Katten i Bilderboken

Katten i Bilderboken

Hur gestaltas katten i bilderboken och vad säger det oss?

Ida Öhnell 2011 Konst- och bildvetenskap Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs Universitet Fördjupningskurs, C-uppsats, ventilering: Juni 2011 Handledare: Alexandra Reiff

2

Innehåll

ABSTRACT 3

INLEDNING 4

SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR 5

ÄMNESVAL OCH FORSKARREFLEXIVITET 5

TEORI & METOD 5

AVGRÄNSNINGAR 6

TIDIGARE FORSKNING 7

UPPSATSENS DISPOSITION 8

BAKGRUND 9

BILDERBOKENS HISTORIA 9

BARNETS ÅRHUNDRADE 10

BARNETS PERCEPTION AV BILDERBOKEN 11

KATTEN OCH BARNBOKSBILDEN 12

BILDANALYSERNA 14

1960-TALETS KATTER 14

 OSKAR KATT 14

 DRÖMBOK 18

2000-TALETS KATTER 22

 KATTKALASET 22

 DET TOKIGA KATTHUSET 26

SAMMANFATTANDE DISKUSSION 30

KÄLLOR OCH LITTERATUR 32

KÄLLOR 32

TRYCKTA KÄLLOR 33

LITTERATUR 33

BILDFÖRTECKNING 34

3

Abstract

Konst- och bildvetenskap Handledare: Alexandra Reiff Institutionen för kulturvetenskaper Författare: Ida Öhnell Göteborgs Universitet Lilla Regementsvägen 10, Läg 007

Box 200 415 27 Göteborg

405 30 Göteborg Tel: 0705- 330178

Tel: 031-786 00 00 ida@ohnell.com

Kandidatuppsats, VT2011

The purpose of this essay is to look at how the depiction of cats is performed in childrens’

picture books. I will analyze eight pictures from four different books, two from each. The books are from two different decades: from the 1960s and from the 2000s.

My ambition is to see if there are any artistic or cultural differences when comparing the two decades’ depictions of cats to each other. And also, to look at what the cat is conveying to us, what cultural myths they are indicating? Because a cat is never just a cat but brings us a meaning when put in any context. I will try to read the illustrations and, with the help of reception theory and cultural theory, understand what is communicated to the receivers: the child and the parent.

Keywords: picture books, illustrations, cats, perception, cultural myths.

4

Inledning

Ett barn vet mycket mer om en katt och dess egenart och vanor än någonsin en vuxen… som dock kan i ord berätta om kattens beteende.¹

Vi har alla våra minnen av speciella barnboksillustrationer. Beroende på när vi vuxit upp så har vi fått med oss en bildskatt från unga år som i många fall fortsätter att forma vårt sätt att se på konst och på världen hela livet ut. Tiderna förändras och dessa estetiska uttryck ändras men vissa saker består, som till exempel katten. Just katten har en ständigt återkommande roll i barnböcker och därför har jag också blivit nyfiken på om detta djur förmedlar något speciellt till mottagaren av bilderböckerna och om detta ändras med tiden eller består.

Detta är också en konstart som på grund av sitt utgångsläge som barnlitteratur ses som oviktig och utbytbar. Det är en slags nonsenskonst för barn och upplevs på grund av detta som harmlös. Men kan denna konst, som är så allvarslös, ändå visa spår av sin samtid? Det är en fråga som debatteras: Många har skrivit kring den både som pedagogiskt verktyg och som ett socialiserande medium. Hur mycket påverkas barnen av det de ser i bilderböckerna? Denna fråga leder direkt till det som intresserar mig: Vad förmedlar katten för bild av sig själv? Och hur kommer detta till uttryck?

Katterna har haft många betydelser genom mänsklighetens historia och utan att ens behöva tänka efter nämner de flesta människor som jag talat med deras heliga status i den gamla Egypten, liksom deras demoniska svarta och djävulsliknande sida men de nämner också egenskaper som förknippats med kvinnlighet. Talar man om bilderböcker finns otaliga exempel på kända kattgestalter. Jag kan nämna Katten Gustav, Pelle Svanslös, Findus i Pettson och Findus och den ständigt återkommande Mästerkatten i stövlar.

Bilderböcker ses som ”enkel” litteratur av både förespråkare och mindre välvilliga menar Maria Nikolajeva i sin bok Bilderbokens pusselbitar. Det är alltså redan från början en genre med många förutfattade meningar även om den består av många komplexa delar. En bilderbok har ovanligt nog två mottagare samtidigt och kan fungera i flera lager av förståelse.

Den vänder sig till en primär adressat, det vill säga barnet, och den kan också vända sig till den vuxna medläsaren. ² Redan här vill jag göra gällande att jag kommer att analysera bilderna medveten både om att jag ryckt dem ur ett sammanhang och att bilderna kan fungera både som adressat både till barnet och till den vuxne.

1 Lindgren-Fridell, ”Barns reaktioner inför bild, särskilt barnboksbild”, Bilden I barnboken, red. Lena Fridell, Gummessons tryckeri AB, Falköping 1982, s 13.

2 Nikolajeva, Maria, Bilderbokens pusselbitar, Studentlitteratur, Lund 2000, s 264.

5

Syfte och Frågeställningar

Mitt syfte är att utforska hur katterna gestaltas i illustrationerna, hur de avbildas och vad de står för. De har en tendens att ofta dyka upp i bilderböcker och jag vill därför se vad det är för slags katter? Har de djuriska eller mänskliga beteenden och säger de något om sin egen samtid? Vad förmedlar dessa kattbilder till sin mottagare? Mitt historiska urval gör det intressant att se om mentaliteten ändrats: Har katten tagit en ny gestalt eller är dess gestalt tidlös?

Frågeställningar:

 Hur gestaltas katterna i de utvalda illustrationerna?

 Finns det skillnader mellan bilderna från 1960-talet och 2000-talet? I så fall vilka och varför?

 Vad förmedlar bilden till mig som betraktare?

 Finns det spår av kulturella mytbildningar som exempelvis en viss symbolik gestaltad i katten?

Ämnesval och forskarreflexivitet

Visserligen är jag en kattälskare, men det är främst ur vinkeln som konstvetare och illustratör som jag kommer att studera bilderna. Att jag både är teoretiskt och praktiskt van vid materialet kan ha betydelse för mitt närmande till bilderna, då jag är insatt inte bara i betraktandet och mottagandet av bilder utan även av skapelseprocessen. Barn- och ungdomskultur ligger mig varmt om hjärtat och att arbeta med illustrationer som hör till berättelser och sagor i alla deras format är alltid spännande. Tanken från början var att undersöka barnboksbilder ur ett kultursociologiskt perspektiv och det är denna tanke som lett mig in i denna undersökning.

Teori & Metod

Illustrationerna kommer från två bilderböcker från 1960-talet och två från 2000-talet, som innehåller katter. I var och en av de fyra böckerna har jag valt ut två bilder, så allt som allt analyseras åtta bilder i uppsatsen. Jag kommer att använda mig av Erwin Panofskys ikonologiska trestegsmetod för att beskriva katterna i de utvalda bilderböckerna, analysera dem och slutligen tolka. Just Panofskys bildanalytiska metod kan med sin noggrannhet hjälpa mig med att beskriva och analysera verken.

Panofskys metod har tre steg där det första steget är beskrivandet av det man ser utan att lägga värderingar på det. Det delas upp i två kategorier: den formmässiga och den expressiva.

Här kommer jag alltså att beskriva illustrationernas färg, form, händelse och objekt för att sedan även beskriva atmosfär, motiv och primära betydelser. I andra steget analyserar jag

6

verket och diskuterar dess innehåll, gestaltning och betydelse. I mitt fall kommer jag även att knyta an bilden till boken med korta hänvisningar till text och layout liksom till berättelsens historia i helhet. Dock kommer jag inte att göra en analys av text och layout. Jag har från början bestämt mig för att fokusera på barnboksbilden och inte barnboken i sig. Dock är förhållandet dem emellan viktigt för att förstå bilden.

I tolkningen kommer jag att ta hjälp av Margareta Rossholm Lagerlöfs receptionsteori.

Men det är också viktigt att tillägga att jag i detta steg är mycket färgad av min samtid och min kulturella bakgrund som svensk kvinna i dagens samhälle. Vad jag tolkar kommer jag därför att försöka skriva i så klar och genomskinlig text som möjligt, det vill säga använda subjektet Jag.

Varför är det viktigt med självreflexivitet i tolkning av barnboksbilder? Ett barn reagerar instinktivt och har ingen eller oerhört liten kunskap om rådande normer inom konst och litteratur. Att då försöka frammana känslan som bilden skapar hos någon kommer att bli mycket viktigt för denna undersöknings syfte då det handlar om att försöka se kulturella spår i denna barnkultur. Receptionsteorin kan vara ett stort hjälpmedel och jag kommer att byta fokus från konstnär till betraktare, i detta fall jag själv. Det är då jag, mottagaren av verket, som också fullföljer bilden. Mycket av nutida konst kan förklaras med receptionsteorin då den ofta handlar om indikationer om något som betraktaren är menad att uppfatta. Man kan då också tala om en idealpublik – konstnären har skapat ett verk för en speciell typ av människor med förkunskaper som gör att de har en förståelse. Vi bli alltså delaktiga i verket i denna teori. Hur kommunicerar verket inom sig själv och med betraktaren? Ser vi in i det som om vi ser på en spegel eller befinner vi oss bland dem som finns avporträtterade?

Då en bild olikt en text är ickediskursiv är den också föränderlig och ordlös och det gör att den manar till olika tolkningar. Bilderna är på så sätt föränderliga och förändras inte minst av kulturen som betraktaren färgas av.

Det kommer att bli intressant att även föra in ytterligare en teoribildning i denna undersökning för att placera in bilderna i sin psykosociala samtid. Jag kommer här att titta på kultursociala mytbildningar som färgar barnboksbilden enligt Roland Barthes semiotiska teori om Mytologier. En myt är enligt Barthes ett kommunikationssystem, ett meddelande, ett yttrande i bilden. Denna teori härstammar från sémiologin som formell vetenskap men också från ideologin som historisk vetenskap. Myten är ett yttrande, ett meddelande till betraktaren.

Roland Barthes ger exemplet med en bukett rosor: Det betecknande är en bukett rosor, det betecknade är passionen och tillsammans utgör de ett tecken i vår kultur som är de

”passionerade” rosorna. Rosorna är alltså inte bara rosor, för så fort de får ett sammanhang blir de ett tecken för sin kulturella samtids associationer till rosbuketten. När jag använder detta på kattillustrationerna kommer jag att se katten som det betecknande, dess utseende och beteende som det betecknade och slutligen konstatera vad detta säger oss: det vill säga vilket tecken som förmedlas till oss.

Avgränsningar

Det var när jag fick skåda några av de mellan två- och tretusen barnboksillustrationerna i Göteborgs Konstmuseums arkiv, som jag bestämde mig för att avgränsa mig till de bilder som

7

varit med på Kattutställningen 2009³. Kattillustrationerna tillhörde flera olika böcker och konstnärer från tidigt 1900-tal till nutid och visade ett brett spann av katter. Då det fortfarande var över trettio bilder så fick jag avgränsa mig ännu mer och kom slutligen fram till att jämföra fyra bilder från 60-talet med fyra bilder från 2000-talet. Detta är intressant då det är ett 40-årigt tidsspann mellan bilderna och trots att en del hade TV på 60-talet i Sverige så går det inte alls att jämföra med den stora mängd av bilder som barnet möter i dagens IT- samhälle.

När jag studerade bilderna som var med på Kattutställningen så märkte jag att 1960-talet var klart representerat med många kattbilder och det var också därför jag valde att jämföra just detta decennium med 2000-talets första, som är så nära nutid som möjligt. Det slutliga urvalet blev två böcker från vardera decenniet som liknade varandra i längd och boktyp.

Att studera bilderna från en bilderbok är problematiskt på så sätt att man missar helhetsuppfattningen av verket. Det bör alltså inte bara vara visuella studier utan även litterära- och layoutmässiga studier. I Sverige har vi en tradition där illustratör och författare samarbetar i utformningen av bilderboken, men förhållandet ord och bild blir ändå annorlunda när författaren och illustratören är en och samma person. I USA menar man exempelvis att en riktig bilderbok bara kan produceras av en individuell bilderboksskapare annars blir det bara en illustrerad berättelse.⁴

Till skillnad från film är bilderboken ett icke-kontinuerligt medium, den saknar möjlighet att direkt avbilda en rörelse och därmed tidens framskridande. Å andra sidan är bilderboken till skillnad från måleri, ett berättande medium, den är sekventiell och vill uttrycka rörelse och tidens gång.⁵

Så när jag närmar mig bilderna i denna uppsats måste jag ha alla dessa tankar med mig.

Det handlar om att jag kommer att rycka ut några bilder ur sitt sammanhang och utvärdera deras uttryck. Mitt syfte och mina frågeställningar tillåter detta genom att jag fokuserar på rent visuella uttryckssätt. Mitt mål med bildtolkningarna är alltså inte att tolka bilderböckerna utan att leta efter kulturella och sociala uttryck i de valda bilderna.

Tidigare Forskning

En bilderbok kommunicerar på två nivåer: den verbala och den visuella. Dessutom riktar den sig till två mottagare: barnet och medläsaren.⁶ Detta gör att forskningen kring bilderboken blir svår och mångfacetterad. Bilderboken liknar en stumfilm men har ingen tidsram och behöver inte läsas i en riktning, man kan även bläddra tillbaka och läsa om. Läsandet av en bilderbok liknar då en hermeneutisk cirkel där läsaren pendlar mellan det verbala och det visuella allt medan förståelsen breddas och blir djupare. Barnet kan läsa en bok om och om igen och varje

3 Kattutställningen var en del av 20-årsfirandet av Barnbokbildens Vänner, en ideell förening som arbetar för att öka kunskapen om barnböckers illustrationer. Det är en vänförening till Göteborgs Konstmuseum och de bilder som förvärvas doneras till museets samlingar. Nu finns fler än 2000 bilder i samlingen. Illustratörerna är från Sverige och Norden. Se Färgkludd eller näckrosor: Barnboksbilder och konsten, red. Håkan Wettre, 2009, i Litteraturlistan.

4 Nikolajeva, 2000, s 89-90.

5 Nikolajeva, 2000, s 201.

6 Nikolajeva, 2000, s 11.

8

gång upptäcka nya saker som gör att varje läsomgång blir unik och breddar den ursprungliga läsningen.⁷

Barnboksbildsforskningen finns och ökar i mängd. Tyngdpunkten ligger hos litteraturvetenskapliga, konstvetenskapliga, pedagogiska och psykosociala studier och inte sällan används allt detta samtidigt när bilderboken undersöks. Det har att göra med komplexiteten bakom en bilderbok då den är en sammansmältning av flera olika komponenter. Bilden samarbetar med texten i varierande grad och i en bra bilderbok brukar man säga att de kompletterar varandra.

Bilderboksforskningen har haft mest aktivitet i Tyskland, USA, Sverige och Danmark och den första utgångspunkten för en bilderboksteori togs på 60-talet i antologin Aspekte der gemalten Welt av Alfred Clemens Baumgärtner (1968) där alla de olika vetenskaperna jag nämnt ovan togs i aspekt. Denna undersökning ligger idag till grund för den mesta bilderboksforskningen. Bilden i Barnboken, en svensk antologi, kom 1977 och 1985 kom även I bilderbokens värld 1880-1980, en bok där man undersöker olika sidor hos bilderboken.⁸

Några stora namn som annars finns att nämna i Sverige är Maria Nikolajeva som skrivit två större verk Bilderbokens pusselbitar och Barnbokens byggklossar och flertalet andra inom samma ämnesgrupp. I Bilderbokens pusselbitar går hon igenom alla olika sorters bilderböcker och förklarar hur man kan gå tillväga när man forskar kring dem. På lite senare år har även Ulla Rhedin kommit att bli ett namn med böcker inom ämnet Bilderboken: På väg mot en teori och en senare fortsättning Bilderbokens hemligheter. Rhedin fortsätter att utforska analysmetoder för bildeboken och ifrågasätta dess roll i samhället.

En forskare som behandlar bilderbokens samband med utvecklingspsykologi är Ellen Handler Spitzs bok Inside Picture Books (1999). Här skriver hon om bilderbokens terapeutiska inverkan på barn. Spitz är konsthistoriker och lägger tyngd på bilderböckernas budskap.

Uppsatsens disposition

I första delen av undersökningen kommer jag att redovisa fakta som belyser barns perception av bilder och också om kattens symbolik. Dessutom kommer jag att nämna kattens närvaro i bilderböckerna genom att visa på gestaltningar av några kända katter. Detta gör jag för att skapa större förståelse för den efterföljande analysdelen.

Uppsatsens centrala del är bildanalyserna. Åtta bilder från fyra böcker kommer här att analyseras och det hela sammanfattas i den avslutande diskussionen. Illustrationerna finns med i uppsatsen och bildtexterna som finns på bilderna i tryckt version, i bilderboken, finns att läsa i noterna. Jag kommer att analysera bilderna i ordningen äldst till yngst och efter varje bildpar från var och en av böckerna har jag en kortare diskussion. I den sammanfattande diskussionen i slutet jämför jag sedan bilderna och reflekterar över vad som framkommit genom analyserna.

7 Nikolajeva, 2000, s 13.

8 Rhedin, Ulla, Bilderboken: På väg mot en teori, Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm 1992, s 14-15.

9

Bakgrund

 Barnboksbilden historiskt

Forskare anser att den första bildförsedda boken riktad till barn var Der Seele Trost från 1478 och den kom bara ett decennium efter att de första böckerna tryckta med träsnitt utkommit i Tyskland. Under 1500-talet utges ABC-böcker men först år 1690 utkommer vad många anser vara den första regelrätta bilderboken för barn: Curioser Spiegel. Det finns dock en delad mening om detta och andra menar att Orbis sensualium pictus från 1658 är bilderbokshistoriens startpunkt. På 1700-talet förändras synen på konstnärens eget skapande och det originella och unika och upphovsmannaskapet individualiserades. Lagar för att skydda konstnärerna från plagiat kommer. Det är också på 1700-talet som nya tankar kring barndom och pedagogik slår rot.⁹

På 1800-talet uppstår nya bilderboksgenrer, den moraliserande och sentimentala barnboken förlorar sitt grepp och satir och karikatyrfigurer letar sig in. Antihjältar såsom Pelle Snusk (Der Struwwelpeter, 1845) uppstår och de råkar ut för bisarra och extraordinära händelser.

Den moderna bilderbokens födelse inträffar så mellan åren 1845 och 1900 i gestaltningen av toy books. Dessa böcker var tunna och tryckta i massupplagor och bilden och färgen var här bärande element. Tryckaren och grafikern Edmund Evans hade lycktas övertala konstnären Walter Crane att börja göra toy books och, påverkade av William Morris och Arts and Craft’s rörelsen började de tillverka böckerna. Flera konstnärer följer sedan i deras spår och bland annat Randolph Caldecott förtjänar att nämnas, då han ändrade hela bilderbokskonceptet genom att använda rörelse i bilderna och iscensätta de annars tidstypiska barnramsorna som om det vore teater. Caldecott använde i större utsträckning texten som inspiration och utgångspunkt för sina mer tolkande och psykologiskt förankrade illustrationer. I Sverige kan 1882 kännetecknas som ett märkesår för bilderboken då Barnkammarens Bok ges ut med illustrationer av Jenny Nyström.¹⁰

1900-talet breddade bilderboken i uttryckssätt och flera olika åldrar blev nya målgrupper.

Själva bildmediet utvecklades och det gick att ändra format, textplaceringar och ha fler färger till mindre kostnad. Bland annat Elsa Beskow stod för idylliska barnböcker som ges ut under början av seklet fram till 30-talet. Efter Andra Världskriget kommer en ny sorts bilderböcker som är mörkare och mer realistiska och man börjar åter importera böcker som skapar nya influenser även bland svenska tecknare. Så från 50-talet och framåt breddas produktionen avsevärt och 60-talet var ett mycket aktivt decennium vad gäller bilderböcker. Nu börjar man också debattera könsroller i böckerna och det gör att yrkesmammor börjar synas i bilderboken, liksom några få hemmapappor. Från 70-talet och framåt får böckerna en realistisk inriktning som behandlar samhälleliga och sociala frågor medan 80-talet kan ses som fantasyns och sagans stora återintåg.¹¹ På senare tid har bilderboken blivit mer utpräglat estetisk och uttalat icke-pedagogisk. Det har gjort att den har gått mot att bli mer komplex och mångtydig än tidigare. Förändringar i gestaltningen och större tolerans för drömmar och livsfrågor ligger till grund för detta. Den psykosociala realismen utökas med en psykologisk-

9 Rhedin, 1992, s 26-32.

10 Rhedin, 1992, s 42-51.

11 Kåreland, Lena, Möte med barnboken, Natur och Kultur, Stockholm 1994, s 24-35.

10

symbolisk realism som gestaltar drömpsykologiska och djuppsykologiska innehåll från det omedvetna.¹² Bilderboken blir mångbottnad.

 Barnets århundrade

Denna uppsats låter sig inte skrivas om jag inte nämner barnens situation historiskt. Enligt Lena Kåreland i Möte med barnboken låter hon oss nämligen förstå att 1900-talet har varit barnets århundrade.

Förändringen som skett under det senaste seklet har fullständigt förvandlat barnens tillvaro då det under 1800-talet var 40 % risk att barnet skulle dö innan 5 års ålder och de blev ofta föräldralösa och fick vandra omkring och tigga för att få mat. I och med att det allmänna välståndet ökade kunde ett barnbidrag införas 1937 för behövande och från och med 1948 blev det bidraget allmänt.

Det svenska folkhemmet har vuxit fram under 1900-talet och blivit en central del av människors liv. Det har fört med sig en stor förändring i barnens sociala och ekonomiska situation. Samhället har försökt ge alla barn, oavsett social situation, en likvärdig utbildning och tryggad uppväxt. I och med detta har också det kulturella utbudet av böcker, film, teater, musik och annat spridits till alla på en helt annan skala än under tidigare århundraden. 1970 blev barnlitteratur ett universitetsämne och ingår sedan dess i utbildningen av svenskalärare.

1974 tog riksdagen fram en kulturproposition för just barnen och för att stimulera barnkulturen. I början av 1990-talet blåste man liv i barnkulturdebatten igen och den har sedan dess varit mer och mindre aktuell fram till idag, 2011.

Under upplysningstiden var barnet bara en blivande människa, en liten människa medan man under romantiken börjar ge barnet ett egenvärde i sig. Hur vi betraktar barn har ändrats oerhört då man under 1600-talet ansåg att barnen var syndiga från födelsen och deras vilja skulle kuvas med fast och sträng disciplin. Redan vid tio års ålder fick många försöka tjäna sitt eget uppehälle och barnarbete förekom ända fram till 1912 då det infördes en lag om att en pojke måste ha fyllt 13 och en flicka 14 innan de kunde få anställning. Sedan 1977 års arbetsmiljölag får barn inte anställas förrän efter 16 års ålder. Något som man dock måste räkna in i denna historia är att Sveriges befolkning under 1700-talet bestod av en tredjedel barn medan de på 1990-talet bara stod för en femtedel av befolkningen.

En annan stor skillnad är kvinnornas ställning som förändrats och då de flesta idag arbetar utanför hemmet blir också barnens uppväxt annorlunda. Många växer upp i tätorter och städer och befinner sig till större delen med så kallade professionella barnuppfostrare på förskolorna.

Dessutom får de tidigt möta andra kulturer i och med de många semesterresorna och man brukar säga att efter Andra Världskriget så har barnens värld vidgats mer och mer för vart år, både socialt och kulturellt.¹³

Under 90-talet och framåt blir stress en vardag för många föräldrar som måste fylla fyra roller i samhället: Föräldrarollen, yrkesrollen, fritidsrollen och medborgarrollen. Detta kan bli konfliktfyllt både i förälderns och i barnets tillvaro. Barnen blir dessutom mer isolerade från de vuxnas arbetsmiljö vilket gör att deras lekande blir annorlunda då de inte kan härma sina föräldrars yrkesroller. Bildspråket blir också mer viktigt än någonsin tidigare eftersom bilder numera är en viktig byggsten i den mänskliga kommunikationen. ¹⁴ TV, reklam, internet, tidningar, mobiler, spel och även skolmaterial tillhandahåller ett konstant bildflöde och barn idag är mycket vana vid detta.

12 Rhedin, 2004, s 154-155.

13 Kåreland, 1994, s 13-16.

14 Kåreland, 1994, s 17.

11

Barns perception av bilderböcker

Hur kan man undgå att se, att fabeln bedrager dem, på samma gång den roar dem, att de, vilseledda av lögnen, låta sanningen undgå sig. Och att just det, som gör lärdomen roande, hindrar dem att draga nytta av den! Fablerna kunna undervisa vuxna människor, men till barnen måste man säga den nakna sanningen. Så snart man täcker den med en slöja, besvära de sig icke med att lyfta densamma.¹⁵

Dessa bekymrade ord skrev Rousseau ner redan på 1700-talet och menade bland annat att La Fontaines fabler fördunklade ”sanningen” istället för att klargöra den för barnen.

Detta är tankar som helt verkar ha lämnat oss i dagens samhälle. Att djur förmänskligas på det sätt vi ser i bilderböcker har inte desto mindre varit en debattfråga under lång tid. Man har bland annat menat att barnet inte har det kritiska tänkandet och därför inte kan skilja mytbilder från verklighet. De är i färd med att orientera sig i sin omgivning och varje bild formar därför deras begrepp och värderingar. Det har alltså ansetts viktigt att uppmärksamma vilka bilder av verkligheten vi ger barnen.¹⁶ För vad förmedlar de genom att göra djuren mänskliga – eller människorna till djur?

Det finns hela tiden en avsändare och en mottagare. Lars Peterson menar i antologin I bilderbokens värld 1880-1980 från 1985 att illustrationen är viktigare i bilderboken är texten då barnet själv tittar igenom boken flera gånger efter att en vuxen läst den för dem en gång.

Det är bilderna som utgör deras upplevelse utav boken. Även om boken som helhet är ett verk med lika stor betoning på text och bild så är det i praktiken bilderna som har den största funktionen för barnet. Bilden är alltså inte bara ett fönster till texten utan ett visuellt tilltal i sig.¹⁷

Hur bilderboken används och uppfattas har betydelse för perceptionen av den. Under 1800-talet så läste man bilderböckerna tillsammans med hela familjen i det borgerliga hemmet. Tanken med litteraturen var att den skulle förena familjen. Det var då fadern i huset som läste högt men allt eftersom högläsningen flyttade in i barnkammaren tog också modern över högläsningen. Det var vanligt att man i bilderböckerna avbildade berättarsituationen och då satte in läsningen i ett socialiserande sammanhang.¹⁸

I början av 1900-talet började Ellen Key och Carl G Laurin fundera över barns förhållande till bilder och de kan anses vara förkämpar för barns psykologi kring bilder.¹⁹ Upptäckten av barns egna bilduttryck och bildupplevelsens förhållande till detta växte fram.

Ellen Key skrev Barnets århundrade och talade om ”Det kännande och kompetenta barnet”. I början av seklet är barnen i bilderböckerna elaka och olydiga eller snälla och lydiga och de betecknas rakt över som ”gnällspikar”. Under andra hälften av 1900-talet har bland andra Astrid Lindgren hjälpt till att ge en annan bild av barnet. De är inte längre elaka, olydiga och busiga utan möjligen självständiga, nyfikna och vilda. Framförallt leker de, drömmer, tänker, frågar, undrar och går på upptäcktsfärd i fantasin eller vardagen.²⁰

Det har gjorts undersökningar i hur barn tar till sig bilder och bland andra Marianne Haubold gjorde detta redan på 1930-talet. Då kom man fram till att barnen uppfattade

15 Hammar, Ulla, “Djurboken som samhällsbild: Exemplet Scarry”, Bilden i Barnboken, red. Lena Fridell, 1982, s 109.

16 Josefsson, Birgitta, “Bilderbokens bild av verkligheten”, Bilden i Barnboken, 1982, s 137.

17 Peterson, Lars, ”Om upprorets lust och en frigörande bananrevy”, I bilderbokens värld 1880-1980, red.

Kristina Hallberg & Boel Westin, Liber Förlag, Stockholm 1985, s 165-168.

18 Hallberg, Kristin, ”Bilderbokens barn – drömmens och verklighetens resenärer”, I bilderbokens värld 1880-1980, 1985, s 11-15.

19 Lindgren-Fridell,1982, s 10.

20 Rhedin, 2004, s 51.

12

bildernas helhet före detaljerna, men att det berodde på att barnen i förväg varit bekant med de bilder som då visades. Barn börjar annars bilduppfattningen med detaljerna och bygger på så vis upp en sammanhängande bild. Barnen beskrev linjers spänning: lugna, rörliga eller

”störtande” linjer, vilket hjälpte dem att urskilja bildens olika delar. Barnen försökte förvandla bildens lugnare former till mera rörelsefyllda och ”bredvidliggande” ytor försköts till

”efterliggande” i ett tidsmässigt system. De mindre barnen lockades av mörka partier i bilderna (försöket gjordes med barn som var 8, 12 respektive 16 år gamla). Det minsta barnet ville ha tydliga linjära bilder, tolvåringarna tyckte om ”måleriska bilder” - om de var tydliga, medan sextonåringarna ville ha mer realistiska bilder. Under 1960-talet gjorde man liknande undersökningar och fann att barnen responderade på liknande sätt, och det verkade vara en del i individens utveckling att känna en förkärlek för realistiska bilder allt eftersom de blev äldre.

Detaljglädjen fanns främst hos unga barn upp till tolv år som ville att bilderna skulle fylla hela ytan. Enkelt översatt kunde man se att de bilder som var mest omtyckta var de föreställande bilderna, surrealistiska bilder hamnade i mitten och längst ner på skalan de informativa bilderna och de abstrakta. Även under 1970-talet fick man liknande svar, då man undersökte barns bildperception i grundskolan. Bilderna föredrogs när de hade tydliga konturer, karaktäristiskt återgivna föremål och var färglagda. Färgbilderna skulle också gärna ha bjärta färger och djupa kontraster, alternativt verklighetstrogna färger för de äldre barnen. De mindre barnen ville ha ”plana” bilder medan äldre kunde tänka sig att se mera rumsdjup.

Undersökningarna visade att barn i samma ålder tyckte om samma typ av bilder. Man kunde inte se någon skillnad mellan könen.²¹

Katten och bilderboksbilden

Katten kom till Norden relativt sent, troligast runt 500-talet e. Kr. Den hade då redan fått stämpel som en symbol för demoni på kontinenten. Man är inte säker på hur denna stämpel kom till, men det kan ha att göra med kattens nattvanor och lysande ögon. Särskilt svarta katter har fått bära syndstämpeln. Som det enda fyrfotadjur i vår nordiska fauna som kan bli helt kolsvart kan det ha berott på att detta väckt obehagliga associationer. Steget från det till att katten skulle vara i pakt med djävulen själv och hans hantlangare, häxorna, är inte långt.

Det var i svensk folktro ganska vanligt att en katt som uppnått sju eller nio års ålder blev besatt av djävulen och förvandlades till en häxa. I Danmark ansåg man att häxorna red på katter till Hekkenfelt såsom de svenska häxorna åkte på kvastar till Blåkulla. Dessutom bör man vara misstänksam mot alla främmande katter som kommer till ens hem och tycks vilja slå sig ner där. Speciellt om det är på en torsdag och katten är svart.²² Men katten är också symbol för gudomar, som den egyptiska gudinnan Bastet som har katthuvud eller den nordiska gudinnan Freja som låter sin vagn dras av katter.

Jag har valt ur några välkända katter från bilderbokslitteraturen som exempel här nedan.

Det är katter från Frankrike, Sverige och USA och med detta urval vill jag visa på både den historiska och kulturella bredden som finns. Att det blev just dessa är slumpmässigt urval.

Mästerkatten i stövlar är ett lysande exempel på en känd bilderbokskatt som otaliga gånger blivit illustrerad av olika konstnärer. Gustave Dorés mästerkatt från 1860-talet är en av de mer kända. Mästerkatten är en berättelse om hur världen låter sig luras därför att den vill

21 Lindgren-Fridell, 1982, s 14-23.

22 Swahn, Jan-Öjvind, Klassiska symboler: en uppslagsbok, Ordalaget bokförlag, Tryckning Norhaven A/S Danmark 2006, s 106-107.

13

bli lurad och ger ”barnet hopp om att också den beskedligaste kan ha framgång i livet”.

Mästerkatten är en katt som från början anses vara värdelös men som visar sig vara det bästa som hänt ägaren.²³ Kattens demoniska drag har här blivit till listighet och intelligens. Åter och åter genom århundradena, sedan den nedskrevs för första gången på 1600-talet, har berättelsen om denna katt tecknats om och alldeles nyligen tog sig mästerkatten in i den rörliga bildvärlden i filmerna om träsktrollet Shrek.

En annan känd katt är Pelle Svanslös som sedan sin födelse 1939 blivit omillustrerad ett flertal gången av flera olika illustratörer. Denna katt är en förklädd människa som blir hånad för att han är annorlunda, och det handlar

mer om mänsklighet än om porträttet av en katt. I bilden från 1950-talet, som finns med här till höger, är Pelle ritad som serie och han är svartvit där ena ögat är svart.

Han har ett kraftfullt rörelsemönster när han blir upprörd (den mittersta bilden). Om man betraktar hur Pelle Svanslös skildras av senare tecknare, som Listbeth Holmgren-Thor 1972, så har Pelle fått ett helt annat utseende där han är ljusgrå och har en röd rosett kring halsen. Han har då fått ett timidare utseende och utstrålar oskuldsfullhet, och den karaktäristiska svarta fläcken vid ögat har försvunnit.

Ännu en som framgångsrikt använt sig av katter i bilderboksvärlden är Richard Scarry då han visar upp ett helt fungerande samhälle där katterna bor. Katterna i denna värld har inga djuriska drag utan är fullständigt mänskliga, de bär kläder, talar och har vanliga jobb. I Scarrys bildvärld finns många samtida och kulturella myter beskrivna, som den borgerliga

kärnfamiljen. Ulla Hammar har beskrivit detta i antologin Bilden i barnboken från 1982.²⁴

23 Bergstrand, Ulla, ”Det var en gång – om mötet mellan sagan och bilderboken”, I bilderbokens värld 1880-1980, 1985, s 157-162.

24 Hammar, 1982, s103, 112-113.

Bild 1: Einar Norelius, Pelle Svanslös, 1950-tal. Eget foto.

14

Bildanalyserna

Här nedan kommer beskrivningar och analyser av de utvalda illustrationerna. Då jag inte analyserar de tillhörande texterna mer än i anslutning till bilderna så kommer de inte vara i fokus här. Men bildtexterna finns att läsa i noterna.

1960-talets katter

 Oskar Katt

Oskar katt är en bok från 1963 som är skriven av Eva von Zweigbergk och illustrerad av Sven Ljungberg. Den handlar om katten Oskars vardagsliv och han är en vanlig katt som gillar att göra allt vad katter gör. I bokens text svarar han som en människa men på en katts vis.²⁵

På bilden ser vi en katt med svart överdel och vit underdel. Den slickar sig på tassen och sitter på en stig. Bakom honom blommar vita och blå blommor och de har många blågröna stjärnformade blad. Katten är mycket centrerad i bilden och blommorna bakom honom förstärker detta genom att ringa in honom i bakgrunden. Bilden består av naturnära färger, såsom grönt, blått,

brunt och beige. Katten står ut från bakgrunden genom att vara svartvit men har ändå blåbruna skuggor som ökar kontakten med omgivningen.

Det går inte att missta sig på att bilden vill visa en katt. Hur den sitter på baktassarna med svansen i en krok bakom eller runt sig och frambenen placerade långa och synliga framför kroppen. Här är huvudet nedböjt men man kan ändå se öronen, springan som visar ögat och morrhåren. Färgerna binder samman bilden på ett harmoniskt sätt, det blå återkommer i skuggorna på katten och i växternas blad, likaväl som den skiner i lupinernas blomblad. Det bruna gruset på stigen harmoniserar med kattens svarta rygg där en stor fläck får en grusaktig nyans för att förmedla blänket i pälsen. Katten verkar nöjd, den sitter stilla och slickar sin tass, tvättar sig på det ständiga sätt som katter gör. Det är ett renligt och samlat djur som Sven

25 Oskar ser efter om du har mera strömming. Men om inte, så sätter han sig tillrätta igen och krasar i sig de tre huvudena också. Sedan börjar han tvätta sig. Nu är han snygg och belåten.

- Jag trivs här, säger Oskar. Råttorna går till och från, men det finns ju annat. Jag är katten som bor för mig själv och får servering en gång om dagen. Dom lurar inte in mig i främmande stugor. Man är väl en fri katt.

- Jag är ett hittebarn, säger Oskar. Dom hittade mig utanför grinden för några år sedan. Jag kom från skogen och var hungrig. Bara barnet var jag då. Jag är född i stan, men min mamma kommer jag inte alls ihåg. Någon tog ut mig till landet, men sen tog ingen in mig igen. Då blev jag hittad av dom som jag bor hos nu och kom till stan igen. Men på sommarn är jag här. Det är barndomshemmet för mig. Jag känner alla ställen, och jag håller minsann efter…

Bild 2: Sven Ljungberg, Oskar Katt, 1963. Eget foto.

15

Ljungberg visar oss. Han har gjort illustrationerna som träsnitt och därför har de också fått de tydliga, robusta och stelare dragen som tillhör det mediet. Färgerna blir också relativt oblandat klara och skuggorna noga förutbestämda.

Bilden känns förutsägbar och sluten i formen. Det är en uppvisning av en katt, såsom en katt skulle målas symboliskt, en monumental katt. Den tillför inga nyheter, den ger inga överraskningar. Bilden är stilla, det finns ingen rörelse, inte en vindpust. Skuggor och linjer är hårda och övergångarna kraftiga. Det är en harmonisk bild med mycket form men inte en som jag skulle ha förknippat med en barnbok. Den tänkte betraktaren, barnet, blir i det här fallet erbjuden en statisk bild helt avskild från lek och rörelse.

Katten är gestaltad med vetenskaplig korrekthet och visar inga tecken på att ha en specifik karaktär. Det är en anonym kattbild vi ser trots att det är huvudrollen som avbildats. Närvaron finns där, vi som betraktare är tillåtna att titta men vi är inte inbjudna att vara med i bilden.

Oskar Katt tittar nämligen ner på sin egen tass eller blundar. Han sänder ut lugn och trygghet men också ett visst avståndstagande. Miljön bakom katten är inte integrerad i bildberättandet utan utgör mer en ramliknande bakgrund åt katten. Stigen är något svängd vilket förstärker centralperspektivet i bilden. Vi ser den lite snett ovanifrån medan vi däremot ser katten rakt från sidan. I bakgrunden kan vi dock utläsa vad det är för årstid då vi ser att lupinerna blommar och gräset är grönt. Men inte heller detta har någon större signifikans i samspelet med katten. Bakgrunden stärker bildens symmetri men bidrar inte till själva kattskildringen.

Sven Ljungberg har fyllt ut hela bilden runt katten men stämningen är ändå mycket lugn och avkopplande, den känns inte överfylld av information.

Vi bläddrar en sida och kommer till nästa uppslag som även här består av en sida text och en sida bild. Då dessa bilder direkt hör ihop och båda fanns i samlingen så har jag valt att ta med dem. Bildtext även här i fotnot.²⁶

I denna bild visas en katt tre gånger, det ser ut som om det är samma katt som gör olika saker eller så är det tre katter som ser likadana ut. Men jag utgår ifrån att det är en och samma då det inte förekommer fler katter någon annanstans i boken. Katten stryker sig mot benet på en kvinna, han ligger och sträcker ut sig på mattan och han sitter och äter ur en skål under den blå bänken uppe till höger. Golvet är schackrutigt i rött och beige, mattan randig och flerfärgad på ett sätt som för tankarna till en trasmatta. Matte står med ryggen mot händelsen, vi ser bara hennes ben. Hon har en röd kjol med mönster av blå fåglar och tofflor eller träskor på fötterna. Hon står vid spisen, till höger om henne ser vi vreden till spisens plattor. Spisen är beige och köksbänken blå. Det är bara Oskar Katt som är riktigt svart och vit.

Bilden är gjord med samma teknik, det vill säga träsnitt, vilket gör att även denna bild är uppbyggd av relativt statiska former. Den har även samma färgspel som den första men här har även en klar röd färg tillkommit.

Bilden har en varm och lugn stämning. Det är tryggt och avslappnat. Oskar kan röra sig runt i köket och göra som han vill och när han blir hungrig är det bara att stryka sig mot Mattes ben och äta ur skålen. Som betraktare känner jag igen hur katten beter sig, den har ett

26 …andra katter så dom vet sin plats. En som hette Snoppen skrämde jag till skogs så han kom aldrig mer igen.

- Stackars Snoppen, säger du.

- Han har säkers hittat något annat bra hus, säger Oskar kyligt.

Om en katt tar på sig sin bästa min och ser hungrig ut blir han nästan alltid bjuden. Åtminstone på en slick mjölk. Då ska man äta upp och se tacksam ut. Så får man mer. Sen spinner man litet och stryker sig mot fruns ben. Är det så att man har sett sig omkring och tycker att huset passar är det bara att gå in och lägga sig på kökssoffan. Sedan kan man lugnt stanna. Om det inte finns hund förstås. De flesta människor tror att det är tur när en katt kommer av sig själv. Snoppen har nog ordnat det för sig.

16

typiskt rörelsemönster och normala vanor. Det är förutsägbart för mig men också igenkännande.

Även i denna bild är Oskar Katt mycket central för betraktaren, men här finns även en tidsaspekt i bilden. Oskar rör sig och vi får se hur han äter, sträcker ut sig på mattan och stryker sig mot Mattes ben. Vi ser inte mer av kvinnan än benen, vi befinner oss alltså i kattens blicknivå. Matte är anonym och vi förknippar henne med mat och värme. Hon har gett Oskar mat i sin skål och bilden ger även en känsla av att hon ibland sträcker sig ner och klappar honom men hon är annars statisk i tidsaspekten.

På denna bild är inte Oskar Katt avskärmad från betraktaren som i den förra. När han ligger på mattan ger han oss en blick som frågar om vi inte vill klia honom på magen. Han ser mjuk och varm ut. Men han är också mycket sluten från oss på de två andra gestaltningarna där han blundar eller är helt bortvänd från oss. Bakgrunden är mer integrerad i den här bilden, den finns där för att framhäva kattens beteendemönster. Hur han äter, hur han är med människor och hur han sträcker ut sig och vilar på mattan. Jag skulle vilja hävda att bakgrunden på denna bild är oumbärlig för meddelandet den vill ge till betraktaren, den bidrar här till personskildringen utav Oskar Katt. På detta sätt kommunicerar bilden kattens vanor till betraktaren.

Bild 3: Sven Ljungberg, Oskar Katt, 1963. Eget foto.

17

 Diskussion

Allting visas ur kattens perspektiv och vi får följa med som en betraktande och en frågande betraktare, nästan som en journalist. Vi får reda på Oskars tankar och hur hans liv är men det är ingen direkt händelse som för berättelsen vidare. Kattens kön är bestämt i texten men har ingen betydelse för bilderna.

Bilderna är visade ur kattens perspektiv. Det vill säga att perceptionsvinkeln är i samma ögonhöjd som kattens även om vi skådar honom utifrån. Vi ser allting från samma plan som han själv. Detta gör att vi kliver in i hans värld och upplever den så som han upplever den.

Perceptionsvinkeln är alltså en spegelvariant, där vi som betraktare är osynliga men ändå i samma nivå som katten och upplever hur det är att vara katten. Enligt Ulla Hammar i antologin Bilden i Barnboken är detta en så kallad djurpsykologisk bok. Den djurpsykologiska boken är besläktad med den fotografiska djurbilderboken, där vi får en objektiv beskrivning av djurets beteende och vanor och djuret också är fotografisk avbildat. I denna bok är berättelsen subjektiv, det vill säga psykologisk, då vi ser omvärlden genom djurets vinkel. Det talar och tänker som en människa men uppför sig och reagerar annars i enighet med sin riktiga natur. Denna katt är fotografiskt avbildad på så sätt att den är korrekt i sin fysiologi och färg men även psykologiskt på ett sätt som ansågs kunna fördjupa barnets, mottagarens, sympati för djur.²⁷

Jag kommer alltså att dra slutsatsen att Oskar katt är illustrerad för att förstärka barns kunskap om katten och även deras förståelse för djur. Bilderna är naturalistiska för att vara så pedagogiska som möjligt. Men mediet som använts, träsnitt, får bilden att rikta sig till en vuxen snarare än ett barn i sitt uttryck. Färgen är naturnära och hade kunnat passa äldre barn men bildens innehåll verkar ändå vilja rikta sig till ett litet barn som orienterar sig i sin omvärld. Det är denna tvetydighet som också gör illustrationerna svårplacerade, de verkar vara osäkra på sin målgrupp och tappar fokus.

Vi ser det betecknande som katt i bilderna. Djuret har omisskänneliga attribut såsom öron, morrhår, svans, fyra ben och hela kroppen är fotografiskt avbildad. Det betecknade här är hemma och hus, vi ser den i hemmamiljön och det är denna typ av katt som är intressant för illustratören att framhäva. Tecknet för illustrationerna i denna bok är därför Huskatten.

27 Hammar, 1982, s 103-104.

18

Bild 4: Kerstin Hedeby, Drömbok, 1967. Eget foto.

 Drömbok

Denna bok är skriven av den produktive Lennart Hellsing och är illustrerad av Kerstin Hedeby, 1967. Boken är upplagd så att det skulle kunna vara en dröm som pojken har. Den börjar nämligen och slutar med att han sover och däremellan hoppar vi mellan olika händelser, när det är jul och påsk, när han är i hönshuset eller i trädgården. De två illustrationer som är med i denna undersökning är en bild från stranden och en från brasan på kvällen. På båda är en randig katt närvarande, katten nämns aldrig i texten och har därför inget namn. Också pojken är anonym då vi aldrig får reda på vad han heter.

Texten till bilduppslaget befinner sig, i tryckt version, längst ner på vardera sidan över den gula sandliknande ytan.²⁸

Till vänster sitter en pojke ner på rumpan och har benen tätt intill sig, han är naken men har en blå mössa på huvudet. Han petar med en pinne i ett hål i den sandfärgade marken.

28 Snart är det sommar i morgon eller nästa år!

Då går vi till stranden där gör vi hål i stranden det gör ingenting det är bara sand överallt.

Brunt vatten kommer i hålet det skvalpar lite när man rör vattnet är tjockt av sanden.

Man kan röra och röra med spaden det kan bli en sockerkaka – nej, en sandkaka bara.

19

Sanden upptar nästan hela bakgrunden över hela uppslaget, utom en lätt konkav form av blått längst upp som jag förknippar med hav. På marken bakom pojken ligger något grönt - som kan vara hans skugga, en socka och en röd randig tröja. Andra halvan av bilden, den högra, upptas av en randig katt som står och tittar mot pojken. Den har tjocka lila morrhår och står på något turkos – även detta kan vara en skugga. Framför katten, mot betraktaren till ligger något som liknar en flerfärgad filt i pastelltoner av rosa, blått och orange. Kattens ögon är klart blå, liksom pojkens, och han har ett ljust ansikte i gul ton. Kroppen är kraftfullt randig i orange, som en tiger. Kattens öron är små och rundade och svansen kort och tjock. Han står stelt och ger inga direkta känslouttryck.

Mediet är vattenfärg, blyerts och krita och bilden får en rå och naivistisk känsla.

Vattenfärgen har fått flyta ut på ett osminkat sätt och kritan gör att linjerna blir hårda och barnsligt klumpiga. Betraktaren får känslan av att det är ett barn som har gjort bilden och kanske är det också meningen. Illustratören verkar ha velat möta barnet genom att göra bilden fri från sofistikerade linjer och färgtoningar och istället låter hon färgerna vara klara och oblandade vilket ger grälla och skarpa kontraster. Den näst intill ceriserosa färgen hon använt till pojkens hud för exempelvis mina tankar till ett barns symboliska tänkande då de har en tendens att förknippa en färg med saker: Så som att en ljushyad människas hud är rosa - och det kvittar vilken ton rosa det är, bara den är rosa så blir det rätt.

Känslan av sommar en dag på stranden är påtaglig. Det är varmt och stilla, världen utanför finns inte närvarande, det är bara pojken, katten, sanden och havet. Inget stör. De vuxna är antagligen precis utanför bilden, för det känns tryggt och som det ska vara. Barnet sitter lugnt ner och gräver i sanden. Även katten står lugnt bredvid och tittar på, den verkar lite nyfiken och undrande samtidigt som jag får en känsla av att katten vakar över den lille pojken. Spännande nog har illustratören här valt att ha med en katt trots att texten inte beskriver en katt någonstans. Hade man valt att utelämna katten i bilden hade dock pojken blivit mycket ensam, men i och med att katten är närvarande blir bilden lugn och trygg.

Bakgrunden funderar som en fond till samspelet mellan pojken och katten i bilden medan det i texten egentligen bara är bakgrunden som beskrivs. Illustratören har alltså lyft fram ytterligare en dimension i berättelsen.

Mottagaren av bilden möts alltså av ett lugn och antagligen också av ett igenkännande av att gräva i sanden på en strand en sommar. Dock har jag inte sett många katter på stränderna i mitt liv, de brukar helst vilja hålla sig långt undan vatten. Detta gör att katten blir mer av en andlig närvaro för mig som likt en skyddsängel och vän vakar över den lilla människan. Den är helt könlös och avpersonifierad. Som betraktare ser vi verket utifrån och vi är likt katten en tyst närvaro i pojkens drömmar. De bjuder inte in oss till deras värld, pojken har blicken fäst vid sanden och katten ser mot pojken. Vi betraktar de båda från sidan, avskärmade men samtidigt i nivå med pojken och katten. Tröjan och sockan ser vi dock ovanifrån vilket förstärker känslan av att ett barn skulle kunna ha illustrerat bilden.

Barnet har blå mössa och kort hår vilket står som tecken för pojke i de västerländska mytbildningarna. Det är en vedertagen myt även om den ofta inte stämmer. Det är helt enkelt ett naket barn som lika gärna kan vara flicka som pojke men vi vet ändå att det enligt kulturell norm är en pojke med kort hår och blå strandmössa. Katten är vän och betraktare av huvudpersonen och händelsen, dess närvaro är viktig för att göra barnet mindre ensamt och mer delaktigt i ett större sammanhang. En vuxen hade avbrutit denna dröm med sin närvaro och forcerat sig in i händelsen på ett allt för påtagligt sätt. Andra barn hade också ändrat händelsen och känslan är att pojken är i centrum, i sitt universum, sin dröm och sin egen värld.

20

Katten återkommer några gången i boken men nämns som sagt aldrig. De båda bilder som jag har valt att ha med i denna undersökning påminner mycket om varandra både i komposition och i att pojken och katten har en synlig relation. Texten på detta bilduppslag står i den trycka versionen i de ljusare runda cirklarna på bilden, under pojken och katten.²⁹

Den andra illustrationen är alltså denna kvällsbild som är det sista uppslaget i boken och den näst sista bilden. Pojken och katten ligger här på var sin cirkel och uppe till höger i bilden ser man nederdelen av en kakelugn, där kol glöder i öppningen. Cirklarna tolkar jag som mattor på ett kallare trägolv. Det är en bild med starka kontraster i färgerna, det är mycket svart och en del gråbeige mot skarpa detaljer av rött, orange och blått.

Pojken har blå pyjamas på sig och blond lugg i pannan. Han ligger ner på mage med händerna till stöd för hakan. Han tittar rakt mot höger i bild där katten ligger. De båda har en rund beige matta att ligga på och de är utsträckta, långa och platta. Katten är randig i orange och lila men annars är han svart i det skumma ljuset. Ögonen verkar vara stängda och katten ligger utsträckt på mattan med tassarna framför sig. Vi ser en horisontlinje längst bak i bilden där en orange linje från ljuset i kakelugnen lyser upp mötet mellan golvet och väggen. Väggen är kolsvart längst till vänster för att bli ljusare ju närmare kakelugnen den kommer. Som sagt står kakelugnen till vänster, det är en

rund modell med svängda ben och öppna luckor där det ligger kol som glöder. Vi ser bara nederdelen av kakelugnen. Centrum i bilden ligger mellan pojken och katten. De ligger och halvsover/myser på mattorna medan elden sakta brinner ner.

Sommarstranden på förra bilden verkar långt borta, kanske är det höst eftersom mörkret är så kompakt och eftersom man eldar i kakelugnen.

Åter igen ser vi hur pojken symboliseras av myten blått – iklädd sin blå pyjamas och med sin korta

frisyr som bara är längre i luggen så vet alla som är bekanta med den västerländska kulturen att detta är en pojke och inte en flicka. Katten är lika tyst här. Den har inget kön och ingen personlighet – den är bara lugn, sövande, och förstärker stämningen som redan kommer från brasan i kakelugnen. Pojken betraktar katten och det gör också vi och smittas av lugnet och myset. Trots att bildens mörker kunnat göra bilden otäck, så förmedlar den ändå en lugn känsla. Vi ser att katten är lugn och sover och då betyder det att allt är som det ska vara.

Också kakelugnen förmedlar värme och lugn med sitt sövande och trygga ljus men det är ändå katten som våra blickar vandrar till. Vi kan se hur pojken tycker om att betrakta sin vän när denne sover.

29 Elden slocknar utanför den kryper in i kakelugnen

Det blänker på mattan det skiner på stolarna det är mörkt och varmt Snart somnar alla.

Snart sover vi.

Bild 5: Kerstin Hedeby, Drömbok, 1967. Eget foto.