1
Syntaktisk komplexitet och behovet av specifika klarspråksriktlinjer för EU-svenskan
En kontrastiv studie av översättning av participfraser från franska till svenska i EU-lagtexter
Ebba Harning
EU-svenskan har genom åren kritiserats för att inte vara läsbar och idiomatisk.
Kritikerna har ansett att den inte lever upp till klarspråksriktlinjerna för svenskt författningsspråk. Skillnader i juridisk tradition och punktregeln har utpekats som de bakomliggande orsakerna till EU-svenskans brister. I den här uppsatsen undersöks vilken betydelse de strukturella skillnaderna mellan franskan och svenskan har för översättning av franska EU-lagtexter till svenska. Syftet är att belysa den syntaktiska komplexiteten i EU-prosan och behovet av specifika klarspråksriktlinjer för EU-svenskan.
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Genom inträdet i Europeiska unionen har vi fått svenska offentliga texter som utformats enligt en skrivtradition som tar oss 20−30 år tillbaka i tiden, en översättningssvenska som präglas av mångordighet och vaghet, komplicerad meningsbyggnad, nominaliseringar och därmed oklara syftningar (Ehrenberg-Sundin 2000:144).
Ända sedan Sverige blev medlem i EU 1995 har de svenska översättningarna av EU-texter blivit kritiserade för att inte vara idiomatiska och läsbara. Kritikerna har ansett att EU-svenskan inte levt upp till de klarspråksriktlinjer som finns för svenskt författningsspråk.
Skillnaden i synen på författningsspråk i de olika länderna i EU har ofta angivits som en av huvudorsakerna till EU-svenskans brister.
Kritikerna har menat att det krångliga traditionella juridiska språket i de främst franska och engelska originaltexterna
1påverkar språket i de svenska översättningarna.
Dessutom har tillämpningen av den så kallade punktregeln i juridiskt bindande texter i EU ansetts försämra möjligheterna att göra idiomatiska översättningar. Punktregeln innebär att en mening i
1