Petrus Törnewall och Ölands kyrkor Boström, Ragnhild
Fornvännen 80-92
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1959_080 Ingår i: samla.raa.se
PETRUS TÖRNEWALL OCH ÖLANDS KYRKOR
Av R a g n h i l d Boström
Är 1673 medföljde Johan Hadorph konung Karl XI på hans Eriksgata som antikvarisk ciceron. Resan varade i fem månader.
Tecknaren Törnewall var med som Hadorphs medhjälpare, den senare gjorde anteckningar om kyrkor, »munkstenar», runstenar och andra fornminnen, medan den förre ritade av monumenten.1
Johan Hadorphs anteckningar från denna resa äro bevarade.
F r å n Eriksgatans första del finns en prydlig resedagbok i Kung- liga biblioteket (sign. Ff 5 ) , från resans slutskede i södra Sverige och D a n m a r k finns däremot endast en liten svårläst volym i Uppsala universitetsbibliotek (sign. S. 30). Partiet om Oland omfattar endast 15 sidor, varav många ej äro på långt när ftill- skrivna.
Det som frapperar vid genomläsningen av S. 30 är att endast ett fåtal av Ölands 33 kyrkor beskrives mera utförligt. För andra finnas endast rubriker, med utrymme lämnat för beskrivningar, som dock ej kommit till utförande. Återstoden av öns kyrkor ha ej ens blivit omnämnda. 10 blanka sidor tyda dock på att han avsett att beskriva även dem. Många gravstenar nämner han, en del inskriptioner i » m u n k s t i b och runor återgivas, men i stället för att beskriva somliga av dem, hänvisar han på följande sätt till avbildningar: »som afrijtade äre», »med sådan inscription».
Några teckningar eller skisser finns dock ej med bland anteck- ningarna, hänvisningarna skulle i stället k u n n a syfta på den medföljande ritarens avbildningar.
Vart Törnewalls teckningar från denna och andra resor tagit vägen, har hittills varit okänt. Han lämnade dem nämligen ej ifrån sig, emedan han ansåg sig ha lön att fordra. Han slutade vid anlikviletskollegiet 1078 och hamnade som präst i Glad-
1 Henrik Schuck, Kungl. Vitterhets Historie oeh Antikvitets Akademiens historia samt dens.. Minne om J o h a n Iladorph äro h u v u d k ä l l o r n a fiir denna u p p s a t s .
1» B T R U S T O B N E W A I. I. O C B O I. A N 1) S K Y R K O R
Fig. 1. Gräsgårds kyrka. S. 74, UUB, ful. 209. — Gräsgård Church. Uppsala University Library, index n u m b e r S. 74, fol. 209.
h a m m a r , Kalmar län, där han förblev till sin död 1706. Ännu 1683 voro teckningarna i hans förvar, och år 1689 vände sig Hadorph till landshövdingen i Kalmar med en skrivelse2, i vilken
2 Antiquitcts Collegii h a n d l . XI, Concepter 1686—93, fol. 110, Aa 11, ATA.
11 A (; N II I I. I) B O I T R O M
lian i temperamentsfulla ordalag anhåller om bistånd alt få Törnewall alt lämna ifrån sig teckningarna: » . . . påminner om en prästman M Petrus Tömewald bcnämd, boendes i Gladham-
mar ocli Calmar lian, som en tijd i Upsala warit Collegij Rijtare och ätskillige Bijlningar på Kongl. Mttz resa åhr 1673, så wäl som eliest, hwilken alla desse concepler innehåller som han giort hafwer på den resa, och mycket rccnritat iemwäl behåller, under Förenämnd ordsak all han sin löön icke fyllest ätliniutit hafwer.
Så emädan ingen må sådannc Kongl. MHz tillhörige handlingar hoos sigh egenwilligt innehålla, uthan bör dem låta till Collegium inkomma, och iiiuta dherförc sin liänliga löön hwad honom på dhe tijdher warit anslagen, ty wille hr Ammiralen och Landz- höfdingen så laga alt b:, c prästman låter alle dhe handlingar oafkorlade både Concepler och Rccnrijlningar inkomma lill Cantzliet eller Collegium Antiquitatum nu till midsommar, kan han då bewisa någol sig på lönen restera, så är del aldeles skiäligil all han den niuter, allenast han och sin prestation upwisar och dher öfwer pä . . . ort liquiderar. huar med skier Kongl. m:1'7
nådigste willia . ..»
Vad Hadorph fick för svar på skrivelsen vela vi ej, kanske blev del som så myckel annat lågornas rov vid den stora slotts- branden, antikvitetsarkivets samlingar voro ju då inrymda i
Stockholms slott.
Det förefaller emellertid som om skrivelsen åtminstone delvis haft avsedd effekt. I inventariet efter Hadorphs död (U. 02, fol.
24 v:o, KB) omnämnas nämligen hl. a. »Antiquitatum Rijtares afrijtningar på lijkstenar» bl. a. i kyrkor på Öland. Tecknarnas namn anges emellertid icke, varför denna uppgift får anses myckel osäker.
I Förteckning (iver lägre tjänstemän 1695 (U. 02, KB), fram- går det emellertid klart och tydlig!, all Törnewall har lämnat ifrån sig en mindre del av materialet från resan 1673, ehuru han behållit del mesta av sina renritningar och kladdar. Bland del återlämnade synes emellertid ej Olandsritningarna befinna sig, endasl »En hoj) wapen i Helsinghorghs sladzkvrkia samt Hel- singöör kyrka och Bingsladz kyrkia på Seland på 3Vfc ark in- fattade i boken Lil. A». Under uppgifterna om ritaren Hartling linna vi emellertid bland annat uppgifter om »en Bok in folio
P B T II O S T O R N E W A I. I. O C. II O I. A N D S K Y R K O R
Fig. 2. Alböke kyrka. Målningar på södra väggen. S. 74, UUB, fol. 222 u:o. — Alböke Church. Paintings on S. wall. Uppsala Uniuersity Library. index
n u m b e r S. Ti. fal. 222 u.
sign. Lil. B . . . » i vilken fanns »bak uthi en hoper östgöte och Ölands kyrkior af Johan Leitz och flera Ritare af tagne».
öslgöla-rilningarna synes vara de som nu ingå i volymerna F. in. 30 och F. 1. 4 b., KB. Ölandsrilningarna tror jag mig kunna spåra i Peringskiölds Monumenta VIII (KB, F. h. 8 ) . I denna volym hade Peringskiöld omkring 1684 ordnat sina företrädares material, och den försägs i mitten av 1700-talet med en inne- hållsförteckning, utförd av Johan Bergman Danielsson (KB, U. 92). Enligt della index skulle 14:c boken, Öland, bl. a. inne- hålla följande:
»XXXVI Kyrkioritningar i quartformat, eliter gammal folie- ring ifrån fol. 104 till foliuni 220.
XXXVII. Munkcslvls stenar in 4"> från fol. 310 till foliimi 860.»
H A (i N II I I. I) li O B T R O M
Några ritningar finnas emellertid ej kvar i denna volym, de ha tagits ur vid någol senare tillfälle.
Efter Peringskiölds död 1720 överlämnades hans samlingar lill
antikvitetsarkivet, lånades eller stals därifrån och hamnade så småningom hos samlaren Sigfrid Lorens Gahm Persson (1725—
1704). En del därav övergick därefter i samlaren Daniel Georg Neschers (1753—1827) ägo, för att efter hans död hamna på sin nuvarande plats, Kungliga biblioteket i Stockholm. En annan del av Gahms samlingar finnes sedan 1804 i Uppsala universitets- bibliotek.
Finns det då i Gahms eller Neschers samlingar något bild- material som rör Öland och som skulle k u n n a vara utfört av Törnewalls h a n d ?
Det viktigaste källmaterialet — vid sidan av det som Rhe- zelius hopsamlat — för dem som forska i Ölands kyrkor, är i själva verket att finna just i Gahms samling i Uppsala samt i Nescherska samlingen i Kungliga Biblioteket. I dessa båda sam- lingar förekomma avritningar av kyrkor, vapen och gravstenar på Öland, vilka tillsammans bilda en enhet och måste ha utförts av samma hand.
Avbildningarna äro utförda på följande sätt (fig. 1—3). Först äro de tecknade med cn spetsig blyertspenna. Linjerna äro raka och tydligen utförda med hjälp av en linjal. Ovanpå blyerts- teckningen ha konturerna fyllts i med en tunn bläck- eller tusch- linje. Flöjlar, spröjsvcrk och andra små detaljer synas vara ut- förda med en fin pensel snarare än med cn penna. Murar och gravstenar ha överdragits med en ljusgrå lavyr, tak och skuggade partier med en mörkare gråsvart eller brunaktig ton, stundom förstärkt med en blyertssgraffering. I vapenbilderna förekommer även rött, vitt, gult, blågrönt och blått. På sina ställen ha kon- turerna flutit ut i lavyren, vilket gör ett mindre vårdat intryck.
Del finns ingenstädes angivet, om teckningarna äro utförda i skala och om så är fallet i vilken, men det förefaller som om skalan vore enhetlig. Köping och Persnäs äro t. ex. mycket större än Äs och Egby, ett storleksförhållande som även gällde själva kyrkobyggnaderna.
I Gahms samling (sign. S. 74, UUB) finnas följande kyrkor
I" i; T II I' s T o II N B W A I. 1. O C 11 o 1, A N I) B K V 11 K O B
m ® »i
Fig. 3. Bäpplinge kyrka, ualu med vapen. S. 74, UUB, fol. 213 v:o. — Räpp- linge Church. Vaulting with conts-of-nrms. V'påtala University Library, index
n u m b e r S. 74, fol. 213 v.
avbildade: Hulterstad, Stenåsa', Resmo', Mörbylånga, Kastlösa, Smedby, Södra Möckleby, Gräsgård (fig 1), Segerstad, Ås, Venl- linge, Bäpplinge5, Högsrum, Köping", Egby, Runsten7, Långlöt, Gärdslösa, Bredsätra, Föra8, Alböke, Löt, Pcrsnäs, Källa0, Högby och Boda. På baksidan av Hulterstad kyrka finns en runskrift återgiven, på baksidan av Alböke en kalkmålning (fig. 2), på baksidan av Räpplinge ett valv med vapen (fig. 3), på baksidan
3 Avb. i Steffen, R o m a n s k t s m å k y r k o r i ö s t e r s j ö l ä n d e r n a , Sthlm 1901, s. 50.
4 Avh. i A. Tuulse, Hossmo, Sthlm 1955, s. 147.
'• Avh. i Steffen, a. a. s. 49.
" Avh. i F o r n v ä n n e n 195"), s. 91 och Tuulse, a. a. s. 148.
7 Avh. i Steffen, a. a. s. 49.
8 Avb. i Kornvänncn 1955, s. 97.
" Avb. i R. Boström, Källa ödekyrka, Sthlm 1949, s. 9.
II A (; N II 1 I, I) K O S T I! O M
av Högby finnas nägra vapen. Den ursprungliga folieringen, börjar ined fol. 202 och slutar med fol. 227.
I Nescherska samlingen, F. in. 46, (KB), finnas återstående kyrkor, Algutsrum, Glömmingc, Torslunda, Vickleby, Norra Möckleby, Gårdby och Sandby, med en ursprunglig foliering av samma hand som i S. 74 från fol. 105 lill och med fol. 201.
Nescher har ordnat om kyrkorna, men lyckligtvis lämnat föl- jande uppgifter i sin innehållsförteckning: »Härvid bör märkas, al för pagg. 104, 323, 324, 325, 326 och 334 woro blanka Blad samt at på första Bladet af Kyikorne p. 104 stod: 'XXXVI Rit:' ad fol. 220, således hafva de varit så inånga'.» Detla stämmer med Bergmans ovan citerade innehållsförteckning. Fol. 104 hade alltså inle någon teckning, endast den av Nescher citerade upp- giften; troligen har denne kastat detta blad. Vad beträffar an- talet, 36 kyrkoritningar, stämmer även detta, om man r ä k n a r in de tre på baksidorna utförda vapenbilderna. (Hulterstads run- inskrift skulle då inle räknas med.)
Nescherska volymen innehåller även en hel serie avbildningar av gravstenar jämte klichéavdrag. Hadorph avsåg nämligen att publicera ett stort arbele om gravstenar. Vid inventeringen efter hans död fanns inte mindre än två lådor med »tilhskiirne graf- stenar».
Gravstensavbildningar förekomma från följande kyrkor: Hul- terstad, Glömminge, Algutsrum 2 si. (fig. 4), Räpplinge 2 st.
(fig. 5), Högsrum, Föra, Persnäs 3 st., Källa, Boda 4 st., Gärds- lösa, Långlöt 2 st., Norra Möckleby 3 st., Sandby, Stenäsa, Mörby- länga, Resmo och Torslunda, sammanlagt 27 avbildningar. Av gravstenarna finnas även klichéavdrag, utom av Glömminge, Boda, Norra Möckleby och den ena stenen från Långlöt. Bilderna äro folierade 310—350, men fol. 323—326 samt fol. 334 äro blanka. På fol. 310 står: »XXXVII usque ad fol. 350» — jämför Bergmans kataloguppgift! Del uppgivna antalet stämmer dock ej med antalet teckningar. Kanske är XXXVII en felskrivning för XXVH?
Det råder alltså ingen tvekan om att de nu behandlade av- bildningarna i S. 74 och F. m. 46 tidigare ingått i Peringskiölds Monumenta vol. VIII. Det återstår all bevisa att de verkligen äro av Törnewall.
P E T K I' S T O H N B \V A I. L O C II O L A N I) S K V B K O U
•*/£ Y K^-vi—* J\ y x ifC*--** jrT
"WmiJW^
,yi-
..agricnposn:
s r
nTB :liOT~
/•"if/. 4. Algutsrum» kyrka. Gravsten 13'i5. /•". in. '16, KB, fol. 321. — Alguts- r u m Church. Gravc-slab 1345. Royal Library, Stockholm, index number /•'. Bl.
iii, fol. 321.
Fig. 5. Räpplinge kgrka. Gravsten 1373. F. in. Ui. KB. fol. 327. — Räpplinge Church. Graoe-tlab 1373. Royal Library. Stockholm, index number /•". m. 48,
fol. 327.
Det är emellertid ingenstädes angivet, vem som är teckning- arnas upphovsman. Nescher anger 1705 på försällsbladel till F. m. 46 bl. a. att han köpt volymen efter S. L. Gahm Persson, Innehållande »gravurer och handteckningar . . . hwartil ej ännu kunnat utforskas författaren. Sivlen den jag lil framdeles uplys-
II A (1 N II I L I) li O S T R O M
ning bibehållit, och således ej omklistrat dem på proprare sätt:
synes utwisa, at de äro från förra Seculo; gamla Pagineringen åter, at de warit långt flera! En del af Likstenarne äro tillika skurne i Trä, som äfwen här följa, hwardera efter sit Original.»
I S. 74 står nederst på Hulterstads-bilden en anteckning att upphovsmannen skulle vara cn av Antikvitetskollegiets tecknare omkring år 1700. Denna uppgift är hämtad ur Steffen, Romanska småkyrkor i östersjöländerna. Sthlm 1001, s. 43. Steffen skriver vidare, att ölandsbilderna »tydligen äro utförda af samma per- son, som gjort de framställningar af Upplands kyrkor, hvilka förut nämts och som ansetts vara Anliqvitetskollcgiets tecknare omkring 1700 . . . » . — Erik Vennberg, som publicerat Upplands- teckningarna'", bestrider Steffcns attribulion, men har intet annat förslag att komina med.
Jag försökte då på egen hand identifiera tecknaren. Till att börja med gällde det att försöka placera honom i tiden. På byggnadshistoriska grunder kom jag dock endast fram till en tyvärr alldeles för obestämd datering, nämligen mellan 1659 och 1681.
Nästa steg var att göra stilistiska jämförelser ined verk av till namnet kända tecknare från denna lid. Varken Elias Brenner eller Johan Leitz kunde komma ifråga av stilistiska skäl. Jacob Hartling, som bl. a. avtecknat Marieslads kyrka (F. b. 9, p. 9, KB)" är den som står närmast ölandstecknaren, både vad stilen och tekniken beträffar, men en sådan jämförelse utfaller helt till Harllings fördel. Denne hade dock ej, så vitt vi veta, varit på Öland. Då återstod till slut Petrus Törnewall, som bevisligen åtföljde Hadorph på resan 1673.
Studerar man ölandsleckningarna parallellt med Hadorphs anteckningar i S. 30, visar det sig, att just det som Hadorph omnämnt med en hänvisning lill avbildningar, är illustrerat. Vi se t. ex. en kalkmålning i Alböke (fig. 2), om vilken Hadorph endast meddelat »på Suder uäggen finns ett krig målat dher på några uapen som afrijtade äre». Beträffande Räpplinge berättar Hadorph bl. a. »fremst i den tillökle deel finnes någre uapenn
10 Afritningar af kyrkor och kyrkovapen i Upland, utg. av Erik Vennberg 1917, s. 8.
I I Avb. bl. a. i R. Boström, Sveriges d o m k y r k o r , Sthlm 1952, s. 106.
P E T R U S T i ) R N B W A 1. 1. O C 11 Ö L A N D S K V R K O R
målade på veggen och i hualfuct. Tucnne finnes och på altar- listan» — teckningen därav stämmer i detalj (fig. 3 ) . I Föra antecknar Hadorph bland annat en gravsten »med sådan inscrip- tion», och i F. m. 46 ha vi gravstenen avbildad. Detsamma gäller gravstenar i Boda och Norra Möckleby. Om Egby heter det bl. a.
»kyrkian hålles illa medh taak och mycket förfallen, seer illa uth» — på teckningen saknar absiden yttertak, valvet är bart!
Det ligger då nära till hands atl misstänka att vi här ha att göra med den person som varit med på Hadorphs ölandsresa, alltså Petrus Törnewall.
Ett förhållande som kan förefalla egendomligt, är att Hadorph ju endast beskriver eller nämner något mer än hälften av öns kyrkor. På hans tid voro de ju tämligen orörda och bevarade i stort sett sin medellida karaktär. I jämförelse med andra land- skaps kyrkor bildade de en grupp för sig, de voro i allmänhet inrättade till försvar. Den mest kända tyjien, klövsadclskyrkorna med torn både i väster och öster, förekommo rikligare på Öland än i något annat svenskt landskap, och säkerligen var Hadorph medveten om deras originalitet.
Betraktar man däremot teckningarna och de hadorphska anno- lationerna som en enhet, få vi en fullständig katalog över samt- liga kyrkor på Öland, med deras kalkmålningar, vapen och medeltida gravstenar m. m.
För att övertyga mig om riktigheten av altribulioncn lill Törnewall, var det givetvis nödvändigt atl kontrollera hans hand- stil, teckningarna äro nämligen i allmänhet försedda med rubri- ker (fig. 6 ) . Hadorphs stil kunde det inte vara, den är liten, ojämn och knagglig; inle ens när han skriver omsorgsfullt, kan man säga att hans stil är skön. Om Törnewall är tecknaren, vore det naturligast att han själv också skrivit rubrikerna. Det be- kvämaste sättet att lära känna hans handstil var att studera de kyrkböcker han fört som präst i Gladhammar. Några skriftprov hämtade därur ses i fig. 7. Glädjande nog visade det sig också, att det var samma piktur där som på teckningarna. Hans rubri- ker karakteriseras i båda fallen av stora, svajiga versaler, gärna med extra prydnadsslängar. Pennan har förts med svikt. Stilen visar en regelbunden lutning och gör ett allmänt harmoniskt intryck.
R A G N II I L I) li O S T li (I M
l
fl ' J >
7'
J. *
" ^ /"
/* n
t /T
t k
Wff
• ' • i '
/ i
Fig. 6. Rubriker pä några kgrkoavbildnlngar i S. 74, UUB. — Head- ing» of some skclches of churches in vol. with index number S. 74.
Uppsala University Library.
I' B T R O S T () R N B W A L L O C II Ö L A N D S K V R K O R
j 4 M / U ! H C r - f * ^ - * ^ (X.U) ÄSU,M^w*i.
tftftO t 6 ö ^ i.' JtW» k&Lr &k\*. k%£, . MhU^m.
UtJvv A4*
3
.-^*u(Wb juup.' jttw, u ^ r , Ä-*W#5 <£#£••£ »5r
dr\ £LfU Ju?eiX*ti&dLfA,'^^
T£. <&**,£*
ff, $ s % p L \ » ^ l ^ , * p ^ ^ J t y b ^ f ^ * y ~
tt CfU.
O K i ^ U - ^ l M - , ^ % ^ J > , / ^ j j f ^ - V '*$iryln> 1(.V//M,IC j L r l U e , f b ^ S *
Q
tmoi
Clfv^DOJtXWft
/•"/</. 7. Skrift prov au Petrus Törnewall i Gladhammar» kyrkböcker. (Vadstena Landsarkiv, valgmerna K 1:1, fol. 119 v:o. I. 1:2, fol. 14 v:o. L 1:2. fol. 19.)
— Example» of Peter Törnewall'» handwrlting in Gladhammar Church re- cord». Vadstena Rural Archive», vol». K I: I. fal, 119 v.: L I: 2, fol. 14 v.;
L I: 2, fol. 19.
I A C. N II I I. 1) II O S T R Ö M
Därmed får del anses till fullo bevisat, alt de teckningar som utfördes av Petrus Törnewall under Hadorphs resa på Öland 1673 och som tidigare ansetts förkomna, äro identiska med dem som ingå i de häda volymerna S. 74 i UUB och F. m. 46 i KB.
Hadorphs hänvändelse lill landshövdingen i Kalmar 1680 hade alltså burit frukt. När han 1690 talar om det stora arbete om gravstenar, som han förberedde och snart hoppades publicera, torde Törnewalls avbildningar av öländska medeltidsstenar redan ha fått tjäna som förlagor. Den äldre numreringen av både grav- stenar, klichéavdrag och kyrkor torde ha utförts av Hadorph själv.
S U M M A R Y
Ragnhild Boström; Peter Törnewall and lhe Churches ol Öland.
Little remains loday of lhe 33 mediaeval churches built on the island of Oland, and only two rctain their original appearance. Of lhe others, there survives at best merely a tower and some traces of the early walls beneath lhe flooring of 19lh century struclures Icomp. F o r n v ä n n e n 1955, p. 88 ff).
Hence a good deal of research has had to be done al the writing dcsk, and one of lhe most important sources of tangihle Information has been a series ol' a n o n y m o u s ink-and-wash drawings of all the churches on lhe island (for example fig. 1), of some m u r a l s (figs. 2, 3) and of mediaeval grave-slabs (figs. 4, 5). Some of these sketches are in lhe Uppsala University Library under the index number .S. 71, and lhe others are in lhe Koyal Library, Stock- holm, under the index n u m b e r F. m. 46.
Deductions from archilectural history suggest Ihat these drawings were produced between 1659 and 1681. During that period, or more accuratcly in 1673, Sweden's King Karl XI condueted his "eriksgata" or tour of the realm, and the Custodian of Antiquities, J o h a n I l a d o r p h , accoinpanied him as cicerone. One of lhe provinces visited was Öland, and a d r a w e r named Petrus Törnewall was one of lhe company.
Some of Hadorph*! notes on this j o u r n e y are in the Uppsala University Library, index n u m b e r S. 30. The drawings executed by Törnewall at lhe same time are considered to have disappeared, hut there are m a n y reasons for supposing that the drawings wilh which we are now c o n c e m e d were his work, one being the closc relalionship between lhe subjects depicled and !Iadorph's notes. Anolher is the resemblancc between the hand-wrilten headings of lhe drawings (fig. 6) and such examples of P e t r u s T ö r n c w a i r s h a n d w r i l i n g as survive (fig. 7). He ended bis days as a clergyman in the p a r i s h of Glad- h a m m a r , Småland, and his c h u r c h records are preserved in the Vadstena Hural Archives.
