Skolkuratorers arbete mot ätstörningar

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Höstterminen 2020

Skolkuratorers arbete mot

ätstörningar

•

hinder, möjligheter och vägen framåt

School counselors work against eating disorders

- obstacles, opportunities and the way forward

Sammanfattning

Den psykiska ohälsan ökar i världen bland skolungdomar och däribland ätstörningar som är en av del av psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2018; Socialstyrelsen & Skolverket, 2016). I en undersökning gjord av Novus för Akademikerförbundet (2016) var det 85 % av skolkuratorerna som deltog i deras undersökning som upplevde att deras elever behöver mer stöd nu än tidigare. Enligt Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS, 2015) har det visat sig att man kan drabbas av en ätstörning i väldigt ung ålder och att mörkertalet kring hur många som lider av en ätstörning är stort. Skolans och skolkuratorns roll och ansvar i att arbeta förebyggande är en resurs som kan förhindra att unga hamnar i någon form av ätstörning. Syftet med uppsatsen är att få en fördjupad kunskap kring hur skolkuratorer arbetar

förebyggande mot ätstörningar men även hur arbetet med elever som lider av en ätstörning ser ut. De tre frågeställningar som ställdes var vilken roll skolkuratorn har när en elev har en utvecklad ätstörning, vad skolkuratorns roll är i det förebyggande arbetet mot ätstörningar och vad för hinder och möjligheter som fanns i det arbete. De teoretiska perspektiv som berörs för att koppla till vår studie är handlingsutrymme, legitimitet och kultursjukdom. Dessa teoretiska perspektiv berörde vi för att försöka få en djupare förståelse i vår studie. Fyra skolkuratorer har intervjuats till uppsatsen och där det som kommit fram under intervjuerna har sedan analyserats genom kodning, kategorisering och tematisering enligt en konventionell innehållsanalys. Resultatet visade på att skolkuratorerna inte arbetar förebyggande mot ätstörningar i någon större omfattning till följd av brist på resurser. Samtliga skolkuratorer lade istället ner mestadels av sin tid på att åtgärda akuta situationer. I arbetet med en elev som har en utvecklad ätstörning fanns det även där hinder då en skolkurator inte får arbeta

behandlande utan ska hänvisa vidare till rätt myndighet men att samverkan inte alltid fungerade som skolkuratorerna önskade. De möjligheter som framkom i studien var att

skolkuratorerna ville arbeta mer förebyggande och att de själva ansåg att de hade god kunskap om ämnet för att kunna arbeta på rätt sätt mot ätstörningar.

Sökord/Nyckelord

Innehållsförteckning

2.2 Skillnader mellan könen ... 3

2.3 Skolans roll ... 4

2.4 Skolkuratorns roll ... 5

3. Tidigare forskning ... 6

3.1 En komplex sjukdom ... 6

3.2 Skolan - en trygg plats eller en bidragande faktor? ... 7

3.3 Olika metoder till förebyggande arbete i skolan ... 7

4. Teoretiska perspektiv ... 9 4.1 Handlingsutrymme ... 9 4.2 Legitimitet ... 10 4.3 Kultursjukdom ... 10 5. Metod ... 11 5.1 Tillvägagångssätt ... 11 5.2 Sökmotorer ... 11 5.3 Avgränsningar ... 11

5.4 Urval och deltagare ... 12

5.5 Datainsamling ... 12 5.6 Analys ... 13 5.7 Etiska aspekter ... 14 6. Resultat ... 16 6.1 Tema I ... 16 6.2 Tema II ... 18 7. Diskussion ... 22 7.1 Skolkuratorers handlingsutrymme ... 22

1. Inledning

Socialstyrelsen och Skolverket (2016)visar i sin rapport att andelen av skolungdomar på högstadiet som uppgett att de lider av någon form av psykisk ohälsa har ökat sedan 1980-talet. Även Folkhälsomyndighetens rapport från 2018 visar på att den psykiska ohälsan ökat och att siffrorna är högst bland 15-åriga flickor. Psykisk ohälsa bland ungdomar är ett prioriterat område både internationellt och nationellt. Enligt World Health Organization (WHO) kommer den psykiska ohälsan år 2030 vara den största sjukdomsbördan i hela världen. Enligt

barnkonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter slås det fast att alla barn har rätt till en god hälsa samt emotionellt, fysiskt och socialt välbefinnande.

Omkring 200 000 personer i Sverige har eller kommer att ha en ätstörning under sin livstid enligt en forskning som gjorts internationellt år 2017 av National Institute for Health and Care Excellence (Socialstyrelsen, 2019). Undersökningen visar även att mörkertalet av ätstörningar är stort och en av orsakerna till det tros vara att ätstörningar är svåra att upptäcka. Fler orsaker till att mörkertalet är stort kring sjukdomarna är att många väntar länge innan de söker hjälp men även att vissa aldrig söker hjälp. Det finns behov av ökad kunskap och förebyggande arbete för att undvika långa och svåra sjukdomsförlopp samt att upptäcka ätstörningen i ett tidigare skede än man gör i dagsläget enligt Socialstyrelsen bedömning (Socialstyrelsen, 2019). Socialstyrelsen och Skolverket (2016) beskriver att skolarbetet är något som blir lidande av ätstörningar då den påverkar både kroppens förmågor fysiskt och psykiskt. Vanligtvis leder ätstörningar till att kroppen svälter och att funktionerna såsom

koncentrationsförmåga och minne påverkas negativt. Personer som lider av ätstörningar kan även ha svårt att hålla sitt fokus på skolan då deras tankar styrs av kontrollen av vikt,

kroppsform, mat och träning.

Riksföreningen mot ätstörningar Frisk & Fri förklarar att ätstörningar inte alltid syns på utsidan och att en ätstörning kan se ut på många olika sätt vilket gör sjukdomen svår att upptäcka. Vidare menar de att ätstörningar finns i alla åldersgrupper men att ungdomar är en särskilt stor riskgrupp. Enligt Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS, 2015)så ser det ut som att ätstörningar ökar och blir allt vanligare i Sverige. Folkhälsomyndighetens rapport från år 2018 visar på att ätstörningar är den femte vanligaste sjukdomen bland unga flickor

(Folkhälsomyndigheten, 2018). Enligt KÄTS (2017) kan man drabbas av en ätstörning vid väldigt ung ålder. Wallin, af Sandeberg, Nilsson, & Linne (2015) menar att man kan drabbas av anorexia nervosa redan vid 7 års ålder och enda upp till början på 30 års åldern. Det är dock vanligt att man insjuknar redan under tonåren och allra vanligast är det att man drabbas under högstadieåren.

potentiell möjlighet (Lindblad & Backlund, 2017). Utvecklingen visar på att den psykiska ohälsan ökar samtidigt som kommunernas besparingskrav även den ökar vilket gör att de förebyggande insatserna blir åsidosatta när de mer akuta ärendena måste hanteras (SOU 2018:32).

Lindblad & Backlund (2007) beskriver att tidiga åtgärder vid problem som existerar i skolan, till exempel tecken på psykisk ohälsa, mobbning, ätstörningar, är en väldigt viktig preventiv insats och det är en uppgift som bör finnas med tidigt i en skolmiljö som kan upplevas stressande för vissa elever. Skolan kan vara en risk eller skyddsmiljö för ungdomar och kan komma att påverka deras psykiska och sociala liv flera år framöver, om inte hela livet. Att lyckas eller misslyckas i skolan kan för en elev inte endast innebära vilka betyg hen får utan kan även påverka personens självbild. Den försämrade självbild kan leda till att eleven undviker uppgifter och situationer som kan göra så hen misslyckas och det kan i sin tur göra så eleven hindras i sitt utvecklande (Lindblad & Backlund, 2007). Lindblad & Backlund (2007) beskriver vidare hur viktigt det är att elevhälsan tillsammans med skolledningen har en samsyn på hur de ska jobba förebyggande och hälsofrämjande samt vad varje profession kan bidra med. Struktur och strategiskt arbete är även viktigt då det ska bidra till att planera och utveckla arbetet samt att förse personalen med relevant kunskap och forskning. Det är av stor vikt att nå barnen i ett tidigt stadie då skolan har ett stort ansvar för att främja elevernas välbefinnande.

I en rapport från SSR (2019) framkommer det att skolkuratorer själva anser att de inte har nog med tid att lägga på förebyggande arbete utan att de till mestadels arbetar med akuta ärenden. Rapporten visar även på att många skolkuratorer önskar att de hade mer tid att lägga på det förebyggande arbetet än vad de har i dagsläget.

Det finns ett samhällsproblem och en stor folkhälsoaspekt i att ätstörningar är något som växer och blir allt vanligare i yngre åldrar. Enligt Riksdagen (2002) dör hela 4 procent av de som har anorexi av sjukdomen, det är 4 procent för mycket. På grund av att sjukdomen är farlig och något som samhället kan ha en bidragande faktor till, rentav en fråga om liv och död, så ser vi att det är nödvändigt och till och med vår plikt som socionomer att förse samhället med information och kunskap kring hur skolkuratorer arbetar förebyggande mot ätstörningar och med utvecklade ätstörningar för att detta arbete ska kunna förbättras. 1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka och få djupare kunskap om skolkuratorers egna erfarenheter av att arbeta förebyggande mot ätstörningar samt deras erfarenhet av att arbeta med elever som har utvecklad ätstörning bland ungdomar som går i årskurs 7-9 i mellanstora kommuner.

1.2 Frågeställningar

Vilken roll har skolkuratorer i det förebyggande arbetet mot ätstörningar?

1.3 Arbetsfördelning

Arbetsfördelningen har tagit form under arbetets gång och har i största möjliga mån försökt att vara så jämnt fördelat som möjligt. De flesta delarna har vi båda varit delaktiga i med några undantag där Miranda skrivit om de teoretiska perspektiven medan Johanna skrev mer på inledning, bakgrund och metod delen.

2. Bakgrund

Ätstörningar kan se väldigt olika ut hos människor. Det som är gemensamt är att de ofta orsakar fysiskt och psykiskt lidande och de kan vara livshotande. Det har visat sig att

flickor/kvinnor är överrepresenterade i antal som har en ätstörning men på senare tid har även antalet personer med ätstörningar ökat hos pojkar/män. Båda skolan och skolkuratorn har en roll i att arbeta förebyggande mot ätstörningar, det är viktigt att det arbetet börjar i tidig ålder. 2.1 Ätstörningar

När en person har en ätstörning kan det orsaka ett stort fysiskt och psykiskt lidande, personen kan även känna skam och skuld. Sjukdomen kan även orsaka somatiska och psykiatriska symtom (Socialstyrelsen, 2019). Ätstörningar kan se väldigt olika ut och inom begreppet ätstörningar finns det flera olika diagnoser som kan vara livslånga och även livshotande. Ätstörningar har tre huvuddiagnoser, anorexia nervosa, bulimia nervosa och ätstörning utan närmare specifikation (Socialstyrelsen och Skolverket, 2016). Det är vanligt att dessa

sjukdomar påverkar och går ut över individens viktigaste utvecklingsår (Wallin, af Sandeberg, Nilsson, & Linne, 2015). Sjukdomarna kan kännetecknas som en varaktig störning i

ätbeteendet som markant försämrar personens psykosocialt fungerande och/eller fysiska hälsa samt att det inte finns annan känd sekundär psykisk störning eller medicinsk åkomma. Det finns ingen enkel orsak till ätstörningar utan de anses vara orsakade av ett komplicerat samspel mellan sociokulturella och biologiska faktorer. Några exemplen till att en ätstörning utvecklas kan till exempel vara kriser i familjen och övergrepp vilket är gemensamma risker som för andra typer av psykiska symtom (Socialstyrelsen och Skolverket, 2016). Vidare beskriver Socialstyrelsen och Skolverket (2016) i sin rapport att något som är vanligt i samband vid en ätstörning är att depression och ångest. Många har även tvångstankar och tvångsbeteeende som tillför en ritual kring ätandet och kan även bidra till intensivt

motionerande. Låg självkänsla, låg acceptans mot sig själv, självskuld och självhat är några av de ord som associeras som ätstörningssymtom bland de individer som själva lider av en ätstörning (Forsén Mantilla & Birgegård, 2015). När en grupp med olika professioner inom sjukvården skulle beskriva en människa som lider av en ätstörning var de mest vanliga svaret ångest följt av smal, ledsen, kontroll och kvinna (Reas, Gulliksen, Levallius & Isomaa, 2017). 2.2 Skillnader mellan könen

Ätstörningar kan drabba alla, oavsett etnicitet, ålder, kön eller kroppsform. Unga kvinnor är dock de som är överrepresenterade bland personer med ätstörningsproblematik (Wallin, af Sandeberg, Nilsson, & Linne, 2015). KÄTS (2007) förklarar att ätstörningar hos män är något som blir allt vanligare. Av alla som drabbas av ätstörningar så är 10% av dem män.

mål att gå ner i vikt medans vissa män har som mål att öka i vikt. Vidare beskriver KÄTS (2017) att ätstörningar har samma effekt på kroppen, både fysiskt och psykiskt oavsett om du är man eller kvinna. Hormonrubbningar är något som är en bieffekt och som påverkar de som är på väg in i puberteten. Mensen kan skjutas upp för tjejer och för pojkar kan målbrottet bli försenat. Ytterligare en bieffekt är att när kroppen sätts i svält stannar tillväxten vilket innebär att den som lider av ätstörningar slutar växa på längden. Mörkertalet är större kring män som lider av ätstörningar och det har även visat sig att män söker hjälp vid ett senare stadie än vad många kvinnor gör som lider av samma sjukdom. Mörkertalet tros bero på att ofta överväger man inte en ätstörning som problem till att en pojke mår dåligt och som har ändrat sina mat och tränings vanor (KÄTS, 2017). Män vågar heller inte alltid erkänna själva att de lider av någon form av ätstörning då det oftast är kvinnor som lider av sjukdomen. Det bidrar också till att ätstörningar bland män inte uppdagas (Clinton & Norring, 2020). Reas et al. (2019) menar att den stereotypa bilden av en ätstörning inte inkluderar män och att den uppfattningen även finns inom personal som arbetar inom sjukvården vilket försvårar ytterligare för män att söka hjälp. Det har dock visat sig att män som kommer i kontakt med sjukvården för hjälp med sin ätstörning blir snabbare friska än kvinnor som får vård (KÄTS, 2017).

2.3 Skolans roll

Socialstyrelsen & Skolverket (2016) återkommer i sin rapport kring vikten av att upptäcka ätstörningar i ett tidigt stadie och att den som är drabbad får hjälp innan

sjukdomsutvecklingen gått för långt. Genom att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede kan det förhindras att personen får somatiska komplikationer och risken för att fastna i ett

ätstörningsbeteende minskar. Det framgår i skollagen att elevhälsan på skolan ska arbeta med medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Det ska enligt skollagen finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator för psykosociala, psykologiska och medicinska insatser (skollagen, SFS 2010:800). Om elevhälsan informerar och delger

kunskap kring tecken på ätstörningar till annan skolpersonal kan det bidra till att en ätstörning upptäcks tidigt. Då elever spenderar mycket av sin tid på skolan finns det chans till att

skolpersonal ser tecken på ätstörningar i god tid. Elevhälsan ska arbeta utifrån ett barnperspektiv och eleverna ska ges möjlighet att ha inflytande över utbildningen

(Socialstyrelsen och Skolverket, 2016). Skolan har även ett viktigt ansvar för samverkan mellan skolan och andra myndigheter som till exempel socialtjänsten och

ungdomsmottagning för att dels undvika ansvarskonflikter samt för att på bästa sätt kunna ge professionellt stöd till de som behöver (Lindblad & Backlund, 2007). Vidare beskrivs i

rapporten från Socialstyrelsen och Skolverket (2016) att elevhälsan ska arbeta hälsofrämjande för att stärka elevernas tilltro till sin egen förmåga och möjlighet till delaktighet. Det framgår även att elevhälsan ska arbeta förebyggande för att förhindra eller påverka ohälsa bland eleverna. De förebyggande insatsernas mål är att det ska stärka elevens skyddsfaktorer och minska riskfaktorernas inflytande och på så sätt minska risken för ohälsa. Att föra diskussion kring kroppsideal, kroppshets och förväntningar samt att uppmuntra elever till kritiskt

ligga på kroppens behov och funktion av mat, återhämtning och lagom fysisk träning. Om istället fokus hamnar på att varna för bantning och ätstörningar kan det medföra en risk att beteenden som till exempel bantning ökar istället.

Enligt KÄTS (2017) ska skolan vid upptäckt av en ätstörning hos en elev kontakta föräldrarna om personen är under 18 år. Det är dock av stor vikt att prata med eleven först om personens problem samt berätta att föräldrarna kommer kontaktas angående detta. Om det skulle vara så att eleven protesterar och vill inte att föräldrarna ska kontaktas rekommenderas det att

elevhälsan går ihop och diskuterar fram en strategi. Föräldrarna ska först och främst informeras om vad det är som har observerats och varför skolan är oroliga. Sedan ska föräldrarna bli frågade kring hur det ser ut hemma, om elevens beteende förändrats samt hur elevens matvanor ser ut i hemmet. När samtalet och informationen mellan elevhälsan och föräldrar har diskuterats kan en kontakt med en annan myndighet upprättas, som till exempel barn och ungdomspsykiatrin (BUP) eller en ätstörningsklinik (KÄTS 2017).

Enligt KÄTS (2017) kan samtal om ätstörning på skolan vara ett känsligt ämne att beröra och det krävs att man har rätt kunskap och har koll på hur det ska pratas om detta. Om misstanke kring ätstörning uppstår hos en elev ska en lärare eller skolkuratorn prata med eleven på ett sätt där hen visar att man bryr sig istället för att ha en misstänksam framtoning. Man kan till exempel fråga om personens matvanor, om hen brukar undvika viss mat eller hur elevens tränings vanor ser ut. Fråga om eleven brukar spy något och fråga tjejer om deras

menstruationscykel är även viktigt då detta är ett tydligt tecken på att något inte står rätt till. Det som är viktigt att komma ihåg är att majoriteten av de som lider av ätstörning är

normalviktiga så det går inte att endast bedöma kring om eleven har ätstörning baserat på hur någons kropp ser ut. (KÄTS 2017).

2.4 Skolkuratorns roll

Enligt lag har alla elever rätt att få tillgång till en skolkurator (skollagen, SFS 2010:800). En skolkurator arbetar efter ett flertal olika lagar, bland annat skollagen, diskrimineringslagen och FN:s konvention om barns rättigheter. Det finns även olika mål i SSR:s rapport från 2015 som en skolkurator ska arbeta efter till exempel bidra till att elever som behöver särskilt stöd för sin emotionella och sociala utveckling får insatser inom skolan, arbeta hälsofrämjande och förebyggande mot bland annat mobbning, psykisk ohälsa och diskriminering. Skolsocialt arbete avser insatser på individ-, grupp-, organisation- och samhällsnivå (SSR, 2015). Som skolkurator ska man ta reda på och förstå hur eleven har det, till exempel i skolan, hemma och på fritiden. Det innebär även att man arbetar för att problem inte ska uppstå eller förvärras (SSR, 2014). Backlund (2007) menar i sin rapport att skolkuratorns arbetsuppgifter och roll på skolan är något otydliga, att det är mycket ensamarbete och orimliga förväntningar som ligger på en skolkurator, vilket försvårar för många verksamma skolkuratorer att utföra sitt arbete korrekt i den mån de själva önskar. Från SSR:s rapport från 2015 menar de att det är vanligt att rektorn, som oftast är chef för en skolkurator, är med och utformar de uppdrag som skolkuratorn ska ha vilket oftast görs årligen. Tillsammans bestämmer rektorn och

Lindblad & Backlund (2007) menar att skolkuratorer har visat sig vilja arbeta närmare lärarna då det kommer till gruppinriktade insatser. Skolkuratorerna som Lindblad & Backlund

intervjuade såg ett behov av stöd från skolledningen med att engagera och få med lärarna i deras arbete. Skolkuratorer upplevde även att lärarnas inställning till elevhälsan har en stor roll i detta och i deras möjlighet till förebyggande arbete.

3. Tidigare forskning

3.1 En komplex sjukdom

Rich (2006) beskriver i sin artikel om att anorexi kan bli mycket av en identitet. Artikel fokuserar på unga kvinnor som lider av sjukdomen. Det finns en komplexitet i sjukdomen som gör att det ofta känns som en identitet samt hur personer med samma sjukdom kan trigga varandra. Att lida av anorexi kan för många unga kvinnor upplevas som stigmatiserande och som att det är ett tillstånd de självförvållat vilket får många att känna skam eller skuld. Vidare framkommer i Rich (2006) studie att nära och kära till de som lider av anorexi såg sjukdomen som ett irrationellt beteende och att de kvinnor som led av anorexi kom att se sjukdomen som både en sjukdom och en identitet. Det finns få andra sjukdomar där de som är sjuka har den komplexiteten, att de både önskar att de blev friska samtidigt som de önskar att de förblir sjuka för att det är ett tillstånd de önskar sig (Rich 2006). Williams & Reid (2008) beskriver och styrker att det kan vara svårt för kvinnor som lider av sjukdomen anorexi att veta om det är sjukdomen som kontrollerar dem eller om det är de som kontrollerar sjukdomen. I deras studie upplevde även kvinnorna en slags ambivalens kring huruvida sjukdomen var något positivt eller negativt för dem samt om de ville bli friska eller fortsätta vara sjuka (Williams & Reid 2008).

Reas et al. (2017) visar på att många som lider av ätstörningar betraktas från samhället som någon som vill ha uppmärksamhet, någon att se ner på eller som att sjukdomen är ett påhittat problem. Det finns även stereotypa bilder av en person som har en ätstörning vilket gör att många inte vågar söka hjälp. Något som även tas fram som problematiskt och ytterligare en anledning till att många inte söker hjälp är att sjukvårdspersonal ofta ser på en individ med en ätstörning som svårbehandlad, manipulativ och att behandlingen är förgäves. Då

sjukvårdspersonal också påverkas av de stereotypa bilderna av en person med ätstörningar har det även visat sig att de som inte faller in i den typiska bilden ofta missas inom sjukvården (Reas et al. 2017).

Rich (2006) menar att det har visat sig att hemsidor på internet har fått stor spridning. Hemsidor som heter “pro-anorexia” där kvinnor med sjukdomen kan dela med sig av

upplevs sjukdomen inte lika stigmatiserande där. Pro-ana platser fylls av människor som har en positiv syn på sin ätstörning. Många som befinner sig där mår bättre av att de fick önskade resultat genom viktnedgång. Det har visat sig att många som har sjukdomen anorexi har en komplex relation till den. Det finns de som benämner sin sjukdom vid namn eller vid kön, efter benämningen “ana” kan sjukdomen kallas för “henne” eller just “Ana”. Det är ett personifierande av en sjukdom som de både hatar och älskar (Williams & Reid 2008). 3.2 Skolan - en trygg plats eller en bidragande faktor?

Evans, Rich & Holroyd (2010) beskriver hur skolan kan vara en riskfaktor och en bidragande orsak till att unga tjejer i England utvecklar olika ätstörningar. Dels kan det handla om press, stress och krav från skolan som främst läggs på unga medelklass-tjejer. Genom denna

förståelse kring press och stress från skolans sida kan lärare och personal på skolan tillhandahålla nödvändig information om hur de kan hjälpa de unga tjejerna från att inte hamna i en ätstörning. I skolan kan det finnas krav på perfektion som bidrar till att de tillsammans med olika krav och problematiska inslag i deras liv kan bli skadliga och för mycket för dem. I ett sådant kaotiskt liv präglat av stress och för höga krav så kan vissa uppleva det som skönt att få någon slags kontroll och då kan en ätstörning bidra till en känsla av kontroll för dem. Ätstörningen blir något konkret de kan kontrollera, till exempel hur mycket de äter eller vilken siffra vågen visar. Artikeln illustrerar hur skolkultur och

grupptryck tillsammans kan utgöra problematiska förhållanden för en individs förhållande till mat. Det kan till slut bli så att mat inte associeras med nöje utan istället med skuld (Evans, Rich & Holroyd 2010). Evans, Evans, Evans & Evans (2002) menar även att skolan kan vara en bidragande orsak till ökade ätstörningar hos unga idag. De utforskar hur diskurserna ser ut mellan matvägran/slankhet samt fetma/övervikt och undersöker effekten av dessa i läroplaner som berör utbildning av kroppen i skolorna. De menar att denna slankhet och smalhetsideal är något som kommer från länderna i väst. Det anses även finnas en osund bild av hur fetma och övervikt presenteras i elevernas hälsoplan och utbildning och att dessa kan vara en riskfaktor för att trigga ätstörningar hos unga.

Dixey (1998) menar också att skolans roll kan vara problematisk och bidragande genom deras hälsoutbildning kan göra att främst flickor kan bli mer medvetna om sina kroppar och

matintag. Det kan tyckas att hälsofrämjande utbildning inom skolorna och dess roll att ta itu med elevernas hälsofrågor är välkommen så finns det inga forskningsbevis på att den information eleverna får om ohälsosam livsstil faktiskt gynnar dem. Det kan snarare vara så att det leder till en ökad risk för att utveckla en ätstörning.

3.3 Olika metoder till förebyggande arbete i skolan

Yager & O' Dea (2007) menar att skolan är en lämplig miljö för att arbeta mot ätstörningar då personal på skolan har koncentrerad och kontinuerlig kontakt med eleverna. Det har dock visat sig att skolor inte utnyttjar den möjligheten för att förebygga ätstörningar. En av

(Yager & O' Dea, 2007). Knightsmith, Treasure & Schmidt, (2013) beskriver i deras

forskning vikten av att en ätstörning upptäcks i god tid och att en bra plats för denna upptäckt är i skolan. De lyfter även skolans roll och personalen som arbetar där som en viktig del i arbetet mot ätstörningar då de anses ha en betydande roll för många elever som kan tillföra mycket bra till ungdomars hälsa. Dock syns även här brister i skolans förebyggande arbete. Enligt en annan studie som gjorts av Knightsmith, Treasure & Schmidt (2014) visar på att många som arbetar inom skolan är rädda för att säga fel saker till någon som har en ätstörning vilket gör att det istället låter bli att säga något alls. Skolpersonalen känner sig även osäkra på hur de ska prata om ätstörningar till eleverna i förebyggande syfte. Många uppgav även att de var rädda för att prata om ämnet för att de visste att det kunde utlösa oönskade reaktioner hos eleverna. Yager & O’Dea (2007) är tydliga med att för att skolpersonalen ska kunna arbeta förebyggande måste man börja med att se över deras attityder, kunskap och viljan för att se om de är kapabla att arbeta förebyggande. Efter att man har kontrollerat att de egenskaperna finns hos personalen kan man först då börja att utbilda dem. De understryker dock att skolpersonal aldrig ska arbeta behandlade mot en elev som har en utvecklad ätstörning. Det ansvaret ska de som är professionella inom ämnet ta hand om (Yager & O’Dea, 2007). O’Dea & Abraham (2011) problematiserar dock att ett sådant stort ansvar ändå hamnar på lärarna. I deras studie lyfter de fram att många lärare själva har någon form av ät problematik. Det visade sig att 47% av de lärare från Australien som deltog i deras studie försökte att gå ner i vikt och hela 14% uppgav att de trodde att de själva hade någon form av ätstörning. Detta gör det svårt och det är heller inte helt oproblematiskt för dem att prata kring ätstörningar med elever då de kan överföra ohälsosamma och farliga beteenden. De få i skolpersonalen som har fått möjlighet till att lära sig mer och utbilda sig kring ätstörningar uppger att de känner sig mer bekväma med att prata med sina elever om ätstörningar efter utbildningens slut. Många skulle gärna vilja lära sig mer men uppger att det inte finns tid att lägga på en sådan

utbildning då annat måste prioriteras (Knightsmith et al, 2014).

Sammanfattningsvis så är det tydligt att ätstörningar är en väldigt komplex sjukdom och att skolan har en betydande roll i arbetet mot och med ätstörningar. Ätstörningar är komplicerade och svåra att förstå för många utomstående och även sjukvården har svårt att veta hur de ska bemöta sjukdomarna. Forskningen visar också på att många som arbetar inom skolan har svårt att veta hur de ska hantera arbetet kring ätstörningar. Många känner osäkerhet då de inte upplever att de har tillräckligt med kunskap men många har ändå en vilja om att kunna hjälpa de elever som har problem med ätstörningar. Det finns en rad olika metoder om hur skolan ska arbeta förebyggande men det är alltid en svår avvägning då forskningen visar på att om man pratar om hälsa, träning och matvanor på fel sätt kan det istället ha en oönskad effekt såsom att ätstörningar istället ökar.

4. Teoretiska perspektiv

4.1 Handlingsutrymme

Isaksson (2016) beskriver att skolkuratorn har under de senaste 50 åren kommit att bli den största elevvårdande yrkesgruppen. Att ha en samlad elevhälsa har som syfte att öka den interna samverkan mellan olika professioner som befinner sig på skolan. Handlingsutrymme menas möjligheten att påverka hur arbetet ska utföras samt vad som behöver göras. Det handlingsutrymme som den professionella har sätter premisser för formella och informella sociala strukturer som finns på arbetsplatsen. Handlingsutrymmet är ett samspel mellan organisationen och den professionella. Eftersom socionomen är den yrkesgrupp i skolan som har ett ansvar med att utbilda andra yrkesgrupper på skolan så spelar handlingsutrymmet stor roll. Handlingsutrymmet framstår som inte lika problematisk för socionomer som arbetar inom socialtjänsten på grund av att de i sitt jobb inte behöver ta hänsyn till att utbilda andra yrkesgrupper samt att deras uppgifter är mer tydligt formulerade. Skolkuratorns

handlingsutrymme är intressant att undersöka på grund av att deras syfte och arbete skiljer sig mycket från andra socionomers arbeten inom andra områden (Isaksson 2016).

Isaksson (2016) refererar till Svensson (2010) när hon förklarar att handlingsutrymmet har två dimensioner, det är det informella och det formella. Det är det som syns i lagar, regleringar och anställningsavtal som är det formella. Hur stort det formella handlingsutrymmet är beror på arbetsuppgifternas komplexitet samt hur den formella makten organiseras och ser ut i organisationen. Det informella handlingsutrymmet handlar om vad den professionella kan och inte kan göra och hur olika handlingar och beslut tas emot i organisationen. Skolkuratorer har idag ett stort informellt handlingsutrymme. Detta på grund av att arbetsbeskrivningarna brukar vara vaga och att arbetet sällan följs upp av cheferna. Skolkuratorns informella handlingsutrymme verkar dock vara begränsat på grund av att det finns rollförväntningar på arbetsplatsen. Den rollförväntan som verkar vara vanligast är att skolkuratorn ska ta hand om avvikande fall som inte kan tas om hand av andra i organisationen. Även om inte alla

försöka förändra olika saker i skolans verksamhet och ett annat sätt är att arbete med individuellt med enskilda elever (Isaksson 2016).

4.2 Legitimitet

Isaksson (2016) refererar till Weber när hon diskuterar legitimitet som en viktig aspekt inom en organisation. När man betecknar något med en legitimitet menas att professionen ska vara rätt och riktig. Det innebär även att den professionella ska besitta kunskap som stärker deras legitimitet och som hjälper dem i deras dagliga arbete med olika problematiker. Legitimiteten förstärks genom att socionomen står för sann kunskap, är effektiv samt arbetar för samhällets och välfärdens bästa. Den legitimitet som professionella besitter bygger på expertkunskap. En annan aspekt som är viktig för att få legitimitet är att samhället accepterar och godkänner den expertis och kunskap som personen besitter. I och med att socionom med tiden har blivit en profession som besitter legitimitet så har dess yrkesstatus vuxit. Inte heller nog med att legitimitet stärker socionomens status och självförtroende så stärks förtroendet och

tillförlitligheten till den professionella och det ger eleven/patienten/klienten ett lugn och en trygghet (Isaksson 2016).

4.3 Kultursjukdom

Johannisson (2008) startar sin artikel om kultursjukdomar med citatet “varje kultur definierar sina egna sjukdomar” av filosofen och samhällskritikern Ivan Illich. Man skulle kunna säga att kultursjukdomar visar hur olika bilder av sjukdomar samspelar mellan den biologiska verklighet och de tolkningar vi gör av olika sjukdomar och våra erfarenheter av dem. Allt detta samspelar även med nutida och samtida normer och förväntningar för vad som anses vara friskt/sjukt, normalt/avvikande, kvinnligt/manligt etc. Det finns ett antal olika aktörer som är med och skapar sjukdomsbilden till exempel läkare, läkemedelsindustrin, patienter, massmedia och de kulturella koder som ständigt är i rullning och som definierar och

omdefinierar vad som är sjukt och inte. För att en sjukdom kallas för en kultursjukdom eller en social konstruktion så är den inte mindre verklig eller allvarlig på något sätt. Det kan dock vara problematiskt med att benämna en sjukdom som en social konstruktion då det kan uppfattas som att det trivialiseras eller att det finns ett bristande respekt för patienters lidande (Johannisson 2008).

Johannisson (2008) skriver att anorexi är väldigt uppmärksammat i västvärlden där spridningseffekten har varit stor. Från att ha uppfattats som en svältsjukdom där endast enstaka flickor hade det till att numera att det kan drabba både flickor/kvinnor och

pojkar/män. Det har visat sig att anorexi är en sjukdom och ett beteende som kan sprida sig från individ till individ. Om en sjukdom blir tillräckligt känd och medialt uppmärksammad så blir den även kommunikativ. Anorexi är den sjukdom som medialt och genom skönlitteratur har romantiserats och förskönats. Det har visat sig att ju mer en sjukdom exponeras för allmänheten, desto mer sprids den. Även om uppmärksamheten är i all väl mening riskerar man att öka på det problem som man säger sig vilja minska (Johannisson 2008). Denne menar dock att knepet för att komma åt de komplexa sjukdomarna är att synliggöra värderingar och föreställningar som finns om sjukdomen eftersom det bland annat är där som

5. Metod

I det här kapitlet går vi igenom steg för steg kring hur vi gått tillväga i vår studie. Allt från hur vi diskuterat och resonerat kring olika moment, hur vi kom fram till vårt syfte och

frågeställningar, vår urvalsgrupp, hur intervjuerna gick till, begränsningar och hur kodning och kategorisering gått till samt en metoddiskussion.

5.1 Tillvägagångssätt

Arbetet började med att diskutera och försöka komma fram till vad studien skulle handla om Valet föll på att det var en kvalitativ studie vi skulle genomföra och eftersom det fanns ett intresse kring hur en skolkurator jobbar samt att forskning visar på att psykisk ohälsa är något som ökar bland unga föll valet på att göra en studie om det. Ungdomar är även en grupp i samhället som känns viktig att veta mer om. Efter ämnet på studien bestämts gick arbetet sedan vidare till att ta fram ett syfte och frågeställningar. För att stärka syftet och för att se så det finns material att hämta kring detta så påbörjades snabbt sökning av bakgrundsfakta till ämnet. Skollagen sågs över och sökningar gjordes bland annat igenom Socialstyrelsen, Skolverket och Folkhälsomyndighetens rapporter som berörde det valda ämne. Riksdagens hemsida granskades även för att se vad politiken hade för kunskap och information om det valda ämnet. Det visades sig efter dessa genomgångar att förebyggande arbete mot

ätstörningar är något som ska finnas med inom elevhälsan i Sveriges skolor så då kändes syftet med studien relevant.

5.2 Sökmotorer

Efter att ämnet till studien var bestämt började sökandet efter tidigare forskning som var relevant till det valda området. De sökord som användes var eating disorder, school, young people, ätstörningar, skolkurator och förebyggande arbete. Kombinationer av ord som ätstörningar i skolan och förebyggande arbete mot ätstörningar användes också då det fanns väldigt mycket information och det var behövligt att specificera ibland för att hitta det som var relevant till studien. De databaser som användes var SWEpub och SOCindex samt söktes det efter artiklar i Google scholar. För att hitta mer forskning som var relevant till studien användes även flera böcker som berörde det valda ämnet och därifrån hittades mycket av det material har använts till bakgrundsinformation och inledningen. Det var lite svårt att hitta tidigare forskning om ätstörningar kopplat till skolan och hur en skolkurator arbetar

förebyggande mot ätstörningar. Det som hittades var främst generella fakta om ätstörningar och inte särskilt mycket om hur skolan arbetade mot och med detta. Mycket material gicks igenom och det tog ganska lång tid att hitta tidigare forskning som gick att koppla till skolans arbete med ätstörningar.

5.3 Avgränsningar

svårigheter och dilemman under arbetets gång. Detta kommer att diskuteras vidare i en senare del av arbetet. Valet om att rikta in studien mot ätstörningar och ungdomar som går på

högstadiet gjordes efter att ha läst på kring ämnet och sökt bland tidigare forskning som visade på att det är vanligt att en ätstörning börjar under högstadietiden. Det är en skör ålder för att drabbas av ätstörning och det verkar vara en vanlig debutålder. Forskningen säger att den psykiska ohälsan ökar så valet av ämne på studien var ganska enkel då ätstörningar är en av alla former av psykisk ohälsa.

5.4 Urval och deltagare

Till vår studie har ett målinriktat urval använts. Bryman (2011) beskriver att det i huvudsak handlar om att välja ut individer och organisationer som är direkt kopplade till ens

frågeställningar och syfte. Det ska skapas en överensstämmelse mellan ens forskningsfrågor och urval. Personerna som intervjuas ska vara relevanta för ens syfte och frågeställningar. I den här studien var skolkuratorer som arbetar med elever som går på högstadiet målgruppen och det var dem vi tog kontakt med. Efter att vi samlat in tillräckligt med relevanta artiklar skickades mejl (se bilaga 1) ut till skolkuratorer som arbetar i två olika kommuner i Sverige. Genom att gå in på de olika kommunernas hemsida kunde mejladresser hittas till de flesta skolkuratorerna som var verksamma inom kommunen. I några fall fick kontakt först tas med en administratör på skolan som kunde hänvisa till rätt person. Mejl skickades till 11

skolkuratorer i en av kommunerna och 18 i den andra kommunen. Efter att en skolkurator i en av kommunerna svarat att han är osäker på om kuratorer arbetar så mycket förebyggande mot ätstörningar så togs beslut om att lägga till i syftet, frågeställningarna och intervjuguiden att studien även ville undersöka om hur skolkuratorer arbetar med elever som har utvecklad ätstörning. Efter syftet och frågeställningarna justerats så kom det ytterligare två mejl från skolkuratorer som menade att förebyggande arbete mot ätstörningar inte är något de riktigt hinner med eller håller på med. Då det redan hade samlats in mycket tidigare forskning kring utvecklade ätstörningar krävdes det endast ett par justeringar för att det skulle passa bra ihop med det arbetet som fanns sedan tidigare.

Det kom svar från två respektive fem skolkuratorer från de två olika kommunerna som tagits kontakt med att de inte kunde tänka sig att ställa upp på en intervju. Det berodde på att de inte hade tid och en av dem svarade att hen i stort sett aldrig stötte på eller arbetade med

ätstörningar. Efter två veckor hade endast två stycken svarat att de kunde delta i en intervju och då bestämdes det för att utvidga urvals området. Det skickades ytterligare 13 mejl (se bilaga 1) till skolkuratorer som var verksamma i en ungefär lika stor kommun som de två tidigare skolkuratorerna som tackat ja till att delta i en intervju arbetade inom. Tillslut fick vi kontakt med fyra skolkuratorer från två stycken medelstora kommuner i Sverige men det tog längre tid än vad vi hade hoppats på vilket orsakade en viss fördröjning i vårt arbete.

5.5 Datainsamling

av semistrukturerad intervju togs snabbt då det skulle innebära att det skulle finnas möjlighet att följa upp på de saker som dök upp under intervjuerna men samtidigt ha någon form av bestämda frågor att hålla oss till. Under temana skrevs därefter frågor som passade in på vardera tema samt följdfrågor. Utrymme lämnades för att kunna ställa följdfrågor beroende på var respondenten svarade. Bryman (2011) beskriver att det är viktigt att forskaren ställer frågor så det går att få svar på hur intervjupersonen upplever och ser på sin omvärld. Då man utformar sina frågor ska man fråga sig vad det egentligen är man tycker är oklart i det man vill undersöka, detta kan även vara en metod för att framkalla fler frågor.

Intervjuguiden valdes att inte skickas ut i förhand till de personer som skulle intervjuas då det lätt hade blivit att respondenterna förberett sina svar. Om intervjuguiden inte skickas ut det kändes det som större chans till ett naturligt samtal. Vid första mejlkontakt fick

respondenterna möjlighet att bestämma om de ville ses på plats eller om intervjuerna skulle ske via verktyget Zoom. Det var även respondenterna som fick bestämma dag, plats och tid för att göra det så enkelt som möjligt för dem att delta. Då avståndet var för långt till två av våra respondenter genomfördes de intervjuerna via zoom, en skedde via zoom på grund av förkylningssymtom och en intervju genomfördes på plats. De två som var verksamma längre bort fick alltså inte möjlighet att välja på om intervjun skulle ske på plats då det inte hade fungerat logistikmässigt. Intervjuerna delades upp mellan oss två, Miranda genomförde två intervjuer och Johanna genomförde de andra två. Detta för arbetet av studien har gjorts utan att vi har haft möjlighet att träffas då vi befunnits oss i två olika städer. Intervjuerna tog mellan 30–45 min att genomföra vardera. De intervjuer som genomfördes via zoom spelades in på både mobilen och zoom. Detta för att säkerställa att inspelningen gick rätt till. Via zoom spelades även det visuella in både på intervjuaren och intervjupersonen. För den intervju som skedde på plats spelades samtalet in på mobilen.

Transkriberingen av det inspelade materialet skedde direkt efter intervjutillfället eller dagen efter vilket Kvale & Brinkmann (2014) framför som en rekommendation då känslan ifrån intervjun finns färskt kvar i minnet. Transkriberingen gjordes av den person som hållit i. intervjun. Enligt Bryman (2011) är uppgiften då en transkriberar att på ett finkänsligt sätt återge ett talat språk i skrift så det blir begripligt. Det ska ske utan våra egna värderingar eller åsikter (Bryman 2011). Transkriberingarna är väl genomförda och gav ett bra underlag för att kunna börja analysera och koda datan. När transkriberingarna var gjorda började analysarbetet av det insamlade materialet.

5.6 Analys

Hsiu-Fang & Shannon (2005) beskriver att abduktiv ansats är genomgående i en konventionell analys. Med det menas att det är innehållet i data som styr analysen.

Konventionell kvalitativ innehållsanalys används oftast med en studiedesign vars syfte är att beskriva ett fenomen. När forskare använder sig av denna analys så undviker de att använda sig av förutfattade kategoriseringar utan låter istället koder och kategoriseringar bestämmas utifrån det insamlade materialet. Om data inhämtas från intervjuer ska öppna frågor användas (Hsiu-Fang & Shannon). Analys började med att en genomgång och läsning av alla

Shannon (2005) börjar analysen av data med att man läser igenom sitt insamlade material flera gånger för att få en känsla av helheten. När sedan en helhetsbild skapats började arbetet med att markera upp vad som var relevant till studien och som rörde dess syfte och

frågeställningar. Sedan markerades de meningar som ansågs vara relevanta till studien var för sig för att sedan diskutera om det var något som skulle fortsatt finnas med. Efter att

tillsammans tagit fram de meningsbärande enheterna började kodningen av varje enhet. Vid detta tillfälle hade vi kontakt över telefon hela tiden för att lätt kunna diskutera gemensamt om innehållet och vad varje meningsbärande enhet egentligen sade. Detta i linje med Hsiu-Fang & Shannon (2005)som beskriver att man därefter läser ord och utifrån dessa ord skapas koder. Det kan vara ord som fångar olika begrepp eller nyckelord, dessa ord och meningar kallas för meningsbärande enheter. Koderna kommer direkt från data och blir till ett kodningsschema. Efter att de meningsbärande enheterna kodats skapades ett särskilt dokument som kom till att bli studiens kodningsschema (se bilaga 3). Här samlades och grupperades de koder som berörde ungefär samma sak och skapade kategorier därefter. Arbetet utgick en del efter studiens syfte och frågeställningar för att säkerställa att det skulle finnas med material som berörde just detta. Även detta i linje med Hsiu-Fang & Shannon (2005) som menar att man sedan kategoriseras koderna in i kategorier baserat på hur olika koder är sammanlänkade och relaterade till varandra. För att förbereda för rapporteringen av resultaten identifieras exempel för varje kod och kategori från data. När detta var genomfört skapades teman som passade bra ihop med kategoriseringarna och som skapade en så kallad röd tråd. Till slut blev det två stycken teman som kommer att presenteras närmare i

resultatdelen. 5.7 Etiska aspekter

Kalman & Lövgren (2019) beskriver att forskningsetik inte är enkelt och det kräver noga planering av tillvägagångssätt och metod för att inte utsätta forskningspersonerna för någon risk eller skada. Forskning producerar nya världar och verkligheter, denna nya information kan på gott och ont få konsekvenser så kan man inte ducka för det ansvar som följer med konsekvenserna, forskaren har ett moraliskt ansvar för den verklighet hen framför i sitt resultat.

I början av studien diskuterades vad för etiska svårigheter och dilemman som skulle hindra eller försvåra arbetets gång. Hur elever ser på skolkuratorns roll i arbetet kring ätstörningar hade varit något som varit väldigt intressant att få djupare kunskap kring. Dock hade varit ett betydligt större etiskt dilemma då det hade varit personer som ännu inte fyllt 18 år som skulle intervjus samt känsligheten i att prata kring ett ämne som för många är tufft. Det hade även varit väldigt svårt att få kontakt med unga personer som lider av en ätstörning och som samtidigt har en kontakt eller erfarenhet av stöd från en skolkurator. Beslutet föll på att intervjua skolkuratorer om hur deras arbete såg ut kring ätstörningar där ingen specifik elev, person eller händelse berördes. Det är även lättare att komma i kontakt och intervjua

Då det kommer till att en studie ska bli godkänd ur ett etiskt perspektiv så ska olika etiska krav och principer finnas med. Dessa kallas informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Kalman & Lövgren, 2019).

Vid första kontakt med respondenterna, som skedde via mejl (se bilaga 1), skickade vi med våra mejladresser samt telefonnummer så det fanns möjlighet att komma i kontakt med oss ifall det skulle finnas några frågor. Enligt Kalman och Lövgren (2019) så ska det finnas möjlighet för intervjupersonerna att kunna nå forskaren ifall det skulle finnas frågor eller funderingar innan de meddelar om de vill delta i studien eller inte. Enligt Kalman & Lövgren (2019) så ska den som följer informationskravet informera de berörda personerna i

forskningen om studiens syfte samt vad det är för villkor som gäller i deras deltagande i studien. De ska då informeras om att det är frivilligt att delta samt att de har rätt att avbryta deras medverkan. All information som i någon aspekt kan påverka deras vilja att delta ska informeras och berättas om (Kalman & Lövgren 2019). I mejlet som skickades ut till

intervjupersonerna så informerades de om studiens syfte, om frivilligheten samt att det är okej för personen att avbryta när som helst. Detta var även något som informerades om innan intervjun började och även mer djupgående än i vid första mejlkontakten. Här informerades också om hur hanteringen av det inspelade materialet skulle hanteras. Vid intervjutillfället informerades deltagarna även om rätten till att inte behöva svara på alla frågor som ställdes under intervjun. Detta i linje med Kalman & Lövgren (2019) då intervjupersonen ska i den första kontakten informeras om just detta. Då informationskravet är grunden till

samtyckeskravet är det av stor vikt att informationskravet uppfylls. Dessa två krav förenas och binds ihop i kravet på informerat samtycke (Kalman & Lövgren, 2019).

Information som även delgavs respondenterna var hur hanteringen av materialet skulle hanteras för att inte respondenterna skulle kunna bli igenkända. Kalman & Lövgren (2019) menar att konfidentialitetskravet handlar om att man är noggrann i hur man handskas med sin data, hur det förvaras samt hur resultatet kommer att presenteras. I den här studien kommer namn såsom Kim, Robin, Karl och Julia användas anonymisera respondenterna. Detta gjordes för att resultatet inte skulle kunna kopplas till en specifik skolkurator eller särskild skola. Det är även bara vi två som arbetar med denna studie som kommer ta del av det inspelade

materialet och det inspelade materialet kommer att raderas efterhand som uppsatsen är färdig. Vår handledare har fått tagit del av transkriberingen och efterföljande arbete med datan men vid detta tillfälle är materialet redan anonymiserat.

6. Resultat

I den här delen kommer vi att presentera vårt resultat som innehåller två teman som i sin tur innefattar flera olika kategoriseringar. Här presenteras även vad skolkuratorerna ser som hinder, möjligheter men även vägen framåt i deras arbete mot ätstörningar.

Vi har valt att döpa våra intervjupersoner till Kim, Robin, Karl och Julia för att anonymisera dem. Kim har arbetat som skolkurator i 17 år och har hand om årskurs F-9. Kim har under sina år som skolkurator alltid arbetat på den här skolan. Robin har arbetat som skolkurator i 1,5 år och har hand om ungefär 450 elever från årskurs F-9. Karl har varit verksam som skolkurator i 6,5 år och har ungefär 650 elever som går i årskurs F-9. Julia har arbetat i 5 år som skolkurator och hand om sex parallellklasser i årskurs 7–9 tillsammans med en till skolkurator. Kim och Julia är båda verksamma i en kommun som har ett invånarantal på cirka 86 000. Robin och Karl arbetar i en kommun som har cirka 75 000 invånare.

6.1 Tema I

Skolkuratorns arbete vid en utvecklad ätstörning är ett av studiens två teman (se bilaga 3).

Temat berör bland annat olika metoder kring hur skolkuratorn arbetar med elever som har utvecklad ätstörning, hur samverkan ser ut med andra myndigheter och hur samarbetet med föräldrar brukar fungera. Här framkom det både möjligheter och svårigheter i arbetet med en elev som har utvecklad ätstörning. Det som framkommer är till exempel svårigheter med specifika samverkanspartners, hur dialogen med föräldrarna ser ut, hur skolkuratorns faktiska arbete ska se ut men att det medför svårigheter.

En av de kategorier som framkommer ur detta tema är Helhetsansvar utan behandlande

funktion (se bilaga 3). Samtliga intervjupersoner nämnde att deras arbete som skolkurator inte

innefattar behandling av en elev som lider av en ätstörning utan de ska bidra med en

helhetsbild där de kan hjälpa eleven med att se vad det finns för behov av hjälp för att sedan kunna slussa vidare till rätt myndighet.

“Vi får ju inte ha något behandlingsansvar, däremot så har vi ett helhetsansvar. Vi kan se

signaler som är betydelsefulla att se och att vi kan täcka upp dem där hålen, tidigt liksom.”

(Karl)

Här berättar Karl då vi ställt frågan kring hur de arbetar med en elev som har en utvecklad ätstörning att de inte ska arbeta behandlande. Det framgår att det inte får ingå i deras arbetsuppgifter. Karl belyser dock deras viktiga arbete då hen tycker att de besitter en helhetsbild som hjälper dem mycket i deras arbete och som kan bidra till stor hjälp för eleverna. Att fylla i de olika hålen anses vara ack så viktig för skolkuratorn i arbetet och det hjälper för att ge eleven bästa möjliga stöd.

“Är det en etablerad ätstörning hos något barn så är det ju barn och ungdomspsykiatrin som kopplas in. Där ska man passa sig som socionom att börja behandla.” (Kim)

myndigheter ta över det arbetet. Det blir tydligt att eftersom Kim uttrycker sig “att man ska passa sig” kring att behandla så är det något som en skolkurator inte ska göra, vad hen menar med denna formulering “passa sig” ger en tyngd i att det inte är okej eller regelrätt.

Sammanfattningsvis verkar det som att skolkuratorerna är väl medvetna om att behandling av ätstörning inte är deras uppgift och att deras helhetsansvar är något som är viktigt att hålla sig till samt att det är något de är bra på.

En annan kategori som vi har under temat Skolkuratorns arbete vid utvecklad ätstörning är

Samverkan med andra myndigheter (se bilaga 3). Här berättar Kim och Robin om hur

samverkan med andra myndigheter ser ut då de har hand om en elev som har utvecklad ätstörning. Där framkom det från samtliga intervjupersoner att i samverkan kan det uppstå hinder såsom att det tar väldigt lång tid för eleven att få hjälp. Kim, Robin och Karl nämnde en specifik myndighet som de upplevde som svårt att samverka med då den instansen verkar ha en för hög arbetsbelastning än vad den klarar av.

“Tyvärr är ju BUP väldigt hårt belastade, långa kötider och långt mellan samtalen. De är

duktiga men de har för mycket.” (Kim)

“Men det känns ofta som att vi får ta de elever som inte BUP eller ungdomsmottagningen hinner med.” (Robin)

Det sätts fokus på BUP men även ungdomsmottagningen nämns som samverkanspartners där det finns vissa svårigheter. Som tidigare nämnt så ska inte skolkuratorn arbeta behandlande med elever som har utvecklad ätstörning, det är då alltså BUP eller ungdomsmottagningen som ska ha det behandlande ansvaret. De svårigheter som framkommer kring samverkan med BUP eller ungdomsmottagningen är att de inte verkar ha tid med de eleverna som

skolkuratorn hänvisar vidare.

“En stor svårighet är samverkan med BUP, det är en jättestor svårighet. Iallafall här i vår kommun. Vi har väldigt olika syn på samma situation. Vi upplever oftast att barnen

medicineras väldigt för enkelt och de ges utan behandling för ofta och hänvisas till

skolkurator. Det är en stor utmaning att kunna samverka i det för då menar BUP att barnet inte är redo för behandling då blir barnet hänvisat till skolkurator eller får ingenting alls, utan bara medicin.” (Karl)

En annan svårighet med samverkan som Karl verkar ha med BUP är att hen har en annan syn kring hur ungdomen ska behandlas än vad BUP har. Det framgår att BUP gärna vill

Nästa kategori är Initierar och följer upp (se bilaga 3). Denna kategori berör hur arbetet ser ut och hur skolkuratorn hjälper en elev som har en utvecklad ätstörning. Kategorin berör hur samarbetet och kommunikationen med eleven och föräldrarna ser ut, var för sig men även ihop. Hur hänvisningen till andra myndigheter går till belyses också.

“Jag har ju fått sådana ärenden där vi upptäckt att vi känner oro för en elev där det är så att hen har en pågående ätstörning eller att vi känner att hen är i riskzonen. Då hänvisar ju vi föräldrarna till ätstörningskliniken eller dietistmottagningen, och då tar de över.” (Kim)

Det verkar som att arbetet går ganska fort från att de känner oro för en elev till att de kontaktar föräldrarna och därefter kontaktar en annan myndighet. Det tycks som att skolkuratorn är en stöttande person som ser till att eleven får rätt hjälp.

“Det första man gör är ju att prata med eleven och om det finns något hinder för att prata

med föräldern, och hur det kommer tas emot hemma. Jag brukar göra en plan med eleven, typ jag kommer berätta det här. Sen brukar jag träffa eleven direkt efter jag pratat med

föräldrarna för det kan vara så att de blir nervösa av det. Sen hänvisar jag föräldrarna vidare dit de ska. Är det så att de inte tar kontakt med ätstörningskliniken så gör ju jag en orosanmälan.” (Robin)

Detta citat är ett mer utförligt svar kring hur skolkuratorn arbetar när det upptäcks att en elev har en ätstörning. Här visar Robin på att dialogen och förtroendet med eleven är en viktig aspekt innan kontakt med föräldrarna sker. Det här verkar vara det svåra i deras arbete med en elev som har utvecklad ätstörning, att prata med föräldrarna. Eleven kan ofta verka nervös och inte vilja att skolkuratorn ska prata med föräldrarna. Robin visade dock att hen tog elevens förtroende och tillit på allvar.

“Om jag fortsätter ha kontakt med en elev som är där så är det för att se till så att

behandlingen funkar. Men oftast säger dom till mig där att de ljuger för de vågar inte säga sanningen när mamma och pappa är med. Eller något sånt.” (Karl)

Här berättar Karl hur uppföljande arbete kan se ut kring en elev som har blivit hänvisad vidare för behandling. Det blir tydligt i den här meningsbärande enheten att skolkuratorn vill följa upp hur det går för eleven under behandlingen. Det var olika för respondenterna hur de gick tillväga efter att hade hänvisat vidare till en annan myndighet. Robin, Karl och Julia försökte att följa upp eleven och kolla hur det går med behandlingen medan Kim inte följde upp lika mycket på grund utav att hen ville att eleven skulle få slippa den sortens behandling på skolan.

6.2 Tema II

Skolan och skolkuratorns förebyggande arbete mot ätstörningar är det andra temat (se bilaga

att det var fler som var inblandade i det arbetet, därav fick temat bli både hur skolkuratorns arbete ser ut men även skolans arbete finns med. Temat berör hur det förebyggande arbetet ser ut i nuläget och vad som ses som hinder men även möjligheter. Det finns fem kategorier som tillsammans utgör detta tema.

Den första kategorin som finns under det här temat är förebyggande arbete mot ätstörningar (se bilaga 3). Det är en kategori som hade sin självklara plats i detta tema av uppenbara skäl. Här visade det sig att de fyra olika respondenterna och deras tillhörande skolor arbetade på olika sätt. Kim, Robin och Karl uppgav att det i nuläget inte fanns något förebyggande arbete specifikt mot ätstörningar överhuvudtaget. Det var endast Julia som uppgav att hen och skolan som hen var verksam på hade någon form av inslag av detta under de tre år som eleverna går på högstadiet.

“Vi har ett material som heter ”Spelar roll” som vi kör i årskurs 7. Och det är förebyggande, egentligen kropps förebyggande material. Det är 15 träffar och olika teman per gång. Och där finns teman där det är till exempel psykisk ohälsa och där kommer man in på

ätstörningar. (...) Sen har vi en del om självbild som handlar mer om det. Mer kring ångest. Så där kommer man absolut in på det, vad det är för någonting. Man belyser då anorexi, bulimi och ortodoxi.” (Julia)

Kim framhöll att bland det viktigaste i det förebyggande arbetet är relationsskapandet mellan skolkuratorn och eleverna. Om det fanns en bra relation menar hen på att det är lättare för eleverna att vända sig till skolans personal ifall något inte känns bra.

“Om jag ska komma in på ätstörningar, att upptäcka, psykosocial ohälsa är det en

relationsbyggande med eleverna som är det viktigaste. För när eleverna har förtroende för personalen, känner sig trygga, både i klassrummet och i korridorerna. Vågar de också visa och berätta om något känns fel. (...) När man lär känna dom ser man på eleverna och märker, den här pojken/flickan, det är något som inte stämmer, något har hänt. “ (Kim)

Det tycks vara förtroende och relationer som kan göra en skillnad i det förebyggande arbetet. Likaså visar Karl att det är i det vardagliga som skolkuratorerna kan göra skillnad.

“Alla ärenden jag får så frågar jag hur de äter sover och motionerar så det är ju

förebyggande arbete men det är ju bara dom som kommer till mig. Och där upptäcker ju jag väldigt många som inte äter ordentligt.” (Karl)

arbetet ska drivas eller göras, varken utifrån skolan eller skolkuratorns perspektiv. Istället tycks det vara de små sakerna som skolkuratorerna gör för att arbeta förebyggande där tillit och relationer verkar ha en större roll. Det tycks även som att det förebyggande arbetet inte kommer att prioriteras framöver heller då det inte framkom några tankar eller planering för att utvidga det arbetet.

När vi tar oss till nästa kategori som finns under det här temat kommer vi till svårigheter i det

förebyggande arbetet (se bilaga 3). Det framkom att det fanns flera orsaker till vad som

gjorde att man inte arbetade något förebyggande eller varför man gjorde det i ett sådant pass liten utsträckning. Alla våra intervjupersoner framförde att det var bristande resurser såsom tid, antalet elever, besparingar och för få skolkuratorer som det största hindret till varför de inte arbetar mer förebyggande eller varför de inte alls gjorde det i dagsläget.

“Men jag tänker att mycket är utifrån resurser. Jag har över 400 elever och man har massa annat som ska in där också så det är svårt att hinna med det.” (Robin)

I denna kategori var alla våra respondenter eniga i vad som hindrade dem från att arbeta förebyggande i större utsträckning än de gör. Det verkar som att det åtgärdande arbetet var det som tog upp mest av skolkuratorernas tid och att mycket av tiden togs upp av det åtgärdande arbetet. Det var bland det första som togs upp vid intervjutillfällena av respondenterna själva, att det inte fanns tid nog att arbeta förebyggande vilket gjorde att det kändes som något skolkuratorerna själva upplevde som ett stort hinder i deras arbete.

Det fanns även andra svårigheter med att arbeta förebyggande mot ätstörningar vilket tar oss till vår nästa kategori känsligt ämne att prata om (se bilaga 3). Det här var något som Kim, Karl och Julia tog upp och problematiserade, att ätstörningar är ett känsligt ämne att prata om och att även det är ett hinder för skolkuratorerna till att kunna arbeta förebyggande.

“Samtidigt får man ju inte väcka tanken heller så det är ju en svår bit att hantera.” (Karl) “Absolut kan det vara det, dessutom är det som, om man räknar att det sorteras under

självskadande beteende har vi ju märkt att det är smittsamt. Vi ser det med framförallt flickor, men en del pojkar som skär sig. Att det sprider sig. Som du säger, kan det ha en spridande effekt.” “Pratar man om loppor så kliar det.” (Kim)

Våra tre intervjupersoner som nämnde detta uttryckte sig på liknande sätt att ätstörningar är ett svårt ämne att prata om. Ifall man gör det på fel sätt kan det få oönskade effekter som till exempel startar igång en ätstörningsproblematik eller att det sprider sig till andra elever mer än vad det gjort annars. De var alla eniga om att det krävs kunskap för att kunna prata kring ätstörningar på rätt sätt och för att det ska tas emot på rätt sätt.

som vi valde att kalla Aldrig färdiglärd (se bilaga 3) som är en del av hur skolan och skolkuratorns förebyggande arbete mot ätstörningar ser ut.

“Jag utbildar mig själv ständigt och uppdaterar mig på olika saker som jag stöter på i arbetet. (...) Sen har jag nära erfarenhet av det också, så jag skulle säga att jag vet hur man tänker och jag ställer rätt frågor till eleverna.” (Karl)

Skolkuratorerna var ödmjuka och öppna med att de försöker att lära sig mer och att de aldrig var färdiglärda. Kim, Karl och Julia var mer säkra på sin kunskap kring ätstörningar medan en av Robin uttryckte att kring just ätstörningar hade den inte tillräckligt med kunskap. Kim, Karl och Julia har alla jobbat längre som skolkuratorer vilket kan vara en avgörande faktor i det här sammanhanget. Sammantaget tycks skolkuratorerna känna en säkerhet i att de besitter den rätta kunskapen till att arbete med och mot ätstörningar men samtidigt var de medvetna om att det alltid fanns möjlighet till att utvecklas och lära sig mer. Respondenterna hade olika sätt att lära sig nya saker där Robin nämnde att hen läser böcker för att bredda sin kunskap men även att det fanns möjlighet till att få gå på kurser eller vidareutbilda sig genom skolan. Då vi genom bakgrundssökning och genomgång av tidigare forskning fått med oss att det finns många hinder för skolkuratorer att arbeta förebyggande ville vi ha med frågor kring hur de skulle arbetat om det fanns utrymme och resurser för det. Det visade sig att samtliga hade tankar om hur det förebyggande arbetet skulle gå till om resurserna tillät det. Det verkar som det finns en vilja hos skolkuratorerna till att kunna förbättra det förebyggande arbetet. Kategorin visioner och drömmar (se bilaga 3) innefattar vad våra respondenter gärna hade förändrat i sitt om möjligheten fanns. Sammanfattningsvis ser det ut som att samtliga önskar att de kunde lägga mer tid på det förebyggande arbetet men de hade olika tankar kring hur det arbetet skulle gå till.

“På en bredare front ännu mer lyfta fram, i tidig ålder, vad hälsa är för någonting. Och framförallt informera och diskutera med föräldrar. Föräldrar är alltid nyckeln, de är huvudpersonerna (...)” (Kim)

Här menar Kim att det viktigaste är att börja arbeta förebyggande i tidig ålder men även att stötta upp föräldrarna då de är den allra viktigaste personerna i de flesta barns liv. Genom att göra på det sättet tror intervjupersonen att det förebyggande arbetet skulle bli bättre. Robin var igen inne på att brist på resurser var det allra största problemet på dennes skola. Där fanns det tron om varje skolkurator hade ett mindre antal elever skulle man lättare kunna upptäcka saker och på så sätt kunna främja det förebyggande arbetet.

“Jag tror att ju mer man lär känna alla barn desto lättare är det att upptäcka saker. Så färre elever vore en dröm, ungefär 300 per kurator.” (Robin)

bättre för att upptäcka problem tidigare. De båda önskade att det skulle finnas med i fler ämnen där man kan beröra det på flera olika sätt då ätstörningar handlar om idrott,

hemkunskap och även biologi. Julia önskade att det skulle finnas ett ämne som endast berörde “livskunskap” och att det skulle finnas mer tydliga direktiv från högre instanser vilket skulle göra så att skolorna måste arbeta förebyggande.

“Då hade jag velat få in mycket mer i lektionsplaneringen. Det är något jag skulle vilja prata om i så många ämnen. Mycket av det som berör hälsa kan man få in i olika ämnen. En bättre samverkan med olika ämneslärare, för jag tänker att det berör så många ämnen. Det är ju både biologi, idrott, hemkunskap.” (Robin)

“Jag hade gärna sett att man hade livskunskap eller något sådant på schemat. Att man hade lagt in det som något obligatoriskt som att detta ska ingå. Att skolan fått direktiv hur man ska jobba med detta. (...) Då hade man ju inte kunnat komma undan det heller.” (Julia)

Sammantaget framkommer det att Kim ansåg att det största ansvaret bör ligga på föräldrarna för det är därifrån ungdomarna får sina tankar och värderingar. De andra respondenterna tyckte att skolan har ett stort ansvar i det och att det finns mycket mer de kan göra för att förbättra skolans arbete med och mot ätstörningar.

Från det insamlade materialet tyder det på att det finns en vilja och kunskap till att kunna arbeta mer förebyggande mot ätstörningar bland skolkuratorer men det finns många hinder längs vägen där tiden är det absolut största. Det fanns ingen tydlighet i vad just skolkuratorn har för roll i detta arbete utan att det mer handlar om skolan i sin helhet. Enligt det insamlade materialet finns det heller ingen tydlighet i vad som skolan förväntas eller vad de ska göra i det förebyggande arbetet mot ätstörningar. Det gör att alla skolor arbetar i både olika stor omfattning men även att de använder sig av olika metoder där ingen tycks veta vad hur man egentligen ska prata om ätstörningar utan att det ska ha en spridande effekt mellan eleverna.

7. Diskussion

7.1 Skolkuratorers handlingsutrymme

Resultatet av det insamlade materialet visar på en mångsidig och komplicerad bild av hur skolkuratorers arbete ser ut med elever som har en ätstörning. I arbetet med en elev som har en utvecklad ätstörning verkar det finnas många hinder då skolkuratorer inte ska arbeta behandlande utan ska istället hänvisa eleven till rätt mottagning som ska kunna hjälpa eleven. En stor problematik som framkom här var att de mottagningarna, till exempel

ätstörningskliniker eller barn och ungdomspsykiatrin, är tungt belastade och hinner därför inte ta emot ungdomar som lider av ätstörningar i den mån som krävs. På grund av detta så