Enheten för företagsekonomi
Civilekonomprogrammet med inriktning mot Service Management Examensarbete i företagsekonomi, 30 hp, VT 2021
Handledare: Sofia Isberg
DET PYR I
PANDEMIBRASAN
En kvalitativ studie om ledarens agerande under covid-19
Andreas Stockinger, Mikael Forsberg
Sammanfattning
Kriser är närvarande fenomen vilka drabbar verksamheter i olika utsträckning och på olika nivåer inom organisationen. Coronapandemin som gjorde sig tillkänna i början av 2020 har onekligen bidragit med sin turbulenta tillvaro, vilket gjort vardagen annorlunda för många. Det har kommit att drabba tjänstesektorn hårt, och framför allt mindre aktörer vilka gått på knäna, men även frodats. Ledaren har stått inför en enorm utmaning att hantera den turbulenta krissituation Covid-19 bidraget med, i hopp om att inte låta ens verksamhet ta fördärvande stor skada. Det har påvisats att ledare spelar en central roll i det krishanteringsarbete som organisationer tvingas anamma i samband med krisen. Det handlar om att säkerställa en organisations fortlevnad genom att ledaren underlättar hanteringen utifrån olika tillvägagångssätt som bevisats vara betydelsefulla för deras återhämtning. Studien har identifierat ett forskningsgap i ledarens roll och vilken betydelse den har för den återhämtningsfas som uppstår i samband med en kris.
Författarna formulerade därmed följande forskningsfråga:
Hur kan ledare för SME:s inom tjänstesektorn arbeta för att underlätta den återhämtningsfas som uppstår i samband med Covid-19?
Studien är ämnad att identifiera vilka utmaningar, drivkrafter och möjligheter som kan vara av betydelse för ledningen i hanteringen som sker i samband med en kris. Författarna har dessutom kunnat bidra med teoretiska och praktiska bidrag genom att identifiera studiens syfte. Detta har skett genom en kvalitativ empiriinsamling via semistrukturerade intervjuer. Respondenterna i studien har baserats på förutsättningarna för studien men även via diverse satta kriterier som författarna ansett väsentliga för att kunna besvara forskningsfrågan. Den insamlade empirin transkriberades och genomgick en tematisk analys för att identifiera relevanta teman som sedan analyserades i relation till tidigare teorier. Därefter sammanställs studiens resultat i en modell vilket indikerar att forskningsfrågan och syftet besvarats.
Nyckelord: Crisis Management, Recovery phase, Covid-19
Förord
Vi vill inleda med att visa vår uppskattning till vår mycket kloka och kunniga handledare Sofia Isberg, som agerat en stöttande pelare när tvetydigheter gjort sig tillkänna under denna process. Sofia har visat på ett enormt engagemang gedigen kunskap, vilket bidragit till att detta arbete fått uppleva sin första soluppgång. Tack för det, Sofia.
Vi vill även rikta ett stort tack till respondenterna som tagit sig tid och energi för att medverka i denna studie. Era upplevelser, tankar och erfarenheter som ni delat med er av, har gjort så att detta examensarbete gått att slutföra.
Slutligen vill vi uppmärksamma den seminariegrupp som bidragit med nyanserade åsikter och feedback vilket har underlättat för oss att ta oss vidare.
Umeå 2021-05-20
Andreas Stockinger Mikael Forsberg
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning 1
1.1 Problembakgrund 1
1.1.1. Krishantering 2
1.1.2. Återhämtningsfasen 3
1.1.3. SME 4
1.1.4 Ledaren 5
1.2 Sektor 5
1.3 Forskningsgap 5
1.4 Forskningsfråga 6
1.5 Syfte 6
2. Teoretiska utgångspunkter 7
2.1 Ämnesval och förförståelse 7
2.2 Forskningsparadigm 7
2.2.1 Filosofiska antaganden 8
2.3 Forskningsansats 11
2.4 Forskningsstrategi 12
2.5 Litteratursökning 13
2.6 Källkritik 14
3. Teoretisk referensram 16
3.1 Krishantering 16
3.1.1 Krishanteringens ramverk 16
3.1.2 Krishanteringens fem faser 17
3.2 Återhämtningsfasen 19
3.3 Strategisk planering 20
3.4 Krishantering och strategisk planering i samspel 21
3.4.1 Ledarskap 22
3.4.2 Organisationskultur 23
3.4.3 Medvetenhet om situationen 23
3.4.4 Beslutsfattande 24
3.5 Strategisk ledning 25
3.6 Sammanfattning av teoretisk referensram 26
4. Praktisk metod 27
4.1 Val av undersökning 27
4.1.1 Strukturerade intervjuer 28
4.1.2 Ostrukturerade intervjuer 28
4.1.3 Semistrukturerade intervjuer 29
4.2 Förutsättningar för urvalet 29
4.3 Urval 30
4.3.1 Val av respondenter 31
4.4 Intervjuguide 33
4.5 Utförande av intervjuer 35
4.5.1 Inspelning av intervjuer 35
4.6 Hantering av insamlade data 36
4.6.1 Transkribering 36
4.6.2 Analysmetod 36
4.7 Forskningsetik 40
4.7.1 Skada för deltagande 41
4.7.2 Brist på samtycke 42
4.7.3 Integritetskränkning 42
4.7.4 Bedrägeri 43
5. Empiri 44
5.1 Hanteringen av Covid-19 44
5.2 Ledarskap 44
5.3 Organisationskultur 48
5.4 Beslutsfattande 51
5.5 Planering och förberedelse 53
5.6 Återhämtning 54
6. Analys och diskussion 57
6.1 Omfattande ovisshet 57
6.2 Tydlig kommunikation 58
6.3 Att klara sig 59
6.4 Engagemang 61
7. Slutsats 65
7.1 Besvarande av forskningsfråga och syfte 65
7.1.1 Beslutsfattande utifrån krisens ovisshet 66
7.1.2 Medarbetarengagemang 67
7.1.3 Kommunikation och förmågan att förmedla ett problem 68
7.2 Teoretiskt bidrag 69
7.3 Praktiska rekommendationer 70
7.4 Samhälleliga implikationer 71
7.5 Studiens begränsningar 72
7.6 Rekommendationer för framtida forskning 73
7.7 Sanningskriterier 73
7.7.1 Trovärdighet 73
7.7.2 Äkthet 74
Referenslista: 76
Appendix: 82
1. SME Definition 82
2. Intervjuguide 83
3. Introduktionsbrev 85
Figurer
Figur 1. Ett kontinuum mellan paradigmen 8
Figur 2. Ämnesområde och sökord 14
Figur 3. The Five Phases of Crisis Management 18
Figur 4. Krishanteringens samspel 26
Figur 5. Hur ledare för SME:s verksamma inom tjänstesektorn kan arbeta i samband med en kris för
att underlätta återhämtningsfasen. 70
Tabeller
Tabell 1. Förutsättningar för urvalet 30
Tabell 2. Urvalskriterier 32
Tabell 3. Respondenter 33
Tabell 4. Initiala teman 38
Tabell 5. Huvud- och underteman 39
Tabell 6. Analysens Teman 40
Tabell 7. Slutsatser i korthet 66
[Sida medvetet lämnad tom]
1
1. INLEDNING
Följande kapitel kommer att introducera läsaren till det bakomliggande problemet. Det kommer att presenteras både praktiska och teoretiska fundament till varför författarna valt att belysa det valda ämnet. Detta följs av en argumentation baserat på tidigare forskning till varför författarna anser att där finns ett forskningsgap. Det mynnar ut i en frågeställning som ämnas att besvaras genom arbetet. Därefter presenteras studiens syfte.
1.1 Problembakgrund
Coronapandemin är en extremt allvarlig situation, framför allt för småföretagare (Fokus, 2020). Rädslan för att bli smittad minskar kundbesöken, vilket är den primära inkomstkällan för majoriteten av företagarna i fråga. Den 31 december 2019 rapporterades det första fallet av Covid-19 i Wuhan, Kina. Detta har nu spridits till mer än 210 länder (Debata et al., 2020, s. 1). Song och Zhou (2020, s. 4) konstaterar att denna pandemi fick en redan ostadig marknad att kollapsa vilket bidrog till en påtryckning på den globala ekonomin och där alla stora ekonomier började se en omfattande avtagande globalisering. Vilket innebar att den internationella handeln avtog, produktiviteten minskade och råvaruhandeln blev alltmer instabil. I spåren av Covid-19 rubbades tjänstesektorn där aktörer såg en omfattande nedgång i sysselsättning (TV4 Nyheterna, 2021). Skatteverket publicerade en rapport vilken konstaterade tjänstesektorn som en av de värst drabbade branscherna i sviterna av Covid-19. Där påvisas framför allt faktorer om en avtagande omsättning, sysselsättning och ökad skuldsättning i Sverige (Skatteverket, 2021).
Kriser och katastrofala händelser har historiskt sett haft kostsamma utfall för både företag och samhälle. Terroristattacken mot World Trade Center 2001 resulterade i att den amerikanska ekonomin rörde sig närmare en ekonomisk recession, då rese- och turistsektorn drabbades hårt (Goodrich, 2002, s. 578). Finanskrisen som kom till i USA efter en manipulerad lånemarknad skapade en global ekonomisk recession 2008 (Eichengreen & Pak, 2012, s. 1). SARS-utbrottet 2003 bidrog med en smärre recession till följd av osäkerheter (Noy & Shields, 2019, s. 1). Svininfluensan 2009 var med och bidrog till ekonomiska osäkerheter (Craighead et al., 2020, s. 839). Katastrofala händelser kan vara bidragande till att företag tvingas avveckla sin verksamhet om de inte vidtar några åtgärder (Drummond, 2004; Pearson and Claire, 1998 refererad i Hong et al., 2012, s. 536). Det har påvisats att större organisationer oftast har en etablerad beredskap mot kriser och katastrofer till skillnad från mindre aktörer (Johansen et al., 2012, s. 276), och där mindre företag drabbas hårdast och kan tvingas bli illikvida (Pal et al., 2014, s. 410).
Enligt Cazdyn (2007, s. 1) kan katastrofer definieras olika. En kris kan betraktas som synonymt med definitionen katastrof, då en kris oftast är konsekvensen av en katastrof (Shaluf et al., 2003, s. 31). Det huvudsakliga är att en katastrof uppstår när tillvaron förändras från den hållbara konfigurationen mot en tillvaro som präglas av osäkerheter.
Inom ramen för ekonomi betyder det att det fundamentala rubbas och skapar störningar i ekonomins kretslopp, exempelvis då distributionskedjor bryts, investeringar minskar och arbetslösheten ökar (Cazdyn, 2007, s. 1). Aljumani och Emeagwali (2017, s. 50) belyser att det geografiska avståndet har krympt som följd av utvecklingen inom de teknologiska
2
och kommunikativa områdena, vilka har en bidragande faktor till att distributionskedjan blivit mer ömtålig. Ett avbrott i kedjan kan i sin tur skapa en rubbning i den byteshandel som finns etablerad mellan företag och dess kunder (Sheffi, 2015, s. 27), vilket enligt Rice och Caniato (2003, refererad i Blackhurst et al., 2005, s. 4068) kan leda till ett kostsamt ekonomiskt bakslag. Altay och Green (2006, s. 475) beskriver katastrofer som komplexa problem som testar hela nationers förmåga att på ett effektivt sätt hantera kriser kopplat till både infrastruktur och befolkning, där viktiga parametrar att ta i beaktning är både materiella- och mänskliga förluster, samt möjligheten till en snabb återhämtning.
Eftersom katastrofers inverkan ofta är unika och slumpmässiga, kräver det en lösning som är kostnadseffektiv, dynamisk och framtagen i realtid (Altay & Green, 2006, s. 475).
Författarna av denna studie har identifierat att krishantering är något som kan anses centralt när en kris inträffar och drabbar ett företag. Det anses centralt eftersom hanteringen av krisen underlättar den oundvikliga process som företag tvingas genomgå, vilket gör den till en vital del för alla kriser oavsett omfång.
1.1.1. KRISHANTERING
Det huvudsakliga ändamålet med krishantering är att företaget, när en händelse inträffar, har en strategisk plan att följa med avsikten att minimera eventuella förluster. Syftet är att skydda såväl anställda och kunder, som företagets tillgångar (Saleh, 2016, s. 11). En krishanteringsprocess beskrivs, enligt Hong et al. (2012, s. 540) som en process bestående av fyra olika faser. Modellens inledande upptäckningsfas fungerar som en varningssignal där krisindikatorer kan urskiljas. Genom att tidigt kunna hantera indikatorer som upptäcks möjliggör för företag att avsätta nödvändiga resurser som i sin tur underlättar hantering av en kris. Nästkommande fas beskriver händelsefasen, där den aktuella krisen inträffar och den faktiska skadan realiseras och de avsatta resurserna sätts i bruk för att minimera negativa effekter. Hong et al. (2012, s. 540), benämner den tredje fasen som återhämtningsfasen, där metoder etableras för att, så snabbt som möjligt, återgå till en hållbar konfiguration med hållbara arbetsförhållande. Vidare följer en uppföljningsfas där företagen utvärderar krishanteringsaktiviteter i förhållande till den kris som skett (Hong et al., 2012, s. 540). En anledning till att använda sig av en strategisk plan för krishantering, är att företaget ska minimera risken för förluster, samt öka möjligheten för att kunna säkerställa att återhämtningsfasen blir så snabb och effektiv som möjligt (Oloruntoba et al., 2018, s. 544).
Roux-Dufort (2007, s. 106) beskriver forskningen kring krishantering som otillräcklig och där begränsad teori genererats vilket skapat en vag definition av konceptet krishantering. Författaren beskriver dessutom forskningen som ensidig då den tidigare forskningen har baserats på fallstudier gällande katastrofer inom industrisektorn. Enligt Oloruntoba et al. 2018, s. 564) kan en kris ursprung härledas till naturliga fenomen som är svåra att styra över, dock menar författarna på att effekten av en kris kan mildras genom rätt beredskap och leda till en adekvat återhämtningsprocess. Tidigare studier visar på att forskning om processen för återhämtning alltid kommer vara aktuellt. En studie av Stevenson et al. (2018, s. 537) påvisar att metoder och primärdata kopplat till kriser ständigt förändras vilket gör att varje återhämtningsprocess anses som unik, vilket visar på återhämtningens singularitet. Författarna belyser att ju mer forskning som etableras, desto lättare kommer det unika i varje enskild återhämtningsprocess efter en katastrof kunna förklaras (Stevenson et al., 2018, s. 538). Med grund till detta gör författarna av denna studie ett antagande om att tidigare forskning varit begränsad mot industrisektorn
3
vilket indikerar på att forskning inom andra områden saknas. Författarna har utifrån det Stevenson et al. påvisat valt att titta närmare på hur det går att förbereda sig för den återhämtningsfas som kommer att uppstå i samband Covid-19.
1.1.2. ÅTERHÄMTNINGSFASEN
Brada et al. (2021, s. 1) talar om återhämtning utifrån finanskrisen 2008 och Covid-19 pandemin som någonting av en process som kommer ta tid. Baserat på hur europeiska industriföretag återhämtade sig under finanskrisen 2008 spår författarna en liknande återhämtningsfas i sviterna av Covid-19. I resultatet från deras studie poängterar författarna att sysselsättningsgraden inte återgått, och heller inte lär återgå, till den nivå som var innan pandemin inom en period på två år efter dess början. Korrelationen mellan sysselsättning och en långsam återhämtning uppmärksammades i minst 31 av 199 undersökta Centraleuropeiska regioner. Författarna i den här studien gör därför ett antagande att återhämtningsfasen är oundviklig om verksamheten överlever en kris, och är ett långsamt åtagande som berörda parter i en kris måste bearbeta med en förhoppning att komma ur starkare.
Återhämtningsfasen kan vara vital för en organisation då den hjälper sätta upp ramar för hur ett företag ska kunna bygga upp det som en gång förstörts (Baroudi & Rapp, 2014, Koria, 2008; refererad i Oloruntoba et al., 2018, s. 543). Enligt Altay och Green (2006, s.
480) handlar återhämtningsfasen om processen som sker efter den direkta inverkan som kommer från en kris. Målet med återhämtningsfasen är att återigen nå stabilitet och en känsla av normalitet i den sammansättning som finns i företaget. Vidare argumenterar Oloruntoba et al. (2018, s. 553) för vanliga aktiviteter att använda sig av i en återhämtningsfas. De består av immateriella aktiviteter där ledningen är i fokus. Ur ett managementperspektiv handlar det om att för ledaren visa sig stark och enad med sin stab för att erhålla legitimitet. En annan viktig aspekt för återhämtningsfasen är ledningens förmåga att lära sig av tidigare katastrofer för att kunna använda den erfarenheten i krishanteringsprocessen för att således ta fram en gemensam motståndskraft för framtida kriser (Oloruntoba et al., 2018, s. 553). Oloruntoba et al. (2018, s. 564) benämner att återhämtningsfasen ofta skiljer sig från mer omedelbara åtgärder. Återhämtningen efter en kris blir lätt förbisedd då det är en långdragen process och att den sällan nämns i litteraturen eftersom den anses vara mindre intressant att rapportera om.
Enligt Benczes och Szent‐Iványi (2017, s. 134) drivs återhämtning av investeringar och konsumtion, vilket främjar en minskad arbetslöshet. Författarna poängterar även vikten av fler jobb och tillväxt som något vitalt för Europas ekonomiska återhämtning 2016, då till följd av finanskrisen 2008 (Benczes & Szent‐Iványi, 2017, s. 146). Mayr och Lixl (2019, s. 78) talar för vikten av SME:s och hur de representerar en viktig beståndsdel i det ekonomiska systemet, men att de samtidigt präglas av högre finansiell volatilitet än större företag, mycket till följd av deras storlek. De har helt enkelt inte lika mycket resurser att ta av vilket gör att en finansiell kris kan vara väldigt kostsamt för en verksamhets existens. Dock kan en kris försätta SME:s i en situation som främjar företagets utveckling genom att omvärdera och återmontera resurser för att möta framtida marknadskrav. Av den anledningen gör författarna av denna studie ett antagande att återhämtningsfasen är av stor vikt för alla SME:s eftersom de befinner sig i en extra utsatt situation.
4
Författarna belyser vikten av återhämtningsfasen hos SME:s som ett forskningsgap baserat på Nikolić et al. (2018, s. 1) argument om att det finns en del forskning om lyckade SME:s, men att det samtidigt finns en avsaknad av studier på SME:s som misslyckats och därefter återhämtat sig. Författarna gör därför ytterligare ett antagande att det finns ett samband och ett forskningsgap mellan kriser, återhämtning och SME:s, vilket samtidigt talar för studiens relevans i sviterna av Covid-19.
1.1.3. SME
Möjligheterna för SME:s1 att överleva finansiella kriser är klart limiterade (Mikusova, 2011, s. 45). Vidare argumenterar Mikusova (2011, s. 48) i en studie för vad som kännetecknar ett SME:s som förberett sig inför en eventuell kris. Företaget är ofta verksamt inom industrisektorn, samt att de bör ha varit aktiva i minst fem år. Även Roux- Duforts studie visade på att tidigare forskning gällande krishantering gjorts inom industrisektorn vilket har bidragit med en vag definition av konceptet krishantering.
Därför gör författarna av denna studie ett antagande baserat på Mikusovas och Roux- Duforts studier, att den forskning som gjorts är begränsad till industrisektorn, vilket indikerar på att forskningen kan anses som ensidig och därför inte berör tjänstesektorn.
Hong et al. (2012, s. 536) anser att forskning inom krishantering hos SME:s har blivit negligerad till följd av att den typen av studier ofta sker på större företag. SME:s är viktiga i både utvecklade och utvecklingsländer på en global skala eftersom de skapar välstånd (Ghobadian och Gellear, 1996; Herbene, 2010, refererad i Hong et al., 2012. s. 537).
Enligt Mayr och Lixl (2019, s. 78) har SME:s en vital del i alla ekonomiska system, men att de ofta erhåller väldigt lite uppmärksamhet på bekostnad av ett intresse för större organisationer. En finansiell kris behöver inte leda till SME:s undergång (Mayr & Lixl 2019, s. 78), och kan med rätt ledning, strategi och eventuell rekonstruktion, undgå en konkurs (Mayr & Lixl 2019, ss. 83–84). Författarna menar att populära aktiviteter som företag använder sig av vid nedskärningar, så som att avyttra tillgångar eller att minska personalstyrkan, kan ge efterfrågat resultat. Däremot har det visat sig tydligt i studier att aktiviteterna bör användas i plural, samt att aktiviteterna tillämpas i samband med ett företags nya strategi (Mayr & Lixl 2019, s. 85). Det räcker alltså inte att förlita på sig på en enskild lösning när SME:s befinner sig i en kris, det krävs en helhetslösning med strategier för att undvika konkurs och erkänna återhämtningsfasen. Som tidigare konstaterats kan avbrott i distributionskedjan bli kostsamma då leverantören inte har möjlighet att bemöta det som efterfrågas av kunden. Hong et al. (2012, s. 549) argumenterar för SME:s kritiska betydelse i distributionskedjan och konkluderar att den framtagna modellen för krishantering kan kräva en djupare analys i kontexten av SME:
s. De menar på att modellen kan användas som ett fundament vid vidare forskning men kan kräva en förfining om den ska kunna anses applicerbar i en mer specifik kontext.
1 Small and medium enterprises (SME:s) har olika ramar att förhålla sig beroende på vilken företagskategori de befinner sig i. För att kunna befinna sig inom den kategorin SME är det essentiellt att företaget har färre än 250 anställda samt att de omsätter mindre än €50 miljoner årligen (Appendix 1).
SME:s är en viktig del i vårt finansiella system då de representerar drygt 85% av alla nya jobb i europa.
Nio av tio företag går att definiera som SME:s och 2013 stod dessa för 88,8 miljoner arbetstillfällen inom EU (European Commission, 2020, s. 3). SME:s är ofta mindre företag med begränsade finansiella- och humana resurser.
5
1.1.4 LEDAREN
Jaques (2012, s. 371) identifierade i sin studie att ledaren är den väsentliga pusselbiten i krishanteringsarbetet. Enligt Lacerda (2019, s. 185) är ledarens uppgift att förhindra en organisations negativa påverkan från en kris. Ledarens ageranden avgör hur effektivt företaget hanterar krisen och ledarens ageranden sker inom olika områden. Det är därför viktigt att fokusera på ledarskapet för att förbereda ledare för uppkomsten av nya kriser (Lacerda, 2019, s. 194). Ledarskapet formas oftast beroende på vilka förutsättningar som krisen medför, Schoenberg (2005, s. 3) diskuterar ledarskapet i förhållande till krisers singularitet vilket beskriver ledarskapets betydelse då ledaren sitter i förarsätet för organisationens hantering. Författaren diskuterar bland annat ledarens betydelse i att motivera och engagera företagets interna och externa intressenter till att dra mot uppsatta mål där tillit och kommunikation är centralt. Därför gör författarna av denna studie ett antagande att även ledare för SME:s besitter en betydelsefull roll då de utgör den väsentliga pusselbiten i återhämtningsfasen då ledaren sitter i förarsätet, och påverkar vilken riktning organisationen styr åt i samband med en kris. Likt det Oloruntuba tagit fram ligger det i ledarens ansvar att engagera sig åt immateriella aktiviteter för att underlätta hanteringen av en kris och dess återhämtningsfas.
1.2 Sektor
Eftersom den tidigare forskningen, övergripande har kopplats till just industri där en redan etablerad krishantering existerar och där aktiviteter anpassats mot just industri, väljer författarna av denna studie att titta närmare på tjänsteverksamheter med motiveringen att forskningsgapet återfinns där. Detta kan även stärkas av att det under pandemin har rapporterats om att tjänstesektorn är den hårdast drabbade sektorn, vilket således stärker författarnas incitament att titta närmare på den. På grund av krisers singularitet såg författarna ingen anledning att göra en avgränsning för att studera branschspecifika grenar då många av tjänstesektorns organisationer möts av liknande påverkan till följd av Covid-19, men har fortfarande möjligheten att påverka sin situation.
Författarna är medvetna om att restriktionerna kan ha olika påverkan beroende på branschspecifik gren, men anser samtidigt att det inte har en direkt inverkan på deras möjligheter att påverka sin organisations förutsättningar, eftersom det bottnar i ledarens subjektiva ageranden och drivkrafter. Därför anser författarna att ledare inom tjänstesektorn är relevant att studera oavsett branschgren i hopp om att öka förståelsen för tjänstesektorn varför författarna inte anser att en avgränsning inte blir aktuell.
1.3 Forskningsgap
För att sammanställa det som presenterats kan det således konstateras att det finns tidigare forskning om krishantering men att den, enligt Roux-Dufort (2007, s. 106), och i kontexten av SME:s (Hong et al., 2012, s. 549), kan konstateras som bristfällig. Det påstående som Altay och Green (2006, s. 475) presenterar om krisers singularitet, gentemot vad Stevenson et al. (2018, s. 537) konstaterar, resulterar i att fortsatt forskning gällande återhämtningsprocessen alltid kan anses som relevant i krissituationer. Hong et al. (2012, s. 549) argumenterar för den kritiska betydelsen SME:s har i distributionskedjan och Blackhurst et al. (2005, s. 4068) lyfter problematiken att avbrott i distributionskedjan kan skapa negativa ekonomiska konsekvenser. Roux-Dufort (2007,
6
s. 106) anser att avsaknaden av ett tydligt ramverk kring krishantering bidrar till en legitimitet som blir något förbisedd i den forskning som görs, vilket ökar risken för att fenomen som studeras i slutändan kan uppfattas felaktiga. Denna studie kommer ha sin ansats baserat på tidigare forskningsresultat och identifierade forskningsgap. Av den anledningen anser författarna att ledarskapet och återhämtningsfasen är högst relevant att studera på grund av, vilket innebär att de i kontexten SME:s genomgående kommer ha en central roll. SME:s och tjänsteverksamheter har med stor sannolikhet haft det problematiskt under coronapandemin varför författarna av denna studie gör antagandet att SME:s inom tjänstesektorn har påverkats av Covid-19.
Tidigare studier visar på att återhämtningsfasen är en vital del i krishanteringsprocessen där företag ska bygga upp det som en gång raserats. Författarna gör således ett antagande att hanteringen av krishanteringens inledande faser också är vitala för att således underlätta återhämtningsfasen. Det har också visat sig i tidigare studier där organisationens förmåga att allokera resurser är avgörande för krishanteringen. Eftersom ledarskapet är centralt för organisationers hantering av en kris, blir ledarens agerande vitalt för samtliga faser. Det framgår tydligt i tidigare forskning att immateriella aktiviteter så som, ledarens förmåga att motivera och engagera organisationers intressenter att dra mot gemensamma mål, som centralt då tillit och kommunikation är i fokus. Till följd av krisers singularitet görs ett antagande att ledares arbete skiljer sig åt mellan kriser vilket tar sin form på olika ställen, vilket sedermera gör att ledares ageranden kan komma att se olika ut i krishanteringens olika faser baserat på var ledaren befinner sig i krisen.
1.4 Forskningsfråga
Baserat på ovan nämnd problembakgrund och forskningsgap kan författarna sammanställa att forskningsfrågan kommer behandlas utifrån de presenterade områdena.
Hur kan ledare för SME:s inom tjänstesektorn arbeta för att underlätta den återhämtningsfas som uppstår i samband med Covid-19?
1.5 Syfte
Studiens syfte ämnar beskriva varför vi har valt att studera ovan nämnd forskningsfråga.
Syftet presenterar således vilket motiv författarna av denna studie har med denna avhandling.
Studien ämnar bidra med teoretiska och praktiska insikter genom att identifiera vilka utmaningar, drivkrafter och möjligheter som kan vara betydande för ledningen i hanteringen som sker i samband med en kris.
7
2. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Nedan kommer författarna att presentera vilket forskningsparadigm denna studie kommer anta, detta grundas i filosofiska antaganden som avhandlas var för sig med argumentation kopplat till studiens ändamål. Därefter presenteras vilken forskningsansats och forskningsstrategi som studien kommer att anta och avlsutas med hur författarna identifierat och förhåller sig till valda källor.
2.1 Ämnesval och förförståelse
Alvesson och Sandberg (2021, s. 2) beskriver att ny kunskap framställs aldrig från tomma intet utan att förförståelse bidrar till att utveckla ny kunskap. De diskuterar vidare vikten av att mobilisera den förkunskap som forskaren besitter för att utveckla ny kunskap.
Författarna av denna studie är båda studenter vid Umeå universitet där de läser Civilekonomprogrammet med inriktning mot Service och Management. Utbildningen har bidragit med insikter inom främst ledarskap och verksamhetsstyrning, där intresset hos båda skribenterna vuxit angående huruvida verksamheter genom strategisk styrning kan genomgå olika motgångar. De har dessutom bildat uppfattningen att ledare kräver ett dynamiskt förhållningssätt som kan anpassas beroende på situation. Under utbildningens fjärde och sista år valde författarna att fördjupa sina kunskaper inom olika inriktningar.
Forsberg har under sitt fjärde år fördjupat sig inom området finans där riskhantering var ett av huvudmomenten. Där belystes vikten av att hålla en adekvat marknads-, organisations- och kreditriskhantering med större banker i fokus. Detta bidrog till ett intresse av att undersöka hur organisationer förbereder sig för det oväntade. Stockinger valde att under sitt fjärde år fördjupa sig inom ledarskap, där ett av kursens delmoment var upplagt på så vis att där fanns en möjlighet till att arbeta tillsammans med ett aktivt företag. Arbetet gav författaren en insikt i hur det är att driva en verksamhet i sviterna av en kris, vilket också gav en möjlighet till att djupgående belysa faktorer som potentiellt påverkar en organisations utfall och resultat. Då kurserna för både Forsberg och Stockinger är avklarade i närtid med den tydliga kopplingen till återhämtning, planering och ledning, kändes valet av ämne som en självklarhet. Förförståelsen i den här studien har gett författarna en möjlighet att med ett kritiskt öga kunna bearbeta informationen som samlats in på ett fördjupat plan, vilket inte hade varit möjligt i samma utsträckning om förståelsen inte funnits. Det medförde att författarna kunde sortera och plocka ut den informationen som ansågs mest relevant för den här studien vad kommer till frågeställning och syfte, vilket underlättade författarnas förmåga att framställa ny information.
2.2 Forskningsparadigm
Det filosofiska ramverk som forskningen består av definieras under forskningsparadigm och formar hur studier ska genomföras (Collis & Hussey, 2014, s. 43). Det handlar om olika antaganden om hur saker fungerar och paradigmet betraktas som forskarens sätt att se och uppfatta omvärlden (Park et al., 2020, s. 690). Författarna liknar det som en uppsättning linser, beroende på vilken färg linserna har, ändras synen och uppfattningen mot omvärlden, och på samma sätt färgas det som undersöks beroende på linsen. Collis och Hussey (2014, s. 43) förklarar att det finns två forskningsparadigm, ett som
8
härstammar från naturvetenskaplig forskning och en från den samhällsvetenskapliga forskningen. Det naturvetenskapliga forskningsparadigmet benämns som positivism (Collis & Hussey, 2014, s. 43), och det samhällsvetenskapliga är känt under interpretivism (Collis & Hussey, 2014, s. 44). Vilket paradigm forskaren väljer att förhålla sig till avgörs dels från ämnesområde, dels utifrån vilka antaganden författaren har (Collis & Hussey, 2014, s. 50).
Denna studie har inte sitt huvudsakliga fokus i att beskriva hur kausala samband sker inom naturvetenskapen där forskaren ämnar beskriva fysiska, kemiska, biologiska, geovetenskapliga, astronomiska eller medicinska samspel. Båda definitionerna av ett forskningsparadigm kan vara av intresse då det kan vara komplicerat att slå fast att det ena är bättre än det andra. Författarna av denna studie har som syfte att identifiera vad som är betydelsefullt för ledningen vid hanteringen av en krissituation. Vilket nämns i inledningen är kriser ständigt föränderliga situationer, vilket indikerar att hanteringen och strategier kan komma att se ser annorlunda till krissituationen, det vill säga att krishantering inte går att betrakta som universal i förhållande till en kris. Varför det anses mer anpassat ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv beror främst på den tolkning som författarna av denna studie kommer behöva göra för att besvara forskningsfrågan som baseras på hur. Därför kommer författarnas syn i denna studie grundas på en uppsättning antaganden eller linser som definierar vad författarna tillåter att inkluderas i studien samt vad författarna anser passa studiens kontext
2.2.1 FILOSOFISKA ANTAGANDEN
Innan forskare kan avgöra vilket ramverk som kommer prägla ens studie måste de överväga vilka filosofiska antaganden som bäst beskriver forskarens synsätt (Collis &
Hussey, 2014, s. 46). Coates (2020, s. 1) beskriver dessa antaganden som forskningens grundpelare och argumenterar vidare att det är viktigt för forskare att redogöra för vilka antaganden som forskaren kan identifiera sig vid (Coates, 2020, s. 16). Samtliga antaganden kan appliceras på ett kontinuum som baserat på vilka ställningstaganden forskaren tar under respektive antagande och styr forskaren mot det ena eller andra ramverket (Collis & Hussey, 2014, s. 45).
Figur 1. Ett kontinuum mellan paradigmen Källa: Collis och Hussey (2014, s. 45)
Baserat på kommande antaganden kommer författarna av studien kunna identifiera sig vid ett ramverk som bäst beskriver deras uppfattningar om vad de anser som korrekt.
Ontologi
Bryman och Bell (2011, s. 20) beskriver ontologin som läran om vad som kan betraktas som verklighet. Antingen betraktas verkligheten som objektiv, att verkligheten är skild från sociala varelser, eller så uppfattas verkligheten som subjektiv där verkligheten är byggd utifrån ageranden och uppfattningar av dess sociala aktörer. Höijer (2008, s. 276) beskriver ontologin som att antingen betraktas verkligheten som strikt och ordningsam eller kaotisk och odefinierad. Enligt Collis och Hussey (2014, s. 47) innebär ontologin
9
hur forskaren väljer att betrakta den värld vi lever i. Författarna skriver att en positivistisk ontologiskt antagande innebär att den sociala konstellationen är objektiv och forskaren är skild från den, vilket innebär att där finns enbart en social konstellation. De fortsätter att beskriva interpretivismens ontologiska antagande som subjektivt konstruerad, vilket betyder att där existerar ett flertal verkligheter som är unika i sin konstellation och skapade utifrån subjektiva uppfattningar från dess sociala aktörer (Collis & Hussey, 2014, s. 47).
Författarna av denna studie anser att den verklighet de befinner sig i konstrueras av subjektiva uppfattningar om omvärlden, vilket innebär att författarna uppfattar verkligheten som en uppsättning av fler än en social konstellation. Detta innebär att både respondenterna och organisationerna som förs under lupp kommer vara beroende av sin omgivning och formas därefter. Det är viktigt att betrakta dessa sociala konstruktioner med respekt för att bekräfta det faktum att det finns olika åsikter att ta del av i den subjektiva värdegrunden. Vidare kommer den insamlade datan att tolkas vilket bidrar till att författarna kommer tillåta samtliga involverades subjektiva antaganden om verkligheten att påverka studien. Detta innebär att positivismens ontologiska synsätt kan uteslutas. Författarnas uppfattning om en interpretivistisk verklighetssyn är att föredra då en effektiv återhämtning kan skilja sig beroende av vilken typ av kris som hanteras, vilket gör krissituationen subjektiv. Detta leder till att ledaren kommer agera annorlunda beroende på vilken kris som de möts utav vilket även stärker det interpretivistiska synsättet om att verkligheten byggs på ageranden, det vill säga inom denna studie hur ledaren och ledningen agerar i utsatta situationer.
Epistemologi
Epistemologin beskrivs, enligt Collis och Hussey (2014, s. 47), som vad anses vara tillförlitlig kunskap och hur forskaren bör förhålla sig till det som studeras. Det finns en polariserad syn mellan positivismen och interpretivismen om vad som kan anses vara giltig kunskap. Under ett positivistiskt synsätt anser forskaren att tillförlitlig kunskap kommer från data som kan mätas och observeras. Vidare ställs det krav att som forskare inte låta ens subjektiva värderingar och åsikter färga det som studeras. Det motsatta gäller för den interpretivistiska synen av epistemologi där forskaren tillåts minska avståndet mellan sig själv och det som studeras. Detta medför att forskaren accepterar ett partiskt involverande (Collis & Hussey, 2014, s. 47). Saunders et al., (2019, s. 134) diskuterar vidare att det är upp till forskaren att definiera vad som anses som tillförlitlig kunskap kopplat till ens studie.
Författarna i denna studie anser att det positivistiska synsättet inom epistemologi är alldeles för strikt och är av uppfattningen om att tillförlitlig kunskap inte enbart kan fastslås genom att objektivt mäta och observera. Inom denna studie kommer författarna att förhålla sig till ett interpretivistiskt synsätt då de anser att kunskapens giltighet kommer från subjektiva uppfattningar, det vill säga att värderingar och verkligheten betraktas olika. Det innebär att agerande från en ledare i samband med en krissituation kan komma att se annorlunda ut beroende på vilken subjektiv uppfattning som görs angående krisens omfång och påverkan. Därför stärks författarnas uppfattning om epistemologi genom att studera ledarens agerande under coronapandemin. Eftersom en ledare kan agera på ett sätt säkerställer inte att andra ledare agerar likadant, därför anser författarna av denna studie att det ligger i deras intresse att ta reda på hur olika ledare
10
agerar i samband med en kris. Detta för att skapa sig en uppfattning om vilka aspekter som kan vara betydelsefulla i hanteringen av en kris samtidigt som det kan bidra med insikter i hur ledningen kan förhålla sig till föränderliga situationer. Skribenterna av denna studie befinner sig i samma kontext av det som studeras, det vill säga Covid-19- pandemin vilket bidrar till ett partiskt involverande. Detta anser författarna kommer bidra med en rättvis uppfattning om situationen som respondenterna befinner sig i trots att de befinner sig i sin subjektiva verklighet.
Axiologi
Axiologin inom forskningen avhandlar huruvida en forskare ska involvera värderingar (Collis & Hussey, 2014, s. 48). Detta innebär att under ett positivistiskt synsätt betraktar forskaren det som studeras som objekt i stället för subjekt. Positivister är intresserade av att studera korrelationen mellan olika objekt och att dessa existerar under samma villkor oberoende om de studeras eller ej. Den interpretivistiska synen på axiologi är att oavsett kommer det som studeras alltid påverkas av forskarens värderingar, detta beror på att forskaren måste ta ställning till hur de uppfattar och tolkar relevant data (Collis & Hussey, 2014, s. 48). Saunders et al., (2019, s. 134) lyfter att forskaren måste ta ställning till dels huruvida ens egna värderingar kommer färgas i studien men även att forskaren bör beakta ståndpunkter hos de som studeras. Författarna belyser även att de val som forskaren gör under processen påverkas av värderingar, val av ämne, filosofi och datainsamlingsmetod är exempel på val som påverkas av vad vi värdesätter.
I denna studie anser författarna att det interpretivistiska synsättet om axiologi är bäst lämpat i förhållande till vad författarna har för uppfattning om vilket ställningstagande de har mot det som studeras. Vidare anser författarna att det är vitalt för en studie att tillåta subjekten vara delaktiga där deras värderingar prioriteras för att ge en rättvis bild av de inblandades uppfattningar om den krissituation som studeras. I och med detta anser skribenterna att det positivistiska synsättet om axiologi ej är att föredra då detta försummar deras värderingar.
Författarna anser att värderingar kan anspela på hur hanteringen av krissituationer utspelar sig. Framför allt kan organisationskultur etablerad på arbetsplatsen se olika ut beroende på ledning och ledare, vilket kan komma att påverka organisationens ageranden.
Därmed stärker det författarnas förhållande till axiologi eftersom de vill beakta en rättvis bild av verkligheten, det vill säga organisationskulturen och om den har någon påverkan på krishanteringen. Vidare anser författarna att ståndpunkter spelar en central roll i den verklighet som uppfattas, ståndpunkter som både kan påverka hur respondenter har agerat i vissa situationer, och hur skribenterna ställt sig till den situation som utspelats.
Författarna är medvetna om att det i subjektiva värderingar finns utrymme för alternativa tolkningar, men belyser att det inte kommer ha någon inverkan på studien till följd av deras medvetenhet. Det innebär även att vid insamlingen av data avser författarna lägga stor vikt på både transkribering och tolkning för att bevara det subjektiva värdet.
11
Retoriskt antagande
Det retoriska antagandet innebär enligt Collis och Hussey (2014, s. 48) hur forskaren väljer att uttrycka sig. Under det positivistiska synsättet väljer forskaren att tala om sig själv i tredje person samtidigt som de uttrycker sig mer formellt. Den interpretivistiska synen på retoriken är inte lika strikt utan där beaktas vilket kunskapsområde som studien sker inom. Är studien inom ett område som rekommenderar forskarens inblandning används oftast pronomen och forskaren talar om sig själv i första person.
Författarna till denna studie har valt att använda sig av ett formellt språk där de talar om sig själv i tredje person, det vill säga ur ett positivistiskt perspektiv. Trots att studien sker inom en samhällsvetenskaplig kontext där det interpretivistiska synsättet är konventionellt, anser författarna av denna studie att det formella språket är att föredra i deras studie, baserat på deras personliga preferenser.
Teoretiskt ramverk
Baserat på ovan diskuterade antaganden anser författarna att deras position i det teoretiska ramverket är högst interpretivistiskt, dock med retorisk positivism.
2.3 Forskningsansats
Enligt Lancaster (2005, s. 22) har det tagits fram två viktiga utgångsmetoder för att framställa ny teori och kunskap, den deduktiva och den induktiva forskningsmetoden.
Den deduktiva metoden utgår från teorier och hypoteser som testas genom empiriska observationer vilket oftast sker inom den naturvetenskapliga kontexten. Collis och Hussey (2014, s. 7) hänvisar den deduktiva metoden till att studien går från det generella för att titta på det enskilda, det kan innebära att forskaren vill testa en generell teori i en viss kontext i hopp om att hitta samhörighet mellan variabler. Bryman och Bell (2011, s.
11) nämner att ett vanligt tillvägagångssätt är att formulera hypoteser som grundats i teori som sedan testas mot insamlade data. Den induktiva metoden beskrivs enligt Collis och Hussey (2014, s. 7) som den teoriskapande metoden. Forskaren utgår från empiriska data som sedan matchas mot det generella, med andra ord går forskaren från det specifika mot det generella. Lancaster (2005, s. 22) beskriver den induktiva metoden som det forskaren observerar i en kontext skapar teori utifrån den kontexten, det hela baseras på subjektiva observationer.
Författarna av denna studie kommer att genom tidigare forskning inom området upprätta underlag som ämnas användas vid datainsamling vilket gör att denna studie blir högst deduktiv, detta sker dels genom att identifiera en problembakgrund, dels genom att upprätta en teoretisk referensram och intervjuguide. Den insamlade empirin kommer att analyseras för att se om det går att identifiera aspekter som inte går att förankra i den tidigare forskningen vilket leder till att studien kommer att omfattas av induktiva inslag.
Detta leder således till studiens teoretiska bidrag inom studerad kontext.
12
2.4 Forskningsstrategi
Forskaren kan differentiera sin forskning genom att antingen anamma en kvantitativ- eller kvalitativ metod (Collis & Hussey, 2014, ss. 5–6). Bryman och Bell (2011, s. 26) hävdar att författare finner lättnad i att skilja mellan kvantitativa och kvalitativa metoder och tillägger att det underlättar klassificering av metoder som är kopplade till kvantitativ- respektive kvalitativ forskning i kontexten av företagsekonomi. Författarna av denna studie avser därför vara noga med att tydligt skildra kvantitativa- och kvalitativa metodval i syfte att hålla dem separerade.
Den kvantitativa metoden kännetecknas genom att forskaren strävar efter att kunna mäta skeenden mellan variabler (Collis & Hussey, 2014, s. 10). Kvantitativa metoder används primärt under en deduktiv forskningsdesign där utgångspunkten grundas i naturvetenskapliga normer och synen på verkligheten antas vara objektiv (Bryman &
Bell, 2011, s. 27). Collis och Hussey (2014, s. 52) argumenterar för att de kvantitativa metoderna oftast används inom det positivistiska paradigmet. Där ställs det höga krav på att den insamlade datan är av god kvalitet då datan ligger som grund för hela studien. Den insamlade informationen skall dessutom kunna kvantifieras och sedan analyseras utifrån statistiska metoder (Collis & Hussey, 2014, s. 5). Vidare diskuteras vikten av reliabilitet hos en kvantitativ metod. Reliabilitet innebär att insamlingsmetoden visar på noggrannhet och precision i dess mätningar, vilket också skulle resultera i att en liknande studie skulle leda till samma slutsats (Collis & Hussey, 2014, s. 52).
Till skillnad från den kvantitativa metoden ämnar en kvalitativ metod att belysa olika teman, mönster och erfarenheter som kan kopplas till det som studeras (Collis & Hussey, 2014, s. 10). Den kvalitativa metodiken förekommer mest frekvent under den induktiva forskningsstrategin (Bryman & Bell, 2011, s. 20), där målet är att generera i stället för att testa teori (Bryman & Bell, 2011, s. 27). Collis och Hussey (2014, s. 130) nämner att kvalitativa metoder är att föredra om forskaren ämnar samla in primärdata som kan förklara fenomen i dess kontext genom ökad validitet. Den data som samlas in analyseras därefter genom olika tolkningsmetoder (Collis & Hussey, 2014, s. 6). Kvalitativa metoder kännetecknas oftast under det interpretivistiska ramverket där den data som samlats in kräver hög validitet till skillnad från kvantitativa data vilket kräver hög reliabilitet (Collis
& Hussey, s. 130). Validitet beskriver den insamlade empirins relevans i relation till det fenomen som studeras (Collis & Hussey, 2014, s. 53).
Enligt Mayr och Lixl (2019, ss. 78–79) finns det en hel del kvantitativa studier kopplade till SME:s, men att det saknas kvalitativa studier. En anledning till att så är fallet förklarar författarna med att det kan anses som något komplicerat att samla in kvalitativa data som är simpel att tyda, men att kvalitativa studier kan identifiera viktiga delar i ett företags omstrukturering i samband med en kris. Som tidigare redogjorts för, kommer denna studie att anta ett interpretivistiskt synsätt baserat på det ontologiska, epistemologiska och axiologiska antagandet, tillsammans med ett positivistiskt synsätt under det retoriska antagandet. Författarna av denna studie argumenterar för en deduktiv process vilket innebär att empiri-insamlingen kommer baseras på tidigare teorier och forskning. Detta medför att den data som samlas in kommer tolkas i förhållande till både tidigare forskning och dess kontext för att identifiera betydelsefulla faktorer och tolka erfarenheter hos respondenterna. Som tidigare nämnts sker katastrofer slumpmässigt och ställer ofta krav
13
på lösningar som är framtagna i realtid. Det stärker kravet på att data som samlas in måste vara primärdata vilket i sin tur stärker validiteten i den data som samlas in och går i linje med den kvalitativa forskningen. Med stöd av detta kommer denna studie att förhålla sig till kvalitativa metodval.
Enligt (Bryman & Bell, 2011, s. 408) är generalisering ett problem vid kvalitativa studier eftersom det är svårt att applicera det empiriska resultatet på någonting annat utöver den konstellationen som studeras. Däremot kan en generalisering göras mot teori, men alltså inte mot det som studeras i studien. Vidare argumenterar (Bryman & Bell, 2011, s. 409) att kvalitativa studier ofta saknar transparens i hur studien egentligen är genomförd, vilket dessutom kan resultera i att valet av respondenter som ska delta i studien får en vag förklaring till varför de är lämpliga. Författarna av denna studie håller med påståendet och ämnar undersöka teori, det vill säga respondenterna utifrån tidigare forskning men samtidigt vara noga med att inte generalisera populationen. Genom att svara på frågeställningen kan författarna bidra med insikter hur ledningen kan organisera verksamheten och generalisera teorier som påverkar dessa faktorer, men studien kommer inte generalisera konstellationen som studeras. Författarna kommer försöka ge en tydlig bild av population, urval och respondent, men förbehåller sig rätten att det kan komma att sakna viss transparens i analysen då det är svårt att presentera och redogöra för studiens processer i detalj.
2.5 Litteratursökning
Litteratursökningen kan, enligt Creswell (2009, s. 25) betraktas som studiens ramverk vilken ämnar belysa vad som anses vara väsentligt i förhållande till studiens ämnesområde de uppmärksammar även om vikten av att kunna jämföra resultat från tidigare studier. Författarna till denna studie har huvudsakligen använt sig av olika internetbaserade databaser. Umeå Universitetsbibliotek erbjuder studenterna tillgång till Academic Source Premier (EbscoHost) och Business Source Premier (EbscoHost).
Vidare har även Google Scholar använts då tillgängligheten av artiklar ibland varit begränsade, dessa har sedan kontrollerats genom andra databaser för att säkerställa att de varit peer-reviewed. Vid tillfällen då en källa inte kunnat påträffas som peer-reviewed har författarna studerat hur många gånger artikeln i fråga har blivit citerad. Detta för att säkerställa att källan har trovärdighet bland andra forskare. För att kunna sammanställa den teoretiska metoddelen har tidigare kurslitteratur inom vetenskaplig metod använts, dessa har även kompletterats av övrigt material.
Majoriteten av den litteratur som undersökts är huvudsakligen på engelska vilket innebär att tolkningar kan bli problematiska då engelska till svenska inte alltid blir korrekt. Därför har författarna varit noga med att kontrollera att det är rätt översättning innan fraser och ord använts, översättningen har genomförts via nätbaserade encyklopedier. Författarna har använt primära sökord för att förhålla sig inom studiens huvudområden, även sekundära sökord har förekommit om det har krävts en förtydning av komplicerade begrepp eller svårtolkade modeller. De primära sökorden har legat som grund för att kunna etablera en teoretisk referensram som dels kommer användas som ramverk i empiri-insamlingen, dels i analysprocessen. Författarna av denna studie har använt sig av specifika sökord för att leta fram artiklar relevanta nog för att kunna svara på studiens forskningsfråga. Det innebar att sökorden utgått från och innefattat ord vilka framgår i figuren nedan.
14
Figur 2. Ämnesområde och sökord
2.6 Källkritik
Thurén och Werner (2019, s. 12) presenterar att det vanligtvis existerar fyra principer att förhålla sig till vid undersökning källor. Den första handlar om äkthet vilket innebär att källan ska avhandla det källan säger att den avhandlar, vilket innebär att källan inte ska vara förfalskad (Thurén & Werner, 2019, s. 27). Författarna av denna avhandling har, som tidigare nämnt, utgått från olika databaser vid litteratursökning. Majoriteten av artiklarna som använts är av vetenskaplig grund och författarna har varit noga med att kontrollera att de källor som använts är peer-reviewed. Detta innebär att artiklarna i fråga har publicerats i vetenskapliga tidskrifter och blivit granskade av andra forskare inom ämnet i fråga.
Den andra principen är tidssambandet som diskuterar vikten av att tidsförhållandet mellan det som avhandlas och själva händelsen avhandlingen berör inte får vara allt för avlägsen vilket kan riskera att källan tappar trovärdighet (Thurén & Werner, 2019, s. 12).
Författarna har i den utsträckningen om möjligt, föredragit användningen av en mer uppdaterad forskning, det vill säga studier gjorda närmare denna studie har ansetts mer relevant och tidsenlig, men att primärkällor prioriterats. Författarna av denna studie har dessutom antagit att då uppdaterad forskning inom området nyttjat äldre forskning som i sin tur granskats av andra forskare inom ämnet kan den äldre forskningen fortfarande anses som aktuell i sammanhanget.
Oberoendeprincipen innebär, enligt Thurén och Werner (2019, s. 12) att källan ska vara självständig, ej plagierad eller sekundärrefererad samt att den heller inte får ha påverkats av utomstående påtryckningar. Som tidigare redogjorts för, har författarna av denna studie i så lång utsträckning som möjligt nyttjat primärkällor. I enstaka fall där primärkällan ej funnits tillgänglig, exempelvis genom att primärkällan varit låst eller
15
krävt betalning har författarna gjort en avvägning att sekundärkällor kunnat anses som tillförlitlig genom att jämföra den med övrig forskning.
Den sista principen som Thurén och Werner (2019, s. 12) diskuterar är tendensfrihet som avhandlar huruvida upphovsmannen bakom källan har någon personlig, ekonomisk eller politisk vinning i att förfalska bilden av den verklighet som källan egentligen ämnar redogöra för. Författarna fortsätter beskriva problematiken med att avgöra om en källa kan anses som tillförlitlig eller inte, exempelvis där företrädaren till källan oavsett avsikt kan vilseleda för egen vinning (Thurén & Werner, 2019, s. 73). Inom denna studie ämnar författarna att tillgodose tendensfrihetsprincipen genom att i sådan stor utsträckning som möjligt använda sig att vetenskapligt granskade artiklar. Detta medför att innehållet som använts har granskats av olika forskare som kunnat säkerställa att det som redogjorts inte är tendentiöst. Genom att beakta betydelsen av dessa fyra principer vid litteratursökning anser författarna att de källor som använts bidrar med trovärdighet till denna studie.
16
3. TEORETISK REFERENSRAM
Följande kapitel kommer lyfta generella teorier och tidigare forskning som författarna anser relevanta för att kunna besvara forskningsfrågan. Inledningsvis kommer läsaren introduceras till en övergripande uppfattning om krishantering. Därefter presenteras tidigare forskning vad gäller den återhämtningsfas som författarna identifierat som essentiell för företags fortlevnad i samband med en kris. För att avgränsa den teoretiska referensramen ytterligare kommer forskning inom strategisk planering avhandlas i kontexten av SME:s där väsentliga faktorer belyses.
3.1 Krishantering
Enligt Saleh (2016, s. 11) är den huvudsakliga idén med en krishanteringsplan att skydda företagets anställda, kunder, tillgångar och företagets image. Författaren argumenterar för, att genom en etablerad krishanteringsplan kan företaget minska effekterna av vad en kris kan åstadkomma. Saleh (2016, s. 19) redogör dessutom att ledningen spelar en viktig roll för en lyckad hantering av en kris. Det handlar primärt om hur ledningen klarar av att hantera de utmaningar som dyker upp i företagets omgivning. Paraskevas (2006, s. 902) menar på att hur företaget hanterar en kris, bör ses som en vital del i företaget i stället för att endast betrakta det som en procedur vid sidan om. Paraskevas (2006, ss. 902–903) konkluderar vidare att fokus bör ligga på att hitta tillvägagångssätt som kan hantera flertalet problem i stället för enskilda. Mitroff och Pearson (1993, s. 59) anser att syftet med en krishanteringsplan är att förbereda organisationen för det otänkbara. Detta så att företaget fattar de bäst lämpade besluten när en kris inträffar. Varför författarna av denna studie väljer att inleda den teoretiska referensramen från det generella om krishantering grundar sig i att de anser att läsaren skall bilda sig en grundläggande uppfattning om varför det är av betydelse för företag att engagera sig i krishantering. Vidare kommer författarna belysa den forskning som har gjorts inom området, och kommer ske genom ett trattformat upplägg där läsaren kommer ledas in på det som författarna ämnar fördjupa förståelsen för, vilka utmaningar, drivkrafter och möjligheter som kan vara betydande för ledningen i hanteringen som sker i samband med en kris.
3.1.1 KRISHANTERINGENS RAMVERK
Mitroff och Pearson (1993, s. 49) ansåg att det fanns begränsat med forskning som avhandlade hur organisationer reagerade vid krissituationer och dess olika faser. De menar på att studier sällan tittade internt inom företagen. Författarna formade, genom fem års studier ett ramverk som ämnade att adressera en övergripande modell som beskriver krishanteringens olika delar utifrån fyra variabler. Den första krisvariabeln som integrerats i ramverket avhandlar vilken typ av kris som har uppstått. Mitroff och Pearson (1993, s. 49) hävdar att en organisation är exponerad för många olika typer av kriser vilket resulterar i en problematik huruvida ett företag skall prioritera vilken kris de skall vara förbereda sig på. Den andra krisvariabeln som författarna identifierat diskuterar de olika faserna en organisation genomgår i samband med en kris (Mitroff & Pearson, 1993, s.
52). Faserna innehåller såväl utmaningar som möjligheter vilka företagen kan adaptera för att framgångsrikt genomgå varje fas. De faser författarna presenterar handlar om varningssignalering, motverkande, skadelindring, återhämtning och inlärning. Mitroff och Pearson (1993, s. 54) beskriver den tredje variabeln som den organiserande komponenten där ledningen bör undersöka så att deras organisationssystem har förmågan
17
att hantera en kris. Detta innebär att företaget undersöker så att de tekniska systemen, humankapitalet, företagets infrastruktur och organisationskulturen är kapabel att motstå en krissituation. Den avslutande krisvariabeln som författarna nämner behandlar vilka intressenter i företagets omgivning som har inflytande nog att antingen påverka eller att bli påverkad av företaget vid en kris (Mitroff och Pearson, 1993, s. 56). Det första steget i att lyckas med implementeringen av en krishantering är att uppmärksamma och erkänna det uppenbara behovet av krishantering och att den bör genomsyras i hela organisationen (Mitroff & Pearson, 1993, s. 58). Författarna av denna studie har identifierat att Mitroff och Pearson har varit centrala gestalter inom den krishanteringsforskning som genomförts. Senare forskning inom krishantering har nyttjat delar från nämnd modell, varför författarna av denna studie har valt att presentera dess struktur som ska hjälpa läsaren förstå dess betydelse för forskningen. Giacosa och Alberto (2015, s. 52) belyser vikten av Pearson och Mitroffs arbete genom att poängtera den krishantering som organisationer bör anamma. Vidare lyfter Hong et al. (2012, s. 540) att utifrån Pearson och Mitroffs arbete har de kunnat sammanställa en modell för krishantering som beskriver de faser ett SME genomgår i samband med en kris. Dessutom har Elsubbaugh et al. (2004, s. 113) lyft att Pearson och Mitroffs framtagna fasmodell har haft en betydande roll inom krishanteringsforskningen om hur företag kan förbereda sig inför en kris. Mishra (1996, s. 21) diskuterar betydelsen av Pearson och Mitroffs tredje variabel där infrastrukturen inom företaget anses som en vital del vid hanteringen av en kris. Fortsättningsvis har författarna valt att utgå från Mitroffs och Pearsons andra variabel som lyfter krishanteringens olika faser där återhämtningsfasen kan identifieras. Den kommer att belysas ytterligare då den är en central beståndsdel av denna studie.
3.1.2 KRISHANTERINGENS FEM FASER
Kriser uppenbaras oftast genom små varningssignaler och av den anledningen definieras krisens första fas som signal detection. Dessvärre uppfattas inte alltid första fasen av företag till följd av det händer att företag väljer att ignorera eller blockera varningssignaler (Mitroff & Pearson, 1993, s. 52). Författarna menar även på att det ibland kan vara problematiskt för företag att upptäcka krissignaler då de redan exponeras för en stor mängd information. För att framgångsrikt kunna urskilja dessa signaler måste organisationer lära sig att sålla ut brus, det vill säga sådant som inte berör organisationen.
Mirvis (2020, s. 288) belyser betydelsen i att vara kapabel till att upptäcka tidiga varningssignaler för att kunna förbereda en organisation och hantera en kris.
Mitroff och Pearsons (1993, s. 53) andra fas definieras som en krisberedskapsfas (Preparation/prevention) vilken innebär att organisationen på bästa sätt förbereder eller försöker förebygga att en kris drabbar organisationen. Detta kan ske genom att bland annat etablera krishanteringsgrupper eller genom praktiska krissimuleringar. Den krisförberedelse som oftast är etablerad inom företagen delegeras framför allt till de operativa mellancheferna (Jaques, 2012, s. 367). Författaren lyfter dock betydelsen av att involvera ledningen i de strategiska aktiviteterna för att framgångsrikt kunna förebygga och förbereda organisationen inför en kris. Fink (1986, s. 15, refererad av Paraskevas &
Wilding, 2006, s. 893) benämner krisplaneringen som förmågan att kunna eliminera risk och osäkerheter för att uppnå en viss kontroll av situationen.
Trots ett fungerande varningssystem och en väletablerad förberedelse drabbas organisationer fortfarande av kriser (Mitroff & Pearson (1993, s. 53). Mitroff och Pearson
18
(1993, s. 53) beskriver vidare att den tredje fasen (Contamination/damage limitation) handlar om att minimera förluster och skador som har drabbat företaget. Enligt Fink (1986, s. 20–28; refererad av Paraskevas & Wilding, 2006, s. 893), går en organisation oftast in i denna akuta fas vilken innebär att interna skador uppenbarar sig, hur allvarliga de är beror på hur väl förberedd organisationen varit.
Menoni och Schwarze (2020, s. 190) karaktäriserar återhämtningsfasen som en osäkerhetsperiod där samhället måste hantera ett flertal problem och lyfta de problem som anses som mest akut. Företag som går igenom återhämtningsfasen (Recovery), Mitroffs och Pearsons fjärde fas, är företagen som förberett sig att, antingen kort- eller långsiktigt, arbeta med att återhämta sig efter en kris (Mitroff & Pearson, 1993, s. 53).
Fink (1986, s. 20–28; refererad av Paraskevas & Wilding, 2006, s. 893) benämner återhämtningsfasen som den långvariga krisfasen som även kallas “saneringsstadiet”, vilket innebär att organisationen måste identifiera var företaget är mest ömtålig.
Oloruntoba et al. (2018, s. 562) beskriver den inledande delen av återhämtningsfasen som en period där organisationen måste återfinna lugn, självförtroende och en tillhörighet genom olika aktiviteter.
Den sista fasen (Learning) som beskrivs under krishanteringen handlar om inlärning vilken innebär att företagen utvärderar vilka lärdomar företaget tar med sig ur en krissituation (Mitroff & Pearson, 1993, s. 54). Paraskevas och Wilding (2006, s. 895) beskriver en kris som en organisatorisk erfarenhet som kommer att påverka hur organisationen hanterar liknande situationer i framtiden.
Figur 3. The Five Phases of Crisis Management Källa: Mitroff och Pearson (1993, s. 53).
Författarna av denna studie har valt att belysa samtliga faser som Mitroff och Pearson presenterat i deras studie. Detta för att läsaren skall bilda sig en uppfattning om de faser som identifierats att en organisation går igenom i samband med en kris. Vidare inom denna teoretiska referensram kommer återhämtningsfasen att vara den centrala delen då denna är vad författarna av denna studie har identifierat som ett gap inom den befintliga forskningen.
