Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
Ekonomin körd i botten
Den zimbabwiska regeringen har försökt hålla skenet uppe:
De största svårigheterna är nu överspelade och landet kommer att
överleva den internationella utfrysningen – och klara sig utan både Bush och Blair och alla de andra kritiker som avfärdas som imperialister!
Siffrorna talar dock ett annat språk. Bland de problem som rimligtvis borde ge den zimbabwiske statschefen sömnsvårigheter återfinns faktum som att ekonomin krympt med mer än en tredjedel på fem år och att hela 78 procent av befolkningen lever under fattigdomsstrecket. Inflationen är tresiffrig och arbetslösheten har stigit till över 70 procent.
Zimbabwes kris är nu så djup att landet till och med riskerar att bli
uteslutet ur den internationella valutaorganisationen IMF. För att hänga sig kvar måste man amortera skulder på 290 miljoner dollar till IMF innan den 9 september.
Det är pengar som den zimbabwiska reservbanken inte har, och därför har president Mugabe ansökt om ett lån på en miljard dollar från
bundsförvanten Kina. Den kinesiska regeringen avslog, men erbjöd som plåster på såren ett investeringspaket bestående av bland annat 60 bussar, livsmedelsimport och en doktorshatt till Mugabe.
Robert Mugabe har, efter Europas och USA:s avståndstagande, satsat hårt på den politik som han kallar ”Go East” och som lett till starkare relationer med länder som Kina, Malaysia och Iran. Att Kina nu avböjer att bistå Zimbabwe är givetvis ett hårt bakslag för den här politiken.
Händelsen har fått stor uppmärksamhet i media i Södra Afrika och beskrivits i målande ordalag; ”Mugabe kryper på knä” och ”Mugabe får svälja den beska medicinen”, är exempel på två tidningsrubriker.
Sydafrikalån
Bakom kulisserna pågick dock diskussioner med den sydafrikanska
regeringen, som har anklagats för att i tysthet ha beviljat grannlandet ett lån på 500 miljoner dollar. Aziz Pahad, vice utrikesminister, har bekräftat lånet, men tillstår att ärendet först måste godkännas av parlamentet.
Frågan är kontroversiell och en opinonsundersökning visar att hela 84 procent av den sydafrikanska allmänheten menar att det är omoraliskt att
”gå i borgen” för president Mugabe. En av de mest uttalade kritikerna mot lånet är president Thabo Mbekis bror, Moeletsi Mbeki.
– Det är bortkastade pengar. Det går inte att rädda en ekonomi som redan kapsejsat, säger han som också menar att Zimbabwe måste förändras från
grunden innan man kan återuppbygga landets ekonomi.
Enligt den sydafrikanska tidningen Sunday Times har president Mbeki kopplat lånet till en rad villkor, inklusive antagandet av en ny grundlag som kan accepteras av oppositionspartiet MDC. Vidare ska Sydafrika ha krävt ett upphävande av de lagar som begränsar yttrandefriheten, införsel av rättvisa vallagar som håller internationell standard, ett trovärdigt
ekonomiskt program och åtgärder som minskar de mest förödande konsekvenserna av landreformen.
Brist på garantier
Aziz Pahad vill inte i detalj offentliggöra de krav som ställts på Zimbabwe och i linje med Sydafrikas tysta diplomati föredrar han att kalla dem
”uppmaningar” istället för ”villkor”. Det är just bristen på garantier som upprör både den politiska oppositionen och allmänheten. Medan några oroar sig för att lånet aldrig kommer att betalas igen räds andra att
president Mugabe ska använda medlen för att förstärka förtrycket mot sitt folk.
– Det här initiativet kommer inte att lösa krisen. Ibland är Sydafrika naivt och tror att det går att reformera en diktator genom att stryka honom medhårs, kommenterar oppositionspartiet MDC:s generalsekreterare Welshman Ncube.
Från den zimbabwiska regeringssidan har man emellertid uttryckt farhågor om att Sydafrika nu sällar sig till de västmakter ”som utnyttjar sin
ekonomiska muskel för att tvinga andra ledare att följa deras order”. På Heroes´ Day i augusti förkastade också president Mugabe de
sydafrikanska påtryckningarna för en dialog med MDC med att “de borde veta bättre”. Även MDC har motsatt sig försöken att få de båda parterna till förhandlingsbordet.
Sydafrikas vilja att hjälpa Mugabe ur krisen tillskrivs framförallt två skäl, stabiliteten i regionen och det växande antalet ekonomiska flyktingar.
Redan nu har tre miljoner zimbabwier lämnat landet och minst hälften av dessa lever idag i Sydafrika.
Om regeringen Mugabe lyckas amortera minst 100 miljoner dollar till IMF före förfallodagen i september kommer Zimbabwe att kunna kvalificera sig för nya lån, förutsatt att de följer IMF:s allmänna föreskrifter om en fri marknadsekonomi.
Annika Forsberg Langa, Johannesburg
