Att sätta in kvinnohistorien i historien

(1)

E L I Z A B E T H F O X - G E N O V E S E

Att sätta in kvinnohistorien i historien

Den konventionella historien har skrivits nästan

uteslutande ur ett manligt perspektiv. Mot denna vill Elizabeth Fox-Genovese inte ställa en enkel alternativ-historia med kvinnliga i stället för manliga subjekt.

Utan en kvinnohistoria som utgår från det sociala könet som historiskt specifik kategori och som beaktar

de komplexa och nära kopplingarna mellan kön, klass och ras.

' M e l l a n m i g och den a n d r a världen finns hela tiden en outtalad fråga: . . . H u r k ä n n s det att vara ett p r o b l e m ? '1 D e n som skriver så är inte S i m o n e de Beauvoir u t a n W E B D u - Bois. H a n talar inte o m kvinnor u t a n o m svarta — i en vit värld. O c h h a n besvarar sin egen fråga: ' N e g e r n är... född m e d slöja och u t r u s t a d m e d en g e n o m s k å d a n d e f ö r m å g a i d e n n a a m e r i k a n s k a värld — en värld som inte ger h o n o m något riktigt självmedvetande u t a n bara låter h o n o m se sig g e n o m den andra världens uppenbarelse. Det är en märklig upplevelse detta d u b b l a medvetande, d e n n a känsla av att alltid se sig själv m e d de andras ögon, att loda sin själ m e d m å t t l i n a n från en värld som tittar på m e d roat förakt och medli- dande. M a n k ä n n e r hela tiden hans dubbelhet — a m e r i k a n och neger, två själar, två tan- kar, två oförsonade strävanden; två stridande ideal i en svart kropp, vars sega styrka är det e n d a som h i n d r a r den från att slitas isär.'2

DuBois b e t o n a r m e d skärpa sin ovilja att u p p g e n å g o n sida av sin dubbelhet: h a n be- gär för sin egen och sitt folks del friheten att få vara svart a m e r i k a n . M e n troheten m o t d e n n a dubbelhet kräver att m a n hårt håller fast vid b å d a dess delar. Det är själva spän- ningen, dialektiken i sin kluvna identitet som h a n vill leva: a n n o r l u n d a m e n jämlik, tillhörig m e n inte helt assimilerad. O c h en fri utlevelse av den spänningen nödvändiggör ett fullt e r k ä n n a n d e av ett svart förflutet, av en särskild afroamerikansk historia.

Det är långt ifrån m i n m e n i n g att triviali-

sera den speciella i n n e b ö r d e n i DuBois' ord genom att u t a n vidare likställa kvinnliga och a f r o a m e r i k a n s k a erfarenheter. M e n h u r olika kvinnors och förtryckta rasgruppers pro- blem och historia ä n är så gäller detta att leva ut d u b b e l h e t e n för båda. J o a n Kelly m e n a d e detta n ä r hon skrev o m den feministiska teo- rins 'dubbelsyn', och h e n n e s a n m ä r k n i n g a r gällde det d u b b l a perspektiv av socialt och könsmässigt förtryck som m å s t e besjäla all feministisk teori.3 I v ä x a n d e grad e r k ä n n e r feministiska forskare och teoretiker h u r klassmässiga och könsmässiga system går i varandra i n o m alla system av m a n l i g domi- nans, och i v ä x a n d e grad enas de om, som Michele Rosaldo så skickligt h a r formulerat det, att den m a n l i g a d o m i n a n s e n u t m ä r k e r så mycket av m ä n n i s k a n s k ä n d a sociala or- ganisation att den f u n g e r a r som allmän regel

— från vilken det som i fallet m e d alla regler kan finnas tillfälliga u n d a n t a g m e n inget systematiskt motbevis.4

E n h i s t o r i a eller två?

D e n m a n l i g a d o m i n a n s e n liksom klassdomi- n a n s e n h a r lagt beslag på hela den mänskliga historien till den grad att det inte finns n å g o n kvinnohistoria, inga f o r m e r av k v i n n o m a k t vid sidan av den. D e m å n g a studier o m kvin- nor som producerats u n d e r senare år kan visserligen fresta oss att tro a n n o r l u n d a . Det h a r f u n n i t s och återstår så mycket att avslöja.

H ä v d e r n a o m kvinnors prestationer, uthål-

(2)

lighet och insatser växer u n d a n för u n d a n . N u e r k ä n n e r m a n å t m i n s t o n e att m e d a n m ä n n e n utförde b r a g d e r n a , byggde u p p institutionerna, p r o d u c e r a d e v a r o r n a och kul- t u r e r n a , styrde folken och allmänt sysselsatte sig m e d de verksamheter som vi är vana att kalla historia, så gjorde k v i n n o r n a hela tiden något — om inte a n n a t födde de fler m ä n som k u n d e göra m e r historia och fler k v i n n o r som k u n d e låta d e m göra den. O c h n u är vi i stånd att fråga — i den m å n källorna tillåter

— vad de egentligen gjorde. M e n att foga k v i n n o r n a till den tidigare historien — sär- skilt o m det sker i form av ytterligare några f ö r s u m m a d e storheter eller en hel del ytterligare deskriptiv socialhistoria — förändrar nödvändigtvis inte något väsentligt i vårt sätt att skriva historia. Missförstå m i g inte, kvin- n o r n a s infogande i den konventionella histo- rieskrivningen kan inte u t a n vidare avfär- das. U t e s t ä n g n i n g e n av d e m h a r varit så to- tal att varje rättelse måste välkomnas. D e n rent kvantitativa a c k u m u l a t i o n e n av infor- m a t i o n k o m m e r att f r a m t v i n g a ett val — tvinga oss att u t e l ä m n a s t a n d a r d m a t e r i a l o m m ä n och d ä r m e d öka k v i n n o r n a s synlighet i historien. M e n att tillfoga historien kvinnor är inte s a m m a sak som att tillfoga kvinnohistoria.

Vilka är d å de teoretiska implikationerna av att sätta in kvinnohistorien i historien?

J a g vill här m e n a 1) att vi måste u p p t a det sociala könssystemet som grundkategori i den historiska analysen och förstå att s å d a n a system ä r historiskt och inte biologiskt bestäm- da, 2) att den m a n l i g a d o m i n a n s e n s f o r m e r varierar historiskt sett och inte kan klumpas ihop u n d e r den a l l m ä n n a rubriken patriarkat, 3) att det enkla ersättandet av konventio- nell historia m e d kvinnohistoria l ä m n a r oss f å n g n a i just den lömska ställning av 'den Andra', som den konventionella historien h a r tilldelat oss, 4) att kapitalismen och de stora borgerliga revolutionerna h a r tenderat att sprida den sociala könsskillnaden som den faktor som bevarar förlegade hierarki- och beroendeföreställningar — och d ä r m e d i praktiken förnekat sina teoretiska löften o m allas jämlikhet, 5) att kapitalismens och det m o d e r n a representativa styrelsesättets ex- pansion h a r försökt b i n d a s a m m a n m ä n u r

olika klasser, raser och etniska g r u p p e r ge- n o m det d u b b l a löftet o m individualism i den offentliga sfären och m a n l i g d o m i n a n s i h e m m e t , 6) att samhällsteorins alla m o d e r n a språk är genomsyrade av detta könssystems ideologiska premisser, 7) att flertalet m o d e r - n a institutioner, d ä r i b l a n d den påstått neu- trala m a r k n a d e n , systematiskt h a r utvidgat den sociala könsskillnaden som ett grundläg- g a n d e inslag i den sociala o r d n i n g e n , 8) att de officiella teorierna o m familjen och den könsmässiga arbetsdelningen inte kan för- klaras i funktionella t e r m e r u t a n måste för- stås som p r o d u k t e n av klass- och könskamp, och 9) att våra d o m i n e r a n d e samhällsteorier inte h a r försett oss m e d något adekvat sätt att b e d ö m a k v i n n o r n a s o u n d g ä n g l i g a bidrag till det kollektiva samhällslivet, inklusive klass- och r a s d o m i n a n s e n å e n a sidan och de för- trycktas m o t s t å n d å den andra.

Å t e r v i n n a n d e t av k v i n n o r n a s r o l l e r Tillfogandet av k v i n n o r till historien h a r fått forskarna att u p p t ä c k a och kartlägga kvin- n o r n a s reguljära deltagande i n o m n ä s t a n alla o m r å d e n av samhällelig p r o d u k t i o n och reproduktion. M e n h u v u d d e l e n av det in- samlade materialet tillhör o m r å d e n och verksamheter som n o r m a l t inte u p p t r ä d e r i den konventionella historiens c e n t r u m — eller som gör det endast u n d e r industrialise- ringens, moderniseringens eller institutions- byggandets m e d avsikt avpersonifierade pro- cesser. V i kan n u visa vad var och en m e d ett visst m å t t av f ö r n u f t r e d a n vetat, nämligen att k v i n n o r n a som g r u p p h a r utfört socialt nödvändigt arbete å t m i n s t o n e i proportion till sin andel av befolkningen som helhet. Vi vet att k v i n n o r n a h a r lindrat sjukdomar, skött förlossningar, inspirerat och upprätt- hållit religiösa grupper, härskat över hemliga kunskapsmassor inklusive magiska och reli- giösa kulter. Vi vet att de h a r knutit inbördes band, tappert k ä m p a t för politiska och sociala ideal i e g n a organisationer och tillsam- m a n s m e d sina m a n l i g a kamrater, instiftat och upprätthållit institutioner och nätverk som gett samhällslivet dess egentliga inne- håll.

Antropologer, etnografer och uppslagsri-

(3)

ka socialhistoriker h a r återerövrat m å n g a av de tidigare b o r t g l ö m d a tecknen på kvinnornas stora roll i alla förkapitalistiska sam- hällsgrupper. M å n g a av deras insikter h a r visat sig vara praktiskt eller metaforiskt över- förbara. För de litterärt bevandrade är det in- b j u d a n d e att söka efter kvinnliga krafter, kvinnliga r u m , rent av dolda kvinnliga kul- t u r e r eller världsåskådningar inom livet i varje samhälle.5 Sensitiva forskare som N a - talie Davis h a r lärt oss att spåra u n d e r f ö r - stådda könsrelationer, deras bekräftelser och ö m v ä n d n i n g a r , i k u l t u r f o r m e r som bröllops- u p p t å g . V i vet mycket o m k v i n n o r n a s speciella och socialt bekräftade roll i h u n g e r u p p - lopp i synnerhet och i försvaret av den mora- liska o r d n i n g e n s n o r m e r i a l l m ä n h e t .6 Pion- j ä r e r i den första vågen av ny kvinnohistoria,

d ä r i b l a n d N a n c y Cott, K a t h r y n Sklar, C a r - roll S m i t h - R o s e n b e r g och m å n g a fler, h a r gjort oss f ö r t r o g n a m e d k v i n n o r n a s speciella världar inom det a m e r i k a n s k a samhället.

N y a r e undersökningar, bland a n n a t av R u t h Bordin, M a r i J o Buhle, Carl Degler, Wil- liam Leach och W i n i f r e d Wandersee, h a r lagt större tonvikt vid k v i n n o r n a s plats i och insatser för det a m e r i k a n s k a samhällets och den a m e r i k a n s k a k u l t u r e n s a l l m ä n n a utveckling.7 D e n n a k u n s k a p ifrågasätter dock inte den ofrånkomliga s a n n i n g e n att den överväldigande m ä n g d e n av de verksamheter som b e d ö m s värdiga en officiell historie- skrivning till stor del h a r utförts av och näs- tan uteslutande tillskrivits m a n l i g a m e d l e m - m a r av de h ä r s k a n d e klasserna.

S o m s a m m a n h ä n g a n d e kronologiskt och tolkande projekt h a r kvinnohistorien varit synnerligen framgångsrik vad USA beträf- far. D e europeiska k v i n n o r n a s historia är fortfarande m e r a o j ä m n t utforskad även om kvaliteten är h ö g på enskilda arbeten. Det skulle vara svårt att skriva en s a m m a n h ä n g - a n d e allmän historia o m de europeiska kvin- n o r n a eller ens om k v i n n o r n a i ett enskilt europeiskt land. D e engelska k v i n n o r n a s historia verkar dock m e r s a m m a n h ä n g a n d e än m å n g a kontinentala kvinnors, kanske d ä r f ö r att den nationella enheten, den bråd- m o g n a industrialiseringen och en klart syn- lig och f r a m g å n g s r i k rösträttsrörelse tillhan- dahåller en tydlig struktur. M e n även i En-

gland återstår det fortfarande för kvinnohistorien att säkra sig en e r k ä n d plats i den aka- d e m i s k a världen. O c h trots deras elitära pre- tentioner utgör socialhistoria och familjehis- toria, vad de än m å ha för förtjänster och kvaliteter, inte några adekvata ställföreträda- re för kvinnohistorien. D e kontinentala län- der som h a r den mest f r a m t r ä d a n d e rollen inom historieforskningen h a r saknat en stark inhemsk kvinnorörelse, å t m i n s t o n e till alldeles nyligen, och knappast varit mottagliga för kvinnohistorien som disciplin. Så trots u t m ä r k t a enskilda studier saknar vi sam- m a n h ä n g a n d e nationella historier om de europeiska k v i n n o r n a . För ögonblicket får vi nöja oss m e d sextonhundratalets preciöser, Jiidischer Frauenbund, Lyons protestanter, Ale-

x a n d r a Kollontay, Flora Tristan och a n d r a identifierbara g r u p p e r och personer som stu- derats av enskilda forskare.8 I b l a n d ger ett arbete som R i c h a r d J Evans' Kvinnorörelsens historia ett j ä m f ö r a n d e perspektiv. O c h det rikhaltiga arbetet o m familjer, avvikare och folkligt liv, särskilt det som förbinds m e d Annales-skolan, ger oss i förbigående insikter o m enskilda kvinnors erfarenheter. M e n till och m e d de mest f r a m s t å e n d e exemplen på den typen av arbete, som David Herlihys och Christine Klappisch-Zubers Les Toscans et leurs Familles kan inte m e d rätta betecknas som kvinnohistoria. Aven o m a r b e t e n a o m arv och h e m g i f t e r h a r avslöjat mycket o m villkoren för vissa kvinnors liv, återstår det fortfarande att systematiskt infoga d e m i en teori o m k v i n n o r n a s historia som direkt tar u p p k v i n n o r n a s insikter och erfarenheter.9

O c h om det nu är svårt att skriva de europeiska k v i n n o r n a s historia, så är det ä n n u svåra- re att skriva den övriga världens kvinnohistoria, trots d e . u t m ä r k t a monografier som finns.

Aven i USA är p r o b l e m e n fortfarande for- midabla. D e n mest s a m m a n h ä n g a n d e bild som hittills vuxit f r a m gäller de vita kvinnor- n a i de nordöstra delstaterna m e d a n det o m de vita syd- och väststatskvinnorna bara finns skisser. D e svarta, spanskamerikanska, chikanska, indianska och kinesisk-amerikanska k v i n n o r n a m fl söker fortfarande sin plats i standardredogörelserna. D e irländs- ka, italienska och judisk-amerikanska kvin-

(4)

n o r n a har — liksom i m i n d r e utsträckning deras polska, skandinaviska, tyska och sla- viska systrar — fått ett fotfäste i det historiska m e d v e t a n d e t tack vare den nyare arbetar- historiens insatser. M e n för att välja bara ett e n d a litet exempel vet vi n ä s t a n ingenting o m de a m e r i k a n s k a k v i n n o r n a och katolicis- m e n , och ä n n u m i n d r e o m katolska kvinnors utbildning. N o r d s t a t s k v i n n o r n a s evangelis- ka religiositet h a r tilldragit sig b e t y d a n d e u p p m ä r k s a m h e t m e n hos de vita eller svarta sydstatskvinnorna är den i stort sett outfors- kad. O c h m e d a n m a n lär oss att respektera styrkan och progressiviteten hos Vita b a n d e t finns det ingen m e r a o m f a t t a n d e m o d e r n u n - dersökning av K F U K , som tävlade m e d den förra organisationen i medlemstal och infly- t a n d e och som kan h a haft avgjort större betydelse n ä r det gällde sociala r e f o r m e r för ar- b e t a n d e kvinnor.1 0 Samtidigt är d e n n a ofullständiga u p p r ä k n i n g av vad vi inte vet inte avsedd som n å g o n förebråelse: ä m n e t är ungt och i tillväxt och luckorna k o m m e r att fyllas. D e t t a k o m m e r dock inte att a u t o m a - tiskt klargöra kvinnohistoriens plats i historien.

D e n officiella h i s t o r i e n o c h k v i n n a n s o m ' d e n A n d r a ' D e n f ö r h ä r s k a n d e tendensen inom amerikansk kvinnohistoria h a r ställt en rad frågor och hypoteser. D e centrala d e b a t t e r n a gäller vilken vikt vi bör tillskriva personliga och formella politiska framsteg och värderingar i kvinnors liv, betydelsen av kvinnors identifikation m e d familjen, den sociala i n n e b ö r d e n av kvinnors tillfälliga eller informella m a k t inom familjer och samhällen, k v i n n o r n a s vinst eller förlust i status i s a m b a n d m e d politiska och ekonomiska f ö l ä n d r i n g a r (den a m e r i k a n s k a revolutionen, industrialiseringen), förändringen i innehåll och värde- ring av k v i n n o r n a s arbete. Forskarna är starkt oeniga i dessa och a n d r a frågor. M e n trots de olika m e n i n g a r n a har kvinnohistori- kerna tenderat att b e t o n a de särskiljande attribut som gör alla kvinnors liv olikt alla mäns. D e har fast u p p m ä r k s a m h e t vid den kvinnliga livscykeln — särskilt vid det åter- k o m m a n d e och riskfyllda b a r n a f ö d a n d e t

m e n också särskilda e r f a r e n h e t e r av u n g d o m och ålderdom, vid bristen på övergångsri- tauler, vid k v i n n o r n a s särskilda e r f a r e n h e t e r av medicinsk praktik. D e h a r b e t o n a t den klyfta som skiljer flertalet kvinnors liv från de offentliga skeendena och p å m i n t oss o m att u p p f i n n a n d e t av tillförlitliga preventiv- medel h a r påverkat k v i n n o r n a s liv på ett me- ra avgörande sätt ä n de flesta politiska revolutioner. 11

D e n n a t a n k e g å n g leder oss till en urskilj- bar teori o m k v i n n o r n a s historia. Det vore kanske orättvist att säga att en sådan teori uteslutande b e t o n a r de kvinnliga erfarenheternas privata karaktär. D e n pekar nämligen även på h u r k v i n n o r n a s privata e r f a r e n h e t e r utvidgats in i den offentliga sfären genom det b r e d a s p e k t r u m av verksamheter som m a n b r u k a r beteckna som samhälleligt omsorgs- arbete. M a n h a r på senare tid alltmer beto- nat den politiska betydelse som kvinnorörel- serna h a r haft för sociala reformer. Det är u p p e n b a r t att d e n n a b e t o n i n g h ä r r ö r u r ett allmänt intresse för kulturens och det sociala könets betydelse som politik, och u r en all- m ä n inriktning på att mininiera klassens och klasskillnadernas betydelse bland kvinnor.

Det är givet att ett seriöst u p p m ä r k s a m m a n - de av det sociala könet som kategori i den historiska analysen tvingar historikern och även samhällskritikern att fullt beakta dess roll i utvecklingen av politiska m a k t f o r m e r . M e n det kan knappast regelrätt ersätta klassen.

Mycket av det arbete som b e t o n a r könet till den grad att klassen utesluts k o m m e r till kor- ta inför den kärva s a n n i n g som Barbara Les- lie Epstein h a r understrukit: att erfarenhe- t e r n a från hemlivet kanske h a r satt kvinnor- n a i stånd att uttala sig om särskilda morali- ska värden och skänkt d e m ett nätverk att bygga rörelser och allianser på, m e n samtidigt h a r det allvarligt kringskurit deras syn på sig själva, på sina egentliga sociala roller och sina mål. Det förbiser även de klassmäs- siga g r u n d v a l a r n a till hemlivets variationer och k v i n n o r n a s motstridiga tolkningar av offentliga angelägenheter allt efter klass och et- niskt u r s p r u n g . Sålunda är Carl Deglers upptäckt att familjens intressen och kvinnornas intresse av personlig utveckling g e n o m hela arton- och n i t t o n h u n d r a t a l e n stod i strid

(5)

med varandra, sorgligt fjärran från att ge vare sig någon teori om kvinnornas historia eller en teori om kvinnornas plats i den konventionella historien. Degler konstaterar helt riktigt paradox att den m o d e r n a familjen och den m o d e r n a feminismen uppstått

u n d e r s a m m a historiska period, men han förbiser avsiktligt de klassförhållanden — den politiska ekonomin och de sociala relationerna — som är nödvändiga för att någon- dera skall k u n n a förstås. Degler k o m m e r i själva verket inte med någon u t m a n i n g av den förhärskande teorin om de amerikanska kvinnornas historia utan enbart med en specifik syntes av de monografiska arbeten som d e n n a teori vilar på. Inte heller har den dominerande teorin på allvar u t m a n a t s genom senare godtyckliga försök att bredda dess för- ment politiska innebörd. En enstaka under- sökning som Jacquelyn Dowd Halls fina bok om Jesse Daniel Ames förbigår klokt nog helt teorin till förmån för en framställning av det komplexa i enskilda kvinnors sociala aktio- ner. M e n i regel accepterar den teori som besjälar det mesta arbetet inom amerikansk kvinnohistoria underförstått den förhärs-

kände, manliga synen på kvinnorna som 'de Andra' och försöker bara vända den till sin fördel. D e n n a syn på kvinnohistorien, som i sin rikaste och mest sammansatta form har lärt oss mycket, behöver inte u t m a n a den konventionella historien. Eller rättare sagt är dess u t m a n i n g så extrem att ett utbyte blir nästintill omöjligt.

Kvinnornas nästan fullständiga uteslut- ning ur historien sådan den skrivits och lärts ut är ingen tillfällighet eller något obetänk- samt förbiseende. Det bästa tillgängliga materialet vittnar om att världshistoriens stora religioner eller mäktiga och framgångsrika stater har systematiserat och utbrett det all- m ä n n a mönster av manlig d o m i n a n s som karaktäriserar de flesta samhällen. Detsam- m a kan sägas om de flesta formella institutioner inklusive m o d e r n a fria yrken, fackföre- ningar och politiska partier. Kapitalismen har på olika viktiga sätt påskyndat processen liksom, åtminstone inledningsvis, de stora borgerliga revolutioner som befäste dess politiska grundvalar. Västimperialismen har exporterat den. O c h få socialistiska revolutioner har gjort särskilt mycket för att korri-

Foto Ulla Lemberg, Moskva 1980.

(6)

gera tendensen. J u s t de institutioner och g r u p p e r som varit mest intresserade av att skriva historia som vittnesbörd om sin egen framväxt och mission h a r återspeglat manliga intentioner. Historiens subjekt har i över- väldigande grad varit manligt. I detta perspektiv h a n d l a r historien o m m ä n n i s k a n s , m a n n e n s , flykt från och seger över hemlivets och fiaturens förkvävande krav (som nära identifierats m e d den allt u p p s l u k a n d e kvinnligheten). M a n n e n h a r gjort historia g e n o m att definiera i c k e m a n n e n som 'den A n d r a ' och sedan se sina f r a m g å n g a r som en seger för rättvisans och o r d n i n g e n s allmän- giltiga värden.

M e d sällsynta u n d a n t a g har kvinnohistorien tagit u p p just det som u t e l ä m n a t s u r den officiella historien. Kvinnohistoriker kan d ä r f ö r frestas att förkasta all officiell historia som irrelevant för de kvinnliga erfarenheter- n a .1 3 M e n d e n n a strategi förevigar i sin re- naste f o r m m å n g a av den officiella historiens mest försåtliga myter. För den kapitulerar för den officiella historiens b e t o n i n g av den kvinnliga biologins universella krav. Kon- f r o n t a t i o n e n mellan kvinnohistorien sådan d e n n a tagit f o r m u n d e r det senaste årtiondet och den konventionella historien ger oss sär- skild möjlighet att ompröva de premisser som styr en historisk tolkning — fast endast om k o n f r o n t a t i o n e n engagerar b å d a parter.

K v i n n o r n a måste som m e d l e m m a r av ett kön m e n samtidigt m e d l e m m a r av alla sam- hällen odla och vara stolta över den dubbelhet som DuBois talade o m . De måste också e r k ä n n a att även deras identifikation som socialt kön i sig är en historisk konstruktion.

M ä n n e n s d o m i n a n s över k v i n n o r n a tillhör g r u n d e n för all d o m i n a n s över specifika klasser, raser, etniska g r u p p e r och folk. D e n skär igenom alla f o r m e r av u n d e r o r d n i n g och överordning och kan inte förstås isolerat från dessa.

K ö n s s y s t e m o c h h i s t o r i s k a n a l y s D e n feministiska forskningen h a r m e d rätta b e t o n a t könets egenskap av social konstruktion. M a n accepterar nu allmänt att alla samhällen f r ä m j a r f o r m a n d e t av identiteter

och roller som anses lämpliga för de sociala könen och att de n o r m a l t framställer dessa identiteter och roller som naturliga utflöden av biologiska könsskillnader. O m vi för ögonblicket förbigår relationerna mellan m e d f ö d d a biologiska skillnader och socialt fastställd könsdifferentiering, gäller att his- torikerna måste se de olika könsidentiteter och könsroller som skilda samhällen tilldelar m ä n k v i n n o r som historiska fakta som kräver historisk analys. D e måste också e r k ä n n a att de egenskaper som tillskrivs m ä n och kvin- nor är inbördes b e r o e n d e av varandra som integrerade delar av det f ö r h ä r s k a n d e köns- systemet.1 4 D e n främsta teoretiska konse- kvensen av k o n f r o n t a t i o n e n mellan kvinnohistorien och den officiella historien är detta e r k ä n n a n d e av det sociala könssystemet som en g r u n d l ä g g a n d e kategori i den historiska analysen — lika d j u p t ingraverad som klass- förhållandet i de sociala och ekonomiska for- m a t i o n e r n a och de politiska institutioner som de ger u p p h o v till. Det f ö r h ä r s k a n d e könssystemet i ett samhälle drar u p p kontu- r e r n a för de auktoriserade versionerna av manlighet och kvinnlighet, de socialt legiti- m e r a d e m ö j l i g h e t e r n a att leva sitt liv som m a n eller kvinna. Dessutom har könssyste- met den effekten att det i n o r d n a r mycket av naturriket och m å n g f a l d e n av mänskliga verksamheter och e r f a r e n h e t e r u n d e r köns- differentieringen. D e n i tid och r u m e n o r m a variationen i könsspecifik fördelning av ar- b e t s f o r m e r (uppgifter), attribut och mora- liskt ansvar påvisar klart könssystemens för- änderlighet. Det är fruktlöst att söka efter ett enhetligt kvinnoförtryck eller en universell f o r m av manlig d o m i n a n s . M e n det är nöd- vändigt att utforska och analysera fördelnin- gen av roller och identiteter mellan könen för att k u n n a förstå d y n a m i k e n i ett socialt system överhuvudtaget.

Insikten om könssystemet som ett centralt inslag i alla sociala relationer utgör b ö r j a n till det viktiga återförandet av k v i n n o r n a till den historiska processen samtidigt som den leder oss ut u r å t e r v ä n d s g r ä n d e n m e d försö- ket att etablera könsskillnader som historisk orsaksfaktor. D e n gör det möjigt för oss att se k v i n n o r n a som fullvärdiga deltagare i m ä n - niskans k a m p för överlevnad och seger över

(7)

naturen i betydelsen av att skapa en specifikt mänsklig värld. M e n vi får inte hoppa ur den allmänna könskonspirationens aska in i den utslätande funktionalismens eld. Den kvin- novrede som eggat så mycket av den tidiga feministiska forskningen och ä n n u besjälar något av den har tvingat oss att ifrågasätta de 'naturliga' antagandena om att kvinnorna inte figurerar i de stora maktsägnerna på grund av sitt ansvar för barnafödandet i synnerhet eller sin biologiska bestämning — läs underlägsenhet — i allmänhet. Vi har nu lärt oss — inte precis som någon överrask- ning men ändå inte utan smärta — att kvinnorna i regel har varit aktivt utestängda från såväl maktens korridorer som lärdomens sa- lar. M e n h u r systematisk utestängningen av kvinnorna än varit har de m ä n som satt igång dessa aktiviteter inte varit primärt u p p t a g n a av kvinnorna. M ä n n e n valde att bygga stater och u t k ä m p a krig på sätt som kan ha varit kvinnoföraktande, men i grun- den och på den historiskt mest signifikanta nivån var de främst sysselsatta med att vinna krig eller bygga stater. De verkade som agen- ter för klasser och samhällen, och försökte i den egenskapen utvidga makten för det sam- hälle eller den klass som de representerade.

Detta f u n d a m e n t a l a erkännande av den mänskliga motivationens sammansatthet och det ömsesidiga beroendet mellan med- l e m m a r av familjer, samhällen eller rent av olika klasser har stimulerat dem som skriver de arbetande folkens, och förtryckta etniska gruppers och rasers historia att n ä r m a r e stu- dera de sociala, ekonomiska och ideologiska band som förenar personer och grupper med objektivt motsatta intressen. Resonemangen är välbekanta. Exempelvis har de arbetande klasserna i utvecklade nationer ofta stött sina ledares imperialistiska politik eller offrat sina liv i krig mot sina arbetarklassbröder i andra nationer. Arbetande människor och för- tryckta grupper har ofta fogat sig, åtminsto- ne delvis, i ideologier som tilldelat dem rollen av underlägsna kollektivmedlemmar.

Vissa grupper av arbetare har gått med på vad som vi i vår efterklokhet kan se som bräckliga och kortvariga ekonomiska vinster till priset av en objektiv försvagning av klassens position i samhället som helhet. Kvin-

nor som för egen del eftersträvat aktiva sociala roller eller större sexuell frihet har gått emot rösträtten. M e d l e m m a r av alla sådana grupper, inklusive kvinnor, har ibland ac- cepterat den dominerande ideologins hege- moni i tillräckligt hög grad för att acceptera dess idealdefmitioner som modeller för sig själva.

Historiker och samhällsteoretiker har ofta haft olika meningar i bedömningen av såda- na strategier. För inte så länge sedan var det i vänsterkretsar på modet att tala om arbe- tarklassens falska medvetande. Det var också på modet bland whigliberaler som hyllade status quo att lovorda den individuella rör- ligheten som en förnuftig anpassningsproce- dur. Den dominerande riktningen inom amerikansk historiografi och samhällsteori har behandlat sådana p i n s a m m a kompro- misser med de faktiska förhållandena som funktionell anpassning. En sådan funktiona- lism avlägsnar effektivt konflikter, strider och nödvändigtvis svåra val från den historiska processen: samhället utvecklar sig som en organism i och med att dess m e d l e m m a r finner nischer som passar dem. Bortsett från den rikt utvecklade jargongen liknar detta på ett förvirrande sätt en panglossartad opti- mism eller kanske en välmenande utilita- rism.

Funktionalismen vilar tungt på kvinnohistorien. Funktionalisterna fäste ju tidigt u p p m ä r k s a m h e t e n vid reproduktionen av sociala värderingar och institutioner och vid familjens särskilda betydelse i samhället.

Styrkta av sitt intresse för ekonomi, antropo- logi och psykologi erkände funktionalisterna villigt familjelivets — och särskilt kvinnorol- lernas — betydelse för stabiliseringen och reproduktionen av sociala relationer och politiska kulturer. Deras tänkande gav utrym- me åt kvinnornas erfarenheter men hade fällt sin dom över erfarenheternas innebörd redan innan arbetet började. Kvinnorna passar naturligt in i familjeroller; deras verksamheter kompletterar naturligt männens;

de tillhandahåller naturligt ett fostrande kli- mat för inympandet i de unga av deras före- skrivna vuxenroller. Dessutom styr kvinnornas naturliga familjeroller deras tillträde till den offentliga sfären — till de ekonomiska,

(8)

sociala och politiska roller som naturligt till- fallit m ä n n e n .1 5

I den m å n som detta slags t ä n k a n d e kom att d o m i n e r a familjehistorien ledde det m å n - ga kvinnohistoriker till att skarpt kritisera identifikationen av kvinnor och familj som ett naturligt studieobjekt. F a k t u m är j u att även i de västeuropeiska och a m e r i k a n s k a samhällena m e d deras ovanligt höga andel av aldrig gifta personer har de flesta faktiskt till- bringat större delen av sitt liv som m e d l e m - m a r av familjer. O c h tack vare arbetsplat- sens ogästvänlighet, lagens h i n d e r och det informellt sanktionerade våldet m o t k v i n n o r som e n s a m m a vågat sig ut i den offentliga sfären, h a r de flesta kvinnor faktiskt f u n n i t familjen som inte bara sitt viktigaste verk- s a m h e t s o m r å d e u t a n även det viktigaste ur- sprunget till sin sociala identitet. M e n d e n n a enkla förbindelse säger föga o m de villkor enligt vilka kvinnor bildat familj för fort- plantning, o m den m a k t de erhållit som fa- m i l j e m e d l e m m a r eller o m relationerna mellan k v i n n o r och m ä n i n o m familjerna. Inte heller visar den i vilken grad f a m i l j e r n a själ- va varit p r o d u k t e r av den historiska processen — av m e d v e t n a politiska och ideologiska åtgärder.

F a m i l j e h i s t o r i e n i f r å g a s a t t Familjerna är inte bara samhällets g r u n d e n - heter u t a n de är också — eller h a r till alldeles nyligen varit — g r u n d e n h e t e r för produktion och herravälde. Det är trots allt vårt historiska r a f f i n e m a n g svårt att r u b b a modellen m e d familjen som en biologisk och känslo- mässig enhet av föräldrar och a v k o m m a , kanske förstärkt eller utvidgad m e d olika släktrelationer. A n d å h a r a n t r o p o l o g e r n a visat h u r m å n g a olika f o r m e r som familjen kan ta sig, och vi bör n u inse att den u r väster- ländskt perspektiv centrala historiska utvecklingen h a r varit framväxten av politiska och ekonomiska villkor, som givit det individuella faderskapet kontrollen över kvinnorna och deras a v k o m m a .1 6

Historiker som b e h a n d l a t medeltidens och den tidigare Nya tidens E u r o p a och tagit faderskapet för givet h a r skilt mellan familj och hushåll för att d ä r m e d k u n n a särskilja

sociala relationer från blodsband. D e h a r följt h u r s a m h ä l l s a g n a r n a h a r rensats bort från familjevetet. D e h a r i synnerhet f ö r b u n - dit f ö r ä n d r i n g a r i familjens känslomässiga och ideologiska uttryck m e d f ö r ä n d r i n g a r i k v i n n o r n a s socialt föreskrivna roller och m e d den nya tonvikten på m o d e r s k a p och äk- tenskaplig intimitet. I d e n n a s a m m a n s a t t a och långt ifrån rätlinjiga process h a r den stora m å n g f a l d av familje- och hushållsformer som k v i n n o r n a medverkat i inte utgjort nå- gon n a t u r l i g u t v i d g n i n g av en oföränderlig kvinnoroll. Snarare h a r familjen varit det p r i m ä r a o m r å d e på vilken de sociala könssy- stemen h a r reproducerats och omvandlats. I den m e n i n g e n framdriver insättandet av kvinnohistorien i historien en viktig återut- forskning av familjerelationernas karaktär som könsrelationer — m å h ä n d a könskon- flikter — i n o m r a m e n för de sociala, ekonomiska och politiska f ö r h å l l a n d e n a .1 7

Lika svår att r u b b a som modellen m e d den naturliga k ä r n f a m i l j e n är den m o d e r n a indi- vidualismmodellen. Det är m e d individens a u t o n o m i och ansvar som m å t t vi tenderar att b e d ö m a k v i n n o r n a s obestridliga familje- beroende. E n långt m e r a n v ä n d b a r arbetshy- potes är dock den o m alla individers ömsesi- diga b e r o e n d e i alla förkapitalistiska och de flesta kapitalistiska samhällen. D e n medelti- da b o n d e f a m i l j e n , den genovesiska hantver- karfamiljen, nybyggarfamiljen i USA, den invandrade a r b e t a r f a m i l j e n , den svarta ar- rendatorsfamiljen, den m o d e r n a franska b o n d e f a m i l j e n , den u r b a n a eller agrara europeiska a r b e t a r f a m i l j e n — alla har de krävt en full m e d v e r k a n av alla f a m i l j e m e d l e m - mar. M e n villkoren för d e n n a m e d v e r k a n h a r varierat betydligt. M å n g a historiker, till exempel L e o n o r e Davidoff, L a u r a O r e n och J o h n Faragher, h a r f u n n i t en b e t y d a n d e

a s y m m e t r i i antingen m ä n s och kvinnors olika insatser eller i den m a k t och status som antagits k o m m a från deras respektive insatser. De finner kort sagt att k v i n n o r n a i n o m familjen systematiskt h a r undertryckts av sina m ä n . A n d r a som J o a n n Vanek m e n a r sig ha f u n n i t en symmetri, om ä n m e d vissa skillnader, i m ä n s och kvinnors insatser för h e m e k o n o m i n . Indirekt tycks Louise Tilly, J o a n Scott, T a m a r a H a r e v e n och a n d r a som

(9)

b e t o n a r vikten av familjestrategier hålla m e d om detta.1 8 Mycket talar i själva verket för att m ä n s och kvinnors relativa ställning i n o m familjen skiftar i takt m e d materiella villkor och ideologiska tendenser, som ligger u t a n - för f a m i l j e m e d l e m m a r n a s direkta kontroll eller m e d de b e r ö r d a s t e m p e r a m e n t .

U n d e r större delen av den u p p t e c k n a d e historien har familjen förmedlat individer- nas ekonomiska, sociala och politiska deltagande i de större kollektiv av vilka deras familjer är del. M e n d e n n a f ö r m e d l i n g kan inte reduceras till en viss s m ä r r e anpassning.

H ä r s k a n d e klasser h a r n o r m a l t f r ä m j a t en b e s t ä m d familjepolitik. Själva den familje- modell som vi nu tar som så given är ett direkt resultat av beslutsamheten hos statsbyg- g a r n a vid nyare tidens b ö r j a n att förse sig m e d en så lätthanterlig befolkning som möj- ligt. I detta syfte o m ä n på olika sätt verkade de franska och engelska m o n a r k e r n a för att definiera familjen som en enhet och faderns särskilda auktoritet i n o m den. För detta m ö n s t r a d e de krafter som lagen, den framvä-

x a n d e polisen, skatteindrivarna och de offentliga institutioner som de försökte inrätta.

För säkerhets skull fortsatte m a n länge att förlita sig till en uttalat patriarkal ideologi som k u n d e rättfärdiga deras styre.1 9

D e t t a patriarkat från nyare tidens b ö r j a n sökte stöd och tröst i långt äldre praktiker och ideologier. M e n trots sitt f r o m m a självrätt- f ä r d i g a n d e försökte det också etablera en ny, o m f a t t a n d e och skoningslös styrelseform.

Dess faderliga tentakler sträckte sig längre in i de olika samhällenas liv än vad det f a n n s stöd för i traditionen. Ät m ä n n e n , familjefä- d e r n a som den d r o g in i sitt nät, e r b j ö d den en k o m p e n s a t i o n i f o r m av verkig m a k t över k v i n n o r n a i deras egna familjer. D e n n a nya k r i n g s k ä r n i n g av k v i n n o r n a gick h a n d i h a n d m e d viktiga och ofta b r u t a l a o m v a n d - lingar av klassförhållandena, m e d förbere- d a n d e t av den traditionella aristokratin för ansvar på o m r å d e n som kapitalistiskt j o r d - bruk, k a p i t a l a c k u m u l a t i o n och rationellt

•••i ^ 21 självstyre.

D e patriarkala m o n a r k e r n a lyckades allt-

Foto Ulla Lemberg, Moskva 1980.

(10)

för väl. D e klasser som de skolade i det nationella självstyrets disciplin beslöt snabbt att göra sig av m e d den nominelle f a d e r n och ta ansvaret själva. R a d e n av borgerliga revolutioner välte det patriarkala styrelsesättet — och ofta gav m a n eftertryck åt detta genom att h u g g a h u v u d e t av de patriarkala m o n a r - kerna. S o m j a g i ett a n n a t s a m m a n h a n g h a r hävdat tog de teoretiska r ä t t f ä r d i g a n d e n a av d e n n a nya tolkning av suveräniteten som ett utflöde av individen och h a n s absoluta egen- domsrätt en n ö d v ä n d i g omväg över familje- relationerna, och postulerade m a n n e n s och k v i n n a n s jämlikhet i n o m familjen som lo- gisk g r u n d för individuell a u t o n o m i och re- presentativt styrelsesätt. M e n sederna och ä n m e r den ekonomiska omvandlingen re- volterade mot att k v i n n o r n a förverkligade d e n n a teoretiska jämlikhet i praktiken. Det var faktiskt inte så få i hovpolitik f u s k a n d e aristokratkvinnor som fick betala för att de juridiskt sanktionerade, hierarkiska klass-

skillnaderna upphävdes. Kapitalismens kon- solidering följd av rationaliserade ekonomiska förhållanden och så s m å n i n g o m av industrialiseringen fullbordade den politiska utvecklingen g e n o m att gradvis kringskära k v i n n o r n a s deltagande i alla så kallat offentliga verksamheter. Patriarkatets offentliga n e d e r l a g och förkastande som framkomlig modell för relationerna mellan olika m ä n , gav m ä n n e n o m något friare tyglar att styra sina k v i n n o r i h e m m e t . Fadern - K u n g e n är död, leve f a d e r n .2 1

K v i n n o r n a i k a p i t a l e t s t i d s å l d e r M å n g a aktuella socialhistoriska och kvinno- historiska arbeten har gällt övergången till kapitalismen och de stora borgerliga politiska revolutionerna — även varierande beskri- vet som industrialisering, u r b a n i s e r i n g och modernisering. G e n o m alla dessa arbeten löper en ständig diskussion o m den försäm- ring eller förbättring, som dessa förändrin- gar åstadkom i k v i n n o r n a s och de a r b e t a n d e m ä n n i s k o r n a s liv. Hittills f m n s det få kom- parativa a r b e t e n och föga som sätter de politiska f ö r ä n d r i n g a r n a i s a m b a n d m e d de soci- oekonomiska. M e n även den flyktigaste läs- n i n g av materialet avslöjar den besvärliga

paradoxen att de påfallande stora politiska och ekonomiska framstegen ofta m e d f ö r d e skenbara eller faktiska förluster för både k v i n n o r och arbetare. M å h ä n d a är de frågor som kretsar kring bättre eller sämre, vinst eller förlust inte korrekt ställda. D e n nya forskningen förser oss dock m e d material som gör att vi kan b ö r j a b e g r u n d a de sociala syste- m e n på ett m e r a o m f a t t a n d e sätt, och erkän- n a det sociala könssystemet och arbetsdelningen efter biologiskt kön — i alla dess för- ä n d r i n g a r efter klass och ras — som centrala för varje socialt system.

D e borgerligt demokratiska revolutioner- nas bidrag till k v i n n o r n a s sociala och politiska individualism fordrar ett särskilt om- n ä m n a n d e . D e kan inte helt förstås u t a n de kapitalistiska sociala relationer som de kon- soliderade. Liksom den borgerliga indivi- d u a l i s m e n s ideologi erbjöd kapitalismen — och särskilt industrikapitalismen — poten- tiellt ett mycket större mått av o b e r o e n d e och j ä m l i k h e t m e d m ä n n e n än vad tidigare klass-

förhållanden h a d e gjort. A n d å h a r m å n g a som skrivit k v i n n o r n a s eller det a r b e t a n d e folkets historia g e n o m sin opposition m o t kapitalismens faktiska orättvisa letts till att ro- mantisera livet i de förkapitalistiska och sär- skilt de förindustriella samhällena. D e n n a r o m a n t i s e r i n g h a r e n o r m t underlättats av det skenheliga och självbelåtna hyckleriet hos d e m som predikar medelklassens triumf och m o d e r n i s e r i n g e n s f r a m å t s k r i d a n d e och utvecklande kraft. Båda sidor i d e n n a hetsiga debatt h a r en t e n d e n s att bortse från den strukturella omvandlingens avgörande implikationer. Vad k v i n n o r n a beträffar föränd- rade både kapitalismen och den borgerliga ideologin f u n d a m e n t a l t den m a n l i g a domi- nansens karaktär. I n g e n d e r a avskaffade den, och på kort sikt kanske b å d a intensifierade den, å t m i n s t o n e vad gäller vissa g r u p p e r av kvinnor.

H u r komplicerade dessa frågor ä n ä r så måste m a n inse att de förborgerliga samhäl- lena systematiskt underblåste k v i n n o r n a s u n d e r o r d n i n g och deras u t e s t ä n g n i n g som individer, från den offentliga m a k t e n , m e d - an det borgerliga samhället erbjöd kvinnorna inte bara en ny, individualistisk modell u t a n också förut otänkbara möjligheter till

(11)

faktisk jämlikhet m e d m ä n n e n . Vetenska- pen, tekniken och medicinen m i n s k a d e allt- m e r de fysiologiska skillnaderna mellan m ä n n e n s och k v i n n o r n a s bidrag till det socialt n ö d v ä n d i g a arbetet, ner till en obetyd- lighet. M a s k i n e r tillät k v i n n o r n a att utföra i stort sett s a m m a arbete som m ä n n e n . D e medicinska framstegen m i n s k a d e risken för död i b a r n s ä n g och för spädbarnsdödlighet, vilket senare reducerade det antal barn som en k v i n n a behövde föda för att bidra till re- p r o d u k t i o n e n . Preventivmedlens spridning tillät k v i n n o r n a att begränsa antalet gravidi- teter u t a n att behöva avstå från eller inskrän- ka sitt sexuella liv. U r b a n i s e r i n g e n gav kvin- n o r n a möjlighet att överleva o b e r o e n d e av familj och hushåll. D e n m o d e r n a utbildnin- gen gjorde d e m i växande grad läskunniga.

Trots, eller kanske på g r u n d av, sina po- tentiella bidrag till k v i n n o r n a s o b e r o e n d e och jämlikhet reste dock både den borgerliga ideologin och de kapitalistiska samhällsför- h å l l a n d e n a höga h i n d e r för k v i n n o r n a s individuella utveckling. B å d a samlade en formi- dabel k o m b i n a t i o n av sedvänjor och m o d e r n vetenskap för att rättfärdiga k v i n n o r n a s u n - d e r o r d n i n g , och b å d a g y n n a d e en m ä n n e n s allians tvärs över alla klassgränser för att vid- makthålla den. N y a n e d v ä r d e r i n g a r av den kvinnliga n a t u r e n liksom nya förhärligan- den av k v i n n o r n a s behov av beskydd prägla- de teorin och praktiken att utestänga kvin- n o r n a från fullt socialt och politiskt deltagande. M e d tiden föll m å n g a av dessa h i n d e r in- för k v i n n o r n a s b e s l u t s a m m a k a m p i egen sak. Utestängningsarvet ligger dock så d j u p t inbäddat i våra politiska, sociala och ekonomiska förhållanden att k v i n n o r n a som g r u p p alltmer liknar en förtryckt och utsu- gen ekonomisk klass. Det finns skäl att tvivla på att de utvecklade kapitalistiska samhälle- n a n u skulle k u n n a ge sin kvinnliga befolk- n i n g ekonomisk jämlikhet. M e n att de inte kan det beror på deras ekonomiska s t r u k t u r

— kapitalets behov av att u t s u g a m e r v ä r d e

— inte på n å g o n obönhörlig logik hos den in- dividualistiska ideologin. Det b ö r emellertid ge oss en tankeställare att kapitalismen trots sin logik och sina löften h a r gjort så stora vinster på kvinnoförtrycket. I praktiken h a r dess särskilda f o r m e r av m a n s d o m i n a n s bi-

dragit till att p r o d u c e r a och r e p r o d u c e r a de klassförhållanden, som varit den till så stor nytta.

D e n b o r g e r l i g a k o n s t r u k t i o n e n av d e t s o c i a l a k ö n e t

Uttrycket 'patriarkat' har hemsökt alla för- sök att beskriva segheten i m ä n n e n s domi- n a n s över kvinnor och barn. Det kan inte på något f r u k t b a r t sätt utsträckas utöver sina specifika historiska yttringar. Att helt enkelt likställa fadersvälde m e d paternalistisk do- m i n a n s i n o m enskilda familjer eller hushåll i n n e b ä r att m a n abstraherar bort de sociala och politiska förhållanden som bygger u p p olika samhällen. Patriarkatet är inte bara en relation mellan m ä n och k v i n n o r u t a n också mellan olika m ä n . O c h patriarkatet gäller inte bara herraväldets praktiker u t a n också fö- reställningarna om d e m och deras legitime- ring. N o r m e r n a hos ett patriarkaliskt sam- hälle d ä r suveräniteten och auktoriteten an- tas h ä r s t a m m a från f ä d e r n a s m e d f ö d d a rät- tigheter och där samhället i dess helhet fram- ställs som en familjeorganisation, står i g r u n d l ä g g a n d e m o t s ä t t n i n g till n o r m e r n a hos ett borgerligt samhälle som stoltserar m e d sin rationalism och individualism — åt- m i n s t o n e för sina fullt ut deltagande m a n l i g a m e d l e m m a r . Otaliga variationer och grade- ringar skiljer det rena patriarkatet från den rena individualismen. D e tidiga borgerliga samhällena försökte behålla så m å n g a patriarkala spår som möjligt, å t m i n s t o n e vad gällde kontrollen över kvinnor och arbetskraft. D e o m h u l d a d e också f r o m m a patriarkala m e t a f o r e r som k u n d e bekräfta ett herra- välde som alltmer skildes från de patriarkala institutionerna. Det absoluta ägandets och m e d b o r g a r s k a p e t s praktik och ideologi stod nämligen i g r u n d l ä g g a n d e konflikt m e d sina motsvarigheter i n o m den traditionella hie- rarkin och det traditionella patriarkatet. Till och m e d sydstaternas m o d e r n a slavsystem skilde sig från det traditionella patriarkatet i sin speciella k o m b i n a t i o n av regelrätt ar- betskraftsägande och ny, paternalistisk ideologi. I de feodala godsägarsystemen ägdes inte de livegna, och deras t j ä n a n d e ställning, som överfördes g e n o m f a d e r n och inte ge-

(12)

n o m m o d e r n , utgjorde en säkerhet för att m a n inte likställde d e m m e d ägda ting eller såg ställningen som konsekvens av ett ned- ärvt, biologiskt öde. O c h , som L i n d a K e r b e r visat, n ä r de a m e r i k a n s k a m ä n n e n konsoli- derade sin vision o m den individuella auto- n o m i n i m e d b o r g a r b e g r e p p e t , k ä n d e de sig t v u n g n a att formulera ett kompletterande b e g r e p p o m republikanskt m o d e r s k a p i stäl- let för att lita till äldre, patriarkala föreställ- n i n g a r o m hierarkisk d o m i n a n s . Dessa och m å n g a a n d r a exempel visar att det i alla kapitalistiska samhällen otvivelaktigt existera- de en specifikt borgerlig paternalism, u n d e r en m ä n g d olika former, och den borgerliga rätten gav ovärderligt stöd åt m ä n n e n s domi- n a n s över sina kvinnor. M e n vi f ö r d u n k l a r m e r än vi klargör, om vi likställer d e n n a paternalism och d e n n a d o m i n a n s m e d ett egentligt patriarkat, vilket sker n ä r vi låter f o r m e r av paternalism och d o m i n a n s , som upplevs av kvinnor i olika l ä n d e r och i n o m skilda klasser och raser smälta s a m m a n .2 2

Det m a n l i g a a n g r e p p e t på det formella patriarkatet åtföljdes vanligen av att m a n utvecklade en explicit ideologi o m åtskilda sfä- rer. Mycket bläck h a r u n d e r senare år flutit i diskussionen o m h u r u v i d a 'åtskilda sfärer' är en riktig beskrivning av den könsmässiga arbetsdelningen inom borgerliga samhällen.

A n d å råder det inget tvivel o m att begreppet haft en betydelsefull roll i de borgerliga sam- hällenas framställning av sig själva. Proble- met är inte ideologins u p p k o m s t u t a n för- vissningen o m att dess yttringar och före- skrifter återspeglade verkligheten. U n d e r - klasskvinnorna h a d e förvisso inte tillgång till den materiella trygghet som skulle h a med- gett det fullständiga odlande av sann kvinnlighet och m o d e r s k a p på heltid som litteratu- ren föreskrev. Aven för m e r a välbeställda k v i n n o r var det produktiva arbetets avlägs- n a n d e från hushållet en lång och utdragen process. Klyvningen mellan h e m och m a r k - nad förblev långt ifrån perfekt. Nya m ö n s t e r f ö r a r b e t e , k o n s u m t i o n , fritid — liksom ä n d - rade u p p f a t t n i n g a r o m tid, arbetsetik och individuell identitet — b a n d de b å d a s a m m a n lika mycket som de skilde d e m åt.

Det står emellertid u t a n f ö r all diskussion att idén o m åtskilda sfärer, h u r komplicerad

verkligheten än m å h a varit, åtnjöt betydan- de ideologisk status. D e n föreskrev roller och m a n a d e till a n t a g a n d e av d e m ; den bidrog till att legitimera k v i n n o r n a s ekonomiska be- r o e n d e av m ä n n e n och deras u t e s t ä n g n i n g från politikens, affärslivets, de fria yrkenas och det fackligt organiserade arbetets expan- d e r a n d e världar; den framlade en kvinnlig- hetsmodell som paradoxalt n o g tillät en stör- re frihet i exploateringen av k v i n n o r som inte åtnjöt frihet från att ingå i arbetskraften, den skylde över de m o t s ä t t n i n g a r som delade k v i n n o r n a efter ras och klass, och den ute- stängde till och m e d priviligierade k v i n n o r från den upplevelse av auktoritativ självför- vissning som för m ä n n e n s del f a n n s inbyggd i föreställningarna o m ägande, arbete och politiskt ansvar.2 3

Föreställningen o m åtskilda sfärer h a r d j u p a rötter i den sociala k ö n s u p p d e l n i n g som finns i botten av alla världsåskådningar och samhällsformationer. Det borgerliga samhället kan i detta avseende inte tillskrivas att ha u p p f u n n i t de åtskilda sfärerna, m e n m a n kan tillskriva det b e f r ä m j a n d e t och ut- b r e d a n d e t av ideologin o m åtskilda sfärer som väktare av gamla u n d a n t r ä n g d a hierar- kiföreställningar. Det frilade d ä r m e d — för att låna en analogi från K a r l Polanyis diskussion om den kapitalistiska m a r k n a d e n2 4 — de sociala könsskillnaderna. M e d a n dessa skillnader traditionellt h a d e figurerat i alla förklaringar av världen sådan den är, blev själva existensen av skillnader ett ideologiskt försvar för kollektiv klass- och m a n s d o m i - nans i ett samhälle som sade sig h ä m t a sin identitet från den individuella friheten. D e n allt g e n o m t r ä n g a n d e könsmässiga arbetsdelningen skar över alla klassgränser, vilka allt- m e r u n d e r o r d n a d e s den, å t m i n s t o n e i den officiella ideologin. O c h eftersom den köns- mässiga arbetsdelningen antogs vara en na- turlig f ö r l ä n g n i n g av den sociala könsidenti- teten, tenderade den att helt identifieras m e d det sociala könssystemet, vilket i sig kom att u p p t a äldre föreställningar o m hierarki och beroende. I det avseendet kom den sociala könsskillnadens olika föreställningar att do- minera de mest g r u n d l ä g g a n d e föreställnin- g a r n a o m samhällsordningen. I synnerhet k o m den att samtidigt f o r m a och b ä d d a s in i

(13)

även de mest vetenskapliga analyser av det sociala och ekonomiska livet.

Elizabeth Fee, Charles Rosenberg, C ar- roll Smith-Rosenberg, Yvonne K n i b i e h l e r och a n d r a h a r visat att antropologiska och medicinska synsätt på k v i n n o r uppstod som p r o d u k t av vidare ideologiska föreställning- ar. D e n vetenskapliga diskussionen o m kvin- n a n s n a t u r kan återföras till det m o d e r n a antropologiska och medicinska t ä n k a n d e t s b ö r j a n , m e n den n å d d e m a x i m a l t s a m m a n - h a n g och vetenskaplig h e g e m o n i mot slutet av a r t o n h u n d r a t a l e t , u n g e f ä r samtidigt som de parallella teorierna o m m e d f ö d d a ras- egenskaper. U r ett statsvetenskapligt perspektiv h a r Susan Möller O k i n nyligen häv- dat att det i n o m det politiska t ä n k a n d e t drö- j e r kvar en funktionell syn på k v i n n o r n a .

H e n n e s provokativa arbete avstår emellertid från att b e h a n d l a det politiska och sociala t ä n k a n d e t s specifika historiska utveckling och tenderar d ä r m e d att f ö r s u m m a det myc-

ket speciella sätt att tala o m k v i n n o r som u p p e n b a r t genomsyrar all m o d e r n politisk och social teori.2 5

R e p r o d u k t i o n s s t r a t e g i e r o c h k l a s s k a m p D e n ekonomiska diskursens väldiga roll för f o r m a n d e t av de m o d e r n a könsrelationernas upplevelse och praktik f ö r t j ä n a r ett särskilt o m n ä m n a n d e . D e n ekonomiska vetenska- pen m e d sina rötter i den politiska aritmeti- ken och den politiska e k o n o m i n blev m y n d i g i s a m b a n d m e d det kapitalistiska p r o d u k - tionssättets u t b r e d n i n g . D e n tillhandahöll från första b ö r j a n en formell analys av kapitalismen, kapitalets vetenskapliga självmed- vetande och de sociala produktionsförhål- l a n d e n och r e p r o d u k t i o n s f ö r h å l l a n d e n som den u p p a m m a d e . Förståeligt n o g tenderade den att b e r ä k n a s å d a n a aktiviteter och relati- o n e r som l ä m p a d e sig för beräkning, särskilt det överskott som producerades av hushåll-

Foto Ulla Lemberg, Rom 1972.

(14)

18

senheterna eller köpandet och säljandet av arbetskraft utanför hushållet. U n d e r år- h u n d r a d e n hade sådana marknadsaktivite- ter utgjort marginella biprodukter till reproduktionen av jordbrukssamhällets huvud- del. Det kapitalistiska produktionssättets seger förallmänneligade och systematiserade dessa marginella aktiviteter. Mellan det absoluta ägandets och arbetskraftsförsäljning- ens/arbetskraftsköpets båda poler h a m n a d e mycket av samhällets grundläggande ekonomiska liv u n d e r marknadsutbytets hägn och blev en integrerad del av kapitalackumulati- onen. Därför blev det vanligt att tala om marknadsaktiviteten som produktiv. M e n de mänskliga deltagarna i denna process såg utan tvivel saken på annat sätt. N ä r m a r e be- stämt klassificerades kvinnornas arbetskraft

— fast inte bara den — genomgående som ickeproduktiv, om den inte disponerade över en lön. Den slitsamma förbrukningen av mänsklig energi och nyttan av dess produkter hade inte med saken att göra. Den centrala omvandlingen var inte den som skedde från reproduktion till produktion eller från självförsörjning till m a r k n a d , utan snarare omvandlingen av reproduktionens eller självförsörjningens olika delar till varor. Det var alltså reproduktionens eller försörjning- ens u r s p r u n g som hade förändrats. Lönen ersatte gradvis bondgården eller den enskilda verkstaden som reproduktionens hörn- sten. Det är endast ur kapitalets perspektiv som lönearbetet kan kallas produktivt, och det endast därför att det alstrar bytesvärde och mervärde, inte på grund av produkter- nas inneboende egenskaper. Det finns inga andra kriterier än medverkan i bytesvärdet och produktionen av mervärde, som rättfär- digar att m a n kallar den arbetskraft som producerar en limpa Mirakelbröd produktiv, men den som producerar en hembakad limpa improduktiv. Till de kulturella och psyko- logiska biprodukterna av d e n n a process hör sentimentaliseringen av den hembakade limpan och det åtföljande trycket på kvinnorna att fortsätta producera bruksvärden för att visa sina kvinnliga egenskaper.

Det är ett mått på kapitalismens globala framgång som världsåskådning att dess distinktioner mellan produktion och repro-

duktion, självförsörjning och m a r k n a d , of- fentligt och privat har vunnit sådan hegemo- ni. Det är ett mått på kapitalismens fram- gång som socialt system att så m å n g a politiska och ekonomiska institutioner drivit ige- n o m dessa distinktioner. För kvinnornas del gick deras relativa utestängning från denna varublivandeprocess hand i hand med deras utestängning från den fulla individualismen.

Först med det kapitalistiska produktionssät- tets utbredning utformades det påstått naturliga förhållandet mellan familjen, som förmedlare av bytes- och bruksvärden, och kapitalet.

Till en början spelade kvinnorna en vikti- gare roll i de första industriella aktiviteterna än som allmänt erkänts. Vi har fått veta en hel del om hur hela familjer drog in i fabrikerna. Först med det mognare industrisyste- mets intåg uppstod en skarp skillnad mellan mönstren för kvinnors och m ä n s deltagande i arbetskraften. Det som återspeglades var att j o r d b r u k a n d e familjeenheter flyttades över i sin helhet till en industriell miljö och senare omstrukturerades. Det förutsatte också att familjen tidigare hade stötts bort från sin gård. Enligt andra mönster, till exempel i Frankrike, USA och även J a p a n , behöll j o r d b r u k a r f a m i l j e r n a sina band till gården

långt efter det att denna upphört att k u n n a försörja alla deras medlemmar. U n d e r såda- na förhållanden var, som T h o m a s Dublin hävdat med utgångspunkt från flickorna i Lowellfabriken, de ogifta döttrarna troligen de mest disponibla m e d l e m m a r n a av familjens arbetskraft. Döttrarna tillsammans med

andra fattiga ensamstående kvinnor, som riskerade att bli en börda för de offentliga re- surserna, flyttade sedan till eller tilldelades arbete i de nya fabrikerna. U r den agrara könsmässiga arbetsdelningens perspektiv följde de med den för sitt kön passande upp- giften att spinna (eller senare, som i Mari- hes, tillverka band) till en ny arbetsplats. U r arbetsgivarnas perspektiv framstod de som en foglig och lätthanterlig arbetskraft. Så- lunda skedde familjens första anpassning till den framväxande industrikapitalismen genom just den kvinnornas arbetskraftsmed- verkan som både kapitalister och arbetare betraktade med ringaktning.^{2 6} N ä r fabriks-

(15)

arbetet och lönearbetet förändrades från ett marginellt eller kompletterande bidrag till uppehället för ett växande antal a r b e t a n d e m ä n n i s k o r till g r u n d e n för detta uppehälle, k o m a r b e t a r k v i n n o r n a s lönearbete att allt- m e r styras av den f ö r h ä r s k a n d e kulturens normer, förstärkta av industrikapitalismens könsspecifika struktur. Det tog arbetarklas- sen generationer — och d å ä n d å bara för dess d o m i n e r a n d e sektion — att etablera sin rätt till en m a n s l ö n som m e d g a v en tillräcklig fa- miljeförsörjning. F r a m till dess bidrog alla a r b e t a r f a m i l j e n s m e d l e m m a r till familjein- komsten, även om de gjorde vad de k u n d e för att u n d v i k a de gifta k v i n n o r n a s direkta del- t a g a n d e i arbetskraften.2 7

D e t h a r blivit vanligt att förklara de gifta k v i n n o r n a s a l l m ä n n a frånvaro från arbetskraften m e d en eller a n n a n familjestrategi.

A r g u m e n t e n om de traditionella värdering- a r n a s livskraft, b a r n a f ö d a n d e t och behovet av en m o r i h e m m e t är välkända. V i vet n u också, tack vare arbete av H e i d i H a r t m a n n , C l a u d i a Goldin och andra, att arbetsplatsen inte u p p m u n t r a d e k v i n n o r n a s deltagande på lika villkor m e d m ä n n e n eller belönade ett konsekvent deltagande i arbetskraften m e d långsiktiga löneökningar. A r b e t s m a r k n a - dens segmentering förstärkte, o m än inte direkt bidrog till, att de a r b e t a n d e m ä n n i s k o r - n a anslöt sig till n o r m e r n a hos ideologin o m de åtskilda sfärerna. A r b e t a r e och f ö r m ä n samverkade, h u r oense de än var i a n d r a frå- gor, o m att avskräcka gifta k v i n n o r från att ta anställning: att k v i n n o r n a var i h e m m e t gjorde å t m i n s t o n e att klasskampen inte be- hövde syssla m e d kontrollen över k v i n n o r n a och deras tid. A n d å tycks de svarta kvinnor som Elizabeth Pleck studerat h a valt rollen som a r b e t a n d e m o r för att frigöra åtminsto- ne några av sina b a r n för u t b i l d n i n g och där- m e d få den k o m m a n d e generationen att av- ancera socialt.2 8

D e f ö r h ä r s k a n d e m ö n s t r e n var kort sagt varken ofrånkomligt eller inbyggt funktionella. D e representerade en specifik k o m p r o - miss mellan antagonistiska klasser vid en specifik historisk tidpunkt. D e n a r b e t a n d e klassens e r f a r e n h e t e r och d ä r m e d de repro- duktiva strategier som den antog, strukture- rades av kapitalismens utveckling som pro-

duktionssätt. O c h i den m å n som det växte f r a m en stark förbindelse mellan kvinnor, hushållssfär, b r u k s v ä r d e n och traditionella värderingar, var själva d e n n a förbindelse en p r o d u k t av kapitalismen och inte n å g o n kvarleva från en tidigare samhällsordning.

M e n följderna av d e n n a k o m p r o m i s s vilar fortfarande tungt på k v i n n o r n a s möjligheter till ekonomisk jämlikhet m e d m ä n n e n . O c h att likställa skilda sfärer m e d de ekonomiska m e t a f o r e r n a p r o d u k t i o n och r e p r o d u k t i o n liksom m e d de m e t o d e r efter vilka det ekonomiska värdet beräknas, rör h j ä r t p u n k t e n hos våra kollektiva u p p f a t t n i n g a r och värdering- ar, inklusive våra historiska teorier.

K v i n n o h i s t o r i e n s u t m a n i n g Vi h a r fått veta mycket o m k v i n n o r n a s delta- g a n d e i samhället. Deras arbete, n o r m a l t för- visat till kategorin b r u k s v ä r d e n , h a r möjlig- gjort gårdars skötsel, arbetarfamiljers över- levnad och f o r m a n d e t av samhälleliga institutioner. L å n g t i n n a n de fick rösträtt, deltog k v i n n o r n a aktivt i sina samhällens och natio- ners politiska liv. D e deltog i strejker eller un- derstödde de strejkande. D e organiserade re- f o r m g r u p p e r , samlade n a m n u n d e r s k r i f t e r , övade påtryckningar på politiker och lagstif- t a n d e församlingar, organiserade sig för rösträtt och m o t lynchningar, drev k a m p a n - j e r för fred, arbetsrättsreformer och utbild- n i n g s r e f o r m e r och k ä m p a d e för nykterhet.

Deras arbete i klubbar, för välgörenhet och mission, h a d e politiska implikationer. D e ar- b e t a d e ofta specifikt för sig själva och a n d r a k v i n n o r och alltid för specifika klasser, sam- hällen, etniska och a n d r a g r u p p e r eller nationer. D e n värld som vi ärvt k u n d e inte h a byggts u t a n d e m , vare sig dess dåliga eller dess goda sidor. D e a r b e t a d e för alla stridande parter — för K u K l u x K l a n liksom mot lynchningar.

Kvinnohistorien demonstrerar de officiellt maktlösas relation till de mäktigas fram- gångar, m e n k v i n n o r n a s insatser h a r inte värderats särskilt högt.2 9 O c h det ligger en skärande ironi i d e n n a banala iakttagelse.

För i verkligheten h a r u n d e r v ä r d e r i n g e n av k v i n n o r n a inte bara lett till ett f ö r r i n g a n d e av deras insatser i slavuppror, b o n d e u p p r o r ,

(16)

strejker och revolutioner, u t a n även till ett f ö r r i n g a n d e av deras e n o r m a insatser i byg- gandet av slavsamhällen, u n d e r t r y c k a n d e t av b o n d e u p p r o r , storfinansens konsolide- ring och kontrarevolutionära ansträngning- ar. K v i n n o r n a h a r förvisso utvecklat egna värderingar, ofta i konflikt m e d värderingar- n a hos m ä n n e n i deras egen g r u p p och ofta g e m e n s a m m a m e d de specifika erfarenhe- t e r n a hos k v i n n o r i n o m a n d r a grupper. M e n g r u n d e n till kvinnors värderingar och själv- m e d v e t a n d e låg i spänningen mellan deras u t e s t ä n g n i n g från bytesvärdets och den politiska m a k t e n s offentliga världar och de vär- d e r i n g a r som de h a d e utvecklat i den m a n s - d o m i n e r a d e världens glipor. D e n starka my- ten o m ' k v i n n a n som den Andra' får oss lätt att k l u m p a s a m m a n de kvinnliga erfarenheternas vida s p e k t r u m u n d e r begreppet kvin- noförtryck. M e n o m det är något som vi bör ha lärt oss är det att vi måste blottlägga kvinnohistorien i all dess tragiska s a m m a n s a t t - het.

Historien sådan vi k ä n n e r den h a r pri- m ä r t skrivits u r det auktoritativa m a n l i g a subjektets perspektiv — det odelade, segerri- ka medvetandet. Mycken historia har i själva verket byggt på en beslutsamhet att förneka tvetydigheter, konflikter och osäkerhet. D e n h a r haft till uppgift att skapa värdiga stam- tavloråt individer, u p p s t i g a n d e klasser, nationer, k u l t u r e r och ideologier. Vilka deras in- bördes skillnader än m å vara så h a r kvinnor- n a den g e m e n s a m m a e r f a r e n h e t e n av att h a vägrats tillgång till ett auktoritativt j a g som kvinnor. D e n dubbelhet som DuBois skrev o m genomsyrar k v i n n o r n a s erfarenheter. I den m e n i n g e n u t m a n a r kvinnohistorien den konventionella historien inte till att ersätta det m a n l i g a subjektets krönika m e d det kvinnligas, u t a n till att återsätta konflikt, tvetydighet och tradegi i den historiska pro- cessens c e n t r u m : till att utforska de skiftande och ojämlika villkor på vilka kön, klasser och raser deltar i f o r m a n d e t av ett g e m e n s a m t öde.

Översättning: Gunnar Sandin

Artikeln är hämtad ur New Lejt Review nr 133

N O T E R

1. W E B u r g h a r d t DuBois, The Souls of Black Folk, N e w York 1964, s 15.

2. Ibid, s 16 f.

3. J o a n Kelly, ' T h e D o u b l e d Vision of Feminist T h e o r y : A Postscript to the " W o m e n a n d Power"

Conference', Feminist Studies, n r 3 (våren 1979), s 216-227.

4. M Z Rosaldo, ' T h e Use a n d A b u s e of A n t h r o p o - logy: Reflections on Feminism a n d Cross- C u l t u r a l U n d e r s t a n d i n g ' , Signs, 5, n r 3 (våren 1980), s 389-417, särsk s 394.

5. Se bland mycket a n n a t Michele Z Rosaldo och Louise L a m p h e r e (red), Women, Culture and Socie- ty, Stanford 1974; R a y n a Reiter (red), Towards an Anthropology oj Women, New York 1976; Shirley A r d n e r ( r e d ) , Perceiving Women, L o n d o n 1975, och Defimng Females — The Nature of Women in Society, New York 1978; Ernestine Friedl, ' T h e Position of W o m e n : A p p e a r a n c e a n d Reality', Anthropolo- gical Quarterly, 40 (1967), s 97-108; Susan Carol Rogers, ' W o m e n ' s Place: A Critical Review of Anthropological Theory', Comparative Studies in History and Society, 20, n r 1 (1978), s 123-162; Luci- e n n e R o u b i n , ' M a l e Space a n d Female Space W i t h i n the Provengal C o m m u n i t y ' , i R Forster och O R a n u m (red), Rural Society in France, Balti- m o r e 1977; Frangoise Z o n a b e n d , LaMémoireLon- gue. Temps et Histoires au Village, Paris 1980. För se- n a r e a r b e t e n som u n d e r s t r y k e r b e g r ä n s n i n g a r n a i k v i n n o r n a s sociala roller se b l a n d mycket a n n a t A K u h n och A M Wolpe ( r e d ) , Feminism and Mate- rialism, L o n d o n 1978; K a t e Young, Carol Wolko- witz och Roslyn M c C u l l a g h (red), Marriage and the Märket. Women 's Subordination in International Per- spective, L o n d o n 1981; M o n i q u e Etienne och Ele- a n o r Leacock (red), Women and Colonization. An- thropological Perspectives, New York 1980; M a u r i c e Godelier, T h e O r i g i n s of M a l e Domination', New Left Review, nr 127 ( m a j - j u n i 1981), s 3-17.

6. Natalie Z e m o n Davis, Society and Culture in Early Modern France, S t a n f o r d 1975; O l w e n H u f t o n , ' W o m e n a n d the Family E c o n o m y in Eighteenth- C e n t u r y France', French HistoricalStudies, 9 (1975), s 1-22, och h e n n e s The Poor in Eighteenth-Century France, New York och L o n d o n 1975; M a r y J o h n - son, 'Old W i n e in New Bottles: T h e Institutional C h a n g e s for W o m e n of the People D u r i n g the French Revolution', i C a r o l R Berkin och Clara M Lovett (red), Women, War and Revolution, N e w York 1980, s 107-144; Darlene G a y Levy och H a r - riet Branson Applewhite, ' W o m e n of the Populär Classes in Revolutionary Paris, 1789-1795', ibid, s 9-36; Nicole C a s t a n , ' L a criminalité familiale d a n s le ressort du Parlement de Toulouse (1690-1730)', i A Abbiateci (red), Crimes et Crimi- nalité en France 17e-18e Siécles, Paris 1971; E P T h o m p s o n , ' T h e M o r a l E c o n o m y of the English C r o w d in the Eighteenth C e n t u r y ' , Past and Pre- sent, 50 (1971), s 76-136.

7. N a n c y Cott, The Bonds of Womanhood, New H a v e n