En vikt från vikingatiden Lagerqvist, Lars O.
Fornvännen 76, 91-94
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1981_091
Ingår i: samla.raa.se
En vikt från vikingatiden
Av Lars Lagerqvist och Ernst Nathorst-Böös
Lagerqvist, L. & Nathorst-Böös, E. 1981. En vikt från vikingatiden. (A Viking Age Weight.) Fornvännen 76. Stockholm.
A Viking Age weight has been acquired by the Royal Cabinet of Coins and Medals in Stockholm. It weighs approximately 100 g, i.e. corresponding to ]/x Nordic mark. The material is iron plated with brass. The obverse shows a Viking ship from Haithabu, which the authors compare with coins dated to c 825 A.D. The reverse shows a cross, resembling figures on much låter (end of lOth century) Danish coins, and decorations on inside of silver bracelets from Gotland, dated to the early llth century. The döts — 8 on one side, 16 on the other — however fit not the Scandinavian weight system (1 mark = 8 öre) but the division of the Cologne mark (which was con- siderably heavier) into 16 lod, hitherto not dorumcnted in Sweden before the late Middle Ages.
Lars Lagerqvist and Ernst Nathorst-Böös, Kungl. Myntkabinettet, Box 5405, S-114 84 Slockholm, Sweden.
För en tid sedan inlämnades ett metallföremål för undersökning till Kungl. Myntkabinettet;
det har sedermera förvärvats ( K M K inv. nr 100664). Utseendet framgår av bilden fig. 1.
Uppenbarligen är det gjutet i kulform och har därefter avskurits i bägge ändar. Dia- metern är 31 m m (den tjockaste delen), höjden 23 mm. På den ena sidan finns ingra- verat bilden av ett skepp, närmast erinrande om en dylik på ett av de äldsta nordiska mynten, som antas ha tillkommit under 800- talets förra hälft i Hedeby ( M a l m e r 1966, s. 60 ff., Pl. 1:13, som dock har stag). På den andra, avslipade sidan återfinns ett med punkter, likaså ingraverat, inte olikt en del av de korstyper som återfinns på de nordiska mynten från 900-talets senare del (Malmer 1966, s. 93 f. och Pl. 31, A 2 a ) .
Föremålet väger 100,94 g. Såväl detta för- hållande som att dess form påminner om fynd av till vikingatiden daterbara vikter gör, att vi tror oss våga fastställa, att det måste röra sig om ett dylikt föremål. Det har preliminärt undersökts av Tekniska institutionen, varvid man funnit att det består av en järnkärna
med ett mässingshölje, en vanlig kombina- tion. Som framgår av fig. 1 c h a r en inskär- ning gjorts i den runda sidan, vilket medfört en viss metallförlust. Enligt vår mening kan det vara fråga om en avsiktlig justering av vikten.
Det är välbekant, att köpmän som reste till och i Norden, medförde vikter (se t. ex.
Hatz 1974, registret under Gewichte). Likaså välbekant är, att betalningar länge skedde efter vikt och att silvermynten därför ofta återfinns i delat eller ännu mera fragmenta- riskt skick tillsammans med hacksilver och betalningsringar; en övergång från det pre- monetära samhället sker tidigast i D a n m a r k
(under 1000-talets förra hälft), därefter i Norge, sist i Sverige (jfr t. ex. Lundström 1973, Malmer 1981). Det är givetvis omöjligt att direkt förknippa viktlodet med de mynt, vars bildmotiv tycks ha efterbildats. Det är naturligtvis tänkbart, att tillverkaren h ä m t a t de skäligen enkla framställningarna från nå- got annat, för oss okänt föremål — det är dock ca 150 år som skiljer mynttypema åt.
Påpekas bör, att likartade kors och cirkel-
92 L. Lagerqvist & E. Nathorst-Böös
Fig. 1. Kulformigt viktlod från sannolikt sen vikinga- tid. Järn överdraget med kopparlegering. T. v. Den ena avplanade ändan med skeppsbild och åtta inpun- sade, ringformiga punkter.
T. h. Den andra ändan med ett kors och sexton ring- formiga punkter. Mitten:
Viktlodet sett från sidan med inskärning (spår av justering?). — Okänd fynd- ort. Kungl. Myntkabinettet, förvärv 1981. Foto Gunnel Jansson, ATA, teckning Bengt Handel. — Weight, probably late Viking Age.
Unknown origin.
A v ^ ^ e ^ y "y/
Fig. 2. Ett av de äldre nordiska mynten med skeppsbild (utan segel), möjligen slaget i Hedeby, daterat till ca 825. Gravfynd från Birka. Foto N.
Lagergren, ATA (liksom fig. 3 ) . — One of the older Scandinavian coins with the picture of a ship (without sails), possibly struck in Haithabu, dated to c. 825. Gravefind from Birka.
Fig. 3. Lättare nordiskt mynt ("halvbrakteat") från slutet av 900-talet med korsbild. — Lighter Scandi- navian coin with the picture of a cross; end of lOth century.
formiga punkter återfinns på insidan av got- ländska armringar, daterade till förra hälften av 1000-talet ( T h u n m a r k 1974).
Litteraturen om vikter av denna och när- besläktade typer är mycket rik alltsedan den finländske forskaren Hällström 1842—43 publicerade ett fynd från finska Lappmarken, bestående av viktlod av samma typ som den
här publicerade, en våg och mynt, de yngsta från tidigt 1100-tal. Senast har Kyhlberg (1980) behandlat vikterna från H d g ö och Birka, varvid han konstaterar, att de kul- formiga är okända före ca 825 och att de tidigast påträffas i Birka. M a n behöver inte ens gå till Rasmussons smmanfattning (1966) av känt material för att konstatera, att det
En vikt från vikingatiden 93
Fig. 4. Stämpel på insidan av vikingatida armring från Gotland, daterad till 1000- talet. — Decoration on the inside of a Viking Age bra- celet from Gotland; l l t h century.
. * * *
o o o e
O
T T st
måste röra sig om en halvmarksvikt. U p p e n - barligen hör den till dem, som Skaare (1976) för till det " l ä t t a r e " viktsystemet. Som Kyhl- berg påpekat, hade vågarna under vikinga- tiden mycket större precision än man före- ställt sig; viktsatserna "uppvisar i de flesta fall en komplicerad metrologisk uppbyggnad"
och han tror, att man använde smärre, sub- traherande viktlod i skålen tillsammans med det vägda. Några halvmarksvikter är emeller- tid inte kända från Birka; i huvudsak synes de höra till vikingatidens senare del (hel- marksvikten från H d g ö , som är av sten, är ett u n d a n t a g ) .
I varje fall från 800-talet synes punkt- systemen, som ofta påträffas på vikterna, inte ha något samband med en bestämd viktenhet (Kyhlberg 1980, redan påpekat av Häll- ström). Det har snarast varit ett hjälpmedel för ägaren "att hålla' reda på viktlodens in- bördes ordning i viktsatsen" (Kyhlberg 1980 s. 271). N ä r det gäller den här preliminärt publicerade vikten känner man sig emellertid tveksam. Talen 8 resp. 16 har ingenting att göra med halvmarken som sådan — som be- står av 4 öre eller 12 örtugar — men marke- rar klart att vikten är hälften av den (lätta)
nordiska marken. Själva indelningen för däremot osökt tanken till den söderifrån kom- mande räkningen i lod (16 lod på m a r k e n ) , som under medeltiden ersatte vikten i öre för ädelmetaller (äldsta svenska belägget 1401, S. O. Jansson 1965). Det skulle i så fall vara ett mycket tidigt fall av att den nordiska marken (inte den kölniska!) h a r indelats i
|od. Sam Owen Jansson, med vilken vi talat om denna sak, vill inte utesluta att en sådan indelning kan ha förekommit redan på 1100- talet. Denna vikt förefaller oss emellertid vara något äldre. Tyvärr har ägaren inte kunnat ge någon uppgift om dess ursprung, Att den hör hemma i östersjöområdet synes oss emellertid stå klart.
Referenser
Arne, T . J. 1911. Ein persisches Gewichtsystem in Schweden. Orientalisches Archiv I I : 18, Leip- zig.
Brogger, A. W. 1936. Mål og vekt i förhistorisk tid i Norge. Nordisk Kultur. X X X . Stockholm.
Hatz, G. 1974. Handel und Verkehr zwischen dem Deutschen Reich und Schweden in der späten Wikingerzeit. KVHAA. Stockholm 1974.
9 4 L . L a g e r q v i s t & E . N a t h o r s t - B ö ö s
Hermansen, V. 1936: Maale og vejredskaber i danske museer. Nordisk Kultur. X X X . Stock- holm.
Hällström, G. G. 1842. Undersökning om ett i finska Lappmarken gjordt fynd af gamla vigter och mynt, m. m. Acta Societatis Scien- tiae Fennicae. I. Helsingfors.
—• 1843. Ytterligare bidrag till kännedomen af de i Lappland funna gamla vigterna. Ibidem.
II. Helsingfors.
Jansson, S. O. 1936. Mått, mäl och vikt i Sverige till 1500-talets mitt. Nordisk Kultur. X X X . Stockholm.
— 1965. Lod. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. X. Malmö.
— 1976. Vikt. Kulturhistoriskt lexikon för nor- disk medeltid. XX. Malmö.
Kisch, B. 1965. Weights and scales. Yale Studies in History of Science and Medicine. I. Yale.
Kyhlberg, O. 1973. Viktlod. Birka. Svarta jordens hamnområde. Arkeologisk undersökning 1970
— 1 9 7 1 . Riksantikvarieämbetet, Rapport S 1.
Stockholm.
— 1980. Vikt och värde. Arkeologiska studier i värdemätning . . . under yngre järnålder. I Helgo. II Birka. Stockholm Studies in Archaeo- logy. 1. Stockholm.
Lundström, L. 1973. Bitsilver och betalningsringar.
Studier i svenska depåfynd från vikingatiden påträffade mellan 1900 och 1970. Theses and papers in North-European archaeology. 2.
Stockholm.
Malmer, B. 1966. Nordiska mynt före år 1000.
Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8 ° . Nr 4. Lund.
— 1981. O m Danmarks näst äldsta myntort och depåfyndet från Igelösa kyrkogård. Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad. 1981:4.
Köpenhamn.
Rasmusson, N. L. 1966. Mark. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. X I . Malmö.
Skaare, K. 1976. Coins and Coinage in Viking-Age Norway. Oslo.
Thunmark, L. 1974. Stämplar på gotländskt vi- kingasilver. Gotländskt Arkiv 1974. Visby.
