UPPSALA UNIVERSITET Rapport 2011vt4866 Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier
Examensarbete i utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde, 15 hp
Motivation i matematik
En enkät- och intervjuundersökning i åk 2, 6 och 8
Författare: Handledare:
Kerstin Wennman Bo Johansson
Susanne Draws
Betygsättande lärare
Martin Karlberg
Sammanfattning
Syftet med uppsatsen har varit att försöka identifiera orsaker till att svenska elevers intresse för matematik i allmänhet är lägre ju högre upp i klasserna de kommer och att ta reda på om det finns någon brytpunkt då elever ändrar inställning till matematikämnet. Vi har arbetat med tre frågeställningar:
1. Hur ser elevernas inställning till matematiken ut?
2. Vad uppskattar dagens elever i matematikundervisningen?
3. Hur menar eleverna att de lär sig matematik bäst?
För att få en uppfattning om hur elevernas inställning till matematiken förändras med deras ålder och de antal år de fått undervisning i matematik har vi delat ut enkäter i åk 2, åk 6 och åk 8.
Dessa enkätsvar har följts upp med djupintervjuer.
I enkätsvaren och djupintervjuerna har vi försökt utläsa vad som motiverar elever i matematik.
Vi har lyckats identifiera hur uppfattningen om ämnet förändras över årskurserna och kunnat konstatera att eleverna tycker mindre bra om ämnet ju äldre de blir. Anledningarna kan vara olika.
Några har tröttnat på ämnet och andra tycker att det blivit för svårt.
Vi finner att det är svårt i detta läge att avgöra om det finns en brytpunkt eller inte, där eleverna ändrar sin inställning till ämnet matematik.
Nyckelord: matematik, motivation, grundskola, enkät, intervjuer
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 4
BAKGRUND ... 5
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7
METOD ... 8
E
TISKA ASPEKTER... 8
A
NSVARSFÖRDELNING... 8
U
RVAL... 9
E
NKÄTUNDERSÖKNINGEN... 9
D
JUPINTERVJUERNA... 10
P
ROCEDUR... 10
Procedur vid enkätundersökningarna ... 10
Procedur vid intervjuerna ... 11
D
ATABEARBETNINGSMETODER... 11
Enkäter ... 11
Djupintervjuer ... 11
FORSKNINGSLÄGET ... 12
RESULTAT ... 16
E
NKÄTRESULTAT(S
USANNE) ... 16
R
ESULTAT FRÅN DJUPINTERVJUERNA(K
ERSTIN) ... 21
TILLFÖRLITLIGHET ... 29
DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 27
FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 30
REFERENSLISTA ... 31
BILAGOR ... 33
B
ILAGA1
-‐
F
ÖRÄLDRAINFORMATION... 33
B
ILAGA2
-‐
I
NTERVJUFRÅGOR... 34
B
ILAGA3
–
F
ÖRÄLDRAGODKÄNNANDE FÖR INTERVJUER... 35
B
ILAGA4
-‐
E
NKÄT ÅK2 ... 36
B
ILAGA5
-‐
E
NKÄT ÅK6
OCH8 ... 38
Inledning
Vårt examensarbete handlar om motivation i matematik hos elever i grundskolan. Vi undersöker hur elevers inställning till matematiken förändras under grundskoletiden.
Under våra år som lärare i matematik på grundskolan och gymnasiet har vi märkt en stor förändring till det sämre bland eleverna, i deras inställning, motivation, attityd och resultat i vårt ämne. Samhällets öppenhet och frispråkighet har förmodligen bidragit till att många kan mötas av elever som säger ”- jag fattar ingenting” när det gäller just matematik. Det är inga elever som säger ”- jag fattar ingenting” när det gäller till exempel engelska eller svenska. Hur kan det komma sig att det blivit helt acceptabelt att tycka att just matematik är svårt och obegripligt?
Är det något som händer vid en viss ålder eller är det en förändring till följd av samhällets förändring? Som lärare i matematik på högstadiet och gymnasiet möter vi ett stort antal elever med negativ inställning till ämnet. Forskning och massmedia visar att denna trend av minskad motivation för matematikämnet förekommer i hela landet och har så gjort under en längre tid.
Fridström (2006) skriver att ” Fler elever tycker alltså att matematiken är svår vilket leder till att fler elever tappar intresset och motivationen för ämnet. Försvinner motivationen blir också prestationen
sämre.” Minskad motivation medför på sikt även en minskad kunskapsnivå. Det innebär att vi får
en mindre mängd studenter som kommer att kunna forska och driva landet framåt. Med tanke på att motivationen sjunker blir matematikresultaten av intresse, visar även de en sjunkande trend?
När det blev klart att vi skulle skriva en uppsats var det just den sjunkande motivationen som
vi ville undersöka. Är det som vi tror att det existerar en brytpunkt där intresset för matematiken
förändras vill vi hitta den. Existerar brytpunkten vill vi veta vad som föranlett densamma. Om vi
lär oss förstå vad som händer hos eleven som gör att intresset för matematiken minskar hoppas
vi att vi kan undvika att det sker.
Bakgrund
Matematikkunskaperna i Sverige har under de senaste åren sjunkit. Det visar flera rapporter (referenser se nedan). Detta faktum har vi även som lärare på grundskolan och gymnasieskolan erfarit i våra egna elevgrupper.
Under våra många år i yrket har vi förundrats över hur kunskapsnivån, intresset och inställningen till ämnet har förändrats och försämrats. Attityder som vuxit fram är att eleverna inte orkar, inte vill och inte bryr sig om skolarbetet. Detta får naturligtvis följder för elevens hela utbildning. Vi tror att det påverkar ämnet matematik i större grad eftersom ämnet kräver en kontinuerlig arbetsinsats av eleven.
Vi vill försöka förstå vad det är vi kan göra för att eleverna ska kunna behålla intresset för matematiken genom hela sin utbildning.
Detta sorgliga faktum har fått oss att fundera på varför det blivit så och när. Har bristande kunskap att göra med ointresse som medfört sämre kunskap eller har det blivit okey att inte förstå matematik? Kan det finnas någon brytpunkt när elevernas intresse, och därmed kunskaperna, sjunker för ämnet matematik?
I Örnstedts uppsats (2006) får vi stöd i detta, där han återger Henrik Johanssons ord:
”Civilingenjören Henrik Johansson svarar på frågan om varför matematiken trots att den är så viktig har så låg status att matematik är det enda
här i världen som man får kokettera med att man INTE kan, till skillnad från t.ex. engelska, och att det gäller både privat och professionellt.”
Enligt Örnstedt förstärker en journalist tydligt schablonbilden av matematik och matematiker, då han påstår följande:
”Matematik är att räkna. Det är något svårt, obegripligt, något som inte är tillgängligt för vanliga människor. Matematikern får symbolisera ett intellekt utöver det vanliga.”
Vi tror att alla små barn, med få undantag, har en positiv inställning till skolan i stort och även tycker om ämnet matematik.
Enligt Skolverkets nyhetsbrev nr 9 (Skolverket, 2008) angående TIMSS 2007 har svenska elever försämrade resultat i matematik.
TIMSS (Trends in International Mathematics and Science Study) är en internationell jämförande studie om elevers kunskaper i matematik och naturvetenskap som genomförs av organisationen IEA. I TIMSS-undersökningarna samlas en mängd information in om nationella regler och mål, faktisk organisation och undervisning.
De svenska eleverna i åk 4 och 8 presterade under EU/OECD-genomsnittet i matematik. Det
resultat i matematik sedan TIMSS 2003. Jämfört med 1995 är Sverige ett av de länder som försämrat sina resultat mest. Slår man ut förändringen per år är försämringen mindre mellan 2003 och 2007. Det verkar som om den negativa trenden är på väg att bromsas upp. Mellan åren 1995 och 2007 har andelen svenskar som i TIMSS inte når upp till den elementära kunskapsnivån i matematik ökat från fyra till tio procent. Samtidigt har andelen elever som presterat på den mest avancerade kunskapsnivån minskat från tolv till två procent. Studien visat på lågt resultat i åk 4. I årskurs 4 presterar pojkar bättre än flickor i matematik. Däremot har pojkarna försämrat sina resultat mer än flickor sedan 2003. Svenska elever placerade sig på en nivå som var lägre än genomsnittet för deltagande EU/OECD-länder. Studien visar att den svenska skolan ägnar mindre timmar åt matematik, särskilt i åk 4, jämfört med EU/OECD-genomsnittet.
Studien visar att svenska elever känner sig trygga och säkra. I detta avseende ligger vi i topp både i åk 4 och 8. Självförtroendet är större i åk 4 än i åk 8. Generellt finns ett positivt samband som innebär att elever som har gott självförtroende att lära och positiv inställning har bättre resultat än elever med lägre självförtroende. Detta borde ge våra svenska elever bra förutsättningar att prestera goda resultat.
Sammanfattningsvis ser vi här att TIMSS stöder vår egen uppfattning om elevers sjunkande resultat i matematik. Vi känner igen mönstret. Därför ser vi det angeläget att försöka hitta en eventuell brytpunkt där elevernas intresse för matematik vänder nedåt.
Med detta som bakgrund formulerade vi följande syfte och frågeställningar:
Syfte och frågeställningar
Syftet är att få veta om hur elevernas inställning till matematiken förändras, om det existerar någon brytpunkt för när eleverna ändrar inställning och att också få insikt i vad som gör matematiken intressant och rolig.
Våra frågeställningar är hur eleverna i åk 2, 6 och 8 skiljer sig vad gäller:
1. inställning till matematiken
2. vad de uppskattar i matematikundervisningen
3. hur de menar att de lär sig matematiken på bästa sätt
Metod
Examensarbetet består dels av enkätundersökningar i årskurs 2, 6 respektive 8, dels djupintervjuer av elever i nämnda årskurser. Frågorna i enkäterna handlar om elevernas inställning till ämnet matematik och hur de upplever undervisningssituationen. Djupintervjuerna fylls ut med elevens egna berättelser om sin egen inlärning och upplevelse av undervisningen i matematik.
Etiska aspekter
När man arbetar med människor finns det alltid etiska aspekter att ta hänsyn till. Johansson och Svedner (2006) beskriver vilket förhållningsätt forskaren bör ha till sitt arbete och de människor man möter i samband med sitt examensarbete. Det forskningsetiska förhållningssättet handlar om respekt och att visa hänsyn för de personer som har valt att delta i undersökningen.
Vetenskapsrådet har tagit fram viktiga forskningsetiska principer. I deras rapportserie 1: 2011 God forskningssed, kan vi läsa ”Individen som medverkar i forskning ska skyddas från skada och kränkning, individskyddskravet”.
Individskyddskravet innefattar de fyra kraven - Informationskravet
- Samtyckeskravet - Konfidentialitetskravet - Nyttjandekravet
Vi har tagit del av de etiska aspekterna och anser att vi har uppfyllt dessa krav. Vi började med att fråga och förankra hos skolledare. Vi har informerat berörd personal om syfte med studien och tillvägagångssätt samt om att deltagandet är frivilligt och inhämtat samtycke hos dem. Vi har bett om vårdnadshavares tillstånd att intervjua deras barn via brev eller muntligt (se bilaga 2 och 3). Eleverna medverkade frivilligt. Ingen enskild person ska kunna identifieras. Den datainsamling som vi har gjort till denna undersökning har endast använts som underlag i studien och inte för andra ändamål.
När vi gjorde vår undersökning var vi noga med de etiska principer som gäller för bland annat den svenska forskningen (codex.vr.se). Eleverna fick veta att deltagandet var frivilligt och att deras svar skulle behandlas anonymt. Vi fick också föräldrarnas godkännande för deltagande i intervjuerna. Se bilaga 3.
Ansvarsfördelning
För inlednings- och diskussionsavsnitten är vi gemensamt ansvariga. Susanne ansvarar för
sammanställningen av enkäternas datainsamling, enkätundersökningen i metod- och
resultatavsnitten. Kerstin ansvarar för utförandet av djupintervjuerna och dess metod- och resultatavsnitt.
Urval
Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud bekriver i Metodpraktikan (2003) att det finns olika typer av urval. Vi har valt en blandning av ett slumpmässigt urval och ett strategiskt.
Slumpmässigt med tanke på att klasserna som svarat på enkäten blivit slumpmässigt utvalda och den stora mängd enkäter som ifyllts. Enligt Trost (1997) väljs deltagarna ut efter en variabel eller en kategori. Eftersom vi hade valt innan undersökningen vilka årskurser som skulle tillfrågas, hamnar därmed vår undersökning även under det strategiska urvalet. Eftersom vi ville ha så stor spridning som möjligt valde vi att göra enkätundersökning i årskurserna 2, 6 respektive 8. Årskurs 2 har vi valt för att vi tror att där kommer det stora flertalet av eleverna att vara positiva till ämnet. Årskurs 8 har vi valt då de eleverna befinner sig i ett mellanläge. Årskurs 6 valde vi då det är lätt att kunna jämföra med resultaten på nationella proven i årskurs fem. Vi har involverat 5 skolor i två kommuner i Mellansverige. Vi har lämnat ut enkäter till totalt 373 elever, 114 i åk 2, 119 i åk 6 och 140 i åk 8. Av dessa har vi använt 356 i resultatsammanställningen, eftersom vi slopade de 17 enkäter som ej var korrekt ifyllda. Av dessa elever har 24 blivit djupintervjuade.
Alla de elever som kunde vara aktuella för en djupintervju, skulle först ge sitt och föräldrars godtycke till att vara med (se bilaga 3, 4 och 5). Med tanke på detta kan vi säga att ett självselektionsurval enligt Esaiasson med flera, (2003) är tillämpat, då analysenheterna själva bestämmer vem som skall vara med i undersökningen och inte forskaren.
Enkätundersökningen
Frågorna i enkäten skall belysa hur eleverna trivs i skolan och med ämnet matematik. Först rent allmänt om hur elevens trivsel. Hur elevens självuppfattning i ämnet är, vad de tycker om ämnet, om de tycker det är roligt, om de tror att deras lärare tycker att det är roligt. Hur det går för dem i ämnet och hur deras arbetsinsats och resultat ser ut. Även deras uppfattning om vad som är roligt och tråkigt och om hur de lär sig.
För att erhålla svar på frågeställning 1 (Hur ser elevernas inställning till matematiken ut?) tittar vi på enkätfråga 2 (Vad tycker du om ämnet matematik?) och 14 (Tycker du att det är roligt på matematiklektionerna?) även i viss mån enkätfrågorna nr 4 och 7, se bilaga 4 och 5.
För att erhålla svar på frågeställning 2 (Vad uppskattar dagens elever i
matematikundervisningen?) tittar vi på enkätfråga 15 (Vad är roligast med matematiken?) och
fråga 18 (Vilket moment i matematiken är roligast?), se även här bilaga 4 och 5.
För att erhålla svar på frågeställning 3 (Hur lär sig eleverna matematik på bästa sättet?) tittar vi på enkätfråga 17 (Hur lär du dig matematik bäst?) och fråga 5 (Förstår du när din lärare förklarar nya moment?) även fråga 11, 12 och 13, se bilaga 4 och 5.
Djupintervjuerna
Vi fann det lämpligt att göra djupintervjuer då vi i enlighet med Forskningshandboken av Denscombe, Martyn (2000) anser att ”data baserade emotioner, erfarenheter och känslor”
framkommer bäst i en intervju. Efter att eleverna och föräldrarna godkänt intervjun var det klasslärarna som valde ut elever från åk 2. Från åk 6 och åk 8 valde jag (Kerstin) de elever vilkas svar avvek mest. Frågorna i intervjun bygger på enkätfrågorna och följdfrågor till dessa. Idén med djupintervjuerna är att vi skall få en bättre förklaring till elevernas inställning till ämnet och en beskrivning av vad som är roligt med ämnet och hur de lär sig bäst.
För att erhålla svar på frågeställning 1 (Hur ser elevernas inställning till matematiken ut?) tittar vi på fråga 1 (Vad tycker du om matematikämnet?) och 5 (Tycker du att du är duktig i matematik?) och 10 (Ge exempel på när det kan vara bra att kunna matematik?) även i viss mån frågorna 3 och 4, se bilaga 2.
För att erhålla svar på frågeställning 2 (Vad uppskattar dagens elever i matematikundervisningen?) tittar vi på fråga 6 (Berätta vad som är roligast i matematiken?), se även här bilaga 2.
För att erhålla svar på frågeställning 3 (Hur lär sig eleverna matematik på bästa sättet?) tittar/analyserar vi svaren på intervjufråga 7 (Berätta hur du lär dig nya moment i matematik bäst.), se bilaga 2.
Procedur
Procedur vid enkätundersökningarna
Enkäterna i åk 2 delades ut av deras ordinarie lärare i ämnet utan att vi var med och gav vidare instruktioner. Vi hade naturligtvis innan pratat med undervisande lärare och gett dem instruktioner och information om enkäten. Enkäterna i åk 6 delades ut med en av oss närvarande.
I åk 8 genomfördes en del av enkäterna av undervisande lärare och en del med en av oss
närvarande.
Procedur vid intervjuerna
För att intervjua eleverna i årskurs 2 var de först tvungna att svara JA i enkäten, om de ville bli intervjuade. Klassläraren gav mig sedan de blanketter där föräldrar godkänt intervjun. Till antalet var det många fler elever som svarat JA än de blanketter med föräldrars underskrift jag fick i min hand.
Vid intervjutillfället med dessa tvåor satt jag med dem en och en i ett litet grupprum på skolan.
De var alla så fantastiskt duktiga på att svara. Det överraskade mig att de var så kloka. Deras ögon lyste av förnöjsamhet och glädje över att gå i skolan.
Urvalet från åk 6 och 8 skulle de förstås också först svara JA på frågan om de kunde tänka sig att bli intervjuade. Jag (Kerstin) valde sedan ut elever bland annat med tanke på hur de svarat i enkäten. Jag inriktade mig i första hand på dem som svarat avvikande och de som tyckte att matematiken var tråkig, svår och/eller tyckte sig inte kunna matematik. Här fanns det många elever med avvikande svar som tackat nej till intervjun, som jag inte kunde intervjua. Oftast var det de elever som var mest positiva till ämnet som svarat ja till att bli intervjuad. Även här blev de flesta eleverna intervjuade enskilt. Vid ett tillfälle kom tre flickor samtidigt. Jag upplevde att eleverna var väldigt öppna och ärliga i sina svar.
Databearbetningsmetoder Enkäter
Vi räknade frekvensen på var och en av frågorna för varje klass och årskurs. Vi antecknade också deras svar på de sista frågorna och gjorde statistik på dem genom att räkna ihop hur många som svarat lika och räknade ut procentsatser. Vi förde därefter in resultaten i diagram, för att få en bättre översikt. Jämförelser gjordes och analyserades.
Djupintervjuer
Vi tittade på elevernas svar, 24 stycken, 8 från varje årskurs, och analyserade dem. Vi tolkade
det som sagts utifrån våra frågeställningar och drog slutsatser. Vi kopplade ihop vår analys med
frågeställningarna vi hade.
Forskningsläget
Kajsa Gustavsson och Kristin Janemar (2007, Uppsala Universitet) har skrivit en uppsats om
”Motivation i matematik. Undersökning av olika faktorers påverkan på elevers motivation i matematik.” De kommer fram till ”att det är viktigt att inte misslyckas för att ha en hög motivation men att hög prestation inte leder till hög motivation.” Detta kan tyckas självklart men samtidigt lite motsägelsefullt. Vi har även funnit i vår undersökning att kopplingen att vara duktig inte automatiskt är kopplat till hög motivation.
Ett sätt att öka motivationen hos våra elever är att kunna förklara varför de skall lära sig matematik. Staffan Stenhag (2010, Uppsala Universitet) säger följande i sin avhandling;
“Argumenten för matematik kan delas upp i de två klasserna direkta och
indirekta. Ett exempel på indirekt argument för matematik är formalbildningsargumentet;
att ämnet skulle kunna ha transfereffekter så att det man lär
sig i matematikstudierna bidrar till att underlätta annat lärande. Efter att ha arbetat tjugofem år som matematiklärare kan jag konstatera att individer som når framgång i matematik också tenderar att nå studieframgång i andra teoretiska ämnen.”
Stenhag visar på i sin avhandling att elever som inte är intresserade av matematikämnet i sig kan ändå har stor nytta av att studera matematik, eftersom det ökar deras förutsättning att klara av andra studier som de har mer intresse för. Ämnet får på detta sätt ett egenvärde frånkopplat intresset.
”Motivation är viktig för provresultaten” säger Hanna Eklöf (Skolverket 2010), forskare vid instutionen för tillämpad utbildningsvetenskap i Umeå. Hon säger att undersökningar visat att elever som uppgett sig välmotiverade och ansträngt sig på provet presterat signifikant bättre än de som uppgett sig vara omotiverade. Naturligtvis kan även andra faktorer påverka prestationen, kunskapen eleven besitter är ju den viktigaste och inte resultatet. Motivationen spelar ändå en viktig roll enligt Hanna. ”Man kanske tolkar och använder resultatet som 100 procent kunskap fast det egentligen är 50 procent kunskap och 50 procent motivation, vilket kan vara olyckligt och få oönskade konsekvenser.”
För bra resultat enligt Sara Bagge (2011) har det varit viktigt med struktur, ordning och reda i klassrummet. Bagge tror att ”klassrumsmöbleringen är mycket betydelsefull för elevernas möjlighet att tillgodogöra sig kunskaper”. ”Bänkar och bord var placerade parvis i rader i riktning mot skrivtavlan”. Sara fann även att lärarna behållit ansvaret och inte förskjutit detta till eleverna.
Provens utformning spelar exempelvis generellt sett roll för hur hög motivationen är i provsituationen. Det konstaterar Hanna Eklöf i artikeln Skill and will: test-taking motivation and assessment quality (Skolverket år 2010).
”Eklöfs utgångspunkt är att om motivation får för stort genomslag vid provsituation riskerar provresultaten att inte främst spegla elevernas kunskaper. Proven mäter då inte vad som var avsett
att mäta. Det innebär i förlängningen att validiteten blir lidande. I synnerhet har det visat sig problematiskt då proven har ringa betydelse för den enskilde eleven, men stor betydelse för de som tolkar och använder resultaten, till exempel beslutsfattare”
Att hitta en exakt tid för en eventuell brytpunkt kan vara vanskligt. Viss förändring har dock uppmärksammats bland annat i en undersökning som gjorts vid Malmö Högskola av två studenter, Kemal Ahmetbegovi och Faris Pilav (2009). De skriver i sin uppsats att elever i åk 4 fortfarande är positiva till ämnet matematik men att intresset dalar under årskurs 5 och 6.
“Attityder skiljs sig åt och förändras i skolår 4 till 6 när det gäller matematik. Där kan vi säga att attityden skiljs åt eftersom vi undersökte tre skolklasser under en termin. Attityder kan förändras genom bland annat att svårighetsgraden i matematik ökar från skolår 4 till 5 till 6.
En ökad svårighetsgrad i matematik kan leda till att fler problemuppgifter dyker upp i de diverse matematikböcker. Svårighetsgraden i de olika problemuppgifterna kan öka vilket leder till att fler elever misslyckas, vilket kan leda till att motivationen sjunker och attityden förändras. Vi är medvetna om att vår undersökning är i en mindre skala i jämförelse med Brandells m.fl. men om vi ändå jämför vårt resultat med Brandells m.fl. (2004) kan vi se ett samband i skolår 5 och 6. I Brandells m.fl. artikel framgår det att elevernas attityder förändras.
Utifrån vår undersökning kan vi allmänt säga att eleverna i skolår 4 har fortfarande
positiv attityd gällande matematik. Därefter skiljs attityden åt genom skolåren. Detta kan bero på olika faktorer som att elever tappar intresse. Utifrån vår undersökning samt litteraturen vi han använt oss utav är orsaken till att flickornas attityder förändras är att de får mindre och mindre uppmärksamhet genom åren än pojkar.
Vårt resultat hade stöd i litteraturen och vi är medvetna om att vi inte har kommit fram till någon nytt, men vi har förstärkt påstående om att elevernas attityder kan förändras och kan skiljas åt gällande matematik genom skolåren och att det finns skillnader mellan pojkars och flickors attityder till matematik. Skillnaden beror inte på flickornas underprestation utan det har visat sig att de har lite lägre självuppfattning.”
Karin Linnanmäki (2002) har skrivit en akademisk avhandling som heter Matematikprestationer och självuppfattning. I den berättar hon om studier som gjorts om samband mellan skolprestationer och elevers självuppfattning och akademisk motivation och prestationer. ”Redan på 1950-talet fann man signifikanta samband mellan låg självuppfattning och svaga prestationer.”
”Chapman m.fl. (1990) konstaterade att självuppfattningen är relativt oberoende av intelligensen, men korrelerar med skolprestationer. Framgång i läsning, skrivning och matematik korrelerar positivt med elevens självbild i skolan (akademisk självuppfattning) men inte med övriga områden för självuppfattning (Marsh m.fl. 1985; Montgomery, 1994). Det har även påtalats att en positiv akademisk självbild är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för framgång i studier (Brookover m.fl., 1981)”.
Linnanmäki klargör även att elevers självförtroende i matematik är den faktor som
känslomässigt påverkar matematikinlärningen och prestationerna mest. Elevers självuppfattning
sjunker med stigande ålder och blir samtidigt mer realistisk. Tyvärr har det visat sig att flickors
självuppfattning är lägre än pojkars. Flickornas prestation är däremot likvärdig pojkarnas, om inte
bättre.
I boken LUST FÖR MATTE Matematikutveckling i praktiken (Björkman och Reistad, 2010) står det att ”Studier visar att learning study speciellt gynnar de elever som har störst svårigheter”.
“Learning study ingår i en satsning som Myndigheten för skolutveckling och numera Skolverket stöder. Nationella konferenser har ägt rum under 2007, 2008, 2009 och nu senast januari 2010.
[2008-08-29] --- Learning study är ett sätt att systematiskt undersöka och utveckla undervisningen i syfte att förbättra elevernas lärande. Nationella och internationella studier visar att speciellt de elever som har störst svårigheter utvecklas i en Learning study. --- En undervisningssituation planeras gemensamt i ett arbetslag där alla deltagare undervisar i samma ämne men i olika elevgrupper. Först undersöks vad eleverna redan kan, sedan bestäms hur undervisningen ska läggas upp. Det som eleverna har svårt med bildar utgångspunkten i en Learning study. --- En av lärarna genomför den planerade lektionen med en elevgrupp och lektionen videofilmas. Därefter genomförs samma lektion men med de ändringar som gruppen har kommit överens om i en ny elevgrupp. Så fortsätter man tills alla lärare i gruppen har genomfört lektionen. --- Learning study har utvecklats av professor emeritus Ference Marton vid Göteborgs universitet med kollegor i Hong Kong i början av 2000-talet.”
Den 7:e december publiceras nationellt och internationellt resultaten av PISA 2009. Sverige deltog som ett av 66 länder. I PISA 2009 är läsförståelse huvudämne, med matematik och naturvetenskap som biämnen. Undersökningen genomfördes under perioden 9 mars - 17 april 2009.
I Sverige deltog i PISA 2009 knappt 4600 elever från 189 skolor. De flesta eleverna gick i grundskolans årskurs 9. Ett fåtal gick i årskurs 8 och i gymnasiet. Dessutom har skolornas rektorer besvarat frågor om t ex lärandemiljö, lärarnas kompetens och engagemang samt elevernas inställning och beteende.
Enligt den jämförelse som gjorts av PISA 2003 och PISA 2009, ser man en försämring av elevernas matematikkunskaper.
”Andelen elever som ej når upp till nivå 2 har i Sverige ökat från 17 till 21 procent samtidigt som andelen elever som presterar på de högsta nivåerna, 5 och 6, sjunkit från 16 till 11 procent.
Nedgången har varit relativt jämnt fördelad så till vida att de relativt lågpresterande som de relativt högpresterande eleverna tappat ungefär lika mycket jämfört med 2003”
I Lennart Grosins bok Kultur-skola-utveckling (1985) står det att läsa i Lennart Sjöbergs artikel att ”Motivation är en nödvändig förutsättning för inlärning.” ”En särskilt viktig och positiv form av motivation är intresse.” Sjöberg skriver i sin sammanfattning att:
”Intresseminskningen från 1:an till 9:an kvarstår som ett olöst problem för forskningen. Vi har visserligen kunnat peka på ett antal faktorer som var för sig är av viss betydelse för intresset men det har inte varit möjligt att förklara hela minskningen. Det är troligt att den till en del beror på faktorer som ligger utanför skolans värld, t ex puberteten och de ökade sociala spänningar som den ofta för med sig.”
Vår tolkning av det Sjöberg skriver är att det inte på ett enkelt sätt går att koppla ihop intresset
för studierna med sk roligare lektioner eller att knyta undervisning till praktisk tillämpning. Inte
ens betygen är tillräckligt lockande för att öka intresse och därmed motivation. Frågan är väl i
detta läge om vi skall acceptera den dalande motivationen eller forska vidare i ämnet.
Sammanfattningsvis tyder ovanstående forskning på att intresset för ämnet och även skolan i
stort sjunker med stigande ålder. Bland annat i Ahmetbegovi och Pilavs uppsats framgår det att
attityden till matematiken förändras under år 4 till år 6. I Linnanmäkis avhandling ser vi också att
intresset har försämrats under de sista decennierna.
Resultat
Enkätresultat (Susanne)
Vår första frågeställning var: Hur är elevers inställning till ämnet matematik? När man tittar på resultatet från min enkätstudie ser jag att ca 40 % av de 356 eleverna som har svarat tycker bra om ämnet matematik. Delar man upp svaret årskursvis får man följande svar: åk 2 60 %, åk 6 46
% och åk 8 18 %, se nedanstående diagram.
Jag tittade även på frågan som gällde hur de tycker det är på matematiklektionerna. Där svarade 34 % av eleverna att de tycker det är roligt på lektionerna. Delar man upp detta årskursvis får man 59 % i åk 2, 27 % i åk 6 och 18 % i åk 8 som tycker det är roligt på lektionerna. Se diagram 1 och 2 nedan.
Diagram 1. Vad tycker du om ämnet matematik?
Av tabellen framgår att andelen elever som svarar ”bra” minskar från åk 2 till åk 8, från 60 till 18 procent. På motsvarande sätt ökar andelen elever som svarat ”inte så bra” och ”dåligt” från ca 5 procent i åk 2 till ca 40 procent i åk 8. Det vill säga en mycket dramatisk försämring.
Diagram 2. Tycker du att det är roligt på matematiklektionerna?
I åk 2 är det 60 procent av eleverna som svarar ”stämmer helt”, men i åk 8 är det knappt 20 procent.
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
å k 2 å k 6 å k 8 T ota l t
bra g a ns ka bra inte s å bra då lig t
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
åk 2 åk 6 åk 8 Totalt
stämmer helt stämmer g anska bra stämmer lite stämmer inte alls
Utifrån ovanstående resultat anser vi att man kan säga att ämnet matematik går från att vara ett ämne som man tycker är roligt i skolan till att vara ett ämne som man tycker är mindre rolig/tråkigt. När exakt detta sker är svårt att säga utifrån min enkätundersökning, då jag endast frågat åk 2, 6 och 8. Det man skulle vilja göra nu är att lämna samma enkät även till åk 3,4 och 7, för att se om det är en dalande kurva eller om det finns en brytpunkt. Dessa resultat leder till att jag vill försöka se vad detta kan bero på och ställde då ett antal följdfrågor.
Den första frågan var: Tycker de elever som anser ämnet matematik vara tråkigt att det går dåligt för dem i ämnet? Jag tittade då på enkätfråga 2 och 4, se bilaga 4 och 5. I nedanstående tabell vill jag visa kopplingen mellan elevernas intresse för ämnet och deras resultat.
Tabell 1. Tabell över hur frågorna Vad tycker du om ämnet matematik? och Hur går det för dig i ämnet matematik? hänger ihop.
Vad tycker du om ämnet matematik?
Bra / Ganska bra (antal elever) Inte så bra / Dåligt (antal elever)
Åk 2 106 6
Åk 6 92 26
Åk 8 83 52
Hur går det för dig i ämnet matematik?
Bra / Ganska bra (Antal)
Inte så bra / Dåligt (Antal)
Bra / Ganska bra (Antal)
Inte så bra / Dåligt (Antal)
Åk 2 105 1 5 1
Åk 6 91 1 23 3
Åk 8 79 4 32 20
Som man kan se i tabell 1 tycker de flesta eleverna att det går bra för dem i ämnet trots att de tycker ämnet är tråkigt. Är detta bara en attityd som man ska ha eller tycker eleverna verkligen att ämnet är tråkigt? Det man också kan se i tabell 1 är att en större del av eleverna i högre åldrar tycker mindre bra om ämnet matematik. Man kan konstatera är att inställningen till ämnet matematik blir mer negativ ju äldre eleverna blir, återigen kan man då ställa sig frågan, vad beror detta på.
I vårt sökande efter ett svar på varför-frågan analyserade vi hur eleverna svarat på frågan om
vad som är roligt på lektionerna och hur det hänger ihop med hur de tycker det går för dem i
ämnet? Vi tittade alltså på enkätfrågorna 4 och 14, se bilaga 4 och 5.
Tabell 2. Tabell över hur frågorna Tycker du att det är roligt på matematiklektionerna? och Hur går det för dig i ämnet matematik? hänger ihop.
Tycker du att det är roligt på matematiklektionerna?
Stämmer helt / Stämmer ganska bra (antal elever)
Stämmer lite / Stämmer inte alls (antal elever)
Åk 2 103 7
Åk 6 81 34
Åk 8 75 56
Hur går det för dig i ämnet
matematik? Bra / Ganska bra
(Antal) Inte så bra /
Dåligt (Antal) Bra / Ganska bra
(Antal) Inte så bra / Dåligt (Antal)
Åk 2 101 2 6 1
Åk 6 79 2 32 2
Åk 8 71 4 39 17
I denna tabell kan vi se att även om eleverna tycker att det inte är så roligt på lektionerna tycker de flesta att det går ganska bra eller bra för dem i ämnet. Även här kan man se att tendensen att tycka sämre om ämnet matematik ökar med stigande ålder, trots att man tycker det går bra i ämnet.
Ytterligare en sak som är intressant att jämföra är: hur ser eleverna på sitt eget kunnande, det vill säga, tycker de att de är duktiga i ämnet och hänger det ihop med hur de tycker att det går för dem? Vi tittar alltså på enkätfråga 4 och 7, se bilaga 4 och 5. Se tabell 3 nedan.
Tabell 3. Tabell över hur frågorna Hur går det för dig i ämnet matematik? och Tycker du att du är duktig i ämnet matematik? hänger ihop.
Hur går det för dig i ämnet
matematik? Bra / Ganska bra (Antal) Inte så bra / Dåligt (Antal)
Åk 2 107 3
Åk 6 111 4
Åk 8 110 21
Tycker du att du är duktig i ämnet matematik?
Stämmer helt / Stämmer ganska bra (antal elever)
Stämmer lite / Stämmer inte alls (antal elever)
Stämmer helt / Stämmer ganska bra (antal elever)
Stämmer lite / Stämmer inte alls (antal elever)
Åk 2 101 6 2 1
Åk 6 98 13 0 4
Åk 8 86 24 3 18
Här kan man igen se en skillnad mellan årskurserna, ett fåtal elever i åk 2 tycker inte de är så
duktiga i ämnet och här kan man också se att av de tre eleverna som inte tycker det går så bra för
dem, tycker två av dem att de är duktiga. Tittar vi på årskurs 8 kan man se att av de 110 elever
som anser att det går bra för dem är det 24 st (ca 22%) som inte tycker att de är duktiga. Vad
beror detta på? Av alla elever i årskurs 8 som tycker det går bra för dem är det drygt 1 av 5 som
trots detta inte tycker de är duktiga i matematik. Beror det på att eleverna i år 8 har dåligt självförtroende eller på att man inte ”får” vara duktig i skolans ämnen? I år 6 är det 111 elever som tycker det går bra för dem, av dessa är det 13 som tycker att de inte är så.
Sammanfattningsvis, enkätresultaten gav följande svar på frågeställningen om ”hur elevers inställning till matematik skiljer sig åt i de olika årskurserna”. I åk 8 är det tydligt fler elever som har lägre intresse och självförtroende för ämnet än i åk 2 och 6.
Med detta går vi över till nästa frågeställning ”Vad uppskattar dagens elever i matematikundervisningen?”
Som framgår av diagrammet kan vi se att i åk 8 tycker ungefär 1/4 att mattespel är roligast. På andra plats kommer mattelekar. Det som de flesta elever tycker sämst om är att räkna i boken, drygt 1/3. I åk 6 fick vi följande 1/4 tycker mattespel är roligast och på andra plats kom räkna i boken. Nästan hälften av eleverna i åk 6 tycker att problemlösningen är tråkigast.
Och i åk 2 tycker 1/3 att mattespel är roligast och 1/4 uppskattar att räkna i boken. Se fler resultat i diagram 3, 4 och 5 nedan.
Diagram 3. Årskurs 2. Vad eleverna tycker år roligt/tråkigt på matematiklektionerna.
Diagram 4. Årskurs 6. Vad eleverna tycker år roligt/tråkigt på matematiklektionerna.
Diagram 5. Årskurs 8. Vad eleverna tycker år roligt/tråkigt på matematiklektionerna.
Med stigande ålder blir det en större andel elever som tycker att det är tråkigt att räkna i boken. Elever som uppskattar laborativa uppgifter är förvånande få. Detta kan eventuellt bero på att eleverna inte mött så mycket av den typen av undervisning. Elever som tycker att problemlösning är tråkigt minskar med stigande ålder. I åk 6 och 8 tycker dryga 10 % att det är roligt.
Vår sista frågeställning var: Hur lär sig eleverna ämnet matematik bäst?
När det gäller denna fråga måste jag säga att resultatet gläder mig som matematiklärare för att
jag fyller en viktig roll i elevernas förståelse. Man kan se att i åk 8 är det 39 % som tycker att de
lär sig bäst när läraren förklarar, i åk 6 är det 47 % och i åk 2 är det 47 % av eleverna som lär sig bäst när läraren förklarar. Se diagram 6 nedan.
Diagram 6. Hur lär du dig matematik bäst?
För att eventuellt få fram en tydligare bild av hur elevernas inställning till ämnet matematik ändras ställde vi följdfrågor till eleverna vid intervjuerna, som t ex Har du alltid tyckt så om ämnet matematik? se bilaga 3. Vi ville också få en tydligare bild över vad eleverna uppskattar i ämnet och då också få en förklaring till varför de tycker just det är roligt. Vi ville också att elever som tyckte att ämnet var tråkigt skulle förklara hur man kan göra det roligare, detta för att se om det finns en möjlighet för oss lärare att anpassa oss till elevernas önskan, eller om eleverna inte heller kan sätta ord på hur ämnet ska kunna bli mer lustfyllt.
Sammanfattningsvis ser jag att eleverna uteslutande lär sig bäst då läraren förklarar. Näst bäst lär eleverna sig matematik genom läroboken. Det eleverna tycker är roligast är mattespel. Tyvärr visar enkätsvaren att intresset för matematiken sjunker med stigande ålder.
För att få mer insikt i hur eleverna resonerar kring enkäten valdes några elever ut för en djupintervju.
Resultat från djupintervjuerna (Kerstin)
Detta är min (Kerstin) sammanställning och tolkning av de djupintervjuer jag gjort med eleverna från åk 2, 6 och 8. Sammanlagt har 24 elever intervjuats, jämt fördelat över årskurserna.
17 flickor och 7 pojkar.
För att få svar på Frågeställning 1 (Hur ser elevernas inställning till matematik ut?) har jag tittat på svaren från frågorna nr 1, 5 och 10 i djupintervjuerna, se bilaga 2, även frågorna nr 3 och 4 i viss mån.
I årskurs 2 är de allra flesta elever mycket positiva till ämnet matematik. De tycker att det är roligt och spännande. Flera hade sett fram emot att äntligen få ha matematik. De inser att det är ett ämne som är viktigt att kunna. Eleverna är övertygade om att matematiken är viktig för dem som vuxna. När de skall handla, växla pengar, betala sina räkningar, om de skall jobba i kassan på affären, som fotbollsspelare - även de behöver matte. För att kunna hjälpa sina barn i framtiden, söka jobb som ekonom, lärare, optiker, eller på hunddagis. Matematik behöver de också ha då de skall räkna ut hastigheter då man kör bil. Matematik behövs då man skall läsa vidare, det finns även matte i andra ämnen. Hela tiden behövs det enligt eleverna i åk 2.
De har mycket bra självförtroende i matematik och tror själva att de kommer att fortsätta tycka om ämnet längre fram i skolgången. Något som skulle kunna göra ämnet tråkigt var enligt några att det skulle bli för svårt och krångligt och därmed tråkigt. Andra elever trodde att om det blev för lätt skulle det bli tråkigt, de var rädda att tröttna på att göra övningar de kunde.
Matematikämnet ligger bland de tre bästa som favoritämnen i skolan. För eleverna i åk 2 var ämnet bild helt i topp.
I årskurs 6 har eleverna en mer ”accepterande” inställning. Matematik är ju som det är, går inte att ändra på. Eleverna är fortfarande till övervägande delen positiva till ämnet. De tycker att det är enkelt, roligt, kul att kunna, känner sig stolta då de klarar av uppgifter. Med få undantag tycker eleverna att de är duktiga på ämnet och de har inte några problem. De lyckas bra på proven, läraren ger beröm och de tycker att det är roligt att lära sig nya saker. Eleverna i åk 6 tycker att det är bra att kunna matematik i vardagen, när det är matteprov, när de skall börja jobba, om de skaffar sig ett företag, när de behöver läsa kartan – skala, handla, sälja, lösa problem, komma in på gymnasiet, om man skall bli ekonom, klara av sin ekonomi och kontrollera att deras kvitton stämmer.
I årskurs 8 är inställningen lite annorlunda. Flera elever som både har bra betyg och har lätt för att lära kan tycka illa om ämnet. När de placerar ämnet matematik på rangordningslistan hamnar det långt ner eller runt 3-5: plats. Några av de ungdomar som är duktiga har ändå aldrig tyckt om ämnet och kommer aldrig att tycka om det pga att intresset för siffror inte finns där.
Vi människor är ju olika och har olika föreställningar om vad som är roligt. De elever som är svagare och måste be om hjälp för varje nytt moment tycker att matematik är tråkigt för att det är för svårt. Det visade sig att alla dessa ändå ligger på ett godkänt betyg. Dessa lite svagare eleverna drogs med av kamraters sätt att uttrycka sig om matten. En utbredd åsikt är att matte är tråkigt och att de inte fattar något! De var överrens om att alla säger usch till matten och det trycker ner och försämrar inställningen till ämnet. Några andra tyckte att det är riktigt roligt med matematik.
Denna positiva åsikt och upplevelse av ämnet sprids inte lika lätt som den motsatta, tyvärr. Några
tyckte att allt var roligt. Möjligtvis var det tråkigt då läraren gick igenom något de redan kunde.
För en elev var det tråkigt ända till åk 6 då hon fick ny bok och ny lärare som gjorde ämnet både lätt och roligt.
Alla eleverna har ändå en förståelse för att ämnet är viktigt och att alla bör kunna vissa baskunskaper. Det är roligt när de lyckas och får bra resultat på prov. De har lätt att ta till sig lösningsmetoder. Vissa har ett brinnande intresse för att klara ut problemställningar. Dessa tycker om att sitta och klura på problem och att ta sig fram i boken och lära sig nya saker. Det visade sig att upprepningar av något eleven redan kunde var ett sätt att döda positiv inställning till matematiken. Brist på utmaningar kunde ta bort en positiv inställning till ämnet. Några elever skulle tycka bättre om ämnet om de fick mer hjälp.
Sammanfattningsvis kan jag påstå att alla eleverna inser vikten av matematik, men att det varierar väldigt hur de tycker om ämnet! Tendensen visar att ju äldre de blir, desto sämre tycker de om det. Detta är samma slutsats vi kan dra från enkätsammanställningen.
För att få svar på Frågeställning 2 (Vad uppskattar dagens elever i matematikundervisningen?) har jag tittat på intervjusvaren från fråga nr 6 av intervjufrågorna. Se bilaga nr 2.
I årskurs 2 uppskattar eleverna att få arbeta med problemlösning och räkna i boken.
Problemlösning ville de flesta jobba med i grupp. Någon elev ville helst sitta för sig själv och tänka i fred. Det var lite större utmaning nu i åk 2 än i åk 1, vilket eleverna uppskattade. Det hade varit lite för lätt i ettan. Mattespel, mattelekar och utematte är populärt hos de flesta elever. Det kan vara ”fyra i rad”, ställa sig rätt på tallinjen efter att ha kastat en tärning, få olika tal fastsatta på ryggen och fråga sig till vilket tal det är.
I årskurs 6 tycker fortfarande hälften att spel och lekar i matematik är roligast. Allt nytt är roligt, tyckte någon. Några andra kunde namnge områden som det roligaste, såsom diagram, bråk och procent, räkna algebra i boken och gruppövningar/diskussioner.
I årskurs 8 upplevde så gott som alla mattelekar, mattespel och tävlingar som roliga matematiklektioner. Några tyckte att det var roligast med kluringar och problemlösning och var inte alls intresserade av lekar och spel, det var för lätt. Uppgifterna löstes både i grupper och enskilt. De elever som tyckte om dessa övningar var alla duktiga i ämnet. Vissa ville bara komma vidare i räkneboken, det var roligast för dem.
Sammanfattningsvis visar svaren att eleverna tycker att mattelekar och mattespel är roligast, vilket stämmer överens med enkätsvaren.
För att få svar på Frågeställning 3 (Hur menar eleverna att de lär sig matematiken på bästa sätt?) har jag bland intervjufrågorna valt ut nr 7. Se bilaga nr 2.
I årskurs 2 tyckte de flesta eleverna att det var bäst när fröken förklarade, någon lärde sig bäst tillsammans med en kompis. Boken var bra då det var dags för repetition.
I årskurs 6 och årskurs 8 har de flesta eleverna svarat att de lär sig bäst då läraren förklarar
framme vid tavlan för hela klassen, i grupp eller enskilt. Den duktige lär sig direkt från bokens
förklaring eller räknar samma sak tills de förstår och någon räknar på och frågar en kamrat om
För att belysa de motsatser jag fått vid djupintervjuerna vill jag här presentera två olika elevsvar från åk 6. K står för Kerstin, E6 står för en elev från åk 6.
Eleven E6A tyckte att ämnet matematik var väldigt svårt.
K: 1 Vad tycker du om matematikämnet?
E6A: Det är viktigt att kunna men tråkigt.
K:a) Beskriv varför du tycker så.
E6A: Det är svårt
K:b) Om tråkigt – Beskriv vad skulle du vilja göra för matematiken skall bli rolig.
E6A: Jag hade speciallärare i åk 3-5. Jag behöver en egen nu också.
K:c) Ge exempel på en rolig matematiklektion.
E6A: Vet inte. Spel.
K:d) Har din inställning alltid varit densamma?
E6A: JA. Kul i ettan och tvåan.
K:e) Om inte – När förändrades din inställning? Förklara vad som hände.
E6A: Blev för svårt i trean.
K:f) Om du skulle kunna gissa om framtiden, tror du att du kommer att tycka lika dant om matematiken som du gör idag?
E6A: Nej, jobbar med mattesaker i framtida yrke.
K:2 Vad heter din bok i matematik?
E6A: Matteborgen + ”lätta”
K:3 Vilket ämne är ditt favoritämne?
E6A: SO, HK
K:4 Vilken placering har matematiken?
E6A: sist
K:5 Tycker du att du är duktig i matematik?
E6A: Nej.
K:a) Ge exempel på vad som får dig att tycka så.
E6A: Förstår ej läxorna
K:b) Har det alltid varit så? Berätta!
E6A: Nej, efter trean.
K:c) Tycker du att du har bra självförtroende i matematik? Förklara!
E6A: Nej, vet ej, det bara blir så
K:d) Kan du få hjälp hemma? Förklara hur och av vem du får hjälp.
E6A: Ja, mamma och syster
K:6 Berätta vad som är roligast i matematiken.
E6A: vet inte
K: a) Ge exempel och förklara hur det går till.
E6A: addera och subtrahera stora tal.
K:7 Berätta hur du lär dig nya moment i matematik bäst.
E6A: När mamma förklarar lite, ibland fröken
K:8 Kan du koncentrera dig under skolarbetet?
E6A: Inte när människor skriker och bråkar K:9 Vågar du fråga läraren då du inte förstår?
E6A: Alltid, (men inte förut)
K:10 a) Ge exempel på när det kan vara bra att kunna matematik.
E6A: designa kläder, jobba med kläder, sömnad, använda måttband K: b) Ge exempel på när det är viktigt att kunna matematik.
E6A: Allt viktigt är matematik
Denna elev upplevde att matematiken blev för svår i årskurs 3. Sedan dess tycker eleven inte om ämnet och anser sig inte förstå. Eleven inser dock att matematik är viktigt.
Eleven E6B tyckte att ämnet matematik var väldigt lätt.
K: 1 Vad tycker du om matematikämnet?
E6B: Mitt favoritämne
K:a) Beskriv varför du tycker så.
E6B: pappas släkt har varit bra
K:d) Har din inställning alltid varit densamma?
E6B: JA
K:f) Om du skulle kunna gissa om framtiden, tror du att du kommer att tycka lika dant om matematiken som du gör idag?
E6B: Ja, det kommer jag nog
K:g) Vad skulle kunna göra att matematiken känns jobbig och tråkig längre fram under din skoltid?
E6B: För lätt
K:2 Vad heter din bok i matematik?
E6B: Matteborgen, Matte Direkt åk 7 K:3 Vilket ämne är ditt favoritämne?
E6B: Matte, SO
K:4 Vilken placering har matematiken?
E6B: 1:a
K:5 Tycker du att du är duktig i matematik?
E6B: JA!
K:a) Ge exempel på vad som får dig att tycka så.
E6B: Långt fram, familjen, släkten vänner säger så.
K:b) Har det alltid varit så? Berätta!
E6B: JA. Från 6-års verksamheten.
K:c) Tycker du att du har bra självförtroende i matematik? Förklara!
E6B: Rätt så bra. Förväntan stor, miss ibland.
K:d) Kan du få hjälp hemma? Förklara hur och av vem du får hjälp.
E6B: Ja, från både mamma och pappa.
K:6 Berätta vad som är roligast i matematiken.
K:a) Ge exempel och förklara hur det går till.
E6B: Siffror.
K:7 Berätta hur du lär dig nya moment i matematik bäst.
E6B: Läsa själv, fråga hemma, läraren, kan oftast det läraren förklarar för alla, då blir det bara tråkigt.
K:8 Kan du koncentrera dig under skolarbetet?
E6B: OK om några sitter utanför, för då blir det lugnt.
K:9 Vågar du fråga läraren då du inte förstår?
E6B: JA.
K:10 a) Ge exempel på när det kan vara bra att kunna matematik.
E6B: De flesta tillfällen. Dela upp lag, köpa, sälja
K: b) Ge exempel på när det är viktigt att kunna matematik.
E6B: storhandla - överslagsräkning, ekonomi.
Här är en elev som har mycket gott självförtroende i matematik och har sedan sexårsåldern
varit medveten om sin goda förmåga. Om denna elev eventuellt ändrar inställning i framtiden
kommer det i så fall att bero på att ämnet blir för lätt, enligt eleven själv.
Diskussion och slutsats
I vårt arbete har vi sammanfattningsvis fått följande svar på våra frågeställningar och till viss del uppfyllt vårt syfte.
Frågeställning 1. Hur ser elevernas inställning till matematiken ut?
Bättre än förväntat. Många fler var positiva till ämnet än vad vi vågade hoppas på. Många fler än vi trodde klarade sig bra. I åk 2 är nästan inga elever negativt inställda till ämnet. I åk 6 är ca 1/5 negativt inställda. I åk 8 är det nästan hälften av eleverna som har en negativ inställning till ämnet. Detta bekräftar det vi anser oss ha sett, det vill säga att elever i lägre åldrar tycker bättre om matematik än de äldre. Ett resultat som stämmer med tidigare forskning, till exempel TIMSS 2007 (Skolverket 2008) och Kemal Ahmetbegovi och Faris Pilav (2009). I åk 8 har betydligt fler elever sämre själförtroende, oavsett hur duktiga de är.
Frågeställning 2. Vad uppskattar dagens elever i matematikundervisningen?
I åk 2 och åk 6 ser vi att det som är mest uppskattat är mattespel och att räkna i boken, se diagram 3 och 4 s 18. I åk 8 uppskattar eleverna mest mattespel och mattelekar, se diagram 5 s 19.
Frågeställning 3. Hur menar eleverna att de lär sig matematiken på bästa sätt?
Resultaten visar helt tydligt i alla tre årskurserna att eleverna anser att de lär sig bäst när läraren förklarar.
Att elever som får bra resultat tycker bättre om ämnet än de som hela tiden misslyckas är rätt självklart. En intressant iakttagelse vi gjort då vi läst Sara Bagges examensarbete (2011, Uppsala Universitet) är att elever som fått mycket goda resultat på nationella prov genom åren har haft en undervisning som innebär gemensamma genomgångar, repetition av kunskaper, sifferträning, utantillinlärning och gemensamma samtal i matematik i klassen och i mindre grupper
Vi har inte kunnat hitta någon direkt brytpunkt då flertalet elever ändrat sin inställning till
matematiken. Det slog åt båda hållen då någon tyckte att i sjuan blev det svårt och därmed tråkigt
medan en annan elev upplevt det tvärtom tack vare ny lärare och ny bok. Att göra
undervisningen varierad och rolig kan skapa positiv attityd till ämnet, men att lära sig på bästa
sättet är enligt eleverna då läraren visar hur det skall gå till. Det är inte självklart att lust och
rolighet automatiskt ger god inlärning. Vi har blivit positivt överraskade då vi insett att det ändå
är till största delen elever som är positiva till ämnet matematik. De elever som tycker att ämnet är
tråkigt kan ändå vara duktiga och klara sig bra betygsmässigt. Alla elever har en övertygelse om
att ämnet matematik är viktigt och användbart i livet. De svaga måste få adekvat hjälp i rätt tid
(resursfråga?) De starka behöver nya utmaningar och slippa upprepningar. Vi har fått mer insikt i
vad som gör matematiken intressant och rolig för eleven. T ex problemlösning i grupp och
Någon tydlig brytpunkt när elever ändrar sin inställning till matematiken har vi inte funnit.
Brytpunkten kanske finns i någon annan årskurs. Brytpunkten kanske är helt individuell och beror på diametrala orsaker. En elev kan ha försämrat sin motivation för matematiken p g a att matematiken har blivit för lätt och därmed tråkig. Eleven saknar utmaning och upplever bara upprepningar och inget nytt. En annan elev kan ha fått försämrad motivation för matematiken på grund av att det plötsligt blivit för svårt och tycker därför att det blivit tråkigt. Det kan mycket väl finnas en brytpunkt då elevernas inställning till ämnet ändras. Den kan finnas i åk 4, 5 eller 7. För att eventuellt hitta den behöver vi göra ytterligare studier i dessa årskurser. Tidigare forskning har antytt att elever i årskurs 4-5 tappar intresset för ämnet. Det är även möjligt att det inte finns någon tydlig generell brytpunkt, utan att intresset avtar succesivt med stigande ålder, en
”personlig brytpunkt” har skett. Som vi läste i Sjöbergs artikel kan orsaken till intresseminskningen för matematiken, från åk 2 till åk 8, vara utanför skolans värld.
Det vi skulle tycka var intressant att göra är att följa en grupp elever under flera år för att se vad som gör att intresset sjunker och om möjligt få en tydligare förklaring till vad det beror på att ämnet inte är roligt när man blir äldre. Beror det på att ämnet i sig är upprepande, dvs vi gör samma saker i alla årskurser med lite nytt varje gång, eller beror det på att eleverna ”upptäcker”
att det är okej att tycka att matematik är svårt och tråkigt? Intressantare ändå är att undersöka varför elever som inte tycker att ämnet är särskilt roligt trots detta presterar bra och får goda betyg. Hur vill de formulera orsakerna till sina goda resultat? Skulle vi få fler elever som tycker om ämnet matematik om vi lät eleverna välja nivå på vad de ska lära sig, dvs alla elever läser inte lika mycket matematik redan på grundskolan? Detta är att sticka ut hakan, men alla våra elever kommer inte att bli ingenjörer och varför ska då dessa elever tvingas lära sig saker, bland annat matematiken, som de aldrig kommer att förstå varför de ska lära sig? Vi tror att eleverna skulle vara mer motiverade till ämnet om de också kunde förstå varför de ska lära sig matematiken.
Staffan Stenhag har i sin avhandling citerat tysken Herder (1744 – 1803) som uttryckte saken:
”Är kniven en gång slipad, kan man skära allehanda ting därmed” (citerad i Sandström, 1995).
Dessa kloka ord kan vara en hjälp för att få elever mer motiverade till ämnet matematik i synnerhet och skolarbete i stort.
Våra resultat stämmer överens med den tidigare forskningen, bl a TIMSS (2007) och PISA (2006), om elevers bristande motivation till ämnet och elevers sjunkande intresse. Örnstedt (2006) påstår i sin uppsats att det krävs förebilder som individen kan identifiera sig med, något som saknas idag, för att matematiken skall få en högre samhällelig status.
I vårt arbete med uppsatsen har vi blivit påminda om hur nära kopplat elevernas motivation är
med hur lustfyllt eleverna upplever ämnet. Vi får stöd i LGR11 och GY11 att öka
matematiklektionernas variation och göra matematiken mer målstyrd. Vi hoppas att även detta
kan få fler elever att bibehålla sitt intresse. I våra resultat ser vi tydligt att eleverna anser att de lär
sig bäst när läraren förklarar, detta har vi även funnit i Sara Bagges uppsats om lärares arbetssätt
(2011 Uppsala Universitet). Enligt Bagge har eleverna visat goda resultat då:
“I matematikundervisningen tycker jag att jag med denna undersökning har funnit att det är viktigt att eleverna ges möjlighet till en god struktur. Under matematiklektionerna är god arbetsro i klassrummet en avgörande faktor för att eleverna ska ha möjlighet att tillgodogöra sig kunskapen Jag anser också att det är avgörande för elevernas kunskapsinhämtning att läraren har gemensamma genomgångar med sina elever. Eleverna måste vidare tränas mycket på bland annat tabellträning, uppställning och problemlösning.”
