Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
012345678910111213141516171819202122232425262728 CM
SOCIALMEDICIN MILJÖFRÅGOR HANDIKAPP
Omslagsbilden är ett linoleumsnitt av Östersundskonstnären
Eric Hemmingsson Det här numret handlar nämligen till stor del
omRHL:s kongress som ägerrum iÖstersund sista veckani juni Förslag
till kongressen på sid 5 Status frågar
riksdagspartierna:
vilken motion villni ha igenom? Folkpartiet svarari detta nummer Dokumentnovell av Ake G. Selin sid 18
RHL-information med kongresshälsning sid 20
nr 6 1973 juni-juli
Identitetsbricka för hjärtsjuka
RHL kommer här med ett nytt initiativ i och med att vi lanserar ID-bricka lör hjärtsjuka, från mitten av april 1973. Brickan, som är utförd i plast och har samma storlek som ID-brickan för pacemakerbärare, skall bäras i en kedjakring halsen. Påbrickans bak
sida bör bärarens namn, folkbokföringsnummer, be handlande sjukhus, ort och telefonnummer samt be- handlingsår ingraveras. Brickans utseende framgår av vidstående bild.
Brickan tillhandahålles till självkostnadspris kr 2:50 och kan rekvireras ge
nom insändandet av nedanstående talong. Riksförbundet har förhandlat fram ett förmånligt pris förgravyr av brickan och kan erbjuda detta för kr 14:—.
Porto och exp.avgift tillkommer med kr 1:50.
RHL har genom denna aktion velat tillmötesgå ett länge uttalat önskemål från hjärtsjuka attfå en egen identitetsbricka. Vi tror att många kommer att känna trygghet genom att bära brickan men hoppas givetvis att ingenting skall inträffa.
Insändes till RIKSFÖRBUNDET FÖR HJÄRT- OCH LUNGSJUKA Box 3196
103 63 STOCKHOLM 3
BESTÄLLNING AV ID-BRICKA FÖR HJÄRTSJUKA Namn
tilltalsnamnet understruket
Herr Fru Frk Folkbokf.nr
år mån. dag - födelsenr
Adress ...
Postnr och postadress Tel /...
Vårdats på nedanstående sjukhus år
Sjukhusets namn Tel /...
Postadress
Gravyr önskas ej Gravyr önskas
Status nr 6/73
RHL:s insatser ökar
Organ för Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka nr 6/1973 årgång 36
Ansvarig utgivare: Albert Fredin Redaktör: Erik Ransemar Förbundskansli:
David Bagares Gata 3, 1 tr, Sthlm C Postadress: Box 3196,
103 63 Stockholm 3
Telefon: 08/20 09 23, 20 09 24 Postgiro: 95 0011-7 Tryckeri:
Axlings Bok- & Tidskriftstryckeri, Södertälje
Prenumerationspris : Helår 20:—, halvår 11:—
Innehåll:
Probs: Den handikappade
arbetsmarknaden ... 4 Kongressmotion om att samhäl
let måste ha en social målsätt
ning ... 5 Status frågar riksdagspartierna:
Vilken motion vill ni ha ige
nom ... 8 Östersund — mitt i Sverige .. 12 Valkollekt för handikappverk- samhet... 15 Upprop om bättre färdmedel — bättre färdtjänst ... 16 Bildkryss ... 17 Dokumentnovellen av Åke G.
Selin ... 18 RHL-information med
kongresshälsning ... 20 Internationellt ... 22 Foto sid 8: Mark Markefelt Teckning sid 5: Pete
Under tiden den 29 juni till den 1 juli genomför Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka sin tjugonde kongress. För förbundets medlemmar är det en myc
ket viktig kongress liksom vi även hoppas, att den skall bli av stor betydelse för de handikappades situation i det kommande svenska samhället.
Arbetet inom förbundet har under tidigare kongressperioder präglats av lungtuberkulosens tillbakagång, vilket påverkat våra möjligheter att föra vårt organisatoriska arbete vidare. De korta vårdtiderna på sanatorierna har försvårat för oss att hålla kontakt med de lungsjuka och de gällande reglerna för läkarsekretessen har förhindrat effektiva kontakter med de hjärtsjuka.
Den senaste kongressperioden har visat en annan bild och gör att vi kan med framtidstro gå till kongressens arbete. RHL har under perioden introdu
cerat identitetsbrickor för pacemakerbärare och även för övriga hjärtsjuka.
Detta skapar inte endast större trygghet och säkerhet för bärarna av brickor
na utan sätter oss i förbindelse med stora grupper av människor, som kan intresseras för vår organisatoriska verksamhet. Vi har även genom initia
tiven skapat en good will för förbundet, vilken knappast kan överskattas.
Genom en konferens för hjärtläkare vintern 1973 har vi fått kontakt med en grupp unga läkare, som på ett helt annat sätt än sina äldre kolleger upp
skattar våra ansträngningar för de hjärtsjukas bästa och som inte har de äldres överdrivna respekt för sekretessreglerna. Med deras hjälp får vi nu realistiska möjligheter att komma i kontakt med samtliga de sjukdomsgrup
per, som vi arbetar för. Ett positivt resultat, som vi redan upplevt, är en anpassningskurs för hjärtsjuka under det senaste verksamhetsåret. Vi hoppas på flera sådana kurser.
Ett annat initiativ är de rekreationsresor som introducerades 1972 för hjärt- och lungsjuka och som är väl ägnade att skapa nya kontakter och good will.
Förbundets tidskrift Status har under den gångna kongressperioden moder
niserats och kommit att utvidga sitt ämnesområde. Ibland har brännande och kontroversiella frågor tagits upp, som stimulerat debatten inom förbundet.
Det är viktigt, att vår tidskrift inte endast följer samhällsdebatten utan även tar ledningen i frågor som berör oss alla. Vi hoppas att Status kommer att få ännu större betydelse för förbundets medlemmar.
Ett annat glädjande tecken är att den nedåtgående trenden för medlems
antalet tycks ha brutits. Antalet medlemmar har stabiliserat sig vid 14 000.
Under de senaste månaderna har även nya lokalföreningar bildats. Andra lokalföreningar kan redovisa medlemsökningar. Vi söker oss fram efter nya vägar för att nå den stora skaran hjärtsjuka. Det är möjligt att den kom
mande kongressperioden kan ge oss större framgångar i denna strävan.
Till kongressen har inkommit tjugusju motioner. De visar en bredd och inriktning som är imponerande. Våra medlemmars intressen rör sig på många fält och anmärkningsvärt är att inte bara handikapproblem tas upp utan samhällsfrågor av alla de slag. De kommande debatterna vid kongressen om motionsyrkandena skall säkerligen ge oss mycket av värde att ta med oss hem efter kongressdagarna.
Målsättningsfrågorna har stått i brännpunkten under den gångna kongress
perioden. Vi har att vid kongressen behandla programkommitténs förslag och yttranden över dem. Ett omfattande och förtjänstfullt arbete har kom
mittén lagt ned. Kongressens beslut om förslagen kommer att för många år framåt prägla vårt arbete inom förbundet och ombuden kommer säkerligen väl försedda med värdefulla synpunkter och slagkraftiga argument.
De kalla ekonomiska vindarna i det svenska samhället känns särskilt starka bland de handikappade och i deras organisationer. Vi känner det väl när det gäller anslagen från stat och kommun till våra organisationer och till aktivi
teter för våra medlemmar. Vi märker det även på arbetsmarknaden, där i ett hårdnande läge de handikappade först ställes utanför produktionen. Det är en livsfråga för oss att vi inte förtröttas i att hålla våra organisationer aktiva, så att våra framställningar, våra uppvaktningar, våra framstötar av olika slag får kraft och tyngd och därigenom kan påverka beslutsfattarna i deras avgöranden.
Bo Martinsson
Probs
Den handikappade arbetsmarknaden
Tisdagen den 24 april anordnade HCK en konferens om ”Handikappade och arbetsmarknaden” i ABF-huset i Stockholm. I en paneldiskussion del
tog: statssekreterare Rune Berggren, Inrikesdepartemenet, sekreterare Hå
kan Wallander, LO, direktör Börje Strender, SAF, sekreterare Anders Arfwedson, SACO, ombudsman Jan- Erik Nyberg, TCO, byråchef Albert Bergh, AMS, sektionschef Arvid Lund
gren, Svenska kommunförbundet och landstingsman Sven Wilander, Sven
ska landstingsförbundet. Utfrågare var Richard Sterner och Charles Hedkvist, Kjell Berglund och Claes-Göran Karls
son redogjorde för sina svårigheter på arbetsmarknaden som handikappade.
Deras inlägg utmynnade i frågor till panelen. Rolf Utberg var ordförande.
I fokus för debatten stod följande frå
geställningar:
”Behövs tvångsåtgärder för att han
dikappade skall få arbete på den öpp
na arbetsmarknaden?
TVINGANDE ÅTGÄRDER?
Debatten tog fart redan från början, då Richard Sterner redogjorde för HCK:s syn på arbetsmarknaden och de förslag den Åmanska utredningen lagt om ökad anställningstrygghet och anställningsfrämjande åtgärder. HCK anser att detta utredningsförslag mås
te genomföras, men med ännu större auktoritet för arbetsförmedlingarna än vad utredningen föreslagit. Länsarbets
nämnderna skall, enligt HCK:s upp
fattning, kunna förelägga arbetsgivare som uppenbart inte anställer handi
kappade och äldre att endast anställa viss arbetskraft i fortsättningen. I det Åmanska förslaget är det endast AMS som har denna rätt, men det slås fast att den skall tillämpas restriktivt. HCK finner ingen anledning till restriktivi- tet, mot bakgrund av den situation som råder för handikappade på arbets
marknaden. Richard Sterner ställde frågan om den fackliga rörelsen var beredd att stödja ett sådant förslag och hur inrikesdepartementet och ar
betsgivarparterna såg på det?
Claes-Göran Karlsson ställde också frågan varför inte näringslivet anstäl
ler fler handikappade trots att de får 40 % i bidrag av staten?
SAF: Börje Strender slog genast fast, att tvingande åtgärder inte ska
par några positiva reaktioner. Före
tagen har lönsamhetskravet på sig, och det kan inte ens en god vilja rubba på, menade han. En tvångsförmedling skulle också skada den anställde och det goda samarbetet mellan SAF och arbetsförmedlingarna skulle försvinna.
Problemet med nedsatt arbetsförmåga löstes bäst, enligt Strender och SAF, utan tvång. Han pekade på att den halvskyddade verksamheten byggts ut och att anpassningsgrupper nu bildats.
Han sa också att arbetsgivarna har ett långtgående ansvar att ge de anställda jobb och ansvara för dem som skadas i jobbet. Vidare framhöll han att han inte trodde att allt gjorts än för att öka samarbetet mellan olika parter — och det var alltså fel att nu införa tvång.
Rolf Utberg replikerade och ställde frågan om verkligen inte allt gjorts på frivillighetens väg. Han pekade på att allt färre får anställning på den öppna marknaden trots omfattande informa
tion och att länsarbetsnämnderna och handikapprörelsen gick ut med 70- talet konferenser i alla län 1969 och 1970 för att upplysa företagen om handikapp.
Strender vidhöll att samarbete är bäst, men upplysning och information om handikapp saknas i stor utsträck
ning. Han trodde på ”exemplets makt”, att konkreta artiklar om handikappade i arbete var bra PR. Han menade också att det sociala ansvaret är mycket stör
re på företagen än vad folk i allmän
het tror.
Det Åmanska förslaget innebär, en
ligt SAF, extra problem för handikap
pade. Den provtjänstgöring som nu finns, är ofta en förutsättning för han
dikappade att få arbete — eftersom många arbetsgivare inte vill ge an
ställning direkt pga fördomar. Denna möjlighet försvinner genom lagen om anställningstrygghet. Han påpekade också senare under debatten, att sta
ten ger bidrag till handikappade med den ena handen, men tar tillbaka det med den andra, genom att företagen hela tiden ges ökade utgifter. Om lön
samheten ökas — då ökar också an
talet anställningar.
Rune Berglund, Inrikesdepartemen
tet, instämde med att provtjänstgöring
är omöjligt enligt det nuvarande för
slaget, men han sa att det kommer att ändras innan det kommer på riks
dagens bord. Provtjänstgöring kom
mer även i fortsättningen att vara möj
ligt. Han sa också att nu är de han
dikappade anpassade till de arbeten som finns, det måste i stället bli så att arbetena anpassas till de handi
kappade. Arbetsmiljön måste föränd
ras och så många som möjligt få an
ställning. Det är på nuvarande stadium svårt att säga var regeringen kommer att hamna när det gäller den Åmanska utredningen. Men man kommer för
modligen att behålla den konstruktion som nu gäller för äldrelagarna.
LO: Håkan Wallander menade att de stödjer det Åmanska förslaget när det gäller främjandelagen och den praxis som utvecklat sig när det gäller äldre
lagarna. Främjandelagen innebär dock en försämring mot vad länsarbets
nämnderna nu kan göra ifråga om äld
re arbetskraft. LO vill att AMS skall handha den rena tvångsförmedlingen.
Man vill också avvakta anpassnings- gruppernas arbete. Men om den nu
varande utvecklingen på arbetsmark
naden inte kan brytas, då måste frå
gan om kvotlagstiftning åter aktuali
seras. Han påpekade senare under de
batten att de grupper LO företräder vill göra vad de kan för att förbättra de handikappades situation på arbets
marknaden. När det gäller att förhind
ra handikapp påpekade Wallander att LO föreslagit en förstärkt ställning för skyddsombuden.
TCO: Nyberg omtalade att TCO ald
rig varit moståndare till tvång och är därför inte främmande för långtgåen
de tvångsåtgärder. Men man vill först avvakta hur främjandelagen verkar och därefter diskutera kvotlagstiftning.
Han pekade också på att vi måste lära oss från andra länders erfarenheter från kvotlagstiftning. I frågan om prov
tjänstgöring så missbrukas den ofta från arbetsgivarens sida menade han.
SACO: Arfwedson meddelade att SACO är tveksam till det Åmanska förslaget, även om man tillstyrker det.
Pristagare bildkryss nr 4
1: a pris 25 kr Astrid Liljengren, Eriks- torpsgatan 6, 217 54 Malmö
2: a pris 10 kr Mary Svensson, Älmås- stugan, 573 00 Tranås
3: e pris 5 kr Axel Billegren, S:t Gö- ransgatan 82, 2 tr, 112 38 Stockholm
o O O
Kongressmotion att samhället måste ha en social målsättning
Antalet motioner till årets kongress blev tjugosju. I förra numret presenterade vi sju stycken. Nu presenterar vi nio
stycken till. Vi har valt motioner som
speglar olika krav inom skilda områden av samhällslivet.
Samhället måste ha en social målsättning
Centralföreningen i Dalarna — som är en av de flitigaste motio
närerna tillårets kongress — an ser att samhället måste sätta upp en social målsättning. Man gör det genom att peka på bostads- planeramas ansvar inför kom
muninnevånarna.
Kommunernas miljöfrågor intar en central plats i dagens samhällsdebatt.
Bostadsplanerarna har därför ett an
svar inför kommuninvånarna att nog
grant följa upp de krav som ställes på en acceptabel boendemiljö dels ur so
ciala och medicinska aspekter och dels
även ur ekonomiska utan att de därför få dominera.
Bostadsproduktionen måste ges en utformning som bekämpar förslum- ning, vilken får anses som grogrund för ohälsa och asocialitet.
Bostadsplaneringen bör även se till att människor som lämnar olika for
mer av vårdinrättningar garanteras bostad i sådan miljö, som positivt på
verkar deras anpassning och andra för
hållanden till samhället.
Vi är dock alla medvetna om, att kriteriet på en positiv boendemiljö är svår om inte omöjlig att precisera. Vi vet även att både den fysiska och den sociala planeringen var för sig har sina problem. Till den fysiska miljön kan bl a hänföras utsikt, närheten till par
ker, grönområden, strövområden, kom
munikationer och till social miljö bl a föroreningar, buller och kontakt män-
niskor emellan. Dessa frågor, fysisk och social miljö, är så intimt förknip
pade med varandra att en större sam
verkan än hittills erfordras. En hel
hetsplanering innebär ekonomiska, so
ciala, kulturella med flera problem, därför bör en samordning ske på myc
ket tidigt stadium mellan berörda in
stanser, men även allmänheten, de som skall bo eller arbeta inom dessa områ
den bör ges möjlighet att utbyta åsik
ter och komma med förslag till even
tuella förbättringar. En debatt kring en sådan planering skapas genom in
formation och informationen kan då ske genom allmänna informationsträf
far. Planeringen bör ta särskild hänsyn till barn, åldringar och handikappade.
Kravet på social jämlikhet i sam
hällsplaneringen bör föregås av en so
cial målsättning och det är önskvärt att en sådan kan fastställas.
Gör Status till
en medlemstidning
Status är ännu inte någon med
lemstidning. Det är faktiskt så, trots att tidningen utkommit i 36 år. Men centralorganisationen i Malmöhus och Kristianstads län har enat sig om en gemensam motion, där man föreslåratt Sta tus blir en obligatorisk medlems
förmån.
Riksförbundet kräver med rätta i olika sammanhang enhetlighet över hela landet då det gäller olika bidragsfor
mer och avgifter.
Denna enhetlighet bör också vara normgivande inom förbundet då det gäller medlemmarnas årsavgifter. I nuvarande läge torde avgifterna va
riera högst avsevärt.
En liten del av lokalföreningarna prenumererar på STATUS för sina medlemmar, de flesta gör det inte.
STATUS värde som socialmedicinsk tidskrift och medlemsorgan torde dock vara odiskutabelt.
Förbundet har i dag drygt 14 000 medlemmar medan STATUS har en
dast 8 500 prenumeranter totalt. Av dessa utgöres ca 5 500 av medlemspre- numeranter. Det betyder alltså att ca 8 000 medlemmar aldrig kommer i kon
takt med förbundets egen tidskrift.
Vi föreslår därför att kongressen be
slutar om en enhetlig minimiavgift på 15:— pr medlem och år. Av denna av
gift skall lokalförening/länsförening erlägga 10:— pr medlem och år till riksförbundet, som i gengäld tillhanda
håller STATUS till medlemmarna. Om
två medlemmar är gifta med varandra eller sammanbor med varandra, men endast en av dem önskar erhålla STA
TUS, erlägges 15:— resp. 10:— i års
avgift.
Medlem som av en annan orsak ej önskar erhålla STATUS skall dock er
lägga avgift med 15:— pr år.
Kostnadsfria resor och vaccinationer vid förkylning
Personer med hjärt- och lung sjukdomar liksom astma har lätt att få förkylningssjukdomar.
Ibland rekommenderas vaccine
ring. Men att vaccineras kostar pengar. Kristianstadsortens kon
valescentförening kräver att de här sjukdomsgrupperna får vac cination och evresekostnaderer
satta eller helt fria.
Vid sådan väderlek som det varit 1972
—73 har hjärt-, lung- och astmasjuka samt även andra grupper av sjuka mycket besvär för att undvika förkyl
ningar. Vaccination behövs, men detta är för många av sjukdomsgrupperna kostbart, då denna vaccination räknas som förebyggande åtgärd.
Vid besök hos provinsialläkare kos
tar det mer än 12:—kronan. Så till
kommer resor, vilka ej betalas av för
säkringskassan. Har man närmare till privatläkare besöker man denna och kostnaderna stiger ytterligare.
Kristianstadsortens konvalescentför
ening för hjärt- och lungsjuka fram
för härmed krav på
att RHL begär hos berörda instanser att dessa sjukdomsgrupper får vac
cination och resor ersatta, ev helt fritt.
Bilfritt inom
sjukhusområdena
Bilkörning och bilparkering inom sjukhusområden kan vara ett problem. Centralföreningen i Da larna vill ha bilfria sjukhusom
råden.
Med anledning av de stora luftförore
ningarna som uppstår beträffande den stora biltrafiken efter gator och vägar, så avstänges gatorna på grund av det enorma gasutsläppet från våra bilar.
Men vi hör aldrig någon tala om de stora sjukhusområdena, som det körs
till både dag och natt. Där parkeras det med bilar tätt intill byggnader, där även bilister står och varmkör sina bilar under vintertid. Vi kräver att förbundet utgår med ett påpekande till alla landsting ute i landet om ett bilfritt sjukhusområde, ”för det är de sjuka som behöver andas in en renare luft”.
Vi kanske minns ”den gamla goda ti
den”, när det var frågan om att kom
ma till ett sjukhus med hästskjuts. Då var det stora grindar, och en portvakt som öppnade grinden och släppte in ekipaget. Men hästskjutsen fick åter
vända utanför grinden efter att ha av
lämnat patienten. Hästen var tydligen ej milj ovänlig nog att få sin plats mot sjukhusväggen.
Det är dyrt
att bo i glesbygd
Människor som bor i glesbygd kan få dryga kostnader när det gäller att inställa sig för under sökningar av olika slag. Central
organisationen i Värmland tar upp problemet med kostnaderna vid dispensärundersökningar.
Enl. smittskyddslagen av den 26 april 1968 (SFS 1968:31, 642/1971) är var och en som lider av allmänfarlig sjuk
dom (tuberkulosen är inrymd under denna rubrik) skyldig att på anfordran låta undersöka sig, i detta fallet alltså skyldig att komma på regelbundna kontroller vid dispensären. Det är här ej endast fråga om att det måste vara angeläget för patienten att vara under- kunnig om sitt hälsotillstånd utan det är även ett samhälleligt intresse att ve- derbörandes sjukdom kontrolleras ge
nom fortlöpande läkar- och röntgen
undersökningar. För patienter, som står på ambulatorisk behandling med tuberkulosläkemedel finns rekommen
dationer från Svensk lungmedicinsk förening att kontroll hos läkare skall ske varannan månad.
De flesta tuberkulosdispensärområ- den omfattar en mycket stor del gles
bygd. Det är ju allom bekant, hur missgynnade invånarna i sådana om
råden numera är i olika avseenden, inte minst med tanke på allmänna kommunikationsmedel. Tillgången till tåg och bussar är mycket dålig och i många fall helt obefitlig. Människor har då inget annat val än att åkta taxi, då de skall till och från läkare och resorna blir ofta både långa och kost
samma. Ersättning för taxiresor utbe
talas som bekant av försäkringskassan
endast om vederbörande har läkarin
tyg på att hans hälsotillstånd är så
dant, att han ej kunnat eller orkat färdas på annat sätt. Hänsyn tages som regel ej till dåliga kommunikationer.
Från åtskilliga försäkringskassor har vi i stället fått den upplysningen, att pa
tienten måste åka med ordinarie färd
medel dagen före undersökningen, lig
ga över natt på hotell (kr 15:— anses räcka till detta), dagen därpå gå till sin läkare och sedan åka tillbaka hem med billigaste färdmedel, dvs buss eller tåg. Hänsyn till förlorad arbets
förtjänst tages ej. Undantag göres för mödrar med hemmavarande barn, pa
tienter med husdjur, vilka ej kunna lämnas utan tillsyn och gamlingar, vilka ha svårt att klara sig själva vid övernattning. För dessa kategorier pa
tienter betalas taxiresa till och från läkarundersökningen utan att det me
dicinska behovet behöver styrkas. Vi
dare kan tilläggas, att personer som undersöks vid dispensât, skall vara på plats kl 8 på morgonen för att viss provtagning skall hinna ske, innan lä
karen tar emot. Detta förhållande för
svårar ju möjligheterna för många att komma i tid, även om buss och tåg skulle finnas tillgängliga.
Vi föreslår därför:
att kongressen ger förbundsstyrelsen i uppdrag att snarast vidta åtgärder som ger försäkringskassorna möj
lighet att ersätta kostnader för bil
resor till och från undersökning vid dispensär för alla kategorier pati
enter, oberoende av ålder och häl
sotillstånd, i de fall då billigare samfärdsel saknas, just därför att dessa patienter i samhälelligt in
tresse är skyldiga eller rekom
menderas att regelbundet låta un
dersöka sina lungor.
Centraliseringar och sammanslagna kommuner ger också problem
Centraliseringar och kommun
sammanslagningar får som följd sämre social service för handi
kappade och äldre. Kristianstads- ortens Konvalescentförening har erfarenheter från det egna länet.
Vid den centralisering som pågår fn är icke till gagn för någon handikappad eller äldre, när de skall besöka kom
munal inrättning eller försäkringskas
sa. I L-län finnes många orter där man får resa till tätorten. Detta blir kost
samt för de som endast har sin pen
sion att ta till. Likaså är det när man besöker läkare på den ort man bor.
Den dagen har kanske inte försäk
ringskassan öppet, då denna har öppet vissa dagar i veckan. Vid sådana till
fällen får man antingen resa ner till kassan den dagen den är öppen eller sända in handlingarna per post och då får man gå till posten dubbla gånger och den sjuke får många gånger dubb
la kostnader. Därför händer det att många ersättningsbara kvitton aldrig blir använda utan bara kastas. Vi räk
nar icke detta som någon förbättring, utan snarare en försämring i servicen för de redan hårt drabbade.
Kristianstadsortens konvalescentför
ening för hjärt- och lungsjuka anhål
ler att riksförbundet för dessa motio
ner vidare till berörda myndigheter så att de grupper som behöver besöka kommunala myndigheter och försäk
ringskassan får smidigare service. Som det nu är, är det ingen service, snarare en nackdel för den som behöver be
söka kommunala inrättningr samt för
säkringskassan.
Kostnadsfria mediciner iill
hjärt- och lungsjuka
Norra Dalarnas lokalavdelning talar för kostnadsfria mediciner för hjärt- och lungsjuka liksom för kostnadsfria salvor m m till psoriasissjuka.
Vi tycker att alla hjärt- och lung
sjuka skall ha kostnadsfri medicin, särskilt de personer som lider av An
gina Pectoris (kärlkramp). Det är många som lider av den sjukdomen och som behöver bade korttids- och långtidsverkande preparat såsom Nitro
glycerin, Nitropent, Nitroglyn m fl.
Stort behov föreligger för de hjärt- och lungsjuka och astmapatienter att få äga en riktig säng (sk hjärtsäng).
Psoriasispatienter bör få kostnadsfria salvor, bandage och handskar. Så är det många hjärt- och lungsjuka, som går på ständig medicinsk kontroll, t ex blodprovstagning och varje gång får betala 12 kronor. Det är för många
TÄNK PÄ
HJÄRT- OCH LUNGSJUKAS BLOMSTERFOND POSTGIRO 95 0011-7
ganska betungande eftersom många hjärt- och lungsjuka har bara en liten pension att leva på.
Upprepade
blodprovstagningar kan bli dyrbart
Upprepade blodprovstagningar kan bli dyrt. Det har centralför eningen i Dalarna uppmärksam
mat och anser att nären serie av blodprov måste tas, så skall det räknas som återbesök eller re
miss efter första besöket.
Vid införandet av 12-kronorsreformen uppstod en del ekonomiska problem för personer, som behövde ta blodprov ofta, t ex 3 eller 4 gånger pr vecka.
Det har visat sig att dessa personer måste betala 12 kronor för dessa blod
prov per besök, samma som för en läkarundersökning. Bortsett från att det blir ekonomiskt betungande för dessa personer så kan dessa blodprov icke kosta lika mycket som en läkar
undersökning för de olika landstingen.
Vi i Dalarnas hjärt- och lungsjukas centralförening anser att när en serie av blodprov tagas skall dessa räknas som återbesök eller remiss. Enligt vår uppfattning skall man alltså endast be
tala för det första blodprovet eller lä
karbesöket.
Propaganda i radio och TV för märket
om hjärtsjukdom
Arvika Konvalescentförening vill ha ett märke för alla hjärtsjuka.
De vill också att det ska göras riktig propagandai radio, TVoch pressen om vad märket (och sjukdomen) gäller.
Vi vill ha ett märke för de människor som lider av hjärt- och kranskärls
sjukdomar. Det har ju kunnat konsta
teras att omkr. 700 000 st lider av den
na sjukdom i vårt land, och som or
sakar mer än hälften av dödsfallen.
Detta märke måste alltid bäras syn
ligt så att varje person skall förstå att här har vi en människa med hjärt- och kärlkrampsbesvär. För att kunna hjäl-
Forts sid 22
i!
JI
Z
*&•
J»
?s.Z--4 Zià^
: ::■ ■
äjär^ '• '?.
■' ../ .. „ i ’ '•
? *
12
i.F.
Status frågar riksdagspartierna
Vilken motion vill ni ha igenom?
Varje år lägger
partierna i riksdagen fram en mängd förslag
Status har vänt sig till riksdagsgruppernas kanslier och bett dem välja ut den motion inom handikappområdet de skulle vilja se snabbt genomförd. Moderaterna svarade inte på brevet.
Folkpartiet för i en bred partimotion fram en rad viktiga krav och förslag
Trots de stora förbättringar som ut
vecklingen medfört för handikappade, släpar dessa fortfarande efter i den allmänna standardökningen. Lågin
komsttagare drabbas ofta av handikapp av olika slag och handikappet medför en klart sämre standard än den övriga befolkningen åtnjuter. Lönen är lägre, pensionerna är för vissa grupper myc
ket knappa och handikappet medför ofta extrakostnader, som ytterligare tär på inkomsten. Låginkomstutredningen
har visat ett samband mellan t ex låg lön och rörelsehinder, låg lön och psy
kiska besvär, låg lön och dåliga tänder osv. Låginkomstutredningen visade också att handikappade är klart miss
gynnade, när det gäller utrustning i bostaden liksom i fråga om TV, tid
ningar osv. Det är en större andel bland handikappade än bland andra som saknar varmvatten, bad, central
värme, WC osv, 20 % av de gravt rö
relsehindrade t ex saknar centralvär
me, medan motsvarande siffra för hela befolkningen är 9,2 %, 15 % av de han
dikappade saknar WC mot 8,5 % av hela befolkningen o s v.. Med levnads
nivåundersökningens sammansatta mått på bostadsstandard framkommer också de sociala skillnaderna i bostadsstan
dard. Av de invalidiserade varmed i
undersökningen avses sådana som är och i allmänhet större delen av livet varit så fysiskt sjuka och/eller mentalt handikappade att de aldrig haft något egentligt yrke, är det bara 31 procent som har ”god bostad”.
Det krävs mycket mer av beslut
samma insatser för att ge människor med fysiska eller psykiska handikapp verkliga förutsättningar för en stimu
lerande gemenskap och ett rikare per
sonligt liv. De handikappades extra ut
gifter för att kunna leva ett i förhål
lande till andra människor likvärdigt liv bör betalas av stat, landsting och kommuner.
Med skattestoppet i kommuner och landsting och den finansiella åtstram
ningen pa den statliga sidan riskerar emellertid minoriteterna ett försämrat stöd. I en del fall kan fortfarande no
teras vissa framsteg, men i andra fall sker en tillbakagång och man kan be
fara att stagnationen blir allt mer full
ständig — trots de många eftersatta behoven. De handikappade får sist del av en konjunkturuppgång.
Strävan efter integration av handi
kappade i samhället måste prägla poli
tiken. På många områden krävs inte bara stora tekniska förändringar utan också nytänkande. Men i vissa fall är också speciella arrangemang nödvän
diga, för att samhällets olika aktivite
ter skall vara tillgängliga för den han
dikappade. Samhället måste självklart bära kostnaderna för borttagandet av fysiska hinder och därmed göra män
niskan mindre beroende av sitt handi
kapp. Denna integreringssträvan skall gälla alla områden, bostadspolitiken, politiken osv. Tillvaron för en män
niska får inte tillåtas att helt över
skuggas av ett handikapp. Delaktighet i samhällets alla funktioner är en mänsklig rättighet. I vissa av dessa frågor kan riksdagen inte fatta beslut.
Det är dock önskvärt, att Kungl Maj:t och socialstyrelsen aktivt medverkar till förbättringar genom att uppmuntra kommunerna att på frivillig väg vidta lämpliga åtgärder.
handikappades PENSIONSFÖRMÅNER
Handikappade skall ha en generös ekonomisk grundtrygghet. Det kräver att nuvarande försäkringsförmåner samordnas och utvidgas. Pensions
systemet har i dag luckor som försätter många mindre grupper i en svår eko
nomisk situation. En grupp, vars pro
blem snarast måste lösas, är de unga och medelålders handikappade, som inte kan gå ut i arbetslivet och följakt
ligen inte heller kan tillgodoräkna sig ATP-poäng. De är hänvisade till att
hela livet leva på grundpensionsnivå.
l synnerhet är det svårt för unga han
dikappade, som har större kostnader än t ex en ålderspensionär för bosättning m m. En översyn av pensionsreglerna måste därför göras i syfte att skapa bättre förhållanden för handikappade, som står utanför ATP eller har mycket liten ATP. Pensionstillskotten kan inte betraktas som tillräcklig förbättring.
För att den som drabbas av handikapp i unga år skall kunna bli delaktig i samhällets olika funktioner krävs en betydligt större satsning på denna grupp. Detta kan ske på flera olika sätt. En möjlighet är att höja grund
pensionen för denna grupp handikap
pade och därmed frångå den skenbart rättvisa principen att grundpensioner
na skall vara lika. I Danmark har man skilt mellan ålders- och förtidspension och något bättre kunnat tillfredsställa de unga handikappades behov.
Två grupper som är missgynnade inom försäkringssystemet är de som inte kan få pensionspoäng för tilläggs
pensionen. Vederbörande arbetsgivare måste emellertid erlägga arbetsgivar
avgift för handikappad anställd enligt samma regler som gäller för andra ar
betstagare. Bestämmelsen drabbar sär
skilt hårt de handikappade som aldrig kommit in i ATP-systemet innan de erhöll förtidspension. Detsamma gäller den som fått sin pension grundad på antagandepoäng och erhållit en låg pension, då skadan inträffat kort efter utträdet i förvärvslivet.
Sedan ges alltså inga möjligheter att förbättra sina pensionsförhållanden, vilket blir mycket kännbart i synner
het då förtidspension övergår i ålders
pension. Bestämmelserna i lag om all
män försäkring bör därför ändras så, att personer med partiell förtidspension skall kunna intjäna ATP-poäng för in
komst av förvärvsarbete för att möjlig
göra en höjning dels av ålderspensio
nen, dels, med vissa tidsintervaller, en höjning av utgående förtidspension.
Vi är inte övertygade om att infö
rande av en rätt till ATP för vissa par
tiellt förtidspensionerade skulle behöva medföra några mer betydande tröskel
problem av den art som pensionsför- säkringskommittén antytt. I varje fall kan enligt vår mening en sådan åtgärd inte vara ägnad att medföra orättvisor av den omfattning som nu gällande be
stämmelser uppenbarligen innebär för vissa — om än begränsade grupper — förtidspensionärer. Inte heller i övrigt kan vi finna att de av kommittén framförda skälen för att bibehålla nu
varande bestämmelser oförändrade är så vägande, att man inte bör ingående pröva olika möjligheter att utforma
bestämmelser som undanröjer eller minskar de negativa effekterna av nu
varande ordning. En grundläggande princip inom tilläggspensioneringen är att inkomster av förvärvsarbete skall grunda pensionsrätt. Inte minst med hänsyn härtill måste det anses otill
fredsställande att pensionsgrundande inkomst inte i något fall skall kunna beräknas för år under vilken en för
säkrad åtnjuter partiell förtidspension.
Vi föreslår, att frågan om rätt till ATP för den som uppbär partiell förtidspen
sion blir föremål för utredning. Därvid bör också prövas frågan om rätt för personer som uppbär förtidspension under del av år, att tillgodoräkna sig pensionspoäng för inkomst under åter
stoden av året. Pensionsålderskommit- tén har enligt sina direktiv att bl a beakta de unga invalidernas problem.
Enligt vår mening bör de i motionen aktualiserade frågorna lämpligen prö
vas inom ramen för pensionsålders- kommitténs arbete.
ARBETSMARKNADEN
Vi har en arbetsmiljö som skapar han
dikapp — och stänger ute dem som redan är handikappade. I en annan motion från folkpartiet till årets riks
dag föreslås omfattande åtgärder för att förbättra arbetsmiljön.
För de handikappade är det ännu mera angeläget än för andra människor att det finns en god efterfrågan på ar
betskraft. Ty de handikappade träffas hårdare än andra av strukturell och annan arbetslöshet. Det leder också till att det blir ännu hårdare konkurrens om platserna i skyddat arbete. På sikt är det naturligtvis angeläget att handi
kappade kan placeras i reguljärt arbe
te. I detta syfte är bl a en effektiv till—
lämpning av handikappbyggnormerna angelägen, liksom förbättrad arbets
miljö överhuvudtaget. Speciella åtgär
der bör också tillkomma för att i större utsträckning placera handikappade i öppet arbete. Detta bör vara huvudlin
jen. Men i en arbetslöshetskris krävs också fler skyddade och halvskyddade arbetsplatser samt arkivarbeten i till
räckligt antal för att stora grupper av handikappade skall få möjlighet till en produktiv insats. Frågor rörande ar
betsmarknaden har berörts i en annan motion från folkpartiets sida.
HANDIKAPPADES
BOSTADSFÖRHÅLLANDEN Undersökningar har visat att extra
kostnaderna för en handikappvänlig miljö är obetydliga om de beaktas re
dan på planeringsstadiet. Ombyggna
tion kräver däremot betydligt större
ekonomiska insatser. De nya handi
kappbyggnormer, som trädde i kraft den 1 januari 1970, är av stor betydelse.
Det kommer emellertid att dröja länge inan bestämmelsen har fått någon stör
re genomslagskraft. Bestämmelserna i byggnadsstadgan är inte heller till
lämpliga på bostädernas inre utform
ning och utrustning. Bostadsstyrelsens tekniska byrås förslag till ny God Bo
stad tar särskilt hänsyn till rörelse
hindrades behov. Det är angeläget att beslut om God Bostad snarast fattas.
De förbättringar som nu föreslås be
träffande förbättringslån och bostads- anpassningsbidrag måste hälsas med tillfredsställelse. Tillämpningen får ut
visa vilka ytterligare förändringar i bestämmelserna som blir erforderliga.
Insatser måste göras för att alla lokaler och bostäder så långt möjligt anpassas efter olika behov och görs flexibla, så att de med små förändringar kan ut
nyttjas av handikappade. Handikapp
organisationerna måste ges möjlighet att på ett aktivt sätt ta del av hand
läggningen av dessa frågor.
FÖRFLYTTNINGS- MÖJLIGHETER
Det allmänna färdväsendet är på de flesta håll så konstruerat att det är svårt eller omöjligt för den handikap
pade att färdas ensam. De alternativ som erbjuds den handikappade som vill arbeta, besöka släktingar och vän
ner, gå på föreningsmöten o s v är den kommunala färdtjänsten eller den egna bilen. Båda dessa alternativ är dock kringgärdade av snäva restriktioner.
Dessa drabbar i särskilt hög grad hem- arbetande handikappade. Även den som saknar förvärvsarbete utanför hemmet har berättigade önskemål att kunna förflytta sig utanför bostaden.
På lång sikt måste hela färdväsendet utformas så att det kan betjäna även handikappade. Hösten 1970 föreslog handikapputredningen att en arbets
grupp skulle tillsättas med uppgift att se över hur det allmänna färdväsendet
Gynna svenskt näringsliv
bättre skulle anpassas till handikappa
des behov. I höstas utlovade kommuni
kationsministern i ett interpellations
svar till hr Hamrin (fp) att arbets
gruppen skulle tillsättas snarast efter nyår. Det är enligt vår mening hög tid att arbetsgruppen tillsättes.
Färdtjänsten är en kommunal ange
lägenhet. Under senare år har denna service byggts ut på många håll, men fortfarande kvarstår oacceptabla bris
ter. F n har 260 kommuner färdtjänst som sammanlagt når 1 miljon männi
skor. De kommer som ännu inte har infört färdtjänst är främst glesbygds
kommuner. Naturligtvis blir färdtjäns
ten just i dessa särskilt dyrbar, då av
stånden är långa, åldersfördelningen sned och skatteunderlaget svagt. De handikappade är där helt utlämnade till anförvanters och grannars hjälp
samhet. Resultatet är också att många handikappade blivit djupt isolerade.
Men inte heller i de kommuner som erbjuder färdtjänst är förhållandena tillfredsställande. Kvaliteten är starkt varierande. Möjligheten att anlita färdtjänst är i många fall begränsad.
Färdtjänsten blir inte en rättighet för de handikappade utan något de måste be om. Den rörelsefrihet som är själv
klar för de flesta i vårt samhälle måste också gälla för de handikappade, dvs rätten till resor med färdtjänsten skall ej vara begränsad till visst antal resor.
Detta har också Kommunförbundet re
kommenderat.
I de kommuner som inte infört färd
tjänst avvaktar man regeringens ställ
ningstagande till handikapputredning
ens förslag om statsbidrag till färd
tjänsten. I andra har man sänkt stan
darden. Handikapputredningen före
slog att statsbidrag skulle utgå med 35 % av kommunens kostnader för den kommunala färdtjänsten. Regeringen har överlämnat utredningens förslag till utredningen för kostnadsfördel
ningen mellan stat och kommun. Med hänsyn till den centrala roll förflytt- ningsmöjligheterna spelar för handi
kappade föreslår vi, att regeringen i avvaktan på nämnda utrednings defi
nitiva förslag inför ett provisoriskt stöd till kommunernas färdtjänst.
HANDIKAPPADES KULTURELLA VERKSAMHET
Samhället har gjort insatser av växan
de betydelse för den kulturella inte
greringen av handikappade. Men det rör sig här om mycket omfattande be
hov. De handikappade möter stora och svåra hinder när det gäller att få del av kultur och utbildningsmöjligheter att mycket mer måste satsas. Förslag
härom framläggs i andra motioner från folkpartihåll till årets riksdag.
UTÖKAD UPPSÖKANDE VERKSAMHET
En undersökning avseende synskadade med ett eller flera handikapp som ge
nomförts i Västernorrlands och Väster
bottens län i samarbete mellan De Blindas Förening och kommuner och landsting visar hur mycket som ännu är ogjort för de handikappade. Sam
manlagt fann man i denna undersök
ning 565 personer som var flerhandi- kappade med blindhet eller mycket svår synskada som ett av handikappen.
Hade man inbegripit även flerhandi- kappade av andra slag skulle siffran säkert ha blivit mångdubbelt större.
Det är möjligt att man inte ens med den ram man valde lyckades få en fullständig inventering.
Av dessa 565 människor var det emellertid bara 265 som blev fullstän
digt utredda. För de övriga 300 räckte inte resurserna till för en fullständig utredning. Av de 265 som blev utredda och vid behov också vanligen åtgär
dade hade 121 tidigare varit okända av DBF:s konsulenter. En del av dem var kända lokalt i den meningen att de t ex vistades på vårdhem eller andra insti
tutioner.
Över hälften av dessa flerhandikap- pade var rörelsehindrade, 45 procent svårt hörselskadade eller döva, 39 pro
cent led av långtidssjukdomar av olika slag och 14 procent var utvecklings
störda. Det blir tillsammans mer än 150 procent vilket förklaras av att 44 procent hade tre eller flera handikapp.
Drygt hälften bodde enskilt, ofta med familj medan 46 procent var intagna på institutioner av olika slag.
Mindre än hälften hade alla erfor
derliga hjälpmedel — eller ansågs inte behöva några hjälpmedel. Inom ramen för försöksverksamheten anskaffades 245 hjälpmedel, både optiska och an
dra. Ett 40-tal fick synförmågan för
bättrad genom optiska hjälpmedel.
Nästan lika många fick bandspelare och därigenom bättre tillgång till in
formation och möjlighet att lyssna på taltidningar och talböcker, och en stor del fick andra syntekniska hjälpmedel.
VED BESÖK I HÖÖR, ät och bo på
Järnvägshotellet
God mat och gott kaffe Propra rum Tel. 0413/200 25
