Andakter i
Stilla veckan
&
Påskens dagar
Om du använder den här QR-koden hittar du länkar till alla psalmer i häftet.
De är inspelade i Norra Hestra kyrka.
Sjung gärna med om det inte finns andra i kyrkan!
Eller bestäm er för att sjunga tillsammans!
www.svenskakyrkan.se/norrahestra/fira-andakt-hemma-eller- i-kyrkorummet
På sista sidan hittar du texterna till Vår Fader & Välsignelsen
mässa = nattvardsgudstjänst
Skärtorsdagen
Skärtorsdagen är den första av de ”tre heliga dagarna” då botgörarna renades, ”skärades”, inför den stundande påsk- och dophögtiden.
Skärtorsdagen är en glädjedag till åminnelse av nattvardens instiftelse. I den äldre kyrkan infördes, inte utan motstånd, fottvagning (se Joh 13:1-17), en tradition som på vissa håll kommit tillbaka också i Svenska kyrkan.
Efter mässan kläs altaret av som en förberedelse för Jesu begravningsdag, medan Psaltaren 22 läses.
Bibelläsning från Markus 14: 17- 26
På kvällen kom han dit med de tolv. Medan de låg till bords och åt sade Jesus: »Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.« Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: »Det är väl inte jag?«
Han svarade: »Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.«
Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: »Ta detta, det är min kropp.«
Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade: »Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.«
När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.
Bön
Kristus, du som samlar din kyrka kring nattvardens bord,
förnya Guds förbund med oss.
Fördjupa vår tro, ena din församling
och sänd oss att tjäna såsom du har tjänat.
I Guds, den Treeniges namn.
Amen.
Tankar för dagen
”I den natt då han blev förråd”. De orden hör vi vid varje mässa i instiftelseorden. Vi påminns om i vilket sammanhang som Jesus firade världens första mässa. Skärtorsdagen är den natt då han blev förråd och samtidigt är den kvällen för den stilla, innerliga måltiden Jesus höll med sina lärjungar.
I skärtorsdagen möts både glädjen och allvaret. På ett sätt kastar redan långfredagens kors sin tunga skugga över Jesus och lärjungarna. Framför Jesus väntar långfredagen med smärtan och döden. Samtidigt präglas skärtorsdagen av glädjen. Jesus vet att han inte längre kommer att vara tillsammans med lärjungarna på samma sätt. Därför instiftar han nattvarden i bröd och vin. Genom det välsignade brödet och vinet kommer Jesus till oss.
Mässan är inte en minnesmåltid utan en mötesplats.
I brödet och vinet är Jesus lika närvarande som den gången i övre salen i Jerusalem. I den natt då han blev förråd, kvällen innan sitt lidande tänker Jesus inte på sig själv utan på oss lärjungar. Han ger oss nattvarden som en källa där vi kan hämta kraft till vår tro och våra liv. Jesu kärlek bär oss alla dagar. Och när vi firar mässa är Jesus själv mitt ibland oss.
I en av tackbönerna efter nattvarden ber vi med orden ”Tack för att vi får gå från denna nattvard med din Son i våra hjärtan.
Hjälp oss att bära hans kärlek vidare.” Vi får ta emot Jesus, hämta kraft hos honom men också vara redskap för att föra hans kärlek vidare.
Bön
Gud, vi längtar efter att återigen få fira nattvard tillsammans, utan restriktioner.
Tills det är möjligt,
tack för att du mättar oss med ditt ord och hjälper oss hitta nya sätt att umgås med dig och med varandra.
I Jesu namn.
Amen.
Läs gärna om vad som hände senare på kvällen i Getsemane i Mark 14:32-42
Vår Fader Välsignelsen
Psalm 139 - Den stunden i Getsemane
Långfredagen
Långfredagen är Jesu dödsdag. Vårt altare är avklätt alla dekorationer utom törnekronan. Inga kyrkklockor ringer till gudstjänst. Ibland sjungs psalmerna á-capella, dvs utan orgelmusik till.
Bibelläsning från Markus 15: 21 – 41
En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.
Tillsammans med honom korsfäste de två rövare,
den ene till höger och den andre till vänster om honom.
De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar – hjälp dig själv nu och stig ner från korset.«
Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: »Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom.« Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.
Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi, lema sabachtani?« (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?).
Några som stod intill hörde det och sade: »Han ropar på Elia.« En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade:
»Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.«
Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: »Den mannen måste ha varit Guds son.«
Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.
Bön
Helige Gud,
tack för att din Sons död på korset har räddat oss från den eviga döden.
När ångest drabbar och vi frågar varför du har övergivit oss,
bär oss genom mörkret till ljuset i ditt rike.
I Jesu namn.
Amen.
Tankar för dagen
Till det yttre är det en avrättning, till det inre ett försonings- verk. Grymt och brutalt visste romarna att avrätta brottslingar.
Att göra det offentligt var också för att andra skulle avskräckas.
Jesus anklagades för majestätsbrott, att sätta sig upp mot kejsaren. I den grymma och brutala avrättningen kan vi med trons ögon också se försoningen. Jesus dör för alla människors synder, han delar smärtan, lidandet och t.o.m. döden med oss människor.
Långfredagen är en av de stora och viktiga dagarna i kyrkans år.
Vi kallar denna dag för långfredagen. En påminnelse om hur Jesus i många, långa timmar led på korset innan han avled.
Han delar all smärta och allt lidande med oss.
På tyska kallas den här dagen Karfreitag efter ett gammalt tyskt ord för att sörja. Sorgen över Jesu död. De första lärjungarna trodde att nu var allt över.
På engelska kallas dagen Good Friday. För Jesus var det allt annat än en god dag men för oss blir Jesu död till något gott.
För vår skull var han beredd att gå igenom lidandet och döden för att kunna erbjuda oss frälsning och räddning.
På polska lär dagen kallas den stora fredagen. En påminnelse om dagens avgörande betydelse, att det är viktigt det som händer.
I den romersk-katolska kyrkan kallas dagen för den heliga fredagen. Inte för att dagen i sig är heligare än någon annan dag men det som händer där på korset är något heligt.
Det är inte bara ett tragiskt dödsfall, efter skenrättegången Jesus utsattes för kan man verkligen tala om ett justitiemord.
Men den som dör är Guds son. Hans död får återverkningar för hela världen. Därför är det en helig dag. Hur Gud är med också i smärtan och det svåra och ur detta kan något gott komma. Utan denna dag inte heller någon påskdag.
Bön
O Jesus, på din dödsdag ber jag till dig.
Du har gått genom de svåraste upplevelser, de grymmaste erfarenheter,
den totala övergivenheten, den fullständiga ensamheten.
Din dödsdag är ingen lätt dag.
Men för oss får den bli en dag då vi minns, då vi stärker vår tro och vågar ta några steg bort från vår dödsrädsla.
Du dog i den stora ensamheten.
Du har lovat att alltid vara med oss.
Så hjälp oss tro att du i din död har öppnat liv, öppnat samhörighet, öppnat den gudomliga hemlighet
som är släkt med ditt innersta och ditt.
Amen.
Vår Fader Välsignelsen
Psalm 144 – O huvud, blodigt, sårat
Påskdagen
På påskdagen firar vi Kristi uppståndelse. Det var på tredje dagen Kristus uppstod och det var också den första veckodagen (vår söndag). Därför är varje söndag en påminnelse om Jesu uppståndelse. Utan Kristi uppståndelse hade det inte funnits någon kristen tro eller kristen kyrka. Tack vare Kristus ska livet besegra döden på tillvarons alla plan.
Bibelläsning från Markus 16: 1 – 14
När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra:
»Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?«
Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor.
De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: »Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungar- na: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’« Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.
När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det. Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.
Bön
Helige, starke Gud,
vi gläds och jublar inför dig
som har uppväckt Kristus från de döda.
Tack för att du förnyar världen
och ger oss del av det liv som aldrig dör.
Fyll oss med uppståndelsens kraft genom Jesus Kristus, som lever och verkar med dig och den heliga Anden i en gudom från evighet till evighet.
Amen.
Tankar för dagen
Ibland sägs det att om det verkar vara för bra för att vara sant så är det inte sant. Men ibland är det verkligen så. Att Jesus uppstod och blev levande igen det lät för bra för att vara sant. Men det var inga fake news utan sanningen:
Jesus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!
Påskropet påminner oss om detta. Det finns en framtid och ett hopp. Att Jesus går från död till liv gör påskdagen till Hoppets stora dag. I dessa tider kan vi behöva påminnas om detta, en påminnelse om hoppet och framtiden. Efter bitter långfredag kom påskdagen för Jesus. Gud har en framtid i beredskap för oss!
Kvinnorna funderade på vem som skulle kunna rulla undan stenen framför graven, men när de kom dit var den redan bortrullad. Gud själv öppnar vägen framåt för oss. Påskdagen påminner oss om att ingenting är omöjligt för Gud. De löftena är verkligen sanna. De är inga fagra men tomma löften. Jesu uppståndelse är verklig och därför vet vi att Gud också har en framtid i beredskap för oss. Det kan låta för bra för att var sant, men den tomma graven vittnar om att det är sant.
Bön
Gud, ge oss mod och uthållighet att hålla fast vid påsken.
Varje påskdag hör vi berättelsen om livets seger över döden.
Det är svårt att tro.
Det är svårt att ta till sig.
Men nu ber vi dig:
Lär oss tillit, uthållighet, ihärdighet.
Du har gett liv åt din son, Jesus Kristus, på påskdagen.
Därför har all sorg, all bitterhet, all grämelse och besvikelse fått en ny ram.
Ingenting är omöjligt för dig, Gud.
Livet är starkare än all död i hela världen.
Amen.
Vår Fader Välsignelsen
Psalm 153 – Livet vann, dess namn är Jesus
Annandag påsk
Annandagens uppgift är att knyta budskapet om Kristi uppståndelse till den enskilda människans livssituation, så att Kristus blir en del av våra liv.
Bibelläsning från Lukas 24: 13 – 35
Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom.
Han frågade: »Vad är det ni går här och talar med varandra om?« De stannade och såg sorgsna ut, och den ene, som hette Kleopas, svarade: »Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.« – »Vad har hänt?« frågade han. De svarade: »Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som
kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.«
Då sade han: »Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?« Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.
De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: »Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.« Då följde han med in och stannade hos dem.
När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.
Och de sade till varandra: »Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?«
De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: »Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.«
Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.
Bön
Herre Jesus Kristus, som vandrar vid vår sida, gör våra hjärtan brinnande och öppna våra ögon
så att vi känner igen dig.
Tack för att du möter oss i skriftens ord
och i det brutna brödet.
Låt oss glada berätta för andra att du lever.
Din är äran i evighet.
Amen.
Tankar för dagen
De hade hört budskapet om Jesu uppståndelse men inte förstått det. På vandringen till Emmaus fick de med Jesu egen hjälp ihop bitarna. Ibland är det jag som inte förstår och ser samman- hangen eller hur Gud handlar i det som är. Då kan jag också behöva en Emmausvandring. Själva den fysiska sträckan är inte det avgörande, avståndet mellan hjärna och hjärta kan vara den långa sträckan.
För att få ihop kunskap med tron kan det behövas en mental Emmausvandring. Jag är aldrig ensam under denna vandring.
Jesus finns hos mig och vill hjälpa mig, precis som han hjälpte Kleopas och den andra lärjungen. Jesus ger sig tid med mig.
Och genom sin uppståndelse vet vi att han alltid och överallt kan vara med oss. Han vandrar med oss i glädje och sorg, när vi begriper och när vi har frågor. Det kan jag behöva påminna mig om när jag trevar efter svar. Det väntar ett Emmaus också för mig där jag kan få ihop tro och kunskap, se sammanhangen och se hur Gud är med i det som sker.
Bön
Gud, idag lär du oss att vandra.
På vårt livs vandring
möter vi kända och okända.
Vi är pilgrimer
som möter andra pilgrimer.
Bland de okända finns du.
Lär oss att känna igen dig.
Lär oss att se dig i vår nästa, vem det än må vara.
Hjälp oss att acceptera vårt liv som en vandring, innesluten i din omsorg.
Du är med från början, du är med i slutet, du är alltid med.
Amen.
Vår Fader Välsignelsen
Psalm 517 – Världen som nu föds på nytt
Vår Fader
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran, i evighet.
Amen.
Välsignelsen
Herre, välsigna oss och bevara oss.
Herre, låt ditt ansikte lysa över oss och var oss nådig.
Herre vänd ditt ansikte till oss och ge oss frid.
I Guds: Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.
