Klosterplanen i Nådendal Berthelson, Bertil
Fornvännen 1940(35), s. 187-194 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1940_187 Ingår i: samla.raa.se
KLOSTERPLANEN I NÅDENDAL
AV
B E R T I L B E R T H E L S O N
På herredagen i Södertälje 1438 beslöt man, att den påbörjade dominikaneranläggningen i Reso socken nära Abo skulle överföras till birgittinerna och vigas »gudhi til hedher, junc- fru marie, sancto johanni baptiste, som syndcrlighin Rikesins patron aer, s a n d e Anne 00 sancto Birgitte». Den ursprungliga anläggningen fullföljdes emellertid icke och först efter ett par för- flyttningar påbörjades det definitiva bygget i Nådendal.1
Tack vare de livliga lörbindelsorna med Vadstena och de upprepade överflyttningarna av klosterpersonal därifrån hade man vid bygg- nadsarbetena i Nådendal tillgång till sakkunnigt folk, som förut sysslat med uppförandet av ett birgittinerkloster och som kunde garantera, att allt det väsentliga utfördes i överensstämmelse med ordensstiftarinnans intentioner.
Nådendals klosterbyggnader ha utförligt skildrats av Reinhold Hansen, som redan på 1870-talet utgrävde omfattande delar av do under jord bevarade resterna av konventshusen. Hausens undersök- ningar publicerades 1922, varvid även gavs en redogörelse för den alltjämt bevarade klosterkyrkan.2 Av särskilt värde är den av Hansen upprättade, detaljerade planen över hela klosterområdet, vilken här återgives (fig. 2 och 3).
Avsikten med dessa rader är icke att söka upptaga hela frågan orn Nådendalsklostrets gestaltning till behandling. Jag önskar endast fästa uppmärksamheten på vissa drag i klosterplanen, som tydligt ådagalägga sambandet med och beroendet av moderanläggningen i Vadstena. Kyrkan lämnas här helt åsido. Det räcker med att an- tyda, att den — vid sidan om sitt samband med finsk och upp- svensk landskyrkotradition — äger eller en gång ägt nästan alla de
1 Angåonde klostrets förhistoria och tillkomst se K. G. L e i n b c r g.
De finska klostrens historia, Helsingfors 1890.
' R. H a u s e n, Nådendals kyrka och klosterruiner, Helsingfors 1922.
188 B E R T I L B E R T H E L S O N 100 M
Fig. 1.
Utdrag ur J. P, Kocks plan 1822 över Vadstena kloster. Planen överensstäm- mer visserligen icke i detalj med senare undersökningsresultat men lämnar be- sked om huvuddragen i klostcrbebyggelseu med nunnornas gård norr om kyrkan (byggnaden T tillhör dock icke klostertiden), skiljcmuren väster om korgavcln (där talehuset m. m. legat i direkt anslutning till skiljemuren) samt munkarnas anläggning sydväst om kyrkan. Ifråga om bebyggelsen väster om kyrkan hän-
visas f. ö. till kartan fig. 156 i Fornvännen 1928.
Parts of ,1. }•". Kock's plan of Vadstena convent, 1822. The plan cerlainly does nol agree in detail with the result ot låter investigations, but it affords information about the main leatures of the convent buildings with the mins' enclosurc to the north ol the church (building T is not from the convent period, however), the dividing wall west of the choir gable (where the parlatory, etc. was in direct connection with the dividing wall) and the monk's quarters to the south-west of the church. As regards the buildings to the west of the church, reference should be made to lhe plan, fig. 156 in Kornvännen 1928.
typiskt birgittinska särdrag och anordningar, vilka utformats i Vadstena.3
Enligt den birgittinska normalplanen anslutas minnekonventets byggnader till kyrkans norra sida, under det att munkarnas anlägg- ning är koncentrerad till sydsidan. Gränsen mellan dessa båda huvudavdelningar inom dubbelklostret markeras alltså genom kyrkan
1 Se härom förf:s uppsats Till frågan om birgittinerkyrkornas inred- ning (i Tidskrift för konstvetenskap 1929).
K I. O S T E R P L A N E N I N Å D E N D A L 189 själv men också genom en kraftig skiljemur, vilken delar upp om- rådet utanför korgaveln i två delar, den ena tillhörande s y s t r a r n a , den a n d r a b r ö d e r n a . 1 V a d s t e n a ä r dessutom det s. k. »talehuset»
a n o r d n a t i direkt a n s l u t n i n g till denna skiljemur.4
E n blick på H a u s e n s plan över klosterområdet i Nådendal visar, att n u n n e k o n v e n t e t s b y g g n a d e r konsekvent förlagts n o r r om k y r k a n , u n d e r det att m u n k a r n a s bebyggelse med u t g å n g s p u n k t från trak- ten sydväst om k y r k a n förskjutits kraftigt mot väster och n o r r . Uppenbarligen h a v a t e r r ä n g f ö r h å l l a n d e n a spelat in vid dispositio- nen av byggnadsområdet. F ö r n u n n e k o n v e n t e t s del h a r detta be- tytt, att man n ö d g a t s l å t a den från k y r k a n u t g å e n d e h u v u d l ä n g a n böja av mot nordväst. Och m u n k a r n a h a föredragit att placera sina bostäder uppe på kullens mitt i st. f. att förlägga dem l ä n g r e ner ut- med strandlinjen. P å detta s ä t t h a r m a n också erhållit ett fritt, mur- o m g ä r d a t område för ekonomiändamål på v ä s t r a delen av kloster- udden.5
Medan nunnekonventet i V a d s t e n a disponerade över en huvud- a n l ä g g n i n g bestående av b y g g n a d e r n a på tre sidor om en gård, v a r s fjärde sida b e g r ä n s a d e s av k y r k a n , fanns i Nådendal endast en egentlig h u v u d l ä n g a , som åtminstone till s t ö r r e delen haft två vå- n i n g a r . F r å n den övre våningen h a r liksom i V a d s t e n a en port fört in till s y s t r a l ä k t a r e n inne i k y r k a n . De på planen med A och B betecknade u t r y m m e n a ha, av H a u s e n s redogörelse att döma, varit försedda med t u n n o r eller »vindor» i den n o r d s y d l i g a tegelvägg, som delat u p p varje u t r y m m e i t v å rum, v a r a v de båda ö s t r a v a r i t för- b u n d n a med yttervärlden, medan de a n d r a varit tillgängliga inifrån klostret. Tydligen h a r h ä r legat n u n n o r n a s s. k. »världsport», som i V a d s t e n a hade sin plats på m o t s v a r a n d e ställe i den östra bygg- n a d s l ä n g a n . Rummet C k a n möjligen ha varit en motsvarighet till n å g o n av de a n l ä g g n i n g a r , s j u k h u s m. m., som ingått i ö s t r a vad- s t e n a l ä n g a n . H a u s e n s plan lycks i varje fall visa, att detta rum
* Beträffande klostret i Vadstena se bl. a. förf:s uppsats Ur Vadstena klosters byggnadshistoria (i Fornvännen 1928). En kortfattad redogörelse för birgittinernas byggnadsskick har förf. lämnat bl. a. i publikationen Birgittaklostret vid Tallinn 1436—1936, Pirita 1936.
5 Vid angivande av väderstreck bortses av praktiska skäl från den avvikelse från kyrkans normala öst-västliga orientering, vilken framgår av norrstreeket på Hausens plan.
190 B E R T I L B E H T II E L S O N
Vig. 2. Hausens plan över klosteromrädet i Nådendal.
1 lansen's plan of the convent area at Nådendal.
K L O S T E R P L A N E N I N Å D E N D A L 191
haft förbindelse med yttervärlden. Porten I, som säkerligen varit överbyggd, har tydligen möjliggjort transporter in till klosterområ- det. Utrymmet D, som torde beteckna huvudlängans egentliga änd- punkt, har endast stått i förbindelse med klostrets inre, och bör — trots sina relativt små dimensioner — ha kunnat vara kapitelsal, arbetsstuga el. dyl. I denna huvudlängas övre våning har — liksom i den norra vadstenalängans övervåning — systrarnas dormitorium varit inrett. Möjligen har där också kunnat beredas plats för vissa av de föreskrivna större lokaler, som uppenbarligen icke inrymts i bottenvåningen.
Utanför huvudlängan har funnits en förbindelseled av utpräglad korsgångskaraktär. Den synes ha varit uppförd i två våningar och Hausen anger tre fönsteröppningar mot den muromgivna gården i väster, nunnornas »gräsgård», den direkta motsvarigheten till gårds- planen norr om kyrkan i Vadstena. Ifrågavarande gång, L på planen, viker vid huvudlängans slut av i västlig riktning och löper söder om en med K betecknad självständig byggnad, som säkerligen kan antagas ha utgjort nunnornas refektorium (konventstuga). Härpå tyder särskilt närheten till köks- och andra ekonomiutrymmen, som utan tvivel återfinnas under beteckningarna E, F, G och H och som från gången L kunnat nås via ekonomigården M. I vissa av Hausen citerade räkenskaper från restaiireringsarbeten vid klostret 1577—
1581 talas bl. a. om »Bryggehwsett», som troligen kan identifieras med byggnaden N.
Vad den muromgivna gården norr om kyrkan beträffar bör det observeras, att Hausen markerat murpartierna närmast intill kyrkan såsom otydliga. Det kan ifrågasättas, huruvida inte i själva verket här — liksom i Vadstena — funnits en med kyrkan parallell mur.
Eftersom »nådens och ärones port», genom vilken den nyinvigda systern fördes in i klostret, i Nådendal befann sig i uordskeppets västligaste trave, är det rimligt att tänka sig en förbindelse utmed kyrkan fram till nunnornas huviidlänga.
1 Nådendal tycks man inte ha haft någon motsvarighet till den ganska hopgyttrade bebyggelsen väster om koret i Vadstena. Men från munkarnas byggnader utgår dock en alldeles tydlig skiljemur mellan do båda konventsområdena. Den sträcker sig fram till en byggnad i hörnet mellan kyrkans kor och nordskepp, vilken säker- ligen är identisk med det. i räkenskaperna från 1500-talet omnämnda,
192 B E R T I L B E R T II E I. S O N
Fig. 3. Utdrag ur planen fig. 2. På planen har inlagts cn alternativt tänkbar, sydlig begränsningsmur vid nunnornas gärd. De mörkt skrafferade inurpartierna inom och omedelbart söder om brödrakoret i kyrkans västra del härröra från
senare förändringar.
Parts of the plau fig. 2. In lhe plan has been inserted a conceivable alternative wall.
dividing off the mins' quarlers. The parts of lhe wall hatched within and immediateiy south of the monks* cholr in the western part of the church originates from låter changes.
K L O S T E R P L A N E N I N Å D E N D A L 1 9 3
på nunnesidan belägna »Schrifte- och berättarehuss, ther the vtij för- tijden haffue gått till sacramentt». På kormuren, vars lägre partier utvändigt äro ommurade, kan man invändigt iakttaga spåren av en dörr till denna tillbyggnad. Däremot finnas ingenstädes några antyd- ningar till vadstenakyrkans biktnischer. Härmed är tillbyggnadens karaktär väsentligen klarlagd. Men då man på planen ser, att skilje- minen mellan de båda konventen uppenbarligen med avsikt dragits upp så långt mot norr, att en ingång i nämnda tillbyggnads västra mur kunnat föra in från brödernas domäner, och då man vidare konstaterar, att spår efter något »talehus» icke kan återfinnas utan- för korgaveln, blir man frestad att antaga, att »skrifte- och berättar- huset» tjänstgjort även som parlatorium för systrar och bröder.
Söder om kyrkans kor finns en utbyggnad, som har sin motsva- righet i Vadstena och som i båda fallen består av en gång från koret utmed sydskeppets västgavel samt väster därom ett ungefär kvadra- tiskt rum. 1500-talsräkenskaperna nämna bland byggnader på
»Munckesidan» bl. a, »Sackerstiigett» och »Kyrckie Y\'åkenhusett>, som uppenbarligen båda kunna återfinnas inom här ifrågavarande parti. Det gångartade vapenhuset hade förbindelse med såväl kor som sydskepp. Intressant är att konstatera, att från detta vapenhus lett en gång söderut, vilken Hausen visserligen endast otydligt kunde iakttaga men som dock med säkerhet stått i direkt förbindelse med den på planen med X betecknade gången till munkarnas byggnads- komplex. Precis på samma sätt var kommunikationen mellan kyrka och munkkloster ordnad i Vadstena! Möjligt, för att inte säga sannolikt, är att denna gång liksom i Vadstena varit uppförd i två våningar. I varje fall har den icke haft förbindelse med munkarnas huvudlänga i markplanct men säkerligen med brödernas dormito- rium, som bör ha varit inrymt i våningen ovanför den på planen an- givna jordvåningen. Att definiera de olika lokaliteterna i huvud- längans jordvåning ställer sig svårt och lär icke heller vara erfor- derligt för en allmän uppfattning av anläggningens typ. Det må dock nämnas att 1500-lalsräkenskaperna omnämna »långa gången t iii konventstugan», varmed helt visst avses planens med Y betecknade gång. Huruvida konventstugan (refektoriet) varit belägen i mark- våningen, vilken väl liksom i Vadstena delvis haft karaktär av en relativt låg jordvåning, är ovisst, men den kan ha gränsat till utrym- met T, som med sina rester av en spis eller annan eldstad synes ha
13 — Fornvännen (MO.
194 B E H T I L B E Ii T II E L S O N
v a r i t kök. Man bör dock icke förbise möjligheten av att j o r d v å n i n g e n h u v u d s a k l i g e n i n r y m t okonomilokaler.
Ett p a r detaljer må ytterligare o m n ä m n a s . T o t a l p l a n e n över klos- terområdet visar, att en vid tiden för H a u s e n s g r ä v n i n g a r till allra största delen spolierad clatisurinur bör ha löpt r u n t o m k r i n g kloster- udden relativt n ä r a strandlinjen. Det ä r sannolikt, att de g å n g a r , som befunnit sig i a n s l u t n i n g till rummen P och U, förbundit d e s s a med ö p p n i n g a r i d e n n a yttre klostermur. Rummet U h a r stått i kon- takt med det s t ö r r e rummet V, som haft en h ä r d i ena hörnet.
Detta självständiga b y g g n a d s p a r t i k a n med s a n n o l i k h e t identifieras som h ä r b ä r g e eller g ä s t s t u g a . V a d åter a n g å r de b å d a lokaliteter, som betecknas med P , k o n s t a t e r a r man, att de åtskilts genom en tegelvägg, som e r i n r a r om a n o r d n i n g a r n a i n u n n o r n a s världsport n o r r om k y r k a n och om talelmset i Vadstena. Man ä r frestad att antaga, att denna plats utgjort b r ö d e r n a s »världsport».
F ö r e g å e n d e schematiska u n d e r s ö k n i n g av klosterplanen i Nåden- dal h a r tydligt visat den principiella s a m h ö r i g h e t e n mellan moder- och dotterkloster även i s å d a n a hänseenden, d ä r olikheterna vid ett första påseende t y c k a s v a r a s t ö r r e än överensstämmelserna. Det ä r författarens förhoppning att inom kort i fylligare form k u n n a be- h a n d l a det material, som h ä r i största korthet g r a n s k a t s u r syn- punkter, som givetvis måste ha varit H a u s e n till s t ö r r e delen främ- mande, n ä r h a n på 1870-talet gjorde sin n o g g r a n n a g r ä v n i n g s u n d e r - s ö k n i n g i Nådendal.
S U M M A R Y
B E R T I L B E R T H E L S O N : Rhin of lhe convent a t N å d e n d a l . The remains of the cntirely razed convent buildings at Nådendal were examined in the 1870's by K. Hausen, who published his investigations ol both the church and the convent buildings in 1922. A doser study of Hausen's plan (figs. 2 and 3) shows an obvious agreement in general lay-out between Vadstena and the daughter foundation, even though inter alia the natural conditions made certain divergencies necessary.
The enelosed eloistcr north of tho church of the Vadstena nuns becomes at Nådendal a row of buildings running from north to south, and a single building running east to west, probably the refectory. To the north of the church choir lies a building which was presumably the nuns' confessional house and at the same time the probably included the >parlatory> prescribed in tho rules of the order of the convent. From this part of the building a dividing wall between tho two convents led to tho main buildings of the monks, which, in comparison with Vadstena, were plaeed relativcly far towards the west and north.
