Räkning och geometri.
Den elementära u n d e r v i s n i n g e n i e t t så p r a k t i s k t ämne som räkning bedrefs u n d e r långa t i d e r på e t t synnerligen o p r a k t i s k t sätt, i det lärjungarne först fingo inlära i m i n - net oförstådda regler och sedan e n l i g t dessa m e k a n i s k t lösa h u f v u d s a k l i g e n stora sifferexempel. E h u r u förhärskande un- der skolans första t i d fortsatte dock detta undervisningssätt i n på den 25-års period, hvarpå v i n u b l i c k a t i l l b a k a , m e n redan i medlet af 1870-talet var det dock i aftagande, och räkneundervisningen började a t t slå i n på en a n n a n väg.
Man fordrade n u , a t t räknekonsten skulle inöfvas ge- n o m i p r a k t i s k a l i f v e t förekommande sakexempel, och a t t räknelagarna skulle framgå såsom r e s u l t a t af den medelst dessa exempel v u n n a i n s i k t e n . På g r u n d af dessa f o r d r i n g a r måste lärarne ofta och omedelbart undervisa lärjungarne om de o l i k a räkneuppgifternas n a t u r och gifva d e m l e d n i n g för lösningen.
B a n b r y t a r n e för denna r i k t n i n g i räkneundervisningen voro K . P. N o r d l u n d och L . C. L i n d b l o m , h v i l k e n senare genom sina u t g i f n a exempelsamlingar v e r k s a m t b i d r o g t i l l den förklarande och heuristiska metodens u t b r e d n i n g i folk- skolorna. M e n hade m a n förut ensidigt u p p d r i f v i t färdig- heten a t t operera m e d stora t a l , k o m m a n n u snart i n på den m o t s a t t a y t t e r l i g h e t e n a t t så v i d l y f t i g t fördjupa sig i förklarande af operationerna, a t t lärjungarne icke u n d e r hela sin s k o l t i d h u n n o förvärfva någon färdighet a t t verkställa dessa operationer. Härigenom gick m a n t y d l i g e n på sidan om den anvisade rätta vägen.
U t k o m så folkskoleläroboksgranskningskommitténs utlå- tande 1 8 8 7 . Tillämpande dess grundsatser i fråga o m räk- neböckers uppställning och innehåll ha flera förtjänstfulla arbeten b l i f v i t u t g i f n a och ganska allmänt antagna, h v a r i - genom räkneundervisningen n u m e r a erhållit en m e t o d i s k t väl genomtänkt och i p r a k t i s k t hänseende ändamålsenlig p l a n . D e n fordrar nämligen flitig användning af lämplig åskådningsmateriel, hvarje m o m e n t behandlas m e d t i l l - räcklig fullständighet, i n n a n öfvergång sker t i l l något n y t t , sak- och sifferexempel omväxla s t a d i g t för a t t främja både i n s i k t och färdighet, och alla uppgifter begränsas t i l l jäm- förelsevis små talområden. Räkneundervisningsmetoden i våra folkskolor torde härigenom v u n n i t stadga, och alla anled- n i n g a r finnas a t t t r o , a t t den ock s k a l l k o m m a a t t bära goda f r u k t e r .
H v a d beträffar geometrien har folkskolan a l d r i g l y c k a t s b i b r i n g a sina lärjungar något större mått af kunskaper i detta ämne. På många ställen har geometrien behandlats m i n d r e såsom e t t själfständigt läroämne än såsom b l o t t e t t bihang t i l l räkneundervisningen. V a n l i g e n har m a n inskränkt sig t i l l a t t mäta och beräkna rätliniga geometriska figurer.
A n i dag är geometrien tämligen m y c k e t t i l l b a k a s a t t , på g r u n d däraf a t t den betraktas såsom det m i n s t nödvändiga af kunskapsämnena; endast i f o l k s k o l o r n a på några större orter torde m a n h i n n a meddela något väsentligt utöfver det allra vanligaste. U n d e r v i s n i n g s m e t o d e n i ämnet h a r dock a l l t i d v a r i t p r a k t i s k och åskådlig.
C. J. G.
