Utvärdering av en
internetbaserad CMT-kurs avseende samvetsstress, arbetsrelaterad stress, self-
compassion och professionell livskvalitet hos vård- och
omsorgspersonal:
en genomförbarhetsstudie
Författare: Stina Börjesson & Ida Olsson Handledare: Anna Bratt
Examinator: Mikael Rennemark Termin: VT21
Examensarbete psykologprogrammet
Sammanfattning
Det finns överlag en brist på compassion-inriktade interventioner för vård- och
omsorgspersonal. Tidigare studier tyder på att dessa interventioner ger goda resultat, men fler studier behövs. Hittills har exempelvis inga svenska studier undersökt effekter av
Compassionate Mind Training (CMT) på individnivå eller med samvetsstress som
utfallsmått. Studien syftade följaktligen till att undersöka om en internetbaserad CMT-kurs var en hjälpsam metod för att minska samvetsstress och arbetsrelaterad stress, samt öka självmedkänsla och professionell livskvalitet hos svensk vård- och omsorgspersonal. Studien var designad som en inomindividsstudie och utgick från en Single-Case Experimental Design (SCED), med vissa anpassningar. Totalt sex deltagare mötte inklusionskriterierna och deltog i en för- och eftermätning med självskattningsformulären Stress of Conscience Questionnaire (SCQ), Copenhagen Psychosocial Questionnaire II (COPSOQ-II), Self-Compassion Scale (SCS) och Professional Quality of Life Measure (ProQOL-5) samt fyra veckovisa mätningar under kursens gång. Slutsatsen var att CMT-kursen har varit hjälpsam i att minska
samvetsstress och arbetsrelaterad stress samt i att öka självmedkänsla och professionell livskvalitet. Vidare forskning med starkare experimentell kontroll och uppföljningsmätningar behövs dock för att bekräfta resultaten.
Nyckelord: samvetsstress, arbetsrelaterad stress, självmedkänsla, professionell livskvalitet, compassionate mind training (CMT), vård- och omsorgspersonal.
Abstract
There is overall a lack of compassion-based interventions for healthcare personnel.
Previous studies suggest these interventions lead to good outcomes, however there is a need for more research. There are for example no Swedish studies that have yet examined the effect of Compassionate Mind Training (CMT) either on an individual level or with stress of conscience as outcome measure. Hence, the study aimed to evaluate whether a CMT-course is a helpful method for reducing stress of conscience and work-related stress, as well as increasing self-compassion and professional quality of life for healthcare personnel. The study had a within-subject design and used a Single-Case Experimental Design (SCED) with some adjustments. Six participants met the inclusion criteria and completed Stress of
Conscience Questionnaire (SCQ), Copenhagen Psychosocial Questionnaire II (COPSOQ-II), Self-Compassion Scale (SCS) and Professional Quality of Life Scale (ProQOL-5) before and after the CMT-course in addition to four weekly questionnaires during the course. The conclusion was that CMT was helpful in reducing stress of conscience and work-related stress as well as increasing self-compassion and professional quality of life. However, research with more experimental control and follow up measurements are needed to confirm the results.
Keywords: stress of conscience, work-related stress, self-compassion, professional quality of life, compassionate mind training (CMT), healthcare personnel.
Varmaste tack
Till alla deltagare i studien, utan er insats hade vår uppsats inte varit möjlig!
Anna Bratt som låtit oss ta del av ett spännande forskningsprojekt och som sin roll som handledare varit ett engagerat stöd under hela processen.
Våra familjer och vänner som stöttat oss i arbetet med denna uppsats.
Även ett tack till varandra för ett bra samarbete.
Innehållsförteckning
Utvärdering av en internetbaserad CMT-kurs avseende samvetsstress, arbetsrelaterad stress, self-compassion och professionell livskvalitet hos vård- och omsorgspersonal: en
genomförbarhetsstudie ... 1
Arbetsrelaterad stress ... 1
Samvetsstress ... 2
Self-compassion ... 3
Professionell livskvalitet ... 4
Compassion Focused Therapy och Compassionate Mind Training ... 6
Tidigare forskning med liknande interventioner och metod ... 7
Syfte och hypoteser ... 8
Motivering till hypoteser och studiens betydelse ... 9
Metod ... 10
Bakgrund ... 10
Design ... 10
Inklusionskriterier och deltagarkaraktäristika ... 10
Urvalsprocedur ... 10
Datainsamling och mätningar ... 12
Instrument ... 12
Stress of Conscience Questionnaire (SCQ) ... 12
Copenhagen Psychosocial Questionnaire version II (COPSOQ-II) ... 12
Self-Compassion Scale (SCS) ... 13
Professional Quality of Life Scale version 5 (ProQOL-5) ... 14
Veckovisa mätningar ... 14
Psykometri ... 14
Kursupplägg ... 15
Datadiagnostik ... 16
Analysmetoder ... 17
Reliable Change Index (RCI) ... 17
Visuell analys ... 17
Etiska överväganden ... 18
Resultat ... 18
Samvetsstress ... 19
Arbetsrelaterad stress ... 20
Self-compassion ... 21
Professionell livskvalitet ... 25
Inomindividsförändringar ... 26
Diskussion ... 27
Samvetsstress ... 27
Arbetsrelaterad stress ... 28
Self-compassion ... 29
Professionell livskvalitet ... 30
Metodologisk diskussion ... 31
Framtida forskning och frågor som väcks utifrån studien ... 34
Referenser ... 35
Bilagor ... 43
Utvärdering av en internetbaserad CMT-kurs avseende samvetsstress, arbetsrelaterad stress, self-compassion och professionell livskvalitet hos vård- och omsorgspersonal: en
genomförbarhetsstudie
En tredjedel av alla sysselsatta inom vård, omsorg och utbildning upplevde negativ stress under 2017 (Lidwall, 2020). Sjukfrånvaron i psykiatriska diagnoser, där akuta stressreaktioner och utmattningssyndrom dominerar, är högst i dessa branscher, och sjukskrivningslängden har ökat sedan 2014 (Lidwall, 2020). Ett starkt behov av
interventioner för att minska stress och öka välmående hos vård- och omsorgspersonal fanns således innan COVID-19-pandemin (Sinclair, Kondejewski m.fl., 2017). Under pandemins framfart kan vård- och omsorgspersonals situation ha förvärrats ytterligare, eftersom psykiatriska symtom hos yrkesgruppen ökat jämfört med innan pandemin och med andra yrkesgrupper (Vindegaard & Benros, 2020). Föreliggande studie utvärderade en
internetbaserad stresshanteringskurs baserad på Compassionate Mind Training (CMT)
avseende utfallsmåtten samvetsstress, arbetsrelaterad stress self-compassion och professionell livskvalitet. Tidigare har CMT-interventioner för vård- och omsorgspersonal eller studenter visat på positiva effekter såsom ökning av self-compassion, samt minskning av självkritik, compassiontrötthet och utmattningsproblematik (Beaumont m.fl., 2016; McEwan m.fl., 2020;
McVicar m.fl., 2020). En CMT-intervention kan även vara till nytta ur ett patientperspektiv.
Exempelvis gynnar ett compassion-fokuserat förhållningssätt hos vård- och omsorgspersonal relationen mellan personal och patient, vilket bidrar till patientens tillfredsställelse med vården (Sinclair m.fl., 2016). Interventioner inom området kan således främja folkhälsan eftersom den vid god effekt gynnar både vård- och omsorgspersonal och deras patienter.
Studien bidrar även med kunskap till forskningsområdet genom att för första gången, enligt författarnas vetskap, å ena sidan erbjuda CMT till vård- och omsorgspersonal i Sverige, samt å andra sidan mäta CMT:s effekt på samvetsstress.
I detta introduktionsavsnitt kommer först utfallsmåtten, CMT och tidigare forskning med CMT beskrivas, för att därefter avslutas med en sammanfattande motivering till varför utfallsmåtten antogs förändras till följd av CMT-kursen.
Arbetsrelaterad stress
Som ovan nämnt är arbetsrelaterad stress vanligt hos vård- och omsorgspersonal. Stress kan beskrivas som de fysiologiska och psykologiska reaktioner som inträffar hos individen för att denne ska kunna hantera och anpassa sig till en hotfull händelse inom eller utanför individen (Almén, 2017). I arbetssammanhang kan dessa händelser utgöras av olika former av krav på arbetsplatsen. Stressreaktionen kan upplevas som positiv eller negativ, men har
oavsett en viktig funktion i att bemästra krävande situationer (Almén, 2017). Upprepade och långvariga stressreaktioner som konkurrerar ut återhämtande beteenden kan dock vara skadliga för individen, och kan leda till olika stressymtom såsom huvudvärk, allmän
anspänning, irritabilitet och sömnsvårigheter (Almén, 2017). Långvarig arbetsrelaterad stress kan även leda till allvarliga konsekvenser såsom utmattningssyndrom och egentlig depression med utmattningssyndrom (Socialstyrelsen, 2003). Mer specifikt har personal med låg grad av inflytande över arbetssituationen i kombination med höga krav en förhöjd risk för att utveckla depressionssymtom (Statens beredning för medicinsk utvärdering, [SBU], 2014). Om
personalen dessutom upplever brist på stöd på arbetsplatsen utvecklas mer symtom för både depression och utmattningssyndrom (SBU, 2014). SBU-rapportens resultat är i linje med krav-kontroll-modellen. Modellen stipulerar att upplevelsen av arbetssituationen är ett resultat av balansen mellan de krav som ställs och möjligheten att kontrollera
arbetssituationen (Blomberg, 2019). Låg grad av kontroll och inflytande samt höga krav kan således leda till ohälsa såsom arbetsrelaterad stress. Praktiskt och socialt stöd kan emellertid fungera som skyddsfaktorer mot obalans, medan avsaknat stöd ökar riskerna för obalans och därmed ohälsa (Blomberg, 2019). Arbetsmiljöverket (2021) framhåller att problem med stress, höga krav och lite inflytande förekommer i hög grad i kvinnodominerade branscher, till exempel i vården, och att riskerna för ohälsa ökar i och med COVID-19-pandemin.
Arbetsrelaterad stress är inte bara en orsak till utmattningssyndrom, utan även den vanligaste orsaken till “burnout”, eller “utbrändhet” som det vanligtvis översätts till på svenska (Almén, 2017). Tidigare har det framhållits att begreppet “utbrändhet” drar tanken åt ett icke-reparabelt tillstånd och därmed kan ses som olämpligt (Socialstyrelsen, 2003). Därför användes “utmattningsproblematik” som en översättning på “burnout” när detta begrepp använts i litteraturen.
Samvetsstress
En form av stress relaterat till arbetet är samvetsstress. Utvecklingen av konstruktet samvetsstress motiverades av att empiriska studier på vård- och omsorgspersonal visade att dåligt samvete var centralt i upplevelsen av arbetsrelaterad stress (Glasberg m.fl. 2006).
Konstruktet kan också betraktas som en vidareutveckling av moralisk stress (Glasberg m.fl., 2006). Samvetsstress kan följaktligen definieras som en produkt av frekventa stressfulla situationer och hög upplevd grad av dåligt samvete (Glasberg m.fl., 2006). Mer specifikt fokuserar samvetsstress på den stress som uppstår till följd av dåligt samvete i en eller flera moraliskt utmanande situationer, vilket skiljer sig från moralisk stress som inte inbegriper dåligt samvete (Glasberg m.fl., 2006). Vård- och omsorgspersonal upplever samvetsstress
grundat på att 1) det saknas tid för att ge den vård som behövs, 2) arbetet är krävande och påverkar privatlivet samt 3) individen upplever sig inte leva upp till andras förväntningar (Glasberg m.fl., 2007). Kvinnor rapporterar högre nivåer av samvetsstress än män (Glasberg m.fl., 2007; Åhlin m.fl., 2015).
Flera studier har visat på att samvetsstress och utmattningsproblematik ofta
förekommer samtidigt (Glasberg m.fl., 2007; Gustafsson m.fl., 2010; Åhlin m.fl., 2015). En studie visade exempelvis att vård- och omsorgspersonal som upplevde samvetsstress också uppvisade högre nivåer av emotionell utmattning (Glasberg m.fl., 2007). Att emotioner spelar roll i samvetet kan också ses i Breslavs (2013). Breslavs menar att samvetet innefattar de moraliska emotionerna skam och skuld, vilka kan kopplas till självkritik. Vidare har Gustafsson m.fl. (2010) funnit att vård- och omsorgspersonal med symtom på
utmattningsproblematik i större grad upplever sitt samvete som en börda, än de utan symtom, som upplever sitt samvete som en tillgång i arbetet. I linje med upplevelsen av samvetet som en börda har yrkesgruppen uppgett att de kan behöva döva sitt samvete för att fortsätta arbeta i vården (Glasberg m.fl., 2007).
Self-compassion
Det engelska, psykologiska begreppet “compassion” antas innefatta såväl affektiva, kognitiva som beteendemässiga komponenter (Andersson & Viotti, 2013). Vanliga svenska översättningar, såsom medkänsla, täcker dock inte alla dessa komponenter (Andersson &
Viotti, 2013), varför det engelska begreppet compassion behölls.
Self-compassion är compassion riktat mot självet och är ett begrepp som saknar en överenskommen definition (Strauss m.fl., 2016). Sinclair, Kondejewski m.fl. (2017) menar att den vanligaste operationaliseringen av self-compassion är den som utvecklades av Neff (2003). Enligt Neff består self-compassion av tre huvudkomponenter. För det första innebär self-compassion enligt Neff en omsorgsfull position till sig själv i stället för en
självanklagande och självkritisk attityd i stunder av obehag. För det andra innebär det en förståelse för att svårigheter såsom misstag är en del av människans existens, och inte en isolerad personlig händelse (Neff, 2003). För det tredje innebär self-compassion en medveten närvaro till sina negativa tankar och känslor, snarare än att överidentifiera sig med eller undvika dem (Neff, 2003). Denna definition av self-compassion skiljer sig från Paul Gilberts, grundaren av Compassion-Focused Therapy (CFT) och CMT, definition, men kan ses som kompletterande (Inwood & Ferrari, 2018). Gilbert definierar compassion som att
uppmärksamma lidande, kombinerat med en vilja eller motivation att göra något för att lindra eller förhindra lidandet (Gilbert, 2010). Compassion består enligt Gilbert (2010) av sex
egenskaper; sympati, tolerans av obehag, empati, icke-dömande, omtänksamhet samt
lyhördhet. Denna form av compassion kan flöda på tre olika sätt, det vill säga att compassion kan riktas från 1) andra till självet 2) självet till andra samt 3) självet till självet, eller med andra ord self-compassion (Kirby m.fl., 2019). Flödena är dynamiska och kan påverka varandra; att bemötas av compassion kan exempelvis leda till ökad self-compassion (Kirby m.fl., 2019). Likväl kan flödena vara oberoende av varandra. En individ kan på så sätt ha svårt att rikta self-compassion mot sig själv, men inte ha svårt att vara “compassionate” mot andra (Kirby m.fl., 2019). Neffs (2003) definition har fått kritik för att sakna aspekterna av uppmärksamhet på lidande samt motivation, som Gilberts och flertalet andras definition av self-compassion innehåller (Muris & Petrocchi, 2017).
Känsloreglering antas vara den medierande faktorn mellan self-compassion och psykisk hälsa (Inwood och Ferrari, 2018).En individ med hög self-compassion kan således på ett adaptivt sätt känna igen, förstå, tolerera och acceptera obehagliga känslor samt bemöta och bearbeta dem med compassion, snarare än att tillta olika maladaptiva strategier för att undvika känslorna (Finlay-Jones m.fl., 2017; Inwood & Ferrari, 2018). Maladaptiva
känsloregleringsstrategier, som visat negativt samband med self-compassion, är till exempel grubblande, tankesuppression och oro; strategier som i sin tur är framträdande i olika typer av psykiska ohälsa såsom stress, depression och ångest (Finlay-Jones m.fl., 2017; Inwood &
Ferrari, 2018). I linje med dessa fynd har self-compassion visat positivt samband med både kognitivt, psykologiskt och affektivt välmående (Zessin m.fl., 2015).
Professionell livskvalitet
God professionell livskvalitet inom ett hjälpande yrke kan konceptualiseras som hög grad av compassiontillfredsställelse, samt låg grad av compassiontrötthet (Stamm, 2010).
Compassiontillfredsställelse syftar på glädjen som skapas i arbetet med att hjälpa andra människor, och kan innefatta positiva känslor i relation till kollegor och till att arbetet
upplevs som meningsfullt (Stamm, 2010). Vid compassiontrötthet upplever individen i stället minskad compassionkapacitet eller minskat klientintresse (Cieslak m.fl., 2014; Geoffrion m.fl., 2019). Compassiontrötthet kan utvecklas när individen blivit utmattad av att möta och hantera andras lidande på arbetet, det vill säga vid sekundär exponering av lidande (Duarte m.fl., 2016; Stamm, 2010). Att höra klienter berätta om traumatiska erfarenheter, ge omsorg till eller behandla personer som upplevt hemska händelser, kan alla vara olika former av sekundär exponering (Stamm, 2010). Enligt Stamm (2010) består compassiontrötthet av två delar; symtom typiska för utmattningsproblematik samt sekundär traumatisk stress (STS).
STS innebär påträngande återupplevande av ett traumatiskt material, undvikande av
traumarelaterade triggers och emotioner, samt ökad fysisk anspänning (Cieslak m.fl., 2014).
Symtomen liknar svårigheterna vid posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) men behöver till skillnad från PTSD inte vara ett patologiskt tillstånd (Stamm, 2010). Symtomen typiska för utmattningsproblematik handlar främst om brist på välmående och självacceptans, negativa attityder till arbetet samt överbelastning på arbetet (Cieslak m.fl., 2014). Definitionen skiljer sig från andra definitioner av utmattningsproblematik vars främsta fokus är symtom på fysisk, psykologisk, emotionell och/eller kognitiv utmattning (Cieslak m.fl., 2014). Låga nivåer av compassiontrötthet som en sammanslagning av STS och utmattningsproblematik, samt höga nivåer av compassiontillfredsställelse, har visat positivt samband med
arbetsrelaterat psykologiskt välmående, samt negativt samband med att må psykiskt dåligt på arbetet (Geoffrion m.fl., 2019).
Det finns olika teorier om vad som orsakar compassiontrötthet, samt om vad tillståndet egentligen har för relation till compassion (Sinclair, Raffin-Bouchal m.fl., 2017). Klimecki m.fl. (2012) föreslår exempelvis att det är den empatiska påfrestningen i hjälpande yrken som kan orsaka tillståndet. Tillämpning av empatiska färdigheter vid åsyn av lidande har nämligen påvisats aktivera hjärnregioner som associeras med självupplevd smärta och negativa affekter (Klimecki m.fl., 2014). I Klimeckis m.fl. (2014) studie bestod dessa empatiska färdigheter av att komma i kontakt med och dela lidandet. Att känna empati vid möten med lidande kan således vara en obehaglig upplevelse, varför återkommande möten med lidande kan leda till en empatisk påfrestning och senare compassiontrötthet (Klimecki m.fl., 2014; Duarte m.fl., 2016). Fortsättningsvis har det teoretiserats att compassion, något motsägelsefullt, kan vara en skyddsfaktor mot compassiontrötthet och dessutom kan upphäva empatins negativa effekter, utan att ignorera eller förändra närvarandet av lidandet (Klimecki m.fl., 2012;
Klimecki m.fl., 2014). Tillämpning av compassionfärdigheter vid åsyn av lidande har
nämligen påvisats aktivera hjärnregioner som associeras med positiva affekter, såsom omsorg och belöning, samt minska negativa affekter (Klimecki m.fl., 2014). I Klimeckis m.fl. (2014) studie bestod dessa compassionfärdigheter av att relatera till lidandet med värme och
omtanke. I linje med dessa resultat föreslår Duarte m.fl. (2016) att self-compassion kan förebygga compassiontrötthet, samt främja compassiontillfredsställelse, vilket även bekräftats i studier med self-compassion-interventioner (Duarte & Pinto-Gouveia, 2016; Tung, 2021).
Coetzee och Laschinger (2018) föreslår i stället att det är samspelet mellan individens upplevda resurser och den feedback de får på den vård de ger som spelar roll i utvecklingen av både compassiontrötthet och compassiontillfredsställelse. Exempelvis menar Coetzee och Laschinger att personalens vård präglas av compassion om personalen upplever sig ha
tillräckligt med yttre och inre resurser, såsom tillräcklig bemanning, energi eller självkänsla.
Om personalen dessutom upplever positiv feedback (från sig själv, andra, eller organisationen) på den compassionpräglade vården de gett, upplever individen
compassiontillfredsställelse (Coetzee & Laschinger, 2018). Om individen däremot saknar resurser, eller får negativ feedback, kan individen uppleva compassionstress (Coetzee &
Laschinger, 2018). I längden kan denna stress utvecklas till compassiontrötthet (Coetzee &
Laschinger, 2018). Många faktorer relevanta för compassiontillfredsställelse och
compassiontrötthet, såsom bemanning och organisationens feedback till personal, kan således inte påverkas av en intervention som syftar förbättra psykisk hälsa. Till viss grad går det emellertid att motverka compassiontrötthet genom att stärka personalens inre resurser (Coetzee & Laschinger, 2018), varav träning i self-compassion kan vara ett sådant sätt.
Compassion Focused Therapy och Compassionate Mind Training
Som ovan nämnt finns flertalet olika definitioner av self-compassion, och därmed finns också olika interventioner för att träna self-compassion (Kirby m.fl., 2017). Forskningsfältet är fortfarande nytt och har begränsningar (Kirby m.fl., 2017). Existerande forskning tyder dock på att olika typer av träning i self-compassion kan leda till psykologiskt, emotionellt och fysiskt välmående samt ökad hälsosam beteendereglering, såsom ökad egenvård och fysisk aktivitet (Biber & Ellis, 2019). Bland dessa träningar är mindfulnessbaserade interventioner populära för att öka self-compassion hos vård- och omsorgspersonal (Sinclair, Kondejewski m.fl., 2017). Vissa mindfulnessbaserade interventioner som ämnar öka self-compassion, lär emellertid inte direkt ut self-compassion (Sinclair, Kondejewski m.fl., 2017). I stället riktar sig dessa interventioner åt färdigheter såsom självmedvetenhet, icke-dömande och emotionell acceptans, vilka kan ha en positiv, men endast sekundär, effekt på self-compassion (Sinclair, Kondejewski m.fl., 2017). I linje med Sinclair, Kondejewskis m.fl. (2017) påstående ses mindfulness som en grundpelare i CFT, men endast i form av en förberedande
uppmärksamhetsträning inför tillämpandet av compassionövningar (Kolts, 2019).
Compassionövningar behövs nämligen för att träna aktivering av vänlighet, omsorg och trygghet i sig själv; en self-compassion-träning som vissa mindfulnessprogram saknar (Andersson & Viotti, 2013).
CFT:s teoretiska utgångspunkt har, liksom andra compassionbaserade interventioner, influerats av tibetanska buddhistiska traditioner och perspektiv på mänskligt lidande (Kirby m.fl., 2017; Kirby, 2017). Vad som skiljer CFT från de andra är emellertid att interventionen även bygger på rigorös psykologisk teori samt tillämpad psykologisk forskning (Kirby 2017;
Kirby m.fl., 2017). CFT utvecklades exempelvis ur kognitiv beteendeterapi (KBT), med en
teorigrund som bygger på bland annat neurovetenskaplig forskning, evolutionsteori, anknytningsteori och affektteori (Andersson & Viotti, 2013). Terapimetoden är även integrativ på så sätt att den använder sig av tekniker och metoder från exempelvis
psykodynamisk terapi och buddhistisk tradition (Andersson & Viotti, 2013). Fortsättningsvis är ett utmärkande drag för CFT, i jämförelse med andra terapimetoder, dess fokus på
självkritik och skam (Andersson & Viotti, 2013). Ett mål med CFT att klienterna utvecklar ett mer hjälpsamt förhållningssätt till sina svårigheter, präglat av medkänsla, värme, acceptans och stöd (Kolts, 2019). Ett annat mål är att klienterna lär sig adaptiva metoder för hantering av svåra känslor och situationer, exempelvis genom att på ett compassionpräglat sätt utöva beteenden som är hjälpsamma i ens lidande och leder en framåt i livet (Gilbert, 2010; Kolts, 2019). Klienten tränas först i lugnande andningsövningar och mindfulness innan
compassionövningar introduceras (Andersson & Viotti, 2013). Compassionövningarna är visualiseringsövningar, vilket anses fördelaktigt då visualisering har visat starkare
emotionella konsekvenser än samma representationer i verbal form (Holmes & Mathews, 2010). Visualisering utmärker sig nämligen från andra representationella former genom att bidra med en omedelbar, perceptuell upplevelse som liknar, men oftast kan skiljas från, upplevelser ”i verkligheten” (Holmes & Mathews, 2010). Enligt McEwan m.fl. (2020) kan CMT ses som motsvarigheten till CFT när interventionen riktas åt en icke-klinisk population.
Interventionen handlar därmed snarare om att stärka individen än att fungera som en psykoterapi, och har ansetts särskilt användbart i arbetsmiljöer präglat av hög stress, såsom inom vård- och omsorg (McEwan m.fl., 2020).
Tidigare forskning med liknande interventioner och metod
Ett fåtal studier har undersökt CMT för vård- och omsorgspersonal. I en kvalitativ studie undersöktes subjektiva upplevelser av en tvådagars CMT för personal inom psykisk hälsa (McEwan m.fl., 2020). Deltagarna beskrev CMT som självutvecklande både på det personliga och professionella planet, samt beskrev minskning av självkritik och ökning av self-compassion (McEwan m.fl., 2020). Dessutom beskrev deltagarna minskad kritik och ökad compassion för kollegor och patienter, samt att de hade använt träningen i syfte att minska deras patienters självkritik (McEwan m.fl., 2020). I linje med dessa resultat ledde en 3-dagars workshop i CFT till en ökning av self-compassion samt minskning av självkritik hos vård- och omsorgspersonal (Beaumont m.fl., 2016). Vidare undersökte en studie effekterna av att basera sjuksköterskestudenters läroplan på Compassionate Mind Model (McVicar m.fl., 2020). Efter ett år visade studenterna på minskad rädsla för compassion, ökad
compassiontillfredsställelse samt minskad compassiontrötthet (McVicar m.fl., 2020). CMT
för vård- och omsorgspersonal eller -studenter har således visat på goda resultat, men har enligt författarnas vetskap inte utvärderats i Sverige eller med samvetsstress som utfallsmått.
Författarna till denna uppsats har heller ingen kännedom om studier som undersökt CMT med samma metod som i denna studie, det vill säga undersökning på individnivå, eller internetbaserad CMT. En svensk studie använde samma metod, men undersökte i stället individuell CFT på åtta sessioner à en timme för studenter med social ångest (Boersma m.fl., 2015). CFT var effektivt för hälften, det vill säga tre av sex, av deltagarna och troligtvis effektivt för en deltagare (Boersma m.fl., 2015). Samtliga deltagare utom en ökade även reliabelt på utfallsmåttet self-compassion (Boersma m.fl., 2015). Fortsättningsvis finns studier på internetbaserade self-compassionträningar för vård- och omsorgspersonal, som dock inte utgår enbart från CMT. Finlay-Jones m.fl. (2017) genomförde exempelvis en 6- sessioners onlinekurs i self-compassion för psykologpraktikanter, som bestod av
komponenter från olika modeller för self-compassion (däribland CFT). Signifikanta
förbättringar i self-compassion, lycka, upplevd stress, känsloreglering samt psykosomatiska symtom för depression och stress kunde påvisas - förbättringar som kvarstod efter tre månader (Finlay-Jones m.fl., 2017). Även ångestnivån hos deltagarna minskades vid uppföljningen tre månader senare, trots att förändringen inte sågs direkt vid eftermätningen (Finlay-Jones m.fl., 2017). Vidare undersökte en svensk studie effekterna av en
internetbaserad träning, “Mindfulness and compassion with self and others”, för psykologer (Eriksson m.fl., 2018). Efter sex veckor påvisades ökning av self-compassion, samt lindring av self-coldness, stress och utmattningsproblematik (Eriksson m.fl., 2018). Internetbaserade interventioner i self-compassion visar således preliminära bevis på lika effektiva resultat som ansikte-mot-ansikte-kurser, och kan dessutom, i vissa fall, utgöra ett mer tillgängligt, flexibelt samt resurseffektivt alternativ (Eriksson m.fl., 2018; Finlay-Jones m.fl., 2017).
Syfte och hypoteser
Studien är utformad som en inomindividstudie och utvärderar en fem veckors
internetlevererad stresshanteringskurs som är baserad på Paul Gilberts compassionmodell och -metod (Gilbert, 2009; Gilbert, 2010). Mer specifikt är syftet att utvärdera om kursen kan vara en hjälpsam metod för att minska svensk vård- och omsorgspersonals samvetsstress och arbetsrelaterad stress, samt öka self-compassion och professionell livskvalitet.
Den primära hypotesen är att deltagarnas samvetsstress (SCQ) kommer minska efter genomförd CMT-kurs. Den sekundära hypotesen är att arbetsrelaterad stress kommer minska, vilket kommer undersökas på dimensionsnivå (COPSOQ-II). Självskattad hälsa antas öka medan dimensionerna Stress, Utbrändhet och Sömnbesvär antas minska. Övriga dimensioner,
det vill säga Kvantitativa krav, Arbetstempo, Känslomässiga krav, Socialt stöd från kollegor, Social gemenskap i arbetet samt Mening i arbetet antas inte förändras alternativt kunna förändras i båda riktningar. Fortsättningsvis innebär den sekundära hypotesen att totalskalan SCS kommer minska. SCS kommer även analyseras på subskalenivå där Omsorgsfull position till sig själv, Samhörighet och Medveten närvaro antas öka och Självankagelse, Isolering och Överidentifikation antas minska. Även Professionell livskvalitet (ProQOL-5) antas öka, vilket analyseras på subskalenivå, där Compassiontillfredsställelse antas öka medan Utbrändhet och Sekundär Traumatisk Stress antas minska.
Motivering till hypoteser och studiens betydelse
Samvetsstress är det primära utfallsmåttet då skam och skuld kan sägas innefatta de moraliska emotionerna i samvetet och kan kopplas till självkritik (Breslavs, 2013). CMT:s fokusområde är skam och självkritik (McEwan m.fl., 2020), och ett mål är att bidra med ett mer compassionpräglat förhållningssätt till sina svårigheter snarare än att utan grund kritisera sig själv (Kolts, 2019), varför CMT-kursen antas minska samvetsstress hos vård- och
omsorgspersonal. Arbetsrelaterad stress är ett sekundärt utfallsmått som kan bero på en obalans mellan krav och kontroll eller inflytande, samt avsaknad av socialt stöd (Blomberg, 2019). Krav och socialt stöd i arbetet är exempel på psykosociala faktorer som mäts i föreliggande studie, och som inte antas förändras eftersom de är kopplade till
arbetssituationen, som ligger utanför CMT-kursens inflytande. Ett mål med CMT är emellertid att lära sig hantera svåra känslor och situationer på ett mer adaptivt sätt (Kolts, 2019). Genom att exempelvis bli bättre på att sätta gränser för att ta hand om sig själv under kursens gång antas således stress minska trots att krav eller socialt stöd inte förändras. Stress har även samband med annan psykisk ohälsa såsom depression (Socialstyrelsen, 2003) samt är den vanligaste orsaken till utmattningsproblematik (Almén, 2017). Självskattad hälsa och utmattningsproblematik, som mäts i föreliggande studie, antas därför förbättras efter CMT- kursen. Likaså mäts sömnbesvär, som antas minska eftersom sömnkvaliteten ofta påverkas av stress (Almén, 2017). Self-compassion är det andra sekundära utfallsmåttet som antas öka eftersom CMT i grund och botten handlar om att öka compassion gentemot sig själv (Gilbert, 2010). Professionell livskvalitet är det tredje utfallsmåttet som antas öka genom att
compassiontillfredsställelse ökar samt compassiontrötthet i form av utmattningsproblematik och STS minskar. Compassiontillfredsställelse förväntas öka bland annat eftersom
compassionträning har visat aktivera positivt upplevda affekter såsom omsorg vid möte av lidande (Klimecki m.fl., 2014). Compassiontrötthet antas vidare minska bland annat genom att CMT stärker individens inre resurser vilket kan motverka compassiontrötthet (Coetzee &
Laschinger, 2018). Sammanfattningsvis har CMT-kursen potential att göra skillnad på områden som visat sig vara kritiska för vård- och omsorgspersonals psykiska hälsa - något som yrkesgruppen under pågående COVID-19-pandemi är i behov av.
Metod Bakgrund
Föreliggande studie är en genomförbarhetsstudie som en del av ett forskningsprojekt vid Linnéuniversitet. Genom en randomiserad kontrollstudie ämnar projektet jämföra skillnaden mellan internetbaserade stresshanteringskurser antingen baserad på kognitiv beteendeterapi (KBT) eller CMT vad gäller utfallsmåtten samvetsstress, arbetsrelaterad stress, self-compassion och professionell livskvalitet för vård- och omsorgspersonal.
Design
Studien designades som en inomindividsstudie, eftersom denna design bedömdes generera mest information när deltagarantalet var litet. Designen utgick vidare från en Single- Case Experimental Design (SCED) med vissa anpassningar. Anpassningarna innebar att en uppföljningsperiod inte inkluderades, vilket vanligtvis är fallet i en SCED (Kazdin, 2011). En baslinjefas inkluderades dock i enlighet med SCED (Kazdin, 2011), och bestod i föreliggande studie av förmätningen. Baslinjefasen är emellertid kortare än rekommenderat eftersom tanken under baslinjefasen är att den beroende variabeln ska mätas upprepade gånger för att kunna utläsa ett stabilt mönster i den beroende variabeln (Dallery & Raiff, 2014). Designen kan däremot fortfarande beskrivas som experimentell, eftersom den inkluderar jämförelser innan och efter en intervention.
Inklusionskriterier och deltagarkaraktäristika
Inklusionskriterierna var att tillhöra yrkeskategorin vård- och omsorgspersonal och att ha fullföljt samtliga delar av CMT-kursen. Majoriteten av deltagarna (67%) identifierar sig som kvinnor. Deltagare 1 är kvinna i åldersgruppen 46–50 år och arbetar deltid som
psykolog. Deltagare 2 är man i åldersgruppen 31–35 år och arbetar heltid som psykolog.
Deltagare 3 är kvinna i åldersgruppen 41–45 år och arbetar heltid som sjuksköterska.
Deltagare 4 är kvinna, tillhör åldersgruppen 46–50 år och arbetar deltid som sjuksköterska.
Deltagare 5 är man i åldersgruppen 51–55 år och arbetar heltid som sjuksköterska. Deltagare 6 är kvinna i åldersgruppen 26–30 år och arbetar deltid som sjuksköterska.
Urvalsprocedur
Inledningsvis implementerades en systematisk urvalsplan vilken innefattade rekrytering genom samarbetspartners inom Region Kronoberg, Region Sörmland, Region Kalmar och Region Östergötland. Information om forskningsprojektet skickades till respektive regions
forsknings- och utvecklingsenhet som granskade och godkände projektets upplägg. Dessa enheter informerade senare verksamhetscheferna om projektet som därefter skickade ut ett e- post till anställd vård- och omsorgspersonal med information om studien och om hur anmälan skulle ske. Detta urvalsförfarande ledde till viss rekrytering men var svåradministrerat, tog lång tid och genererade få deltagare. Därför användes även ett bekvämlighetsurval genom att annonsering av studien skedde via sociala medier samt genom att information om studien gjordes tillgänglig via befintliga kontaktnätverk. Eftersom deltagarna själva anmälde sig till studien tillämpades ett självselektionsurval. Deltagarna randomiserades därefter antingen till stresshanteringskursen baserad på CMT eller KBT via en extern oberoende part.
Randomiseringen var open trial, det vill säga både kursledare och deltagarna var medvetna om vilken kurs deltagarna tilldelades. För dataanalys valdes de första sex deltagarna som fullföljt och avslutat kursen ut. Antalet (N = 6) var rimligast utifrån den aktuella tidsramen.
Deltagarflödet visas i figur 1.
Figur 1 Deltagarflöde
Not. N = antal. Inkluderade = de deltagare som inkluderades i föreliggande studie.
Datainsamling och mätningar
Datainsamlingen skedde via en säker och digital plattform från Karolinska Core Facilities och inleddes 1 februari 2021. För- och eftermätningar genomfördes med
självskattningsformulären SCQ, COPSOQ-II, SCS och ProQOL-5 vid kursstart (v. 0) och kurssavslut (v. 5). Vid kursstart administrerades även frågeformuläret bakgrundsdata vilket redovisas i bilaga 1. Under kursens gång administrerades även fyra veckovisa mätningar.
Instrument
Stress of Conscience Questionnaire (SCQ)
Självskattningsformuläret SCQ utvecklades av Glasberg m.fl. (2006) med syftet att mäta samvetsstress hos vård- och omsorgspersonal. Samtliga nio frågor är baserade på situationer som har dokumenterats orsaka negativ stress hos vård- och omsorgspersonal (Glasberg m.fl., 2006). Varje fråga består av en A-fråga och en B-fråga, där A-frågan undersöker hur ofta en stressande situation uppstår medan B-frågan inriktas på i vilken grad situationen, som beskrivs i A-frågan, genererar dåligt samvete. Svarsalternativen för fråga A innefattar sex olika svar mellan 0–5 där 0 = aldrig, 1 = mindre än en gång per halvår, 2 = mer än en gång per halvår, 3 = varje månad, 4 = varje vecka och 5 = dagligen. För B-frågorna kan deltagaren få en poäng mellan 0–5 genom att skatta på en visuell analog skala där noll poäng representerar “Nej, inte alls” och fem poäng “Ja, situationen ger mig väldigt dåligt samvete”.
Ett mått på samvetsstress för ett specifikt item beräknas genom att multiplicera resultatet för fråga A med resultatet för fråga B. Som minst kan deltagaren således få noll poäng, och maximalt 225 poäng på hela skalan. Glasbergs m.fl. (2006) validering av instrumentet visade på en acceptabel validitet och Cronbach's alpha var .83 för hela skalan. SCQ har använts flitigt i svensk forskning på vård- och omsorgspersonal (Glasberg m.fl, 2007; Gustafsson m.fl. 2010; Åhlin m.fl 2015). På grund av skäl som beskrivs nedan kunde inte
reliabilitetsanalys av SCQ göras i föreliggande studie.
Copenhagen Psychosocial Questionnaire version II (COPSOQ-II)
Självskattningsformuläret COPSOQ-II utvecklades av det danska nationella forskningscentret för arbetsmiljö och är en enkät som syftar att kartlägga hur den psykosociala arbetsmiljön fungerar (Berthelsen m.fl., 2014). Krav-kontroll-modellen är utgångspunkten i självskattningsinstrumentet (Berthelsen m.fl., 2014). Eftersom instrumentet är omfattande kan utvalda dimensioner utifrån intresseområde användas (Berthelsen m.fl., 2014). I föreliggande studie användes tio dimensioner som tolkas separat. Svarsalternativen innefattar fem olika svar mellan 0–100, antingen från "Alltid" till "Aldrig/nästan aldrig", från
"I mycket hög grad" till "I mycket liten grad", från "Hela tiden" till "Inte alls", eller från
"Utmärkt" till "Dålig". Deltagaren kan få en poäng på 0, 25, 50, 75 eller 100 på varje item och ett medelvärde beräknas för alla svar inom en dimension. Den svenska versionen av COPSOQ-II översattes från den danska versionen av ett dansksvenskt forskarteam
(Berthelsen m.fl., 2014). Delar av COPSOQ-II har använts tidigare, exempelvis i Swedish Longitudinal Occupational Survey (Berthelsen m.fl., 2014).
I föreliggande studie användes dimensionerna: Kvantitativa Krav, Arbetstempo, Känslomässiga Krav, Mening i Arbetet, Socialt stöd från kollegor, Social gemenskap i Arbetet, Självskattad Hälsa, Stress, Utbrändhet samt Sömnbesvär. Berthelsen m.fl, (2014) definierar samtliga dimensioner vilka redogörs för nedan. Kvantitativa krav syftar på förhållandet mellan mängden arbetsuppgifter samt tillgänglig tid för att på ett
tillfredsställande sätt utföra dessa, varvid stress kan uppstå vid ett konstant missförhållande mellan mängd och tid. Arbetstempo syftar på tempot den anställde förväntas hålla och ett högt tempo kan även kallas intensifiering av arbetet. Känslomässiga krav är sällan
frånvarande i människoyrken och dimensionen syftar på olika känslomässiga påfrestningar som att bli känslomässigt berörd som en del i arbetet. Mening i Arbetet ämnar undersöka meningsfullhet i form av syfte och sammanhang i arbetet, varvid ett meningsfullt arbete oftast uppmuntrar till engagemang. Socialt stöd från kollegor kan handla om att få rätt hjälp vid rätt tidpunkt eller att få kritik som upplevs relevant och inte uppmuntrar till att gå i
försvarsställning. Social gemenskap i arbetet syftar på samarbetet och känslan av gemenskap på arbetsplatsen som har betydelse för trivseln och stämningen. Självskattad Hälsa avser upplevelsen eller värderingen av det samlade hälsotillståndet hos individen, som visat samband med exempelvis frånvaro och tidig pension. Stress syftar på en kombination av spänning och olust där långvarig stress anses förhöja risken för olika fysiologiska besvär.
Utbrändhet avser den anställdes grad av fysisk och psykisk trötthet eller utmattning som har samband med exempelvis frånvaro, sömnbesvär och hjärtsjukdom. Sömnbesvär undersöker sömnkvaliteten där besvär ofta yttrar sig som för lite eller orolig sömn, som ökar risken för exempelvis sämre kvalitet och produktivitet i arbetet. Reliabilitetsanalys gjordes på några av dessa dimensioner, varvid värdena för analysen presenteras i tabell 1.
Self-Compassion Scale (SCS)
SCS är ett självskattningsinstrument utvecklat av Neff (2003) för att mäta self-
compassion. Skalan består av 26 items vilka mäts med en Likertskala där användaren skattar hur ofta hen beter sig på det sätt som varje item postulerar, från 1 (nästan aldrig) till 5 (nästan alltid). Analys kan antingen göras på de enskilda subskalorna; Omsorgsfull position till sig själv, Självanklagelse, Samhörighet, Isolering, Medveten Närvaro samt Överidentifikation,
eller på totalpoängen för alla sex subskalor. Poängen på varje subskala räknas ut genom att beräkna medelvärdet för alla items, där deltagaren kan få en poäng mellan 1–5. Poängen för totalskalan räknas ut genom summan av alla subskalors medelvärden, där deltagaren kan få en poäng mellan 6–30. Cronbach’s alpha-värden för hela skalan var .92, och för subskalorna mellan .75 och .81 (Neff, 2003). Skalan har uppvisat god validitet och reliabilitet (Neff, 2003). Instrumentet är välanvänt i tidigare forskning och det mest använda i forskning på self-compassion (Sinclair, Kondejewski m.fl. (2017). I denna studie användes en svensk version av SCS, som dock inte reliabilitets- eller validitetstestats. Reliabilitetsanalys gjordes på hela totalskalan och alla subskalor, varvid värdena för analysen presenteras i tabell 1.
Professional Quality of Life Scale version 5 (ProQOL-5)
Självskattningsformuläret ProQOL-5 utvecklades av Stamm (2010) och syftar mäta professionell livskvalitet i ett hjälpande yrke, vilket i ProQOL-5 innefattar nivå av
compassiontillfredsställelse samt compassiontrötthet. Compassiontrötthet består av två delar;
symtom typiska för utmattningsproblematik samt sekundär traumatisk stress (STS). ProQOL- 5 består av 30 items uppdelade på tre olika subskalor (Compassiontillfredsställelse,
Utbrändhet och STS) med 10 items tillhörande vardera subskala. Items mäts på en 5-poängs Likertskala (1 = aldrig till 5 = mycket ofta), och mäter hur ofta symtomen förekommit de senaste 30 dagarna. Som minst kan delagaren få 10 poäng och som mest 50 poäng, och poängen tolkas separat för varje subskala. ProQOL-5 har använts frekvent i
arbetspsykologisk forskning och anses ha god konstruktvaliditet enligt Stamm (2010) och Geoffrion m.fl. (2019). Cronbach’s alpha-värden för intern konsistens har rapporterats som .88 för Compassiontillfredsställelse, .81 för STS samt .75 för Utbrändhet (Stamm, 2010).
Föreliggande studie använde en svensk version av ProQOL-5, översatt av Anna Gerge 2011.
Information kring översättningsmetod samt reliabilitet och validitet för den svenska versionen saknas dock enligt författarnas vetskap. Reliabilitetsanalys gjordes på dessa subskalor, varvid värdena för analysen presenteras i tabell 1.
Veckovisa mätningar
De veckovisa mätningarna bestod av totalt åtta frågor; fyra från skattningsinstrumentet SCQ, två från COPSOQ-II och två från SCS som valdes utifrån face validity, det vill säga de frågorna som av forskningsgruppen ansågs mest relevanta för respektive skala. Bilaga 2 redogör för de veckovisa mätningarna.
Psykometri
Reliabilitetsanalys av intern konsistens utfördes på samtliga skalor utom dimensionerna Kvantitativa krav, Känslomässiga krav, Socialt stöd från kollegor, Social gemenskap på
arbetet samt Självskattad hälsa i COPSOQ-II samt SCQ. De fyra förstnämnda analyserades inte eftersom Thorsen och Bjorner (2010) menar att antaganden för intern konsistens inte uppfylls för dessa subskalor. Items i dessa subskalor behöver nämligen inte nödvändigtvis vara positivt korrelerade, eftersom de inte anses vara effekter av en gemensam
unidimensionell orsak, utan snarare är kombinerade på grund av att de antas ha en gemensam effekt (Thorsen & Bjorner, 2010). Cronbach’s alpha hade därmed underskattat den verkliga reliabiliteten (Thorsen & Bjorner, 2010). Intern konsistens kunde heller inte utföras på subskalan Självskattad hälsa eftersom denna dimension endast bestod av ett item. Till sist kunde SCQ inte analyseras eftersom A- och B-frågorna inte var i samma skala.
Reliabilitetsanalysen genomfördes på förmätningen för alla deltagare i
forskningsprojektet, det vill säga även de som randomiserades till stresshanteringskursen baserad på KBT (N = 32). Både Cronbach’s alpha samt McDonald’s omega rapporterades eftersom Cronbach’s alpha å ena sidan är det huvudsakliga måttet för intern konsistens i andra studier vilket tillåter jämförelser. Å andra sidan förespråkar Navarro och Foxcroft (2019) omega-värdet när skalan inte är unidimensionell, när residualkorrelationer
förekommer, samt när items inte har identiska laddningar. Om alpha och omega skiljer sig åt är således omega att föredra eftersom alpha i sådana fall kan underskatta reliabiliteten
(Navarro & Foxcroft, 2019). Se tabell 1.
Kursupplägg
CMT-kursen bestod av självhjälpstexter, film och röstinspelningar som presenterades i fem stegvisa moduler. Kursen levererades i en säker och digital plattform från Karolinska Core Facilities och beräknades ta en timme i anspråk per vecka utöver tillkommande tid för hemuppgifter och egna övningar. Innehållet i modulerna utgick från en manual som tidigare prövats för ungdomar inom barn- och ungdomspsykiatrin och deras föräldrar (Bratt m.fl., 2019; Bratt m.fl. 2020), men med anpassat innehåll till den aktuella målgruppen. Översiktligt beskrivet innefattade kursen psykoedukation kring compassion relaterat till dåligt samvete och upplevelse av otillräcklighet. Deltagarna tränades i compassionmetoder för att öka förmåga till självomsorg och minska självkritik samt tränades i att hantera negativa känslor.
För en närmare redogörelse av innehållet i respektive modul se bilaga 3.
Samtliga deltagare hade en kursledare som fanns tillgänglig vid behov av stöd och kontakten skedde via meddelanden i plattformen. Extern kontakt blev aktuellt då deltagaren inte varit aktiv i plattformen under en längre tid. I all kontakt eftersträvades ett
compassioninriktat förhållningssätt. Förhållningssättet innebar bland annat att stötta deltagarna att hjälpa sig själva genom uppmuntran till reflektion kring deras egna behov.
Tabell 1
Reliabilitetsanalys Intern Konsistens
Skala Intern konsistens
Cronbach’s α McDonald’s ω SCS
Total .92 .93
Omsorgsfull position till sig själv .89 .89
Självanklagelse .74 .75
Samhörighet .79 .80
Isolering .73 .73
Medveten närvaro .59 .67
Överidentifikation .58 .63
COPSOQ-II
Arbetstempo .91 .91
Mening i arbetet .83 .84
Stress .74 .74
Utbrändhet .69 .74
Sömnbesvär .85 .85
ProQOL-5
Compassiontillfredsställelse .89 .90
Utbrändhet .74 .75
Sekundär traumatisk stress .73 .76
Not. SCS = Self Compassion Scale; COPSOQ-II = Copenhagen Psychosocial Questionnaire version II; ProQOL-5 = Professional Quality of Life Scale version 5.
Uppdraget som kursledare innefattade även att ge individuell feedback på hemuppgifter.
Kursledarna bestod av tre legitimerade psykologer med flerårig erfarenhet av arbete med psykoterapi och i vissa fall av arbete med CFT i grupp och individuellt. Resterande
kursledare gick sista terminen på psykologprogrammet och hade grundläggande behörighet i metoden. För att säkerställa likvärdigt arbete fanns utarbetade riktlinjer för deltagarkontakt, och varje vecka under kursen hölls även möten för intern handledning.
Datadiagnostik
För att säkerställa att alla beräkningar och all data som tagits från plattformen var korrekta, kontrollerades dessa vid ett separat tillfälle. Då felaktiga värden eller beräkningar uppmärksammades korrigerades dessa inför att den slutliga analysen av datan genomfördes.
Analysmetoder
Reliable Change Index (RCI)
För att undersöka huruvida deltagarna visat på en statistiskt signifikant förändring mellan för- och eftermätning beräknades RCI enligt Jacobson och Truax (1991) metod.
Vanligtvis kompletteras RCI med undersökning av om individen förflyttats från en klinisk till en icke-klinisk population efter behandling (Jacobson & Truax, 1991). Föreliggande studies population är emellertid redan icke-klinisk och kursen var av förebyggande, snarare än behandlande, karaktär, vilket hade gjort detta mått överflödigt. Fortsättningsvis är syftet med RCI är att fastställa huruvida en observerad förändring från förmätning till eftermätning är statistiskt reliabel och därmed symboliserar en “verklig” förändring, eller om förändringen snarare beror på instrumentets mätningsfel (Lambert & Ogles, 2009). RCI tar således hänsyn till mätinstrumentets reliabilitet, vilket i föreliggande studies fall var test-retestreliabiliteten. I uträkningen av RCI jämförs även deltagarnas för- och eftermätning med standardavvikelsen för en liknande normgrupp. Test-retest-reliabilitet och standardavvikelser erhölls från tidigare forskning för samtliga instrument (Fukumori m.fl., 2018; Neff, 2003; Thorsen & Bjorner, 2010; T. Fukumori, personlig kommunikation, 1 april 2021; Wallin m.fl., 2013). Intra-class correlations (ICC) användes vid beräkning av test-retestreliabilitet av samtliga studier utom Neff (2003) där metod för att komma fram till test-retestreliabilitet inte framkommer. RCI räknades ut för varje deltagare. Om RCI översteg 1.96 respektive understeg -1.96 har deltagarens poäng reliabelt förändrats mellan förmätning och eftermätning (p < .05).
Ytterligare ett sätt att tolka RCI kan vara att ett dubbelt så stort RCI (exempelvis 2.00 i stället för 1.00) betyder att en dubbelt så stor förändring skett (Jacobson & Truax, 1991). Beroende på den önskvärda riktningen för instrumentet (det vill säga önskades poängen öka eller minska efter kursen) tolkades RCI antingen som att en förbättring, försämring eller ingen skillnad skett.
Visuell analys
Analyserna med RCI kompletterades med visuell analys av grafer föreställande de veckovisa mätningarna vilka skapades i Microsoft Word. Tillvägagångssättet innefattade visuell analys av trend och latens för respektive deltagare med syfte att se förändringar under kursveckorna. Metoden visuell analys användes sålunda inte i sin helhet eftersom analys av förändring i medelvärde och nivå inte inkluderades (Kazdin, 2011). Resultaten från visuell analys samt RCI jämförs även för att undersöka om de veckovisa mätningarna ger en god indikation på utfallsmåttens riktningar under veckorna. Den första datapunkten
representerade baslinjefasen eftersom dessa värden är tagna från förmätningen som således
gav en indikation om deltagarnas tillstånd innan kursen inleddes. Med trend avses om
datapunkterna minskar eller ökar i värde i anslutning till interventionsfasen, i jämförelse med baslinjen (Kazdin, 2011). Då de sista datapunkterna sammanföll under eller över den första datapunkten tolkades datamönstret som en trend. Latens avser ge svar på när i tid en förändring under interventionsfasen kan ha skett (Kazdin, 2011), det vill säga när en trend tidigast kan ha startat. Latens analyserades endast då det har uppvisats en trend.
Etiska överväganden
Forskningsprojektet har godkänts av etikprövningsnämnden diarienummer: 2020–
05505. Deltagarna informerades inte om att studien berör samvetsstress vilket utifrån ett etiskt perspektiv inte är att bedöma som negativt för deltagarna. Kursen fokuserade nämligen inte direkt på samvetsstress men antogs kunna påverka det indirekt. Om deltagarna däremot fått informationen hade det troligen skapat förväntningar på kursen som potentiellt inte kunnat uppfyllas med det aktuella upplägget.
Deltagarna informerades om studiens syfte, hur interventionen kommer fortlöpa samt vilka data som samlas in och på vilket sätt. De informades även om vilka som har tillgång till datamaterialet, att deras uppgifter hanteras enligt lagen om GDPR och att de inte kommer kunna identifieras. Information gavs även om att medverkan är frivillig och att de kan avbryta sitt deltagande när som helst utan att ange anledning. För att läsa om information som
deltagarna delgavs om, se bilaga 4. Deltagarna lämnade ett skriftligt samtycke för medverkan i studien, se bilaga 5. Resultatet av forskningen kommuniceras till deltagarna vid studiens avslut och redovisas för att säkerställa deltagarnas integritet, anonymitet och konfidentialitet.
Riskerna för allvarliga biverkningar bedömdes vara mycket små eftersom
compassionfokuserade interventioner i tidigare forskning inte har visat på negativa effekter.
Om det dock hade uppstått negativa effekter skulle deltagaren fått stöd i hur denne kan söka vård för sina svårigheter. De främsta riskerna med studien var exponering för negativa känslor och hantering av persondata vilket bedöms som oundvikligt vid forskning på psykologiska interventioner. Om ett negativt utfall hade uppstått för någon av deltagarna fanns dock goda förutsättningar för att hantera dessa genom att gruppen som drev forskningsprojektet var legitimerade psykologer med lång erfarenhet inom yrket. Datan samlades in i en plattform som som hade ett utvecklat behörighetssystem vilket säkerställde att datan förvarades på ett säkert sätt.
Resultat
Resultatet för utfallsmåtten kommer att presenteras i ordningen; samvetsstress, arbetsrelaterad stress, self-compassion och professionell livskvalitet.Arbetsrelaterad stress
och professionell livskvalitet analyserades på subskalenivå. Self-compassion analyserades på både totalskale- och subskalenivå. I varje avsnitt inkluderas en tabell och en figur, utom för professionell livskvalitet där enbart en tabell redovisas. I varje tabell (2–5) för vardera utfallsmått redovisas deltagarnas poäng från för- och eftermätningen samt uträknat RCI. I varje figur (2–4) för alla utfallsmått utom professionell livskvalitet redovisas grafer för deltagarnas veckovisa skattningar som varit grund för visuell analys.
Samvetsstress
Sammantaget har två av sex deltagare (33%) visat på signifikant förbättring av
samvetsstress efter CMT-kursen, se Tabell 2. Fyra av sex deltagare (67 %) visade en trend till minskad samvetsstress enligt de veckovisa mätningarna. Av de som visade trend till minskad samvetsstress tydde latensanalys på att en deltagare förändrades tidigast efter vecka 0, en deltagare förändrades tidigast efter vecka 1, samt två deltagare förändrades tidigast efter vecka 2. Två av sex deltagare (33 %) visade varken uppåtgående eller nedåtgående trend. Se Figur 2. Resultaten som erhållits med RCI och visuell analys bedömdes överensstämma för samtliga deltagare när riktningen för RCI (positiv eller negativ) oavsett signifikansnivå beaktades.
Deltagare 1 och 3 utmärkte sig genom att ha låga poäng på förmätningen och båda närmar sig även skalans undre gräns vid eftermätningen, se Tabell 2. Graferna tillhörande deltagare 4 och 5 visade även på variationer i värdena mellan veckorna, se Figur 2.
Tabell 2
RCI Avseende SCQ som Mäter Samvetsstress
Deltagare 1 2 3 4 5 6
SCQ
FM 18,36 52,36 41,07 138,4 112,62 92,27
EM 5,23 20,43 15,22 75,01 104,13 38,64
RCI -0,65 -1,57 -1,27 -3,11* -0,42 -2,63*
Not. Svaren anges i skalan 0–225. FM = förmätning; EM = eftermätning; RCI = Reliable Change Index som avser förändringen mellan FM och EM.
* p < .05 * när RCI är över 1.96 eller under -1.96.
Figur 2
Graf Föreställande Veckovisa Mätningar för SCQ
Not. Svaren anges i skalan 0–25. Linjen mellan v. 0 och v. 1 avser särskilja baslinjefasen från kursfasen.
Arbetsrelaterad stress
Arbetsrelaterad stress analyserades på dimensionnivå, för en närmare redogörelse av dimensionernas innebörd, se metodavsnittet om COPSOQ-II. Graferna som presenteras nedan baseras på två frågor från den veckovisa mätningen som tillhör dimensionen Stress i COPSOQ-II. Det innebär sålunda att jämförelser mellan resultaten med RCI och visuell analys enbart åsyftar dimensionen Stress.
Sammantaget har två av sex deltagare (33%) visat signifikant förbättring avseende Stress efter CMT-kursen. Fyra av sex deltagare (67%) har även visat på signifikant
förbättring avseende Sömnbesvär och en av sex deltagare (16%) har signifikant förbättrats beträffande Utbrändhet. Vidare har en av sex deltagare (16%) rapporterat signifikant ökning av Socialt stöd från kollegor och en av sex (16%) har rapporterat signifikant ökning av Social gemenskap i arbetet. Se Tabell 3 för en redovisning av samtliga RCI-värden.
Fortsättningsvis har fyra av sex deltagare (67 %) visat på en trend till minskad stress enligt de veckovisa mätningarna. Av de som visade en minskande trend tydde latensanalys på att en deltagare förändrades tidigast efter vecka 0, en deltagare förändrades tidigast efter vecka 1, en deltagare förändrades tidigast efter vecka 2, samt att en deltagare förändrades tidigast efter vecka 3. En av sex deltagare (16 %) visade varken uppåtgående eller
nedåtgående trend, och en av sex deltagare visade en trend till ökad stress. För den deltagaren som visade en ökande trend tydde latensanalys på att försämringen tidigast skett efter vecka 0. Se Figur 3 som redovisar samtliga grafer. Vidare överensstämmer resultatet med visuell analys och RCI för fem av sex deltagare. Grafen tillhörande deltagare 5 utmärkte sig dock genom att visa på variation i värdena mellan veckorna, se Figur 3.
Self-compassion
Graferna baseras på två frågor från den veckovisa mätningen som tillhör skalorna Omsorgsfull position till sig själv och Överidentifikation i SCS. Då frågorna kommer från olika skalor jämfördes graferna med RCI-värdet för totalskalan för SCS.
Sammantaget har två av sex deltagare (33%) visat på signifikant förbättring avseende totalskalan för SCS efter genomförd CMT-kurs. Två av sex deltagare (33%) har signifikant förbättrats beträffande Samhörighet. För Omsorgsfull position till sig själv, Självanklagelse, Isolering, Medveten närvaro och Överidentifikation har en av sex deltagare (16%) på vardera subskala visat på signifikant förbättring, se tabell 4. Två av sex deltagare (33 %) visar på en trend till ökad self-compassion enligt de veckovisa mätningarna. Av de som visade trend till minskad self-compassion tydde latensanalys på att en deltagare förändrades tidigast efter vecka 1 och att en annan deltagare förändrades tidigast efter vecka 4. Fyra av sex deltagare (67 %) visade varken på uppåtgående eller nedåtgående trend. Resultatet med RCI och visuell analys överensstämmer för fem av sex deltagare. Graferna tillhörande deltagare 1, 3 och 5 visade dock även på variationer i värdena mellan veckorna, se figur 4.
Tabell 3
RCI Avseende COPSOQ-II som Mäter Arbetsrelaterad Stress
Deltagare 1 2 3 4 5 6
Kvantitativa krav
FM 43,75 68,75 100 93,75 68,75 37,5
EM 31,25 68,75 100 87,5 68,75 31,25
RCI -1,23 0,00 0,00 -0,61 0,00 -0,61
Arbetstempo
FM 8,33 75 91,67 75 66,67 41,67
EM 8,33 58,33 100 83,33 66,67 41,67
RCI 0,00 -1,52 0,76 0,76 0,00 0,00
Känslomässiga krav
FM 75 75 81,25 75 68,75 62,5
EM 68,75 75 62,5 75 68,75 43,75
RCI -0,58 0,00 -1,74 0,00 0,00 -1,74
Mening i arbetet
FM 91,67 25 91,67 75 25 91,67
EM 91,67 16,67 100 75 41,67 100
RCI 0,00 -0,83 0,83 0,00 1,65 0,83
Socialt stöd från kollegor
FM 0 75 41,67 41,67 50 66,67
EM 0 66,67 25 41,67 83,33 41,67
RCI 0,00 -0,57 -1,13 0,00 2,27* -1,70
Social gemenskap i arbetet
FM 0 58,33 50 66,67 41,67 75
EM 0 50 75 58,33 58,33 66,67
RCI 0,00 -0,67 2,00* -0,67 1,33 -0,67
Självskattad hälsa
FM 0 50 25 25 25 50
EM 25 50 0 25 25 75
RCI 1,64 0,00 -1,64 0,00 0,00 1,64
Stress
FM 37,5 75 56,25 62,5 87,5 37,5
EM 37,5 31,25 25 62,5 81,25 31,25
RCI 0,00 -3,25* -2,32* 0,00 -0,46 -0,46
Utbrändhet
FM 50 56,25 62,5 87,5 56,25 56,25
EM 50 37,5 62,5 87,5 75 25
RCI 0,00 -1,52 0,00 0,00 1,52 -2,54*
Deltagare 1 2 3 4 5 6 Sömnbesvär
FM 43,75 43,75 68,75 81,25 93,75 18,75
EM 12,5 18,75 0 68,75 68,75 25
RCI -2,67* -2,13* -5,87* -1,07 -2,13* 0,53
Not. Svaren anges i skalan 0-100. FM = förmätning; EM = eftermätning; RCI = Reliable Change Index som avser förändringen mellan FM och EM.
* p < .05 när RCI är över 1.96 eller under -1.96.
Figur 3
Graf Föreställande Veckovisa Mätningar för Dimensionen Stress i COPSOQ-II
Not. Svaren anges i skalan 0–100. Linjen mellan v. 0 och v. 1 avser särskilja baslinjefasen från kursfasen.
Tabell 4
RCI avseende SCS som Mäter Self-Compassion
Deltagare 1 2 3 4 5 6
Total self-compassion
FM 19,55 11,4 20,05 17,55 9,5 18,85
EM 23,15 20,5 21,65 19,10 9,35 21,4
RCI 2,33* 6,10* 1,07 1,04 -0,10 1,71
Omsorgsfull position till sig själv
FM 4,2 2 4,8 2,4 1,2 3,4
EM 4,2 3,8 4,2 2,8 1,6 3,8
RCI 0,00 4,71* -1,57 1,05 1,05 1,05
Självanklagelse
FM 2,4 4,6 3 3,6 4,2 2,8
EM 1,8 2,8 2,8 3,2 4 2,4
RCI -1,49 -4,48* -0,50 -1,00 -0,50 -1,00
Samhörighet
FM 3 1,5 3 2,75 2 3,75
EM 4,25 3,5 3,5 3,75 2 3,75
RCI 2,33* 3,72* 0,93 1,86 0,00 0,00
Isolering
FM 3 4,25 3,75 3 4,75 3,5
EM 3 3 3,25 3,5 5 2,75
RCI 0,00 -2,62* -1,05 1,05 0,53 -1,57
Medveten närvaro
FM 3,5 3 3,75 3,75 2,25 3
EM 5 3,5 4 3,75 1,75 3,5
RCI 3,42* 1,14 0,57 0,00 -1,14 1,14
Överidentifikation
FM 3,75 4,25 2,75 2,75 5 3
EM 3,5 2,5 2 2,5 5 2,5
RCI -0,53 -3,68* -1,58 -0,53 0,00 -1,05
Not. Svaren anges i skalan 6-30 för totalskalan samt 1-5 för subskalorna. FM = förmätning;
EM = eftermätning; RCI = Reliable Change Index som avser förändringen mellan FM och EM.
* p < .05 när RCI är över 1.96 eller under -1.96.
Figur 4
Graf Föreställande Veckovisa Mätningar för SCS
Not. Svaren anges i skalan 0-25. Linjen mellan v. 0 och v. 1 avser särskilja baslinjefasen från kursfasen.
Professionell livskvalitet
Sammantaget har två av sex deltagare (33%) visat på signifikant förbättring avseende Compassiontillfredsställelse. För Utbrändhet har en av sex deltagare (16%) visat på
signifikant förbättring och en av sex deltagare (16%) har försämrats för samma skala. För STS har ingen av deltagarna visat på signifikant förbättring. Se tabell 5.
Tabell 5
RCI avseende ProQOL-5 som Mäter Professionell Livskvalitet
Deltagare 1 2 3 4 5 6
Compassiontillfredsställelse
FM 35 17 44 36 36 33
EM 33 24 42 32 46 35
RCI -0,56 1,97* -0,56 -1,12 2,81* 0,56
Utbrändhet
FM 27 36 22 33 35 27
EM 25 28 29 31 33 21
RCI -0,64 -2,56* 2,24* -0,64 -0,64 -1,92
Sekundär traumatisk stress
FM 16 26 22 23 33 27
EM 15 22 18 20 33 22
RCI -0,26 -1,06 -1,06 -0,79 0,00 -1,32
Not. Svaren anges i skalan 10–50. FM = förmätning; EM = eftermätning; RCI = Reliable Change Index som avser förändringen mellan FM och EM.
* p < .05 när RCI är över 1.96 eller under -1.96.
Inomindividsförändringar
Följande stycke sammanfattar signifikanta förändringar med RCI som har skett inom respektive deltagare. Deltagare 1 har visat på signifikant förbättring beträffande totalskalan liksom för subskalorna Samhörighet och Medveten närvaro (SCS). Utöver det har deltagare 1 förbättrats signifikant avseende dimensionen Sömnbesvär (COPSOQ-II). Deltagare 2, som har visat på signifikant förbättring inom flest områden, har visat på signifikant förbättring beträffande totalskalan, Omsorgsfull position till sig själv, Självanklagelse, Samhörighet, Isolering och Överidentifikation (SCS). Deltagare 2 har även signifikant förbättrats för dimensionerna Stress och Sömnbesvär (COPSOQ-II) samt Compassiontillfredsställelse och Utbrändhet (ProQOL-5). Fortsättningsvis har deltagare 3 visat signifikant förbättring gällande Stress, Sömnbesvär och Social gemenskap i arbetet (COPSOQ-II) samt en signifikant
försämring avseende Utbrändhet (ProQOL-5). Deltagare 4 har visat signifikant förbättring avseende Samvetsstress (SCQ). Deltagare 5 har visat på signifikant förbättring beträffande Sömnbesvär och Socialt stöd från kollegor (COPSOQ-II) samt Compassiontillfredsställelse (ProQOL-5). Avslutningsvis har deltagare 6 visat på signifikant förbättring avseende Samvetsstress (SCQ) och Utbrändhet (COPSOQ-II).
Diskussion
Denna genomförbarhetsstudie undersökte en CMT-kurs inverkan på utfallsmåtten samvetsstress, arbetsrelaterad stress, professionell livskvalitet och self-compassion för sex individer som arbetar med vård- och omsorg. Sammanfattningsvis indikerar resultaten på att CMT-kursen har varit hjälpsam eftersom förbättring har skett inom varje deltagare. Mer specifikt har CMT-kursen minskat samvetsstress och arbetsrelaterad stress samt ökat self- compassion och professionell livskvalitet. För en närmare diskussion kring resultaten se kommande stycken.
Samvetsstress
CMT-kursen har varit en hjälpsam metod för att minska samvetsstress hos en tredjedel av deltagarna, varför hypotesen om att samvetsstress kommer minska delvis kan bekräftas.
Två av de deltagare som inte visat på en signifikant minskning av samvetsstress skattade emellertid låga poäng på förmätningen, vilket skulle kunna tyda på att samvetsstress inte var ett problem för deltagarna initialt. Tidigare forskning på vård- och omsorgspersonal har visat att samvetet kan upplevas som antingen en tillgång eller en börda i arbetet beroende på närvaro av symtom på utmattningsproblematik (Gustafsson m.fl., (2010), vilket stärker argumentet för att det kan finnas en gräns för när samvetsstress är en tillgång respektive ett problem. De låga poängen kan också ha försvårat möjligheten att erhålla ett signifikant resultat. Mer forskning med högre poäng på SCQ som ett inklusionkriterium skulle således ge en bättre indikation på hur stor effekt CMT kan ha på samvetsstress. För majoriteten fanns däremot en trend mot minskad samvetsstress. Trenden tycks även ha startat tidigt efter kursfasens påbörjande, vilket talar för att det är kursen som haft denna effekt. Att förändring skett under de första modulerna tycks även rimligt då faktorer relevanta för samvetsstress introduceras i de första modulerna. Exempelvis är skam, skuld och självkritik ett tidigt fokusområde - faktorer som ses som tätt kopplade till samvetet (Breslavs, 2013). Frågorna i de veckovisa mätningarna avseende samvetsstress bedöms vidare ge en god indikation på samvetsstress riktning under kursen och kan sålunda rekommenderas till framtida forskning.
Tidigare studier har funnit att samvetsstress samvarierar med utmattningsproblematik (Glasberg m.fl., 2007; Gustafsson m.fl., 2010; Åhlin m.fl., 2015), vilket resultatet i denna studie inte tyder på. Höga poäng på samvetsstress innebar nämligen inte nödvändigtvis höga poäng avseende Utbrändhet i COPSOQ-II alternativt Utbrändhet i ProQOL-5 som avsedde mäta utmattningsproblematik i den föreliggande studien. Slutligen har, enligt författarnas vetskap, inga tidigare studier undersökt en CMT-kurs inverkan på samvetsstress och studien bidrar därför med ny kunskap till området.
