Medlemmar i hjärt-lungföreningens upplevelser kring vidmakthållande av träning

Arbetsmaterial: Rättad och godkänd efter granskning

UPPSALA UNIVERSITET Institutionen för neurovetenskap Fysioterapeutprogrammet

Vetenskapsmetodik IV

Examensarbete 15 poäng, grundnivå

Medlemmar i hjärt-lungföreningens upplevelser kring vidmakthållande av träning.

Författare Handledare

Nordin, Rebecca Charlotte Urell Med. Dr Enico, Linnea Leg. Fysioterapeut Januari 2019 Inst. för Neurovetenskap

Fysioterapi, Uppsala Universitet

Sammanfattning

Bakgrund: Att träna efter insjuknande i kronisk obstruktiv lungsjukdom- eller hjärt-

kärlsjukdom har visat sig förbättra livskvalitén och minska de besvär som kan förekomma vid sjukdom. Efter sin rehabiliteringstid är det många som väljer att inte fortsätta träna, trots att forskning visar på positiva effekter av långvarig träning. Det är därför intressant att undersöka vad det finns för faktorer som vidmakthåller träning för att i framtiden försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt för vidmakthållande.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka vad en grupp individer, som deltager i hjärt- lungföreningens fysiska träningsgrupper, upplever påverkar dem att vidmakthålla fortsatt träning.

Metod: Detta är en kvalitativ deskriptiv studie. Fem personer från hjärt-lungföreningen intervjuades utifrån semistrukturerade intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta data.

Resultatsammanfattning: Faktorer som medlemmar i hjärt-lungföreningen upplever påverkar vidmakthållande av träning var: Tryggt och informationsrikt att träna i hjärt-lungföreningen, Gruppdynamiken inom träningsgruppen, Socialt stöd utanför gruppen, vara med om en Livsavgörande händelse och Kunskap om fysisk aktivitet och träning.

Konklusion: Det finns faktorer som påverkar vidmakthållande av träning hos medlemmar i hjärt-lungföreningen. Det är viktigt att ledarna vid träningstillfällen är stöttande och

förstående och att deltagarna upplever en samhörighet med de andra i träningsgruppen. Även att ha upplevt en livsavgörande händelse verkar vara av betydelse för vidmakthållande av träning.

Keywords: Maintenance, Physical exercise, Chronic diseases, Heart disease, Chronic

obstructive pulmonary disease.

Abstract

Background: Exercising after being diagnosed with COPD or suffering a heart attack is shown to increase quality of life and reduce the negative effects that can occur after the onset of the illness. In spite of scientific research proving the good effect longterm exercise have, few continue to do regular exercise after rehabilitation at the hospital. Therefore, it is of interest to explore what causes people to sustain regular exercise for an extended duration of time in hopes of encouraging others to do the same.

Purpose: The purpose of this study is to explore a group of individuals who are members of The Heart and Lung Association training groups and find what they believe drives them to maintain the levels of their physical activity.

Design and method: This is a qualitative descriptive study. Five people from The Heart and Lung Association were interviewed with semi- interviewed questionary. A qualitative method were being used to analyse data.

Results: Factors that members of the Association experience influence maintenance of

exercise within the Association were: Safe and informative to exercise within the Association, The atmosphere in the exercise group, Social support outside the exercise group, The

experience of an life changing event and Knowledge about the positive effect of physical exercise.

Conclusion: There are factors in The Heart and Lung Association which encourages people to exercise on a regular basis. It is important that the leaders of group sessions are supportive and understanding, and also that the members of the group have a sense of belonging with the others. Furthermore, experience of life changing event seems of importance for maintenance of physical exercise.

Keywords: Maintenance, Physical exercise, Chronic diseases, Heart disease, Chronic

obstructive pulmonary disease.

INNEHÅLLSFÖRTÄCKNING

BAKGRUND………...1

Hjärt- och kärlsjukdomar………..1

Kronisk obstruktiv lungsjukdom KOL………...2

Hjärt-lungsjukas patientförening………..3

Allmänna rekommendationer för fysisk aktivitet……….3

Vikten av fysisk träning för patienter med KOL………..4

Vikten av fysisk träning för patienter med kärlsjukdom………..4

Vidmakthållande av träning vid Hjärt-kärlsjukdom och Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom obstruktiv (KOL) sjukdom……….5

Problemformulering………..7

SYFTE……….7

Frågeställning………...7

METOD………...8

Design………...8

Urvalsmetod………..8

Genomförande………..9

Datainsamlingsmetod………...9

Databearbetning………..10

Förförståelse………11

Etiska aspekter………11

RESULTAT………...12

DISKUSSION………15

Resultatsammanfattning………..15

Resultatdiskussion………..16

Metoddiskussion……….19

Kliniska implikationer………21

Etiska överväganden………...22

Framtida forskning………..23

Konklusion………..23

REFERENSER………..24

BILAGOR

1 BAKGRUND

Att träna efter insjuknande i kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller hjärt-kärlsjukdom har visat sig ge positiva effekter på hälsan, som bl.a. minskade besvär och ökad funktion samt livskvalitet (1). Trots uppmaningar från vårdpersonalen är det många som inte fortsätter att träna (2), samt att fortsätta efter dess initiering (3–5). Därför är det intressant att undersöka vilka faktorer som vidmakthåller träning för att i framtiden försöka skapa så goda

förutsättningar som möjligt för vidmakthållande. Denna studie vill därmed undersöka medlemmar ur hjärt-lungföreningens syn på vidmakthållande av träning.

Hjärt- och kärlsjukdomar

Hjärt-kärlsjukdomar är ett av de dominerande hälsoproblemen i västvärlden (6). I Sverige drabbas statistiskt sett varannan individ av hjärt-kärlsjukdom någon gång i livet. Detta trots en gynnsam utveckling vad gäller insjuknande och död i hjärt-kärlsjukdomar de senaste

decennierna (6). De mest allvarliga symtomen kommer från hjärtats kranskärl och hjärnans blodkärl. Den vanligaste orsaken är ateroskleros som orsakas av fett- och kalkinlagringar i kärlväggarna. Detta får till följd att artärerna förträngs och kärlväggarna försvagas (7).

Vid kranskärlssjukdomar så är blodförsörjningen till hjärtmuskeln inte tillräcklig (8). Det uppstår då en ischemi i den del av hjärtmuskeln som det tilltäppta kärlet försörjer. Hjärtinfarkt och kärlkramp ingår i begreppet kranskärlssjukdomar. Vanliga symtom är kraftig bröstsmärta, med utstrålande smärta till armarna, mellan skulderbladen eller upp mot käken. Vid akut hjärtinfarkt bör patienten läggas in direkt och så snabbt som möjligt behandlas med percutan coronar intervention (PCI) (8). PCI är en reperfusionsbehandling som används för att

återskapa blodflödet i kärlet som blivit förträngt. Behandlingen innebär en ballongvidgning av kärlet och insättning av ett metallnät (9).

En viktig del i den sekundärpreventiva behandlingen av kranskärlssjukdomar är regelbunden och individanpassad fysisk träning. Träningen bör omfatta kondition och styrkeövningar.

Tidig hjärtrehabilitering erbjuds patienter i sjukhusets regi efter socialstyrelsens riktlinjer och

varar i regel i tre månader från utskrivningsdatumet från sjukhuset (9). Patientens fysiska

kapacitet bedöms efter någon form av belastningstest där den allmänna kondition och

funktionsförmågan värderas inför träningsval. Vanligast mäts maximal

2 syreupptagningsförmåga (VO2max) med submaximala tester och ansträngningsgrad efter Borgsskalan (10). Inom hjärtrehabiliteringen erbjuds ofta gruppträning. De olika landstingen och regionerna i Sverige rekommenderas att följa socialstyrelsens riktlinjer om

hjärtrehabilitering. Det är viktigt att fysisk träning påbörjas så snart om möjligt efter

insjuknande och inledningsvis utförs ledd av fysioterapeut. Det är dock en låg andel patienter som får fysisk träning inom hjärtrehabiliteringen. Under 2012 deltog ca 40% av 30 000 patienter med kranskärlssjukdom i hjärtrehabiliteringen (9). Studier har visat att många som erbjuds hjärtrehabilitering tackar nej till deltagande (11).

Kronisk obstruktiv lungsjukdom KOL

KOL är en kronisk progressiv inflammatorisk sjukdom som drabbar luftvägarna (7). De sker en epitelskada på perifera luftvägarna vilket gör att dessa blir förtränga samt tenderar att kollapsa vid respiration. Alveolernas tunna väggar brister och emfysem bildas, detta försämrar syreupptaget i lungorna. Utandningen blir svårare då lungorna tappar mycket av sin elastiska vävnad. På grund av lungornas sämre funktion så bildas slem lättare. Detta medför

infektionskänslighet som kan påskynda sjukdomsförloppet. Sjukdomen är irreversibel (7). För att diagnosticera KOL måste en spirometriundersökning göras. FEV1/FVC (Kvoten av

forcerad exspiratorisk volym och vitalkapacitet) bör vara >0,7 efter tagen bronkdilaterande medicin (12).

Lungrehabilitering bör ske genom interdisciplinära teamarbeten där bland annat läkare, psykolog, dietist och fysioterapeut ingår. Interventionen bör vara individanpassad och kan initieras i en stabil fas i sjukdomen, under eller direkt efter en försämringsperiod. Att initiera lungrehabilitering direkt efter en försämring verkar ha god effekt på återhämtningen. Målet med lungrehabiliteringen enligt American Thoracic Soceity och European Respiratory Society är att minimera symtomen, maximera fysisk träning, uppmuntra till självständighet och

livsstilsförändringar och öka delaktigheten i vardagliga aktiviteter (13).

Enligt Socialstyrelsens Nationella Råd och Riktlinjer för astma och KOL 2017 bör hälso- och

sjukvården erbjuda ”ledarstyrd träning i anslutning till försämrings period (exacerbation) till

personer med KOL och FEV1 < 80 procent”. De flesta KOL-patienter är i behov av träning

men endast 39 % uppfyller rekommendationerna om fysisk aktivitet (se rubriken om allmänna

rekommendationer om fysisk aktivitet) och ca 30% är fysiskt inaktiva. Inom primärvården har

10% av KOL-patienterna haft kontakt med fysioterapeut under det senaste året (12).

3 Hjärt-lungsjukas patientförening

Hjärt-lungföreningen är en ideell patientförening riktad till individer med lungsjukdom samt hjärt-kärlsjukdom (14). Den består av en styrelse och föreningens medlemmar (14). De jobbar aktivt med opinionsbildning och erbjuder dess medlemmar olika aktiviteter samt stöd, såsom t.ex. träningsaktiviteter, hjälp med att sluta röka, föreläsningar och kunskap om

stresshantering. De erbjuder även sociala aktiviteter såsom utflykter och fester. Målet är att individerna ska göra förändringar i sin livsstil som gynnar deras hälsa och vidmakthålla dessa förändringar (15).

För tillfället finns det i Sverige ungefär 1500 motionsgrupper och generellt deltar ca 25 000 medlemmar varje år i de träningsaktiviteter som erbjuds (15). Golvjympa, styrketräning och vattengympa är exempel på aktiviteter som erbjuds (15). I Uppsala finns det även möjlighet att delta i bordtennis, mediyoga, qigong och cykling (16). Träningsuppläggen är utarbetade av sjukgymnaster/fysioterapeuter och intensitetsnivå, frekvens och duration är anpassade utifrån medlemmarnas diagnoser, förutsättningar samt behov. Ledarna i motionsgrupperna kan vara sjukvårdspersonal eller medlemmar i föreningen. De ska kunna hjärt-lungräddning och antingen ha en idrottsutbildning, sjukvårdsutbildning eller genomgått en motionsutbildning som förbundet anordnar (14).

Allmänna rekommendationer för fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet ses ofta som ett paraplybegrepp i vilket också fysisk träning ryms. Fysisk aktivitet definieras som all kroppsrörelse där en aktivering av skelettmuskulatur sker. Denna aktivering leder till en ökad energiförbrukning (6). Med fysisk träning avses fysisk aktivitet som är planerad, strukturerad, återkommande och som har ett syfte att förbättra eller bibehålla den fysiska funktionen (13).

Rekommendationerna om fysisk aktivitet för friska individer är 30 min måttlig fysisk aktivitet 5 dagar i veckan, t.ex. snabb promenad, eller 20 min intensivare träning 3 dagar i veckan (17).

Dessa riktlinjer kan även kombineras för att uppnå rekommendationerna om fysisk aktivitet.

T.ex. kan en person ta 30 min promenad i måttligt tempo 2 ggr för att sedan jogga i ett högre

tempo i 20 min 2 ggr samma vecka (17).

4 Vikten av fysisk träning för patienter med KOL

Personer med KOL har nytta av fysisk träning och aktivitet även om lungfunktionen inte påverkas till det bättre (18). Däremot så kan individer bibehålla och utnyttja den funktion som redan finns med hjälp av fysisk träning. I studier har man också sett förbättrad livskvalitet, samt minskad ångest och depression för individer som är fysiskt aktiva (18).

Dosering av fysisk träning och aktivitet vid KOL bör alltid föregås av bedömning av kondition, muskelstyrka och andningstekniker. Träningen bör innehålla aeroba och

muskelstärkande övningar. Rekommendationerna för aerob träning på måttlig intensitet är 150 min i veckan 3-7 ggr i veckan. Både gång- och cykelträning rekommenderas vilket leder till ökad aerob kapacitet. Träningen kan bedrivas både kontinuerligt eller i intervallform. Borg- CR-10 skalan används för att skatta andnöd och fatigue och bör skattas mellan 3-6. På hög intensitet gäller 75 min i veckan, 3-5 ggr i veckan. Rekommendationerna gällande

muskelstärkande träning är 2-3 ggr i veckan, 1-3 set, 8-12 repetitioner och 8-10 övningar (13).

Vikten av fysisk träning för patienter med hjärt- och kärlsjukdom

Fysisk aktivitet och träning minskar risken för att utveckla hjärt-kärlsjukdomar (19). Studier visar att personer som drabbats av hjärt-kärlsjukdomar och som deltar i hjärtrehabilitering minskar risken för morbiditet och mortalitet (19). De sänker även sitt blodtryck och sina stressnivåer, samt förbättrar livskvalité och andra psykosociala faktorer. Det finns vissa indikationer på att personer som deltar i hjärtrehabilitering minskar sin tobaksanvändning (19).

Personer med diagnosticerad kranskärlsjukdom bör genomgå en bedömning av kondition och muskelfunktion av fysioterapeut med kunskaper om hjärtrehabilitering för att få lämplig behandling med fysisk träning. I samband med fysisk träning bör man uppmärksamma

eventuella arytmier eller blodtrycksreaktioner. Rekommendationerna för aerob fysisk aktivitet på måttlig och hög intensitet kombinerat, skattad ansträngning Borg-RPE 12-13 för måttlig intensitet eller 14-17 för hög intensitet, minst 90 min i veckan, 3-5 ggr i veckan.

Muskelstärkande träning rekommenderas 2-3 ggr i veckan, 1-3 set, 10-15 repetitioner och 8- 10 övningar (20).

För personer med hypertoni som behandlas med betablockadbehandling bör Borg-RPE-skala

användas (21). Rekommendationerna vid aerob fysisk träning på måttlig intensitet är skattad

5 ansträngning Borg-RPE 12-13, 150 min i veckan, 3-7 ggr i veckan. För hög träningsintensitet är skattad Borg-RPE 14-17, 75 min, 3-5 ggr i veckan rekommenderat. Evidens om

rekommendationer för muskelstärkande träning saknas (21).

Vidmakthållande av träning vid Hjärt-kärlsjukdom och Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom obstruktiv (KOL) sjukdom

De personer som börjar träna, men sedan väljer att inte fortsätta, gör oftast detta inom ungefär sex veckor från och med det att träningen initieras (3,22). Studier har gjorts på vad det finns för faktorer som leder till att individer med en kronisk sjukdom slutar att träna (23). Generellt i befolkningen har det bland annat framkommit att utebliven subjektiv märkbar effekt (såsom t.ex. viktminskning) och att inte lyckas få till en träningsrutin är bidragande orsaker till varför vissa slutar att träna. För höga förväntningar på träningsresultatet i förhållande till

tidsåtgången leder till besvikelse och en förlust av motivation att fortsätta. Andra faktorer är förnekande av fysiska begränsningar, vilket gör att man börjar aktiviteten på en för hög nivå, istället för att stegra succesivt. Detta leder till överansträngning och att man slutar träna. Det visar sig också att en del av dem som inte vidmakthåller träningen upplever avsaknad av stöd från anhöriga samt blir omotiverade till fortsatt aktivitet när uppföljningsbesöken hos

vårdpersonal upphör. Brist på kunskap om hur man tar sig an hinder (såsom t.ex. sjukdom) är också en faktor till varför individer upphör med träningen (23).

Studier på individer med olika sjukdomstillstånd har gjorts där man har undersökt vilka faktorer som är av betydelse för att vidmakthålla träningen. Vidmakthållande i detta

sammanhang avser planerad regelbunden träning i minst 6 månader. Det har gjorts kvalitativa studier som undersöker personer med hjärt-kärlproblem och vad det är som gör att de

fortsätter att vara aktiva efter sin hjärtrehabilitering (24,25). Resultatet i dessa studier visade att individerna fick ett nytt intresse för fysisk aktivitet. Det nya intresset gjorde att de

uppfattade att röra på sig som något som bidrog till deras välmående och att de via

hjärtrehabiliteringen hittade nya vänner i samma situation som skapade en samhörighet dem

emellan. (24,25) En annan anledning var att de under hjärtrehabiliteringen kände sig trygga

med vårdpersonalen, vilket gjorde att de vågade anstränga sig. Att kommunen erbjöd busskort

till dem som inte hade råd att ta sig till rehabiliteringen var också en faktor som gjorde att de

fortsatte att vara fysiskt aktiva. (24) En stark rädsla för att dö, att bli en börda för familjen

samt en vilja att undvika försämrad hälsa och att fortsätta kunna leva självständigt visade sig

6 också vara starka skäl till att fortsätta träna. Att kunna göra saker som man tycker om (såsom att resa och ta hand om barnbarn) var viktiga bidragande faktorer. (25)

Den sociala samvaron och samhörigheten identifierades även som viktiga faktorer till fortsatt träning i studier med individer med diagnosen KOL (26,27), där individerna uppgav att genom att träna med likasinnade kände de sig förstådda och upplevde att de kunde vara sig själva (26). Andra faktorer som visade sig vara betydelsefulla var vetskap om att inaktivitet leder till försämrad hälsa, upplevelse av att träningsprogrammet var genomförbart, inbokade uppföljningsbesök hos vårdpersonal samt stöd och uppmuntran från anhöriga (26,27). Stor vikt lades även på fysioterapeuten. Att fysioterapeuten hade kunskap om sjukdomen och upplägg av träningspass anpassat till individerna, var optimistisk och validerade patienterna var viktiga orsaker till att de kände sig trygga och vågade träna (26).

I en studie (23), som undersökte vilka bidragande faktorer det fanns för långvarigt genomförande av träning hos individer med kronisk sjukdom framkom även där att den sociala samhörigheten med jämlikar, stöd och uppmuntran från anhöriga samt vårdpersonal, som var stöttande och bokade in uppföljningar, var betydande orsaker till att fortsätta träna.

Bortsett från den sociala aspekten, bidrog gruppträning till att deltagarna kom iväg till träningen (eftersom att aktiviteten ägde rum en specifik tid och därför inte gick att skjuta upp). Nya aspekter i denna studien var vikten av att använda självmonitorering och

mätmetoder (t.ex. mätning av blodtryck) för att påvisa effekten av träningen och på så sätt

skapa en motivation till att fortsätta vara aktiv. Det var också lättare att vidmakthålla

träningen om man sedan tidigare hade en positiv erfarenhet av fysisk aktivitet och om man

hade positiva förväntningar på utfallet av träningen samt att vara aktiv var något som

värderades och ansågs kunna bidra till andra högt värderade områden (t.ex. familjen). Att

acceptera sina fysiska begränsningar och jobba inom dem för att på så sätt utvecklas, lyssna

på kroppen och inte överanstränga sig var faktorer som gjorde att träningen upplevdes som

trevlig och något man ville komma tillbaka till. Studien kom även fram till att förmågan att

kunna använda sig av olika strategier var viktigt för att vidmakthålla träning. Strategier var av

betydelse för att kunna komma över hinder (fysiska hinder, såsom sjukdom, och psykiska

hinder, såsom att känna sig omotiverad) och kunde ta sig uttryck som copingstrategier, att

variera träningen och sätta upp mål att sträva efter som gör det värt att fortsätta träna (23).

7 Problemformulering

Studier har genomförts avseende initiering av träning för individer med KOL sjukdom och hjärt-kärlsjukdom, samt vad som fungerar som vidmakthållande faktorer. Studierna har bland annat kommit fram till att den sociala gemenskapen med likasinnade, självmonitorering, stöd från anhöriga och vårdpersonal är bidragande orsaker till att fortsätta träna. Att uppleva avsaknad av stöd från omgivningen, orealistiska förväntningar på träningen och brist på utvecklade strategier för att ta sig an hinder är exempel på faktorer som kan leda till att individerna väljer att inte fortsätta med träningen (23).

Antalet individer som väljer att påbörja träning efter insjuknande är relativt lågt (2). Det är även vanligt att träning påbörjas, men att en stor del av personerna inte fortsätter att träna som de har blivit uppmanade att göra (23). Oss veterligen har det inte gjorts några studier på vad det är som vidmakthåller träningen efter 6 månader från utskrivning från sjukhuset hos individer med en KOL diagnos eller hjärt-kärlsjukdom som väljer att bedriva sin fysiska träning inom ramen för en patientförening. Den här studien vill undersöka vad en grupp individer i hjärt-lungföreningen upplever påverkar deras vidmakthållande till fortsatt träning efter avslutad hjärtrehabilitering. Genom ökad kunskap och förståelse om detta kan vi i framtiden försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt till vidmakthållande av träning och organisera träningen utifrån detta.

Syfte

Syftet med studien var att undersöka vad en grupp individer, som deltager i hjärt-

lungföreningens fysiska träningsgrupper, upplever påverkar dem att vidmakthålla fortsatt träning.

Frågeställning

• Vad upplever individer som tränar i hjärt- lungföreningens träningsgrupper påverkar

dem att vidmakthålla träning?

8 METOD

Design

Detta är en kvalitativ deskriptiv studie, i syfte att utforska individernas egna upplevelser, erfarenheter och tankar kring ett visst fenomen (28). Denna design ansågs vara lämplig för denna studie då syftet var att undersöka och förstå personers upplevelser och tankar kring vidmakthållande av träning i en patientförenings regi.

Urvalsmetod

Ett strategiskt planerat urval användes där fem personer ur hjärt-lungföreningen i Uppsala intervjuades i studien. Både individer med KOL och hjärt-kärlsjukdomar intervjuades för att få ett så brett perspektiv på frågeställningen som möjligt (29).

Inklusionskriterierna var att deltagarna skulle ha varit medlemmar i hjärt-lungföreningen i Uppsala sedan minst 6 månader, tränat (självskattat) i genomsnitt, 1-2 ggr i veckan i minst 6 månader inom ramen för hjärt-lungföreningen och blivit diagnosticerade med antingen KOL eller en hjärt-kärlsjukdom. Både män och kvinnor eftersträvades att ingå i studien.

Deltagare som inte förstod och inte talade flytande svenska, eller hade en kognitiv funktionsnedsättning exkluderades. Detta för att underlätta kommunikationen vid intervjuerna.

Information om de deltagare som intervjuades i studien presenteras i tabell I.

Tabell I. Beskrivning av informanter.

ID- nummer

Ålder Kön Sysselsättning Diagnos Tidpunkt

för diagnosen

Förening- medlem

sedan

Träning i föreningens

regi, antal ggr/v.

IP1 70 Kvinna Pensionär Hjärtflimmer 2016 2017 1 ggr/v

IP2 62 Man Egen företagare. Hjärtinfarkt.

Hjärtstopp.

KOL

2013 2014 1 ggr/v

IP3 84 Man Pensionär Hjärtinfarkt 1999 1999 2 ggr/v

IP4 67 Man Pensionär Hjärtinfarkt 2017 2018 1 ggr/v

IP5 78 Man Pensionär KOL 2009 2009 1 ggr/v

9 Genomförande

Styrelsen i hjärt- lungföreningen kontaktades först via telefon för att tillfrågas om lov att få genomföra studien. Därefter skickades mejl ut med information om studien (Bilaga 1) till samtliga medlemmar i styrelsen. Efter godkännande från styrelsen distribuerade författarna muntlig och skriftlig information om studien och intervjuns förfarande (Bilaga 2) till medlemmar i en av ”golvgympagrupperna” och ”gymgruppen” i föreningens regi. Fem personer anmälde sig med namn och telefonnummer och kontaktades utav författarna för att boka in tid och plats för intervjun. En intervjuperson fick förhinder strax innan

intervjutillfället och samtidigt anmälde sig en annan medlem till studien. Intervjuerna hölls på olika platser i överenskommelse mellan informanten och författarna. Intervjuerna tog ca 35–

55 min att genomföra och spelades in med författarnas mobiltelefoner. Materialet raderades från telefonerna direkt efter transkriberingen. Intervjuerna hölls i september 2018 och delades upp mellan studieförfattarna på 2 respektive 3 intervjuer var. Det inspelade materialet

förvarades på författarnas lösenordskyddade mobiler. Båda författarna närvarade vid varje intervjutillfälle och det bestämdes innan vem som skulle hålla i intervjun och vem som skulle vara bisittare och sköta ljudinspelningen. I slutet av varje intervju gavs tillfälle för bisittaren att ställa eventuella kompletterande frågor som denne upplevde som relevanta utifrån samtalet. Under intervjun definierades begreppen fysisk aktivitet och fysisk träning. En pilotintervju utfördes och inkluderades i studien.

Datainsamlingsmetod

Data insamlades utifrån modellen semistrukturerad intervju (28,30) via den bifogade intervjuguiden (Bilaga 3). Intervjuguiden började med bakgrundsfrågor såsom namn, ålder, diagnos etc för att etablera en relation mellan intervjuaren och informanten och för att ta reda på relevant information som kan påverka informanten (28) . Intervjuguidens fokusområden bestod i att få informanterna att beskriva sina upplevelser kring fysisk träning i föreningens regi, vidmakthållande faktorer samt ifall de ändrat sin uppfattning av fysisk träning sen de fått sina respektive diagnoser. Frågorna var utformade efter öppen karaktär i syfte att få

informanterna att fritt och öppet beskriva sina egna upplevelser om varför just dom fortsätter

träna i föreningens regi. Till exempel ingick dessa frågor i intervjuguiden; Hur upplever du att

det är att träna i grupp? Upplever du att föreningslivet har en påverkan på din träning? (Om ja,

berätta mer! På vilka sätt upplever du att föreningslivet har påverkat din träning?

10 Databearbetning

Intervjuerna analyserades med en induktiv ansats (28) och utifrån en kvalitativ

innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (29). Intervjuerna transkriberades ordagrant.

Ljud som suckar, skratt etc sattes inom parantes. Partier under intervjun som författarna ansett inte hade betydelse för studien, till exempel barnbarn och deras ålder, uteslöts. Författarna läste individuellt varje intervju och analyserade materialet utifrån vidmakthållande faktorer som påverkat informanterna till träning i föreningens regi. Lämpliga partier som ansågs besvara studiens frågeställning och syfte överfördes till ett separat dokument och sedan jämfördes författarnas tolkningar. Meningsbärande enheter samlades i ett gemensamt dokument efter diskussion mellan författarna. Sen kondenserade författarna de

meningsbärande enheterna till en utav intervjuerna gemensamt för att författarna skulle se ifall de tänkte lika över materialet. De kondenserande meningsbärande enheterna gavs identifikationsnummer för att veta vilken informant, sida och citat som stycket kunde hittas i den transkriberande texten. Exempel: en kondenserad meningsbärande enhet där

intervjuperson 4 har pratat om sin syn på träning på sidan 7 från citat 8 har fått

identifikationsnummer IP4S7C8. För att inte kunna identifiera citat från informanter ur de kondenserande meningsbärande enheterna benämndes intervjupersonerna med IP och sedan siffran på i vilken turordning som intervjuerna hölls i, t.ex. intervjuperson 1är IP1. Därefter delades arbetet upp mellan författarna att kondensera de meningsbärande enheterna av de resterande transkriberande intervjuerna. För att skapa överblick över materialet så skrevs de kondenserande meningsbärande enheterna ut. En av författarna klippte ut varje kondenserad enhet för att kunna dela in enheterna i underkategorier och koder i kuvert, medan den andra författaren gjorde en mindmap över samma material. Då en av författarna var utomlands sköttes korrespondens över Skype där författarna jämförde hur de tolkat och delat in de kondenserande meningsbärande enheterna. De diskuterade och sammanställde en gemensam tabell över lämpliga kategorier, underkategorier och koder. I de fall där författarna tolkat olika så diskuterades materialet tills man kom fram till en gemensam tolkning. Därefter delade författarna enskilt in de kondenserade meningsbärande enheterna i tabellen och mejlade materialet till varandra för att se ifall de analyserat och tolkat lika. Exempel på

analysprocessen av de transkriberade intervjuerna presenteras i tabell II.

Forskar triangulering (30) skedde med hjälp av handledaren i syfte att få en bredare syn på det resultatet och för att se över hur kondenseringen och abstraheringen utförts. Materialet

skickades ett antal gånger fram och tillbaka mellan författarna och handledaren gällande

11 ändringar i koder, underkategorier och kategorier så att det slutgiltiga resultatet kunde spegla ursprungsmaterialet på bästa sätt.

Tabell II, exempel på analysprocess.

Katergori Underkategori Kod Meningsbärande

enheter (ME)

Kondenserad ME

Gruppdynamiken inom föreningens träningsgrupper

Atmosfär inom träningsgruppen

Pratar inte sjukdom ”Men att man är i en grupp som är i alla fall… kan visa någon slags empati. Alla vet vad man har gått igenom….Utom att man inte behöver prata om det. För vi pratar inte sjukdom.”

” Vi pratar inte om sjukdomar vid träningen”. IP4 S12 C4

Förförståelse

Författarnas egna kunskaper om undersökningsområdet är en viktig aspekt under intervjun och analysen av data då detta kan komma att påverka resultatet. Förförståelse är dock också viktigt för att få en så nyanserad bild som möjligt utav fenomenet, då författarna kan vara mer lyhörda för variation i materialet (31) Författarna till denna studie är fysioterapeuter och arbetar med att främja hälsa och fysisk aktivitet och har själva mycket egen erfarenhet av olika träningsformer och är vana motionärer.

Etiska aspekter

Informanterna informerades i förväg om hur materialet skulle behandlas konfidentiellt både skriftligt och muntligt (Bilaga 2). Deltagarna fick också information om att deras medverkan i studien var frivillig och att de kunde avbryta precis när de ville. Intervjumaterialet

behandlades konfidentiellt. Ljudfilerna spelades in med författarnas mobiler med personliga koder och det transkriberade materialet förvarades på författarnas datorer med personliga lösenord. Informanterna benämndes med koder för att inte kunna identifieras. Utskrivet material förvarades på ett sådant sätt att det inte var tillgängligt för andra än författarna.

Ljudfiler och transkriberat material raderades då studien var färdigskriven.

12

Resultat

Vid sammanställning av insamlade data framträdde 12 underkategorier som inordnades i fem kategorier. Kategorierna med underkategorier, koder och tillhörande kondenserade

meningsbärande enheter redovisas i tabell III. För att avidentifiera informanterna har de

benämnts i tabellen och i löpande text med IP1, IP2 osv. vilket motsvarar intervjuperson 1,

intervjuperson 2 etc.

13

upplevelser kring vidmakthållande av träning i Hjärt- Lungföreningens regi.

Kategori Underkategori Kod Kondenserad meningsbärande enhet

Tryggt och informationsrikt att träna i hjärt-lungföreningen.

Ledarna är centrala Känner att stöttning är viktigt ”Det är viktigt med ledare som förstår en”.

IP4

Kunnig personal är tryggt ”Fysioterapeutstudenter är med och träningen är då under kontroll… då vågar man utmana sig”. IP2

Föreningens träningstillfällen är guld värda

”I hjärt-lungföreningen kan man kan hålla sin egen nivå. På allmänna gym finns högre prestationsnivå”. IP4

”Man får gå klädd som man vill. På allmänna gym är det en annan klädkod”. IP2

”Upplever ett positivt värde i träningen, att det känns skönt efteråt”. IP3

Uppdaterad information Jag får information, tidningen och jag får

chansen att prata med folk i föreningen om jag vill. Det är positivt”. IP4

”Jag hänger med på föreläsningar. Jag vill hålla mig uppdaterad angående hjärtat”. IP1 Gruppdynamiken inom

träningsgruppen

Det sociala är viktigt ”Den sociala biten betyder mer än man tror”.

IP3

”Det är jättekul att träna med andra. Det är inte själva träningen, utan den sociala biten som är kul”. IP2

Utbyte av erfarenheter inom gruppen

”Vi utbyter erfarenheter och blir engagerad i varandras öden”. IP5

”Vi pratar och skojar i omklädningsrummet och har mycket gemenskap”. IP4

Samhörighet och förståelse ”Gruppen vet vad man har gått igenom och

kan visa empati”. IP4

” Ingen känner prestationsångest på träningen”. IP2

Samtalsämnen inom gruppen Pratar inte sjukdom ”Vi pratar inte om sjukdomar i gruppen”. IP3 Socialt stöd utanför gruppen Anhöriga stöttar och är positiva Familjen är viktig ”Familjen blir glad när jag tränar och det

betyder mycket för mig”. IP4

” Min fru frågar mig alltid ingående hur det gick på träningen när jag kommer hem”. IP5 Livsavgörande händelse – en drivkraft

till kontinuerlig träning

Beslutsamhet Vikten av att ha rutin på träningen

” Det ingår i mitt liv nu att jag ska träna. Det har blivit en rutin”. IP1

” Jag ser det som självklart att jag ska gå och träna 1ggr/v. Det har blivit en rutin för mig”.

IP4 Att kunna påverka sin situation

själv

Känna kontroll över sitt liv. ” Jag känner att döden är runt hörnet och jag vill för mina anhörigas skull göra det jag kan för att skjuta på det så länge som möjligt”. IP5

” Jag vill ta kontroll över situationen och göra någonting och då känner jag att träning är bra för mig”. IP4

Angelägenhet ”Efter jag kom ut från sjukhuset var jag i

dåligt skick och kände behov av att få igång kroppen på ett helt annat sätt än tidigare”. IP2

”Träningen är ett viktigt inslag i mitt liv, speciellt nu när jag märker av min sjukdom.

Även om jag presterar mindre är det viktigt att jag gör det som jag kan”. IP5

Kunskap om fysisk aktivitet och träning

Motivationsskapande ” Medvetenheten om varför jag bör röra på

mig är viktig, därför kommer jag till träningen”. IP3

”Informationen jag fick från KOL skolan om min sjukdom var jättebra. Det gav mig motivation till att fortsätta träna”. IP1

14

Tryggt och informationsrikt att träna i hjärt-lungföreningen

I denna kategori kunde tre underkategori identifieras. Något som alla informanter var överens om, var att ledarna för träningstillfällena var mycket viktiga för att vidmakthålla träning.

Därav underkategorin Ledarna är centrala. Uppfattningen var att ledarna bidrar med stöttning och förståelse för deltagarna vid träningstillfällena, samt att det faktum att ledarna är

fysioterapeutstudenter skapar en trygghet att våga träna och utmana sig. Två andra underkategorier som framkom var Föreningens träningstillfällen är guld värda och

Uppdaterad information. Den första innehåller positiva aspekter som upplevs i samband med föreningens träningstillfällen, t.ex. att i hjärt- lungföreningen finns ingen upplevd

prestationsnivå att nå eller klädkod att följa, samt att själva träningen upplevs ge positiva effekter. Den sistnämnda underkategorin handlar om att hjärt-lungföreningen erbjuder information i olika former som handlar om träning i relation till sjukdomar.

Gruppdynamiken inom träningsgruppen

Fyra underkategorier framkom i denna kategori. En av dem var Det sociala är viktigt och syftar till att gemenskapen i gruppträningen bidrar till att göra träningen lustfylld. Den andra var Samhörighet och förståelse inom gruppen gentemot varandra. Dessa två underkategorier speglar att det är den sociala tillvaron som är en vidmakthållande faktor för fortsatt träning, samt att det finns en förståelse i gruppen för vad alla har gått igenom i sin sjukdomsprocess.

En annan vidmakthållande faktor för fortsatt träning var Utbyte av erfarenheter inom gruppen som handlar om att det är positivt att få ta del av erfarenheter från människor med olika bakgrund. Informanterna upplevde det som berikande att, i t.ex. omklädningsrummet innan och efter träningen, få ta del av varandras yrkeserfarenheter, sjukdomsprocess och intressen mm. En annan aspekt som nämndes var att på träningstillfällena fokuserar deltagarna på det friska och väljer att inte prata om sjukdomar.

Socialt stöd utanför gruppen

I denna kategori framkom att anhörigas stöd och uppmuntran har en viktig betydelse för att

fortsätta träna. Informanterna ansåg också att anhörigas stöd, framförallt stödet från familjen,

var en avgörande faktor och menade att om man inte har någon som stöttar är det väldigt svårt

att finna motivation att ta sig iväg till träningen. Att träna för att de anhöriga blir glada

15 identifierades också som något positivt. Vidare framkom det även att om de anhöriga själva tränar och är aktiva bidrar det till fortsatt träning, vilket bildade underkategorin Anhöriga stöttar och är positiva.

Livsavgörande händelse – en drivkraft till kontinuerlig träning

Efter att ha insjuknat i sin sjukdom kände några av informanterna en beslutsamhet att fortsätta träna. Träning var något som från och med då sågs hos informanterna som viktigt och

behövde ingå i deras liv som en rutin. En underkategori som identifierades var Att kunna påverka sin situation själv och här framhåller informanterna vikten och styrkan av att själv kunna kontrollera och påverka sin tillvaro efter insjuknandet i sjukdom, såsom att skjuta upp oönskade konsekvenser av sjukdomen genom att träna. I intervjuerna uttrycktes också en Angelägenhet att röra på kroppen. Det kändes nödvändigt att börja träna för att må bra och klara av sin vardag.

Kunskap om fysisk aktivitet och träning

Att ha kunskap om varför träning är bra och varför man bör fortsätta röra på sig vid sjukdom framkom vara en viktig orsak till att fortsätta träna. Att ha förståelse för träning och dess effekter ansågs vara Motivationsskapande för att fortsätta vilja vara fysiskt aktiv. Denna kunskap erhölls på olika sätt. Några av informanterna berättade att de lärt sig om vikten av fysisk aktivitet och träning genom yrkeslivet, andra uppgav att de fått kunskap och

information av deras omgivning som är träningsintresserade, och några delgav att de tagit del av information under rehabiliteringstiden efter insjuknandet i sin sjukdom.

Diskussion

Resultatsammanfattning

Syftet med studien var att undersöka vilka vidmakthållande faktorer till fortsatt träning som

upplevs av personer som deltar i hjärt- lungföreningens träningstillfällen. Informanterna

uppgav att de upplevde en trygghet och att det var informationsrikt att bedriva sin träning i

Hjärt-Lungföreningen, bland annat uppfattades det att ledarna på träningarna var stöttande

16 och kunniga inom träning och sjukdomslära, vilket var en positiv faktor till att fortsätta träna.

Gruppdynamiken i träningsgruppen framhölls som viktig. Betydelsen av samhörighet i gruppen och det sociala betonades också. Informanterna angav att eftersom deltagarna i träningsgruppen hade insjuknat i en sjukdom skapade det naturligt en samhörighet och förståelse för varandra. En annan faktor som framkom var att ha ett socialt stöd utanför gruppen, framförallt av anhöriga som var stöttande och uppmuntrande. Detta stödet ansågs vara helt avgörande för att vidmakthålla träning. Insjuknandet i en sjukdom sågs som en livsavgörande händelse och det kändes angeläget att träna för att själv kunna påverka sitt liv och situation i en önskvärd riktning, som t.ex. att hålla negativa konsekvenser av sjukdomen borta. Kunskap om och förståelse för varför det är bra att vara aktiv vid sjukdom och vilka effekter träningen har uppgav informanterna var viktigt för att känna motivation för att fortsätta vidmakthålla träningen.

Resultatdiskussion

I studien framkom det att informanterna upplevde positiva faktorer av att vara medlemmar i hjärt-lungföreningen. Det som konkret menades med positiva faktorer var bland annat att ledarna för träningspassen uppfattades som stöttande och ingav trygghet genom sin närvaro och kunskap. En kvalitativ studie av Wieslander et-al. (24) undersökte vidmakthållande av träning för patienter med hjärtproblematik under hjärtrehabiliteringen och kom även de fram till att om deltagarna känner sig trygga med vårdpersonalen under träningen vågar de

anstränga sig mer. Individerna i den studien kände mycket stress över det nytillkomna hjärtbesväret och upplevde det som positivt och stöttande när ledarna såg bortom deras diagnos och istället såg och lyssnade till dem som individer, samt besvarade deras frågor med sin kunskap. Detta gjorde att de kände sig lugnare och tagna på allvar (24).

Något som informanterna ansåg vara motivationsskapande för att fortsätta träna, var att besitta kunskap och förståelse om varför det är bra att träna vid sjukdom och vilka effekter det kan bidra med. Med stor sannolikhet är hjärt- lungföreningen, med sitt mångfacetterade arbete, med och bidrar till denna aspekt då de erbjuder sina medlemmar information i olika former, såsom t.ex. i form av föreläsningar och tidningar som belyser träning i relation till sjukdom.

Informanterna var positivt inställda till att finna kunskap och upplevde det vara en bidragande

faktor till att fortsätta träna inom Hjärt- lungföreningen. Att bli erbjuden uppdaterad

17 information från föreningen var också en av de positiva faktorerna som medföljde

medlemskapet i föreningen. Utifrån en review artikel som undersökte patientorganisationer (32) och en studie om den svenska reumatologiska föreningen (33) framgår det likheter i uppbyggnaden av föreningsliv i olika organisationer. Det är vanligt att föreningarna erbjuder någon form av fysisk aktivitet som är anpassade till dess medlemmar. Många föreningar ger också ut information som handlar om nytillkommen forskning och hur man bäst tar hand om sig själv i relation till sjukdomen (32,33). Informationen ges i olika format, till exempel i form av tidningar, broschyrer, föreläsningar och webbsidor, vilket gör att medlemmarna kan välja vilket sätt som passar dem bäst. Så kallade självhjälpsgrupper kan erbjudas där medlemmarna kan få samtala med varandra och utbyta erfarenheter och stötta varandra. Föreningarna kan även erbjuda emotionellt stöd till medlemmarna som har svårt att hantera sin sjukdom, vilket kan antas ses som positivt då det inte enbart ges information i en form av

envägskommunikation utan att det sker i interaktion mellan människor (32,33). I tidigare studier framgår det att medlemmarna i föreningar är positivt inställda till sin förening (33).

Man kan dock ha i åtanke att det är de som trivs i sin förening som faktiskt väljer att stanna kvar och vara aktiva i den, medan de som inte är lika positivt inställda väljer att lämna föreningen och skulle förmodligen därför inte ha möjlighet att ingå i sådana studier. Att erhålla information om sin sjukdom och hur man kan hantera den upplevs som viktigt.

Särskilt forskning om träning och behandlingar är av stort intresse. Förutom det är anpassad fysiskt aktivitet i grupp ett av de mest uppskattade erbjudanden inom föreningar (33). Detta har även framkommit i tidigare studier, då man har sett att vetskap om att inaktivitet leder till försämrad hälsa är en betydande faktor för att fortsätta träna (26,27). I en annan studie

framkom det även att brist på kunskap i hur man ska hantera hinder i sin träning och sjukdom var en anledning till att personer upphörde med sin träning (23). Det är därför troligt att ju mer kunskap och förståelse för träning och om sin sjukdom man har, desto troligare är det att man fortsätter vara fysiskt aktiv. Då kan hjärt-lungföreningen ha en viktig roll då den erbjuder både träning och information, samtidigt som ledarna besitter kunskap som kan förmedlas under träningarna till medlemmarna.

Gruppdynamiken som fanns inom föreningens träningsgrupper visade sig vara av vikt för att

vidmakthålla träningen. En känsla av samhörighet mellan gruppmedlemmarna lyftes fram

som viktig. De kände en förståelse gentemot varandra, då de alla varit med om att insjukna i

en sjukdom som gjorde att de gick igenom en kris. Även det sociala samspelet under

18 träningarna lyftes fram och informanterna tyckte att den aspekten var av stor betydelse för att fortsätta komma till träningarna. Att kunna samtala och berika sitt liv genom att utbyta

erfarenheter med varandra kan ses som en del i det sociala samspelet och en bidragande faktor till varför just den sociala aspekten upplevs som viktig för att fortsätta träna. Scott et-al. (23) påvisade att en faktor för att vidmakthålla träning hos individer med kronisk sjukdom var att få träna med jämlikar (dvs. personer som genomgått en liknande kris till följd av sjukdom) identifierades som en betydande orsak till att genomföra träning över längre tid (23). Annan tidigare forskning på kroniska sjukdomar stödjer denna aspekt och menar på att viktiga faktorer för att vidmakthålla träning är att individerna känner samhörighet med de andra i gruppen och kan därigenom hitta nya vänner (24–26). Den upplevda samhörigheten och förståelsen i träningsgruppen skulle kunna bidra till att deltagarna känner sig trygga och accepterade. Till exempel uppgav informanterna att de inte upplevde att någon såg ner på dem pga. prestation eller klädesval under träningarna. ”Peer-learning” betyder att ”lära med

jämlika” och med människor som är i samma situation och besitter ungefär samma

kunskapsnivå. Något som utmärker peer-learning sessioner är att deltagarna oftast känner en jämlikhet och trygghet i gruppen, då de kan relatera till varandra. Detta minskar rädsla för att till exempel framstå som okunnig eller risken att bli förödmjukad (34). Det är tänkbart att peer-learning sker under föreningens träningstillfällen, då deltagarna, som ovan beskrivits, upplever en samhörighet, trygghet och jämlikhet med varandra. Tillsammans upplever och utforskar de träning och utbyter erfarenheter samtidigt som de befinner sig i en upplevd trygg miljö som stimulerar till ökad kunskap genom att lära sig av och med varandra.

En ytterligare aspekt för vidmakthållande av träning, var att ha ett socialt stöd utanför

träningsgruppen. Uppmuntran och stöd från nära anhöriga beskrevs som underlättande för att fortsätta vara aktiv. Detta stöds av andra studier som funnit att stöd och uppmuntran från anhöriga var viktigt för att vidmakthålla träning (23,27). Individerna i dessa två studier upplevde att familjen blev viktig för att upprätthålla aktivitet när besöken hos vårdpersonal upphörde. De uppgav att familjen verkligen ville att de skulle träna, och att de fick

skuldkänslor när träningen inte blev av (23,27). Något som ytterligare stärker denna aspekt är

att i studien av Scott et-al (23) framkom det att avsaknad av stöd från anhöriga var en av

orsakerna till att individer slutade träna (23). I tidigare studier om KOL (35) och hjärtbesvär

(36) framkom det att upplevt socialt stöd från anhöriga eller sjukvård, och sociala nätverk

bidrog till att patienterna kunde anpassa sig till sin sjukdom och utveckla gynnsamma coping-

19 strategier. Avsaknad av socialt stöd har visat det motsatta; det vill säga att patienterna inte kunde anpassa sig till sjukdomen och hade mindre benägenhet att följa vårdens

rekommendationer (35,36).

Att insjukna i en sjukdom beskrevs som en livsavgörande händelse av informanterna. Att då själv kunna påverka sitt liv och situation efter sjukdomen, genom att träna, identifierades som en orsak till vidmakthållande av träning. Informanterna uttryckte både en beslutsamhet och angelägenhet att skjuta upp negativa konsekvenser av sjukdomen. När man upplever en livsavgörande händelse, till exempel i form av en hjärtinfarkt eller en allvarlig diagnos, kan man uppleva en brist på kontroll över sitt liv. Därmed kan rutiner för träning upplevas som ett sätt att ta tillbaka kontrollen över sin egen hälsa. Tidigare forskning har visat att faktorer som bidrar till fortsatt träning är konsekvenser efter sjukdomens inträde (25). Till exempel var rädslan för en förtidig död en stark bidragande motivator. Andra orsaker som identifierades var en vilja att undvika att bli en belastning för ens familj och undvika försämrad hälsa (25).

Att ha ett självständigt liv, kunna utföra glädjefyllda aktiviteter (25) och märka att träningen kan bidra på ett positivt sätt till andra högt prioriterade områden i livet är exempel på andra orsaker till att fortsätta träna (23). Att föreningar erbjuder sina medlemmar både emotionellt stöd och tillgång till självhjälpsgrupper, samt coping-strategier (33) kan vara andra

bidragande faktorer som hjälper individerna att skapa och vidmakthålla en känsla av kontroll över sitt liv och sin tillvaro.

Metoddiskussion

För denna studie valdes en kvalitativ deskriptiv design, i syfte att utforska individers egna upplevelser, erfarenheter och tankar kring ett visst fenomen (28). Resultatet baseras på fem gruppmedlemmars syn på vidmakthållande av träning efter genomgången standardiserad rehabilitering samt upplevelser av att genomföra sin träning i en patientförenings regi.

Författarna lämnade information till flera träningsgrupper inom föreningen men fyra utav de

fem informanterna kom trots det från samma träningsgrupp vilket gör att resultatet inte kan

överföras på andra grupper eller situationer (37). Generalisering av resultatet är dock inte det

primära inom den kvalitativa forskningsansatsens syfte, utan snarare att belysa en grupp

individers erfarenheter och upplevelser krig ett fenomen. Det är upp till läsaren själv att

avgöra ifall resultatet är överförbart till en annan kontext (37).

20 Resultatet som framkom visade bland annat gruppmedlemmarnas syn på träning, hur de upplevde att träningen påverkade dem samt deras upplevelser av att utföra sin träning i en patientförening samt vidmakthållande faktorer för träning. Författarna upplevde i efterhand att delar av intervjuguiden fokuserade mer på hinder än underlättande faktorer för

vidmakthållande av träning vilket inte var studiens primära syfte. Då detta upptäcktes i samband med de sista intervjuerna gjordes inga förändringar i intervjuguiden. Istället för att fokusera på eventuella hinder till träning så försökte författarna fråga intervjupersonerna vilka råd de skulle vilja ge personer i samma situation men som inte kommit igång med att träna. På så sätt så kunde samtalet vändas till faktorer som hjälpte intervjupersonerna att vidmakthålla sin egen träning. Fler testintervjuer för att utvärdera om intervjuguiden verkligen gjorde att informanterna kom att berätta om sina upplevelser och erfarenheter av träning kunde ha gjorts innan de fem slutgiltiga intervjuerna genomfördes. Fler testintervjuer hade också gynnat författarna som höll i intervjuerna för att öka kvalitén på intervjuerna samt för att ställa flera öppna följdfrågor.

Intervjuerna och transkriberingen hölls tätt efter varandra då författarna hade ett strikt tidsschema. Arbetet med att hålla i intervjuer och observera är en dynamisk process som ständigt förändras beroende på vem som är informant och vilka följdfrågor som blir lämpliga att ställa (37). Intervjuerna hade med fördel kunnat hållits med mer tid mellan varje intervju för att öka förståelsen och erfarenheten av de tidigare intervjuerna. Därmed hade författarna haft mer tid för reflektion och kunnat ställa mera lämpliga följdfrågor eller utforskat sidospår och på så vis fått ut mer information som hade kunnat vara intressant för studiens syfte (28).

Författarna genomförde transkriberingen direkt efter varje genomförd intervju.

Transkriptionsprocessen tog mycket tid och därmed så blev författarna vid några tillfällen tvungna att hålla nästkommande intervju innan transkriptionen utav intervjun var klar. Det upplevdes dock som en fördel av bägge författarna att transkribera intervjuerna direkt efter genomförandet då intervjuerna var färska i minnet och författarna kunde diskutera vad de observerat under samtalen.

Forskartriangulering genomfördes för att öka studiens trovärdighet. Ett annat sätt som

diskuterades, som kan användas för att öka studiens trovärdighet, hade varit att skicka

sammanställningar av intervjuerna till de berörda informanterna för att se ifall de tolkats rätt

utav författarna och för att undvika missförstånd (30,38). Enligt vissa forskare anses denna

metod vara den starkaste för att säkra trovärdigheten i en kvalitativ studie. Men det kan finnas

begränsningar med att använda denna metod. Bland annat då forskaren anpassar

21 intervjumaterialet till en bredare publik och så kommer det att skilja sig från informanten helt enkelt därför att de har olika roller och förhållningssätt till studien. Då kan det vara bättre att se denna metod som en del i forskningsprocessen att minska misstolkningen, men det kommer också innebära mer data för forskarna att tolka (39). I brist på tid och då författarna inte nämnt att detta skulle göras innan intervjuerna genomfördes valdes detta bort.

En av författarna arbetade extra inom föreningen och man diskuterade ifall det skulle kunna påverka förförståelsen och därmed hela processen att samla in och analysera data. Om detta skulle ha påverkat informanterna som visste om att personen arbetade extra inom föreningen är svårt att säga. Under alla intervjuer så framhöll informanterna åsikter som både var positiva och negativa. Det är också svårt att säga ifall det endast var personer som är mestadels positivt inställda till föreningen som valde att delta i studien och därmed så framkommer inte mer negativ kritik. Det är en balansgång att analysera det insamlade materialet från intervjuerna.

Det är omöjligt och oönskat att författarna inte lägger till något av sitt egna perspektiv på fenomenet som undersöks (30,37). Viss förförståelse är nödvändig för att kunna tolka och förstå materialet. Detta för att författaren ska kunna vara lyhörd för nyanser under intervjun samt vid analysen (30).

Då författarna inte vet ifall det endast är positivt inställda personer som valde att delta i

studien och som utvecklat rutiner för träning och därmed kunnat vidmakthålla sin träning över tid så vore det intressant att ha fått med andra aspekter i studien. Det är högst troligt att det är individer som upplever sig arbetat fram en rutin för sin träning och upplever självförtroende i sitt vidmakthållande som känner sig manade att delta i denna typ av studie. I och med att informanterna redan utvecklat rutiner för vidmakthållande så är det en ensidig aspekt utav vad det är som hjälper dem.

Kliniska implikationer

Utifrån resultatet i denna studie framkom det att det sociala inom gruppen är en viktig faktor

för vidmakthållande utav träning inom föreningens regi. Med det menas att informanterna

uttryckte uppskattning för den gemenskap som de kände inom gruppen trots olikheter mellan

individerna, och att de upplevde en förståelse för varandra och vad de gått igenom till följd av

sina sjukdomar, samt att träna i grupp upplevdes som lustfyllt.

22 Att ha upplevt en livsavgörande händelse och att känslan av att träningen ger en viss kontroll över sjukdomen kom också fram bland informanterna. Detta skulle kunna tydliggöras då information ges till dessa patientgrupper och vikten utav träning. Synsättet att träning och fysisk aktivitet är en hälsoinvestering och att det kan ge en ökad känsla utav kontroll på sin livssituation.

I studien framkom det att föreningstillhörighet är en viktig aspekt för att vidmakthålla träning.

Det vore därför fördelaktigt att nå ut med information till alla patienter som precis fått sin diagnos så att de får stöd att fortsätta träna. Föreningen skulle med fördel kunna ha öppet husdagar eller prova på veckor då individer utan att binda sig till något har chansen att testa på aktiviteter och träning. Detta för att göra det mer kravlöst. Individer som känner motstånd mot att gå med i en förening skulle kanske känna sig mer bekväma att bara komma på ett så kallat ”prova på tillfälle” innan de beslutar sig för att fortsätta. Vårdpersonal skulle också kunna hjälpa till genom att vara informerade själva om aktuella patientföreningar och rekommendera individer att fortsätta sin träning i dess regi.

Etiska överväganden

Informanterna fick skriftlig och muntlig information i förväg om att medverkan i studien var frivillig och att de utan att ange orsak kunde välja att avbryta närsomhelst. Information om sekretess och datahantering gav också i förväg så att informanterna var väl införstådda med hur materialet hanterades konfidentiellt. Samtliga informanter fick även författarnas

kontaktuppgifter och kunde när som höra av sig med frågor angående studien. Det är svårt att säga ifall informanterna kände sig tvungna att svara på ett visst sätt då författarna

presenterade sig som fysioterapeut studenter samt att ämnet ”träning i relation till sjukdom”

kunde vara känsligt att samtala om. Därför fanns det i informationsbrevet beskrivet vad intervjufrågorna skulle handla om. Författarna var medvetna om detta och försökte ställa så öppna och objektiva frågor som möjligt för att hålla ett öppet samtalsklimat (40). Det är också svårt att säga ifall det endast var personer som kände sig positivt inställda till träning i

föreningen som kände sig manade att ställa upp på intervju. Både positiva och negativa

kommentarer om fysisk träning framkom under samtliga intervjuer. Alla informanter

tillfrågades om de önskade ta del av studien då den färdigställts och samtliga tackade ja till

det.

23 Framtida forskning

Ungefär en tredjedel utav Hjärt- lungföreningens i Uppsala registrerade medlemmar är aktiva inom någon utav träningsgrupperna som erbjuds inom föreningens regi. Det innebär att två tredjedelar utav föreningsmedlemmarna inte är aktiva inom någon utav träningsgrupperna.

Därför vore det intressant att i framtiden undersöka varför dessa individer väljer att inte vara med vid föreningens träningstillfällen och se vilka hinder som de upplever. Därmed skulle man kunna verka förutseende och hjälpa individer med sin träning inom föreningens regi.

Det vore också intressant att jämföra olika patientföreningar och individers upplevelser av att träna inom dessa föreningar regi och se över ifall det är likande faktorer som påverkar.

Föreningen skulle kunna utveckla en app för att stötta individers träning eller fysiska aktivitet utanför träningstillfällen inom föreningen.

Konklusion

Det finns faktorer som påverkar vidmakthållande av träning hos medlemmar i hjärt-

lungföreningen. Det är viktigt att ledarna vid träningstillfällen är stöttande och förstående och

att deltagarna upplever en samhörighet med de andra i träningsgruppen. Även att ha upplevt

en livsavgörande händelse verkar vara av betydelse för vidmakthållande av träning.

24

Referenser

1. Alves AJ, Viana JL, Cavalcante SL, Oliveira NL, Duarte JA, Mota J, m.fl. Physical activity in primary and secondary prevention of cardiovascular disease: Overview updated. World J Cardiol. 2016;8(10):575.

2. Hoo SYS, Gallagher R, Elliott D. Predictors of cardiac rehabilitation attendance following primary percutaneous coronary intervention for ST‐elevation myocardial infarction in Australia. Nurs Health Sci. 2016;18(2):230–7.

3. Yohannes AM, Yalfani A, Doherty P, Bundy C. Predictors of drop-out from an outpatient cardiac rehabilitation programme. Clin Rehabil. 2007;21(3):222–9.

4. Daly J, Sindone AP, Thompson DR, Hancock K, Chang E, Davidson P. Barriers to participation in and adherence to cardiac rehabilitation programs: a critical literature review. Prog Cardiovasc Nurs. 2002;17(1):8–17.

5. Cockram J, Cecins N, Jenkins S. Maintaining exercise capacity and quality of life following pulmonary rehabilitation. Respirology. 2006;11(1):98–104.

6. Services S beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); SA for HTA and A of S. Metoder för att främja fysisk aktivitet [Internet]. 2007 [citerad 22 mars 2018].

Tillgänglig vid: http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/metoder-for-att- framja-fysisk-aktivitet/

7. Pavo Hedner L. Invärtesmedicin. 10:e uppl. Lund: Studentlitteratur AB; 2010. 9, 241–

243 s.

8. Zipes DP, Libby P, Bonow RO. Braunwald’s Heart disease: a textbook of cardiovascular medicine. Vol 1–2. Amsterdam: Elsevier; 2014.

9. Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård Stöd för styrning och ledning. Socialstyrelsen;

2015.

10. Borg G. Ratings of perceived exertion and heart rates during short-term cycle exercise and their use in a new cycling strength test. Int J Sports Med. 1982;3(3):153-8.

11. Karmali KN, Davies P, Taylor F, Beswick A, Martin N, Ebrahim S. Promoting patient uptake and adherence in cardiac rehabilitation. Cochrane Database Syst Rev.

2014;(6):CD007131.

12. Nationella riktlinjer för vård vid astma och KOL. Socialstyrelsen; 2017.

13. Spruit MA, Singh SJ, Garvey C, ZuWallack R, Nici L, Rochester C, m.fl. An official American Thoracic Society/European Respiratory Society statement: key concepts and advances in pulmonary rehabilitation. Am J Respir Crit Care Med. 2013;188(8):e13-64.

14. Riksförbundet HjärtLung (2018) Roller i föreningen https://www.hjart-

lung.se/kontakt/foreningsstod/roller-i-foreningen/ [2018-03-26].

25 15. Riksförbundet HjärtLung (2018) Verksamhet. https://www.hjart-lung.se/om-oss/var-

verksamhet/ [2018-03-26].

16. Riksförbundet HjärtLung (2018) Motion/aktiviteter https://www.hjart-lung.se/uppsala [2018-03-26].

17. Wen CP, Wai JPM, Tsai MK, Yang YC, Cheng TYD, Lee M-C, m.fl. Minimum amount of physical activity for reduced mortality and extended life expectancy: a prospective cohort study. The Lancet. 2011;378(9798):1244–53.

18. Lacasse Y, Goldstein R, Lasserson TJ, Martin S. Pulmonary rehabilitation for chronic obstructive pulmonary disease. Cochrane Database Syst Rev. 2006;(4):CD003793.

19. Thompson DR, Clark AM. Cardiac rehabilitation: into the future. Heart.

2009;95(23):1897–900.

20. Ståhle A, Bäck M, Cider Å. Fysisk aktivitet vid kranskärlssjukdom. I: FYSS 2017 : fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm:

Läkartidningen förlag AB; 2016.

21. Börjesson M, Onerup A, Lundqvist S, Dahlöf B. Hypertoni. I: FYSS 2017 : fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm: Läkartidningen förlag AB; 2016.

22. Soleimani A, Abbasi A, Nejatian M, Salarifar M, Darabian S, Karimi AA, m.fl. Factors predicting discontinuation of a hospital-based cardiac rehabilitation programme. 2009.

23. Scott SE, Breckon JD, Copeland RJ, Hutchison A. Determinants and Strategies for Physical Activity Maintenance in Chronic Health Conditions: A Qualitative Study. J Phys Act Health. 2015;12(5):733–40.

24. Wieslander I, Mårtensson J, Fridlund B, Svedberg P. Women’s experiences of how their recovery process is promoted after a first myocardial infarction: Implications for cardiac rehabilitation care. Int J Qual Stud Health Well-Being. 2016;11:30633.

25. Hardcastle SJ, McNamara K, Tritton L. Using Visual Methods to Understand Physical Activity Maintenance following Cardiac Rehabilitation. PloS One.

2015;10(9):e0138218.

26. Hellem Elisabet, Bruusgaard Kari Anette, Bergland Astrid. Exercise maintenance:

COPD patients’ perception and perspectives on elements of success in sustaining long- term exercise. Physiother Theory Pract. 2012;28(3):206–20.

27. Maintenance of a Physically Active Lifestyle After Pulmonary Rehabilitation in Patients With COPD: A Qualitative Study Toward Motivational Factors. J Am Med Dir Assoc.

2014;15(9):655–64.

28. Carter R, Lubinsky J. Rehabilitation Research: Principles and Applications. 5:e uppl.

Philadelphia: W.B Saunders Company Ltd; 2015. 60–63, 166–167, 171–172 s.