma.
Intervjuerna bidrog med väldigt ingående och detaljrika svar som lätt kunde följas upp med följdfrågor ifall något oklart uppstod. Samtliga intervjuer kändes avslappnade och inga störningsmoment uppstod.
~ 23 ~
Vid artikel- och rapportstudien läste jag i lugn och ro igenom samtliga av dessa för att sedan föra anteckningar som genom bearbetning sedan blev till empiri.
3.5 Studiens tillförlitlighet
Tillförlitlighet eller reliabilitet innebär att mätningarna i en undersökning måste vara korrekt genomförda. Till exempel måste rätt personer ha tillfrågats vid opinionsmätningar och intervjuer för att ett så korrekt resultat som möjligt. En hög reliabilitet innebär att flera undersökningar, oberoende av varandra, ska ha kommit fram till ungefär samma slutsatser.
Detta gäller dock främst vid kvantitativa studier (Thurén, 1991).
Vidare måste undersökaren verkligen ha undersökt det han säger att han vill undersöka vilket brukar benämnas validitet. Undersökningar kan göras med hög reliabilitet men ändå misslyckas med validiteten. Relevans och giltighet är därför viktiga begrepp inom validiteten (Thurén, 1991).
Jag har i denna uppsats strävat efter såväl hög reliabilitet som validitet. Intervjuerna är gjorda på personer som innehar värdefull information och kunskap inom ämnet. Jag anser även att de frågor jag har ställt både har den relevans och giltighet som krävs för att besvara min frågeställning och för att uppnå syftet. I den artikel- och rapportstudie jag har genomfört har jag även där försökt hålla strikt fokus på min frågeställning gällande mitt urval av dessa.
3.6 Metod för analys
Det finns inte några generella regler för hur ett material ska analyseras vid kvalitativa undersökningar. Förutom de etiska regler som gäller vid alla typer av undersökningar, som till exempel att lägga till eller ta bort information som ändrar innehållet, får undersökaren tolka informationen på egen hand (Trost, 2005).
Efter varje intervju transkriberade jag de inspelade intervjuerna i sin helhet. Jag har sedan valt att presentera intervjuerna genom att dela upp materialet i olika teman. Jag har valt att låta samtliga respondenter vara anonyma.
~ 24 ~
3.7 Etiska övervägandenEftersom min uppsats behandlar ett etiskt känsligt ämne har jag noggrant följt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Där återfinns individskyddskravet som delas upp i fyra kategorier, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (http://www.vr.se).
För att uppfylla informationskravet informerade jag mina respondenter om syftet med undersökningen samt att deras medverkan är helt frivillig. Jag bad därefter om deras samtycke att medverka samt informerade om att de när som helst kan avsluta sin medverkan utan påföljder. Alla känsliga uppgifter har jag arkiverat noggrant så att ingen utomstående ska kunna ta del av detta och för att ytterligare uppfylla konfidentialitetskravet vidmakthåller jag min tystnadsplikt kring de anonyma respondenternas riktiga namn. För att slutligen uppfylla nyttjandekravet får mitt material inte brukas i kommersiellt bruk eller för andra icke- vetenskapliga syften.
~ 25 ~ 4. Empiri och analys
Utifrån den teori jag har presenterat ovan är det nu dags för mig att applicera detta på verkligheten genom att först göra en artikel- och rapportstudie för att därefter lägga fram min intervjustudie där jag har intervjuat tre personer som arbetar inom missbrukarvården och två personer som är dömda narkotikabrukare. Tanken är att under presentationens gång analysera mina studier utifrån teorin för att i nästa kapitel komma fram till en slutsats.
4.1 Artikel- och rapportstudie
I denna artikel- och rapportstudie kommer särskilt fokus att ligga på Kriminalvårdens rapporter samt artiklar ur tidskriften Alkohol & Narkotika. Varför jag har valt att lägga fokus på dessa är för att de täcker in mitt område väl och omfattningen innebär att min empiri får en större tyngd och ytterligare en dimension.
Artiklarna som här använts behandlar dock förvisso vård som ett alternativ till det traditionella fängelsestraffet, som denna studie de facto inte ämnar granska. Detta till trots anser jag det vara intressant, matnyttigt och högst tillämpligt då det belyser och berikar min diskussion. Dessa artiklar har, givetvis, gjorts helt oberoende av min studie och frågorna/intervjuerna som här ställts har således haft en annan utgångspunkt och syfte. Genom samtliga artiklar kan man ändå se en klart nyanserad röd tråd som berör respondenternas självbilder, identiteter och emotioner. Deras sätt att beskriva sig själva, sin omgivning och sina situationer blir väsentligt för min studie oavsett utgångspunkt.
Ett stort urval av mina artiklar är hämtade ur tidsskriften Alkohol & Narkotika som är politiskt oberoende och tillhör Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. I en av artiklarna får vi följa den danske polischefen Börge Baagö som efter ett förflutet som polis i 37 år tröttnade på vad han kallade ”svängdörrskriminella” narkotikabrukare som knappt hann komma ut från fängelset innan de återgick till sitt tidigare destruktiva beteendemönster. Han insåg att tiden bakom lås och bom var tiden då man kunde försöka nå missbrukarna och göra något åt beroendet. Han påbörjade därför ett projekt i ett av Danmarks fängelser där de dömda narkotikabrukarna gavs chansen att få behandling under fängelsetiden. De flesta dömda tackar ja till erbjudandet och Baagö säger i artikeln att:
~ 26 ~
”Första dagen i häktet är hela tillvaron i kaos. Då är det läge att föreslå en förändring(…)” (Rosell, 2005)
Citatet och tillvägagångssättet får mig genast att återkoppla till teorierna kring människans sociala världar. När narkotikabrukaren blir dömd och straffet verkställs slits denne direkt ur en för sig känd social värld. Placeringen i fängelset kan för den berörde innebära enorma förändringar och påfrestningar. Tidigare erfarenheter av fängelsestraff kan och bör givetvis spela in en hel del här, men en viss osäker på såväl sin identitet som tillhörighet lär aktualiseras. Detta skulle kunna vara en delförklaring till varför så många väljer att tacka ja till behandlingen. Utan sin tidigare sociala värld står de nu utlämnade och ensamma vilket gör att ett erbjudande om att få bli del av en annan samhörighet lockar.
En frågeställning som för mig personligen uppstår när jag tänker i dessa banor är då vilket det bakomliggande motivet verkligen är till att välja vårdalternativet över fängelsestraffet. Baagö konstaterar, som ovan klargjorts, att de flesta väljer vården efter att hela ens tillvaro förvandlas till ett inferno. Jag tror inte att det är en alltför överdriven generalisering då jag påstår att viljan till förändring måste finnas hos den enskilde för att vård och förändring verkligen skall lyckas. Väljer man då vårdalternativet enbart på grundval av emotioner som till exempel osäkerhet och rädsla för att stå inför en ny social värld så tror jag personligen inte att det är något i längden hållbart. I teoriavsnittet har vi klargjort vilken enorm påverkan våra emotioner har på vårt handlande och de val vi gör. I denna artikel, och den sociala värld artikeln behandlar, förblir narkotikan fortfarande den centrala symbolen. Gemensamt för alla interner på denna avdelning är givetvis att de har varit och/eller är narkotikabrukare, men skillnaden här blir att de nu uppstår ett avståndstagande från denna symbol. Symbolerna, normerna och värderingarna som tidigare funnits i de, på utsidan lokaliserade sociala världarna, får nu ett motsatsförhållande. Den nya gruppen har, kan man hoppas, som gemensamt mål att förändra sig. Våra sociala världar sätter förvisso begränsningar på vårt sociala handlande, men å andra sidan är det väl inte helt otänkbart att någon eller några valt detta alternativ av andra orsaker än att verkligen vilja förändras. Nu är ju denna studie inte ämnad till att studera fängelse kontra vård som straffåtgärd, men återkopplingarna kommer lätt har jag märkt under arbetets gång. Visserligen är ju inte syftet heller att reda ut på vilket sätt man bäst kommer till sans med sitt missbruk men alla diskussioner och arbeten har, enligt min egen uppfattning och tro, någon sorts dold och slutgiltig agenda för att bidra och slutligen verkligen hitta detta.
~ 27 ~
Baagö lyfter fram begreppet grupptryck som en viktig aspekt i den dömdes tillvaro. Många av de som tackade ja till hjälp blev mobbade av de övriga internerna varför man valde att börja skilja på dessa. Detta gav bra resultat och då fick grupptrycket en positiv påverkan eftersom trycket i gruppen nu istället låg på att behandla sitt beroende. (Rosell, 2005) Här kommer skammens och stolthetens inverkan in. Emotionernas enorma inverkan på vårt sociala handlande har, och kommer så fortsättningsvis, få ett stort utrymma i denna studie. Skam och stolthet fungerar som varandras motpoler och just dessa två emotioner är avgörande för hur vi upplever oss själva. Om man blir bemött med kärlek och respekt medför det känslor av stolthet. Om man däremot blir bemött med nonchalans leder det till känslor av skam. När de interner som ville behandlas blev utsatta av de övriga internerna ledde detta till en skam som stod i vägen för en möjlig förändring. Denna skam kan alternativt tagit sig skepnaden av det som i teorin benämns falsk stolthet. Det vill säga internen kan medvetet förskjutit sin vilja att förändras för att istället passa in. Genom att då istället sättas in i en grupp med likasinnade lyckades man förvandla detta till en stolthet som gjorde det möjligt att fortsätta och effektivisera behandlingen.
I en annan artikel får vi följa Stefan som enligt honom själv suttit inne fler gånger än han kan räkna. Vid tiden för intervjun väntar muck och han är orolig inför framtiden. Han uttrycker här att:
”Det är inte svårt att hålla sig drogfri här inne. Men mitt sociala liv på utsidan är byggt kring droger, det var som då andra gick till jobbet. Jag jobbade med att hitta droger. Om jag inte hade droglivet vore jag helt ensam.” (Helander, 2002)
Stefan hoppas på att få ett jobb på utsidan då han tror att han kan få en trygghet i en gemenskap med arbetskompisar. (Helander, 2002). Stefan lyfter återigen fram de sociala världarnas påverkan men även identitetens betydelse. Får han ett jobb där han ingår i den sociala världen bygger han följaktligen upp en identitet runt yrket och kommer ifrån den gamla identiteten som narkotikabrukare. I artikeln framkommer att Stefan har valt ett fängelse som är specialiserat på missbrukare. Han påpekar att det är en mycket bättre attityd där än på allmänna fängelser där det finns en helt annan hierarki och alla hävdar sin status. (Helander, 2002).
Det som mest fångat mitt intresse i denna artikel är det faktum att största fokus lagts på vad som kommer hända efter att Stefan muckat. Stefans oro för hur han skall klara sig då han
~ 28 ~
återvänder till det fria lyser igenom. Fängelsestraff har han uppenbarligen avtjänat åtskilliga gånger tidigare men tendenserna till att han upprepar sina misstag är solklart. Återgången till de gamla sociala världarna på utsidan är det som Stefan räds. Hans vilja och hopp sätts till att försöka skapa sig något nytt efter avtjänad tid. Under tiden inne har han arbetat med att förändra sin egen attityd och inställning, men trots det är han orolig för att hamna tillbaks till gamla vanor. För att upprätthålla det nya ”jaget” tänker sig Stefan att han skall finna ny gemenskap genom arbete. Han skulle på detta sätt omge sig med en grupp med sunda värderingar och normer. De för honom tidigare centrala symbolerna skulle på detta sätt bytas ut och avsevärt underlätta hans egen strävan. Det som då enligt mig blir väldigt intressant är ju hur han kommer tas emot av dessa potentiella nya arbetskamrater. Detta är högst centralt eftersom en grundpelare i mina teorier belyser det faktum att våra sociala identiteter och vår uppfattning av oss själva är en återspegling av hur vår omgivning ser oss. Här kan exempelvis teorin om symbolisk interaktionism nämnas. Teorin, med dess förespråkare, menar att vår personliga identitet och självmedvetenhet har ett socialt ursprung. Vår självbild är en bearbetad bild av den respons vi erhåller från människor runt omkring oss. Här bör dock klargöras att vissa människor påverkar vår självbild mera än andra. I regel kan sägas att tillfälliga bekantskaper inte i lika stor och stark utsträckning påverkar oss som närstående eller andra viktiga personer. Sammantaget blir ändå Stefans ”nya jag” högst beroende av hur de eventuella framtida arbetskamraterna tar emot honom. En arbetsplats är väl ändå, förutsatt att man trivs, tänkt att vara en fortlöpande och viktig kontakt. Jag utgår i hela detta resonemang från att Stefan berättar om sin bakgrund.
I en tredje artikel intervjuas en anställd på en anstalt. Två av de anställda berättar om sina erfarenheter:
”Självförtroende och självkänsla är viktigast. Många av killarna har en svag mansbild. (…) De bygger muskler för att visa varandra att de är riktiga män, men de frågar sig inte vart det ska leda och varför.” (Helander, 2002)
De anställda menar att de dömda helt är beroende av bilden de skapar av sig själva – sin identitet. I artikeln framhåller de därför behovet av social träning under tiden i fängelset som en hörnsten för förändringsprocesser. (Helander, 2002) Självbilden, som ju är något jag i det ovanstående redan varit inne på, får enligt detta citat en intressant koppling till fysiska attribut som muskler. För att övertyga andra, och därmed bekräfta sig själv, om att man är en riktig
~ 29 ~
man bygger man alltså muskler. Ur teoriavsnittet kan man läsa att social identitet är något som kan avspegla sig i hur personen rör sig, klär sig, pratar och så vidare. Detta är något som hjälper till att stärka den egna identiteten ytterligare. Av citatet att döma framstår dock detta byggande av muskler som en verklighetsflykt från den bistra värld och sanning man lever i. I stället för att försöka förändra och förbättra sin situation bygger man upp en roll kring sin fysik. Denna subkultur som förekommer innanför murarna är lättare att anpassa sig till, alla kan ju trots allt bygga muskler bara tiden för träning finns. Och är det något dessa individer har så är det ju precis tid.
År 2006 kom Kriminalvården ut med en rapport om drogsituationen åren 2005-2006 i Sverige. Statistiken i rapporten visar att mer än hälften av de som intagits i svenska fängelser under 2000-talet är narkotikabrukare. Kriminalvårdsstyrelsens utredningar har visat att dess satsningar på att minska narkotikabruket bör ligga i att få fler behandlingsanstalter och att inrätta fler uppsökartjänster i häktet. Precis som i Danmark har man konstaterat att häktet är en så utsatt plats för den intagna att denne därför är öppen för en förändringsprocess.
Kriminalvården jobbar även för större differentiering i fängelserna beläggningstrycket har detta varit svårt att genomföra. (Kriminalvården, 2007)
Kriminalvården kom sedan år 2010 med rapporten Efter domen – om påföljder och program inom kriminalvården. Rapporten behandlar alla typer av dömda men särskilt fokus ligger på narkotikabrukare men eftersom över hälften av de dömda statistiskt sätt är narkotikabrukare ligger stort fokus på dessa. I rapporten får vi följa fler program på fängelserna och alla går mer eller mindre ut på vinsterna av att ha behandling under fängelsetiden.
Rapporternas innehåll liknar mycket det vi har diskuterat ur artiklarna ovan. Det som gör det hela lite komplicerat är dock att det inte finns faktiska siffror på hur och kanske främst om de sociala aspekterna leder till ett minskat narkotikabruk. Det som dock kan konstateras är att de sociala aspekterna hur som helst spelar roll – oavsett om det leder till något positivt eller negativt.
4.2 Intervjustudie
För att kunna besvara min frågeställning har jag utöver artikel- och rapportstudien genomfört fem intervjuer. Tre av dessa är med behandlare inom missbrukarvården samt två dömda
~ 30 ~
narkotikabrukare. Jag börjar med att presentera respondenterna för att sedan diskutera och analysera deras erfarenheter av tiden i fängelset och efter fängelset utgående från teorin.
4.2.1 Presentation av respondenterna
Person A, B och C arbetar med narkotikabrukare medan personerna D och E är dömda narkotikabrukare. Person A är verksamhetsledare vid en alkohol- och drogmottagning. Där har A jobbat i tre år men har erfarenhet från att jobba med missbrukare i över 15 år. Genom sitt arbete kommer A i kontakt med såväl häktade som dömda missbrukare genom telefonkontakt på deras initiativ under fängelsevistelsen. Person B jobbar som behandlare på en alkohol- och drogmottagning och har gjort det sedan augusti år 2005. Till B:s arbetsuppgifter hör att hålla behandlingssamtal tillsammans med klienter, stödsamtal, eventuella placeringar på behandlingshem, anhörigstöd samt intervjuer genom ASI1 och ADAD2. B arbetar också utåt med viss handledning/konsultation och håller även en del föreläsningar/lektioner vid tillfälle. Majoriteten av de klienter B träffar är unga vuxna/vuxna med narkotika problematik. Även person C arbetar som behandlare på en alkohol- och drogmottagning. C:s arbetsuppgifter är bland annat att hålla behandlingssamtal med klienter, stödsamtal för anhöriga samt placering av klienter på behandlingshem. C jobbar främst med unga personer som har narkotikaproblem, men även dem som har problem med alkohol eller spel och har jobbat med detta i drygt ett och ett halvt år.
Person D är 23 år och har brukat narkotika sedan 16-års ålder, narkotikan kom D i kontakt med via äldre kompisar. För cirka fyra år sedan åkte D fast för innehav av narkotika och fick sitta två månader i fängelse. Detta var D:s första och hittills enda tid i fängelse. Person E är 27 år och började sitt bruk av narkotika i 20-års ålder genom en ny bekantskap som ledde till bruket. För cirka fem år sedan åkte E och en av dennes kompisar fast för bland annat narkotikainnehav och fick sitta sex månader på öppen anstalt. Detta är det enda fängelsestraff E har avtjänat.
4.2.2 Fängelsetiden
1 ASI (Addition Severity Index) är en kartläggande utredningsintervju för att ge en övergripande bild av klientens problem inom sex olika områden: fysisk hälsa, arbete/försörjning, alkohol- och narkotikaanvändning, kriminalitet, familj och umgänge samt psykisk hälsa (www.valbo.nu)
2 ADAD (Adolescent Assessment Dialogue) är en ungdomsversion av ASI (www.valbo.nu)
~ 31 ~
Jag vill börja med att framhålla att personerna A, B och C understryker att en viktig del i att bryta sig loss ett beroende är att inse sitt beroende och att vilja bryta sig loss. Även om denna studie inte ämnar studera missbrukarvården i sig är det viktigt att ha detta med sig för att kunna studera fängelsets följder för missbrukaren.
Som jag konstaterat tidigare är människan en social varelse som till stor del byggs upp av interaktionen med omgivningen. Alla respondenter, såväl behandlare som narkotikabrukare, har den erfarenheten att internerna, precis som människor i vardagen, dras till likasinnade.
Särskilt person A understryker detta mycket tydligt eftersom detta är något som är ett ständigt återkommande mönster hos de dömda klienter A kommit i kontakt med. Också person C lyfter fram detta och drar liknelser till vardagen, i den umgås vi oftast med de människor vi har mest gemensamt med och detta blir ännu mer påtagligt i en sluten krets som fängelset blir.
Här blir urvalet mindre och i den skara som finns har många liknande bakgrunder och erfarenheter.
De dömda narkotikabrukarna förstärker detta och person D uttrycker här att:
”(…) rånare umgicks med rånare och pundare umgicks med pundare. Jag fick många nya vänner i fängelset.”
Detta citat anser jag fungera som en god återkopplig till teorierna kring såväl symbolisk interaktionism som social identitet. I teorikapitlet konstaterar jag att den symboliska interaktionismen utgår från tre fundamentala premisser. Dessa premisser utgår från att människan handlar utgående från objekt, såväl abstrakta som konkreta, och att objektet uppstår ur den sociala interaktionen med andra människor. Det vill säga objektens innebörd bestäms utifrån de människor som använder dem. För narkotikabrukare blir drogen i sig ett självklart centralt objekt. Under fängelsevistelsen har respondent D koncentrerat sitt umgänge till likasinnade, med en klar definierad nämnare: narkotika. I denna grupp är alltså objektet narkotika i första hand relaterat till den mening som gruppen tillsammans tillskrivit den.
Drogernas faktiska farmalogiska egenskaper kommer således i andra hand. Detta kan vara av visst värde att påpeka eftersom medlemmarna i denna grupp kan vara nyttjare av olika sorters droger. Person E nämner i intervjun att ingen som inte prövat narkotika kan förstå den euforiska känslan de medför. Detta binder ytterligare samman narkotikabrukare då de har en
