RIKSFÖRBUNDET FÖR HJÄRT- OCH LUNGSJUKA

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.

All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.

Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.

012345678910111213141516171819202122232425262728 CM

nr 2

februari 1963

RIKSFÖRBUNDET FÖR HJÄRT- OCH LUNGSJUKA

;

lokalföreningar i olika delar av landet

16.000 anslutna medlemmar verkar för

förbundets syften

bar ett program i den moderna socialpolitikens anda, sammanfattat i följande punkter:

att verka för att sociallagstiftning och arbetsvillkor på ett smidigt sätt an­

knyter till den handikappades individuella situation; trygghet under sjukdomstiden, men också att när tiden är mogen förhållandena inom arbetslivet medger möjlighet till en arbetsinsats, som motsvarar krafter och färdigheter,

att sjukvård och arbetsvärd får sådana resurser att rehabiliteringen blir effektiv och når ut till alla som är i behov av sådan. En förutsättning härför är bl. a. en tillräcklig personalorganisation och ett tillräckligt antal platser i arbetsträning och skyddad sysselsättning,

att söka få till stånd en kontinuerlig upplysning genom möten, konferenser och utnyttjande av de möjligheter press, radio och TV erbjuder för att skapa en allmän opinion för de hjärt- och lungsjukas svårigheter, men även deras möjligheter att efter verkställd rehabilitering utnyttja sin återvunna arbetsförmåga helt eller delvis i produktionen.

w!

. < ■

» .. t » .

W

• a « ♦ '

• *

Genom att bli medlem verkar Ni för ett tryggare samhälle ät bjärt- och lungsjuka!

Ägare: Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka

nr 2 februari 1963 årgång 26 Kontrollmarke lagligen skyddat

SOCIALVÅRD SOCIALMEDICIN DE PARTIELLT ARBETSFÖRA

Slöseri med den mänskliga faktorn

Tragens debatt om tablettmiss- -L-^bruk, tendenser till övermått i mat och dryck, neuroser och men­

tala skavanker av olika slag, är myc­

ket oroande signaler. Hjärt- och kärlsjukdomarnas kraftiga uppsving i välfärdssamhället, liksom foster­

skador, uppkomna genom vissa far­

liga tabletter, är kanske det som oroar mest. Professor Gunnar Biörck visade oss vid det stora folk­

mötet om hjärt- och kärlsjukdomar på Konserthuset i Stockholm i slu­

tet av förra året fakta i statistiskt ljus- Vi hade mycket bättre hj ärt- hälsa under de magra ransonerings- aren under andra världskriget. När normaliseringen” i mat och dryck kom igen — då blev vårt blod fett- rikare och våra hjärtan sämre!

T abletterna kan nu snart tävla

■*- med strålningsriskema i vad det gäller publicitet om faror för oföd­

da generationer. Vad man ser av sjukdomar och skador av olika slag

~~ vad man själv kan konstatera i den levande miljö man dagligen vis­

tas i — är ju i och för sig en allvar­

lig sak. När man sedan tänker sig att vi via tabletter och preparat grundlägger ohälsa hos ofödda indi­

vider förstärks intrycket av situa­

tionens allvar. Den som söker lind­

ring för stundens smärta för sig själv riskerar att skada någon annan — detta är saker vi inte funderat så mycket över tidigare. Den mänsk­

liga faktorn i dagens samhälle är ett viktigt problem att fördjupa sig i — minst lika viktig som all annan samhällsplanering” i mera teknisk

bemärkelse. Hur våra samhällen ska se ut är viktigt — men det gäller ju främst ändå människorna, som ska ge levande innehåll i våra samhälls­

planerares värld.

Y

färdsanordningar. Se där! Då folk får ”det bättre” ökar sjukdomar och neuroser. Så bör man dock inte handskas med dagens sanningar.

Nöd och knapphet skapar varken skönare samhällen eller friskare människor. Problematiken får ses i vidare cirklar. Det gamla samhället duger inte som ensidigt jämförelse­

material. Vi vill t. ex. inte skrota ned bilarna och börja med ”häst­

spårvagnar” och andra saktfärdiga kommunikationsmedel, vilket dock inte hindrar att vi även bör tänka på kroppens spänst och själens för­

nöjelse på annat sätt än i form av bilägare eller TV-tittare — djupt nedsjunken i en fåtölj på den s. k.

fritiden.

A

tuella problematiken. Vi gör inte samhället bättre genom att ta bort socialbalken, bilar, TV och Snabb­

köp. Den mänskliga faktorn får dock inte nonchaleras. Sedan är det en fråga om på vilket sätt man ska

”predika hälsa” för den moderna människan. Press, radio och TV ger oss då och då en skräll om tobak och lungkräfta, om fosterskador och tabletter, om mat och blodfett, men vi tål ganska mycket i feta rubriker

och väckande bilder innan vi ruckar på våra vanor. Vi låter oss inte skrämmas av mer eller mindre ve­

tenskapliga fakta.

” X r jag född så vill jag leva”, /Askrev en författare på 1700- talet. Översatt i klartext betyder det i största allmänhet att få ut en god portion för sin mänskliga medver­

kan i den samhällsekonomiska ba­

lansen. Det gäller mat och dryck och annat smått och gott man kan få för sina pengar. Duktigt folk inom näringsliv och organisationsliv har trissat ihop välståndet — national­

produkten är hög och det återver­

kar på livsföringen. Visserligen finns u-grupperna — handikappade och folk med låga inkomster i margina­

len — men på det hela taget är vi dock ett högt taxerat folk bland jor­

dens många fattiga länder.

V

na för ett fullvärdigare liv. Allmose- stadiet måste helt övervinnas, de konkreta åtgärderna måste få en ny skärpa i dagens ekonomiska läge.

Hjälpen får sammafattningsvis inte stanna i enstaka etapper. Den måste samordnas över hela linjen från sjukhus till arbetsplats. En sådan samordning är på väg, även om de praktiska detaljerna ännu brister på många håll.

S

lyst, debattmässigt och statistiskt

— kvarstående brister och nya pro­

blem framstår därför i bjärt dager

hur är det egentligen med rökningen:

Docent Gösta Birath besvarar frågan på sid. 12

3

Luckor i socialförsäkringen bör täppas till anser

socialministern

Socialminister Sven Aspling har till­

kallat sju sakkunniga för att utreda hur man skall kunna täppa till en del luckor i socialförsäkringssyste­

met. Det gäller pensionsfrågan för de som blir invalider i unga år, de som har partiell förtidspension, frå­

gan om änkepension åt frånskilda kvinnor och utlänningarnas ställ­

ning i ATP-systemet. Utredningen tar upp också andra pensionsfrågor och får komma med delförslag, om man finner det lämpligt.

*

De sakkunniga är presidenten i försäkringsdomstolen Liss Gran­

qvist, ordförande, byråchef Gunnar Danielsson i Socialdepartementet samt riksdagsledamöterna Sigrid Ekendahl, Stockholm, Göran Karls­

son, Huskvarna, Henning Gustafs­

son, Skellefteå, Rune Gustavsson, Alvesta och Tage Magnusson, Borås.

mot bakgrunden av det allmänna välståndet. Inte så underligt då att den gamla tiden för många verkar nästan idyllisk och problemlos. Da­

gens människa har stora anpass­

ningssvårigheter, men hon har även förutsättningar för ett rikare liv i många avseenden. De ansvariga myndigheterna talar om hälsokon­

troll och strängare granskning a/

medicinska preparat. Sådana åtgär­

der är grundläggande för folkhäl­

san, men slöseriet med den mänsk-

■ DEBATT - PRESSEKO Forts, fr. sid. 5

na på vad en hushållslärare fil. kand.

Susanne Hallgren säger i Dagens Nyheter om den pedagogiska sidan under den slående rubriken ”Gri­

sens mat — och Olles”:

Det klagas över att kvinnor inte vill skaffa sig yrkesutbildning på det husliga området. Kokerske- och biträdeskurser har rekryteringssvårigheter. Undra på det!

Laga mat till tusen barn tycks man kun­

na göra utan en dags utbildning, och har man ändå skaffat sig en sådan, får man vackert ställa sig sist i vikariekön bland outbildade hemmafruar. De som under­

visar på detta ”oerhört betydelsefulla om­

råde” hör till landets sämst betalda lärare.

*

Tandröta, övervikt, mineral- och vita­

minunderskott kostar landet miljoner i sjukvårdskostnader och minskad produk- tionseffektivitet. Nog vore det en god in­

vestering att ge ungdomen kostvanor som bättre svarar mot kraven i ett modernt samhälle, att inte stanna på halva vägen, utan ge grundskolan möjlighet att skapa social jämställighet inte bara på det pe­

dagogiska området, utan även på det nä- ringsfysiologiska.

liga faktorn måste också angripas från många andra utgångspunkter.

För de handikappade — de som re­

dan blivit märkta av sjukdomar och andra defekter — bör det vara ett vitalt problem att via sina organisa­

tioner verka för en fördjupad folk- hälsodebatt. På det sättet verkar de inte bara för sig själva utan ställer sina erfarenheter till vägledning för de friska i dagens och morgondagens värld.

Sixten Hammarberg

Årets statsverksproposition populärt kallad ”nådiga luntan” har of­

fentliggjorts just vid detta nummers pressläggning. En viss omläggning har skett, bl. a. så att arbetsmarknadsfrågorna

— hit hör arbetsvärds- och handikapp­

frågor — nu kommer under Inrikesde­

partementets handläggning. Socialdeparte­

mentet, som tidigare handlagt nämnda frågor, har som ”utbyte” tagit hand om hälso- och sjukvårdsfrågorna från Inri­

kesdepartementet.

O

Det kan nämnas att vi sedan förra ”nå­

diga luntan” också fått ny socialminister.

Sven Aspling efterträdde Torsten Nils­

son, som blivit utrikesminister. Det är inte möjligt för oss att i detta nummer behandla innehållet i statsverksproposi- tionen — dvs. frågor som närmast berör handikappade, hälso- och sjukvård m. m.

— men vi återkommer i nästa Status.

En lista över förbundets lokalföreningar

är införd i detta nummer av Status. Det händer att bl. a. hjärtsjuka ringer för­

bundsexpeditionen i Stockholm och vill ha uppgift på var man kan få kontakt med våra föreningar. Föreningslistan är alltså en hjälpreda — klipp ur den och förvara den!

REDAKTIONEN

Status redaktion är tillgänglig för person­

liga besök och telefonsamtal endast fre­

dagar mellan kl. 14—16. Redaktörsbefatt- ningens förening med annan tjänst gör denna arbetsordning nödvändig. För ej beställda manuskript, bilder, teckningar m. m., kan redaktionen inte ta något an­

svar.

Organ för Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka

Ansv. utg.: Einar Hiller Redaktör: Sixten Hammarberg

Red. och Exp.: Kocksgatan 15, Stockholm Telefon 4139 99 och 44 40 40

Postadr.: Box 4149, Sthlm 4 Postgironr 95 0011

Annonspriser:

Omslagets sista sida ....

Vi-sida 400 Vs-sida V*-sida 125:— y8-sida

500:—

225:—

65:—

Småannonser :

58mm spaltbredd 65 öremm 90mm spaltbredd 90 öre mm Prenumerationspris: Helår 15 kr, halvår 8:25 kr

UR INNEHÅLLET:

EN RESA I SJUKDOMARNAS VÄRLD . . 8

£ MEDICINSKT... 10

HUR ÄR DET EGENTLIGEN MED RÖKNINGEN ... 12

PIGBREV OCH RADIOKNARR... 16

VANMAKT (lyrisk prosa)... .. 18

BILDKRYSS ... 23

OMSLAGSBILD:

FOTO: Rulle Sundgren, Stockholm

debatt

)STATUS

TABLETTER OCH FET MAT

är stora fiender till folkhälsan — det intrycket får man lätt i dagens folkhälsodebatt. Vid närmare efter­

tanke krävs docke en viss hyfsning av påståendet. Alla tabletter är inte farliga och en smula hull på benen mår genomsnittssvensken inte illa av. Det är avarterna man vänder sig mot. Nu har den moderna män­

niskan börjat medicinera i överkant

— det gäller både mat och dryck och tabletter — och där har vi nu ett nytt problem. Människans sätt att handskas med gåvor, som tidigare ansågs hundraprocentigt hälsosam­

ma, har gett oss en ny folkhälsode­

batt. Tidigare var det brister — nu gäller det överflöd. Ett plus för den fete och minus för den magre gäller inte riktigt på samma sätt som förr i världen. Och att medicin i vissa fall kan vara skadlig är väl svårt att acceptera av folk, som inte för så länge sedan knappast hade råd att vid behov konsultera läkare eller köpa mediciner. Kvällstidningen Af­

tonbladet konstaterade i en stort upplagd artikel i höstas att:

Läkarnas patientlistor är övertecknade.

Läkemedelsindustrin upplever en enorm högkonjunktur.

Just veckorna efter SEMESTERN, är det framför allt de nervlugnande prepa­

raten som expedieras flitigast på apote­

ken.

De flesta dödsoffren krävs av hjärt- och kärlsjukdomama. I dag kan vi också räk­

na med att 1.000-tals patienter konsulte­

rar sina läkare för olika hjärtbesvär.

Onekligen låter det en smula un­

derligt att folk efter semester och vila är i så stort behov av nervlug­

nande medel! Hur verkar semester och vila egentligen på den moderna människas kropp och själ? Kom­

munikationsministern brukar anbe­

falla fartbegränsning på motorfor­

don vid de stora helgerna. Någon liknande maning får väl socialmi­

nistern snart fundera ut för männi­

skan själv inför kommande semest­

rar och fria lördagar. Som ett ut­

kast till program kan man ta de sex punkter tidningen presenterar, ett hälsoprogram i västficksformat:

1. Sluta upp med jäktet. 2. Rök mindre, eller helst inte alls. 3. Minska fettkon- sumtionen. 4. Drick mindre, eller helst inte alls. 5. Tillfredsställ sömnbehovet.

6. Motionera flitigare.

Tidningen frågar sig om råden kommer att följas och konstaterar omedelbart att svaret blir nej. De flesta av oss har helt enkelt inte lust eller karaktär att hoppa av den

”hetsiga livskarusell” som vi kom­

mit in i. Professor Lars Werkö, till­

lika ordförande i Sveriges Läkar­

eko

förbund, svarar på en förfrågan att vi vill gärna upptäcka sjukdomar som kan bli föremål för ett akut ki- rurgiskt ingrepp eller i värsta fall en måttlig lång medicinering.

— Men däremot är individen mycket litet intresserad av att upptäcka sådana

sjukdomstillstånd som kan medföra vä­

sentliga förändringar i de vanor han skaf­

fat sig.

Vi återgår till dem som det just i dag hissas vamingsflagg för. Många av dessa och deras läkare kommer att träffas på nytt. Kanske om ett par månader, kan­

ske om ett par år.

Då kan domen bli obeveklig:

— Ni är FÖRBRUKAD!

Det är först i detta läge den sjuke inser sina misstag och följande bön är vanlig:

— Ge mig tillbaka hälsan. Jag är be­

redd att betala vilket pris som helst för att bli frisk igen...

Om vi slutade upp att röka och dricka sprit samtidigt som vi minskade vår fett- konsumtion till hälften och började mo­

tionera i samma utsträckning som under krigsåren skulle vi bli en frisk nation.

— Detta skulle dock fordra en så ra­

dikal omläggning av hela livsfilosofien att det inte tycks vara möjligt, då patienter­

na inte själva önskar det, säger professor Werkö.

Att gå omkring och predika den gyllene medelvägens filosofi i mat och dryck m. m. lönar sig dåligt, men det kan kanske vara möjligt att hyf­

sa till oss, medan vi ännu är mot­

tagliga för uppfostran? Låt oss lyss-

Forts. å sid. 4

FARTBEGRÄNSNING VID MATBORDET...

DRICK MINDRE!

MOTIONERA!

SOVORDENTLIGT!

För människan själv gäller ingen fartbegränsning. Vi äter, dricker, röker och

”stressar” oss utan hejd. Högt blodtryck och andra hjärtsjukdomar har till stor del sin upprinnelse i vår ”moderna” livsföring.

ARBETA RÄTT OCH SITTA RAK

Vi sliter onödigt på vår fysik. Smär­

tor och yrkessjukdomar kan före­

byggas om vi lär oss en smula fakta om vår kropp, hur onödig belast­

ning undvikes. Att sitta riktigt och använda grejerna på rätt sätt — se det är en svår konst hur ”konstigt”

det än låter! Krokiga ryggar, vär­

kande fötter och ben, finns det gott

Många sitter krokiga och hopsjunkna över sitt arbete.

åK -r ..jr?"

■

*

Dra stolen så nära bordet som möjligt, sitt upp ordentligt och placera stödet mot svankens nedre del.

om i näringslivet. Hur man ska få bot och bättring ifråga om de här bristerna lär oss en bok med titeln Arbetsställningar — arbetsteknik.

Boken är försedd med utförliga be­

skrivningar och bilder. När veten­

skapen talar om bioteknologi och ergonomi låter det en smula främ­

mande, men innehållet kan plockas fram ur våra egna erfarenheter; in­

nehållet bakom de mystiska termer­

na. Vet man bara att bioteknologi har att göra med anpassning av ar­

betet till människan är det inte längre så svårt — ergonomi betyder ungefär samma sak. Vi vanliga död­

liga med krokryggar, värkande föt­

ter och annat felaktigt i vårt kropps­

liga beteende, kan hoppa över ter­

merna och börja på att rätta till oss.

Boken berättar, som sagt, i enkla smådelar om felaktiga kroppsställ­

ningar, hur man rättar till felen och genomför ett gymnastik- och trä­

ningsprogram. Vi tackar för boken och önskar att den blir flitigt läst

— men också efterföljd i praktisk handling.

S. H.

En välgjord trätoffel rekommen­

deras åt alla som måste gå och stå mycket på stengolv.

Arbetsställningar — arbetsteknik utgiven av Rabén & Sjögren i samarbete med Folksams hälsöråd, pris kr 13:50.

■ EN RESA |lti ■ Forts, fr. sid. 9

Av intresse är att tuberkulosen i Sverige dragit sig tillbaka med olika hastighet på landsbygden och i stä­

derna. Tidigare hade landsbygden mindre tbc än städerna. Omkring 1932 korsade kurvan för landsbyg­

den stadskurvan och numera ligger städerna något gynnsammare än landsbygden. Många europeiska län­

der har fortfarande hög tbc-dödlig- het — sämst bland de länder, som lämnar uppgifter till WHO är Por­

tugal 1956 med 54,2. I Förenta Sta­

terna fäster man sig vid den högre tbc-frekvensen bland de färgade än de vita. I Asien visar Kina och Ja­

pan alltjämt höga tbc-siffror —■ i Kina tycks tbc snarast vara på upp­

åtgående. I Afrika är tuberkulosen fortfarande ett kolossalt problem, den sprider sig från kusten till ännu så gott som intakta folkstammar i det inre. I Marocko var dödligheten bland européer 59, bland judar 130 och bland museimaner 222 på 100.000.

Om hjärtats sjukdomar och an­

passning till olika miljöer kan näm­

nas vissa intressanta fakta. ”Stilla­

sittande stadsbefolkning”, i förhål­

lande till grupper på andra platser, visar olikheter i hjärtats arbete och tyngd. En undersökning har bl. a. vi­

sat att lappar i regel hade ett i för­

hållande till kroppsstorleken större hjärta än sydsvenskar. Kineser, som i sin hemmamiljö lär ha mindre be­

nägenhet för högt blodtryck, har ef­

ter någon tids vistelse i USA rätt ofta fått förhöjd blodtryck. Högt blodtryck är sällsynt bland negrer i Afrika, men vanligt hos negrer i USA. Man har vid dylika jämförel­

ser kommit fram till att urbanise­

ringen , civilisationen, stridigheter, slitningar och vantrivsel olika raser emellan, är orsaker till stegring av blodtrycket. Med dessa spridda fak­

ta ur bokens historiskt-geografiskt flödande källor ber vi slutligen att få rekommendera densamma till lä­

saren själv för fortsatt studium. Bo­

ken är — söm framhållits — en re­

seskildring på medicinska bredd­

grader. Resan är väl värd att göra för den som söker medicinsk all­

mänbildning på vetenskaplig grund.

S. H.

Folke Henschen: Sjukdomarnas historia och geografi, Bonniers, pris 44:50.

Mänskligt liv och leverne granskas flitigt av kritiker. Det finns litteraturkritiker, radiokritiker, TV-kritiker — och inte att glömma — kritikerna på tidningarnas sportsidor. Att vara kritisk är dock inte lika med att vara kverulant. Det senare lär enligt vad en kritiker en gång för­

säkrade oss vara något helt annat. Han påstod att en kverulant var en person som hade en annan uppfattning än ”de styrande”. Själv var kritikern alldeles fristående — tillhörde varken gruppen

”styrda” eller ”styrande”. Detta skulle enligt kritikern vara den enda hållbara definitionen på en riktig kritiker.

*

En ung dam visade sig på redaktionen en kall vinterdag, iklädd skinnmössa, och erbjöd oss en artikel med rubriken:

Varför är damhattarna så fula”? Hon var hattkritiker. Kanske hade den bistra kölden gjort henne kritisk mot hattar.

En idrottsskribent som härjar på en sport­

sida i en kvällstidning har hittat på ett nytt sätt att kritisera. Hans kritik av is­

hockeymatcherna består av en s. k. match­

visare. Visaren kan visa på fyra olika be- tygsgrader: ”topp, bra, tja” eller ”usch”.

Så vitt vi kunnat finna delar den ärade kritikern ut sina ”usch-betyg” till orter som ligger på ett visst avstånd från hu­

vudstaden. Kan man möjligen gissa sig till att betygsättaren och kritikern av sä­

kerhetsskäl vill hålla sig på längre av­

stånd från de gossar som ”uschstämplas”?

*

En hallåare i TV kritiseras skarpt på en insändarspalt därför att han bolmar och röker pipa — mitt i ansiktet på den som intervjuas i TV-rutan. Insändaren vill in­

te se ”ohyfsat uppträdande av detta slag i TV i fortsättningen”. Till synes oskyl­

diga barnvisor och ramsor kan utnyttjas på ett grymt sätt skriver en uppmärksam, kritisk pedagog. Det gäller till exempel sånglekar. Vår duktige frågesportdomare i radio och TV — Mats Rehnberg — be­

rättar, att han ”med fasa deltog i barn­

domens pantlekar, som gick ut på att man skulle pussa flickor”.

Inte vill jag pussa flickor i den åldern, säger Mats Rehnberg. Leken ”Skära hav­

re” kan bli en pina för ett känsligt barn, understryker en psykoanalytiker, ”Grin- Olles visa” gjorde en pojke, som verkligen hette Olle, mycket ledsen, när man lekte Räven raskar över isen. Pojken tyckte inte att han var en grinig grabb.

Att vara kritisk, uppträda hyfsat, inte såra medmänniskorna gäller för kritiker, men också för andra. ”Han fick ingen vi­

dare kritik” heter det ofta i dagens de­

batt. Skriver man böcker, målar tavlor, pratar i radio eller bedriver partipolitik, blir det kritik. Man ”tycker” så väldigt mycket om sådana yrkesutövare: de är

”topp, bra, tja” eller rentav ”usch”! Som­

liga ser ut att ta kritiken lätt — även om den är usch-betonad. Andra tar kritiken hårt. Känslighetsgraden varierar — helst bör man vara tuff mot vedervärdig­

heter av olika slag. På tal om barn och vuxna har författaren Eric Kästner i en dikt målat upp några tänkvärda strofer om antydda problem:

Vedervärdiga äldre personer hade som små nästan ingen brist.

Trevliga barn av i dag blir miljoner fullvuxet, småsint folk till sist.

Hur vill man lämpligen utreda detta?

Kanske är bamanaturen rå?

Barn plåga flugor, det vet man berätta ...

Visa de kanske sitt innersta då?

En gång blevo oss två ting givna:

tycke av ängel och tycke av skarn.

— Ondskan, det är det överblivna.

Godheten, däremot, dör som barn.

De två sista raderna i dikten är väl kri­

tiska i överkant, men kan dock — liksom samtliga strofer — anbefallas till studium för kritiker i alla läger. I övrigt kan vers­

stumparna gott bli bredvidläsning på hög­

stadiet för författare till ramsor, lekar och bamrim. En risk finns att kritiker blir alldeles för snälla av sådana djupare tan­

kedopp — så snälla att de upphör med sin syssla. Och det skulle vara någonting alldeles förskräckligt om alla ”grejer” och

”grunkor” sattes i gyllene ram — kam­

made och friserade.

■ GAMLA STAN Forts, fr. sid. 21

stadens bebyggelse, ett ståtligt bygg- nadskomplex som såg ut över Stock­

holms vackra vatten. Men 1697 brann det ner och det kom att dröja nära femtio år innan ett nytt stod helt färdigt. Först 1754 kunde Adolf Fredrik och hans drottning Lovisa Ulrika flytta in i det nya slottet:

ofärdsår kom att stoppa byggnads­

verksamheten och fördröja Tessins stolta skapelse.

Gråbrödernas gamla klosterkyr­

ka, Riddarholmskyrkan, är där­

emot en relativt orörd skapelse. Här har inte mycket förändrats sedan Magnus Ladulås tid, frånsett raden av gravkor.

Storkyrkan har varit föremål för många ombyggnader: av den ur­

sprungliga kyrkobyggnaden kan man inte finna mycket.

Men också det okända kan stimu­

lera fantasin, förvandla tanken till en förgången, fascinerande värld.

Hur många har inte flanerat som Erik Asklund: ”Och jag går vidare genom grändernas tysta ro med de­

ras djupa frid och glömska. Utanför sorlar den stora, växande staden med brusande trafik, höga broar och öppna vatten. De omgivande gator­

nas larm tränger bara in som ett dovt eko. Nuet är borta, verklighe­

ten är en dröm. Som tysta skuggor drar det förflutnas gestalter och öden förbi; här inne i stadens hjärta, där livet ännu bibehållit en lugn, stilla rytm, ett växande inåt i tiden.”

Författaren ser ”munkarna tassa förbi i grå vintermorgnar på väg till mässan. Här stanade en blänkande kaross som släppte ut en liten her- dinna, svept i flor och tyll, på väg till ett möte med sin älskade.

Förbi gick Stiernhielm med vaden spänd och Lucidor med huggaren vid länd stod gnolande vid gapet av en gränd”, citerar Asklund Karlfeldt.

Gamla Stan har inspirerat konst­

nären Georg Galmin att utföra en portfölj med sex originallitografier i färg, som känsligt återger den ka­

raktär som gjort Gamla Stan be­

römd. (Konstfrämjandet 400:—, upplaga 325 ex.). Portföljen har bli­

vit en glädjande upplevelse för så­

väl älskaren av Gamla Stan som för konstvännen.

Gamla Stan-kännaren fil. lic. Hen­

rik Alm har skrivit förord till port­

följen, och han ringar in varje mo­

tiv med en intressant och roande text. Sålunda berättar han om Stor­

torget och pumpen från år 1778; när brunnsbyggnaden först uppfördes tog man, enligt dåtida pressens be­

klagande, bort fyra stenar märkta 1-5-2-0 Stupstockens plats. Han låter oss möta en medeltida gränd och från en annan gränd, Bollhusgränd, ser han på Carl den tolftes triumf­

båge genialt infattad i Tessinska slottets praktfasad. Sten Sture på stridshingst i kamp mot frihetsför- tryckets drake i slaget vid Stock­

holm 1471 finner vi i Nationahnonu- mentet vid Köpmantorget — där är ett annat av Galmins motiv. De två övriga träsnitten fångar Gamla Stans tak åt två håll, mot Riddar- fjärden och mot Strömmen med Djurgården.

• Medicin - Historia - Geografi:

En resa

i sjukdomarnas värld.

Möte i Paris under förkyl­

ning stider.

Litografi Henri Daumier (1808—1879).

ES IB ^I

< i ''-B

*• M’-Äd

SS

»

j.you

11

’■*3Sv WJ

Qh*’ '

«6.

F G

Ett reseäventyr i sjukdomar — det låter väl något underligt? Ett fak­

tum är att professor Folke Henschen lyckats åstadkomma en spännande historisk-geografisk skildring av sjukdomarna, en skildring, som loc­

kar till sträckläsning, och ändå är det ingen s. k. populär journalistik.

Den sista upplysningen vill under­

stryka att inga fakta stoppats undan för läsaren. Resan i sjukdomarnas värld är väl underbyggd med sak­

uppgifter och historiska data och om man nu ska tala om ”njutbar” läs­

ning om mänsklig skröpplighet så är det dock ett omdöme man gärna vill sätta på verket Sjukdomarnas histo-

demi. Det tysk-franska namnet grip­

pe på influensan härledes av många ur det franska verbet agripper — snappa åt sig. Influensen har under olika beteckningar gjort ”resor” via kommunikationsmedlen över jor­

den. En sådan våg fick namnet rys­

ka snuvan 1889—90. Man ansåg att sjukdomen utgått från Ryssland och

fortsatte sedan västerut. I början av 1890 hade man i Sydamerika fått känna på rysk snuva, den östra vå­

gen av samma sjukdom nådde Vla­

divostok i maj 1890. Söderut kom in­

fluensan till Sydafrika i januari 1890. Om den svenska ”insatsen” i spridningen av rysk snuva berättas att en engelsk flotteskader fick ria och geografi. Det historiska in­

slaget är för övrigt en värdefull till­

gång för att ”rätta till” andra his­

toriska fakta vi fått ur litteratur, som i ringa grad sysslar med medi­

cinska aspekter på kungar, fälther­

rar och krigsäventyr. Krigshärarna som sjukdomsspridare. från land till land, är något som lätt glömmes, när man stuvar in fältslag, årtal, land­

avträdelser och ärofulla data i his­

torieböckerna. Sålunda kan man, ut­

över Stockholms blodbad och andra gräsligheter, till Kristian II:s merit­

lista lägga ytterligare en sak: hans krigshär förde även med sig köns­

sjukdomar till vårt land. Och den danske kungen har ingalunda varit ensam om den ”meriten”.

❖

Denna introduktion är av utrym- messkäl inte möjlig att utveckla vi­

dare. Vi får stanna inför några av­

snitt av speciellt intresse för vår lä­

sekrets. Låt oss börja med influen­

san, en sjukdom folk på hela jorden fått känna av: alltså inget ont som är förbehållet oss kylslagna nord­

bor och vårt bistra khmat. Namnet influensa lär först ha använts av en italiensk författare Piere Buonin- segni 1580 på en då pågående epi-

1916-20 1811-20

Dödligheten i tuberkulos i Sveriges län 1811 — 20 och 100 år senare, 1916 — 20, i promille, enligt G. Neander. Kartan till vänster visar ett maximum i Mellansverige, kartan till höger maximum i Norr­

bottens län.

Tyskt äkta- par, träsnitt av Hans Weidlitz omkring 1521. Mannen har en stor knölig struma. Grotesk karikatyr.

Sjukdomen tycks i vårt land brett ut sig från söder mot norr, dock så att större städer sasom Stockholm och Visby sannolikt redan tidigt ha­

de stark känning av sjukdomen. Vid nyare tidens början synes tuberku­

losen ha haft sitt centrum i Mellan­

sverige, särskilt Stockholm. Vid an­

läggningen av den nya flottstatio­

nen i Karlskrona fick det rätt fattiga Blekinge stark känning av tuber­

kulosen, troligtvis genom båtsmän­

nen, som bodde på sina torp. Geo­

grafiskt sett synes Stockholm och stora delar av Mellansverige ha ge­

nomgått en långvarig och svår tu­

berkulosepidemi. Dåliga ekonomiska och sociala förhållanden och en ut­

bredd alkoholism har säkerligen bi­

dragit till den höga sjukdomsfre­

kvensen och dödligheten. Man glöm­

mer lätt att Sverige ännu vid slutet av 1800-talet var ett fattigt och ef­

terblivet land. Från sekelskiftet kan man räkna en förflyttning av tuber­

kulosens centrum norrut. Sjukdo­

men blossade upp i övre Norrland, som varit i stort sett förskonat, hu­

vudsakligen genom sin geografiska isolering. Här uppnådde tuberkulo­

sen ett nytt maximum omkring 1915.

Sedan dess har sjukdomen varit på återtåg i hela landet, även om man inte kan tala om att tuberkulosen nu snart är ”utrotad”, vilket på­

stående säkerligen är ett utslag av alltför stor optimism.

snuvan” på västindiska öama i samband med ett besök av den sven­

ska korvetten ”Saga”. I mitten av 1918 kom spanska sjukan, en influ­

ensavåg, som först blev officiellt be­

kant i Spanien, men påstods ha upp­

stått i skyttegravarna under det på­

gående världskriget. Sjukdomens elakartade karaktär var påtaglig.

Dödligheten var mycket stor. An­

märkningsvärt var att de kraftigas­

te männen och gravida kvinnor drabbades värst — ca 85 % av döds­

fallen kom på den kraftigaste ål­

dern, 17—40 år. Under 1918 upp­

trädde även vad man kallade ”häst­

influensa”. Obduktionsfynden likna­

de mycket dem hos människor, som dött i influensa. Den sista större prövningen var den asiatiska influ­

ensan, populärt kallad ”asiaten”, en influensavåg från Vladivostok 1956.

Inom loppet av ett halvt år hade farsoten hemsökt så gott som hela jordklotet. Av befolkningen sjukna- de 10—35 %, dödligheten var dock låg, omkring 0,25 %.

Tuberkulosen ägnas stort utrym­

me och vi ska här ge några glimtar ur det gedigna sak- och historie- materialet. Tuberkulosen är säker­

ligen äldre än människosläktet, framhåller författaren, och det är ju en respektabel ålder. Den mänskli­

ga tuberkulosens historia grundas bl. a. på skelettrester, bentuberku­

los t. ex. från faraonernas Egypten.

I Indien tycks lungtuberkulosen ha varit känd omkring 1.000 år f. Kr., den beskrivs där som ”en avtyning”

och liknas poetiskt vid månskivans avtagande i nedan. I ”Nya Värl­

den”, dvs. Amerika, fanns det tu­

berkulos redan innan européerna kom dit. Fynd av gamla indianske­

lett bl. a. i Ohio och Californien vi­

sar detta. Till Sverige kom tuberku­

losen antagligen genom resande, köpmän, som besökte städerna, sla­

var och kvinnor, som togs som krigsbyten, kan ha infört sjukdo­

men. I Visby på Gotland hade tu­

berkulosen viss utbredning på 1300- talet, vilket framgår av gravfynd.

❖

Nedsmittningen med tuberkulos har sysselsatt många lärda män. I vårt land varnade Linné, blomster­

konungen, som blandade sig i det mesta, för att ”ha gamla, hostande kvinnor som barnsköterskor”. I Mellaneuropa fick tuberkulosen ti­

digt fart, ej blott bland de fattiga och trångbodda utan också inom de högsta samhällsklasserna. En läkare berättar 1648 att tre unga branden- burgska grevar smittats av sin lä­

rare. Hertigen av Reichstadt — Na­

poleons son — kan ha fått sin lung­

tuberkulos av sin far. Vid obduktio­

nen visade sig att Napoleon hade en tuberkulos kavem i vänster lunga.

I Sverige hade Oscar I som lärare för sina söner anställt en norrman, Aubert, som dog i lungtuberkulos.

Det synes ej osannolikt, att den tu­

berkulos vari hans söner Carl och Gustaf dog och ”den lätta kroniska lungtuberkulos”, som Oscar II hade, kan härledas från de unga prinsar­

nas lärare.

Forts, å sid. 6

En rysk forskare, hj ärtkirurgen Vladimir Petrovitj Demichov, arbetar febrilt för att söka framställa ett konstgjort hjärta. Som regel arbetar han med försöksdjur. Vid ett besök i hans laboratorium avslöjas ett uppseendeväckande försök med hundar.

En hund hade försetts med ett extra hjär­

ta och en extra lunga. Professor Demichov är dock försiktig med löften om vad det­

ta kan betyda för att rädda människor med olika hjärtsjukdomar, men försäkrar att när tillräckliga erfarenheter vunnits skall försök göras med människor. Hjär­

tan av plast och metall har redan visat sig kunna fungera vid djurförsök.

*

En ny metod, som tidigare lanserats i Japan, har praktiserats i Göteborg. Det gäller astmapatienter på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, vilka med ett ki- rurgiskt ingrepp fått sitt kramptillstånd hävt. Operationen består i att en nerv­

knut i halsen avlägsnas, en nervknut av ungefär ett risgryns storlek. För att fri­

lägga nervknuten gör kirurgen ett 3—4

cm långt snitt. Docent Hans Arnoldsson, chef på allergologiska kliniken, där ope­

rationerna utförts, anför att man ännu inte med säkerhet kan uttala sig om re­

sultatet för de tiotal patienter man hit­

tills behandlat på detta sätt. I Japan har ett hundratal operationer företagits — där har man redovisat en klar förbättring i upptill 50 % av fallen. Ingreppet beteck­

nas som lindrigt — några negativa följd­

verkningar har inte konstaterats i sam­

band med operationerna. En oklar punkt är varför operationen har effekt i vissa fall och då leder till påtaglig förbättring medan den i andra fall inte åstadkommer något resultat.

*

Tidens jäkt sätter spår framhåller pro­

vinsialläkare N. J. Larsson, Höör, i en rapport till medicinalstyrelsen. Med ti­

dens jäkt följer stress, magsjukdomar, neuroser. Vanligast är hjärt-kärlsjukdo- mama, hållnings- och rörelseorganens sjukdomar samt luftvägsinfektioner. To- baksmissbruket är, säger dr Larsson, en sorgligt utbredd last bland befolkningen, äldre som yngre, och någon bättring på den punkten kan tyvärr inte skönjas. En ljuspunkt är den förebyggande barnavår­

den — barnmaterialet är genomgående mycket gott, tillägger dr Larsson.

Tunnelbanan i Stockholm ska få speci­

ella sittplatser för handikappade, fram­

håller socialborgarrådet Hans Karlsson vid en kurs om ”Handikappades miljö-

ings Folket

Man glömmer lätt i dagens expertsam­

hälle att folk i små föreningar uträttar massor av nyttigt arbete. Med ofta små resurser hålles verksamheten igång och för att nu trycka på den ekonomiska si­

dan av problemet — föreningsfolket ar­

betar med smärre undantag helt utan er­

sättning. De har inga större problem om

lönegradsplaceringar enligt A- eller B- listan. Ett tacksamt erkännande för ett gott arbete — i föreningens protokollsbok

— är ofta den enda ersättning som utgår.

*

När vi i förra numret av Status talade om att vårt riksförbund — Riksförbundet

f ’

Fyra styrelsemedlemmar i Gotlands Konvalescentförening, en av för­

bundets 130 lokalföreningar. Stående fr. v. Margit Arvesson, Margit Lilja och Ingha Andersson, sittande ordf. Åke Svensson.

problem”. Även äldre, tidigare byggda T- banvagnar, kommer att rustas upp med sådana sittplatser. Flera T-stationer kom­

mer att få rulltrappor och hissar. Trä- ningslägenheten på Södersjukhuset ska fördubblas så att 400 rörelsehindrade och blinda årligen kan tas emot för anpass- ningsträning. Arkitekt Henrik Müller, som gjort en specialundersökning om han­

dikappade i Högdalen, hävdar att hissar är önskvärda i varje större byggnad. Man måste också tänka på de handikappade, när det gäller planering av gator och gångvägar i centrumbebyggelserna.

Regeringen har fått byggnadsstyrelsens förslag om komplettering i byggnadsstad­

gans paragraf 44, vilket innebär förbätt­

rade möjligheter för rörelsehindrade per­

soner att komma till och från offentliga lokaler genom bekvämare trappor, en­

tréer, utgångar och andra utrymningsvä- gar. Ute i kommunerna motses regering­

ens åtgärder med intresse — främst med tanke på planerade specialbostäder för handikappade. De rörelsehindrade själva önskar att bostaden skall ligga centralt så att förflyttning till centrumanläggning kan ske så smärtfritt som möjligt.

för Hjärt- och Lungsjuka — har ett 130- tal lokalföreningar sä är det i alla fall ett ”kapital” som redovisas. Föreningsfol- ket representerar ett förtroende — en till­

gång för förbundet — och det är med för- eningsfolkets hjälp vi ska arbeta vidare för de hjärt- och lungsjuka i landet.

•

För våra läsare, som inte stiftat när­

mare bekantskap med våra lokalförening­

ar, kan i korthet nämnas att föreningarna indelas i två huvudgrupper: patientför­

eningar på sanatorier och lungkliniker samt föreningar utanför sjukhusen, kon­

valescentföreningar. De förra verkar in­

om sjukhusens ram, de senare ute i sam­

hället för allmänt bättre levnadsvillkor för dem som återvänder efter sjukhus­

vistelsen.

*

Patientföreningarna på sjukhusen är en föreningsbildning med djupa rötter. För­

eningsverksamheten hade bra grogrund i det förhållandet att tidigare generationer av sjukhuspatienter i regel var s. k. lång- liggare. En förening gav innehåll åt till­

varon. Läkarna ansåg i många fall att föreningsarbetet var en bra medicin mot sysslolösheten och i föreningarnas regi ordnades olika slag av terapi, som i många fall blivit vägledande för vad vi i dag kallar arbetsvård i olika former.

*

Föreningarna utanför sjukhusen tillkom senare. Det var känslan av oförståelse för sjuka och handikappade i samhället och ute i arbetslivet som drev fram denna form av föreningsbildning. Känslan av främlingskap i ett samhälle, som inte tog hänsyn till handikapproblemen, var till­

räckligt stark för att lägga grunden till alla de föreningar vi nu har utanför sjuk­

husen — de finns på alla större platser och i varenda län i vårt land.

*

Alltjämt spelar föreningsfolket en be­

tydelsefull roll i arbetet för de handikap­

pade och sjuka. Visst har samhället ”bätt­

rat sig” i vad det gäller de eftersatta grupperna, men mycket är ännu bara lag­

verk och ”balkar” på papperet — refor­

mer som inte hunnit slå igenom på dju­

pet. Föreningsfolket i våra lokalförening­

ar har den nära kontakten med grupper­

nas svårigheter och behov — den kontak­

ten är värdefull även i dagens expert­

samhälle.

*

Många tycker kanske att ”nu görs så mycket för de handikappade på annat sätt” att dessa särskilda föreningar be­

hövs inte. Vi tror att detta är ett fel­

aktigt synsätt. Mycket talar för att den

BERÖMD PIANIST BESÖKER SANDTRÄSK

■K

i

Fr o

k/

-, 51

•S -Äv , s, ? '

* ■- •

% "'N

Patienterna på Sandträsk fick uppleva en högtidsstund i berömt sällskap då pianisten Inger Wikström besökte sanatoriet. Hon är en erkänd talang, en konstnärinna som förstår att förmedla sin konst även i mindre sammanhang Här får hon blommor av biträdande överläkaren dr Biber- feld — och det är väl inget tvivel om att hon ser ut att uppskatta älskvärdheten!

egna föreningen för handikappgrupperna betyder mera nu än tidigare. En rätt skött handikappförening är en stimulans för den enskilde, som oftast är rådvill inför det mesta, som sjukdomen ställer honom inför. I förenings- och kamratkretsen ges de första tipsen, där finns ofta samlad praktisk erfarenhet samlad. Många av vå­

ra lokalföreningar har en egen expedi­

tion med möjlighet till rådgivning för medlemmarna. Den medlemsvårdande verksamhet de lokala föreningarna utövar sker ofta i tysthet. Föreningsfolkets in­

satser på handikappvårdens område har liten plats i de stora rubrikerna över so­

ciala reformer, i press, radio och TV. In­

satsen i föreningsarbetet blir inte mindre

betydelsefull därför att den ofta sker i vardaglig tysthet. Det grovjobb med olika vitala mänskliga problem föreningarna ut­

för är grundläggande i långt större ut­

sträckning än man tror.

*

Avsikten med denna spalt är att i Sta­

tus försöka berätta glimtvis om vad som händer hos föreningsfolket — om prak­

tiska initiativ och aktiviteter av olika slag. Status hoppas även att vårt för- eningsfolk ska hjälpa oss att bevisa att föreningsarbetet har sin uppgift även i dagens samhälle — att det inte är bara

”kaffedopp” och ”svängom” och högläs­

ning ur cirkulär och mötesprotokoll. Väl mött hos föreningsfolket i fortsättningen!

11

Erik Ransemar FRÅGAR

• I BLICKPUNKTEN:

Hur är det egentligen med rökningen?

E. Ransemar: Det dröjde ganska länge innan rökningen blev föremål för ett rent vetenskapligt intresse.

Hur kom det nu sig, att den medi­

cinska vetenskapen började intres­

sera sig för rökningen som forsk­

ningsobjekt?

Docent Birath: Att nikotinet har en kraftig giftverkan har man vetat länge. Jag minns än idag hur en av våra medicinprofessorer, visade det på ett mycket drastiskt sätt. Han placerade en groda under en glas­

kåpa och in under den glaskåpan ledde han en kraftig ström av rök från en bolmande cigarr. Det dröjde inte många minuter förrän grodan var död. Vi fick alltså en god åskåd­

ningsundervisning av hur kraftigt gift nikotinet är — och själva har vi kanske också några dystra erfa­

renheter från vår barndom.

Men när det sen gäller de skade­

verkningar man får på längre sikt, så har vi inte sysslat så mycket med det inom medicinen tidigare utan först på senare år, i varje fall med mera strikt vetenskapliga metoder.

Docent Gösta Birath SVARAR

Då har det visat sig att luftrörska­

tarrer i stor utsträckning tycks be­

ro på rökningen. Sen har vi lung­

cancern, som blivit så omskriven på senare tid, och som också har sam­

band med rökningen. Och så till slut förekommer vissa former av hjärt­

sjukdom — de, som man brukar kalla för åderförkalkning i hjärtat

— oftare hos rökare.

E. Ransemar: De forskningsresultat som man har sett publicerade, inne­

håller rätt mycket av siffror och ta­

beller. Kan man inte med en term lånad från juridiken tala om direkt och indirekt bevisföring?

Docent Birath: Någon mera direkt bevisföring, som det här försöket med grodan, kanske vi inte kan få, men när det gäller luftrörskatarrer som framkallas av rökningen, är det sambandet mycket påtagligt. Det vet var och en som haft s. k. rökhosta och slutat att röka. Då försvinner faktiskt hostan i allmänhet på myc­

ket kort tid, bara på några dagar eller inom ett par veckor. Men när det gäller lungkräftan är det betyd­

ligt svårare att få fram det där sam­

bandet. Det beror på att lungkräf­

tan har en så lång latenstid. Man räknar med ett par tiotal år.

E. Ransemar: Det dröjer väl ganska länge innan de forskningsresultat man kommit fram till kan verifie­

ras? Jag tänker t. ex. på frågan: Vad betyder 20 års rökande med en dag­

lig konsumtion av så och så många cigaretter per dag?

Docent Birath: Ja, på den frågan har vi nog faktiskt fått ett svar nu.

Och det är framförallt tack vare un­

dersökningar gjorda i Storbritanni­

en i regi av Storbritanniens medi­

cinska forskningsråd. De publicera­

de 1956 en kommuniké i den här frågan. Där stödde man sig huvud-

DOCENT GÖSTA BIRATH — chefsläkare vid Renströmska Sjukhuset

i Göteborg

ERIK RANSEMAR — aktiv föreningsman, studerar vid Socialinstitutet

i Göteborg