2009:073
E X A M E N S A R B E T E
Imitation
- ett verktyg för sångutveckling?
Eleonor Tornéus
Luleå tekniska universitet Lärarutbildning
Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Pedagogik och lärande
FÖRORD
Jag skulle vilja rikta ett stort tack till alla som på något sätt har deltagit i denna studie. Tack till samtliga informanter för att jag fått ta del av era kunskaper och erfarenheter, utan er hade inte denna studie varit möjlig. Ett särskilt tack till Christer Wiklund för utomordentligt god handledning trots långa avstånd. Slutligen vill jag tacka min familj och nära och kära för att ni stöttat mig och ställt upp med ovärderlig hjälp, så att jag har kunnat slutföra denna uppsats och mina studier. Ni är oersättliga.
ABSTRAKT
Syftet med denna studie var att undersöka hur imitation påverkar elevers sångutveckling tekniskt och musikaliskt. Mina frågeställningar behandlade elevers imitation av idoler och artister samt imitation i förhållande till sångpedagogens förebildande och konsekvenserna av dessa. Jag valde att göra intervjuer med tre verksamma pedagoger som oberoende av varandra undervisar på olika orter i Sverige. Resultatet visar att imitation är en viktig del av en sångares musikaliska och tekniska utveckling, men att det även finns risker som man bör vara medveten om. Att en sångpedagog förebildar i arbetet med sina elever är av betydelse för undervisningen och mycket vanligt förekommande, vilket ställer krav på pedagogen. Oavsett om man som lärare arbetar med imitation i form av eget förebildande eller härmning av andra sångare och förebilder, visar resultatet av studien att det kan ske på bekostnad av elevens personliga uttryck. Trots att imitation och förebildning utgör en stor del av sångundervisningen bör sångpedagogen sträva efter en kombination där även diskussion har en given plats. Imitationen kan bidra till tekniska och musikaliska upplevelser, varpå diskussionen tillför reflektion och förståelse.
Nyckelord: Imitation, härmning, sångutveckling, sångpedagogik, sångundervisning, förebildande.
ABSTRACT
The purpose of this essay was to make researches into how imitation influence students vocal development both technical and musical. My questions dealt with students imitation of idols and artists as well as imitation in relation to the singing examples made by the singingteacher and the consequences that follows. I chose to interview three vocalinstructors that independently of each other, teaches in different towns/villages in Sweden. The result shows that imitation is an important part of a singers musical and technical development, but there are risks to be aware of. The fact that the vocalinstructor makes singingexamples in the teaching situation is significant and frequent, which makes demands on the teacher. Whether the teacher uses imitation in his/her own vocal demonstrations or by letting the student imitate other singers and artists, the result of this essay shows that it can be at the expense of the students personal expression. Even though imitation and singing demonstrations represent a large part of the vocal instruction, the singingteacher should strive towards a combination where discussion also plays a natural part. Imitation can help to experience technical and musical sensations, while the discussion brings reflection and understanding.
Keywords: Imitation, imitate, vocal development, singing development, vocal education, vocalinstruction.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING………..5
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING…...………5
BAKGRUND……….5
IMITATION OCH RÖSTHÄLSA………....6
SÅNGPEDAGOGENS FÖREBILDANDE………..7
IMITATION,LÄRANDE OCH MUSIKALISK UTVECKLING...……….…...8
SKOLANS UPPDRAG……….9
METOD………10
INTERVJU………..10
INTERVJUPERSONER………..10
GENOMFÖRANDE………...11
RESULTAT……….11
PRESENTATION AV INTERVJUPERSONERNA………..………11
INTERVJUERNA………...12
DISKUSSION………..14
RESULTATDISKUSSION……….14
Imitation och rösthälsa...15
Sångpedagogens förebildande...16
Imitation och musikalisk utveckling...17
Imitation sett ur andra perspektiv...19
METODDISKUSSION………...20
FORTSATT FORSKNING...20
AVSLUTANDE ORD...………..21
REFERENSER………22
BILAGA………...24
INTERVJUFRÅGOR………..24
INLEDNING
Som barn drömde jag om att kunna sjunga som mina idoler, men vid mitt första möte med en sångpedagog fick jag höra att man inte skulle sträva efter de klangideal som man hörde på de kommersiella hitlistorna p.g.a. risken för att skada och förstöra rösten permanent. Min dröm hade dock en större inverkan på mig än dessa råd, och jag fortsatte härma mina idoler, med både goda och sämre resultat. När jag senare i livet började studera vid musikhögskola, fick jag ibland höra (och uppleva) att jag ofta kopierar artisters versioner av sånger rakt av, vilket jag fått jobba mycket med att få bort. Målet har varit att jag ska kunna göra min egen tolkning av en sång. I motsats till detta har jag under loppet av min högskoleutbildning fått sånguppgifter av min huvudlärare som gått ut på att imitera en artists tolkning av en sång, både musikaliskt och sångtekniskt.
Jag upplever att det idag är ännu vanligare att sångintresserade människor (barn, ungdomar och vuxna) har sångliga ideal som dom vill leva upp till, varpå imitation och härmning blir ett medel för att nå dit. Jag tror för min egen del att de åtskilliga timmar jag spenderat med att härma mina förebilder har gjort min röst och musikalitet till vad den är idag.
I mitt framtida yrke som lärare och sångpedagog kommer jag att som en del av undervisningen arbeta med förebildning. Jag vill därför ta reda på vad imitation innebär för elevers sångutveckling och hur jag i min kommande praktik kan använda mig av det och vad jag bör tänka på.
SYFTE
Syftet med denna uppsats är att undersöka sångpedagogers uppfattningar av hur imitation påverkar elevers sångutveckling tekniskt och musikaliskt.
Frågeställning:
- Vilka fördelar respektive nackdelar innebär imitation generellt för sångutveckling?
- Vad innebär elevens imitation av idoler och artister för sångutvecklingen?
- Hur påverkar sångpedagoger genom eget förebildande elevers sångutveckling?
BAKGRUND
Avsikten med detta kapitel är att sätta in min undersökning i ett sammanhang, som klargör relevansen för uppsatsens syfte och frågeställningar. Imitationens betydelse för elevers sångutveckling har belysts i relation till relevant teoribildning och tidigare forskning samt skolans uppdrag.
Unga musikutövare använder sig idag av imitationsmetoden för att nå de klangideal som önskas. Zangger Borch (2008) har forskat kring röstens funktion inom den populärmusikaliska traditionen och skriver i avhandlingen Sång inom populärmusikgenrer:
”Bästa sättet att skaffa sig det sound man önskar är, som sagt, att härma. Om du sjunger till låtar med sångare som sjunger utifrån ditt ideal kommer du genom att härma, snabbt klura ut hur du behöver göra.” (s. 60) Ska man som sångpedagog uppmuntra sina elever att härma andra sångare? Hur rimmar detta med musikbranschens uttalade sökande efter originalitet och
unika röster? Zangger Borch beskriver en sångares arbetssituation och vad man bör tänka på för att lyckas i branschen: ”Vare sig det gäller skivbolag eller auditions är den absolut största och viktigaste egenskapen karaktär!” (Zangger Borch, 2008, s.97)
IMITATION OCH RÖSTHÄLSA
Med tanke på det massiva musikutbudet som erbjuds kan man även fundera över huruvida samtliga inspelade röster verkligen är hälsosamt producerade. Antal genrer är oerhört många och inspelningstekniken är välutvecklad med en hel del finesser och effekter som kan förfina och förändra. Hur påverkas rösthälsan för våra unga när de, kanske omedvetna om detta, försöker imitera artisterna med sina egna naturliga röster?
From birth, the sounds we make are conditioned by our surroundings. Imitation can be a blessing or a curse.
As children, how can we differentiate good voice use from the unnatural strains of imitation? Add to this that recorded music (also a broadway show) is altered by sound technicians, and it is no wonder that we reach adulthood having lost touch with our primal sound. (Brown, 1996, s.3)
Om man bortser från den moderna tekniken och bara ser till rösten, finns det lika många olika röster som det finns människor. Precis som att en del människor är långa och andra är korta, kan vi i sångrösten också besitta olika förutsättningar. Ett sångsätt kan därför fungera för en person men inte vara lämpligt för en annan. Att försöka imitera ett sätt att sjunga på som ens egen röst inte är skapt för att klara av, kan vara skadligt (Riggs i Carratello, 1992). Kanske är detta en extra viktig aspekt att ha i beaktande vid sångundervisning med barn.
Musikpedagogen och forskaren Gunnel Fagius menar att barn idag har svårare att sjunga unisont än på 70-talet. Detta beror bl.a. på vuxnas (t.ex. förskollärare) okunskap om barns röster och röstlägen samt förändrade sångideal. Barns röster har naturligt ett högre läge än vuxnas och när barnet försöker härma den vuxna röstens mörkare tonläge, vilket inte är fysiskt möjligt, resulterar det i falsk sång. Om barn ofta tvingas sjunga i dessa, för dem icke anpassade tonlägen, vänjer de sig vid den spretiga och falska/orena sången. D.v.s. gehöret får inte chans att utvecklas. Detta tillsammans med det faktum att barns stämband inte klarar av att imitera dagens populärsångideal (el-förstärkta, starkt sjungande röster i låga tonlägen), medför negativa konsekvenser för barns sångutveckling (Fagius, 2007).
Zangger Borch (2005) skriver att liknande problem återfinns bland sångintresserade tonåringar. I tonåren genomgår rösten en stor förändring då stämband och struphuvud växer.
För pojkar är tillväxten kraftigare än för flickor. Att som tonåring sjunga sånger likt sina vuxna förebilder, när rösten är mitt i denna tillväxtfas, kan leda till skador på rösten som kan ta lång tid att läka. Här ser man tydligt hur viktig lärarens roll och yrkeskunskap är för förebildandet. Schenck (2000) poängterar att det är viktigt att vara medveten om kraften i imitation och förebilder. Oavsett vad vi säger så är det våra handlingar som eleven minns från undervisningen. Detta medför krav på pedagogisk kunskap och planering och därmed ökar vårt läraransvar. Även Arder (2001) tar upp pedagogens ansvar vid arbete med barn.
Pedagogen bör sjunga med en ljus och lättproducerad klang i ett tonläge som är naturligt för barn.
Som vi vet er barn mestere i å imitere. De tar øyeblikkelig etter både det de hører og ser. Pedagogen må derfor være klar over at elevene uten selv å være seg det bevisst fort vil begynne å herme etter stemmeklangen hans. ( s.54)
Hur vet man när man imiterar en hälsosam röstproduktion? Nordström (2006) har gjort en studie som behandlar den omdebatterade sångtekniken belting. Belting är en vanligt förekommande röstfunktion inom populärmusik, gospel samt musikal. Forskningen kring denna, liksom övriga sångtekniker inom de populärmusikaliska genrerna, är knapp och åsikterna kring vad som är rätt och fel är delade. På ena sidan står sångpedagoger och röstforskare som anser att belting är skadligt för rösthälsan, och på den andra sidan finns representanter från samma yrkeskategorier som menar att belting är en naturlig röstfunktion som kan användas utan risk för röstskador om det görs på rätt sätt. Det framgår dock av Nordströms studie att forskarnas och pedagogernas definition av belting inte är entydig.
Baserat på Nordströms (2006) slutsats, beror förvirringen på att belting misstas för att vara talröst/modalröst. Dessa två röstfunktioner kan låta förvillande lika, men modalrösten bör inte användas i högt uppressade tonlägen p.g.a. skaderisk. Nordström betonar vikten av att man är medveten om definitionsförvirringen kring sångpedagogiska begrepp och att detta kan skapa missförstånd i kommunikationen mellan lärare och elever. Nordström anser också att man som lärare bör ”..lyfta fram skillnader mellan afrobaserad sångteknik och klassisk sångteknik i syfte att vinna en ökad förståelse för vad som utmärker de båda genrerna och för vilken specialiserad kunskap som krävs för att undervisa i dem.” (s.49) Nordström (2006) refererar till Estill som hävdar att det finns risker med att klassiskt skolade pedagoger undervisar afroelever som vill lära sig belting p.g.a. att de sångtekniska utgångspunkterna (andningsteknik och struphuvudposition) för belting är raka motsatsen till de inom klassisk sång.
SÅNGPEDAGOGENS FÖREBILDANDE
Var står sångpedagogen när det kommer till den stilistiska och musikaliska delen av sång?
Hur påverkas eleverna av sångpedagogen och dennes förebildande inom dessa områden? Jag har hört sångare som tagit lektioner hos en sångpedagog, klaga över att de upplevt att sångpedagogen inte varit nöjd förrän eleven ifråga låter som henne/honom. Jag har själv erfarit konserter där jag och även andra åhörare tyckt att man kan urskilja vilken sångpedagog sångaren studerat hos. Hur stor sanningshalten i dessa påståenden är står osagt, men som sångpedagog kanske det är av stor vikt att vara medveten om detta. Persson (2007) delar min upplevelse av detta fenomen. Hon skriver att hon tror att det är vanligt att man tar efter och imiterar sin lärare, medvetet eller ej, och att man som åhörare ibland kan höra vem som är elev till vilken sångpedagog. Hon anser sig själv vara en sådan elev som tagit efter sina pedagoger, med fördel, men att det är viktigt att man tar lektioner hos en pedagog som kan den musik man själv brinner för. Risken är annars att man som elev tappar intresset för sång eftersom man inte känner sig hemma i stilen som pedagogen vill förmedla.
När det gjelder utviklingen av det klanglige ideal, bør eleven også få mulighet til å høre mango forskjellige utøvere. På denne måten vil man kunne forhindre at elevens forbilde bare blir en bestemt sangers spesielle stemmeklang. Det er som sagt ikke imitasjonskunst vi er ute etter å formidle til våre elever. (Arder, 2001, s.80)
Arder skriver vidare att förebildning är svårt att komma ifrån på grund av ämnets praktiska karaktär. Om man bara med ord skulle förklara hur man skall sjunga skulle sångundervisningen tappa förankringen till verkligheten och bli tråkig.
Pekkari (2007), som studerat lärande och arbetsformer för sång inom populärmusikaliska genrer, skriver om härmning som en del av sångundervisningen i sångtekniska moment, genre/stilenlig sång samt momentet att sjunga ”med sväng”. Härmning är naturligt för
människan och som lärare bör man erbjuda eleven en blandning av förklaringar och förebildande. Arbetet med imitation som metod bör dock åtföljas av reflektion så att det inte stannar vid enbart ”härmning”. Eleven bör intellektuellt fundera över vad de genomför med rösten, varför det låter som det gör, vilka val man kan göra och att eleven tar ställning till det hon/han hör och härmar. I Läroplanen (1994) kan man läsa att skolan skall förbereda eleverna för en informationsriklig verklighet i ständig förändring genom att hjälpa dem utveckla sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.
IMITATION, LÄRANDE OCH MUSIKALISK UTVECKLING
För den musikaliska utvecklingen kan imitationskonsten vara till fördel. Genom att kopiera musikaliska förebilder hämtar vi inspiration och förbättrar våra färdigheter (Schenck, 2000).
Kullberg och Sjögren (1994) visar på en positiv vinst inom frasering, rytmisering, uttal och melodi, och menar att man lär sig musikens olika språk genom att lyssna och härma.
Rydberg Asplund (1991) ber oss tänka på hur man lär sig tala ett språk.
Vad man gör vid härmning är att man ’går in och lånar’ sångerfarenheter. Vad man sen vill använda dem till är givetvis upp till en själv. Det unika med rösten är hur man använder sina erfarenheter. (s.7)
Schenk (2000) berättar om de gamla spelmännen som lärde sig låtar genom att härma, men när de sedan la till sin egen personlighet och kreativitet satte de sin egen prägel på dem. Han jämför också med människans förmåga att lära sig tala, vilket han menar fungerar optimalt när vår härmningsförmåga kopplas till den för människan lika viktiga egenskapen – lusten att utforska, experimentera och förnya.
Elisabeth Jernström har i en avhandling (Jernström, 2000a) studerat hur lärande går till. Efter att ha observerat mästare och lärlingar i ett hattmakeri, menar Jernström att imitationen spelar en mindre roll i lärandeprocessen. Även om undervisningen uppmanar till imitation måste lärlingen/eleven ändå införliva momentet i sin egen kropp och sina sinnen och i slutändan, beroende på elevens personliga val och förutsättningar, göra kunskapen till sin egen.
Författaren beskriver och reflekterar över dialogen under en observerad situation där mästaren (Martin) har påpekat något för en lärling (Katja) som håller på att utföra något praktiskt moment:
’Mmm, jag förstår precis det är bara det att, vänta ett tag Martin, om jag bara får göra på mitt eget sätt’ eller ’Jag försöker suga åt mig alla dina tricks, sen får man se var man hamnar själv’. Det senare uttalandet visar på att Katja inte har en tanke på att imitera,
hon är redan inne på tanken om att utforska, experimentera och att utveckla. (Jernström, 2000a, s.150)
Greenhouse beskriver i Molander (1994) sin upplevelse av när han undervisades i cello av sin mästare, Pablo Casals. Han spenderade åtskilliga timmar till att öva in ett stycke exakt så som mästaren spelade det och hade bett honom göra. När Greenhouse till slut lyckats åstadkomma en så exakt avspegling av mästarens sätt att spela stycket att man knappt kunde urskilja de två när de spelade det tillsammans, bad Casals honom att ställa ifrån sig cellon och bara lyssna på när mästaren spelade samma stycke igen. Denna gång spelade han stycket på ett helt nytt sätt, totalt olikt den imitation som Greenhouse ägnat sig åt fram till dess. Molanders (1994) tolkning av detta är att Casals visade Greenhouse att oavsett hur bra man lyckas imitera en version av ett stycke, så är det inte avgörande för fortsättningen när han skall studera en
komposition snarare än någon annans tolkning av kompositionen. Vidare pekar Molander på de tre delarna som tillsammans utgjorde helheten i Casals undervisning: en tredjedel bestod av övning – spela och lyssna (teknik), en tredjedel bestod av diskussion och reflektion, och den sista tredjedelen handlade om det personliga inträdet i en tradition, d.v.s. Casals egna minnen och berättelser.
Pekkari (2007) skriver att det är viktigt att man som pedagog bör vara uppmärksam på hur mycket man väljer att förebilda vid arbete med personligt uttryck eftersom det är elevens personliga uttryck, och inte ens eget, som man vill komma åt. Pedagoger inom andra konstformer har uppmärksammat problematiken som kan uppstå vid förebildande och imitation mellan lärare och elever.
There were many pitfalls, the most treacherous of which was perhaps that of imitation. It is very difficult to avoid, the student being lost in the beginning and the school set up to emphasize short-term performance. So they tend to imitate what you do as a way of associating with what you say. But what you are trying to do is develop their sensitivities and not your own. (Weschler, 1988, s. 121)
Bildkonstnären och konstpedagogen belyser i ovanstående citat hur en lärares avsikter med ett särskilt arbetssätt inte alltid når förväntade resultat.
SKOLANS UPPDRAG
I läroplanen (1994) står att läsa att vi ska sträva efter elevernas harmoniska utveckling, vilket åstadkommes genom att variera arbetssätt och innehåll. Eleverna ska ges möjlighet att få utveckla olika uttrycksformer, varför dans, drama, rytmik, bild, text och form samt musicerande skall finnas som inslag i skolans verksamhet.
En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna skall tillägna sig. (Lpo, 1994, s.7)
Som blivande pedagog inom ett av dessa kreativa ämnen, anser jag att jag har en viktig roll att fylla i skolvärlden. Det är således av stor vikt för mig att jag känner till metoder och arbetssätt inom mitt ämne som jag kan använda mig av och konsekvenserna av dessa. I min utbildning till sångpedagog har jag fått med mig en hel del kunskaper att prova använda mig av ute i arbetslivet, men jag är bara i början av läroprocessen som pedagog och kommer utan tvekan att erövra nya erfarenheter genom hela livet. Att arbeta som lärare kräver att man prövar, reflekterar, uppföljer och utvärderar sitt arbete. Detta är en förutsättning för att skolan skall kunna utvecklas kvalitativt. (Lpo, 1994)
I kursplanen för sångundervisning i nivå 3 på gymnasiets estetiska program kan man läsa att ett av målen för kursen är att ge kunskaper om röstens uttrycksmöjligheter och att eleven ska utveckla stilmedvetande, musikalisk kommunikationsförmåga samt stimulera till personligt uttryck. Man vill att eleven efter avslutad kurs skall ha repertoar från olika stilar och genrer, kunna framföra sånger/stycken med stilistisk medvetenhet och kunna använda sig av röstens uttrycksmöjligheter. (Skolverket, 2000)
Som framgår av styrdokumenten (Lpo, 1994) är metoderna för att uppnå de mål som kursplanen syftar till många och olika. Att undervisa i röstens uttrycksmöjligheter inbjuder till
förebildande, och för att bli stilmedveten inom olika stilar och genrer krävs att man aktivt lyssnar, imiterar, tar till sig, värderar och tillägnar sig olika sångliga idiom.
Eftersom imitation tycks vara en mer eller mindre självklar ingrediens i en sångares och musikers utvecklingsprocess, vill jag bl.a. med denna uppsats försöka ta reda på fördelarna och nackdelarna av metoden. Som pedagog i skolvärlden har jag läroplaner och kursplaner att följa och jag hoppas att jag med dessa kunskaper bättre skall kunna hjälpa mina elever att nå de uppsatta målen.
METOD
I arbetet med denna studie har jag utgått från ett hermeneutiskt förhållningssätt, vilket innebär att jag som forskare studerat och tolkat studien utifrån min egen förförståelse av ämnet (Patel
& Davidson, 2003). Att jag har egna erfarenheter och intryck av imitation som verktyg för sångutveckling samt av sångundervisning och sång som konstform, ses som en tillgång och ett verktyg i tolkningen av studien. Som forskare bör man dock vara medveten om sin förförståelse och ha ett öppet och kritiskt förhållningssätt under forskningsprocessen för att undvika ett okontrollerat inflytande över tolkningsarbetet. För att man kritiskt skall kunna granska rapporten har jag eftersträvat att noggrant redovisa forskningsprocessen.
Genom mötet mellan min förförståelse och nya erfarenheter och idéer nås ny förståelse vilket blir förförståelse i kommande tolkningsansatser. Detta kallas ”den hermeneutiska spiralen”
vilken handlar om sambandet mellan helhet och delar. Som hermeneutisk forskare i tolkningsakten, pendlar man mellan helhet och del samt mellan olika synvinklar för att nå utveckling och förståelse (Ibid., 2003).
INTERVJU
Med anledning av uppsatsämnets karaktär med syftet att undersöka hur imitation påverkar elevers sångutveckling både tekniskt och musikaliskt, valde jag att utföra en kvalitativ undersökning i form av intervjuer. Jag ville ta reda på tre olika sångpedagogers uppfattningar och erfarenheter av imitation som verktyg i arbetet med sångutveckling. Kvalitativ forskning är, i motsats till kvantitativ, inte mätbar eller möjlig att rangordna. Man arbetar med ord snarare än siffror eftersom målet med den kvalitativa intervjun är att få nyanserade beskrivningar baserat på den intervjuades uppfattningar kring ämnet (Kvale, 1997). Trost (2005) skriver: ”Intervjun går bland annat ut på att förstå hur den intervjuade tänker och känner, vilka erfarenheter den har, hur den intervjuades föreställningsvärld ser ut.” (s.23) Jag ställde samma frågor till samtliga intervjupersoner, men jag utgick från att intervjuerna är halvstrukturerade, vilket innebär att jag kunde ändra ordningsföljd och form på frågorna (Kvale, 1997). På detta sätt kunde jag vid behov följa upp svaren och de intervjuade fick större utrymme att svara på.
INTERVJUPERSONER
Mitt syfte och mina frågeställningar krävde att den intervjuade har kunskap och erfarenhet inom ämnet sångpedagogik och framförallt av imitation som lärande- och arbetssätt. För att få
variationsrikedom och flera olika infallsvinklar gjorde jag ett strategiskt urval där jag valt ut tre sångpedagoger med olika bakgrund. (Trost, 2005)
Jag kontaktade tre högskoleutbildade sångpedagoger i olika åldrar och med olika lång yrkeserfarenhet, som verkar på olika orter i Sverige. Anledningen till att jag kontaktade pedagoger från olika orter var att jag ville undvika informanter som är eller har varit kollegor och på så sätt hade kunnat influera varandras arbetssätt. Jag anser även att det kan vara intressant att se om det finns skillnader i uppfattningen kring imitation beroende på genretillhörighet. Anledningen till detta är att populärmusik till större del är en gehörsbaserad genre vilket kanske naturligt inbjuder till imitation i större utsträckning än i den klassiska, mer notbaserade, genren. Därför valde jag att intervjua minst en representant från vardera två genrer. Klassisk sång respektive populärmusikalisk sång. Trost (2005) skriver att ett systematiskt urval av intervjupersoner kan vara ett hjälpmedel till att få variation bland informanterna.
GENOMFÖRANDE
Jag bokade tid med samtliga informanter för samtal. P.g.a. praktiska, geografiska och ekonomiska skäl genomfördes en av intervjuerna via telefon. De två övriga intervjuerna skedde med sångpedagoger som jag träffade personligen. Inför samtliga intervjuer bad jag informanterna att tala långsamt eftersom svaren dokumenterades skriftligt under intervjuns gång. Jag gick sedan igenom anteckningarna, sammanställde och renskrev dem i direkt anslutning till intervjutillfällena. När jag sedan hade samtliga tre intervjuer sammanställda och renskrivna, var för sig på olika papper, läste jag ytterligare igenom alla intervjuer och tog ut kärnan av svaren i de tre intervjuerna genom metoden meningskoncentrering, vilket innebär att man reducerar, kortar och preciserar större intervjutexter (Kvale, 1997). Dessa samlades och skrevs ner på ett och samma papper, vilket gjorde det mer lättöverskådligt. Här vill jag hänvisa till den hermeneutiska tolkningsprocessen och det faktum att min förförståelse påverkat min sammanställning av svaren. Jag vill dock samtidigt belysa vikten av min förförståelse för ämnet i samband med intervjuerna (Patel & Davidson, 2003).
Inspelning av intervjuerna hade varit ett alternativt dokumentationssätt, men eftersom jag genomförde en av intervjuerna via telefon fick avsaknaden av de tekniska kunskaperna och resurserna styra. Fördelen med att föra anteckningar under intervjuns gång istället för att göra ljudinspelning är enligt Patel och Davidson (2003) att man undviker att närvaron av en bandspelare påverkar de svar man får.
RESULTAT
PRESENTATION AV INTERVJUPERSONERNA
Samtliga deltagare är idag yrkesverksamma sångpedagoger med utbildning från någon av landets musikhögskolor. För att upprätthålla intervjupersonernas anonymitet har jag valt att använda fiktiva namn och endast övergripande geografiskt ange verksamhetsort. Att samtliga intervjupersoner är av kvinnligt kön kan hänvisas till att majoriteten av de verksamma sångpedagoger jag känner till är kvinnor.
Kajsa
Kajsa är 44 år gammal. Hon är verksam i Norrland sedan ungefär 10 år tillbaka och arbetar inom kulturskola och gymnasium med sångundervisning. Kajsa befinner sig genremässigt i gränslandet mellan klassisk och populärmusikalisk sång, men med lite mer lutning åt den populärmusikaliska sidan (visa, musikal och dyl.).
Maja
Maja är 27 år gammal och verksam i Svealand inom sångundervisning och övrig musikundervisning på gymnasiet och kulturskola. Maja är ny på arbetsmarknaden sedan hon tog sin högskoleexamen för ca två år sedan. Hennes genretillhörighet anser hon är uteslutande populärmusikalisk (soul, blues, rock, pop och dyl.).
Mimmi
Mimmi är 44 år gammal. Hon är verksam i Norrland sedan ca 10 år tillbaka med sångundervisning vid gymnasiets estetiska program och kulturskola. Mimmi arbetar även som kantor i församlingen och hon säger sig ha sin bakgrund i den klassiska genren.
INTERVJUERNA
Jag redovisar intervjuerna i form av en beskrivande sammanställning kring varje frågeställning. De första tre frågorna i varje intervju har jag använt som underlag för presentationen av intervjupersonerna i föregående stycke. De har jag inte tagit med i denna resultatdel. Varje svar är en sammanfattning baserat på min tolkning av vad intervjupersonerna sagt och jag har bara inkluderat de delar som jag ansett vara relevanta för ämnet. Detta p.g.a. intervjuernas halvstrukturerade form som ibland, av informanten, kunde styras in på andra ämnesområden. Rubrikerna är sammanfattade utifrån intervjufrågornas innehåll. Intervjufrågorna finns i sin helhet, utan svar, bifogade som bilaga i slutet av detta examensarbete.
Imitation i arbetet med den egna rösten
En av informanterna har till viss del använt sig av imitation i arbetet med sin egen röst. Hon har aldrig gått in för att imitera någon särskild vokalist, utan mest ägnat sig åt röstträning med sin egen röst och sig själv som utgångspunkt. Hon säger dock att hon ibland imiterar för att hitta en särskild klang eller känsla i musiken. Frasering anser hon också är ett moment som förutsätter imitation. En annan informant har använt sig av imitation i stor utsträckning när hon övat sin egen röst. Hon berättar att det var det allra första hon använde sig av innan hon förstod vad övning var. Imitationen har gjort hennes teknik till vad den är idag och det har påverkat henne genre- stil- och teknikmässigt. Även den tredje pedagogen har övat sin röst med imitation som ett regelbundet inslag. Inte bara när hon har arbetat med sång inom popmusik där hon säger att man uteslutande använder sig av imitation, utan även inom klassisk musik.
Jag tror att imitation har påverkat mig positivt när jag arbetat med min egen sångröst. Man lär sig på det sättet. (Ur intervjun med Mimmi)
Imitation som verktyg i arbete med elever
Samtliga intervjuade sångpedagoger använder sig av imitation när de arbetar med sina elever.
Detta sker på olika sätt, som t.ex. genom egen förebildning eller genom att be eleven lyssna på en inspelning av en låt och sedan härma sångaren. En av de intervjuade sångpedagogerna
påpekar dock att inte allt inom sång fungerar direkt. Det kan ta tid innan en övning och teknisk eller musikalisk färdighet ”sätter sig”. En annan sångpedagog anser att imitation är det snabbaste och enklaste sättet att få eleven att göra det man vill att hon/han skall göra. Hon menar att man kan nå snabba resultat på detta sätt. Många gånger kan tekniska svårigheter klaras av utan att eleven tänker på det. Det bara kommer av sig självt. En av informanterna känner att det enda sättet att förklara någonting är att visa själv, inte bara klangmässigt, utan även vad gäller stöd, avspänning, hållning och sådant. Hon säger att det ofta fungerar bra, men att man inte lyckas med alla. Det tror hon dock inte har med själva imitationen att göra.
Då är det oftast något annat problem som det handlar om.
Jag har till och med bett elever göra parodi på mig! När det fungerat har eleven upplevt en särskild känsla som man sedan kunnat diskutera och reflektera över. (Ur intervjun med Kajsa)
Elever som imiterat förebilder/idoler
Alla intervjuade sångpedagoger har erfarenheter av elever som imiterat sina förebilder.
Konsekvenserna av detta har varit både positiva och negativa. Positivt anser pedagogerna att det har varit när imitationen lett till att eleven lärt sig nya tekniska färdigheter. Negativt tycker de att det blir när eleven drar på sig fysiska spänningar och härmar någon med dålig sångteknik, eller imiterar någon särskild sångstil så mycket att eleven får svårt att applicera sin sångröst i andra musikstilar. Det finns även en risk för att eleven börjar kopiera någon annans uttryck och då blir opersonlig i sin sång.
Eleverna tar lite från olika idoler och bildar så småningom ett eget uttryck. (Ur intervjun med Maja)
Fördelar att vinna vid imitation av artister/förebilder
Sångpedagogerna anser att man kan vinna mycket genom att imitera. Teknik, register, uttryck.
Inom teknik nämns placeringar och klang. En av informanterna har bl.a. tagit Carola som exempel eftersom hon talar väldigt ”långt fram” när hon har velat åstadkomma detta med en elev. Man kan också ta fram dåligheter genom att förstärka dem. Men det gäller att man pratar om detta med eleven för förståelsens skull. Vad gäller uttryck bör man vara vaksam på att man inte blir för lik någon annan. Man måste hitta en jämvikt. Andra fördelar som man kan få med sig är repertoar samt inspiration till ännu mer sång.
Eleverna får en kick när de tycker att det är roligt. (Ur intervjun med Mimmi)
Nackdelar med sångimitation
Två av informanterna svarar att den största risken är att man blir för lik någon annan och inte är sig själv. Pedagogerna anser att det är viktigt att man som lärare arbetar mycket kring momentet uttryck med eleverna för att minimera dessa risker. Ytterligare en risk är att man drar på sig spänningar i käke, nacke mm.
Risken är att man skaffar sig någon annans uttryck. (Ur intervjun med Kajsa)
Betydelsen av sångpedagogens förebildande för elevens sångutveckling
Samtliga informanter anser att sångpedagogens förebildande är av stor betydelse. En av dem menar att det kan forma och färga en elev totalt och att det är viktigt att man är välutbildad i den genre som man undervisar i. En annan sångpedagog tycker att förebildande inte betyder allt, utan att man bör sträva efter en kombination av diskussion och förebildande. Hon tror att personligheten hos en sångpedagog ibland kan betyda mer än ett perfekt förebildande.
Om man förebildar och undervisar i en genre man inte behärskar kan det få förödande konsekvenser för eleven. (Ur intervjun med Maja)
Svårigheterna kring pedagogernas förebildande
Samtliga informanter har stött på problem i samband med sitt eget förebildande när de arbetat med elever. En av pedagogerna tror att det i hennes fall har haft med hennes egen självkänsla att göra och att hon därför inte har fått till det som hon hade velat. Men är självkänslan bra och hon litar på det hon kan så fungerar allt mycket bättre. En annan pedagog poängterar att man inte själv heller är fulländad. Hon berättar att eleven ibland kan vara bättre än henne själv på vissa moment och att man då får man försöka förklara och visa med exempel. T.ex. genom att be eleven lyssna på en annan vokalist eller artist. En sångpedagog talar också om att det ibland är svårt att sätta ord på vad man menar. Det handlar ju mycket om känslor och sådant är svårt att förklara. Hon säger att det är väldigt vanligt att eleverna har svårt att förstå klangplacering i klassisk sång, trots förebildande, eftersom de är så vana vid popsång.
Man kan omöjligt vara bra på samtliga genrer och ens naturliga förutsättningar kan också spela in. (Ur intervjun med Maja)
DISKUSSION
Syftet med denna studie var att undersöka hur imitation påverkar elevers sångutveckling både tekniskt och musikaliskt. Baserat på resultatet jag fått utifrån mina frågeställningar kan jag konstatera att imitation inte bara är ett verktyg för sångutveckling, utan utgör grunden och byggstenarna till den musikaliska utvecklingen hos många sångare. Imitation och förebildande är en naturlig och viktig del i en sångpedagogs arbete med elever och det är också vår medvetenhet och kunskap om den. Genom att imitera andra erövrar vi tekniska färdigheter, fraseringar och uttryck, stil- och genrekännedom och kanske mer därtill, men även om fördelarna är många finns det fallgropar.
RESULTATDISKUSSION
Resultatdiskussionen har vävts samman kring fyra huvudrubriker som jag nämnt Imitation och rösthälsa, Sångpedagogens förebildande, Imitation och musikalisk utveckling samt Imitation sett ur andra perspektiv. De tre första rubrikerna utgår från syftet och frågeställningen, medan den sista behandlar mina tankar utifrån perspektiv som inte passar under övriga huvudrubriker.
Samtliga informanter undervisar i grundskola och gymnasium, vilket kan ha betydelse för resultatet. Jag tänker mig att barn och ungdomar i större grad ser upp till och vill vara/låta som idoler och andra förebilder jämfört med vuxna som kanske i större utsträckning har hittat sin egen stil och är mer trygga i sig själva. Alla intervjuade sångpedagoger har använt sig av imitation i arbetet med elever och jag undrar alltså om resultatet av det arbetet skulle skilja sig mycket eller alls mellan en fyrtioårig sångare jämfört med en tonåring? Det hade varit intressant att höra om en sångpedagog med erfarenhet av mestadels vuxna sångare hade svarat annorlunda på frågorna.
Det hade också varit av intresse att se om resultatet hade sett annorlunda ut om de intervjuade hade varit av olika kön. Detta skulle t.ex. ha kunnat visa sig i diskussionerna som hade med imitation och rösthälsa att göra. Skillnaden mellan den manliga och kvinnliga röstklangen är ungefär en oktav, dessutom kan män använda sig av en röstkvalitet som kallas falsett, vilket inte finns hos kvinnorösten. Så även sångtekniskt kan situationer se olika ut mellan de båda könen. En manlig sångpedagog hade kanske kunnat ge ytterligare ett perspektiv på t.ex.
imitation över könsgränserna.
Imitation och rösthälsa
Den amerikanska sångpedagogen Seth Riggs menar att riskerna med att imitera är att man tvingar rösten att utföra sådant som den inte är skapt för att klara av, eftersom alla människor inte ser likadana ut kan vi heller inte åstadkomma exakt samma ljudproduktion. (Riggs i Carratello, 1992). Gunnel Fagius pekar på samma problematik i samband med barn och sång (Fagius, 2007). Informanterna menar att riskerna med imitation rent sångtekniskt ligger i att eleven härmar en felaktig teknik och kan dra på sig fysiska spänningar som hämmar teknikutvecklingen. Men ingen av dem ser de sångtekniska problemen ur samma perspektiv som Riggs, Fagius och även Zangger Borch (2008). Ytterligare ett perspektiv som hade varit intressant att få belyst är konsekvenserna av imitation över könsgränserna. D.v.s. vilka resultat och risker uppstår när en elev av kvinnligt kön imiterar en manlig förebild och tvärtom? Denna fråga berörs kanske indirekt av Riggs som tar upp de fysiska förutsättningarna. En av informanterna tar dock upp de fysiska förutsättningarna i samband med frågan om svårigheterna kring hennes eget förebildande. Men ingen nämner vid ett enda tillfälle könsskillnader. Vad är anledningen till detta? Detta kan man tolka som att de elever som de tillfrågade sångpedagogerna mött endast har imiterat förebildar av samma kön som de själva. Alternativt har informanterna inte reflekterat över det utifrån detta perspektiv.
Ytterligare en orsak kan vara att intervjun inte rörde tillräckligt djupt kring frågan.
I inledningen till denna studie berättade jag om hur jag själv fått arbeta med att lära mig tolka sånger på mitt eget sätt p.g.a. att jag så ofta, och ibland även omedvetet, kopierat artisters versioner av sångerna. Jag minns att en av min dåvarande sångpedagogs metoder för att öva detta var att under en tid tilldela mig sånger som bara var inspelade av manliga sångare. Hon förklarade för mig att jag p.g.a. detta skulle ha lite svårare att imitera artisten rakt av eftersom min röst var så olik hans. Jernström (2000a) skriver att även om undervisningen uppmanar till imitation måste lärlingen/eleven ändå införliva momentet i sin egen kropp och sina sinnen och i slutändan, beroende på elevens personliga val och förutsättningar, göra kunskapen till sin egen. Med facit i hand tycker jag idag att detta var ett bra tillvägagångssätt utifrån det syftet.
Mina versioner av låtarna blev helt annorlunda än de inspelningar jag lyssnat på. Jag har även i andra sammanhang försökt att imitera främst manliga hårdrockssångare för att jag har velat åstadkomma särskilda sångljud som är vanligt att dessa sångare utför. Min erfarenhet av detta är att jag inte nödvändigtvis låter särskilt lik sångarna p.g.a. könsskillnaden, men jag anser att jag vunnit en del tekniska färdigheter och upptäckt ett nytt sångsätt som jag tror att jag hade haft svårt att få till om jag bara skulle hållit mig till att imitera kvinnliga sångerskor.
Mina egna erfarenheter av att imitera manliga sångare har alltså hittills varit goda, men då har jag gjort det med en förförståelse för att min röst, precis som Riggs (Carratello,1992) talar om, inte är skapt att låta på exakt samma sätt som sångarnas. Jag tycker att detta är en viktig aspekt att ta upp och det hade varit intressant att fördjupa sig mer inom detta.
Fagius (2007) och Zangger Borch (2008) skriver om riskerna med barn och tonåringar som imiterar vuxna förebilder. Även här är det de fysiska förutsättningarna som författarna syftar
på. Detta område är också utelämnat i intervjusvaren. Ingen av informanterna tar upp skillnader mellan barn och vuxnas röster, trots att samtliga arbetar vid kulturskola som oftast riktar sin verksamhet till barn i grundskolan. I min utbildning till sångpedagog är detta ett ämne som tagits upp vid flera tillfällen. Jag har fått lära mig att man som vuxen måste anpassa sitt röstläge och röstproduktion efter barnen istället för tvärtom. Att de intervjuade sångpedagogerna, som jag antar har genomgått samma utbildning som jag, inte tar upp denna problematik kan eventuellt bero på att det är något som är så självklart för dem att de inte reflekterar över det. Det kan vara så att de tekniska problem som sångpedagogerna tog upp som risker med imitation, innefattade detta trots att de aldrig lade ord på det. Ett annat alternativ kan vara att mina intervjufrågor och de diskussioner som uppkom kring dem, helt enkelt inte ledde in tankarna på ämnet sett ur detta perspektiv. Ytterligare ett alternativ kan ha att göra med om de intervjuade sångpedagogerna endast använder imitation i arbetet med äldre elever. Det skulle kunna förklara varför skillnaderna mellan barns och vuxnas röster ur ett imitationsperspektiv aldrig kom på tal.
Alla informanter visar på de många vinsterna man kan erövra genom att imitera förebilder.
Förutom uttryck och frasering, kan man hitta placering, klang och kanske t.o.m. utöka sitt omfång utan att egentligen tänka på det. Som jag nämnde ovan har jag personligen erfarit fördelar till följd av imitation. Men de intervjuade sångpedagogerna menar också att härmning medför en risk för att man härmar fel tekniker och att utvecklingen på grund av detta kan hämmas. Frågor som kan ställas här är: vad är fel teknik? Hur vet man att den man imiterar använder sig av fel teknik? Vad är rätt och fel inom sång? Jag känner att dessa frågor är mycket relevanta i dagens musiksamhälle där alla ljud är tillåtna och åsikterna om detta bland sångpedagoger går isär. Det finns idag många sångpedagoger världen över som undervisar i sångtekniker som man tidigare ansett vara direkt skadliga för rösten. Det finns även exempel på sångare som sjungit med dessa tekniker under mer än 30 års tid utan att ha skadat sina röster. Nordström (2006) skriver om sångtekniken/röstfunktionen belting och debatten kring denna. Forskare och pedagoger världen över är oense om huruvida belting är skadligt för rösten eller ej. Nordström visar dock på att uppfattningarna om exakt vad belting är för typ av röstproduktion inte stämmer överens med varandra, och att det därför kan vara svårt att få entydiga svar och forskning inom ämnet. Om sångpedagoger och röstforskare inte kan enas, hur kan man som elev lita på att man får den bästa vägledningen? Kanske finns svaren kring frågorna om skaderisker inom varje enskild sångare/sångerska. Jag funderar över om man kan säga att någonting är fel om en elev inte själv upplever obehag av en särskild sångstil eller teknik. Sången och musiken utvecklas ständigt och jag anser att vi pedagoger också måste se vår roll i denna utveckling. Musikutvecklingen har tagit oss hit med allt vad det innebär inom sångteknik, och vi måste anpassa oss efter det. Ett första steg att ta vore kanske att enas kring de sångtekniska begreppsdefinitionerna.
Sångpedagogens förebildande
Samtliga informanter talade om riskerna för att imitation kan beröva eleverna deras eget personliga uttryck. I kursplanen för ämnet sång på det estetiska gymnasieprogrammet (skolverket, 2000), kan man läsa att ett av målen är att stimulera till personligt uttryck.
Eleverna skall även få tillägna sig kreativt skapande (Lpo, 1994). Kan imitation vara ett kreativt skapande? Kan imitation vara ett sätt att stimulera till personligt uttryck? Daniel Zangger Borch (2008) pekar på musikbranschens ständiga sökande efter något nytt, då karaktär och personlighet är av stor betydelse. Persson (2007) hade liknande erfarenheter som jag har vad gäller elever som låter som de sångpedagoger de studerat hos, och Pekkari (2007) skriver att man som pedagog bör vara försiktig med hur mycket man väljer att förebilda när man arbetar med personligt uttryck just för att det ska handla om elevens uttryck och inte
lärarens. Även Arder (2001) tar upp det faktum att det inte är imitationskonst som ska förmedlas till eleverna, och för att undvika att eleven kopierar endast en person bör eleverna få lyssna till många olika sångare/sångerskor. Bildkonstnären och konstpedagogen Robert Irwin pekar på att förebildning/imitation egentligen handlar om att utveckla elevens egen sensitivitet (Weschler, 1988), men att man som lärare också utvecklas i samspelet med eleverna. Min uppfattning utifrån ovanstående är att man som pedagog i undervisningen ställs inför situationer och problem som genom reflektioner leder till en djupare medvetenhet kring arbetssätt och vilka mål man vill uppnå. Trots att det finns nackdelar med imitation och förebildning så är samtliga intervjuade pedagoger överrens om att det är ofrånkomligt inom detta yrke. Alla tre använder sig av förebildning i sin undervisning och har både bra och mindre bra erfarenheter av det. Arder (2001) skriver vidare att ämnets praktiska karaktär kräver förebildning. Precis som det står att läsa under föregående rubrik (s.17), finner jag stöd i bakgrunden och i mina intervjuresultat för att en kombination av förebildning/imitation och diskussioner med reflektioner är att föredra som arbetssätt. Dessa delar kompletterar varandra och utgör en helhet i undervisningen. Min uppfattning är att sång är ett kreativt skapande och genom att arbeta utifrån principen att lyssna (hämta inspiration av andra musicerande), förebilda, imitera och ständigt reflektera och diskutera så kan vi stimulera till personligt uttryck.
Imitation och musikalisk utveckling
Kullberg och Sjögren (1994) visar på en positiv vinst inom frasering, rytmisering, uttal och melodi, och menar att man lär sig musikens olika språk genom att lyssna och härma. Men under intervjuerna med informanterna berördes dessa moment endast flyktigt. Det var när sångpedagogerna diskuterade imitation i arbetet med sin egen röst. I övrigt hade svaren kring imitation och förebildning fokus kring teknik och uttryck. Jag har själv svårt att se de rent musikaliska delarna som underordnade teknik och uttryck eftersom jag anser att samtliga delar är beroende av varandra. Jag har inte kunnat finna stöd i bakgrundskapitlet, men enligt min uppfattning kan en möjlig tolkning vara att de musikaliska delarna ofta faller på plats av sig själv och att man därför inte behöver lägga så stort fokus på dem i undervisningen. Med utgångspunkt från den tolkningen anser jag det relevant att titta på hur mycket imitationen i sådant fall påverkar att det ”musikaliska språket” sätter sig självt utan större handledning. Av egen erfarenhet kan jag även uppleva att man som sångpedagog och sångpedagogstuderande lätt kan bli lite ”yrkesskadad” och kanske ägnar sig för mycket åt teknik och tekniska problem. Nordström (2006) tar, som tidigare nämnt, upp sångpedagoger och röstforskares oenighet kring beltingens risker och icke risker för sångrösten. Nordström skriver även att många vokalister använt sig av denna teknik i åratal utan att rösten tagit skada. Här ligger det mig nära till hands att läsa av situationen som att pedagogerna ”snöat in” på tekniken separat från musik och uttryck, medan vokalisterna har sjungit på känsla. Med detta som bakgrund kan ett alternativ vara att även de intervjuade sångpedagogerna för denna studie har fastnat i tankarna kring teknik. För att komma åt detta område bättre hade kanske intervjufrågorna behövt vara lite mer konkreta.
För att förstå resonemanget i följande diskussionsavsnitt vill jag först förtydliga genrebenämningen populärmusikalisk genre. Zangger Borch (2008) inkluderar i denna benämning genrerna rock, pop och soul, men exkluderar country, jazz, musikal, klassisk musik, folkmusik och marschmusik. Även om jag personligen hade kunnat acceptera denna uppdelning, så måste jag även ta hänsyn till informanternas syn på benämningen. Vid intervjutillfället har de intervjuade själv fått beskriva sin musikaliska bakgrund och för Kajsa innebär populärmusik även musikal, visa och jazz, vilket är de genrerna som i huvudsak menas när jag skriver att hon hör hemma i båda genrevärldar (klassiskt och
populärmusikaliskt). Maja däremot, har huvudsakligen sin musikaliska bakgrund inom pop, rock, soul genrerna. Notera att dessa genrebenämningar har med informanternas egen musikaliska bakgrund att göra. Inte vilken genre de undervisar sina elever i.
En av informanterna pekar på vikten av att man är förtrogen med den genren/de genrer man undervisar i. Liknande tankar kan man läsa om i Perssons (2007) studie. Av samtliga intervjuer som genomfördes, till vilka jag medvetet hade valt informanter med olika genrebakgrunder, var det bara den informant vars musikaliska bakgrund var uteslutande populärmusikalisk som diskuterade ur detta perspektiv.
Att undervisa i sång inom populärmusikaliska genrer (ex. soul, blues, rock, pop) är ganska nytillkommet inom sångpedagogiken. Många av dagens verksamma sångpedagoger är
klassiskt skolade och undervisar i ett samhälle och en skola där eleverna nästintill uteslutande omges och lyssnar till någon form av populärmusikalisk musik. Ur detta kan det kanske uppstå en situation där läraren förr eller senare tvingas undervisa stilar som hon/han inte själv behärskar vilket kan leda till missvisande klangförebildning samt rytmiskt och melodiskt stilbrytande i förhållande till genren. Det faktum att det endast var den informant med populärmusikalisk bakgrund som berörde detta kanske har att göra med att hon har erfarenheter och kunskaper som liknar de som Estill i Nordström (2006) pekar på. Att man rösttekniskt sett bör använda rösten på ett helt annat sätt i belting (i detta fall) än vad man förespråkar inom klassisk musik och röstproduktion. Min uppfattning är att man kanske själv måste ha provat på och t.o.m. behärska de populärmusikaliska sångteknikerna för att dela denna syn. Jag har själv haft och diskuterat med både klassiskt skolade sångpedagoger och populärmusikaliskt inriktade sångpedagoger och jag upplever att de senare nämnda pedagogerna i större utsträckning är medvetna om sina begränsningar genremässigt, medan de klassiskt skolade ser sångrösten och sång oberoende av genren. Om det faktum att de
”klassiska” informanterna inte för tankar och diskuterar ur detta perspektiv kan ses som ytterligare en bekräftelse av mina upplevelser, är omöjligt att säga baserat på denna studie.
Om vi förutsätter att sångpedagogen är fullt medveten om sina begränsningar, men ändå måste undervisa en elev i en obekant genre, hur ska man gå tillväga? Två av informanterna sa att man som sånglärare inte kan vara fulländad. En av de intervjuade sa dessutom att hon inte trodde att perfekt förebildning är allt, utan att pedagogens personlighet (negativ) kan överskugga en utmärkt förebildning. En kombination av diskussion och förebildning är att föredra. En annan informant sa också att man kan använda inspelningar av andra sångare för att visa vad man önskar att en elev ska kunna göra. Detta kanske kan vara ett sätt att hantera situationer när ens eget kunnande och förebildande inte räcker till. Men kan man undervisa i en obekant genre genom förklaringar, diskussioner och inspelningar av andra vokalister?
Arder (2001) menar att förebildning är svårt att komma ifrån på grund av ämnets praktiska karaktär. Och liksom Arder tror jag att undervisning på enbart detta sätt kan tappa förankring till verkligheten, kännas mindre levande och förlora sin inspirerande kraft. De bästa sångpedagogerna som jag studerat hos är de som visat sig vara enormt yrkeskunniga och som kunnat genren de undervisat i riktigt bra. Detta har gjort att de har imponerat på mig och därigenom också inspirerat mig till att suga åt mig den kunskap de delat med sig av och göra bra ifrån mig. Inspelningar bör nog ses som en liten extra hjälp när man vill förstärka eller poängtera något särskilt, och inte som en ersättning för förebildning.
Imitation och förebildning spelar en viktig roll i sångundervisningen, men är bara en del av större helhet. Som nämnts i ovanstående stycke ansåg en av de intervjuade sångpedagogerna
att en kombination av diskussion och förebildning är att föredra. Molander (1994) skriver om den treenighet som Casal baserade sin undervisning på.
Övning, spela och lyssna.
Diskussioner, reflektioner.
Det personliga inträdet i en tradition. D.v.s. lärarens berättelser och minnen.
Molander menar att ”..kunnandet finns i skärningspunkten mellan dessa tre moment
och kanske andra därtill; med andra ord: då de tillsammans utgör en enhet.” (s.17). Vi kan diskutera och reflektera kring det vi lyssnat på och sjungit, och vi kan även lyssna på och sjunga baserat på det vi diskuterat. De olika momenten kompletterar varandra.
Imitation sett ur andra perspektiv
Persson (2007) har lyft fram olika faktorer som sångrösten påverkas av: intresse, sångpedagoger, medfödda fysiologiska förutsättningar/biologiska arv, stilideal, vilka sammanhang man sjunger i, kulturellt arv, härmning, övningar, könstillhörighet, sociala sammanhang, personlighet, miljön man växer upp i, kunskap om rösten. Av dessa tretton faktorer kan jag koppla åtminstone nio, kanske t.o.m. tio stycken till begreppet imitation! Sett utifrån detta spelar imitation en mycket mer djupgående roll för sångutvecklingen än jag varit medveten om innan starten av denna studie. Oavsett vad jag som sångpedagog väljer att använda för metoder i min undervisning, så omges sångutveckling ändå av imitation på ett omedvetet sätt. Imitation som en del av utvecklingsprocessen går inte att komma ifrån. Jag tror att det är till stor fördel att som pedagog vara medveten om detta. Genom att synliggöra detta för sig själv, och även eleven, kan man kanske genom reflektioner och diskussioner förstå den egna sångrösten på ett annat sätt och arbeta utefter det. I efterhand tycker jag att det hade varit intressant att ha med en fråga i intervjuerna som även behandlar ämnet ur ett kulturellt och miljö perspektiv.
När jag planerade genomförandet av den informationshämtande metoden bestämde jag mig för att kontakta intervjupersoner med olika genrebakgrunder, eftersom jag ville se om det fanns någon skillnad i uppfattningen om imitation som verktyg för sångutveckling med hänsyn till genretillhörighet. Fanns det några skillnader? Precis som jag redan tagit upp i diskussionen ovan, så var det bara den sångpedagog med tydligast populärmusikalisk bakgrund som ansåg att det var viktigt att man kunde den genre man undervisade i. Även om samtliga informanter hade mycket positivt att säga om imitation som arbetsmetod i sångundervisning och i arbetet med sin egen röst, så upplevde jag ändå att den nämnda pedagogen var den som mest brann för imitation och i störst utsträckning lovordade den. Det var även hon som tog till inspelningar av andra artister och sångare i sin undervisning när hennes eget förebildande inte räckte till. Givetvis kan detta resultat vara en slump, men jag har svårt att bortse från genretillhörigheten. De musikstilar som ovan nämnda pedagog i huvudsak utövar är pop, rock, soul och blues. Detta är genrer som från början bygger på imitation (slavsången, bluesen) eftersom det var det enda sättet att föra vidare musiken på, då man inte använde sig av notskrift. En annan aspekt som jag funderar kan ha påverkat detta resultat, är åldern. Ovan nämnda och diskuterade intervjuperson är bara 27 år gammal, medan de andra två pedagogerna båda är 44 år. Hur kan detta ha påverkat svaren i intervjuerna? Den idag 27 år gamla sångpedagogen växte upp under 1980- och 1990-talet, och min tanke är att inte bara musiken, utan även samhället och musikundervisningen har förändrats en del sedan de andra två pedagogerna växte upp under 1970- och början av 1980-talet. Musikens ökade tillgänglighet i samband med den enorma teknikutvecklingen som skett under de senaste 20 åren, tror jag kan ha påverkat synen på musik och musikundervisning och därav också inställningen till imitation som en del av sångutveckling samt sångundervisning.
