7416/1/21 REV 1 /es
RELEX 2A
SV
Europeiska unionens råd
Bryssel den 26 mars 2021 (OR. en)
7416/1/21 REV 1
RELEX 249 ECOFIN 293
ELARG 6 EDUC 104
JAI 342 ENER 100
ASIM 18 FISC 51
BUDGET 2 JEUN 26
CFSP/PESC 303 MIGR 56 CORLX 178 NT 1
COTER 41 TRANS 181
CT 38 VISA 62
CY 1
FÖLJENOT
från: Europeiska kommissionens generalsekreterare, undertecknat av Martine DEPREZ, direktör
inkom den: 22 mars 2021
till: Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd
Komm. dok. nr: JOIN(2021) 8 final/2
Ärende: Gemensamt meddelande Läget i de ekonomiska och politiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och Turkiet För delegationerna bifogas dokument – JOIN(2021) 8 final/2.
Bilaga: JOIN(2021) 8 final/2
SV SV
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
UNIONENS HÖGA REPRESENTANT FÖR UTRIKES FRÅGOR OCH SÄKERHETSPOLITIK
Bryssel den 20.3.2021 JOIN(2021) 8 final
Gemensamt meddelande
Läget i de ekonomiska och politiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och Turkiet
1 1. INLEDNING
Vid Europeiska rådets möte i december 20201 noterades att Turkiet hade vidtagit ensidiga åtgärder och provokationer och trappat upp sin retorik mot EU, EU:s medlemsstater och europeiska ledare. Europeiska rådet bekräftade att EU har ett strategiskt intresse av att utveckla samarbetsinriktade och ömsesidigt gynnsamma förbindelser med Turkiet. Man underströk att erbjudandet om en positiv agenda för EU och Turkiet kvarstår, förutsatt att Turkiet visar sig redo att främja ett genuint partnerskap med unionen och dess medlemsstater och att lösa skiljaktigheter genom dialog och i enlighet med internationell rätt. Man betonade också att Europeiska unionen förblir fast besluten att försvara sina och sina medlemsstaters intressen samt upprätthålla den regionala stabiliteten.
I detta avseende uppmanade Europeiska rådet den höga representanten och kommissionen att lägga fram en rapport om läget vad avser de politiska och ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och Turkiet och olika instrument och alternativ för det fortsatta arbetet, inbegripet om utvidgningen av tillämpningsområdet för rådets beslut av den 11 november 20192, för övervägande senast vid Europeiska rådets möte i mars 2021. Detta gemensamma meddelande är ett svar på denna uppmaning. Det varken ersätter eller föregriper kommissionens nästa utvidgningspaket, inbegripet landsrapporten om Turkiet.
II. POLITISKA FÖRBINDELSER
De politiska förbindelserna mellan EU och Turkiet har under de senaste åren successivt försämrats, vilket har medfört att de olika instrumenten och processerna för bilateralt engagemang och samarbete praktiskt taget har stannat upp. Detta beror främst på Turkiets agerande i östra Medelhavsområdet, som direkt har utmanat republiken Cyperns rättigheter i dess havsområden, och en kraftig ökning av Turkiets provokativa åtgärder mot Grekland, misslyckandet att komma vidare i Cypernuppgörelsen, i kombination med Turkiets hotfulla åtgärder och nedsättande retorik i detta sammanhang och de kraftfulla turkiska ingripandena i de flesta av de omgivande regionala konflikterna, på ett sätt som ofta strider mot bredare EU-intressen. Den allt sämre inhemska situationen i Turkiet, bland annat när det gäller grundläggande rättigheter och ekonomisk styrning, har dessutom haft tydliga negativa effekter på Turkiets förbindelser med EU:s medlemsstater och på den bilaterala agendan mellan EU och Turkiet.
1. Östra Medelhavsområdet
Spänningarna i östra Medelhavsområdet har på senare år ökat. De nådde sin kulmen i slutet av februari 2020 då Turkiet, i strid med uttalandet från EU och Turkiet i mars 2016, aktivt uppmuntrade migranter och flyktingar att ta sig in i EU, vilket ledde till våldshandlingar vid Greklands land- och sjögränser. En större kris kunde avvärjas efter en stark diplomatisk insats, inbegripet ett besök i Ankara av Europeiska rådets ordförande och den höga representanten/vice ordföranden och ett gemensamt besök vid den grekiska gränsen av Europaparlamentets talman, Europeiska rådets ordförande och Europeiska kommissionens ordförande. Detta följdes av ett besök i Bryssel av president Erdoğan i början av mars.
1 https://www.consilium.europa.eu/media/47342/1011-12-20-euco-conclusions-sv.pdf
2 https://eur-lex.europa.eu/legal-content/sv/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019D1894&from=GA
2 De turkiska myndigheterna fortsatte hela året att utan tillstånd placera ut borrnings- eller undersökningsfartyg i republiken Cyperns havsområden.
Turkiets tvist med Grekland om sjögränser i Egeiska havet och östra Medelhavet förblev ett stort irritationsmoment. I augusti och oktober sände Turkiet ut ett seismiskt forskningsfartyg nära den grekiska ön Kastellorizo, vilket trappade upp spänningarna så att en sammandrabbning mellan de två Nato-allierade var nära. Dessa handlingar åtföljdes av en omfattande konfrontativ retorik om såväl republiken Cyperns som Greklands rättigheter. Den turkiska flottan följde med borrningsfartygen under deras operationer. Åtgärderna till havs omfattade militära manövrer och ledde till incidenter med medlemsstater.
För Greklands del ökade spänningarna efter undertecknandet av det bilaterala samförståndsavtalet om avgränsning av marina jurisdiktioner i Medelhavet mellan Turkiet och Libyens nationella samlingsregering i november 2019. I samförståndsavtalet ignorerades de grekiska öarnas rättigheter i det berörda området. De provokativa åtgärderna mot Grekland från Turkiets sida ökade kraftigt, särskilt Turkiets överflygningar över bebodda områden i Grekland, hotfulla övningar till havs och den åtföljande retoriken under året. De maritima konflikterna mellan Grekland och Turkiet har funnits länge, men 2016 avbröts dialogen för att hantera dem och 2020 var ett år med ständigt uppflammande kriser och bibehållen spänning, vilket ledde till att Nato fortsatte samtalen om konfliktlösning mellan Grekland och Turkiet.
På Europeiska rådets möte i december 2020 fördömdes återigen Turkiets provokativa åtgärder på senare tid, samtidigt som man betonade betydelsen av förbindelserna mellan EU och Turkiet och erbjöd utsikter för ett återupptagande om Turkiet upphör med sitt konfrontativa agerande. Man angav också att andra alternativ skulle övervägas om så inte skedde.
Mot slutet av året började situationen förändras. Turkiet var i stort sett positiva till Europeiska rådets slutsatser från december och började sända signaler om vikten av förbindelserna med Europeiska unionen och dess medlemsstater. De konfliktartade utplaceringarna av turkiska fartyg har upphört och signalerna om återupptagande av förbindelserna har fortsatt. En positiv dynamik för dialog och förhandlingar har skapats och de första stegen i de två stora förhandlingsprocesserna har återupptagits – de sonderande samtalen om de maritima konflikterna mellan Grekland och Turkiet återupptogs den 25 januari och informella samtal har nu planerats för dialogen om en nystart för Cypernfrågan (27–29 april i Genève).
Avgränsningen av kontinentalsockeln och de exklusiva ekonomiska zonerna ska hanteras genom dialog och förhandlingar med ärligt uppsåt, i enlighet med internationell rätt, inbegripet Unclos, och vid behov med hjälp av Internationella domstolen. I ovanstående sammanhang förblir ett entydigt åtagande om goda grannförbindelser och en fredlig lösning av tvister avgörande.
Den höga representanten har gjort kontinuerliga ansträngningar att skapa ett gynnsamt klimat för en hållbar nedtrappning i regionen. Tillbakadragandet av Turkiets seismiska undersökningsfartyg ”Oruç Reis” gjorde det möjligt att återuppta direkta sonderande samtal mellan Grekland och Turkiet den 25 januari 2021. Den sista förhandlingsrundan (den 62:a) ägde rum i Aten den 16 mars 2021, i anslutning till politiska samråd (den 17 mars) på hög tjänstemannanivå. Det är nödvändigt att se ett trovärdigt mönster i Turkiets hållning i östra
3 Medelhavet, utan bakslag, för att visa att de uttalade avsikterna är äkta och för att säkerställa att en mer omfattande nedtrappning i regionen bibehålls. Mindre incidenter på senare tid påminner oss om att nedtrappningen fortfarande är bräcklig och måste stärkas
2. Cypern
Frågan om Cypernuppgörelsen är en central del i Turkiets starka meningsskiljaktigheter med EU i östra Medelhavsområdet. Under 2020 blev man tvungen att tillfälligt stoppa processen för en lösning av Cypernuppgörelsen fram till valen till i den turkcypriotiska befolkningsgruppen i oktober–november 2020. Valsituationen ledde till en förstärkning av den polariserande retoriken och ökade provokationer, vilket framkallade en stark reaktion från EU och återspeglas i rådets och Europeiska rådets slutsatser.
Den höga representanten/vice ordföranden har allt sedan inledningen på sitt mandat och framför allt under sitt besök i Cypern i juni 2020 och mars 2021 uttryckt sitt fulla stöd för FN:s generalsekreterare som strävar efter ett snabbt återupptagande av samtalen om Cypernuppgörelsen. Ansträngningarna från FN:s generalsekreterare fortsatte med oförminskad kraft trots de ensidiga åtgärderna i det inhägnade området i Varosha liksom de återkommande uttalandena som direkt ifrågasatte det avtalade underlaget för lösningen på Cypernuppgörelsen genom säkerhetsrådets resolutioner, varav den senaste antogs den 29 januari 2021 (UNSCR 2561). Både EU och FN bad Turkiet att avbryta sitt ensidiga agerande i Varosha i november 2020 (öppnandet av det inhägnade området av stranden).
Sedan fredssamtalen i Crans Montana 2017 har FN fortsatt att föra en dialog med Europeiska unionen i dess egenskap av observatör vid konferensen om Cypern, och EU håller mycket nära kontakt med företrädarna för 5+1-formatet. EU strävar efter en rättvis, övergripande och hållbar lösning på Cypernproblemet, inbegripet dess externa aspekter, inom ramen för FN och i enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd och EU:s grundprinciper.
Samtalen mellan de båda befolkningsgrupperna, som så småningom kan leda till en överenskommelse, är avgörande för att minska spänningarna i östra Medelhavsområdet. Ett antal förslag på förtroendeskapande åtgärder har utbytts mellan parterna, även vad gäller fördelning av intäkterna från utvinning av kolväten, och EU är fortsatt redo att underlätta det nödvändiga tekniska arbetet i detta avseende. Ett positivt resultat vad gäller de praktiska och viktiga frågorna för den turkcypriotiska befolkningsgruppen – såsom att underlätta exporten av osten Haloumi/Helim och distributionen av covid-19- vaccin – skulle kunna leda till ökat förtroende3. EU:s engagemang och stöd i Cypernfrågan är en förutsättning för att spänningarna i regionen ska lätta. Det är tydligt att Turkiets icke-erkännande av Republiken Cypern fortsätter att blockera möjligheterna till samarbete. Normaliseringen av förbindelserna EU–Turkiet kommer även fortsättningsvis att vara extremt utmanande så länge det inte finns någon lösning i Cypernfrågan.
3 Kommissionen har inlett antagandet av de rättsliga instrumenten för registrering av Halloumi/Hellim som en skyddad ursprungsbeteckning, vilket gör det möjligt att sälja Halloumi/Hellim som producerats i den turkcypriotiska befolkningsgruppen över den gröna linjen, under förutsättning att osten uppfyller de relevanta kraven i EU:s regelverk.
Besluten kommer att stimulera till förbättringar av hälsonormer och sanitära normer i den turkcypriotiska befolkningsgruppen, ge stora ekonomiska fördelar för båda befolkningsgrupperna och främja ett närmare samarbete och förtroendeskapande mellan dem.
4 3. Konferensen om östra Medelhavsområdet
Europeiska rådet gav också den höga representanten/vice ordföranden i uppdrag att anordna en multilateral regional konferens, inbegripet Turkiet, som del i en bredare förtroendeskapande åtgärd. Den höga representanten/vice ordföranden fortsatte det förberedande arbetet för en konferens om östra Medelhavsområdet med inledande samtal för att undersöka villkoren (omfattning, deltagande, process och tidsplan) och potentiella frågor utan att föregripa något beslut från EU om möjligheten att hålla eller inte hålla konferensen. Ingenting har ännu beslutats. Tydliga reaktioner från andra potentiella deltagare visar att om inte förhållandena i regionen förändras avsevärt är det osannolikt att en sådan konferens skulle kunna hållas inom den närmaste framtiden.
4. Regionen i stort
Turkiets allt starkare utrikespolitik kolliderade med EU:s prioriteringar inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). Även om den institutionella ram som gör det möjligt för Turkiet att delta i Gusp och i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) är på plats, uppvisade Turkiet en mycket låg anpassningsgrad på omkring 11 % under 2020. Turkiet underlät även fortsättningsvis att anpassa sig till de flesta av rådets beslut (restriktiva åtgärder), inbegripet vad gäller Ryssland, Venezuela, Syrien och Libyen, och till EU:s uttalanden om exempelvis Nagorno-Karabakh.
Den senaste politiska dialogen på hög nivå mellan EU och Turkiet, inbegripet om Gusp/GSFP, ägde rum i Ankara i november 2018 och den senaste dialogen på politisk direktörsnivå i september 2019. Många medlemsstater har starka bilaterala förbindelser med Turkiet om utrikespolitik, säkerhet och försvar. Mot bakgrund av Turkiets alltmer aktiva och beslutsamma utrikespolitik måste ett omfattande gemensamt arbete upprätthållas för att minska ytterligare spänningar och införa förtroendeskapande åtgärder i regionen i stort.
Under januari–mars 2021 inledde EU och Turkiet en diplomatisk dialog i syfte att nå en djupare förståelse för varandras respektive intressen och möjliga ömsesidigt fördelaktiga och hållbara lösningar, särskilt för två insatsområden där EU:s direkta intressen står på spel i Libyen och Syrien.
Det är tydligt att sedan Turkiets aktiva militära ingripande i Syrien och Libyen har Turkiet fört sin egen utrikespolitik utan att ta hänsyn till Europeiska unionens bredare intressen, inbegripet EU:s säkerhetsintressen.
Turkiets militära stöd i Libyen, bland annat genom utplacering av utländska stridande på plats, och landets ihållande kritik av och brist på samarbete med Irini-insatsen, är till skada för EU:s faktiska bidrag till genomförandet av FN:s vapenembargo, och har lett till motstridiga strategier i Libyen. Efter det att en ny, inkluderande regering bildades och fick förtroende från representanthuset den 10 mars och svors in den 15 mars 2021, är det viktigt att samarbeta med de nya myndigheterna och på ett konstruktivt sätt stödja nästa steg. Detta omfattar särskilt ett snabbt överförande av makten till de nya myndigheterna, en återförening av institutionerna, förberedelser av valet som planeras till den 24 december 2021, ett fullt genomförande av avtalet om eldupphör från oktober 2020 och en verklig nationell försoningsprocess. Som en inflytelserik aktör i Libyen kommer Turkiets samarbete med FN och övriga regionala och internationella aktörer när det gäller att komma vidare att vara avgörande för alla delar av denna utmanande process, och särskilt den politiska processen, ekonomin och säkerheten.
5 Som en direkt granne vill Turkiet se ett stabilt och blomstrande Syrien, ett mål som man delar med EU. Det är mycket viktigt att upprätthålla Syriens territoriella integritet och främja en fredlig lösning av konflikten genom en FN-ledd politisk process.
EU och Turkiet är överens om behovet att påskynda arbetet med den konstitutionella kommittén och andra delar av FN:s säkerhetsråds resolution 2254, såsom frigivning av fångar och insatser för ansvarsutkrävande för krigsbrott i Syrien. EU uppmanar Turkiet att se till att den syriska oppositionen, Syriens nationella råd, inkluderas. Turkiet har gjort stora ansträngningar för att upprätthålla vapenvilan i nordvästra Syrien (Idlib) och för att underlätta storskalig gränsöverskridande humanitär hjälp genom Turkiet till nordvästra Syrien. Det finns fortfarande minst 3,6 miljoner flyktingar från Syrien i Turkiet.
Turkiets militära insatser i norra Syrien, särskilt i nordost, inbegripet genom turkiskstödd milis, har lett till omfattande fördrivningar och rapporter om brott mot de mänskliga rättigheterna i den civila befolkningen. Tillträdet för internationella hjälporganisationer är fortfarande begränsat, samtidigt som turkiska Röda halvmånen fortsätter att spela en dominerande roll.
Turkiets vidarebosättning av syriska flyktingar i före detta kurdiska områden är fortfarande ett problem. Om flyktingar ska kunna återvända till landet måste det ske på ett säkert, frivilligt och värdigt sätt och genomföras i samråd med och i enlighet de parametrar och principer som fastställts av UNHCR.
Turkiet är också militärt aktivt i norra Irak och genomför angrepp mot Kurdistans arbetarparti (PKK).
EU betraktar visserligen PKK som en terroristorganisation, men länderna i regionen uppmanas att samordna bilateral antiterroristverksamhet och att agera proportionerligt och med full respekt för rättsstatsprincipen.
Turkiets senaste stöd till militära insatser i Kaukasien under fientligheterna i Nagorno Karabakh har lett till ytterligare ifrågasättande av Turkiets regionala roll. Det började med att man avvek från att verka för en fredlig lösning och började stödja Azerbajdzjans strävan efter en militär lösning. Gränsen mellan Turkiet och Armenien har varit stängd sedan april 1993. EU uppmanar Turkiet att öppna sin gräns mot Armenien.
I december 2020 föreslog Turkiet en regional samarbetsgrupp som skulle omfatta Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Iran, Ryssland och Turkiet. EU fortsätter att fullt ut stödja insatserna från det internationella formatet för OSSE:s Minskgrupp som leds av dess medordförande, och förväntar sig att Turkiet ska anpassa sig till EU i detta avseende.
5. Samarbete om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och kampen mot terrorism
Turkiet är en nyckelaktör på säkerhets- och försvarsområdet. Icke-erkännandet av Republiken Cypern, Turkiets breda tolkning av den överenskomna ramen 2003 (Berlin plus- arrangemangen) och dess snäva tolkning av samarbetsramen mellan EU och Nato skapar dock praktiska och operativa svårigheter, bland annat för ytterligare utveckling av en genuin förbindelse mellan de båda organisationerna. Turkiet fortsätter att begära att få delta i EU:s försvarsinitiativ (permanent strukturerat samarbete – Pesco, Europeiska försvarsfonden – EUF). När det gäller terrorismbekämpning fungerar det bilaterala samarbetet mellan Turkiets
6 och EU-medlemsstaternas säkerhetstjänster väl. På hösten 2019, efter fördömandet av Turkiets militära insats i nordöstra Syrien och antagandet av en ram för restriktiva åtgärder med anknytning till östra Medelhavsområdet, begärde dock Turkiet att den regelbundna dialogen med EU om terrorismbekämpning skulle skjutas upp.
7 III. BILATERALA FÖRBINDELSER MELLAN EU OCH TURKIET
1. Associeringsavtal
Associeringsavtalet från 1963 är den övergripande rättsliga ramen för förbindelserna mellan EU och Turkiet. Syftet är att stärka handelsförbindelserna och de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Turkiet och att gradvis etablera en tullunion.
Samtidigt som associeringsavtalet lyckades utgöra en stadig grund för de bilaterala förbindelserna, med starka och växande politiska, ekonomiska och samhälleliga utbyten, utsattes det för ett antal allvarliga problem under åren. Den olösta Cypernfrågan har varit en faktor ända sedan Republiken Cypern gick med i EU 2004. Turkiet beslutade i juli 2005 att inte genomföra tilläggsprotokollet till associeringsavtalet genom vilket tullunionen med EU utvidgades till Republiken Cypern. Detta ensidiga beslut ledde 2006 till att rådet beslutade att blockera öppnandet av åtta kapitel i anslutningsförhandlingarna och stänga alla kapitel, följt av en bilateral blockering av sex förhandlingskapitel av republiken Cypern 2009. Turkiet tillåter inte direkt handel mellan Republiken Cypern och Turkiet, och inte heller direkta luft- och sjöfartsförbindelser eller några andra direkta anslutningar.
Turkiet blockerar dessutom republiken Cyperns anslutning till flera internationella organisationer, inbegripet Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).
Turkiets icke-godkännande av Cypern förhindrar också ett direkt informationsutbyte med Turkiet (till exempel inom det rättsliga samarbetet eller i kampen mot skatteflykt) och en väl fungerande tullunion.
Mot bakgrund av Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavsområdet i juli 2019 beslutade rådet att i nuläget inte hålla några möten i associationsrådet EU–Turkiet.
Några förberedande möten i associeringskommittéerna, som hålls på högre tjänstemannanivå, har inte heller ägt rum. Det tekniska samarbetet inom åtta sektoriella underkommittéer fortsätter.
2. Anslutningsförhandlingar, kriterier och stöd inför anslutningen
Turkiet har varit kandidatland sedan 1999. Anslutningsförhandlingarna inleddes 2005.
Hittills har 16 kapitel av 35 öppnats, det senaste 2016, och ett av dem har stängts. Mot bakgrund av den fortsatta och allvarliga tillbakagången vad gäller EU:s principer och värden noterade rådet i juni 2018 och juni 2019 att Turkiet hade rört sig ännu längre bort från Europeiska unionen och att Turkiets anslutningsförhandlingar därför i praktiken hade avstannat och inga ytterligare kapitel kan öppnas eller stängas.
De uppgifter som ligger till grund för denna bedömning är fortfarande aktuella. Större tillbakagångar vad gäller reformer fortsätter på de viktigaste områdena i anslutningsprocessen. Rättsstatsprincipen, respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsväsendets oberoende har, särskilt efter kuppförsöket 2016, försämrats kontinuerligt samtidigt som centraliseringen av makten har ökat. Denna tendens har blivit tydligare efter det att det nya presidentsystemet trädde i kraft 2018. Maktbalansen i det demokratiska systemet påverkas i hög grad. Regeringen har omformat statliga och offentliga institutioner, vilket har undergrävt deras oberoende. Parlamentets roll har avsevärt försvagats.
8 Dessutom har 59 av de 65 demokratiskt valda borgmästarna från det prokurdiska Folkens demokratiska parti, HDP, avlägsnats och ersatts av regeringsutsedda förvaltare. Den 17 mars begärde åklagaren vid Högsta domstolen formellt att HDP skulle upplösas.
Den mesta lagstiftningen antas i påskyndade förfaranden utan vederbörligt deltagande av och samråd med berörda parter. Tillsynsmyndigheternas oberoende har äventyrats genom införandet av presidentsystemet.
Politisk press på domare och åklagare har en betydande negativ påverkan på rättsväsendets oberoende. Myndigheterna griper, åtalar och dömer enskilda personer, däribland journalister, studenter, jurister, oppositionspolitiker och aktivister, oftast för alltför vittomfattande terroristrelaterade åtalspunkter. De turkiska myndigheterna vägrar också att genomföra Europadomstolens slutliga avgöranden, däribland dem som rör frigivningen av Osman Kavala och Selahattin Demirtas, trots de resolutioner som antagits av Europarådets ministerkommitté. Turkiet antog den 2 mars en ny handlingsplan för mänskliga rättigheter.
Den tar dock inte upp de centrala brister som konstaterats när det gäller mänskliga rättigheter, rättsväsendets oberoende och situationen för rättsstaten överlag.
De bilaterala förbindelserna med flera EU-medlemsstater är fortfarande spända, även på grund av de turkiska myndigheternas emellanåt aggressiv retorik och försök att påverka interna politiska beslut.
Ett ramanslag om närmare 4,5 miljarder euro anslogs ursprungligen till Turkietprogrammet inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen för perioden 2014–2020. Med början 2017 minskades tilldelningen successivt, med tanke på det låga utnyttjandet och Turkiets allvarliga tillbakagångar på områdena rättsstatsprincipen, grundläggande rättigheter och reform av den offentliga förvaltningen samt olaglig borrningsverksamhet i östra Medelhavsområdet. Totalt uppgick denna minskning till trettio procent av det belopp som ursprungligen planerades 2014. Med början 2017 har kommissionen riktat om EU:s ekonomiska stöd till sektorer som återspeglar EU:s centrala principer och prioriteringar, såsom demokrati och rättsstatsprincipen, stöd till det civila samhället (34 miljoner euro 2020) och mänskliga rättigheter, utbyte mellan människor och andra områden av intresse för EU (energi, klimatförändringar, migration). Kommissionen har också minskat andelen medel som förvaltas direkt av de turkiska myndigheterna.
Efter det att de rättsliga grunderna för den fleråriga budgetramen för 2021–2027 har trätt i kraft, har den preliminära programplaneringen för åren 2021 och 2022 inletts inom ramen för det nya instrumentet (IPA III). Fokus för detta justerade bistånd kommer att inriktas på att stödja de viktiga reformer och värderingar som framhållits i kommissionens årsrapporter om Turkiet.
3. Migration och uttalandet från EU och Turkiet 2016
Uttalandet från EU och Turkiet från mars 20164 utgör ramen för samarbetet mellan EU och Turkiet om migration. Uttalandet utgick från EU:s och Turkiets gemensamma handlingsplan av den 29 november 2015 och var ett resultat av EU:s åtgärder för att inrätta ett system för effektiv migrationshantering och undvika en humanitär kris. Målet var att återupprätta ett lagenligt och välordnat mottagningssystem, få slut på irreguljär migration från
4 https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2016/03/18/eu-turkey-statement/
9 Turkiet till EU, förhindra dödsfall, agera mot nätverk för människosmuggling och förbättra levnadsvillkoren för syriska flyktingar i Turkiet genom ett helhetsgrepp på samarbetet mellan EU och Turkiet.
Sedan uttalandet började genomföras har antalet irreguljära gränspassager från Turkiet till Grekland minskat avsevärt5. Även om de tragiska incidenterna har fortsatt, har antalet dödsfall i Egeiska havet minskat betydligt.
I slutet av februari 2020 uppmuntrade turkiska aktörer migranter att ta sig till Europa landvägen via Grekland. Detta ledde till att det upprättades ett informellt läger vid gränsen mellan Grekland och Turkiet, med ett stort antal migranter och flyktingar under svåra förhållanden. Vid rådets extraordinarie möten mellan EU:s inrikesministrar den 4 mars 2020 och EU:s utrikesministrar den 6 mars 2020 upprepade EU att Turkiet måste följa uttalandet fullt ut. Rådet uppmanade också den turkiska regeringen och alla aktörer och organisationer på fältet att förmedla budskapet att migranter inte bör uppmuntras att försöka göra olagliga gränspassager land- eller sjövägen och att motverka spridning av falsk information. EU erkände den ökade migrationsbördan och de ökade risker som Turkiet står inför på sitt territorium och de betydande ansträngningar som landet har gjort för att ta emot nästan fyra miljoner flyktingar, men tog ändå kraftfullt avstånd från Turkiets försök att använda migrationstrycket för politiska ändamål. Sedan dess har situationen vid både sjö- och landgränserna mot Grekland stabiliserats och på det hela taget förblivit lugn. En övergång till vissa alternativa migrationsvägar har dock konstaterats6.
Den långsamma återvändandetakten har varit ett problem under genomförandet av uttalandet. De turkiska myndigheterna ställde i mars 2020 in återvändandena enligt uttalandet med hänvisning till covid-19-restriktionerna. Trots upprepade påstötningar från de grekiska myndigheterna och kommissionen har frågan inte lösts. Kommissionen har framfört att Turkiet fullt ut måste uppfylla sina åtaganden enligt uttalandet . Den 14 januari 2021 lämnade Grekland in en officiell begäran om återtagande av 1 450 återvändande personer, men Turkiet godtog den inte.
Vidarebosättningen i EU fortsätter att öka snabbare än antalet återvändanden till Turkiet.
Endast 2 140 irreguljära migranter och asylsökande, vars ansökningar har förklarats ogrundade men som tagit sig över från Turkiet till de grekiska öarna, har återsänts till Turkiet, medan 28 300 syriska flyktingar från Turkiet har vidarebosatts i EU. Till detta har 20 medlemsstater bidragit. För att upprätthålla en jämn takt i vidarebosättningarna ger kommissionen finansiering till de medlemsstater där vidarebosättningar sker, medan Europeiska stödkontoret för asylfrågor ger operativt stöd till verksamheten och underlättar utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna.
Enligt uttalandet från EU och Turkiet ska ett frivilligt humanitärt mottagandesystem aktiveras så snart de irreguljära gränspassagerna har upphört eller åtminstone minskat avsevärt och varaktigt. I december 2017 godkände medlemsstaterna de rutiner som överenskommits med Turkiet, men medlemsstaterna har ännu inte beslutat att aktivera systemet.
5 Under de fem månaderna innan uttalandet började genomföras korsade i genomsnitt 3 262 migranter och asylsökande om dagen Egeiska havet till de grekiska öarna. Under 2019 däremot uppgick det genomsnittliga antalet som ankom sjövägen per dag till 165 personer, och 2020 hade antalet minskat till 25, bland annat på grund av covid-19-restriktioner.
6 Exempelvis ökade antalet irreguljära ankomster från Turkiet till Italien med över 120 % jämfört med 2019.
Migrationstrycket på Republiken Cypern har också ökat avsevärt.
10 Enligt uttalandet från 2016 uppbådade EU 6 miljarder euro i bistånd till flyktingar och mottagande samhällen i Turkiet. Vid utgången av 2020 hade åtaganden gjorts och kontrakt ingåtts för driftsbudgeten för faciliteten för flyktingar i Turkiet. Av detta har 65 % redan betalats ut, beroende på hur långt respektive projekt kommit. Detta är en betydande europeisk investering i stabilitet.
Stödet från faciliteten har samordnats i nära samarbete med medlemsstaterna, andra givare och de turkiska myndigheterna. Faciliteten är fortfarande avgörande för grundläggande behov, skydd, hälso- och sjukvård, utbildning samt socioekonomiskt stöd. Över 1,8 miljoner flyktingar omfattas av det sociala nödskyddsnätet (ESSN), och med hjälp av det villkorade kontantstödet för utbildning (CCTE) går nästan 670 000 flyktingbarn i skolan.
EU har redan avsatt ytterligare 585 miljoner euro i humanitärt överbryggningsbistånd efter faciliteten, för att fortsätta med vissa viktiga skydds- och hälsoprojekt och så att EU:s två viktigaste program ESSN och CCTE fortsätter fram till början av 2022. Flyktingsituationen i Turkiet fortsätter dock att försämras och förvärrades av covid-19-pandemin och den ekonomiska nedgången. Därför kommer fortsatt EU-stöd att krävas under de närmaste åren, vilket betonades i Europeiska rådets slutsatser från december 2020. Kommissionen kommer inom kort att lägga fram konkreta förslag om detta. Den framtida EU-finansieringen ska också inriktas på hållbarhet på längre sikt och en gradvis övergång till det turkiska systemet.
Turkiet har flera gånger begärt ett påskyndat genomförande av uttalandet, särskilt de delar som inte rör migration: snabbt återupplivande av anslutningsförhandlingarna, snabb modernisering av tullunionen och viseringsliberalisering. Enligt uttalandet gäller dock kända och överenskomna villkor, riktmärken och beslutsförfaranden för alla dessa delar. Turkiet har ännu inte uppfyllt de respektive villkoren.
4. Toppmöten och högnivådialoger
EU och Turkiet enades om att hålla politiska och sektoriella dialoger på hög nivå vid stats- och regeringschefernas möte med Turkiet i november 2015. Man enades också om att hålla regelbundna toppmöten två gånger om året i lämpligt format. Sektorsdialoger på hög nivå anordnades om politiska frågor, ekonomi, transport och energi.
Mot bakgrund av Turkiets olagliga borrningar i östra Medelhavet beslutade rådet i juli 2019 att inga möten i högnivådialogerna och associeringsrådet EU-Turkiet skulle planeras tills vidare. Som reaktion på detta beslutade Turkiet att avbryta de geografiska utrikespolitiska dialogerna med EU. Ett möte mellan de politiska direktörerna ägde emellertid rum i september 2019, och Turkiet visar nu förnyat intresse för att återuppta diskussionerna med EU om utrikespolitiska frågor. Ad hoc-kontakterna på president- och ministernivå fortsatte.
Regelbundna högnivådialoger utgör en viktig del av den positiva agenda som Europeiska rådet enades om i oktober 2020 och som ska inledas, förutsatt att Turkiet visar beredvillighet att verka för ett genuint partnerskap med unionen och medlemsstaterna och lösa meningsskiljaktigheter genom dialog och i enlighet med internationell rätt.
5. Direkta personkontakter och Turkiets deltagande i EU-program
Deltagandet i EU:s program och byråer är viktigt för att integrera Turkiet i EU:s politiska insatser och verktyg när det ligger i bägge parternas intresse. Under åren 2014–2020 deltog Turkiet i nio program och två byråer, däribland Erasmus+ och Horisont 2020. Turkiet har
11 visat intresse för att fortsätta delta i dessa och andra EU-program och EU-byråer enligt den fleråriga budgetramen 2021–2027, och begärde nyligen att få återuppta sitt deltagande i programmet Kreativa Europa.
6. Viseringsliberalisering
Den 16 december 2013 inledde EU och Turkiet en dialog om viseringsliberalisering samtidigt som återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet undertecknades. Dialogen om viseringsliberalisering bygger på färdplanen för viseringsfrihet med Turkiet, där det finns 72 riktmärken som Turkiet behöver uppfylla.
Enligt uttalandet från EU och Turkiet skulle färdplanen uppfyllas snabbare så att viseringskraven för turkiska medborgare kunde ha avskaffats i slutet av juni 2016, naturligtvis under förutsättning att Turkiet uppfyllde alla riktmärken. Sex riktmärken i färdplanen kvarstår dock7, medan de som preliminärt ansetts vara uppfyllda också kräver kontinuerlig övervakning. Kommissionens experter och experter från Europarådet fortsätter att erbjuda Turkiet tekniskt bistånd för att uppfylla de återstående villkoren.
7. EU:s restriktiva åtgärder
Under 2019 intensifierade Turkiet sina olagliga borrningar i vattnen runt Cypern. Fastän Turkiets fortsatta olagliga handlingar tydligt och upprepade gånger fördömdes av EU upphörde de inte. Därför beslutade rådet (utrikes frågor) i oktober 2019 att upprätta en ram för restriktiva åtgärder, som antogs den 11 november 2019.
Ramen gör det möjligt att införa sanktioner mot personer eller enheter som är ansvariga för eller deltar i borrning som inte godkänts av Cypern (i landets territorialhav, dess exklusiva ekonomiska zon eller på dess kontinentalsockel). De sanktioner som kan bli aktuella är reseförbud och frysning av tillgångar. De första förteckningarna enligt sanktionssystemet antogs den 27 februari 20208.
Efter Turkiets militära insatser i nordöstra Syrien åtog sig EU:s medlemsstater också i oktober 2019 att inta starka nationella ståndpunkter i fråga om sin vapenexportpolitik till Turkiet på grundval av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp9, men har inte beslutat att införa ett vapenembargo. Ett sådant beslut kan fattas av rådet med enhällighet.
IV. EKONOMI OCH HANDEL
1. Ramarna för handeln mellan EU och Turkiet
Handelsförbindelserna mellan EU och Turkiet regleras i tre förmånshandelsavtal10. Tullunionen mellan EU och Turkiet, som inrättades 1995, omfattar handel med industrivaror,
7 De sex kvarstående riktmärkena är följande: 1) Ingå ett avtal om operativt samarbete med Europol. 2) Anpassa lagstiftningen om skydd av personuppgifter till EU:s normer. 3) Vidta åtgärder för att förebygga korruption. 4) Erbjuda alla EU-länder effektivt straffrättsligt samarbete. 5) Se över lagstiftning och praxis i fråga om terrorism enligt europeiska normer.
6) Genomföra återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet i alla delar, inbegripet om återtagande av tredjelandsmedborgare.
8 De rör en vice ordförande och en vice direktör i Turkish Petroleum Corporation (TPAO), eftersom det är TPAO som planerar, leder och utför de olagliga borrningarna.
9 https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2019/10/14/council-conclusions-on-north-east-syria/
10 Närmare uppgifter om de enskilda rapporterna för 2020 med datablad om EU:s frihandelsavtal i form av ett
arbetsdokument från kommissionens avdelningar finns på:
https://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2020/november/tradoc_159048.pdf
12 dvs. merparten av handelsflödena. Tullunionen innebär dock mycket djupare integration än ett frihandelsavtal. Den innebär att Turkiet måste följa EU:s gemensamma tulltaxa och regler om import från tredjeländer, anpassa den turkiska lagstiftningen till EU:s regelverk om varor och följa EU:s regler om handelspolitik, konkurrenspolitik och immateriella rättigheter.
Förutom tullunionen enades associeringsrådet 1998 om ett frihandelsavtal för jordbruksprodukter. Ett separat frihandelsavtal om kol-, järn- och stålprodukter ingicks 1996 mellan Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och Turkiet.
Den bilaterala handeln med varor var 2020 värd nästan 132,5 miljarder euro. Ungefär 41 % av all varuexport från Turkiet går till EU, medan importen från EU utgör nästan en tredjedel av den turkiska importen. EU är också den överlägset största källan till utländska direktinvesteringar i Turkiet, med ett bestånd på 58,5 miljarder euro 2018.
Efter en inledningsvis positiv tendens med ökad turkisk anpassning till tullunionens regler har Turkiet de senaste åren på ett allt mer systematiskt sätt avvikit från reglerna. Den viktigaste frågan är tilläggstullar på import från tredjeländer (även vid import från EU). Det finns också många andra frågor om marknadstillträde som i allt högre grad oroar enskilda EU-företag, branschorganisationer och medlemsstater, till exempel övervakning som kräver utlämnande av känsliga uppgifter, diskriminering av traktortillverkare i EU samt överdriven provning och certifiering. Dessutom har Turkiet ingått handelsavtal som inte överensstämmer med EU:s avtal, trots att landet enligt tullunionen är skyldigt att göra det.
2. Modernisering av tullunionen
I december 2016 överlämnade kommissionen till rådet ett utkast till förhandlingsdirektiv om
”ett nytt avtal för att modernisera tullunionen och utvidga tillämpningsområdet för de bilaterala förmånshandelsförbindelserna” med Turkiet. Det handlar om ökad ömsesidig liberalisering av handeln med jordbruksprodukter och tjänster, öppnande av marknaden för offentlig upphandling och starkare åtaganden om konkurrens, immateriella rättigheter och hållbar utveckling. Förslaget ska också åtgärda de allvarliga problemen med hur det nuvarande systemet fungerar. I kommissionens konsekvensbedömning konstateras att moderniseringen skulle få en betydande positiv inverkan på Turkiet och innebära uppenbara ekonomiska fördelar för EU.
Rådets överläggningar om detta kommissionsförslag avbröts dock 2017 mot bakgrund av de försämrade förbindelserna mellan EU och Turkiet. Rådet konstaterade formellt den 26 juni 2018 och upprepade den 18 juni 2019 att ”inget ytterligare arbete planeras för en modernisering av tullunionen mellan EU och Turkiet”.
3. Ekonomiskt samarbete: ekonomiskt reformprogram, dialog, investeringsstöd
Sedan 2015 har alla kandidatländer och potentiella kandidatländer, däribland Turkiet, lämnat in årliga ekonomiska reformprogram till kommissionen som en del i satsningen på stärkt ekonomisk styrning och för att förbereda dem för ett eventuellt deltagande i EU:s mekanism för ekonomisk samordning. De ekonomiska reformprogrammen innehåller makroekonomiska prognoser på medellång sikt, budgetplaner för de närmaste tre åren och planer på strukturreformer. I den årliga ekonomiska och finansiella dialogen mellan EU och västra Balkan och Turkiet ges på ministernivå, med utgångspunkt i reformprogrammen och kommissionens bedömning, vägledning för den ekonomiska politiken för varje land, samtidigt som man övervakar hur den genomförs.
13 Samtidigt inrättade EU och Turkiet 2015 en separat ekonomisk högnivådialog för att stärka de bilaterala ekonomiska förbindelserna, och det första mötet hölls 2016 . Mot bakgrund av Turkiets borrningar i östra Medelhavet avbröt rådet även denna dialog i juli 2019.
Europeiska investeringsbanksgruppen11 och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) inriktar för närvarande sin verksamhet i Turkiet på det privata näringslivet12.
4. Andra prioriterade sektorer
Energisektorn är geostrategiskt viktig för förbindelserna mellan EU och Turkiet. Frågor som kärnsäkerhet och förnybar energi diskuteras vid sektorsmöten enligt associeringsavtalet. En ram för energidialog på hög nivå inrättades i mars 2015, men endast två möten har hållits, främst på grund av Turkiets vägran att sammanträda på ministernivå. Turkiets olagliga borrningar i östra Medelhavet ledde till att denna dialog avbröts. Observatörsstatusen för Turkiets systemansvariga för överföringssystem (TEIAS) i det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el drogs in 2018. Det fanns farhågor om TEIAS bristande samarbete om elprojekt med anknytning till den turkcypriotiska befolkningsgruppen, vilket kunde påverka nätet på hela ön. Turkiet överlämnade 2019 en reviderad nationell stresstestrapport om kärnkraftsprojektet Akkuyu, och tekniska experter diskuterade organisationen av sakkunnigbedömningen inom Ensreg, där Turkiet har observatörsstatus. EU:s ekonomiska stöd har i stor utsträckning använts för att finansiera en rad energiprojekt, och förnybar energi och energieffektivitet får allt större betydelse.
Transportförbindelserna mellan Turkiet och EU är fortfarande en utmaning, trots ett gemensamt intresse av trafiksäkerhet, hållbar rörlighet i städer och grön sjöfart. Efter avbrottet i förhandlingarna om det övergripande luftfartsavtalet mellan EU och Turkiet i enlighet med rådets slutsatser från juli 2019 löpte kommissionens mandat ut i juni 2020.
Turkiet har nyligen visat intresse för att återuppta förhandlingarna. Samtidigt erkänner Turkiet inte rätten för ett EU-lufttrafikföretag att trafikera Turkiet från en annan EU- medlemsstat än den där det har licens.
Utvidgningen av det transeuropeiska transportnätets stomnät till Turkiet är en annan fråga som hindrar samarbetet mellan EU och Turkiet. Turkiets bristande efterlevnad av Ankaraprotokollet om tillträde till hamnar och flygplatser hämmar den här utvidgningen.
Utvidgningen har också betydelse för järnvägsprojektet Halkali-Kapikule.
När det gäller civilrättsligt samarbete har EU uppmanat Turkiet att ansluta sig till de relevanta internationella civilrättsliga konventionerna. Turkiet är redan part i Haagkonventionerna om familjerätt och gränsöverskridande tvister. Turkiet bör vidta ändamålsenliga åtgärder för att minska handläggningstiderna till en acceptabel nivå enligt 1980 års Haagkonvention om civilrättsliga aspekter på internationella bortföranden av barn, och främja användningen av internationell medling i sådana fall.
11 Inbegriper Europeiska investeringsfonden. I sina slutsatser i juli 2019 uppmanade rådet Europeiska investeringsbanken att se över sin utlåningsverksamhet i Turkiet, särskilt när det gäller statsstödda lån.
12 Vid årsslutet 2019 hade Europeiska investeringsbanken (EIB) en total utbetalad exponering i Turkiet på 12,3 miljarder euro. EIB:s utlåning till Turkiet har minskat avsevärt sedan 2016 och efter EU:s restriktioner 2019 avtalades inga lån till Turkiet under 2020. EBRD fortsatte att stödja det privata näringslivets verksamhet i Turkiet under 2020 och tillhandahöll dessutom mycket selektiv utlåning till den offentliga sektorn för att finansiera inköp av kritisk utrustning som de offentliga turkiska sjukhusen behöver i kampen mot covid-19-pandemin. EBRD:s totala investeringar i Turkiet uppgick 2020 till 1,8 miljarder euro.
14 När det gäller straffrättsligt samarbete utsåg Turkiet 2019 sex kontaktpunkter för att underlätta utbytet av icke-känslig information med Eurojust. Under 2020 var Turkiet involverat i 20 operativa Eurojustärenden. Dessutom inkluderades Turkiet i Eurojusts fyråriga samarbetsstrategi (2020–2024). Ett beslut om bemyndigande för kommissionen att förhandla fram ett avtal om straffrättsligt samarbete mellan Eurojust och Turkiet behandlas för närvarande i rådet.
Rådet antog den 22 februari 202113 slutsatser om den reviderade EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Turkiet uppmanades att lösa alla kvarstående frågor om effektivt informationsutbyte med alla medlemsstater, i enlighet med rådets slutsatser. Turkiet förväntas senast den 31 maj 2021 på hög politisk nivå förbinda sig att aktivera sitt automatiska informationsutbyte, så att utbytet är i drift i praktiken med alla medlemsstater senast den 30 juni.
När det gäller civilskydd har Turkiet sedan 2016 deltagit i unionens civilskyddsmekanism.
Turkiet har aktivt deltagit i föranslutningsinstrumentets regionala civilskyddsprogram och kommer att dra nytta av det nya regionala föranslutningsprogrammet för förebyggande av översvämningar och riskhantering vid skogsbränder, som officiellt inleddes den 15 november 2020.
V. SLUTSATSER
Sedan december i fjol har Turkiet intagit en lugnare och mer konstruktiv hållning i olika frågor, bland annat i sina bilaterala förbindelser med flera EU-medlemsstater. Dessa är positiva och välkomna steg i rätt riktning. Covid-19-pandemin har dessutom med stor tydlighet visat att bägge parter tjänar på samarbete. Denna nedtrappning är dock fortfarande bräcklig. Vi behöver mer tid för att bedöma om den är långsiktig, trovärdig och ger varaktiga resultat, bland annat mot bakgrund av den försämrade inhemska situationen i Turkiet.
För att hålla uppe tempot och ge incitament till närmare förbindelser mellan EU och Turkiet på alla områden anser vi att unionen bör lägga fram ett antal möjliga samarbetsområden för att möjliggöra en progressiv, proportionerlig och reversibel strategi. Detta ligger i vårt gemensamma intresse och kan genomföras stegvis – naturligtvis under förutsättning att Turkiets konstruktiva hållning fortsätter och förstärks under de kommande månaderna.
Åtgärderna kan till exempel vara följande:
1. Ett effektivare och mer ömsesidigt fördelaktigt genomförande av centrala områden i uttalandet från EU och Turkiet från 2016, särskilt när det gäller migrationshantering.
Detta innebär närmare bestämt att Turkiet utan ytterligare dröjsmål återupptar återsändandena från de grekiska öarna, med början i de 1 450 återsända personer vars rättsmedel är uttömda.
2. Samtidigt bör EU:s medlemsstater öka antalet vidarebosättningar från Turkiet till unionen, med utgångspunkt i de framsteg som hittills gjorts. Detta bör särskilt omfatta de mest utsatta grupperna av syriska flyktingar i Turkiet.
13 https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-6329-2021-INIT/en/pdf
15 3. Att stärka våra redan betydande ekonomiska band är en annan sak som alla parter tjänar på, särskilt i det nuvarande kärva ekonomiska klimatet. Kärnan i detta är modernisering och utvidgning av tillämpningsområdet för den befintliga tullunionen mellan EU och Turkiet, enligt kommissionens förslag. Detta kan också vara vägledande för ekonomiska reformer i Turkiet. EU:s medlemsstater bör enas om förhandlingsdirektiv och bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar om denna modernisering, förutsatt att Turkiet vidtar konkreta åtgärder för att undanröja de irritationsmoment för handeln som nu föreligger.
4. Att hålla kommunikationen öppen är användbart inte minst för att stödja Turkiets ekonomiska och sektoriella reformåtaganden. Tidigare avbrutna högnivådialoger om ekonomi, energi, transporter, politisk utveckling och utrikes- och säkerhetspolitik kan därför återupptas och inledas om andra nya frågor, till exempel den gröna given, klimatet, inre säkerhet, förbindelser mellan religioner och kultur.
5. Ökade direkta personkontakter är ytterligare en förtroendeskapande åtgärd.
Kommissionen avser att fortsätta att underlätta Turkiets deltagande i nästa omgång EU-program i den nya fleråriga budgetramen, däribland Erasmus+ och Horisont Europa. Kommissionen förblir redo att ge Turkiet råd om detaljerna i de kvarstående riktmärkena i färdplanen för viseringsliberalisering.
Om Turkiet emellertid inte på ett konstruktivt sätt går vidare med att utveckla ett verkligt partnerskap med EU, utan återgår till förnyade ensidiga åtgärder eller provokationer som strider mot internationell rätt och som syftar till att skada EU:s och dess medlemsstaters intressen, särskilt i östra Medelhavet, bör det klargöras att detta får politiska och ekonomiska konsekvenser i enlighet med rapporten. Ytterligare EU-åtgärder bör vara avgränsade, proportionella och reversibla för att på bästa möjliga sätt kunna anpassas till situationen, hotbilden eller problemnivån, skapa incitament för en återgång till ett samarbete och undvika en negativ upptrappning.
Förutom att tillfälligt upphäva de delar av erbjudandet om konstruktivt samarbete enligt ovan bör vi planera smarta, skalbara och reversibla restriktiva åtgärder som utgår från dem som redan finns. Det är fråga om följande åtgärder, som kan vidtas successivt:
1. Fler poster tas upp på den förteckning som Europeiska rådet redan enats om vid sitt möte i december.
2. Restriktiva åtgärder enligt befintliga sanktionsramar kan förstärkas, och man kan överväga att ta med juridiska personer.
3. Fler restriktioner för det ekonomiska samarbetet mellan EU och Turkiet, inbegripet för Europeiska investeringsbankens och andra finansinstituts verksamhet.
4. Åtgärder inriktade på andra sektorer av vikt för den turkiska ekonomin, till exempel att turisttjänster förbjuds eller att medlemsstaterna avråder från resor till Turkiet.
5. Ytterligare EU-åtgärder inom energisektorn och närliggande sektorer, till exempel import- och exportförbud för vissa varor och viss teknik.
Sist men inte minst och i enlighet med Europeiska rådets slutsatser från december 2020 kommer kommissionen också att snabbt utarbeta alternativ för fortsatt finansiering av flyktingar och mottagande samhällen i Turkiet. Med tanke på de omfattande behoven på plats och den betydande börda som Turkiet fortsätter att bära i detta avseende är detta en
16 europeisk investering i stabilitet och solidaritet. Det ligger verkligen i vårt eget intresse att bygga vidare på de senaste årens framgångar.
